519 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Lagergrens…

      Undrar mkt där med, Stefan osv….

        Vill också veta allt haha. Tycker att det är så mycket undvikande och dubbelmoral hos Angelika

          Känns som han tröttnade… träffade ju en ny efter en kvart

            Men av podden verkar de ju inte direkt som att a väntade speciellt länge med att träffa x antal män…

              Nej… kanske lite ”jag kan minsann också”? Från hennes sida.

              Men så är man ju bara människa. När det tog slut med mitt ex tog det mig tre veckor innan jag började dejta för jag klarade inte av sorgen. Tog fyra år innan jag vågade släppa in någon mentalt.

                Exakt så. Skilsmässan var en totalt chock, som jag tolkat henne i podcasten hade S mentalt redan checkat ur förhållandet när han berättade att han ville skiljas. Han var flera månader framför henne, när hon ville reparera relationen i terapi var han redan ute genom dörren.

                Jag kan bara relatera med att mitt sätt att hantera en liknande situation, vilket var att söka bekräftelse genom att träffa andra. Kanske inte något jag skulle tipsa om men alltså när hjärtat blöder så gör det osv.

            Tycker Angelica hintar om att det skedde tidigare än så… ?

              Hade nog också tröttnat på någon som aldrig verkar vara hemma eller som prioriterar sin syster alltid alltid alltid först

                Ja, inte konstigt alls att det blev skilsmässa.

          Ja hon är så mycket drama och lögner. Och vräker ut idéer och tankar i bloggen som mest är lögner för att få klicks… medans han är vuxen och diskret. Stefan känns som en jävla hjälte när man ser hur hon hanterar sig själv och barnen.

            Kom igen nu o berätta allt, ni som sitter på skvaller 😉

              Men ja! Håller med Lisa ?

      Bara jag som inte förstår varför Angelica skäms/döljer (om hon nu gör det) sin gbp-operation?

        Förstår mig inte alls på hur kvinnan resonerar kring mycket. Följer henne med en stor skämskudde framför ansiktet

        Kanske för att det är så stigmatiserat att vara överviktig och gjort en GBP? För att folk har så mycket åsikter? För att det är privat? För att människor anser att det är ”den lätta vägen att gå”? Kanske för att vara överviktig är en av de värsta saker du kan vara i dagens samhälle? För att det ”fina” är att träna och banta sig ner i vikt? Bara några anledningar jag kom att tänka på… Du ser ju bara här vilka tidvis vidriga kommentarer det dyker upp här, vill man verkligen bjuda in till det genom att öppna upp?

    Hej alla glada & mindre glada.
    Jag ville bara dela med mig av världens grej.

    Jag blev mamma till en fantastisk tjej i september. Från att ha varit en sån där som ”ogillar” barn, eller i alla fall aldrig förstått charmen och hysterin med dom, till att fullständigt äääälska denna lilla varelse. Hennes pappa och jag är ett superteam och hon är tokig i oss båda. Den här första tiden har varit så lätt & härlig!

    Igår fick vi reda på att vi väntar ett till barn. I september. Det kommer alltså skilja ett år och en vecka mellan barnen. (Om allt går vägen)
    På ett sätt känns det superkul, jag känner att dom kommer alltid att ha en vän i varandra.
    De kommer ha en fin förståelse och en nära relation. Vi som föräldrar än redan ”inne i svängen” med blöjbyten, jobbiga nätter, amning osv. Men jag kan inte hjälpa att ändå känna mig lite nervös.

    Är det nån här som har barn eller nåt syskon som det inte skiljer så mycket på? Vad är era erfarenheter?

    Puss & Kram ?

      Jag är ju tvilling och det funkat bra i alla år. Lycka till med lilla familjen. ?

      Hej!
      Först och främst supergrattis och all lycka till!!!

      Själv har jag inga barn men läster Emma Sundhs blogg. Hon är mamma till ett par psuedotvillingar och har skrivit rätt mycket i ämnet som jag har tyckt varit väldigt intressant. Så jag tror att det skulle vara till nytta för er!

      http://www.emmasvintage.se

      Stora kramar till era små liv! ?

      Haha vet hur det känns. Måste upplevas för att förstå grejen.

      Jag har 15 månader mellan mina och det har gått hur bra som helst. Vårt första föddes inte helt frisk dock så vi var mycket på sjukhus så första tiden var ganska tuff, vi blev lite oplanerat gravida och var precis som du ganska nervösa. Men ut kom lugnet själv och livet rullade på precis som vanligt för vi var vana med sömnbrist och blöjbyten. Mitt allra bästa tips är att inte säga liknande som ”nej, Anna nu ska mamma ta hand om sara” eller ”nej Anna akta Sara” utan istället att ”nu ska mamma byta blöja vill du hjälp till?” om du förstår vad jag menar. Lägg inte negativa ord ihop med småsyskonet. Ibland säger jag menade till småsyskonet att inte ta hennes leksaker för det är hennes så att hon hör att hennes behov är viktiga med, hon lyser upp då och håller med och hämtar en annan leksak för henne att leka med. Så fint. Jag tycker att det har varit enkelt trots att jag varit hemma med två samtidigt men det är min erfarenhet, det finns säkert de som säger annat. Men det är en stor glädje i vårt liv att se kärleken mellan dem.

        Vad skönt att höra & tack för de fina tipsen! Vad klokt. Jag är själv ensambarn så att få ge mina barn syskon att älska och växa upp med är för mig en ynnest ❤️

          Syskon är fantastiskt, jag har min syster nära i ålder och det är min allra bästa vän. Vi har exakt samma humor, samma bakgrund, värderingar och när vi umgås så skrattar vi så vi kiknar. Det bästa är att hon är moster till mina och jag till hennes. Min man är också ensambarn som du men säger att han aldrig direkt saknat syskon så det är så olika. Du ger en fantastisk gåva till dina barn i min mening i alla fall.

      Jag och min bror har exakt 13 månader mellan varandra och han är min bästa vän i livet. Vi har alltid haft ett speciellt band till varandra och det har även utomstående alltid sagt och sett om oss också. Han betyder verkligen allt för mig, min bästa vän och största stöd i livet. Och bästa av allt att alltid ha honom att dela sina barndomsminnen och övriga år med ❤❤ Stort grattis förresten 🙂

        Tack för den kommentaren.. hormonstinn som tusan och tårarna bara sprutar!
        Gud vad fint! ???❤️

      Jag väntar också mitt andra barn, däremot ett längre hopp mellan barnen än vad du har. Jag och sambon har dock fått påtryckningar från hans mamma att det var ”sååå braaaaa” att ha barnen tätt för då var man redan inne i småbarnssvängen med allt vad det innebär – det skiljer sig 11 månader mellan sambon och hans yngre bror.

      Jag tror nog det finns både för och nackdelar med alla alternativ. Personligen hade jag nog inte klarat av att ha tätt mellan barnen. Jag blev oväntat sjuk (fysiskt) när vårt barn var drygt ett år, och var ganska svårt sjuk i ca ett år. Blev deprimerad i samband med sjukdomen och depressionen hängde kvar efter att jag tillfrisknat från min fysiska sjukdom. Nu är jag frisk från depressionen också men det tog ett bra tag att komma ur det mörka hålet. Jag är glad över att kunna sätta maximalt fokus på ett barn i taget. Småbarnsåren tar mycket tid, barnet är ju ganska ”hjälplöst”.

      Vårt barn är nu så pass stort att han kan förklara vad han vill, han äter själv, är fri från blöjor, kan leka själv etc. Ett barn är ju alltid ett barn, och alla åldrar kräver ju sitt, men personligen hade jag inte klarat av två ”hjälplösa barn”. Hade förutsättningarna däremot sett annorlunda ut – dvs hade jag inte varit svårt sjuk plus depression hade vi kanske satsat på att skaffa barnen tätt.

      Som sagt, finns säkert lika mycket bra som mindre bra delar med båda alternativen.

      Lycka till!

      Grattis! Mellan mina två första barn är det 15 mån sen väntade jag en massa år och fick två till med 13 mån mellanrum. Det är underbart med syskon så nära i ålder. Jag var helt bestämd med att om vi skulle ha ett tredje barn så måste vi även ha ett fjärde ? Visst har det varit jobbigt ibland men det är värt det när man ser glädjen och kärleken mellan barnen.

      Mellan mina döttrar är det 13 månader 🙂 mitt tips är att ni båda är hemma i början om ni kan och tar ut föräldradagar på varsitt barn, om inte stora tjejen börjar på dagis vid ett år direkt? Min stora tjej gick rätt sent så hon började på dagis när hon var 1 år och 7 månader. Men iallafall, var hemma tillsammans så länge ni kan och var inte nervös det kommer gå bra, den lilla kommer växa upp så fort och ni kommer inte hinna märka det för ni har fullt upp med den stora 🙂 mina är nu precis 1 och 2 år.

      Ställ frågor om du undrar något! Kram 🙂

      Till att börja med – Supergrattis till nr 2! ☺️
      Har inga barn… ännu (men vill väldigt gärna ha i framtiden) Fyller 21 i år så tänker att det kan vänta några år till, hehe. Däremot så har jag en 17 månader yngre lillebror som jag för alltid kommer vara så evigt tacksam över att jag har.

      Som du säger så blir det en vän för livet. Vi är till och med så pass nära att vi nu idag bor tillsammans bara han och jag. När vi flyttade hemifrån så gjorde vi det tillsammans och det känns så fint att veta att den relationen vi har förhoppningsvis alltid kommer vara så här stark. Till största del tror jag det beror på den ”ovanligt” lilla ålderskillnaden. Hade han varit bara 1 år yngre så tror jag att det hade gjort en så pass stor skillnad att vi inte hade haft lika mycket gemensamt. Tro mig, de kommer tacka er i framtiden!

      Stort grattis ❤️

      Mitt syskon och jag har 12 månader mellan oss. Hon är den finaste jag vet. Jag tror inte att jag hade överlevt livet om inte det vore för henne! Vi har gått helt olika vägar i livet, men är ändå en och samma människa innerst inne. Min allra bästa vän. Mitt största stöd i livet. Det finns ingen som henne! Jag hade offrat mitt liv för henne alla dagar i veckan. ♥️

      Har en lillebror som är 1 år och 2 veckor yngre än mig. Min allra bästa vän ❤ Vi är otroligt tighta på gott och ont, det är inte alltid lätt att vara överbeskyddande storasyster åt en buse ?

      Jag är inte alls nära mina syskon och det gör inget ? Det är ok att inte vara världens bundis med sin blodssläkt.

      Jag har 1år minus 2 veckor mellan mina tjejer – är hur bra som helst (de blir 7 och 8 nu i feb)!
      De är bästa vänner men har ändå varsitt liv iom att de inte går i samma klass.

      Nu sov våra tjejer jättebra och synkat så det kan säkert vara jobbigt men jag/vi upplevde aldrig det – vi var, som du skriver, redan inne i blöj- bebis- välling-träsket så ingen direkt chock, dessutom tror jag att det är enklare att ha en 1åring och spädis än tex en trotsig treåring och spädis.

      Klart d var nervöst innan men mina bästa tips är:
      1) Låt varandra sova
      2) Låt varandra få egentid
      3) Hjälps åt
      4) Räkna inte vem som gjort vad utan få bara saker gjort
      5) Släpp på alla måsten- barn behöver inte dagliga promenader i flera mil eller hemmagjord mat eller ens ammas om man inte vill
      6) Vila när barnen sover och ta promenader när de är vakna ist för att vara ute och gå när de ändå sover
      7) Drick mkt kaffe
      8) Mumla ”det kommer lugna ner sig” som ett mantra
      9) Be om hjälp, ofta älskar folk att hjälpa till

      Er lilla familj kommer få superkul tillsammans och barnen kommer få ett speciellt band med varandra, de kommer alltid ha sin bästis med sig❤️

      Lycka till?

      Min kompis har fått tre barn på mindre än 3år (ej tvillingar), det verkar funka hur bra som helst. Det kommer gå jättebra för er med!

      ?????Hej Sara H!

      Jag har inte det (tvärtom långt emellan), men har hört flera som har så pass tätt emellan barnen och de tycker att det finns många fördelar med det! T ex att de ofta blir bra vänner, alltid har en kompis i sitt syskon med sig på familjens resor och liknande. Jag har en tvillingbror och förstår nog tack vare det extra bra vad de menar. Stort grattis till dig!

      / M <3 ?????

      Läs på lite om pseudotvillingar. Det finns en del att tänka på. Ge dem tid tillsammans (typ släng inte in den äldre bebisen på förskola bara för att folk säger att det är omöjligt att ha två barn hemma samtidigt). 12 månader mellan mina. Det är fantastiskt och körigt på samma gång 🙂

      Kolla drommenom11barn-bloggen. Hon har många barn och alla tätt. Några är t.o.m. födda samma år (jan & dec).

      Jag fick ett barn i juli och nu väntar jag ett barn som kommer i juni! Tror det kommer bli en del jobb kanske.. Men tror dom kommer ha mycket glädje av varann senare 🙂

    OK, detta kommer att låta helt befängt men jag kan inte få det ur huvudet.
    En kille jag chattade med för ett gäng år sen bekände sin kärlek för mig förra året. Jag var på väg att gifta mig och var såklart inte intresserad. Jag erbjöd att förbli vänner men det togs inte så väl emot och efter några gräl sa jag upp kontakten i höstas. Nu ser jag att han tagit bort sin fb helt (ej bara blockat mig). Och nu fick jag en hemsk tanke: tänk om han vill göra min man illa av svartsjuka? Killen bor i ett grannland och har ej hotat eller så, däremot vid tillfälle skrutit om kriminella kontakter och att han är en bra skytt, något jag inte tänkte på.då men som känns extra läskigt nu. Tanken ger mig ingen ro, tänk om min man blir skadad eller dödad pga mitt dåliga omdöme… Har inget sätt att kontakta den här killen och inga idéer om vad jag ska göra. Min man vet allt och är säker på att det inte är någon fara men jag blir inte lugnad…
     Vad fan ska jag göra 🙁

      Du kanske kan kontakta polisen via deras icke-akuta telefonnummer 11414? Trots att det kanske inte finns någon hotbild över er idag så kanske de har tips och råd att ge?

      Jag har flera vänner som har tagit bort sin fb för att det helt enkelt inte orkar. Oroa dig inte, varför skulle han döda din man? Jag menar, det är lite väl långsökt 🙂

        Ja hoppas såklart att det inte har med mig att göra men det har blivit ett hjärnspöke…

      Men om han inte haft kontakt med dig eller verkar intresserad av dig på flera år så har nog känslorna svalnat för länge sen. Och kriminell vänner…. Kriminel innebär inte att man vill tjäna pengar och status på att begå brott, inte att man tycker det är en bra idé att hjälpa en polare att ta livet av en gammal kärleks nya partner,

      Om din oro baserar sig enbart på en bortplockas fb låter det lite så att du har ångest över mardrömsscenarion på rätt lösa grunder, om du tror det kan ligga något i det kanske det kan kännas skönt att söka hjälp för?

        Jo han var intresserad under hela förra året. Och ja jag har en historik av ”katastroftankar” men det är så svårt att släppa när det är min älskade man det handlar om. Men det hjälpte faktiskt att rada upp alla hjärnspöken jag haft under åren som visar sig så absurda när man kommit ur det, så tack 🙂 pratade även med maken som har lugnat mig en del. Problemet är att jag ligger med halsfluss utan något att sysselsätta kropp och knopp med och då får tankarna lättare att bita sig fast.

          Jag har också såna tendenser, lite mer light men forfarande helt oproportionerliga. Var t ex övertygad förra veckan om att jag skulle få sparken efter att ha kommit sent till ett möte (jag har fast anställning i en bransch med sjuk brist på folk och det var 1 möte). Tror ständigt att alla mina vänner inte vill träffa mig igen efter senare gången jag träffa dem. Känns så sjukt onödigt bär man tänker på hur mycket tid man spenderat på att oroa sig för påhittade scenarion som aldrig funnits utanför ens huvud.

          Din oroa är iaf helt omotiverad och skönt att den verkar släppa 🙂 Oro skyddar inte!

            Oh yeah, har såna små nojjor hela tiden, samt 1-2 större åt gången. Har fått samtalsterapi för det och fått ett gäng bra verktyg mot dem och det funkar bra för det mesta men ibland så är de envisa 🙁

      Slappna av! 🙂 Jag är helt övertygad om att han inte kommer att jaga dig eller din kille. Han har säkert bara tröttnat på sin Facebook eller så har han blockat dig. Hade man lust att jaga någon annan person hade det troligtvis inte varit ett smart drag att börja ta bort sociala medier och liknande innan, sånt fall har jag inte sett tidigare.

      Så som sagt: Don’t worry. Du katastrof-tänker nog bara. Njut av helgen med din man och lägg inga tankar på den här andra personen. ♥️

        ?????Jag håller med dig, Anja! Bra tänkt!

        / M <3 ?????

      Och såklart ska du inte skriva till den här killen. Jag kan dessutom lugna dig med att jag också har träffat massor killar som skryter om att de är kriminella eller känner kriminella personer. De tror att man charmas av det, men… nej. 🙂

      Du har inte gjort något fel! Du har inte dåligt omdöme för att du har pratat med en kille för några år sedan! Sen kan man ju såklart ångra saker men lägg inte ev. dåliga beteenden från hans sida, på dig själv!

        Tack. Känner bara att jag borde sagt upp bekantskapen när han berättade att han älskade mig. Jag var redan förlovad då. Tänker att när jag erbjöd att vara vänner så gav jag honom falskt hopp eller så. 🙁

    Okej… Det här är inget inlägg där jag söker hjälp med ett personligt problem, utan det faller nog snarare in under en mer lättsam kategori. Egentligen borde nog ingen läsa det här om ni inte är på ett riktigt skithumör. Ärligt alltså, för er ert eget bästa borde ni sluta här…

    Fortfarande kvar? Okej, då börjar vi.

    Min vän som jag på internet brukar kalla för Fisabsorberarn har under veckan befunnit sig på skidsemester i alperna. Åh, så mysigt kanske ni tänker, och javisst är det väl det. Men allt är inte frid och fröjd. I hotellets badrum har han nämligen drabbats av styggelsen som i folkmun kallas bajshyllan. Har ni varit i Tyskland vet ni säkert vad jag pratar om. Det är en sån där toalett där bajset landar på en liten hylla så att man ska kunna slänga ett getöga på sin skapelse innan man sköljer bort den i evigheten.

    Här börjar själva problemet, för enligt Fisabsorberarn själv har han lyckats med konststycket att bajsa en välvuxen rackare som ställt sig mot hyllan och därefter ”vält som en fura och landat mot låret”, vilket tvingade honom att duscha mycket länge (något han i sin ungdoms dagar gjorde varje gång han bajsat för övrigt). Han skickade med följande bild för att förklara hur det gått till:
    https://imgur.com/a/p2uHJ

    Jag och min andra kompis, vi kan kalla honom Bredrik, protesterade givetvis direkt. Hur skulle detta kunna vara möjligt? Ändtarmsöppningen borde väl rimligtvis vara lägre än låren när man sitter på toaletten? Hur sitter man ens annars?

    Mycket riktigt. Efter att vi själva provsuttit våra egna toaletter och Bredrik till och med mätt avståndet konstaterade vi att anus absolut är lägre än låret, men Fisabsorberarn vägrade ge med sig. Han hade utan minsta tvivel skitit en korv ned på bajshyllan och fått bajs på låret, vilket han illustrerade med följande bild (notera att han även ritat dit sin mobiltelefon):
    https://imgur.com/a/FmXPw

    Trots detta konstverk blev jag och Bredrik bara än mer säkra på vår sak. Enligt simpel högstadiematte där vi ritar en triangel mellan anus, bajshylla och lår kan vi enkelt konstatera att sträckan anus -> bajshylla och lår -> anus blir kateter medan den längre hypotenusan blir sträckan bajshylla -> lår. Se följande exempelbild med inkluderade mått av Bredrik:
    https://imgur.com/a/6YEd6

    Således inleddes ett arbete med att lösa ekvationen. Hur hade Fisabsorberarn lyckats bajsa sig själv på låret? Vi gick igenom alla tänkbara osannolika scenarion. Min första lanserade teori var att exkrementen böjt sig mot bajshyllan för att vid släpp från ”ursprungskällan” ha fjädrat tillbaka enligt exempelbilden nedan, något som dock kan te sig nästintill omöjligt enligt Bredriks mått. Det skulle ju nämligen kräva att korven fjädrade tillbaka över 50 procent av sin egen längd:
    https://imgur.com/a/roXDj

    Teori nummer två var att korven helt enkelt ställt sig på högkant och glidit över bajshyllan tills den träffade låret och då föll som en fura. Typ som en nybörjare på snowboard.

    Teori nummer tre lanserades av Fisabsorberarn själv, nämligen att hans skapelse studsat mot bajshyllan som någon form av rikoschett.

    Någonting i det osannolika med denna teori fick dock Fisabsorberarn att tänka till, och han erkände att han under sittningen kan ha skrämt sig själv med sin oerhörda prestation att han ryckte till bakåt på toalettstolen hypersnabbt, vilket i sådana fall skulle ha fått hans lår att nudda korven innan den vält mot hyllan.

    Här, efter närmare två timmar av hätskt diskuterande var vi tvungna att sluta eftersom Fisabsorberarn skulle sova för att orka gå upp när liftarna öppnade igen. Vi lämnades alltså utan svar på gåtan och det är där ni kommer in i bilden, mina kära vänner. Ni måste nu rösta på er personliga favorit för att vi äntligen ska komma till botten med detta. Följande alternativ är alltså möjliga:

    Alternativ 1: Den fjädrande korven.
    Alternativ 2: Den glidande korven.
    Alternativ 3: Den studsande korven.
    Eller Alternativ 4: Den skrämmande korven.
    Vad tror ni på? Eller har ni en egen teori ni vill lansera?

      Viktor, vilka substanser har du tagit ikväll? Gå & lägg dig!

        Räknas fun light som en substans?

          Absolut, ingen mer FUN light för dig ikväll!

            Men jag blandade ju nyss till en halvliter och är jättetörstig 🙁

          Man vet aldrig vad syntetiskt sötningsmedel kan påverka, det kommer nya larmrapporter hela tiden. Du borde kanske fundera på avgiftning i förebyggande syfte?

        Vad läste jag nyss? Den här kommentaren hamnade nog nyss i Hall of fame of bb’s comments. Mitt liv kommer aldrig bli detsamma igen

      Öh…

      Jag är nog benägen att säga nummer fyra även om 1,2, eller 3 är lite roligare!

        Jag håller med, men finner ändå den helt osannolik också. Det går ju inte att röra sig speciellt långt bakåt på en toalett eftersom det sitter en stor vattentank bakom ryggen…?

          Han kanske trillade lite nedåt och bakåt?? Då kan det kanske vara möjligt???

        Jag tror precis som Carro.

      Hahahaha jag dör ? Mvh i kiss- och bajsåldern för alltid

      3!

      Men vad i helvete? Känner mig känslomässigt våldtagen. Me too!

        Jag varnade dig ju!

      Jag är lite cyberkär i dig Viktor ?

        Hahaha då är vi två ?

        Efter att ha läst en bajsningsanalys? 😮

          Nej nej nej.. sen långt tidigare!! Dina kommentarer är alltid så roliga vilket får mig att tro att du är väldigt rolig även live och DET är charmigt ??☺️

            Som jag skrev i ett tidigare inlägg Viktor (har dock inte kollat om du svarat) du borde skriva i din tinderprofil att du är Viktor den store, du ser ju bara här på kommentarerna!

              Kanske det, Poppo… Det hade ju varit min bästa (och enda) selling point. Men samtidigt blir jag ju inte speciellt mystisk och spännande längre…

            Sanningen är nog snarare att mitt liv är så dötrist att jag måste underhålla mig själv, och DET är ocharmigt!

          Haha, ja ? – det och typ allt annat du delar med dig av ⭐️ Har sett dig i flera år i Dessies kommentarsfält och även din blogg förr i tiden, älskart!

      Vad fasiken är en bajshylla? Vill se en bild såklart.

      Hahaha så jävla kul diskussion. Man vill ju va kompis med er! Mvh en till som aldrig kommer växa ur kiss- och bajsåldern ??‍♀️

      Omg , älskar din humor!

      Jag tror på nummer fyra. Bajs fjädrar väl inte eller? Men varför behövde han duscha så himla länge, det kan ju inte direkt ha varit en marinering i bajs, bara en nuddning eller?

        Jag har aldrig sett bajs fjädra, men så tittar jag sällan på mitt bajs heller… Och Fisabsorberarn har en ganska tydlig bajsfobi skulle jag påstå. Därav duschade han väldigt länge. Han brukar även passa på att ”skålla pungen” när han duschar. Det innebär att han helt enkelt drar på så varmt vatten han står ut med och riktar in strålen enbart på pungen.

        Japp… Det är obegripligt.

    Vad packade ni i BB-väskan?

    Väntar nr 2 strax, men det börjar bli några år sedan stora barnet föddes så jag kan inte komma på mer saker än kläder och godis att packa med sig 😉

      Packade svin mkt, använde nästan ingenting. Mysdress,nått litet till bebisen, tandborste och tandkräm och en deo och hårsnoddar är de viktigaste… nått litet snacks o tugga på om de blir långdragen förlossning kanske också…

      Sist hade vi med alldeles för mycket.. Nu i efterhand hade det räckt med ombyte, mjuka pyjamaser till bebisen, babynest, filt, mobilladdare, ”muttkompresser” (läkande & sköna) och massor med godis ?? Lycka till med allt!
      Fick reda på igår att jag är gravid ??

        Grattis till dig, och lycka till! ?

      Ta med babyolja och mjuka tvättlappar för att tvätta bort första bajset som är som klister. I övrigt så behövs inte mycket, åkte hem efter 20 timmar med min andra, längtade hem.

      Ja just de… mam multikompresser för bröstvårtorna samt mam gyn kompresser för där nere … oslagbara att ha…

        Vad är gyn kompresser?

          För att slippa skav av kläder

          Man lägger dom
          I trosan mot underlivet efter förlossningen. Dom är bakteriedödande, läkande och vårdande. Lindrar super skönt och bra mot bristningar i underlivet och liknande …

            Aah, tack! Konstigt att jag inte hört om det här tidigare. Nu fick jag visserligen reda på att jag kommer att få planerat snitt men måste ta med det här till mammagruppen, vi pratade BB väskor idag och tror inte de heller hört talas om det här ?

      Första barnet kom några veckor tidigare än beräknat så någon BB-väska fick vi inte med oss.
      Och det enda jag saknade var tandborste och mjukisbyxor.

      Mitt första barn ska födas om några veckor. Ni som skriver att man ska packa ner babyolja, kompresser till bröstvårtor och underliv o dyl.. asså, får man inte sånt på BB? Om inte, det finns väl vanligtvis ett apotek i anslutning till sjukhuset? Man får väl skicka ner pappan dit, tänker jag.

        Det där med apotek beror på vilket sjukhus det är. Men ja, vi fick det mesta från BB. Baby olja och shampoo, blöjor, sänkläder och till och med kläder till honom men vi hade egna. Jag fick också bindor och allt som behövdes. Dock saknade jag tofflor 😀 Lycka till!

      Eget toapapper, deo, kläder till mig och bebbs, hörlurar om du tvingas dela rum med andra, en tidning ifall bebbs skulle sova massor, telefonladdare..

      Vi fick det mesta från BB. De gav oss en paket blöjor, baby olja och shampoo tror jag, handukar, bindor, trosor, rock och även kläder till bäbisen(som vi inte använde). Det endajag saknade var tofflor. Barnet kom lite för tidigt så BB-väskan var inte packade när han kom. Lycka till!

    Jag ville bara säga att min pojkvän kommer hem, för alltid, imorgon efter 3,5 års distansförhållande! Är så jädrans tagggaddddd ???

      Yay! Grattis till er ?❤️

        Taack!! ❤?

      Åhh! Vad roligt har själv haft distansförhållande i ett år, har du något tips på att få det att funka?

        Prata, prata, prata, prata. Och prata lite mer. Om allt, när det känns dåligt, när du inte känner dig kär längre, när du saknar din partner mer än vad hjärtat klarar av. Prata om det!

        Vi pratar i flera timmar per dag, om vad vi åt till lunch, jobbiga människor, hundvideos och toalettbesök(lite äckligt, jag vet). Men så att man fortfarande har samma vardag som innan, typ. Hoppas att du förstod vad jag menade 🙂 <3

        Stort lycka till till er!

        Jättetöntigt kanske, men det finns appar/ funktioner för att kolla på teveserier ihop nu mer har jag hört… (gjorde det genom att trycka på play samtidigt när jag hade distansförhållande, men var svårt att få rätt)

          hahah så brukade vi också göra!

          ”Är du redo?….3….2….1….PLAAYYYY”

      Ååå vad roligt, starkt att ni klarat så länge!

        Åh tack, så himla glad, och över att alla här är så himla gulliga! Blir typ rörd! <3

        Och "S", mitt svar till dig verkade fastna i mod, men jag skrev ett! Lovar!

          Men grattis! ?

          Har han gjort en post doc och därför varit borta i 3 1/2år?

            Nä, han har tagit en vanlig kandidatexamen inom hotel management i Schweiz, men med en himla massa praktik i olika länder så det drog ut på tiden 🙁

              Det är väl inte så bara. Bra jobbat av er båda. ??

            Glömde tacka förresten, Hmm <3

      Wihooo ?♥️✨????? Men en fråga. Varför har han varit borta i 3,5år? Mvh en som är tillsammans med en resemontör

    Hej alla!

    Hur många fler har sett fram emot Öppet spår hela veckan och precis som jag fått ett stort behov av att få hänga här bland alla fina människor?

    / M <3 ?????

      Gullis ❤

        ?????Tack detsamma Ellen!❤️ Du är gullig själv som skriver så! Jag hoppar in om ett tag, behöver göra annat först men ser fram emot att delta om kanske en timme. Detta ger för mycket positiv energi för att missas.
        Kram till och er andra så länge!

        M <3 ?????

      Jag har sett fram emot dig och dina fantastiska inlägg! ❤️❤️❤️ Hur mår du? Haft en bra vecka?

        Menar du mig, M <3? En toppenvecka, tack mycket pga all positiv energi från er! Vad skrev du om förra vecka? Stort tack! Kram så länge!!

        <3 ?????

        Tillägg. Och hur har din vecka varit? Lika bra?
        Kram igen!

        /M <3 ?????

        ?????Hej igen, Anja! Klart jag kommer ihåg dig! Jag hade bara så bråttom förut, sorry! Jag är här inne någon till några timmar till. Kram, kram

        / M <3 ?????

          Det är ingen fara alls! Alltid så underbart att se dina fantastiska kommentarer. Jag skrev en kommentar ägnat åt dig och Sofie efter förra veckans Öppet Spår. Jag tackade er för att vara så goda människor som hjälpte alla i nöd/sorg. ❤️ Det var så himla fint gjort av er! Och 99 andra verkade hålla med mig, då det var så många gångar min kommentar gillades.

          Jag har haft en riktigt tuff vecka, men förhoppningsvis blir det bättre nu när jag kan slappna av lite och släppa stressen. En bra början är ju med Öppet Spår! ?♥️

            ?????Hej igen, Anja! Åh, tusen tack!!!!!! Så otroligt snällt skrivet. Jag får så otroligt mycket positiv energi av dels dessa ord nu, men även de du skrev förut. *Blinkar bort glädjetårarna* Jag såg detta först nu och jag som gick tillbaka igen och igen för att se om du hade skrivit något mer till mig. *Blinkar igen*. Jag är en ovanligt lycklig tjej som har ett bra liv, men precis som för alla andra så är livet krävande ibland och dina (och andras) kommentarer gav så mycket positiv energi som jag har haft hur mycket nytta som helst av. Plötsligt blir allt enkelt, för mig är det som ”vår” redan och jag repeterar upp en massa bra tankar och saker. Tack, tack, tack! Oxh du skriver också så bra saker!

            / M <3 ?????

            ?????Tillågg till Anja! Det där med stressen och den dåliga veckan. Det är så lätt att glömma att äta och försöka sova/ vila ordentligt när man mår så där, men försök att vara så snäll som du bara kan mot dig själv! Om det t ex blir svårt att äta: försök få i dig näring på andra sätt genom att dricka sådant som du piggnar till av. Då när du eventuellt orkar mer tack vare drycken, så kan det bli lättare att äta. När det gäller sömn så kan jag tipsa om dels avslappningsmusik, men även att ”tänka rätt” om det. Det är lätt att stressa upp sig och tänka att man får för lite sömn, men försök att tänka att även vila ger mycket. En del som har svårt att sova behöver gå upp en stund, kanske dricka kamomillte med mjölk och honung i och sedan gå och lägga sig igen. Skriver eventuellt mer sedan. Kram!!

            / M <3 ?????

            ?????Hej igen, Anja! Jag har letat efter din kommentar från förra veckan med 99 likes, men hittar den inte under Öppet spår (det kan bero på att jag för sömnig, även om humöret inte kan vara bättre mycket tack vare dina fina kommentarer, samt Öppet spår) Kan du länka din kommentar som du avser, om du har tid? Kram från

            / M <3 ?????

            ?????Hej igen, Anja!
            Jag hittade din jättefina kommentar / fina beröm till mig och Sofie! Den var skriven av dig den 21/1 kl 12:33 under BloggbevakningsCamCams inlägg: ”Är du lite sugen på en högerswipe”. Dessutom skrev ”Anonym” under att CamCam borde skrlva ett eget inlägg om det. Såå snällt det också! Stort, stort tack!!!

            / M <3 ?????

    Vill bara lätta mitt hjärta.
    Jobbar med ungdomar med väldigt tuff bakgrund.
    Kriminella och våldsamma.
    Har skapat en så bra relation med den värsta vi har och ändå är hjärtat tungt eftersom jag vet att helgpersonalen kommer rasera allt vi kämpat med de sista dagarna.

    Det känns som att pissa i motvind.
    Jämt!
    Ändå är det de små framstegen som gör att man fortsätter kämpa.

    Ha en fin helg allihop ❤️
    Tack för en bra blogg Camilla

      Har det precis likadant på mitt jobb, jobbar i en klass två anstalt och har det så varje vecka!! Vissa kollegor ska helt enkelt inte jobba med människor…

        Precis så.
        Alltid ett steg fram och två steg bak.
        Känns så hopplöst.

          Tyvärr får du nog förlika dig med att alla helt enkelt inte är lika lämpliga för jobbet. Det du ska ta med dig är att så länge du (och de boende/intagna) är nöjda med ditt bemötande så kan du inte ansvara för hur dåligt andra sköter sitt jobb. Att jobba med människor är ert privilegie som ger otroligt mycket tillbaka, att jobba med människor i kris pga ett frihetsberövande, gängtillhörighet, beroende i någon form är ett förtroendejobb, vem som helst ska helt enkelt inte göra det! Jag råder dig att säga ifrån till kollegan/kollegorna som inte sköter sitt jobb så att du vet att du inte accepterat deras sätt att jobba på. Lyssnar dem inte kanske du ska lyfta problemet en nivå? Hur som helst så är jag säker på att förtroendet för dig inte blir påverkat på grund av dina kollegors dåliga sätt. Kämpa på och ge inte upp!

      Är lärare och har samma situation. Ska man byta jobb? Klaga till chefen? Säga till de inkompetenta kollegerna? Bita ihop och hålla käften för att slippa konflikter? (Kör ju stenhårt på nummer fyra för konflikträdd).

        Är så imponerad av alla som orkar jobba i skola/förskola mm. Barnen är väl kanske det minsta bekymret men vi föräldrar… Huanamej… ibland blir jag mörkrädd av det jag hör på föräldramöten mm. Folk verkar ju tro att det är ert ansvar att uppfostra barnen!!! Herregud… det borde vara körkort på bebistillverkning!!

      Jag funderar många gånger på att byta jobb, inte så mkt för klienterna utan just kollegor och ledning. De kan verkligen dränera på energi pga prestige, avundsjuka? Och många gånger ren idioti. Jag vet inte hur många gånger jag kommit tillbaka från ledighet bara för att upptäcka att klienter som jag fått bra kontakt med har flyttats/skrivits ut, och där står jag oinformerad och framstår som ännu en i mängden som svikit dom eftersom jag inte ens fick möjligheten att göra ett vettigt avslut. Det är ju allt dessa som jag jobbar och har jobbat med vet, svek från både familj och samhälle. Tyvärr är det en sådan otrolig brist på personal så de tar in precis vad som helst bara för att täcka upp.

        Byt jobb! Det är det bästa jag gjort när jag vantrivdes på min gamla arbetsplats pga chefer och kollegor. Min nya arbetsplats är fantastisk. Sök nytt jobb på studs.

      ?????Hej Rawr!

      Försök att tänka så här:

      Du gör ett helt fantastiskt jobb, som du kanske har svårare att orka med i längden med samma entusiasm om du inte försöker stänga av att de andra raserar det du har byggt upp. Jag förstår att det känns hopplöst, men det är antagligen så här att tack vare att du har stärkt upp dina klienter (eller vad det kallas) och hjälpt dem så bra, så står de bättre rustade mot det som de får uppleva när du inte är där. Jag förstår att du behövde skriva av dig och att det förhoppningsvis lättade då för dig, men du kommer kanske känna det så där igen och igen. Därför är det viktigt att du försöker tänka att: ”okej, nu har jag gått av mitt pass och gjort mitt allra bästa som vanligt. Stäng nu av vad som händer efteråt.” Försök säga så åt dig själv/ tänka så. Det är viktigt för att orka i längden. Det jag önskar att du kunde känna är empati, men den sortens medkänsla som inte tar för hårt på dig själv. Dvs ha medkänsla även för dig själv och tillåt dig att vila tankarna emellan. Däremot om du har möjlighet att försöka påverka dina kollegor positivt på något sätt, så kan det kännas och framförallt vara till stor nytta. Inte kritisera, utan försöka nå fram till dem. Kanske inte ens genom att du själv nämner något,’utan att du eventuellt ber din chef om att få de andra arbetskompisarna att jobba och tänka mer som du gör. Det lär dina kollegor må bra av också.

      /M <3 ?????

      Får jag fråga vad ni jobbar med och hur ni gjorde för att komma in inom området? ?

        Jag jobbar för kriminalvården, halkade in en sommar för snart 9år sen då jag så gärna ville bli polis. Trivdes så otroligt bra att jag så här efter snart 9år fortfarande tycker det är otroligt roligt att gå till jobbet! Du kan söka via hemsidan om det skulle var något du skulle tycka är intressant!

    Vilken är er favoritkomplimang som ni fått? Kan vara en komplimang för vad som helst, tell me ??

    Tredje gången gilt, nej jag postar inte för snabbt…..

      När jag ringde upp en kille via kontaktannons och han sa det hörs att du är en snäll människa. Det var fint sagt av han.

      Den finaste komplimangen jag fått är när min 4åriga granne såg mig och viskade till sin mamma

      ”mamma, mamma, det bor en prinsessa i vårt hus”

      Jag går fortfarande runt och ler när jag tänker på det ? ? ?

        Ååh, så fint! Uppskattar barns komplimanger extra mycket för barn är i de flesta fall väldigt ärliga med dina åsikter ❤️

          Som när min son (snart 4 år) sa ”mamma, du är min bästa vän”. Tårarna bara forsade! <3

        Min 5-åriga granne till sin mamma när jag och min kille hade liten förlovningsfest: Anja är så fin. Det liknar prinsessa Fiona och Shrek.

        Hahahahhaahha ?

      ”Du är som en skiva med låtar skrivns bara för mig” – en kille jag träffade och ägnade hela första kvällen åt stt prata om allt men mest musik. Då sa han detta ?

      ”fröken, jag älskar dig”

      ”Du är ju den man vill ska svara på andra sidan när man ringer 112” (jobbade på polisen förvisso, men det var ett bra betyg på att man gjorde nytta)❤️

      ”Du ser ut som hon i Star Wars” har jag fått ett par ggr.

      Och nej jag postar inte för snabbt!!

      ”Du är mig allt en riktig avelsko”

      ????❤

        Var det Benny i Grabben i graven bredvid? ?

      Jag fick en komplimang här en gång om att jag verkar vara en fin människa och mamma, den tog jag med mig.

      ”När jag träffade dig var det som att jag hittade min plats, jag hittade hem..”

      Hjärtat slår ett extra slag varje gång jag tänker på det ?❤️

      Den finaste komplimang jag fått (som jag faktiskt fått tre gånger) är att jag har en väldigt glad, nöjd och trygg bebis! (Hon är 8 månader nu) och alla har sagt ”med en så trygg och lugn mamma kan de inte bli annat”.
      Det har verklig värmt mitt hjärta som förstagångsförälder!❤️

      En kille jag dejtade stirrade på mig och sa ”Du ser ut som på film” och utvecklade med att jag var vacker osv, men just den frasen, mmm guld för ett trasigt självförtroende

      En gammal dejt gillade mina ytliga ögon. ”Vadå ytliga?” Han svarade att det va fint med ögon som inte ligger för djupt in i skallen. ?

      Mitt ex sa en gång när jag kom från duschen ”du är så otroligt vacker när du är naken”. Han sa det med sånt tonfall, det lät liksom genuint och som att han bara sa rakt ut vad han tänkte och jag var totalt oförberedd. När man, som så många andra kvinnor, tampats med dåligt självförtroende värmde det och gör än.

      Min chef sa till mig att jag var en trygghet för mina kollegor och barnen jag jobbar med på ett LSS-boende. Har nog aldrig blivit så glad faktiskt.
      Min viktigaste känsla i livet är trygghet och tänk att jag kan ge andra den känslan. Visste inte att jag kunde det.

      ”Oj jävlar vilken forehand du har?!”

      Sagt av en fd träningspartner (manlig till och med men det var ett tag han stod still i utvecklingen och jag utvecklades massor).
      Två dagar senare var jag på träningsläger med några från eliten och fick samma bekräftelse av dem. Levde på det ett bra tag sen och plockar fram den känslan fortfarande ibland❤?

      ”Till dig kan jag berätta saker som jag aldrig skulle berätta för någon annan”

        Här om dagen kröp min 5årige systerson upp bredvid mig i soffan och pressade huvuded mot min arm och sa ”ååh vad jag älskar dig min gosis!”. Det fick lilla moster-hjärtat att slå kan jag lova ❤️

      När min kär-bo sa: ”du gör mig till en mer empatisk människa”

      ?????En av de finaste komplimangerna har jag fått av min man. Han sa att han hade tänkt på mig hela tiden efter att vi hade setts första gången ute på nattklubb och att han verkligen hade tjatat på en av sina bästa vänner om att följa med ut helgen efter för att han ville lyckas hitta mig igen. Vem som gav mig många av de andra komplimangerna? Han förstås! T ex att han tycker att jag har ”allt” och att det är därför han har valt mig: ”snygg, smart, snäll, omtänksam”, osv. Fint ju!

      / M <3 ?????

      ????? En fin sak som en kvinna som arbetar inom barnomsorgen sa som hade sett hur jag var mot mina barn sa: ”jag vill säga till dig att jag blir så glad när jag ser hur mild och mjuk du är mot dina barn jämt.” Likadant med några andra anställda inom barnomsorgen några år senare, även om de sa det med andra ord. Ett annat favoritminne var när en 20-årig tjej sa: ”Jag har alltid tänkt att jag inte vill ha barn, men det var tills jag såg dig och dina barn ihop. Nu har jag ändrat mig!” Eller: på ett jobb jag hade så berömde kunderna mig så att jag fick lika MYCKET POSITIV ENERGI SOM JAG FÅR HÄR INNE I ÖPPET SPÅR!” Kram till er alla!

      / M <3 ?????

      När min 17-åriga kusin sa att jag var hennes största förebild och hon såg upp till mig så mycket ???? snyftade i goda 20 minuter efter det och höll på att dö!

      ”Du är så speciell. Inte som nån annan. Typ energisk, men inte utåt. Sprallig i hjärnan”

      Jag vet inte men var en f d killkompis till mig. Tyckte den var så fin och ärlig.

      Annars när min kille tittar på mig och säger ”alltså du är så underbar, ingen annan är som du”

      ”Du har ett hjärta av guld och har alltid haft” min mor.

      ” Du är så himla klok och har alltid varit. Jag är så stolt över dig” min pappa.

    Hejsan. Jag behöver lite råd. Har haft spänningshuvudvärk i sisådär 20 år och provat det mesta (muskelavslappandemedicin, migrän medicin, sjukgymnastik, träning, bettskena och kbtterapi mot stress) men ingenting hjälper mer än för stunden. Finns det något mer att testa, vad har ni provat? Har hört om botox i käkarna (!?!), Nån som har erfarenhet av det?
    Tacksam för alla tips.

      Har du testat kiropraktor? Har inte haft samma men hade man värk i kroppen i 20 år innan jag gick till en kiropraktor. Tydligen var mitt bäcken obalanserat.. 5 behandlingar och 6 månader senare vad jag smärtfri .

        Nej det har jag inte testat, är det förresten skillnad mellan kiropraktor och osteopat? Har varit för lat för att googla ?

      Har också spänningshuvudvärk!! Fattade inte att det var pga att jag bet ihop på nätterna förens jag fick tandvärk och kände av det rejält.. Min kompis som är utbildad ssk och jobbar med filers rekommenderar botox! Så ska fasen testa så fort jag får lite pengar över.

      Camilla har.

      Mitt ex fick botox i både panna, nacke och käke. Fungerade jätte bra mit både spänningshuvudvärk och migränen som ofta var en konsekvens av spänningshuvudvärk,

      Men efter tio år av alla möjliga experter, mediciner, mycket sjukskrivning, mycket dyr privatvård visade det sig att han hade högt blodtryck (han är 34 nu och var 31 när han fick det konstaterat). Han började äta blodtrycksmedicin och det har blivit mycket bättre!

        Kul för Robban ?

      Kiropraktor, tipsar om kiropraktiken om du bor i sthlm och linementet ”linnex” som finns hos hälsokost.

      Botox i argrynkan tog bort huvudvärk som jag knappt visste jag haft, förrän den var borta ?? Testa, du kan gå remiss på det. Hoppas du hittar något som fungerar. Kram ❤️

      Det här låter inte vettigt men testa att säga MJAAAAAUUU (du måste verkligen överdriva när du artikulerar mjau:et) 8-10 gg, morgon och kväll. Det plus dricka massa vatten + hårdare säng + kiropraktor/naprapat har hjälpt min envisa huvudvärk. Min huvudvärk beror på spänningar i käken, nacke, hals icg axlar. Hoppas du hittar något som hjälper!

      Röka?

      Jag äter magnesiumtillskott för spänningshuvudvärk och migrän. Hjälper mig väldigt mycket så det kanske kan vara värt att testa?

      Jag gick till smärtklinik och fick någon slags lokalbedövning i nacken! En rätt lång behandling men för mig hjälpte det lite

    Idag har jag velat rymma hemifrån. Har varit sååå trött på min son. Skrik, panik, trots – orkar ej! Tär på förhållandet med min man såklart.. Har sjukt dåligt tålamod och blir så jädra arg och sen skäms jag direkt och blir ledsen pga det. Sonen var väldigt sjuk i början när han föddes och ingen trodde han skulle överleva. Detta kommer över mig varje gång jag skäller och det dåliga samvetet kväver mig typ.
    Någon som vill berätta för mig att jag inte är världens sämsta mamma? ?

      Du är världens BÄSTA mamma! Dåligt samvete får varenda förälder och varenda förälder har säkerligen velat rymma fler än en gång.
      Det är helt ok att känna så.

      Däremot bör du kommunicera med karln och se till att ni överlever ihop. Ledsamt om kärleken dör för att ni kämpar på med bebis.

      Lycka till och kämpa på.
      Det är värt det! ❤️

      Dåligt samvete hör till, man vill ju inte skälla men för att uppfostra behöver man ibland skälla. Du är världens bästa mamma till din son och trotstiderna tär, men dem går över!

      Har ni möjlighet så försök få en stund ihop bara du och din man!! Det krävs ingen lång stund men en stund i lugn o ro behöver man då och då!

      Du är nog inte sämre mamma än många andra. Har du något hormonpreventivmedel? När jag hade hormonspiral var jag en gräslig mamma som brölade som en björn på mina stackars barn. Och sen, precis som du skriver, världens sämsta samvete och kände mig ledsen.
      Jag visste inte vad det berodde på, men sen jag tog ut hormonspiralen har jag blivit mer harmonisk och därmed också en snällare mamma och fru.
      Lycka till

      HAHA helt sjukt kände precis likadant idag och jag var hemma med båda två för min stora tjej har varit hemma från förskola hela veckan för hon var sjuk och så studiedag. De är 1 och 2 år mina barn. Och min tvååring har tagit kol på mig, verkligen jätte jobbig och gnällig, slår lillasyster och bråkar. Så när maken kom hem sprang jag ut och körde iväg och shoppa haha… riktig panik dag!!!! Så känn dig inte dålig barn kan verkligen gå en på nerverna men vi älskar dem mest av allt ändå, du är en grym mamma vet du varför? För att du tänker på det och bryr dig, om du var en dålig mamma skulle du inte ha dåligt samvete för du skällt på han <3

      Klart du inte är en dålig förälder! En dålig förälder skulle aldrig erkänna att det är jättejobbigt och få dåligt samvete tänker jag.
      Här är lite knep jag kommit fram till efter fem år, två barn varav ett har en utvecklingsstörning som också ger den där härliga bajskombon av frustration och dåligt samvete. 1. Erkänn irritationen/ilskan. Tillåt dig fräsa mellan sammanbitna tänder, banka något lite för hårt om det första inte hjälper. För mig hjälper det supermycket att bara få känna att jag fan blir vansinnig på vansinniga barn, sen blir det lättare att ta nya tag. Se till att äta, dricka och sova efter möjlighet. 3. Försök när du orkar (inte när du är med barnet) fundera på vad som triggar dig och och vad som triggar barnet. För mig funkar det att jag låtsas vara detektiv som ska knäcka gåtan med det vansinniga barnet (alltså det låter väl galet men det hjälper mig så kanske någon till). 4. Sista som är lite pinigt men som hjälpt mig massor med att komma över min sons funktionsnedsättning, läs om de som har det värre. Inget ger perspektiv så bra och får en ens eget barn att framstå som ett empatiskt och normalt geni.

    Hej alla! Blev diagnostiserad med celiaki (gluteninollerans) i veckan och känner mig lite lost. Eller ganska mycket lost… Finns det några här som avstår gluten och vill komma med era bästa tips? Typ, vilken är den godaste glutenfria pastan? Bästa kokboken? Tack på förhand!

      Kolla in sidan celiaki.se
      Där får du mycket bra info, kolla om det finns grupper på Facebook du kan gå med i ( om du har fejjan).

        Har knappt reflekterat över att det såklart finns fb-grupper för sånt! Ska kolla in dem direkt!

      Det är superlätt. Skippa allt gluten. Ät grönsaker eller annat gott i stället. Finns inget näringsmässigt alls du behöver från gluten.

      Oj, minns inte vad pastan heter men det är en grön påse. Tänk typ som formen på gifflar-påsar 🙂 finns olika varianter men huvudsaken det är det märket. Vanlig tex glutenfri spaghetti är fan guds straff till mänskligheten, så slemmigt och vidrigt.

      Bröd tycker jag är svårt att hitta och ännu svårare att baka, men hårdbröd brukar vara helt okej. Finns en stor röd förpackning typ halvmåneformad som inte är lika stenhårt som det brukar kunna bli.

      Sen läs på ALLT innan du köper! Det finns mjöl i det mest konstiga saker. Typ gott och blandat och rostad lök.

      Svårt att ge tips när jag inte vet vad du äter så fråga hellre efter specifika saker 🙂 tycker inte alls det är svårt att leva med till vardags. Svårare när man blir bjuden på middag och äta ute osv.

        Åh, tack för tips! Ska leta efter de förpackningarna! Förstår att det är svårt att komma med generella tips bara sådär! Mer specifikt är jag nog mest oroad över att inte hitta bra pizzadeg och kanelbullar (recept eller färdiga produkter)…

          Pizzadeg från pop! Också grön, eller typ grönvit förpackning 🙂 står glutenfri och laktosfri på den, en sån här korv man rullar ut typ.

          Kanelbullar har jag för mig finns i frysen. Ica maxi brukar ha bäst. Hur dom smakar minns jag dock inte 🙂

          gillar du kakor ta dom med vitchokladbitar i och lägg vaniljkvarg på asså dom glutenfria skit dyra kakorna, det blir som värdelns bakelse

      Jag fick den diagnosen när jag va 20, skitjobbigt tyckte jag då. inte så jobbigt nu, 10 år senare.
      Bästa pastan tycker jag är från Semper, det mesta från dom är bra! ?? Ett tips när du kokar pasta, mer vatten än till vanlig pasta, lite mer alltså.. och typ ”hacka” pastan med en gaffel, speciellt i början av kokningen. Den klumpar lätt ihop sig annars.
      Med bröd så är ju det mesta fryst, fria har goda rostmackor. Annars är det bäst att värma i micro eller ugn, inte låta fryst bröd ligga framme för att tina, då blir det väldigt torrt. Semper havreknäcke är sjukt gott!
      Ica maxi och city gross har väldigt mkt bra glutenfria alternativ.
      Och om du gillar öl så är Estrella daura damm (tror jag den heter) väldigt god! En vanlig ljus lager. Finns ipa och apa också men det är jag inte så förtjust i.
      Det är inte så himla jobbigt som det känns i början. ??

        Tusen tack för tips! 🙂

      Bönpasta. Finns i massa varianter!

      Obs den med bara bönor.

      Gott bröd!

      https://www.google.se/amp/s/www.matklubben.se/amp/recept/olagligt-goda-frukostfrallor-glutenfria-79040

      ——

      Generellt tips:

      Glutenfria degar/smetar ska vara lösare än vetedegar. Det rättar till sig i ugnen! Om man tycker degen är för lös innan ugnen och därför häller i mer mjöl, så blir det för torrt efter gräddning.

      ——-

      Och ååååh denna kladdkaka:

      http://earlgreydeluxe.blogspot.se/2012/01/glutenfri-kladdkaka.html?m=1

      ——

      Denna bok: https://www.bokus.com/bok/9789171262585/friendly-bread-baka-glutenfritt-fran-baguette-till-brownie/

      ——

      Följande pasta är gjord på enbart majs och vatten (finns fusili, makaroner osv) – och den är god! Kan vara skönt med en ris-fri produkt, om man vill undvika få i sig alltför mycket ris (tänker på arseniklarmen): http://pastadoro.se/

      ——

      Och du: gå med i Celiakiförbundet.

      Kram!

        Åh, KANON! Tack, tack, tack!

      Oj! Va tråkigt. En nära vän är gluten så jag brukar köpa mat på matsmart.se för där är det lite humanare priser på glutenfritt och ibland dyker det upp lite annorlunda saker. OBS ingen smygreklam ?

      Är inte så svårt idag, finns ett stort sortiment nu. Kolla varje färdig produkt du köper dock, ofta vete i. Jag gillar pasta på majsmjöl, bönpasta och kikärtspasta. Finns gott bröd men är inte så mycket för det, föredrar rån på majs, fras bröd och majskakor. Testa dig fram bara vad du gillar, gå till glutenfritt i affären och köp hem det du vill testa. Fikabröd finns oftast i frysen

      Det här receptet brukar jag göra, fast byter ut vetemjölet mot Glutenfria Semper finmix, har även testar att byta till bovetemjöl och det var också helt ok. Det går fort och är farligt gott. (Havret byter jag till Semper glutenfria)

      https://www.arla.se/recept/hurtbulle/

      Baka nytt av Maria Blohm och Jessica Frej

    Någon som bor i Lund eller Malmö och skulle vilja hjälpa mig att plugga lite ekonomistyrning eller redovisning? 🙂

      Får jag gissa att du läser i kristianstad och möjligen har omtentorna om cirka en månad? Me too i så fall 🙂

        Läser i Lund minsann men har dessa två efterhängande since forever, har aldrig ens skrivit ekonomistyrningen haha… #fail Ses och plugga en dag? 😀

          Har iof inte fått tillbaka ekonomistyrningen, bara antar hur det gick haha Jag ä dock tyvärr aldrig nere i lund och malmö då jag bor norr om Kristianstad 🙂

      Studerar redovisning men bor tyvärr rätt långt ifrån Skåne, heh. Annars skulle jag kunna ställa upp!

      Jag pluggade i Lund och läste den kursen 2009 så är nog inte till så mycket plugghjälp (bor dessutom i Stockholm).

      Men minns att mycket kom från boken. Så gör övningarna och läs i boken. Gör extentor. Fås av LundaEkonomerna. 🙂

    Är i ett förhållande men träffade en kille för ett antal veckor sen som var förlovad. Känns som det slog gnistor om oss men vad vet jag. Jag vet bara att jag inte kan sluta tänka på honom. Får dåligt samvete över detta. Hoppas dessutom nånstans att han ska höra av sig men vet att det inte kommer hända. Och nej jag vet att mitt nuvarande förhållande inte är hundra och jag funderar på att avsluta förhållandet men kommer inte till skott.

      Ja fyfan vad det kan ta emot att våga göra slut. Bara tanken gör ont även fast man vet att man nog borde..

      Har varit i samma situation sedan i somras, plus att killen sa att han tycker om mig, faaan vad jag funderat på detta, nu börjar det svalna och jag bryr mig inte längre. Vet dock exakt din känsla. Nu känner jag dock att jag är såå glad i min relation.

    jocke å jonna gravida?

      Nej, Jocke är nog inte gravid.

    Jag känner mig fast i livet; Är 23 år gammal och måste plugga upp massa ämne för att göra någonting med mitt liv överhuvudtaget men jag har ingenting som motiverar mig för att få bra betyg. Tycker direkt inte att jag är dum men motivationen finns inte där för jag vet inte vad jag vill göra. Jag brinner för att hjälpa andra människor men jag vet inte om det beror på att jag vill känna att jag duger? samtidigt så vill jag bli personalvetare för att jag vill ha en bra lön och en trygg framtid. Känner mig oerhört lost och stressad

      Ta det lugnt, du är 23 år. Kom fram till vad du vill i lugn och ro, du har oceaner av tid.

      Enda jag säger är GÖR DET! Jag kämpade och drygade med mitt plugga-upp-betyg grejs och kom äntligen in på min drömutbildning. Det är inte en rak väg för alla… klart du ska satsa❤️

      Hej! Nu vet jag inte om du behöver läsa upp för att få behörighet eller för att höja din betyg, men oavsett är Högskoleprovet ett bra alternativ för att bli mer konkurrenskraftig när du väl bestämt vad du vill göra! Jag kom in på min drömutbildning med hjälp av mitt HP-resultat 🙂

        Jag har gjort HP och fick 1.3 men har F i matte, svenska och andra ämnen pga psykisk ohälsa. Har försökt plugga upp dem på komvux men har aldrig avslutat en kurs. Jag tror det bästa alternativet för mig är att tenta upp kurserna istället för att plugga på komvux. Jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv och är så avundsjuk på folk som vet vad de vill och är otroliga ambitiösa medan jag vet inte ens vad jag ska äta imorgon typ Lol. Iallafall tack så mycket ni ❤️

      Jag fyller 27 snart och har precis gjort klart min första termin på högskolan. Sååå, ingen stress!! Kan dock vara skönt ha gjort klart betygen den dag du inser att du vill plugga men måste avvakta till nästa gång med att söka för du behöver plugga upp en massa.

      Jag känner igen mig väldigt i det du skriver. Jag gick inte gymnasiet och började plugga upp mina betyg när jag var 24 år. Jag var inne på att bli socionom eftersom jag ville hjälpa människor (ungdomar) som var utsatta. För att känna på om det var rätt så började jag som kontaktperson via kommunen, men kände efter ett halvår att det verkligen inte var något jag ville jobba med. Pluggade istället till personalare och trivs bra med mitt yrkesval idag. Du får dock armbåga dig fram för konkurrensen är hård och får man inget bra jobb utan typ fastnar som rekryteringsassistent eller liknande, så kan man inte heller räkna med så hög lön. Men mitt tips är att börja med att bestämma vad du vill plugga, sen när du väl bestämt dig är det bara att köra. Lycka till!

      Små steg. När du känner att du lyckas kommer du att bli motiverad.

      Just do it! Om du har något du verkligen vill göra så ska du satsa på att klara av de steg som krävs för att du ska nå ditt mål. Jag vet att det kan vara jobbigt, speciellt om du har anlag för psykisk ohälsa. Skriver just nu min Masteravhandling och jag är mitt inne i en depression så det går långsamt och inte direkt bra. Men det finns olika instanser där ute som kan hjälpa till med motivation och att skapa rutiner etc som kan hjälpa speciellt då det handlar om sådant som kräver självdisciplin. Tro på dig själv, det kommer nog gå bara du bestämmer dig för det. Och var inte rädd för att söka hjälp, ibland fixar man inte allt ensam!

      Håller själv på att läsa in betyg på komvux, fyller 22 i år. Det är sjukt olika från person till person vilket sätt att plugga som passar den, men jag har personligen gjort många prövningar och tycker det funkar. Rekommenderar att sätta ett litet delmål, typ den kursen du känner dig mest bra på, och boka prövning för den utan att tänka på ditt andra skolbetyg. När du är färdig med den kursen kanske du lyckas få lite självförtroende/motivation – kanske gör du någon annan kurs också för att det gick bra! Om du inte skulle gilla upplägget eller klara av det av någon anledning så vet du det – då kan du lägga upp en studieplan på något annat sätt. Lycka till! Det är värt att prova i alla fall, och ingen kan ta ifrån dig ditt betyg när du väl klarat en kurs! Alla avklarade delmål är bättre än ingenting – en avklarad kurs är bättre än inga.

      ?????Ett sätt att motivera dig på från mig är att du kan väl studera ”åt mig”. Jag lär mig ständigt oerhört många saker både av livet i allmänhet, men även genom att jag ständigt förbättrar min allmänbildning. Men skulle mer än gärna studera, men har inte möjlighet till det (i sådana fall distansutbildning vartefter för jag vet att jag kan lära mig snabbt och lätt, samt har bra studieteknik) Så tänk så: senare i livet kanske det inte är lika enkelt, passa på nu och låt inte det du beskrev hindra dig. Jag läste upp gymnaieengelskan för ett antal år sedan och det är ett av de bästa sakerna jag någonsin har gjort. Dela upp det i delmål.

      / M <3 ?????

    happ bara ägglossning tydligen

    Öppet spår-premiär för mig! Min kille är ute med jobbet, själv dissade jag utekväll för att ligga i soffan med pyjamasbyxor och brösten i varsin armhåla, smuttandes på ett glas vin. Sa att jag eventuellt kommer ut senare, men känns tveksamt just nu ?

      ❤️-igt välkommen!

      M <3 ?????

      Men vadå ut? Du ska ingenstans! Du ska hänga med dina bloggbevakisar! ?

      Tog långsamt ur handen från armhålan och stirrade in i skärmen… DU GÖR EXAKT SAMMA SAK SOM JAG! Allt är identiskt, ner till NAMNET!

        Hahaha ?❤️

    Efter nio månaders torka pga födelsen av vårt andra barn har jag och min man börjat ligga med varandra igen. Ville bara tjoa lite om det för jag är så glad! ??

      Gud så gött!!! Grattis!! Vi har fortfarande inte kommit igång och det har gått ett år ??? två barn under 3år gör sitt med orken alltså!!

      Bästa kommentaren hittills, gooo girl!

      Härligt ?
      Pippa på nu ?????

      Woho!! Så kände jag för lite mer än ett år sen och nu sitter jag här med en 6 månaders och väntar på lusten igen ?

    Någon mer med emetofobi? Blir gaaaalen på den här orimliga rädslan för att spy, den tar över mitt liv i perioder. Som nu – går magsjuka på jobbet (förskola) och att torka spyor och sen bara vänta tills man själv åker på det är så psykande. Vågar inte åka iväg någonstans, träffa någon och knappt äta. HUR blir man av med den här skiten/mildrar det?

      Usch det låter jobbigt 🙁 Boka tid på vårdcentral och be att få bli remitterad till en KBT-psykolog!

      Jag igen ??? har en 11 åring med samma problem.. Så jag vet vad du går igenom. Enormt jobbigt och livspåverkande ? Mitt tips är en riktigt bra KBT terapeut. Googla och kolla referenser. Ge inte upp, det finns hjälp. Kram ❤️

      Jag lider med dig! Jag har också emetofobi som bara blir värre och värre för varje år som går. Har varit sjukskriven en stor del den senaste tiden och jag isolerar mig mer och mer. Vissa dagar vågar jag inte ens gå ut till postlådan och röra i posten pga rädsla för att tidningen, brev, räkningar etc ska vara kontaminerade – trots att jag rent logiskt vet att risken att bli smittad av dagstidningen är försvinnande liten.

      Jag har testat KBT i två omgångar men jag tror inte att någon av behandlarna egentligen förstod vad emetofobi innebär. Det är inte som att bota vilken fobi som helst. Exponeringsterapi fungerar inte det minsta heller, ångesten är skyhög i flera dagar tills jag hållit mig isolerad i närmare en vecka och sett att jag inte blivit sjuk – än.

      Tyvärr har jag inga tips att ge mer än att jag skickar medlidande.

      Jag har ett par bekanta som blivit av med fobier (dock ej specifikt emetofobi) genom KBT. Eftersom du beskriver att det i perioder tar över ditt liv tycker jag definitivt att det kan vara värt att ta tag i det ordentligt!

      Jag hade det så himla himla länge, men visste inte vad jag skulle göra åt det. Vaknade på riktigt om nätterna och fick för mig att jag mådde illa, fick sitta resten av natten vid toan med paniksvettningar/domningar.
      Hur jag tillslut blev kvitt det?
      Jag stoppade fingrarna i halsen. Kände att jag fick kontrollen och själv valde om jag skulle spy eller ej. Det krävdes inte lång tid alls innan jag kunde sluta med det, sen dess har jag aldrig vaknat en natt och paniksprungit till toan.

        Min fobi är tyvärr inte enbart knuten till fobisk rädsla för att kräkas. Jag är så fruktansvärt rädd för den där panikdiarrén man får i samband med magsjuka. När magsjukan resulterar i att man kräks och bajsar samtidigt.

        Om det bara hade varit fobi för kräkningar hade det delvis kunnat hanteras genom att gå runt med en kräkpåse i väskan. Men hur ska man göra med diarrén? Vad gör jag om jag magen bubblar, knyter sig och jag måste gå NU DIREKT?! Tänk om jag inte är hemma, tänk om jag är ute och handlar, kör bil, promenerar någonstans, hälsar på hos någon?

        Jag fick vinterkräksjukan förra året och det sprutade ur alla håll och kanter SAMTIDIGT 7 timmar i sträck. Det var omöjligt att hålla sig.

        När jag tänker tillbaka under uppväxtåren har fobin i alla fall funnits sedan jag var i alla fall 6 år, jag visste nog inte bara att det var en fobi då. Nu närmar jag mig snart 30 år och mitt liv begränsas bara mer och mer för varje år (varje dag) som går.

        Vintertiden är såklart värst med den fruktansvärda vinterkräksjukan som är i omlopp…

          Åh usch, det låter riktigt jobbigt :/ jag tycker verkligen synd om dig! Men förstår känslan, att inte kunna kontrollera kroppen och rädslan pga det…
          Jag mådde alltid ok dagtid, då tänkte jag inte på det. Var alltid inställd att händer det så händer det med största sannolikhet hemma under natt-tid. Därför var det rent förjävligt att gå och lägga sig under en lång period… sån bortkastad tid och energi att oroa sig över känner jag nu i efterhand, men det rår man ju inte för 🙁

      Har samma fobi. Dock har den kanske inte påverkat mig så att jag isolerar mig. Däremot väldigt noga med handhygien numera. Blev sjuk för sju år sen typ och även om det var en enorm psykisk påfrestning så lärde jag mig ändå att det inte är farligt. Kroppen behöver ju få ut det och är det på riktigt så går det inte att stå emot

      Men det som stör mig med den fobin är att ingen verkar ta den seriöst. Jag kan fortfarande inte höra någon prata om Det, se det på tv/film eller något sånt alls. Men folk skiter fullständigt i det. Skulle jag istället börja prata om någons tex ormfobi, då blir det ett jävla liv. DET är, på tal om att det där med att störasig på saker, nog det mest störande ändå.

    När ska folk sluta tjata om barn? Jag är 29 år, har varit sambo i fyra år och vi gifter oss i sommar. Herrrrrregud vad folk hintar om att det är ”dags för barn”!
    Vad gör man? Vad säger man? Jag jobbar på förskola och då tycker alla automatiskt att jag borde vilja ha tusen egna ungar, men vi vill inte ha barn. Hur får man folk att sluta?! Känns som att jag försökt allt, haha

      Ja då är ni inte ensamma! Vi har varit tillsammans i 8 år och ska också gifta oss i sommar.
      Hintarna haglar som aldrig förr.
      Jag sa ifrån och sa: så vitt du vet så kanske vi inte ens kan få barn så det är ganska okänsligt att fråga såna saker.
      Annars kan man tala om för vederbörande att de vet inte om vi redan försöker men att det inte går, eller har fått missfall.
      Ofta ger det en tankeställare och det är inget man ska ta för givet, att alla kan få barn eller vill skaffa barn.
      Ge tjatmostrarna en liten näsbränna så de är tysta sen.
      Grattis till bröllopet i sommar! ?

      Jag är iofs lite yngre, 27, och killen 30. Men jag brukar antingen säga som det är, att ”ja vi har snackat om det men är överens om att vänta 2-3 år innan vi börjar försöka” eller (om jag är på dåligt humör) ”vi har försökt i två år men lyckas inte få till det”. Blir stel stämning men effektivt för att få tyst på folks oförskämda nyfikenhet ?

      Vet inte heller hur man gör. Hade svårt att få barn i ca 8 år och ingen lust att tala om det för utomstående. Men vet inte hur många gånger jag fick frågan om jag inte skulle skaffa barn snart, tror folk att man inte gör det om de inte frågar ? Det är precis som att ”aha nu när du frågar så är det något jag glömt göra, får nog gå och knulla lite nu” så här i efterhand kan man vara lite tuffare, men innan så var det bara sårande och jobbigt. PS det tog inte en månad när vårat barn var fött förrän det frågades om syskon DS

        Världens bästa svar, ska jag börja köra med.

      Usch! Jag tycker du ska göra obekväm stämning och bara säga typ ”nej, det är det inte” helt gravallvarligt utan att lätta upp stämningen när de blir obekväma.

      Eller lugnt och tydligt förklara hur väldigt tråkigt det är att höra allt tjat! Man gör SÅ många människor en tjänst genom att läsa alla dessa tjatade lite hyfs, de gör massa folk jätteledsna bara för att de är nyfikna, så var inte rädd att straffa dem med lite obekväm stämning…. de behöver uppfostras!

      Tjej 31 med sambo sedan 4 år… vi är som två tonåringar fortfarande ? Har haft turen att det bas är två helt utomstående som frågat bara för att småprata lite och de har nöjt sig med svaret ”inte än”. De svarade tillbaka väldigt gulligt att man ska passa på att vara tillsammans och göra saker som vi gör så kommer det när det kommer. Har faktiskt inte upplevt frågorna som kränkande utan som vanligt småprat och fått bra svar på mina svar så att säga.. men då har vi inte upplevt några problem med att bli gravida. Vem vet om vi ens kan bli det?

    Blondinbellas reklam för Åhléns:

    https://www.facebook.com/ahlens/videos/10156273382598338/

    Wtf? Antigen gapflabbar hon åt allt eller så ser hon hög ut och pratar som en robot. Nej, hon kan inte vara naturlig. Det skulle innebära att man vet vem man är. Hon kan ju byta personlighet imorgon och bli den bästa hipstern någonsin. Vem vet ?

    Min kille (distans, men ses nästan varje helg/några dagar i veckan) har en kvinnlig kollega som frågade honom om det var konstigt om hon flyttade till samma område som honom. Grejen är att hon var med och la bud på en lägenhet i SAMMA hus min kille bor. Men det slutade med att hon köpte en lägenhet på samma gata.

    Alltså, inget hade varit udda med det här – om hon inte hade ställt frågan om det var konstigt att hon flyttade till samma område? Vad skulle vara konstigt med det tänker jag.

    Har alltid upplevt det som att hon är lite förtjust i honom och allt jag kan tänka på nu är att dom kommer sitta och samåka varenda dag, som att det inte är nog att dom ses 8 timmar om dagen. Mer än vad jag träffar honom alltså.

    Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här, mest skriva av mig antar jag..

      Det är lite konstigt att säga så.

      Jag hade definitivt tagit upp det med pojkvännen. Det blir bara värre om det ligger och gror hos dig <3

        Kan inte släppa att hon frågade om det var konstigt bara. Det gjorde ju hela grejen konstig.

        Tror inte jag har nåt att oroa mig för egentligen, men det ligger ju och gror ändå. Tack <3

      Konstigt av henne, men det är honom du behöver lita på.

        Ja jag vet, försöker fokusera på att om det fanns något att oroa sig för så hade han inte berättat någonting om det här för mig.

    Fått craving för vinebtöd med hamburgaredressing o.O era skummaste gravidcravings.

      Pitepalt med smält smör..

      Ingen konstig kombination men är ingen vardagsmat här hemma. Herregud vad mycket palt jag åt mellan v 10-20, nu har jag dock förätit mig på det (åt säkert två paltar varannan dag) och alla cravings har avstannat.

      Jag. Postar. Inte. Alls. För. Snabbt.
      !!!

        Åh är du från Piteå? ?

          Haha! Nej, däremot en annan norrbottnisk kommun om än ännu längre norrut.

          jag är. Uppväxt i munksund

      Potatisskal! Mmmm… och jag blev galen på min sambo för att han inte fattade att jag var TVUNGEN att ha ris, majs, smält smör med salt på, och gärna igår ???

      Jag läste det som att du hade cracings på wienerbröd med hamburgaredressing ( dvs läste fel) och efter det så kunde jag inte komma på något som toppar det. ?

      Oerhört nyfiken på vad vinebtöd är, eftersom även jag läste det som ”wienerbröd.”

        Då läste vi kanske rätt bägge två iaf. ?

        Vivi fåt reda ut åt oss. ?

          Lite släng av dyslexi men såna där 8or med glasyr och en klick hamburgerdressing 🙂 mums… och OREO krossade i filmjölk 🙂 ❤️❤️

            Ha ha, nej det hjälpte inte men sedan så är jag rätt dålig på bakverk. ?

            Fett och salt är my guilty pleasure ??

            Har svarat men fastnade i modd Vivi. ?

    Jag förstår inte hur folk har råd att köpa lägenhet (i Stockholm). Jag och min man (33) har båda rätt så välbetalda jobb, vi bor i en hyresfyra på Söder. Vi funderar ibland på att köpa, men det kommer ta ca 10 år innan vi har råd. Så jag förstår inte, hur i helsike har alla 20-nånting bastare råd att köpa och renovera lägenheter så att de ser ut som en ESNY annons med Eames stolar, Svenskt tenn vaser och whatnot. Jag FATTAR INTE!

      Pappa betalar du vet 😉

        Säkert i vissa fall, men knappast i alla. SÅ jävla många rika plus snälla föräldrar kan det väl inte finnas, eller? Mina föräldrar är jättesnälla, och har det rätt bra ställt, men ändå… så sitter vi här i vår hyreslägga. Livet är orättvist. first world problems jag veeeet

          Det finns ändå MÅNGA Stockholmsföräldrar som gjort stora vinster på villan de ägt i 30 år, och därför kan hjälpa till med handpenningen osv. Och räntan på resten av lånen är ju låg.

          Nu bör jag inte i Stockholm men min pappa hade nog kunnat lägga in handpenningen för ett lån eller investerat i en lägenhet som jag skulle kunna hyra sen. Men där jag bor är priserna lite annorlunda jämfört med Stockholm.

      I hear u… så jävla provocerande, eller nät?!? Jag blir typ knäckt av att se det! Vi har också en dröm om att köpa men kommer få vänts minst 5-10 år! Vi är också 33

        Ja så JÄVLA provocerande! Vi bor ju skitbra egentligen men ändå.. när jag jämför med alla superfräscha kök och badrum och perfekta planlösningar osv osv osv så blir jag jätte irriterad och avundsjuk. Hatar den känslan! Känner mig som en 8-åring som är sur för att kompisen har en lite coolare cykel.

        Ändå intressant det här! Jag som är uppväxt i Stockholm skulle göra vad som helst för en hyresrätt (en hyresfyra skulle jag fan kunna döda för!) och samma grej gäller för de flesta jag känner. Men det går ju inte, det handlar liksom inte om att vänta 10 år, snarare 35. Vi som kan har fått låna pengar från både bank och föräldrar för att ens ha möjlighet att bo kvar i vår egen hemstad. Jag blir istället SJUKT provocerad av de som fixar svartkontrakt eller känner en hyresvärd och kommer före kön.

      Rika föräldrar som står med på lånet/står för lånet är nog svaret i många fall…

        Hur hittar man såna? Kan man kanske låna någon annans rika föräldrar?? Hade vart SÅ gött med en liten skjuts i rätt riktning!!!

      Tror de flesta får hjälp av en förälder/släkting/arv/fonder som sparats sen de föddes. Jag till handpenningen av min pappa och betalade tillbaka den när jag sedan sålde. Så jävla glad att jag hade den möjligheten, vet att alla inte har den turen.

      Beror väl på vad man är ute efter. Vi hade aldrig haft råd att köpa en fyra. Köpte en tvåa centralt för 3,9, la in 800 000 i handpenning. Hade väl säkert fått högre lån men kände att vi vill kunna leva lite också. Visst att det inte är världens största lägenhet, men vi prioriterade läget före storleken. Tror inte att vi har superlåga lån jämför med andra direkt utan tror mer att det som sagt handlar om vad man har för krav.

        Om man får fråga, hur länge tog det för er att spara ihop till insatsen? Nyfiken

        Jag postar inte för snabbt

          Jag hade tur och köpte en billig bostadsrätt när jag var 20, sålde med drygt 500 000 i vinst efter skatt typ fem år senare. Han hade också bostadsrätt och sålde med större vinst. Så vi sparade inte direkt så, utan använde pengarna från försäljningarna helt enkelt.

      Kan det vara så att de inte har råd? Lånar och lever över sina tillgångar? Annars fattar inte jag heller.

        Ja, så är det säkert. Vad gör man inte för rätt image

      Inte jag heller. Jag lever ensam och kommer aldrig kunna köpa nåt eget här (eller nån annanstans för den delen).

      Som tur är ställde jag mig på alla möjliga bostadsköer som finns en gång i världen och har nu kötider på 10-14 år. Får väl flytta från en hyresvärd till en annan resten av livet…

      Där vi bor är det många som har föräldrar som lånat upp på gamla sketna 70-tals villor för att ungarna ska ha handpenning på lägenheten. Två grannar har gjort enorma (miljonklassen) vinster när de sålt studentlägenheten.. jag och sambon har jobbat röven av oss och kunnat köpa en liten tomt och en liten lägenhet men vi slåss med höga lån tills i sommar ????

      Det gäller att ha lite tur, vi köpte första lägenheten billigt och gjorde bra vinst. Vinsten gick till ny lägis :). För första lägenheten tog det ca 2 år att spara ihop 260k tillsammans. Men då sparade vi väldigt mycket..

      Hej! Blir också avundsjuk på folk som får så mycket gratis i livet men jag har köpt en lägenhet för två miljoner i Sollentuna, en bit utanför Sollentuna men sparat varenda krona själv. Är 23 år. Har jobbat hårt för det men kunnat bo ha med föräldrarna och det har ju hjälpt mycket.

      När jag var yngre och bodde i Stockholm för jobbets skull fanns det inte på kartan att jag skulle ha råd med bostadsrätt.

      Jag fick hyra ett rum i en stor våning på Östermalm av en äcklig GAMMAL snuskgubbe.
      Jag hade tre minuters promenad till jobbet och tyckte att det var skönt att slippa tunnelbana/buss.

      Men till slut orkade jag inte lyssna när snuskgubben gick runt utanför mitt rum på kvällarna.
      Orkade heller inte med hans alkoholvanor och utbrott.

      Jag flyttade hem till en mellanstor stad där jag lyckades få en stor hyrestrea på 97 kvm.
      Såå sköönt att bo ensam!

    Tror ni på horoskop?

      Nä. Gör du?

      Jo. Någon som kan rekommendera någon bra sida?

        Scorpio rising som innan bloggade för veckorevyn!! Där kan man lära sig allt som astrologi och lite till!

      Absolut inte! Läste 2018 årshoroskop i damernas värld, kände mig SÅ träffad av allt som stod i mitt horoskop. Passade även på att läsa dotterns horoskop. Men ser man på! ALLT passade in på mig! Läste sedan andra dotterns horoskop. Nämen? ALLT passade in på mig! Slutade med att jag läste alla horoskop, och vad konstigt, allt passade in! Den som skriver horoskop är bara en jävla wordsmith.

        Men sådana i tidningen är värdelösa! Tänker mer på astrologi i allmänhet att, stjärnor och planeter skulle kunna/kan (?) påverka människan.

    En fundering jag haft sedan länge… Hur länge påverkas en egentligen av ett förhållande som var destruktivt?
    Jag är idag 35 år och lever med man och barn, jag är väldigt lyckligt gift och har verkligen funnit en enorm trygghet med min man ❤️

    Men det finns en sorg inom mig, ett slags hål och ett självförakt från en tid för länge sedan. Jag undrar väl egentligen om flera varit med om att påverkas av dåliga saker som hände för länge sedan? Trots att livet har vänt?

    När jag var 17 år träffade jag en man som var 24 år, vi var tillsammans i 4 år. Han bröt ner mig totalt. Han var svartsjuk och fruktansvärt elak. Han begränsade mitt liv och tillslut visste jag inte längre vem jag var. På morgonen var jag liksom tvungen att kolla vilket humör han var på för att veta hur jag själv skulle känna. Han skrek i timmar till mig medan jag låg och höll för öronen och bad till Gud att han skulle sluta. Varje gång fick jag be honom om förlåtelse efteråt, då det var mitt fel att han blev arg Jag förstod dock aldrig vad jag hade gjort. Han önskade livet ur mig, och när jag en natt fick nog och tog alla tabletter som fanns i badrumsskåpet så tittade han bara på mig, sa att jag var dum i huvudet och gick och lade sig. Jag önskade den natten och jag aldrig mer skulle vakna, men det gjorde jag.
    Många gånger överrumplades jag i sömnen, jag vaknade många gånger av att han hade sex med mig. Känslan av att vakna med en penis i sig och en stönande man bakom sig.
    Till slut lämnade han mig och jag var inget. Jag visste inte vem jag var, hur jag skulle hitta tillbaka. I flera år kämpade jag i terapi mot min ångest och efter uppbrottet utvecklade jag ett svårt självskadebeteende.
    Jag är fri ifrån det sedan många år tillbaka, men som sagt: Tankarna och mörkret finns liksom där, inom mig.

    Är jag överkänslig som inte lyckas släppa det som hänt helt? Hur är det för er andra som levt i taskiga förhållanden?

      Först och främst, vad glad jag är att du hittat kärleken och är lycklig idag!!

      Tycker inte att det är konstigt alls att du känner så, 4år är lång tid i ett destruktivt förhållande. Det tar tid att läka så djupa sår. Det kanske kan vara bra att börja prata med någon igen, kanske till och med tillsammans med din nuvarande man för att han ska förstå vad du kämpar med?

      Lycka till och hoppas att du förblir lycklig för alltid ❤️❤️❤️

        Tack för dina fina ord ❤️ Det värmer!
        Just nu pågår en massa andra tuffa saker i mitt liv, och kanske att jobbiga känslor drar upp andra jobba känslor? Står i kö för en samtalskontakt och blir ännu mer stärkt i mitt beslut att ta hjälp efter dina råd. Tusen tack!

      Har aldrig varit med om något sånt själv, men jag vill ändå säga att du absolut inte är överkänslig! Du är om något stark som orkar kämpa vidare <3

      Om det är något som du känner påverkar din vardag så skulle jag se om det går att hitta en psykolog som du känner dig bekväm med i närheten av var du bor och börja där. Du ska inte må dåligt för att någon annan är ett svin, du är fantastisk! <3

        Är alldeles rörd här efter dina ord.
        Idag är jag helt klar över att ”felet” inte är mitt. Jag har lyckats förlåta den unga, vilsna, olyckliga och naiva tonåring som var jag. Ändå kan jag emellanåt förbanna spåren det satt i mig.
        Tack ❤️

      Känner igen mig, inte pga ex men styvmamma. Kan inte ge några direkta svar utan bara prata utifrån mig själv. Tror aldrig att jag kommer att komma över det, däremot tog det mig ca sju år att kunna leva med det. Att förstå varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer och att kunna hantera det (hyfsat iaf). Oavsett så är du stark <3

        Tack Sara! Håller med om att det tar tid att förstå sina reaktioner och varför de sker. Det tog mig också många år att nå dit.
        Och du, du är också stark ❤️

      Ahhhhh, jag känner EXAKT som du! Blev tillsammans med en kille när jag var 16, och han var nästan precis som du beskriver ditt ex, svartsjuk, elak, hade sex med mig när jag sov osv. Enda skillnaden är väl att han istället för att skrika blev ”kall”, spydig och nedlåtande. Eller ännu bättre; ledsen och besviken.

      Jag ”måste ju förstå” att han blev ledsen över att jag ville vara med vänner när jag hade honom, att det var jobbigt för honom att behövas ses ute tillsammans med mig, att det är klart han måste kolla på porrfilm och runka efter att vi hade haft sex eftersom jag inte vill ta den i röven.

      Han gjorde det väldigt klart för sig att han hade ”bytt ner sig” genom att bli tillsammans med mig, allt vändes till mitt fel, och jag bad om ursäkt för allt. Bad till och med om ursäkt för att jag ”fick honom att känna sig som en våldtäktsman” när han hade sex med mig när jag inte ville……

      Efter nästan 5 år dumpade han mig för en tjej som inte ens hade gått ut 9:an, och jag spenderade år med att hata mig själv för att jag slösade 5 år av mitt liv på någon som honom.

      Nu har det gått snart 10 år och jag är tillsammans med den mest fantastiska person jag någonsin träffat och är lycklig i mitt förhållande,

      Jag känner att jag är ”över det” idag, ändå är det som en känsla som alltid ligger och gnager nånstans i mig. Han tog 5 år av mitt liv, fine, he can have it. Men han finns kvar där ute nånstans och kan behandla andra precis likadant som han behandlade mig.. DET kommer jag nog inte över förens den dagen han dör..

        Åh vad jag känner igen mig! Du satte ord på mycket som jag känner. Tack för att du delade med dig. Även om jag inte önskar att någon varit med om samma som mig så känns det skönt att veta att jag inte är ensam.

    Hej fina gänget! På min dator visas just nu handbollsmatchen som Danmark precis utjämnade med 1(!) sekund kvar men jag godkänner på telefonen lite hela tiden om ni hamnar i modd. ??

    Såg just en bild på Mogi i tofsig pälskappa och klackar mitt i en druvodling, bredvid sin amour som ser ut att vara en 150 år gammal man fast i en pojkkropp och jag måste fråga.

    Är hon på riktigt? Känns ju som att det hållt på lite för länge för ett konstprojekt? Eller?

      mogi har alltid varit ett stort frågetecken för mig. Umgås de aldrig med vänner? Hur finansierar de sina resor? Varför ser allting så stage:at ut? Jag menar, oftast när de tar bilder på hotellrummen så sitter Mogi alltid försiktigt, som om hon är rädd att röra något i rummet? Jag tvivlar att de faktiskt bor i de hotellrummen som de visar 🙂

        Jamen exakt, det känns så jädra absurt alltihop? Är hela hennes framgång fake, och när ska hon isåfall ge upp?

    Okej folket, jag behöver tips på vad man kan gör för att ”jävlas oskyldigt”med en kommande exman.
    Jag har börjat signa upp honom på alla diverse nyhetsbrev jag kommer i kontakt med.
    Vad kan jag mer göra?

      Kanske tävla massa konstiga tävlingar på internet i hans namn sä att en miljon telefonförsäljare börjar att ringa honom. (Skitjobbigt, dethände mig när jag deltog i någon undersökning)0

      Jag avanmälde boendeparkeringen så att han fick parkeringsböter ?

      Det här är min favorithämnd som jag drömt om att få göra i tio år: kräkas i en plastpåse, frysa in tillplattad och skjuta in i antingen ett brev i kast eller en lite nervevad ruta.
      Jag har förstått att det här är jättekonstigt men jag tror att den fastnat mest för att personen. Som blir utsatt kan ju aldrig fatta hur det gick till???

        Haha! Bland det roligaste jag hört!

      Varför ska du jävlas? Gå vidare och bli lycklig istället.

      Göm en räka i hans bostad så kommer han bli galen på lukten.

        Japp, t ex insidan på gardinstången är ett mycket bra gömställe.

      Sätt in en annons i tidningen/ blocket med ett högt, men ej helt orimligt högt, köpes-pris och lägg in hans telefonnummer 🙂

      Antar att du kan hans personnummer? Ring och boka tider (tandläkare mm), börja prenumerera på diverse saker osv.

      Det finns en hemsida, ShipYourEnemiesGlitter.com.

      Ett anonymt brev som resulterar i en ormilig mängd glitter för mottagaren att städa upp. <3

    Jag vill bara ösa ur mig. Jag har en fjortonårig son här hemma som aldrig någonsin haft någon biologisk far med i bilden. För två veckor sedan ca började han fråga mig om sin släkt på den biologiska pappans sida. Så jag snokade lite, fick tag på alla namn osv och vi kontaktade dem. Efter ett två timmar långt telefonsamtal med ena släktningen så är det nu bestämt att vi ska ses allihop den nionde februari. De blev chockade men så lyckliga över att vi tog kontakt med dem och det har varit så många olika känslor senaste tiden.

    Jag är lycklig för min sons skull som äntligen får svar på så mycket som han undrat under sin uppväxt samtidigt som jag är livrädd för allt som kan hända. Jag är fortfarande lika rädd för hans biologiska pappa som jag var för 14 år sedan men det är så himla häftigt att se hur sprallig och glad min tonåring här hemma är.

    Puh, det var allt ? Skönt att bara få ösa ur när man inte har någon att tjata med irl. Hoppas ni har en bra kväll allihop!

      Va härligt! Jag fick kontakt med min pappa när jag var 17. När jag var 18 gick han bort. Jag fick hans telefon och sov med under kudden den i flera månader och ringde hans telesvar konstant för att höra hans röst. Kan fortfarande höra hur han svara MEN HEJ MIN LILLA GUMMA när jag ringde honom. Vi pratade inte på 17 år men sista året flera gånger om dagen ❤️

    Hur tusan lämnar man någon man älskar. Jag måste av alldeles för privata skäl lämna min man som jag älskar över allt annat men inte kan fortsätta leva med pga av saker han gjort. Men hur går man vidare från någon man älskar mitt än något och som är ens största trygghet i livet?

      Är i precis samma sits. Och har inget bra svar. Tanken på det är för övermäktig än så länge även om det snart måste ske. Men så du är inte ensam. <3

        Hoppas vi båda klarar det <3

      Svårt när jag inte vet vad som har hänt, men om det är så hemskt att du inte kan fortsätta leva med honom så kanske han inte är mannen du älskar längre?

      Tänk igenom 10-10-10. Hur ser framtiden ut om 10 minuter, om 10 månader, och om 10 år, om du bestämmer dig att lämna honom. Och hur ser det ut om 10 min/mån/år om du INTE gör det?

      Kanske ser du ett tufft samtal framför dig om 10 min, en ensam period om 10 mån och ett bra liv om 10 år om du lämnar honom? Och hur ser ditt liv ut om 10 år om du inte lämnar honom?

      ????? Svar till ”lämna någon man älskar”.
      Känner med dig så enormt! Det går inte att förbli oberörd av det du skriver. Rent spontant känner jag: lämna honom inte! Så där som familjerådgivare menar att det går att reparera allt, men vi behöver samtidigt respektera det du skriver och anpassa svaret efter det. Jag skriver som alltid: skriv och prata av dig, förklara för din omgivning att du behöver få ur dig det. Jag kan inte ge dig något bra svar, men hoppas att du kan få det bra ändå och så snart som möjligt.

      M <3 ?????

    Vasektomi – någon som har erfarenhet av det? Är det svårt att få det det ogjort eller hur man ska säga?

    Jag är snart 30, sambon närmre 40 och jag har svårt att se ett barn i vår framtid och vi har börjat diskutera en eventuell vasektomi. Däremot vet man aldrig vad som händer i framtiden och tänker om det finns eventuella komplikationer efter en vasektomi eller svårheter att få barn om man gör vasektomin ”ogjord” eller vad man säger.

      Vasektomi innebär att mannen steriliserar sig och då tar man bort förmågan att fortplanta sig i och med att sädesledarna skärs av.

      Så det finns ingen återvändo efter det. Inga biologiska barn mellan er dvs. Han och du bör alltså vara helt säker på det. Det går inte att göra det ogjort.

        Vasektomi kan man göra ogjord, dock inte till 100 %. En tjej som sterliserar sig är och förblir steriliserad.

          Aha, tack, där lärde jag mig något nytt! En liten googling bekräftade det.

          Fast, om man redan nu känner att det kanske blir anledning att omvända det, kanske ska ni tänka på det en tid innan han (och du) fattar beslutet?

          30 år är inte så mycket. Egentligen.

    Jag undrar hur länge det tog för er efter körkortet att bli trygg som bilförare och typ kunna göra samma saker som alla andra? Jag tog körkort i september efter extrem rädsla och ångest i massa år, det blir lite bättre för varje månad men är fortfarande för rädd för att fixa att åka till ställen jag inte övat på. Bor i GBG och kör nästan bara i rätt jobbig stadstrafik så antar att det påverkar. Jag vet att jag kör bra, säkert men långsamt. Vill liksom nå stadiet då jag inte tänker på körningen.

      Det tog två, kanske till och med tre år efter. Jag var tvungen att köra oftare och längre sträckor för att bli trygg.

      Jag har dock fruktansvärt syn (-5.25) som ständigt blir värre, och extremt dåligt mörkerseende, så jag är rädd när jag ska köra 1.5 timmar hem på kvällen, då det är kolsvart på E6:an, en gång varje vecka.

      Jag tog körkort i oktober (tog mig totalt tre uppkörningar att bli godkänd), och var skraj som satan i början. Mitt bästa tips är att ge dig ut när det inte är så mycket trafik, (om du bor väldigt centralt kan du ju köra ut till lugnare områden) lyssna på bra musik, och bara kör. Jag köpte bil i november och kör så ofta jag kan, även om det bara är till Ica 700 meter bort, för att liksom cementera kunskaperna. Och: se till att du är utvilad och utfodrad, sjukt hur mycket det påverkar uppmärksamheten. MVH gasade när jag skulle bromsa ikväll…

      Det är bara att köra köra köra och bli mer bekväm med tiden helt enkelt. Jag har haft körkort i 5,5 år men fortfarande är vissa situationer obehagliga. Tror dock det är bättre den vägen än att man blir för avslappnad, det är ju trots allt stort ansvar då man sitter bakom ratten.

      Haft körkort i 6 år och alltid behövt ha bil till jobbet. Men då har jag kört på landsväg samt det har varit stora parkeringsplatser så jag har undvikit att parkera där andra har parkerat.
      Det var inte förrän jag flyttade till en lägenhet mitt i stan som jag blev trygg i min bilkörning. Fickparkerar fortfarande gärna Inte, men jag ställer mig inte längst bort längre och drar mig inte för att parkera mellan bilar som jag gjorde förr.

      Har väl även blivit lite mer våghalsig i min körning. Det är kanske inte alltid positivt, men jag är såpass trygg i min körning att jag känner att jag vet vad jag gör.
      Var bara med i vad som händer runt omkring så kommer säkerheten och tryggheten bakom ratten komma med tiden??

      Jag kände mig rätt säker från början, köpte bil direkt efter och körde mycket. Dock har jag börjat känna mig rätt osäker när jag kör längre sträckor och speciellt om det snöar, regnar eller är dåligt väglag/sikt. Märkte det för några veckor sedan när jag körde en lång sträcka (7 timmar) och blev så trött och fick så ont för att jag spände mig i axlarna/nacken så mycket. Tror det beror på att jag fått mer respekt för trafiken och insett hur farligt det är och att jag inte litar till 100% på min bil. Tycker också att det är väldigt stressande att köra i nya städer, och med en gps som tjatar på en hehe.

      Se till att köra mycket och våga köra längre sträckor och i nya miljöer ibland är mitt tips!

    Ehh på Facebook fick jag nyss en annons från Åhléns om att LCC ska lanseras där. Och så var det en fånig video med Isabella som pratar om sin acne. Intressant då jag för ett tag sen kommenterade om hur märkligt det är att LCC inte finns på Åhléns .

      Isabella har ätit Roaccutan under 2 tillfällen (kanske till och med 3?). Ska hon snacka acne, då har det troligtvis läkt med Roaccutan och inte hennes produkter.

        Men precis. Det framstår ju nu som att hennes produkter ska vara bra för acnen. Billigt säljknep.

          Det stör mig så mycket! Det är en easy target, för man är i ett så desperat läge. Alla vi med acne vet hur det är att kämpa med att hitta produkter. Till slut inser man oftast (förr eller senare) att det mesta bara är fusk.

            Jag avslutade i och för sig precis min Roaccutan-kur (numera kallat för Isotretinoin). ? Yay!

    Någon där ute som vintercyklar?

    Nu ser jag gärna svar från någon som bor i Norrbotten här vi har ”riktiga” vintrar med rejält mycket snö.

    Jag har 3 km till jobbet enkelväg, trottoar eller cykelbana nästan hela vägen. Bor dock i glesbygden så snöröjningen är inte alltid helt optimal 06:00 på morgonen (när jag måste ta mig hemifrån för att bege mig till jobbet).

    Cykling på plogad väg verkar inte vara något problem, men hur gör man de dagar då det snöat massor? Att släpa cykeln hem i 2-3 dm snö är ingen hit. Hur fungerar det att cykla när det är -20 och kallare? Att promenera till jobbet i -20 (eller -30/-35 grader) går an så länge man är ordentligt påklädd, men vinddraget ökar ju köldfaktorn.

    Tacksam för tips!

      Må så vara Skåne… jag har cyklat året runt men i Lund och under min tid där hade vi en del snörika vintrar med 10 minus och kallare. Jag cyklade. Det svåraste var att låset ju fryser så man får blåsa på det så det tinar (om man inte kan ha den i förråd/inomhus). Kallt om öronen pga hjälm men mössa kan man inte ha under hjälm.
      Cyklade i snö, i Lund cyklade många i snön så man cyklade i spåren som blev. Svårt utan spår lite som längdskidor.
      Sen kan ju däcken spricka om det är kallt och de inte är bra.
      Om det är en kort sträcka på 3 km och oplogat så hade jag gått men bara för att det ju går så trögt och långsamt att cykla i snö (hjulen rullar inte som vanligt).
      Testa! Risk att du får dra den. 🙂

        Tack för svar!

        Jag har nog möjlighet att förvara cykeln inne på jobbet under vintern. En cykel tar inte mycket plats och jag kan nog ha den ståendes i något skrymsle under arbetspasset. Får väl dubbelkolla med chefen, men jag tror nog inte hon kommer misstycka.

        Hemma har jag alltid cykeln ståendes i varmgaraget, oavsett sommar eller vintertid.

        Överväger att sälja min bil och köpa en extracykel för vinterbruk, kommer ju bli betydligt billigare än att ha två bilar i hushållet. Bilen får jag minst 40000 för om jag säljer den och köper jag en cykel för den summan så blir det då en rejält hygglig cykel jag får för den pengen 😉

          Innerörvaring låter bra! Tycker din idé låter spännande, visste inte att det finns vintercyklar mer än med dubbdäck.
          Måste finnas något cykelforum där sånt har tagits upp?
          Har du kollat utsidan annars? Där tycker jag att liknande ämnen brukar lyftas

      För övrigt vintern 2009/2010 snöade det typ 2-3 dm på en kväll i Lund. Jag gick och mötte upp några kompisar på det lokala gymmet Gerdahallen. Helt oplogat. Mycket nysnö. Min kompis som är från Malmö kommer och drar sin cykel i snön (hon bodde i Lund) så det gick inte att cykla pga snön blev så tungt motstånd. Så du tänker nog rätt men risken om snön är packad är ju att det blir halt men då borde du ju ha sparkföre (men du kanske inte bor där spark funkar). 🙂

        Spark fungerar ypperligt här! Vi har massor med snö, och spark fungerar säkerligen perioden november-mars, om inte längre. Sparkföret är dock lite sämre när vädret är kallare. Snön blir mer sträv vid lägre temperatur och då glider medarna inte lika bra mot snön. Dessutom sandas vägarna och trottoarerna en del vilket gör att sparken såklart glider ännu sämre.

        Cykel hade varit bra, det går snabbare än spark och borde fungera en större del av året – hoppas jag.

          Okej, ja då låter cykel lättare.
          Spark är kanske svårt att ha i moderna stadsmiljöer. Grus och sandade gator är dock inte roligt i samband med cyklar. 🙁
          Låter som att du kommer testa, hoppas det går bra! 🙂

            Ja, jag kände mig så less på bilen här om dagen. Först hade vi det ruggigt kallt, med temperatur på kallare än -30 grader (inte kul att starta bilen trots motorvärmare, bilen är stel och däcken känns nästan fyrkantiga), och när temperaturen steg till ”milda” -10 grader började snön falla i galna mängder (galna mängder även för en livslång norrbottning som mig). Inte roligt att behöva skotta fram både bilen, uppfarten till huset och den flera decimeter höga plogkanten framför uppfarten.

            Jag kände bara nääääe! Den tiden det tog för mig att skotta fram bilen på morgonen innan jobbet hade jag kunnat lägga på att cykla istället. Sommartid tar det kanske 7-10 minuter att cykla, men det tog då betydligt mer än det att få undan snön och sedan köra till jobbet. Cykel hade varit ett mycket enklare fortskaffningsmedel en sådan dag! Miljövänligare om inte annat!

            Min bil är dessutom vår ”extrabil”, är i princip bara jag som kör den till/från jobbet. Plus någon vända till Ica/Konsum ibland. Behovet av bilen är inte så stort när vi ändå har en större och bättre ”huvudbil” med bättre plats för barnen.

    Kan vi inte skriva om veckans pinsammaste händelse? 🙂

    Vårt bolags VD skulle säga hejdå till mig. Av någon ren, jäkla, reflex råkar jag öppna armarna – redo att krama honom!? Han backade typ ett steg och sträckte fram handen istället. Det var så extremt pinsam! För det första, för att man inte kramas sådär, känner inte ens mannen – och för det andra för att han dissade min kram! ?

      Jag vet en tjej som kramade killen som hade arbetsintervju med henne. Hon trodde han sträckte ut armen för en kram när ha egentligen skulle putta upp dörren för henne så hon kunde gå ut, hon fick inte jobbet ?

      Min kollega avslutade ett telefonsamtal med sin chef med att säga ”Puss puss!” Först när hon lagt på insåg hon vad hon hade sagt ?

      Min dotter (snart 4år) tog min telefon började trycka runt och säger ”jag vill hallå moster) ser att hon ringer upp någon, uppfattar min chefs namn, försöker desperat få tag på telefonen medan jag skäller på henne, när jag väl får tag på den har ungen lagt på. Chefen ringer upp och säger att de va nog nått knas med hans telefon för han hörde mig men de va långt bort, förklarar läget och han ber mig hälsa henne att hon är för liten för att sommarjobba hos oss. ??

    Har fått mitt drömjobb! Ville bara säga det. Sånt där man önskade när man var fem år.

      Men gud vad kul! Grattis! Vad ska du jobba med? 🙂

        Tack! Zoopedagog på djurpark ?

      GRATTIS!!! Grym du är!

        Tack! ❤️ 780 högskolepoäng kom äntligen till nytta #studieskulder

      Grattis!! Vad är ditt drömjobb? :D:D

        Att undervisa barn om utrotningshotade djur. Och jag fick jobbet av 489 sökande på en stor djurpark ✌? Min dröm!

          Så kul för dig och ett viktigt jobb. ?

    Nån som tagit tbe-vaccin (spruta 2) och fått superduper huvudvärk? Fasiken en vecka nu med sprängamde huvudvärk och lite ljuskänslig. :/

    PCOS – är det någon som har det?

    Har ni några generella livstips? Inte för att bli gravid men jag har tex tunt hår på hjässan, dålig hy plus alla andra kroppsliga problem. Någon har någon gång sagt att zink är bra för huden men då undrar jag om någon har tips på exakt märke osv.

    Nämen bara allmänna ord om pcos, det känns så jobbigt att ha det 🙁

    Tack!

      Ja!

      Sämsta är att läkare säger så olika om skiten. Jag har inga livsråd alls. Min acne är skitjobbigt men jag går osminkad, för jag jobbat hårt på att känna och inse att mitt egenvärde inte är beroende av slät hy eller ej.

      Det hjälper att gå ner i vikt, vilket ju samtidigt är omöjligt. Men jag tror på att hitta en hälsosam medelväg ♥️

      Jag ska försöka få gratis hårborttagning (vissa kommuner hjälper) för jag har tröttnat på långa o grova hårstrån på hakan.

      Livet alltså!

      Men är tydligen jätte vanligt; såpass att pcos är nära att få kallas ’folksjukdom’. Men eftersom det drabbar kvinnor finns liiiite forskning på det hela :/

        Vad har du för kostråd? Äter du lågkolhydrat eller liknande?

          Jag rekommenderar dietist! Så att du gör rätt väl utifrån dig själv. Vi behöver inte mer mathets i denna värld. Se vad som funkar för dig ♥️?

            ?

      PCOS här ?‍♀️ Fick diagnosen för lite mer än ett år sedan. Verkar vara omöjligt att få ordentlig hjälp med det. Det jobbigaste för mig är humörsvängningarna, vikten och den ”manliga behåringen”. Har tyvärr inga bra tips till dig, ville mest säga att du inte är ensam <3
      Jag är med i grupperna PCOS – utan barnsnack och Vi med PCO(S) i Sverige, ta en titt där 🙂

      Här är mina tips:
      Basiron 5% mot finnar. En kräm som jag brukar smörja på natten innan jag lägger mig. Använder dock 10%’s krämen, starkare och torkar ut huden lite mycket men jag har inget emot att den torkar ut huden.

      Det enda som hjälpt min vikt är att äta Lchf, det fetaste jag åt var väl egentligen bearnaisesås eller fetaost. Samt creime freiche. Samt att sluta med allt vad socker heter. När jag slutade med socker gick jag ner 5kg på en månad och det var innan jag började med Lchf.
      Samtidigt som jag åt lchf så tränade jag 5-7 gånger i veckan minst 2h åt gången och satte mål att enligt konditionsmaskinerna bränna minst 1000-1500kcal vilket gav en viktnedgång på ca 20kg på 3-4 månader. Jag hade dock väldigt mycket överskottsenergi att göra av med därav att det inte blev jobbigt att träna så ofta och hårt.

      Sök gärna på pcos + lchf på nätet, finns många bra berättelser om detta ?

      Jag har nämnt zink tidigare i denna bloggen, tack vare det jag nu är gravid. Jag hade ingen egen ägglossning tidigare utan fick använda provera var 3e mån för utsättningsblödning för inte riskera cancer i det långa loppet. Jag fick jättedålig information när jag fick diagnosen, det var i princip ”ja det brukar synas på er och du kommer inte att kunna få barn” och sen hemskickad. Jag började läsa mycket forskning från USA som verkar ha kommit mycket längre och där ramlade jag över zink-teorin första gången. Finns de som spekulerar i om zinkbrist kanske rent av ligger bakom att pco utvecklas till pcos.

      Jag åt lchf tidigare men orkade inte med det i långa loppet, det gjorde ingen stor skillnad för mig. Skillnad, ja, men inte tillräckligt för att motivera mig. Zinken gav mig betydligt mer.

      Jag äter själv den här: https://www.apotea.se/great-earth-super-zinc-25-mg-100-tabletter?gclid=EAIaIQobChMIyIig2d722AIVQZSyCh2cMgCmEAQYAiABEgL_s_D_BwE

      Det tog 1 månad sen hade jag egen ägglossning som fungerade klockrent.

        Tack! Jag ska prova den där!

          Absolut sämst kunskap om PCOS har jag upplevt hos barnmorskor, lite skrämmande med tanke på att det är dom vi söker hjälp hos ang preventivmedel. Här vill jag höja en litet finger och förespråka att läsa på själv, ordentligt. Jag litade på min under många år vilket ledde till ÖKADE besvär av min PCOS, vi kan nämligen inte använda vad som helst. Jag hade p-stav under många år, tills jag läste på att vi med PCOS mår bättre av antingen Yasmin eller diane. Jag fick kämpa för att få igenom ett byte till Yasmin, en äldre p-piller sort. Jag märkte skillnad på måendet direkt, men framförallt hårväxten på kroppen och finnarna. ”Vanliga” preventivmedel ökar i regel bara på vår hormonella obalans. Jag hade kvar en viss oönskad hårväxt även med Yasmin men betydligt glesare, vissa områden försvann det på helt.

          Jag mådde jättedåligt när jag väl fick diagnosen, tänkte att nu kommer ingen att vilja ha mig och andra destruktiva tankar, och skämdes otroligt både över diagnosen och mest då över den generande hårväxten. Jag var jätteorolig när jag slutade med Yasmin för att försöka bli med barn, men min sambo sa aldrig någonting. Nu som höggravid orkar jag inte ens bry mig mer än att jag noppar bort det på hakan, och när jag frågade honom en gång om han tyckte det var jobbigt att jag inte rakar benen längre så tittade han oförstående på mig och sa ”men jag slutar väl inte att älska dig på grund av lite hår?” Det är inte bara på benen jag har hår men det var då jag förstod att min upplevelse om hur pass mkt generande hårväxt jag har är betydligt mer överdriven än det som faktiskt finns. Jag är absolut inte helt bekväm med det fortfarande, men jag är mer bekväm med det hemma och är inte riktigt lika fixerad vid det längre.

        Vänta va? Är det risk för cancer om man inte har mens? Jag har aldrig mens :s

    Angående Lagergren och deras samarbete med akademikliniken. Är det eller är det inte ok att operera brösten tycker ni, är svaret på frågan svart eller vitt? jag vill göra det men inte till priset av att alla tycker att jag är en utseendefixerad, självupptagen vidrig människa. eller kommer se mig på ett annat sätt

      Så länge man gör något för sin egen skull och inte någon annans tycker jag det är okej att göra vilket ingrepp man vill. Tycker att livet är för kort för att lägga ner massa energi och tid på att störa sig på ett komplex, som man dessutom kanske aldrig kommer över.

    Någon mer som är trött på Dasha och Therese Lindgren? ZZZzzzzzzz…

    Hej på er!

    Vill bara skriva av mig.

    Trots sambo och barn känner jag mig sååå himla ensam.. All min vakna tid går just nu att ta hand om barnen (oftast bråk). Sambon jobbar väldigt mycket. Har knappt någon egentid på kvällarna. Har inte många nära vänner, känns som jag stöter bort alla som iallafall verkar ta kontakt med mig? Vill bara ha ett normalt samtal med en vuxen människa men ska det vara så svår att försöka behålla kontakten med andra människor? Jag tycker knappt illa om någon, jag vill tycka det bästa om folk… själv är jag trevlig och rolig att hänga med, rolig var jag förr iallafall.

    Är så himla trött på att ha det såhär…..

      Känner igen mig helt och hållet… det blir som ett hamsterhjul!!
      Jag sa ifrån att jag inte orkar mer, tog mig friheten att ha egentid (bokade bara in saker och sa att du får vara hemma dessa tiderna) har fortfarande dåligt samvete för att lämna barnen men man orkar så mycket mer när man får ladda batterierna!! Mannen har äntligen vant sig vid att vara mer närvarande hemma!! 6månader tog det??

        Så bra! Exakt så ska man göra, man måste ta själv det man vill ha för en partner som har det soft kommer inte plötsligt börja se orättvisorna.

        Jag blir för övrigt helt paff på mitt jobb, alla män o gubbar bara jobbar över, reser o tar kundträffar kvällstid – trots att de har fruar o sambos som också jobbar heltid. Märks så väl att de använder jobbet för att slippa ta ansvar hemma.

    Inreda en etta/flyttips

    Jag ska om tre veckor flytta till en etta med kokvrå från att nu bo hemma med min mamma. Har ni några tips på hur man förbereder en flytt bra? Och hur tusan inreder man en etta med kokvrå i rummet?

      Svårt när man inte har planlösning, men bra tips för förvaring (som alltid behövs) är Ikeas låga plastlådor som går att rulla in under sängen. Och mitt bästa flytt-tips är att laga en jävla massa matlådor som går att frysa in! Räddar en som fan när man har fullt upp med att packa upp lådor, inte haft tid att fylla kylen/laga mat och har 1000 saker att lägga pengarna på istället för hämtmat.

        Tack för tipsen! Ska nog försöka laga ett gäng matlådor innan, färdigmat är både trist och dyrt. Apropå lådorna så har jag redan lådor under sängen men bra tips.

      Ååh, vad kul!

      Det är ju svårt att säga hur du ska inreda då man inte vet hur planlösningen ser ut. Min första etta var 19 kvadrat och hade en platsbyggd loftsäng för att maximera utrymmet. Min nuvarande etta har en sovalkov vilket separerar sovrum från vardagsrum. Det finns många olika alternativ, kanske kan du googla runt på olika lägenhetssajter för att se hur andra med liknande planlösning gjort?

      I övrigt är mitt tips att inte köpa allt du tror du behöver direkt. Jag minns att jag och mamma åkte till ikea och i princip köpte all köksutrustning man kunde tänka sig. Väldigt onödigt så här i efterhand. Bättre att börja med mindre och sedan vartefter fundera ut vad du verkligen behöver!

      Lycka till! 🙂

        Ja, så klart svårt för er att säga något om inredningen utan planlösning. Den är på 25 kvm iaf.

        Låter klokt att inte köpa allt på en gång, måste typ hejda mig för jag är så sugen på att gå loss på grejer till lägenheten. Men många saker ska få vänta tills jag har flyttat in.

      Flyttpacka tar mer tid än man tror. Se till att lådorna är ungefär jämnviktiga så nån inte är skitlätt och nån skittung. Budgetera för att köpa kryddor!! Tråkig billig mat kan räddas med kryddor.

        Tack för dina tips!! Håller med kryddor är viktigt.

      Kom på en sak till! Ta dig tid att packa ordentligt (alltså inte bara slänga ner kläder blandat med kökssaker och badrumsgrejer osv) och märk lådorna ordentligt! Du kommer tacka dig själv när det är dags att packa upp!

      Det som jag tänker spontant är:

      Gå igenom alla dina grejer i god tid och sortera dem så att du inte släpar med nåt onödigt. Skaffa bra flyttkartonger och packa grejerna, skriv på alla kartonger vad de innehåller.

      Packa en liten väska med grejer som du behöver den första dagen (allt från toapapper till tandborste och nattlinne, ev. mediciner, nätkabel/router etc) så du inte behöver börja rota i kartonger när du väl behöver grejerna. (Det tar ju lite tid att packa upp alla grejer och hitta en plats åt dem, man kanske inte hinner göra allt på dag 1 innan läggdags).

      Ta med en lampa som du kan sätta i taket på en gång.

      Innan du flyttar, teckna hemförsäkring (vikigt!) samt el-och nätavtal om de sistnämnda inte ingår i hyran.

        Tack för tipsen!

        Ska ha en väska med mig med det viktigaste för de första dagarna. Och ska skaffa hemförsäkring nu i helgen. El ingår i hyran.

      Angående inredning så skulle jag säga att låt det tar tid – alltså du behöver inte skaffa allt på en gång. Om du har möjligheten att se på bostaden innan du flyttar in är det lättare att tänka efter hur man kan och vill inreda den än om du får se bara planritningen.

      När du väl börjar inreda är ett tips att kolla grejer på Blocket (och ev. Tradera). Man kan spara mycket om man köper bättre begagnat istället för att köpa allt nytt.

        Tack för tips! Ja, får nog låta det ta lite tid. Jag har tyvärr ingen möjlighet att se lägenheten innan jag flyttar in. Blocket är verkligen guld, ska leta där efter saker jag behöver sen.

      Packa en väska precis som om du skulle på en resa med allt du kommer att behöva första veckan. Det tar lite tid att packa upp allt.

        Tack för tipset!
        Det ska jag göra 🙂

          Om du har säng och inte loftsäng, tänk på att där kan du ha en massa förvaring. Antingen med lådor som du skjuter under sängen eller än hellre köp en box-säng.

          Lycka till! Kommer bli kul det här, det är jag säker på. ?

      Är kokvrån i själva rummet? Vill du undvika matos så försök sätta t ex en bokhylla eller garderob som kan skilja av.

      Sängskåp sparar in yta. Fäll ner sängen på kvällen.

      Ikea har ett matbord som heter Norden som har nedfällbara sidor, även med båda sidor nedfällda får du ändå en liten yta kvar.

      Bra men billiga köksmaskiner hittar du på rusta. T ex vattenkokare och kaffebryggare. Netonnet har färdiga ’flytta hemifrån-paket’.

        Om man behöver olika slags textiler, madrass och sånt är ett tips att kolla på Jysk. Visst, Ikea finns också, men inte alltid så nära och Jysk tycks ha ganska ofta bra erbjudande. Jag köpte en ny madrass + madrasskydd, täcke, lakan (påslakan och underlakan), kudde, handduk & badlakanset och gardiner på Jysk i förrgår då även jag ska flytta. Jag betalade 2200 kr och sparade 2100 kr. Ingen betald reklam för Jysk, jag är bara så glad att jag lyckades få allt jag behöver med min lilla budget och att kvaliteten verkar bra.

          En annan tanke är att ha en massa kuddar och ”förvandla ” sängen till en soffa dagtid genom att arrangera dem strategiskt. ?

    För exakt en vecka sen budade jag och sambon på drömlägenheten och vann. Idag skrev vi på köpeskontraktet och om 4 veckor och 6 dagar flyttar vi in ?

      MEN!!! Grattis! 😀 Så himla stort!

      Grattis! 😀

    Hjälp!!!
    Vår son på snart 1,5 månad är namnlös.
    Storebror heter Elliot.
    Namnförslag mottages! ?

      Mark kanske? Eller David är mina förslag 🙂

      Elias? Jason? Anthonio? Daniel? Nicklas?

      Dolph för sjutton! Någon måste våga döpa sitt barn efter den främste skådespelaren vi någonsin haft…

        Ruben tycker jag är så himla fint! Dante/Uno också som är lite speciellt eller bara klassiska namn typ axel, filip, Lucas???

      Kian, Hugo, Oliver, Elias, Vincent, Adrian eller Leon, skulle jag välja om jag fick en son?

      Vincent, Douglas, Dexter, Oliver, Nox

      Bertil eller Folke!

      Sixten
      Dante
      Matteo
      Harry
      Samuel
      Simon
      Charlie
      Elton
      Hector
      Love
      Leon

      Kan du inte berätta vad det blir sen?? ??????

      Anton tycker jag är fint 🙂

      Matteo ?

      Jag gillar namnen Adrian, Wilmer, Walter, Didrik och Elton lite extra. Vore spännande med en uppföljning sen längre fram <3

      Malte

      Aston eller Adrian.

        Men vill tillägga.. Hade ni något namn på lut när han låg i magen/när han föddes? I så fall, ta det! Magkänslan äger (men sen kommer tankarna in och förstör)!

          Vi hade tjejnamnet spikat, även om jag visste innerst inne att det skulle bli en liten kille ?
          Så mycket fina namn ni har lämnat!! Tackar ödmjukast. Jag ska framföra alla namnförslag till sambon & så uppdaterar jag er när han fått sitt namn ??

      Lukas är en favorit!

      Grattis!
      Mina söner heter Bill, Hjalmar och Hilding.

      Andra Fina pojknamn:
      Nils
      Karl
      Ivar
      Truls
      Oscar
      Frans
      Frank
      Ruben
      Ian
      Fred
      Måns
      Alfred
      Julius
      Valentin
      Otis

      ??

        lol hilding

          Lol Rövardotter

        Åh, Hjalmar är så fint!! ?

        Julius är namnet som sambon försöker övertala mig till just nu. Det är jättefint men jag gillar namnen Simon, Casper, Hampus, Liam, Hugo, Lucas, Joel, Noel & Arvid lite extra.
        Fasen så svårt detta är.. haha!

    Vad tycker ni om Madsen. Hur kan han med ubåten göra något så grymt och sen låtsas som ingenting. Tragiskt.

      Jag tror att han har mördat tidigare. Ett sådant brutalt och välplanerat mord, utan något samvete, KAN inte bara ha skett utan tidigare erfarenhet när man som honom inte av rätten anses för att vara ”psykisk sjuk” enligt den juridisk benämningen..

        Det var väl ändå inte välplanerat? Hur smart är det att ha ihjäl någon i en ubåt? Där flera personer vet att hon ska åka med?

          Välplanerat i den meningen att han hade tagit med sig redskap för att genomföra brottet (t ex kniv, såg, buntband).

          Åklagaren hävdar att sexuallbrotten och mordet var planerat! Ett så fruktansvärt och vidrigt brott ?

          Åklagaren menar att planeringen består i de saker som Madsen burit ned till ubåten: kniv, såg, skarpslipade skruvmejslar, buntband, remmar, rörbitar etc. Samt de filer som säkrats från Madsens dator som innehåller äkta tortyr-samt styckningsfilmer av okända kvinnor.

          Peter Madsen har bundit fast Kims huvud, armar och ben och sedan torterat henne med slag, stick och skärningar. Han har även utsatt henne för grovt sexuallt våld genom att skära/sticka henne i de yttre könsdelarna 10 gånger samt i de inre könsdelarna 4 gånger ?
          Stackars kvinna! Vad hon upplevt instängd, på djupets botten i denna ubåt går inte ens att föreställa sig!

          Att Peter Madsen trodde att han skulle komma undan är svårt att förstå. Men Madsen är troligen psykopat med mycket höga tankar om sig själv!
          Hans plan var förmodligen att köra till hamn med sin ubåt, och i lugn och ro sanera den. Han räknade nog inte med att Kim skulle anmälas försvunnen så snabbt. Peter Madsens tvångstanke om att begå ett sadistiskt lustmord gjorde att han inte kunde avstå från mordet. Dådet tog längre tid än beräknat och han hann inte tillbaka i tid för att städa ubåten. Han kom inte in till hamn med god marginal. Därför sänkte han ubåten när han upptäcktes.

          Jag har följt fallet och är rätt luttrad av olika kriminalfall och brott men det här fallet berör mig verkligen. En sådan utstuderad ondska. Att se filmen då Madsen kliver iland efter mordet och gör tummen upp åt journalisterna är verkligen helt ofattbart.

            Herregud. Har inte följt fallet så tack för bra information. Tänk att råka ut för något sådant…

      Kände inte till Kim Wall innan, men hennes död har berört mig djupt. Bara det att se sista bilden där hon leende står med en människa som kommer att skända henne på alla vis. Den mannen kan inte vara en förstagångsförbrytare.

      Även Zaida Catalans bortgång är fruktansvärd.

    Jag känner mig som en hemsk människa. Jag bor(och är förlovad) med en man som jag verkligen älskar, men den senaste tiden har jag tänkt på en kille jag brukade träffa för fleeera år sedan. Vi var aldrig tillsammans(han var inte redo för ett förhållande, lite därför jag slutade träffa honom), vi brukade mest träffas ute på krogen och sen sova med varandra. Inget seriöst alltså.
    Men nu har jag börjat tänka på hur det kändes att vara med honom, och hur mitt liv skulle se ut om det hade blivit något seriöst. Varje gång jag är på ställen där jag vet att han brukar vara så hoppas jag på att han ska vara där. Jag tror jag fortfarande har känslor för honom?? (Att jag faktiskt sett honom typ 2 gånger hjälper inte saken heller, blev typ pirrig båda gångerna)
    Jag var kär i honom förr, men det gick över när jag träffade min nuvarande. Sen tänkte jag inte alls på honom på ett par år, men nu kan jag knappt sluta tänka på honom?

    Så jag vettefan vad jag ska göra. Kan tilläggas att det här pågått nu i flera månader och det är asjobbigt.

      Är det skakigt mellan dig och din nuvarande nu? Eller åtminstone en ospännande vardag? Isf skulle jag testa att hotta upp det lite med dejter eller en resa eller så innan jag börjar fundera på att gå vidare. Inga förhållanden är perfekta jämt, samtidigt som man så klart inte ska stå ut bara för sakens skull <3

        Tack för den här kommentaren. Även om det inte var till mig, så behövde jag läsa det. ❤️ Jag tycker vardagen har blivit outhållig med min fästman (soon to be husband). Jag älskar honom, men det finns ingen spänning. Jag får försöka hotta upp det som du skriver!

        Ja, jo, vardagen liksom flyter på och det händer inget speciellt och har inte gjort det på en tid heller.. Så säkert kan det bero på det. Måste försöka få till lite mer romantik och sånt med sambon och se vad som händer!

      Jag brukade hångla lite på fester med en snubbe innan jag träffade min sambo. Jag tyckte det var superspännande men jag är helt bombsäker på att jag aldrig haft några ”riktiga” känslor för honom eftersom jag dels inte kände honom (ignorerade varandra när vi hamnade i samma rum nyktra) och dels utifrån de rätt få ord vi bytt inte tycker att han verkade vara en jätteimponerande typ av person.

      Men jag kan ändå tänka på honom sådär som du beskriver t ex om jag har tråkigt. Och jag tror bara det är för att skapa lite spänning typ? Och för att man tänker att man inte ”får” tänka så och då oups hoppar ju tankarna dit. Det är intet särskilt bra grundmaterial egentligen, men eftersom jag har aldrig hållit på med någon annan snubbe än denna och min pojkvän så tar hjärnan vad den har och hittar på något mer eller minde långsökt. Man testar dig själv lite typ?

      jag tror alltså att det kanske inte behöber ha jättemycket att göra mer själva personen eller att man har så himla starka känslor för honom, egentligen. Har du prövat att tänka att det är OK att fantisera så som du gör, att man får tänka vad man vill? Om du tillåter det kanske det blir mindre spännande och klingar av…

        Aa fast det kanske hör till saken också att jag har dejtat/träffat andra män tidigare också men de har inte ”fastnat” på det här sättet.. ?
        Sen är det väl det också att för några år sedan då jag varit tillsammans med min nuvarande i ca 1 år(hade alltså inte träffat den här andra killen på kanske 1,5 år), så var jag ute på krog med några vänner och han var där. Då började han prata med mig och säga att han har känslor för mig osv, jag informerade honom om att jag har pojkvän. Och nu, år senare, tänker jag på det där och undrar om han kanske nånstans ännu har några känslor för mig och om det skulle kunna bli något nu, när vi är lite äldre och mognare(jag var bara 18-19 då jag höll på med honom). Helvete vad jobbig min hjärna är. ?
        Hjälper inte heller att jag vet att han är singel! Och om jag skulle träffa på honom och om han skulle säga att han vill vara med mig, så är jag osäker på vad jag skulle göra. Jag är inte 100% säker på att jag då skulle stanna med min sambo, och det att jag tänker så får mig att känna mig som världens hemskaste flickvän.

        MEN som sagt så har jag och sambon också en ”tråkig period” just nu, så kanske det är spänning jag söker egentligen. Ska försöka tänka att det är normalt att fantisera ibland, och spice:a upp vardagen med sambon istället..
        Phuh, glad att jag kan skriva av mig här åtminstone! Inte säker på att mina vänner inte skulle döma mig i smyg om jag pratade med dem.. ?

          Hmmmm ja alltså jag förstår att det inte var en så lik historia egentligen. Men om du inte tänkt särskilt mycke på den där killen på länge och sen bara plötsligt börjar göra det så tror jag inte att det har så mycket med killen att göra. Utan kanske mer med dig själv eller ditt förhållande just nu. Att det kunde vara lite vem som helst, för hade det berott på hur djupa känslor du hade för killen så hade känslorna antagligen funnits där hela tiden. Men det var bara en spontan tanke 🙂

    Vill bara skriva till alla fina människor här inne och tacka för all underhållning & skratt ni bjuder på. Ni får en 25årig djupt deprimerad kvinna att känna hopp om framtiden ♡

    #merkärlektillfolket

      Håller med dig, så många härliga människor det finns ändå! Ge inte upp vännen❤️

    Jag känner mig så rotlös i mitt eget liv. Nyss landat i min hemstad efter över 3 år i huvudstaden. Dejtar en kille jag verkligen tycker om, har ett jobb jag verkligen tycker om.. men det saknas något. Har fina vänner, fritidsintressen men ändå känns det tomt. Jag tror att jag måste utbilda mig mer (har en 1,5 årig YH-utbildning), men behöver en utmaning och ett nytt mål att sträva mot. Läst på om olika program och kurser på universitetet och diverse folkhögskolor men ingenting känns lockande. Hur fasen kommer man på vad man vill göra med sitt liv egentligen?
    Mvh 22 år och vet ej vad jag vill, medan vänner gifter sig/planerar familj/är allmänt stabila.

      Absolut inte meningen att förminska dina känslor men DU ÄR SÅ UNG!!! Ta det lugnt! Du har all tid i världen för att komma på vad du vill. Lev och ha kul, det löser sig ❤️

        Jag vet, folk säger det. Och jag har det kul, och mår riktigt bra. Men den där tomma känslan är otäck, har alltid haft mål och tankar. Nu bara lever man på, utan att veta vad man ska göra eller åta sig. Men förr eller senare får man kanske en blixt och bara ”detta ska jag göra”? 🙂

          Jag kan ju bara prata för mig själv, men för mig var det så. Hade ett jobb som jag absolut inte såg som långsiktigt, en kille som jag absolut inte såg som min blivande man. Men det var kul för stunden! Sen började jag helt enkelt känna att ”nej, nu ska jag plugga det här och nu är det nog dags för oss att gå skilda vägar” och då blev det så. Som sagt, säkert olika för alla men min erfarenhet är att man vet när det är dags att ta nästa steg 🙂 och återigen: du är ung! Du har all tid i världen på dig!

    Gokväll, har inte hängt med alls i kväll.. Kollar på Suits, nån mer som hatälskar Harvey..? Riktig skitstövel, meen.. Det är väl det som är meningen med karaktären, föraktar mig själv lite?

      Vadå hatälskar? Jag (och sambon) älskälskar Harvey ??

      Till saken hör kanske att Gabriel macht har varit mitt frikort i flera år ?

    Hej!

    Jag har ett problem på min arbetsplats. Jag är 24 år och min ena förälder gick bort under hösten och jag var då hemma kanske 3 dagar. När jag kom tillbaka var alla omtänksamma den dagen (den stunden) men sedan dess har ingen frågat hur jag mår. Detta trots att vi umgåtts efter jobbet och privat. Mina s.k. vänner på jobbet pratar bara om sina ”problem” och jag är i en djup sorg. Vissa dagar vill jag inte leva längre. Min ”bästa” vän har inte heller frågat hur jag mår.

    Jag vet inte vad jag ska göra men överväger att byta arbete men undrar också om jag kan sjukskriva mig? Har även varit deprimerad största delen av mitt liv.

    Mvh ensamvargen

      Beklagar ❤️
      Tycker du ska vända till dig närmsta vårdcentral och förklara läget. En kollegas pappa gick bort för något år sedan och hon var sjukskriven i ca 6 månader pga det.
      Du kan be om att få hjälp med depressionen också och få träffa någon som är specialiserad på det, t ex en kurator. Medicinering kanske kan vara ett alternativ.

      Hoppas det blir bra igen ❤️

      Hej vännen ❤️ Jag förstår att det tär på dig, och jag beklagar innerligt din sorg. Jag vet inte om det här hjälper dig, men jag vill ändå skriva det.

      Jag tror det är en mycket vanlig reaktion hos omgivningen att inte fråga för mycket in till sådant. Man är rädd att väcka känslor eller tankar hos personen (du) som är i djup sorg. Jag vet det, eftersom jag både har varit den som förlorat (du) och den som inte vågar fråga (dina kollegor). Jag har endast gjort det i välmening. Jag ville inte riva upp såren eller påminna personen om vad som hade hänt. Kan det vara att det också är så med dina kollegor? Jag tror definitivt inte att de alla struntar i det, jag är nästan helt övertygad om att de vill ge dig en så vanlig ”jobbvardag” som det bara går. Det bekräftas också genom att de pratar om sina egna ”problem” istället för att fråga dig hur du mår.

      Har du funderat på att få läkarintyg och därmed sjukanmäla dig för en lite längre period än 3 dagar? Jag tycker att du ska tänka på dig själv. Du har lov att må bra. ❤️

      ?????Hej Simo! Beklagar verkligen och känner med dig! Jag hade tänkt skriva ungefär som Anja gjorde kl 01:05, men kan tillägga att folk har dels ofta sig själva i tankarna (”fullt upp med sitt och har svårt att komma ihåg/ orka ställa omtänksamma frågor) och dessutom så har många svårt att närma sig sorg. I många andra kulturer så pratas det mer om sorg, men även om man inte ska generalisera så säger ändå ganska många att vi skulle må bättre om vi inte gick undan/ vågade ställa frågor till sina medmänniskor/ visar sitt medlidande, men istället så vill inte folk ”störa” / vara ännu en som frågar och liknande. När det egentligen är så att om en person som har sorg fick prata om det igen och igen, så skulle den personen må så mycket bättre. Skulle du kunna våga se om du kan nämna det för andra? Våga ta kontakt och förklara hur detta känns och hur mycket det påverkar dig? Hoppas du kan sova gott!

      / M <3 ?????

        Tack för de fina svaren ovan ❤

          ?????Hej igen, Simo! Tack för att du gick in och tackade, snällt av dig! Var rädd om dig! En av de tuffaste sakerna som finns är att ha det som du har det. Allt det du beskrev, blir som extra tunga stenar på din börda. Du är värd att få må bra! Titta in här nästa helg också, så kan vi försöka stärka upp dig igen.

          ????? / M <3

          ?????Hej igen, Simo!
          Att byta jobb när livet är tufft kan ge energi och en nystart, men det kan även ta energi. Du skulle kunna göra ett mellanting och det kan vara att börja leta nytt jobb och söka endast om det ser extra intressant ut. Alternativt söka oavsett vilket och kolla upp om arbetsplatsen verkar bra. Ge dig själv en chans till en väg ut. För om de har lyckats indirekt och eventuellt direkt såra dig, så kan det vara extra svårt att sudda ut ur minnet.

          ????? / M <3

    Hannah Graasf hund är död. Genom en olycka skrev hon på bloggen,

      ??

      Vadå drago? Som hon köpte i typ förrgår? Eller har hon flera?

        Hannah som mist sin hund. Drago är Maggans.

        Drago är Magdalenas hund /avdelning onödigt vetande 🙂

    När vi ändå är på ämnet Lagergrens. En sak jag funderat på sedan det begav sig; vad var det A skrev i bloggen om hennes och S ekonomi som hon sedan raderade för att han blev arg?

    Strax innan nyår fick jag veta att jag har cellförändringar. Har varit hos gynekolog i veckan och tagit ytterligare tester. Vet att risken för cancer är relativt liten men det är dit min hjärna vandrar hela tiden. Dit eller till att jag kommer bli tvungen att ta bort livmodern och således aldrig få barn. Är det några här som har haft cellförändringar som det gått bra för (de flesta, jag vet) som kan trösta? Väntan på svar är det värsta.

      När jag var 23-24 nånting upptäcktes det att jag hade medelsvåra cellförändringar. Fick såklart katastroftankar och var övertygad om att jag hade cancer. Men de gjorde en konisering (tror jag att det hette) och sen dess har allt varit hur bra som helst. Fattar att du är orolig men med största sannolikhet kommer det att gå bra ❤️

      För inte så länge sen skrev Camcam om Dessie som har cellförändringar och då delade flera här med sig av sina erfarenheter, läs det. 🙂 https://blogg.ng.se/bloggbevakning/2018/01/cellforandringar-och-operation

      I övrigt är det inte säkert att cellförändringar leder till en konisering (då förändringarna opereras bort), och en konisering påverkar inte förmågan att bli gravid. Men ta upp din oro med gynekologen! Du kan få prata med någon professionellt om det.

      Jag hade cellförändringar i 23-årsåldern. Jag gjorde täta kontroller var 3e månad och de gick tillbaka av sug självt! Även min syster har haft cellförändringar och gjorde en konisering för 20 år sedan, hon fick också gå på uppföljning efter detta och allt har sett bra ut ?
      I Sverige har vi bra sjukvård och ofta upptäcks både ofarliga och mindre ofarliga åkommor i tid. Be din läkare/barnmorska om all information innan du blir alltför orolig.
      Stort lycka till!

    Är det någon mer här som lider av extrem panikångest? Har haft det så länge jag kan minnas. Vissa perioder går den att hantera men när den är som värst kan jag inte ens gå till mataffären. Jag äter antidepressiva, har gått kbt behandling och fått verktyg att använda mig av men det hjälper verkligen inte. Någon som har lust att typ bli.. mailkompisar eller nåt? Bara få spy ut hela min historia. Lyssna på någon annans, se om det finns någon gemensam nämnare. Har en så fin sambo som stöttar mig och hjälper mig men önskar jag hade någon som verkligen visste hur det KÄNNS.

      Jag ?‍♀️ Kunde precis lika gärna varit jag som skrivit det där, har supergullig sambo och vänner men ingen som verkligen FÖRSTÅR hur det är att leva med panikångestskiten. Hur får vi varandras mailadresser?

    Jag är så ledsen, för min familj har svikit mig på (för mig) värsta tänkbara sätt. Förr har vi varit tighta men nu har det visat sig att allt bara varit fejk. Känner att jag förlorat både mamma, pappa, syster och flera andra för evigt. Vill aldrig mer kalla dom för familj.. Vet inte om jag överreagerar, men så känns det. Ska föda mitt tredje barn snart och just nu känns allt bara mörkt. Är extra arg för att dom utsätter mig för detta när jag är gravid, och har två små barn. Även barnen blir ju lidande i det här.. Förstår inte vad fan dom håller på med. Är så arg! Och ledsen. Uppgiven.

      Var stark för dig själv och den lilla familj DU har skapat. Blod är inte alltid starkare än vatten (din ”andra” familj alltså). Du skyller dem ingenting. Det gör mig otroligt ont att läsa att de har behandlat dig fel, men försök att fokusera på att njuta sista tiden av din graviditet, dina barn och att du snart får en liten söt spädis! ♥️ Det kan ingen ta ifrån dig.

      Dessutom låter det som att du skulle må mycket bättre utan dem överhuvudtaget!

        Tack snälla för svar, det värmer! <3 Det är så himla skönt att höra folk säga att det ÄR okej att ta avstånd (dom pressar mig hårt i att jag inte har "rätt" i att ignorera dom samt begränsa kontakten mellan dom och barnen, men det HAR jag faktiskt). Så tack! Dina ord minskar min ångest med typ 100%.

      ?????Hej ”Offerkoftan” Känner med dig! Det är så lätt att tänka att ”blod är tjockare än vatten” och att det inte är ”okej” att hålla sig undan sin familj, men det kan det visst vara om det är viktigt för en. Bara att känna så ”tillåtande” kan hjälpa dig framåt, ja att du tänker att det är okej att sätta sitt eget och sina barns mående i första hand. När du har kommit så långt i tanken så kan du fundera på om det skulle kunna hjälpa med att be om en paus, eller förklara ordentligt för dem att du inte tycker att det sätt de beter sig på är okej och liknande. Helst så sakligt som möjligt, så att de inte kommer i försvarsställning för då finns det risk att de sårar dig ytterligare. Det kan vara så att om de får chansen att förklara hur de menar (jag vet ju inte alls vad det gäller) eller berätta för dig hur de kunde tänka så fel, att ni då kan mötas i det. En del sätter sig i gruppterapi och försöker m a o få en samtalsterapeut hjälpa er att mötas i det. Det jag tänker på direkt är att under en graviditet så är det många hormoner som kan ställa till det för dig ytterligare känslomässigt och att du kanske kan antingen pausa från dem och därigenom skydda dig själv och dina känslor, och eller att du pratar och skriver av dig för att få ur dig detta som känns så tufft. För att sedan eventuellt återuppta kontakten. En psykiatrisjuksköterska sa en gång att även om det kan kännas skönt att bryta med en eller flera personer som man är osams med, så är det mycket bättre att hålla sig undan så mycket som möjligt istället. I alla fall i perioder. En annan bra sak är att du ser dig själv som en av dina bästa vänner, som är värd att bli behandlad på ett bra sätt. Att den vännen i dig själv hjälper dig att sätta upp gränser osv mot de som inte är varsamma mot dig. Dvs behandla dig själv med respekt och var rädd om dig, speciellt om de inte är det. Men kom även ihåg att hormonerna under graviditeten kan skruva upp känslorna kraftigt och om du ger dig själv lugn och ro i detta så länge, så kan du kanske avgöra senare hur du vill göra med dessa relationer.

      / M <3 ?????

        Tack snälla för svar och för att du tog dig tiden! <3 Läs svaret som jag skrev till Anja! Det är skönt att få höra att det ÄR okej att jag prioriterar mig själv och mina barn och backar undan från dom.. Dom får mig att känna mig väldigt skyldig i allt det här fast det inte är jag som gjort fel. Enligt mig dvs..

        Jag och min sambo har faktiskt varit och pratat med en familjerådgivare för att jag skulle få "prata ut" lite om allt detta. Det kändes bra och jag tror absolut att OM dagen kommer då jag vill försöka reda ut saker med min 'familj' så kommer det bli via familjerådgivning. Tack för kloka råd!!

          ?????Tack för jättefint svar, ”Offerkoftan” och för att du läste!! Okej, jag ska läsa det nu! Ha en fin dag! Här skiner solen idag, hoppas den gör det hos dig också!

          Kram ?????

          / M <3

          ?????Hej igen, ”Offerkoftan”! Nu läste jag din kommentar till Anja! Okej, tänk gärna så här: låtsas att du ger råd till en viktig och bra vän till dig. (Det är lätt att ge råd till andra, du vet) Sedan när du har den känslan att du är beredd att ge denne vän tips, så ge dem tipsen till dig själv. Dvs zooma ut, se din situation utifrån och så är du extra snäll mot dig själv i tanke och handling. Extra extra snäll! Förklara för ”din vän” (dig själv) att du ska inte behöva ha det så här. Du är värd att få må bra, osv. Gör även så i andra situationer i livet, när det är tungt. Var snäll mot dig själv! Om det ändå är svårt att tänka så, så kan du tänka på hur mycket dina barn tjänar och kommer att tjäna på att du är rädd om dig själv. Att de kommer att må bra ju bättre du mår och har det. Till sist: tänk på att du inte har startat en jobbig situation, du försöker bara hantera den på bästa sätt vilket du också gör!

          Kram till dig,

          / M <3 ?????

          ?????Tillägg till Offterkoftan.

          Jag reagerar på att de får dig att känna dig så där. Det är inte okej! Stå upp för dig själv genom att ta hänsyn till dig själv i detta. Jag håller på dig!

          ????? / M <3

    Är ni fortfarande vakna?? Jag har ett litet ”kärleksproblem” som gör att jag redan vet att jag inte kommer kunna sova ikväll☹️

    Det är så att jag har haft någon slags konstig fling med en kille i typ tre år snart(????!!!!).. Vi har aldrig riktigt dejtat, men gått hem tillsammans ute och skrivit en del. Nån gång för länge sen skulle vi ses men det blev aldrig nått, dels var vi båda upptagna samt att jag tröttnade till slut på att han hela tiden sköt upp det.

    För ungefär ett år sen var sista gången vi sågs(läs låg hehe), och sen åkte jag ut och reste. Jag fick efter nån månad reda på att han hade skaffat tjej, och gick vidare i livet.. Idag fick jag dock reda på att han är singel, det kom som lite av en chock för mig.

    Nu till problemet då, HAN HAR FASTNAT!! Det är som att nått i mig inte riktigt kan släppa honom fast jag jättegärna vill. Det är som att så fort jag har glömt honom så råkar vi på varandra och så drar det igång igen. Vi har ju som sagt aldrig haft nått fast ändå har vi det? Jag känner mig alltid så betuttad efter varje gång jag har träffat honom, och har svårt att få honom ur huvudet. Han är en jättefin kille verkligen men det kanske bara är i mitt huvud? Jag är ju jordens största fegis och har en massa anknytningsproblem, haha..

    Kan nån hjälpa mig? Hur får man bort någon från ens tankar? Någon som känner igen sig och har några bra råd? Vill inte ha honom på hjärnan för då kan det här hålla på så länge☹️

      Vill inte vara elak, men får känslan av att han inte är speciellt intresserad. Och du kommer att glömma honom så fort du inser det, alternativt hittar någon som behandlar dig så som du förtjänar <3

        Ja du har säkert rätt! Tror egentligen inte jag är så intresserad heller egentligen, mer tanken typ?

      ????? Hej Maja! Jag hade det så med en kille för många år sedan. Många låtar påminde om honom, trots att jag var lycklig och nöjd singel som aldrig någonsin ville bli tillsammans med honom. Jag träffade honom några gånger och han kände likadant för mig – enbart ytlig attraktion, ingenting annat. Jag ville inte tänka på honom på ett romantiskt sätt och även om det var okej att vi råkade ses ibland, så tänkte jag skrämt (typ) tänk om dessa tankar på honom utvecklas till kärlek? Usch! En jättebra sätt att snabbt glömma honom var att när jag var hemma hos honom en gång så råkade jag se ett vykort som han hade satt upp på väggen. Där stod det: ”lycka till med alla tjejerna!” Så jäkla bra, där och då kände jag okej, bra då är jag lika oviktig för honom som han är för mig. Men tips? Kanske att försöka leta efter det som är negativt med killen och skriva upp det på en lapp eller i datorn och fylla på när du kommer på fler saker. T ex: ”inte samma sätt att se på saker och ting”, ”kom ihåg när han berättade det där om hur han ser på…”, och liknande. Låt hjärnan jobba emot att drömma mer om honom.

      / M <3 ?????

        Så bra tips! Ger det några dagar och sen gör jag en lista?

          ????? Hej Maja,

          Vad bra att du tycker det. Ja tänk på ”listan” inom dig i alla fall OM tankarna fortsätter. Stort tack för svar!

          Soliga hälsningar/ M <3 ?????

    TINDER! Vad kan man som tjej, som vill verka lite rolig men faktiskt ändå är ute efter något seriöst, skriva på sin Tindertext?

      Jag har samma problem!! Just nu har jag inget, men det känns så fruktansvärt tråkigt?

      Vad som helst som får dig att framstå som en glad prick, även om du som jag är en bitter fjant. Allt är bättre än ingenting, förutom typ nazistiska slagord.

    Har diskuterat på andra forum och med vänner om http://www.72timmar.se, hur ser ni på det? Är ni förberedda eller tar ni det som det kommer om det sker ngt exempelvis långvarigt strömavbrott, strejk så varor ej kommer till butiker eller liknande.
    Hemma hos oss har vi så vi klarar oss bra nog länge, är ju fryst mat som kan bli problem om strömmen går sommartid, men har funderingar på dieselaggregat så vi kam driva dom och vår bergvärme.

      ?????Hej ”Mamma i norr”! Bra att du uppmärksammar det! Ja, vi har tänkt på sådant i flera år och är på flera sätt förberedda, men det går alltid att göra mer. Om sådant liknande tänker jag jämt att det är viktigt att inte bli rädd, men ändå ha respekt för det.
      / M <3 ?????

        Hej, tyvärr blir man ju ibland dumförklarad då man diskuterar detta, tror en del människor inte vet/förstår vilket eget ansvar man har att klara sig, utan ”samhället ska ordna” ”det händer inte oss”. Men tror att vi blir allt fler som är förberedda på att klara oss en tid om det behövs.

          ?????Hej igen, ”Mamma i norr”. Jag håller med dig om att det är viktigt att tänka på. Folk har så mycket åsikter. Det kan vara ett uttryck för att deras förträngningsmekanism också. De vill inte tänka på sådant. Förr kallades många av de som tänkte på miljön för ”miljönissar” och liknande. Det var inte så trendigt att tänka på miljön, men numera är det alltmer ”hållbar utveckling” / miljötänk som gäller och de som inte tänker så mycket på hur deras sätt att leva påverkar miljön, får höra det numera istället. Så låt folk tycka, det är alltid bra att ligga steget före med att vara beredd om det skulle hända någonting.

          / M <3 ?????

      Jag är en hamster så mat, kattfoder, flaskvatten, ljus, tändstickor och hygiengrejer skulle räcka ett par veckor. Batterier köper jag för sällan så där kan jag skärpa till mig. Bilen har minst 20 liter bensin eftersom jag i första hand tänker att katterna kan behöva åka akut till djursjukhus. För många år sen kan de minuter en tankning tar varit livsavgörande för min älskade katt som fick ytterligare 12 år till i livet.

      Det jag behöver är att komma över min rädsla för spritkök, fotogenlampor mm. Vill inte ens hantera grillkol som varit i kontakt med tändvätska. En vedspis skulle vara kanon att ha, men funkar inte i mitt boende. Man bör absolut ha ett mått av katastroftänk i dessa tider. Jag är imponerad av människor som kan en massa praktiska saker.

        En annan bra sak att ha är prylar där du kan ladda upp den med en handvev tex ficklampor mm. Då är man inte lika beroende av batterier. ??

          Tex en sådan här…

          https://www.google.se/amp/s/urvaken.com/2015/04/02/test-vevradio-fran-civil-se/amp/

            Och sådan här….

            https://beredskapskungen.se/belysning/ficklampor/powerplus-dolphin/

            Finns också till att kunna ladda mobilen. Har ni bensin på bilen kan det vara smart att kunna ladda mobilen även i den.

            Åh tackar, hade inte koll på såna smarta grejer ?

    Min son på fem månader och min sambo sover lugnt i sovrummet. Själv smiter jag upp och äter två kaviarmackor och dricker ett riktigt gott glas rödvin. Ett av de få tillfällen i livet då jag hinner förstå att just den här sekunden är jag lycklig ?
    Hoppas ni har en bra natt alla!

      ?????Detsamma Hanna! Det är helt underbart när familjen är vaken, men det kan vara lika fantastiskt att till slut få chansen att för en stund kunna ta in sina tacksamma tankar ”utan avbrott”. Att känna hur fantastiskt bra jag (också) har det. Tack för dina fina ord!

      / M <3 ?????

      Detsamma och skålar med dig i de överblivna bubblorna från tidigare i kväll som jag just hällde upp. ??

    Ska gå lite kurser och så är tanken men kan kolla lite här först tänkte jag eftersom jag ändå inte kan sova riktigt än.

    Men ni som har startat eget. Hur gjorde ni?
    Hur kom ni fram till namn?
    Inom vilken bransch?
    Hur har ni marknadsfört er?
    Hur mycket la ni på den utrustning ni behöver?
    Hade/har ni det som sidoprojekt? Är det er huvudsakliga sysselsättning?
    Vad gör just ditt företag unikt?

    Går nämligen i starta eget-tankar. Har en plan men det är också bara början och jag kommer behöva ändra osv. Men är intresserad av hur ni andra gjort!☺

      Det allra viktigaste för dig är att ta reda på hur stor efterfrågan är efter det du tänker erbjuda alternativt hur du ska skapa den. Finns inte det så är allt annat oviktigt.

      Lycka till!?

        Ja jag vet. Såpass koll har jag och är ändå insatt i den branschen.
        Men jag är nyfiken på hur andra har gjort.

          Ja men förlåt att jag sade något då. ?
          Hade du svarat annorlunda så hade jag kunnat hjälpa dig med det med, men nu tappade jag lusten.

          Nästa tips, var inte så snoppig mot dina kunder hur du än känner inför hen. Brukar nämligen fungera rätt dåligt i längden.

          Sov gott!

            Herregud vilken martyr.

              Om man är en martyr för att man ger svar på tal till näsvisa svar när allt man gjort var att ge ett vänligt gott råd, sign me up. ✋

                Bry dig inte trh. Anonym och Hello… fick säkert nobben på krogen i natt och är bara lite sura för det. ?

                  Tack men ingen fara. ?

                Tyckte inte svaret var näsvist?

            ”Hade du svarat annorlunda så hade jag kunnat hjälpa dig med det med, men nu tappade jag lusten.”

            Skriver hon som svarar så här ”Det allra viktigaste för dig är att ta reda på hur stor efterfrågan är efter det du tänker erbjuda alternativt hur du ska skapa den” utan att veta alls vad ”räven” har gjort och inte gjort.

              Precis. Jag visste inte vad räven gjort eller inte så jag jag det största och viktigaste rådet för alla som ska starta ett företag. Att ha en solid buissnesplan. Räven bad om hjälp. Jag är inte telepat. Och om du hade den blekaste aning om hur många som inte har studerat sitt buissnescase ordentligt utan enbart kört igång på vinst och förlust, så skulle du vars mycket tyst nu och inse att mitt råd var det bästa hen kunde få. Och om hen verkligen hade gjort så redan och verkligen vetat vikten av det så hade hen inte blivit så förnärmad.

              Jag avslutade dessutom med ett lycka till.

              Men du tyckte jag förtjänade ett dylikt svar…. ja det säger ju en del om dig…. ?

                *Så jag gav….

            Ursäkta? Var någonstans läste du in Det? Jag svarade helt normalt att jag har såpass koll på ”min” bransch men att jag är nyfiken på hur andra gjort.

            Det var då inget näsvist svar så tänker inte be om ursäkt heller. Grov misstolkning.

              Jo du var näsvis.

                Nej, det var jag inte.

                  Jo

                    Nej.

                      The self-awareness is weak in this one.

              Har inte bett om en ursäkt heller, apropå missförstånd. 😉
              Men är inte heller förvånad över din reaktion. 😀

              Men keep it up. Med den inställningen kommer du kanske få många kunder….

                Jag är läskunnig. Såg att du inte bad om en ursäkt.
                Herregud. Attityd? ”Apropå missförstånd” var det ja.

                  Inställning skrev du. Det var jag som var på väg att skriva något annat och glömde ändra.

                  Om jag inte bett om en ursäkt, varför skriver du då att du inte tänker ge en? Helt onödigt precis som din info om att du redan tänkt på att underlaget är a och o. speciellt med det ordavlet som du gjorde det med.

                  Ang ditt svar kl 04,27…. What!?

                  Jag lägger ned nu. Du ska få sista ordet. Ser att det är viktgt för dig när jag tittar på din dialog med anonym.

              Du var inte näsvis. De läste in det själva…

      ”Hur mycket la ni på den utrustning ni behöver?”

      Men vilken dum fråga. Det beror ju helt på vilket företag man har.

      ”Vad gör just ditt företag unikt?”

      Och hur dum tror du jag är? Varför ska jag berätta sanningen om det för dig? Jag kan berätta allt jag säger i min reklam, men det är inte det som du vill veta och jag tänker inte avslöja mina hemligheter för dig. ??

    Har aldrig kommenterat en blogg i hela mitt 27/åriga liv men hur vet man att man vill/ är redo för barn? Jag hoppas folk är vakna här en liten stund till. Sambon har velat ha barn i 1,5 år och jag bromsar, viss ålderskillnad mellan oss och jag känner absolut ingen press från honom att det måste ske NU, men jag är 50/50 i det. Jag har tagit grav-test och det visade neg och konstigt nog blev jag besviken ( har aldrig tidigare velat haft barn förens jag träffade nuvarande) men ja, livet förändras ju drastiskt med barn och dom är med livet ut – blir man någonsin redo/rätt tid?

      Väldigt många säger att de aldrig var redo utan först när barnet var där visste de att det var rätt.

      Tror inte att det finns en absolut rätt tidpunkt att skaffa barn för de flesta utan livet runtomkring får anpassa sig efter det nya lilla livets intåg och det brukar gå hur bra som helst.

      Kände du nu en besvikelse så är du kanske redo nu ändå??

        Tack för svar! Har suttit å grubblat fram tills nu.. det är så svårt eftersom man inte vet hur livet kommer bli i framtiden, men inte visste jag för 5 år sen att ja skulle träffa en sån underbar man som jag verkligen vill leva resten av livet med. Kanske låter lite drastiskt men där är jag idag och har varit till 90% av dessa 4 år.
        Nackdelenr att jag är rökare och har varit i många år och har svårt att se mig utan detta hjärndöda beroende. Känner mig så feg och samtidigt som en bromskloss för min sambo. Jag vet att han aldrig skulle vilja behålla ett barn om jag inte var 700% säker på att det skulle vara det rätta. Jag vill så gärna men vill jag för mig eller för honom är väl frågan…..

          Men om du inte bestämmer dig för att sluta röka för alltid untan enbart under graviditeten, tror du du skulle okra hålla ut då?

          Jag kommer inte ihåg de nya forksingsrörnen ang nikotin och graviditet,så kolla upp om det inte är så att du kan ha tuggummi eller något annat som inte är fullt lika skadligt som ciggaretten. Kankse går det att ha dem att ta till när det känns för illa.

          I vilket fall, låt inte det om det är enbart det som får dig att tveka stoppa dig. Det har fötts barn som är fullt friksa till rökare också även om man inte kan veta om de kunde mått ännu bättre utan, men det vt vi inte om mycket annat som vi gör heller även om det inte har forkats på lika mycket som hur skadligt tobaken är.

            Såg nu att du också undrade över om det bara var för honom eller om du själv också vill.

            Ja det är en mycket viktg fråga. Har en väninna som skaffade barn för att hon inte ville förneka honom det. Hon är inte helt nöjd med sitt val idag även om hon älskar sina barn över allt annat.

            Du får fundera ett tag till. Fråga din bästa väninna om du ha någon som känner dig ut och in vad hon tror att du känner. Ibland vet de mer om en än man själv gör. Fårga inte din mamma, gissar jag på. Hon kommer ju inte vara helt objektiv då hon mest troligt vill ha barnbarn, 🙂

    Min vän var nära att dö och kommer nu ligga på sjukhus under en lång tid. Hon är vanligtvis världens mest positiva och väldigt hälsosam. Hur kan jag hjälpa henne? Vad blir hon glad för att få på sjukhuset? Och sen? Vad ska jag göra för henne?

      Beroende på vad hon gillar och vad som funkar på sjukhus: Korsord, tidningar, lagom stort pussel med pusselmatta så att man kan rulla ihop och flytta undan pusslet när det behövs, colouring book med färgpennor att fylla i bilder, pärlplattor, tips på podcasts, ljudböcker. Något kul godis/bars/snacks som passar hennes stil.

      Hej Bell, så ledsamt med din vän!
      Det bästa du kan göra för henne (sagt av egen erfarenhet) är att besöka henne ofta och höra av dig varje dag. Att ligga på sjukhus är så enahanda och de flesta känner stor ensamhet och längtar hem något oerhört…

      Du kan vara den som kommer med energi och impulser utifrån. Men var lyhörd, ibland kanske hon måste få prats av sig om sin situation. Att få besök när man ligger inlagd är så värdefullt, din fråga är så fin och ett tecken på att du är en sann vän!

      Fråga henne vad hon önskar att du tar med. Det kan ju vara allt från något favoritplagg, en bok, älsklingsfrukten: svårt att säga! Din närvaro kommer vara det hon minns i längden.

      Stor kram till dig och din vän!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.