Jocke & Jonna:
Efter att Jonna publicerade det här inlägget på sin blogg så var det många som spekulerade kring om hon kanske kunde vara gravid, men det dementerar hon nu på Snapchat och skriver att hon inte kan få barn just nu och att DET är vad hon ska skriva ett inlägg om.
Varför det skulle betyda otur att skriva om vet jag faktiskt inte, gör ni?
Men vad skönt ändå att de lyckats hitta felet till deras barnlöshet så de slipper undra och fundera över vad det kan vara. Sen får man ju bara hoppas att det är någonting de kan få hjälp med så att de någon gång kan få bli föräldrar eftersom det verkar vara någonting de både verkligen längtar efter.
Fan, är inte livet bra orättvist ändå?
Jag, som inte vill ha biologiska barn kanske kan få det – jag vet ju inte eftersom jag aldrig provat – medan någon som kanske håller på att förgås av barnlängtan inte kan få det. Vilket slöseri med min fertilitet egentligen om jag nu är det!
Jag kom precis att tänka på det….
Föregående inlägg 
Men asså, hon måste ju ha skrivit det där enbart i syfte att starta spekulationer kring det? Lät ju som något positivt först.
Clickbait… Något alla bloggare verkar ”bra” på… Själv blir jag mest sur på sånt…
De kanske ska få barn på något annat sätt ?? att det är på gång och att hon därför inte vill berätta förrän de vet 100% säkert
Har svårt att se att de skulle bli godkända varken som adoptionsföräldrar eller fosterföräldrar. Ställa väldigt höga krav för det.
Jag uppfattade det som att hon är glad för att de äntligen vet vad felet är så de kan behandla det så att hon sen kan bli gravid.
Ja… Det här med att kunna få barn eller ej är ju inte det som är mest rättvist…
Hoppas att de kan få barn i framtiden… Tror dock att det varit bra för dem att inte få så tidigt som de ville… De behöver ju bli lite mer stabila i sig själva först….
Gick för första gången in på hennes blogg och varför i hela världen har hon radbyte efter varje mening – och centrerad text på det!? Försöker hon medvetet att göra det så svårläst som möjligt?
Gaaah! Blöder i mina ögon ? Myggan har också lyckats med samma förskräckliga sätt att skriva på samt med centrerad text. Finns det ens någon som orkar läsa texter som är centrerade och har radbrytning efter varje mening?? Vad är nästa steg? Skriva med Comic Sans?
Tycker väl inte att det var svårläst, tycker inte det är särskilt störigt med centrerad text, kan vara ganska så snyggt ibland och just i detta inlägg var det passande och snyggt, förutom på något ställe där det blev lite konstigt radbyte.
Jag håller med dig 🙂
Nu läste jag på telefonen, och då är det inte störigt… Vet inte om det är ngn skillnad om man läst på dator…
Jag tycker centrerat är snyggt 🙂
Endometrios? 🙂
Hundöronen i detta sammanhanget? ?
För att det är del av ett uttryck? Eller för att jag fullkomligt ÄLSKAR hundar? =)
Hon menar hundöronen på Jonnas bild inte i din rubrik…..
AHA!!! Ja, det är oklart… =)
Jag syftade på snapchattfiltret. Förstår inte varför hon har hundöron.
Måste det finnas en särskild anledning till att man har det
Därför att hin ska vara söt. GabJoss har ju det i var och varannan bild där hon tittar in i kameran.
Tydligen ska vi tycka att de är söta.
De lockar barn läsare genom sina Snapchat filter. Både Jocke och Jonna använder flitigt dessa filter. Kan tyckas barnsligt för personer i deras ålder att skåda, men de är smart inför sin yngre publik som får känna sig på samma nivå. Själv avskyr jag dessa filter som vuxna lägger ut på sig själv hahaha är de för att dölja rynkor,skoja
Så tråkigt med folk som ska bli sååå himla vuxna och känna sig för vuxna för allt barnsligt ? Finns inget tråkigare än såna människor
Jag tänker precis som du CamCam och har allvarligt övervägt att donera mina ägg. Kanske hjälper det någon som förtvivlat önskar och försöker skaffa barn. Ska bara ta mig en rejäl, rejäl, funderare och diskutera med min pojkvän så får vi se. Men det lutar åt det.
Jag tänkte också donera ägg men efter jag gjorde äggplock till min egen ivf har jag ångrat mig. Fy fan vad ont det gjorde på mig, även med maxdos morfin!
Men vissa upplever att äggplock är ett ”simpelt” ingrepp, det beror på person. Väldigt fin tanke av dig 🙂
Har förstått (genom att titta på The little couple på Kanal 5) att det inte är en walk in the park, men jag är inte så inläst på det om jag ska vara ärlig. Får nog forska ordentligt innan jag bestämmer mig. Gjorde det ont även efteråt?
Nej, det var en väldigt övergående smärta. Var öm i magen resten av dagen och småblödde lite.. Men man rekommenderas inte att jobba efteråt utan vara hemma och vila 🙂
Jag fick ett väldigt bra resultat, 14 ägg och 9 befruktades <3
Jag har precis fyllt 40, och i present fick jag pengar till att frysa in mina ägg. Jag och min pojkvän planerade att bilda familj, men så blev han svårt sjuk i tidig demens och alla framtidsplaner och drömmar gick i kras. Men jag stannade kvar länge, tills han knappt kände igen mig längre. Nu har jag börjat gå vidare, och har börjat dejta igen men har inte blivit kär i någon ännu. Och jag vaknar med panik varje morgon över att jag inte kommer att hinna få barn. Jag önskar att jag var en sådan person som inte längtade efter barn, men jag längtar och önskar det mer än allt annat. Så därför fick jag alltså ägginfrysning i present, så att äggen är bra även om jag först träffar rätt man om ett par år. Men nu funderar jag på om jag ska ge upp, och inte frysa in äggen. De kanske ändå är i för dåligt skick? Jag kanske ändå inte träffar någon i tid? Tror ni att det är kört? Ursäkta för lång kommentar! Jag har aldrig skrivit något här (eller någon annanstans) någonsin, men jag är så förtvivlad över det här och behöver råd och tips.
Ja, du ska frysa in äggen.
Nej, det är inte för sent att träffa någon. Du kan kan träffa någon i morgon eller om ett halvår. Livet kan förändras på ett positivt sätt i ett andetag, kärlek kan hända på en sekund. Och då har du dina ägg i tryggt förvar ifall det inte går den naturliga vägen längre. Det kommer bli bra.
Ett alternativ kan ju vara att använda pengarna för att inseminera sig i tex Danmark (vet ej hur de funkar i Sverige)? Bara en tanke!
Önskar dig all lycka och att du får en bebis ❤️
Det låter hoppfullt! Då ska jag frysa in äggen!
Jag hoppas att det blir bra.
Klart du ska-
Vem vet, imorgon kanske han står där, lika redo för barn som du!
Eller så kanske du vill skaffa barn själv eller träffar ngn med superhärliga barn som du blir bonusmorsan till….du är inte gammal, möjligheterna är oändliga!?
Åh, tack så mycket för dina peppande ord! ❤️
Har du funderat på att skaffa barn på egen hand med ivf eller insemination? Kan ju vara det näst bästa om klockan tickar och du vet med dig att barn är viktigt för dig.
Jag har funderat på IVF, men tror att det är väldigt svårt att vara ensamstående med ett litet barn? Det är kanske egoistiskt av mig att skaffa barn och inte ge det den stabiliteten som det innebär att ha två föräldrar?
Jag tycker inte att det är egoistiskt när andra ensamstående gör IVF, men själv har jag återkommande depressioner och tänker därmed att jag behöver ha en till förälder om jag får barn (så att mitt mående inte påverkar barnet).
Tycker absolut du ska frysa in äggen (vilken fin present att få) det jag däremot inte tycker att du ska göra är att inseminera dig. Det finns en anledning till att det krävs en man och en kvinna för att få barn. Det är egoistiskt att skaffa barn på egen hand eftersom att ett barn har rätt till en mamma och en pappa.
Alltså, jag tycker INTE att det är egoistiskt att skaffa barn på egen hand! Inte om man är stabil själv och har ett bra nätverk.
Men just i mitt fall kan jag känna att det inte vore det bästa för barnet, eftersom jag är skörare än många andra. Å andra sidan har jag ju klarat av att ta hand om en man som blev dement i 35-årsåldern (samt fört hans talan i alla sammanhang osv), så jag klarar kanske mer än jag tror egentligen.
En kvinna på mitt jobb är ensamstående och har inga barn. Eftersom hon inte ville vänta på den rätta mannen och barnlängtan var för stor åkte till DK och gjorde insemination. Hon är nu gravid i sjätte månaden och extremt taggad!
Ps. Hon är 43 år gammal. 🙂 Do it!
Jag tror att du blir en helt underbar mamma som kommer att älska det efterlängtade barnet villkorslöst. ❤️ Jag hade varit glad om du vore min mamma baserat på det lilla du skrivit här!
Och tack Anja! ❤️ Jag blev helt rörd av dina fina kommentarer!
1800-talet ringde och ville ha sina värderingar tillbaka.
Jag håller med! En familj behöver inte bestå av en mamma och en pappa!
Har någon här erfarenhet av IVF som ensamstående?
Jag är själv halvdansk, så att inseminera i Danmark känns inte helt främmande 🙂
Tack för att ni är så snälla här!
Men va?!
Det finns barn som har finfina liv med en mamma, bara en pappa, två mammor och alla möjliga familjer!
Om du längtar efter barn – skaffa barn!
Om du har återkommande perioder av depression kan du ju se över ditt nätverk, prata med föräldrar, syskon mm de kanske är beredda att hjälpa dig?❤️
Ja, jag har en stor och stöttande familj – och de tror att jag kommer att bli en bra förälder. Det är också de som hjälper till med pengar till att frysa in äggen ❤️
Dock tycker mina föräldrar att det är alldeles för tufft att vara ensamstående förälder (och jag vet inte om de skulle finansiera IVF om jag vill ha barn utan en man). De har varit gifta i drygt femtio år nu, så de känner väl inte till något annat? Mina två systrar har tre barn var (och varsin man), och jag har ju sett hur tuffa småbarnsåren är – så jag förstår att det är enklare att vara två. Men nu när jag tänker efter så skulle jag nog klara av det själv. Och jag har ett ganska bra nätverk.
Men du gör väl insemination, inte IVF, om du skaffar barn själv?
Oj, jag märkte nu att jag skrev IVF när jag menade insemination! Jag var ganska trött igår kväll och blandade ihop begreppen!
Tack för alla fina svar. Jag måste läsa på mera, och undersöka alla alternativ.
Tänker att du kan undersöka alternativen, blir ju svårare med tiden och det låter värt att undersöka för-och nackdelar.
Är din depression diagnostiserad i samband med något annat? Tänker om du har en psykolog eller annan professionell du kan prata med (alltså om depressionen var efter din sambos sjukdom eller något annat) om dina funderingar gällande det.
Se vilka du har i din närhet! Vänner och familj och personer i liknade situationer.
Det är sedan 2017 lagligt för ensamstående att insemineras i Sverige så kolla upp alternativen. 🙂
Kan även rekommendera ett program som gick på SVT för nåt år sen med Pia Johansson, något i stil med ofrivilligt barnlös eller barnlängtan.
”Barn till varje pris” hette dokumentären 🙂
”Drömmen om ett barn” (tror jag att den hette) som gick på 3:an var också bra. Vet inte om den går att se fortfarande, men i så fall är det ett tips! 🙂
Tack för tipsen om dokumentärer!
Och jag har precis fått remiss till psykolog, så snart kan jag äntligen bena ut vad som är vad. Jag har alltid varit känslig, men självklart har de senaste årens påfrestningar med min sambo påverkat mitt mående. Återkommande utmattningsdepressioner samt fibromyalgi är mina diagnoser. Hittills har jag bara fått antidepressiva mediciner, men jag tror att det är viktigt att få prata med en terapeut och få hjälp med hur jag ska lägga upp vardagen för att hålla i längden. Jag biter annars lätt ihop och kör på tills det tar stopp liksom. Och det är ju inte hållbart i längden.
Det är väldigt olika. Mitt ena äggplock gjorde ont men var hanterbart, det andra gjorde ont så jag höll på att förgås. Men det varar inte länge iaf.
Fint av dig vilja donera ?. Du kan också donera enbart till forskning om du inte vill att det ska bli ett barn med delvis dina gener.
Så fint av dig!
Min erfarenhet (har gjort ett äggplock) är att ja, det gör ont. Dock inte outhärdligt och de var rätt generösa med smärtstillande, dessutom tog det inte så lång tid. Var svullen, hade ont och blödde samma dag. Dagen därpå var jag fortfarande lite svullen, men mådde annars som vanligt igen. Jag tror att skjuts hem efter ingreppet och en dags vila ska räcka i de flesta fall.
Har också gjort äggplock, kändes ingenting på mig, så är nog olika. Har dock inte resulterat i barn än tyvärr. Ska göra ett andra försök med återföring nu i januari. Försökt i snart 2,5 år. Jag hoppas 2018 är mitt och makens år! 🙂
Håller tummarna för er!
Tack snälla M! ❤️
Nej, det verkar vara väldigt olika hur det känns. Håller tummarna för att nästa återföring blir en bebis!
Jag tror hon är
Gravid för hon ser allt lite rund ut
Men schas!
Jag tycker Jocke ser lite rund ut – kanske är det han som är gravid???♀️
Det har hon ju varit ett tag…. En effekt av sköldkörtelproblemet…. Plus att hon inte ätit direkt nyttigt….
Det är verkligen orättvist. Jag vill inte få barn och grät när jag blev gravid så jag gjorde abort samtidigt som en bekant gjorde sådan där IVF och grät när det misslyckades. Hade gärna gett henne min fertilitet.
Hon kanske har fel på sköldkörteln, hypotyreos, då kan det vara svårt att bli gravid men med medicin kan man bli det.
OT men Jonna Jinton skriver på sin blogg om midnattssol men den finns ju inte i Västernorrland utan typ Kiruna. Känns som hon vill få det till att oj vad långt norrut hon bor fast det bara är mitten på Sverige
Midnatssol finns ovanför polcirkeln vilket är i Övertorneå kommun nånstans, så nä midnattssol finns inte i västernorrland inte ens i Haparanda även om de är hyfsat nära polcirkeln.
Precis! Det är stor skillnad på ”ljust nästan hela natten” och att faktiskt SE solen dygnet runt. Det samma gäller med det motsatta fenomenet, dvs polarnatt när solen inte alls når över horisonten. Lite ljus har man dagtid (skymningsljus som allra ljusast ca 2h/dag), men solen går inte alls att se med blotta ögat. Dessa fenomen är speciella och går inte alls att jämföra med ljuset/mörkret som upplevs i mellansverige.
Mvh Pajalabo som upplever dessa fenomen varje år.
Barn förtjänar föräldrar som är redo för dem och som klarar av att ta hand om dem. Punkt. För IVF krävs ingen djuplodande psykosocial utredning, jag arbetar i socialtjänsten och har utrett IVF-barn med psykotiska föräldrar, missbrukande föräldrar, allmänt kassa föräldrar, etc. Helt ofattbart att samhället finansierar familjebildande utan att försäkra sig om att barnen får det bra, såsom man åtminstone försöker göra vid adoption och familjehemsplaceringar. Så jag skulle inte donera några ägg, har sett med egna ögon att det kan bli hur dåligt som helst.
Hade inte en aning om att vilka skaft som helst får göra IVF, riktigt sjukt.
Fast vilka skaft som helst får ju skaffa barn, så länge de är fertila?
Du måste genomgå en utredning så klart. Men du kan ju inte bara vandra in och säga hej och tack utan det är en väldigt lång och krånglig process. Som tar mycket energi av personerna. De barnen är nog väldigt efterlängtade.
För att ta emot donerade ägg eller donerad sperma utreds ens lämplighet som förälder (inte som vid adoption såklart, men man får frågor). Däremot inte om det är ens egen sperma och ägg, men då anses det väl vara som att bli gravid på vanlig väg.
Att det skulle krylla av IVF-barn med olämpliga föräldrar tror jag är hittepå. Står det IVF i passen på ungarna eller? Tror snarare analysen byggs på typ en enskild familj hon träffat och råkar veta att det gjort IVF, men får set att låta som det är ett supervanligt fenomen….
Och vad menar du skiljer ivf från en vanlig graviditet i det avseendet? Skulle snarare tro att olämpliga föräldrar är underrepresenterade id ivf med tanke på vilket process det är att skaffa barn på det sättet.
Måste väl ändå vara otroligt få IVF-barn som har kassa föräldrar?!
Tänker att det är en jäkla process att gå igenom om man tex är missbrukare?!
En fråga bara…hur vet du att det är ett ”ivf barn” du utreder? Sen som arbetande i socialtjänsten känner du säkert till att även den bästa föräldern kan råka ut för något som gör att man tappar fotfästet. Så även om man är perfekt vid en tex utredning för att få bli gravid kan ju något ske när barnet är fött. Hade en perfekt kärnfamilj, där mannen helt plötsligt råkade ut för en svår olycka, blev personlighetsförändrad och var otrogen och lämnade mig under vidriga förhållanden. Jag var ingen bra mamma då, fick kontakt med psykiatrin, fick en orosanmälan på mig!! Men kom igen och har nu en ny familj med nya gemensamma barn och bonusbarn och ingen kan nog se på mig hur jag mådde ett tag med äldsta.. men vilken otäck tanke om den tiden skulle definierat mig som värdig att bli gravid igen…
Självklart ska barn få ha föräldrar som är redo för dem och jag vet inte alls hur de personerna har det.
Ett par allmäns tankar bara; hur vet ni att det är ivf? Är det sånt som folk i allmänhet säger bara så där? Okej som för de som var de första men nu är det ju rätt vanligt.
Om vi ska välja när man är ok som föräldrar, var går gränsen? Jämför med tvångssteriliseringar osv. När ska man då vara ok? Är ett senare missbruk ok? För alla är potentiella missbrukare, kan bli bråk, dåliga situationer, skilsmässor, dödsfall, vräkningar, arbetslöshet osv.
Tänker också att du kanske inte ser ett representativt urval? Är kanske en högre andel som du beskriver men i det stora hela bör väl ivf föräldrar vara som föräldrar är mest? Dvs som människor i allmänhet. Ingen är perfekt.
Bra att du jobbar för barnen, men vilka är vi att döma?
Samhället hjälper ju till att finansiera alla typer av graviditeter i Sverige på ett eller annat sätt. Det är ju inte så att man får klara sig själv om man blivit gravid på naturlig väg. Alla skattebetalare hjälper till med allt från mödravård till förlossningsvård och förskoleplats, skola och barnbidrag – hur ungen blev till spelar ingen roll. Ingens barn är ”gratis” (och ska ju inte vara heller). Att just IVF-barn oftare skulle ha sämre föräldrar skulle innebära att man av någon anledning har sämre förmåga att ta hand om ett barn för att man inte haft direkt koppling mellan sex och befruktning – som att det är där man får sina föräldrakunskaper?! Du måste ju höra själv hur absurt det låter. Finns ju inga garantier för att man får perfekta föräldrar men de flesta som genomgår IVF gör det inte lite på skoj och för att de super eller knarkar för mycket för att hinna ligga, utan för att de längtar efter barn och är organiserade mentalt och fysiskt nog för att inte ge sig utan kämpa vidare med den drömmen trots att det inte lyckats på naturlig väg.
Ditt jobb är säkert hårt, men ingenting som borde avskräcka folk från att hjälpa andra som kämpar med infertilitet.
Anonym, just där du bor kanske reglerna för IVF inte är så stränga bara? Jag och min sambo är i utredning för att få göra en provrörsbefruktning och vi har fått lämna massa prover och ska på en del olika läkarbesök innan vi blir ”godkänd” eller hur man ska förklara. Vi har fått informationen att det gäller samma regler som för adoption nämligen, i alla fall här vi bor 🙂
Jag och min man kan troligtvis inte få barn. ”Felet” ligger hos mig (vill inte gå närmare in på det). Innan jag träffade min man ville jag inte ha barn, hade aldrig ens övervägt det. Sen träffade jag honom, och något i mig sa klick. Det har nu gått 13 månader sedan vi fick första beskedet gällande detta, och jag är fortfarande förvirrad inuti över alla känslor som far omkring i mig. Det är som att jag inte är ledsen, utan jag bär på en sorg. Samtidigt förstår jag inte sorgens omfattning, då jag för fyra år sedan inte ville ha barn. Jag önskar verkligen att livet vore mer rättvist.
Ledsen att höra du känner sorg inför detta. Ja, livet förändras hela tiden och vi människor förändras med det. Så vad du ville för några år sedan kan vara annat idag. Men om du verkligen vill ha barn finns det andra vägar att gå. Tex i Sverige har vi rätt till 3 ivf-försök. Tankar på att annars adoptera? Samtidigt är livet så otroligt stort och barn är inte allt <3
Har du någon att prata med om känslorna du bär på? Att ventilera hos en psykolog kan hjälpa otroligt med sorgearbete.
Stor kram till dig!
Hur många försök man får beror på var du bor. Där jag bor får man bara ett.
Min kropp klarar tyvärr inte av en graviditet 🙁 Och på grund av de sjukdomar jag har så är chansen minimal att bli godkänd för att adoption, kraven där är ju väldigt höga. Det hjälper ju tyvärr inte att min man är fullt frisk och att vi har ett fantastiskt nätverk om jag har mina ”fel”.
Min man är ett otroligt stöd, han känner själv ingen sorg över det även om han har tyckt det var jobbigt. Han har försäkrat mig många gånger om att vårt liv kommer bli lika mycket fullt av glädje även om vi inte har barn, och att han aldrig kommer att lämna mig pga att jag inte kan få barn. Jag tror mest att tiden måste få gå lite nu och att jag behöver komma närmare att acceptera det hela och inte vara arg/besviken på mig själv. Det hjälper ju att vi har några hundar här hemma 😉
Tack för ditt svar, kram!