Dessie:
I december berättade Dessie på sin blogg att hon drabbats av cellförändringar och nu avslöjar hon att hon kommer opereras för detta i början februari.
Läkarna kommer då ta bort en del av hennes livmodertapp i något som kallas för konisering – en operation som tar bort cellförändringarna men som inte kommer påverka hennes möjligheter att blir gravid i framtiden.
Har någon av er genomgått en sån här operation?
Vad är era erfarenheter?
Lycka till, Dessie och hoppas operationen går friktionsfritt och att du är på benen på nolltid!
Vill ni skicka lite pepp till henne så kan ni göra det antingen här inne hos mig eller inne på Dessies egna blogg.
(Jag behöver inte förklara vad ”pepp” innebär va? =)
Föregående inlägg 
Lycka till Dessie! Och detta fick mig att komma på att jag måste boka min cellprovstagning. Tack 🙂
Jag var med om exakt en sån operation för ca två år sedan. Det är för att cellförändringen inte ska förvärras. Alltså ingen cancer och inget som försvårar eventuella försök till att bli gravid. Man blir lite svullen om magen efter operationen men annars är det ingen fara på taket.
Har inte genomgått denna operation, har dock erfarenhet av ingreppet genom mitt Ssk-yrke. Är ett förhållandevis litet ingrepp och majoriteten återhämtar sig snabbt (kan säkerligen vara känslomässigt jobbigt trots att ingreppet är litet). Om jag inte blandar ihop bloggare så så har Egoina skrivit en del om detta när hon gick igenom hela proceduren.
Lycka till!
Det är ett vidrigt ingrepp. Känns som att man blir utsatt för övergrepp under dödshot samtidigt som det jobbiga med det förminskas av all ”information” man får.
Nu ligger Anna Books lägenhet även ute på Hemnet. VIP-visning den 21/1 och 22/1.
https://www.hemnet.se/bostad/bostadsratt-5rum-frosunda-solna-kommun-pomonagatan-4-13286320
Men alltså… bildvalen ?
Känns inte seriöst någonstans med de bildvalen… ?
För övrigt, jag var på min första visning idag för en lägenhet. Vet inte varför men ville bara skriva det ?
I min stad (precis som många andra antar jag) är det en sju helvetes bostadsbrist och för oss unga vuxna/ungdomar är det nästan omöjligt att få chansen.
Den har legat där länge, men de har lagt till två bilder på cykelrum och förråd, men fortfarande inga bilder inifrån lägenheten vilket är väldigt märkligt och ovanligt. Men Anna har ju talat ut i pressen nu om att lägenheten ska säljas och att de ska flytta, men hon förnekade ju det på sin instagram alldeles nyligen.
Nej, den har endast legat ute hos mäklaren vilket Anna Book har själv noga påpekat.
”Lägenheten ligger ute till försäljning hos en mäklare, men den finns inte på Hemnet. Det är mer så att om rätt köpare lägger upp tillräckligt med pengar så flyttar de, annars kan de vänta.” Även på en live har hon hävdat att de inte kommer sälja snart alls då de inte är på Hemnet. Något har ju uppenbarligen ändrats sedan hennes live ett par dagar tillbaka. Fast hon ljög väl som vanligt.
Haha ja Anna Sa att den inte låg på Hemnet MEN den låg på Hemnet och har gjort det ett bra tag. Den låg på Hemnet (hade iaf legat där) när Anna sa i liven att den inte alls var till salu och att de inte alls skulle flytta. Eller tog de bort den från Hemnet några dagar kansake eller? Och det var bara någon dag innan som hon förnekade flytt på instalive som hon sedan talade ut i pressen om att lägenheten är till försäljning, men på Hemnet låg den inte enligt Anna, fastän man hade kunnat se det där hmm..
Jag har opererats två gånger.
Första gången hade jag svåra cellförändringar, cancer in situ. Sövdes och tålde inte narkosen (tror jag?) och fick så ont i magen att jag fick söka akut efter någon dag. Insåg att smärtan berodde på att jag inte bajsat på typ fyra dagar, haha. Binda och elände i en månad efter operationen.
Andra gången hade jag lättare cellförändringar men eftersom jag haft cancer in situ innan valde de att operera igen.
Narkos igen och blev inte förstoppad. 🙂
Efter 6 dagar började jag känna mig konstig med extrem smärta i magen och feber. Ringde sjukvårdsrådgivningen som bad mig åka till akuten. Väl där konstaterades det att jag hade fått en postoperativ infektion så jag blev inlagd på sjukhuset i ett dygn. Fick så mycket penicillin att jag blev helt trasig efteråt och det tog ett tag innan jag började känna mig normal igen.
Binda och elände i en månad där med.
Nu har det gått snart tre år sen första operationen och lite mer än ett halvår sen den andra och nu är det dags för en ny kontroll om två veckor.
Hoppas innerligt att jag är okej denna gång men uppenbarligen kan det komma tillbaka trots att man varit clean där emellan.
Jag vill så gärna ge blod men det får jag inte så länge jag inte blivit ”friskförklarad”.
Det här har slitit extremt på mitt psyke då jag känner mig äcklig och smutsig som blivit besudlad av någon jag älskade.
Så, använd kondom tjejer! Ni kan bli smittade även av en pojkvän som i övrigt inte har några sjukdomar.
När man sövs stannar tarmaktiviten upp. Därför blir man förstoppad.
Hoppas du slipper göra om operation ❤️
Besudlad? Vad var det som hade smittat?
De allra flesta cellförändringar i livmoderhalsen (som i sin tur kan leda till cancer) beror på HPV, som är ett virus som smittar sexuellt.
Är glad att jag tillhör de som var de första som kunde köpa vaccin till självkostnadspris och få på VC innan det fördes in som erbjudande i skolorna och inte behöver vara fullt lika rädd för HPV. Så viktigt och fint med vaccin, självklart ska man dock gå på cellprov ändå. Ska på mitt första om några veckor 🙂
Fast det finns ju ändå tjejer som tagit vaccinet som fått cell förändringar ändå. Min syster var en av dom som fick vaccinet först av alla iom hennes åldersgrupp var ”först ut” att få det. Hon har fått cell förändringar och väntar nu på sin första operation, samma som Dessies…
För det första är inget vaccin hundraprocentigt och för det andra så innehåller Gardasil inte skydd mot alla typer av HPV, utan bara de vanligaste, som orsakar flest fall av cellförändringar. Så det är inte omöjligt att få cellförändringar även om man är vaccinerad.
Kondom skyddar tyvärr dåligt mot HPV.
Japp, luktade bränt bacon.. men är inget större ingrepp, jag hade lustgas så det var ok
Kan vi sluta sprida falsk fakta? Det påverkar inte möjligheten att bli gravid om man inte gjort koniseringen flera gånger. Punkt!
Precis! Många kvinnor är oroliga över detta, att tappen skulle bli för kort = svårt att behålla en graviditet pga det. En konisering har som regel ingen betydelse (beror såklart på hur mycket som behöver skäras bort men för majoriteten har det absolut ingen betydelse). Har man däremot blivit koniserad flera gånger kan tappen bli väldigt kort, vilket kan öka risken för missfall. Man kan då i samråd med ansvarig läkare få ett cerclage vid graviditeten som ska hålla ihop tappen (dvs ett ”band” fästes runt tappen och håller den stängd för att minska risken för att man öppnar sig för tidigt). Men som sagt, en konisering har som regel inte någon betydelse alls!
Jag förstår inte, står det inte just att det INTE påverkar möjligheten?
Tycker att dessie och alla andra som ska genomgå konisering ska prata med sjukvårdspersonal om detta. Inte läsa ett kommentarsfält på en blogg.
Jag gjorde en för 25 år sedan. Jag vill minnas att jag gjorde tester rätt frekvent, var tredje månad i två år. Därefter varje halvår i fem år och senare varje år. Det här jag fortsatt med. Cellförändringarna har inte kommit tillbaka.
I 2 dagar efter ingreppet hade jag smärta likt mensvärk, lite molande.
Gjorde för ca 6 månader sen. Var mest på dåligt humör för man inte fick äta frukost haha. Det gick bra och snabbt men blödningen/flytningen efter luktade döden och hans moster, det var värst. Kände lukten genom byxorna liksom. Men det var inte så farligt?
Hua! Som efter förlossningen! Kändes som att man gick runt med en påse ruttnande sopor innanför byxorna! ? Ja, jag kollade upp det och det var ingen infektion – det var ”heeeelt normaaaaalt”! Gissa om det blev frekvent duschande under de veckorna med blödning/avslag!
Gjorde en konisering för ett par månader sen. Var toknervös innan och det blev inte bättre av att ta på sig operationskläderna MEN jag hade inte behövt vara nervös alls. Jag fick lugnande och lokalbedövning och ingreppet var över på mindre än en kvart. Det kändes ingenting och allt kändes precis som vanligt efteråt. En blödning, likt mens, i ett par veckor var allt jag märkte av av ingreppet.
Genomgick konisering i somras, dock lättare cellförändringar. Var på återbesök nyligen och har fortfarande lätta förändringar, men inget virus som kan resultera i cancer. Så ska tillbaka om några månader för ytterligare nytt cellprov så det kan växa bort.
Det enda jag märkt efteråt är att min PH-balans där nere är helt ur balans och kan stundvis stinka fisk så får använda lactal eller liknande.
Jag hade också cancer in Situ. Var sövd under op och hade rejält ont efter, var sjukskriven i två veckor
Jag gjorde den operationen för två år sedan. Det psykiska veckorna innan var helt klart det jobbigaste. Själva operationen var inget märkvärdigt och väldigt odramatisk, lokalbedövning och lätt narkos, gick snabbt och gjorde inte ont alls. Senare samma dag och dagen efter kändes det som mensvärk. Fick några tabletter utskrivna som skulle minska blödningen och det blödde inte särskilt länge eller mycket efteråt. Skulle vilja säga att det man (eller iaf jag!) föreställer sig innan är hundra gånger värre än vad det egentligen är. Det är min upplevelse, och det är vad jag hade önskat att någon sa till mig när jag var uppe i den ångestcirkusen.
Vill skicka pepp till de som ska opereras eller väntar på svar! Detta är vanligare än man tror, bara att inte alla vill prata om det ❤
Gjorde denna operation för 1,5 år sedan och det är det absolut värsta jag har varit med om.
Jag sövdes och när jag vaknade hade jag så ont att jag kräktes. Sköterskan var väldigt mån om att jag skulle upp och kissa direkt så att jag kunde åka hem sen. Hon proppade i mig mer smärtstillande, fick bära mig in till toaletten då jag föll ihop av smärta när jag försökte själv. Det var rejäla knivhugg i magen varje gång jag ens andades.
Jag kissade, dom konstaterade att urinblåsan fungerade efter sövningen och jag skulle skrivas ut. Jag bodde i en stad där jag inte kände någon och hade ingen som kunde hålla ett vakande öga på mig hemma. Ändå skulle jag hem. Smärtan var bara inbillad enligt sköterskan.
Jag gick ut i korridoren, fäll ihop av smärtorna i magen som inte släppte trots morfin. Hörde sköterskan mumla att ”vi kan inte ge henne mer för då finns risk för hjärtstillestånd då pulsen är så låg nu”. Hon hämtade en rullstol för att hjälpa mig ut då hon hade ringt en taxi. Hon skjutsade ut mig i rullstolen där hon lämnade mig ensam på parkeringen i -10 grader, sent på kvällen och oförmögen att gå eller rulla rullstolen själv.
Jag fick sedan ringa ambulans dagen efter då smärtorna inte hade minskat alls. Och åkte in akut totalt 6 gånger efter den operationen. Än idag känner jag knivhugg vid vissa rörelser och det hela är ett stort trauma.
herregud ?
Denise kram till dej om jag var du jag skulle gått till IVO. Det där var inte ok.
Jag gjorde en för ett par veckor sen. Har just slutat blöda vilket innebär att det läkt ihop. Lokalbedövning och ingreppet tog väl ca 15 min. Det är en väldigt liten operation. Hade menssmärta på kvällen men efter det har jag inte känt av något. ?
Har gjort det. Blev sövd då det var ganska mycket att ta bort på mig.
Bella har lagt upp på Instasories presenter hon fått av the perfect Guy som hon nu inser att verkligen förstår henne för att det låg två par (enligt mig fula) Chanel skor i paketen..
Det står ingenstans vem som gett henne dessa skor..
Det står att det är en kille. Uppenbarligen någon som vet vad hon vill ha.
För mig blev det mindre bra två ggr efter min konisering. Såret på livmoderhalstappen gick upp två gånger inom loppet av 1månad. Gjorde inte ont, blödde bara fenomenalt mycket!
Men slutet gott allting gott! Idag är allt bra. Ska på nytt cellprov på måndag. Viktigt viktigt!!!!!!!
Samma här. Såret gick upp flera ggr och jag störtblödde. Ett trosskydd var ju till noll och ingen hjälp då (jag hade det som säkerhet ”ifall att..”).
Tycker att det är så himla mycket hackande på blondinbella ang att hon inte spenderar mycket tid med sina barn.Och inte ett ljud om att Dessie inte verkar spendera någon tid med sin lille son.
Förstår att man inte lägger upp allt på sitt instagram konto.. men kom igen. Hon reser hit och dit utan honom. Han måste sakna sin mamma mycket. Men det blir väl så när man blir gravid när man är för ung och sen ångrar sig ang mammarollen.
No hate men det är så sorligt att se föräldrar som inte vill spendera tid med sina/sitt barn och hellre reser en massa.
Tog bort cellförändringar för flera år sedan, sövdes ner under själva ingreppet och hade jätteångest innan, trodde att jag hade cancer och skulle dö. Och det var faktiskt det värsta, att man målade upp fan på väggen när verkligheten såg annorlunda ut. Fick åka hem samma dag som jag vaknade upp från narkosen och mådde bra efter omständigheterna. Blödde lite men det gick över. Kommer ihåg att jag hade min syster med som stöd, det var guld värt. Har varit på regelbundna kontroller sen dess och allt har varit som det ska. Så snälla, kom ihåg att regelbundet gå och ta cellprov! Det är så viktigt, och livräddande
Jag har gjort detta ingrepp för ett par år sen. Ingreppet, bedövning och prat med läkaren tog 15 min totalt. Var väldigt nervös innan men hade en bra läkare som förklarade vettigt vad det handlade om ?
Hmm, jeg er konisert. De tok bort veldig mye, og jeg har nesten ikke livmortapp igjen. Hadde grad 3 (svåra) forandringer.
Men operasjonen var absolutt ikke noe å tenke på! Inn på gyn på sykehuset, fikk lokalbedøvelse, og så ble det fjernet med laser. Tok 15 min, ingen smerter, dro hjem med en gang. Sambo og baby ventet på venterommet.
Svært lite blid etterpå, ingen smerter, og ingen lukt som jeg husker.
*Svært lite blod* skal det stå.
Hur gamla var ni när ni första gången tog cellprov? Och när hade ni första gången sex?
I Norrbotten tas cellprov från 23 års ålder, och därefter vart 3:e år. Jag gjorde dock första provet när jag var ca 20 år – var på en vanlig rutinkoll vid p-pillerförnyelse hos barnmorskan och hon ”passade på” att ta ett cellprov när jag ändå var där. Låg i gynstol och barnmorskan sa ”jag tar ett cellprov när du ändå är här”, och jag bara ”jahapp” – och så var det provet taget. Fick det gratis dessutom ? Sexdebut hade jag vid 18 års ålder.
23 respektive 14.
Jag väntade tills jag var 27 för jag var rätt uppskakad efter en jobbig gynundersökning tidigare. Dumt men gick bra för jag hade inga förändringar. Sexdebut när jag var 20.
Jag har gjort operationen, hade svåra förändringar. Jag hade väldigt svår ”mensvärk” några dagar efter. Fick ligga kvar längre pga att de gav mig voltaren som jag inte tål, så det blev ju dumt, mer ont i onödan.
Luktade lite illa där nere och blödde lite, efter ett tag lossnade skorpan och kom ut. Var inte nervös innan alls. Har efter det gått på kontroller ganska ofta men allt ser ganska bra ut.
Tycker överlag det var en lindrig operation och tillfrisknande, trots voltarenen.
Jag har gjort väldigt många operationer så jag är kanske härdad 😉 men för mig var det inte speciellt jobbigt varken känslomässigt eller fysiskt. Önskar alla lycka till som nån gång kommer göra det och prata med vårdpersonalen! Man kan få stöd och samtal om man skulle vara orolig.
Blandade erfarenheter, minst sagt. Jag tyckte först inlägget var lite väl dramatiskt. En konisering är ju ingen stor grej, rent praktiskt, tänkte jag (känslomässigt är det ju helt klart en annan femma) operationen verkar vara otroligt olika beroende på…ja inte vet jag. Jag gjorde en konisering för 6 år sedan. I en vanlig gynstol iklädd mina vanliga kläder. Fick två alvedon innan. Lokalbedövning och 5 minuter senare var det klart. Lätt blödning och lite mensvärk ett par dagar. Även jag hade in situ på mina förändringar.
Så alla som ska göra detta gör nog bäst i att prata med sin egen mottagning. Hade jag läst allt det här innan min konisering hade jag fått panikångest!
Gjorde en konisering för svåra cellförä dringar 2013 under narkos då jag var rädd för att genomgå en operation. Det var inga som helst problem och gick jättefort. Man får gå hem efter några timmar.
Jag blödde i ungefär 2 veckor men det kan hålla i sig i ungefär en månad, det är inget konstigt, beror på hur bra läkekött man har och hur stor bit som behövde tas bort.
Jag kan garantera att det inte påverkar chanserna att bli gravid då jag har ett barn och nu väntar ett till.
Behöver man opereras flera gånger så kan det påverka då ärrvävnaden kan bli så pass stor att den blockerar livmoderhalsöppningen. Därför är det viktigt att gå på återbesök och gynundersökning efter operation, så man ser att allt ser bra ut.
Att ha gjort en konisering kan däremot påverka under en förlossning då det kan vara svårt att öppna sig, därför ska man komma ihåg att säga det. Barnmorskorna kan enkelt ”bända upp” så arr öppningen fortsätter som den ska. (Förlåt, jag vet att det där låter sjukt brutalt men det känns inte ens!)
Jag gjorde en konisering och direkt efteråt sa läkaren ”skönt att ha det här ur världen, va? Nu kallar vi dig igen om sex månader”. Jag tolkade det som att risken att cancer upptäcks när de kotrollerar den bortopererade biten är väldigt, väldigt liten – och det är den också. I mitt fall var det tyvärr cancer, och jag hoppas att det är okej att jag berättar det trots att det inte är så peppigt. Men som sagt, ENORMT ovanligt. Och själva koniseringen påverkar inte någonting negativt vad gäller graviditet osv. Men lite obehagligt var det helt klart, tycker Dessie ska vara extra snäll mot sig själv i några dagar. ❤️
Gjorde en konisering i somras. Det värsta var lukten i rummet och synen av allt blodstänk och den lilla köttbiten som plötsligt låg framför mig. Topsades några månader senare och tyvärr visade resultatet att jag har fått nya förändringar, trots att de tog med marginal. Ska nu åter till gyn för kontroll i övermorgon. Önska mig lycka till..