Magdalena Graaf:
Charlie i sin fina jacka från MOLO 50% på rean..
Hoppas till Jesus nu att ingen i skolan säger att det är en ”tjejjacka” FÖR det är en tjejjacka, hängde på tjejavdelningen.
Men sånt började vi skita i för flera år sedan. Mina små killar är rätt hen’iga.
Det gillar jag! Vi klär oss i det vi gillar. Det som faller oss in
(MEN skulle Charlie bli retad? Då skulle han vägra ha den tyvärr)//Magdalena
Mina gudsöner – Lilla Palt och Lilla Korv – älskar allt som glittrar, glimmar, skiner och är färgglatt och jag fasar för den dag då någon av dem kommer hem från förskolan/skolan och berättar att någon sagt att han har tjejkläder på sig.
Åh, vad jag hoppas att den dagen aldrig kommer och att alla barn får ha på sig precis vad de vill.
Magdalenas son Charlie är så himla fin i sin jacka och jag skulle vilja önska ”kli” på ställen på ryggen som är omöjliga att nå på egen hand till alla de som talar om för andra att deras kläder är fel på något sätt!
Heja Charlie!!!
Vi tycker alla här hemma att du är supercool och Lilla Palt skulle mer än gärna vilja ha en exakt likadan jacka som din, bara så du vet!!!
Kan vi inte alla bara hjälpas åt att få en värld där våra barn får ha på sig precis vad de vill utan att dela in dem i kill och tjejfack?
Vill hen ha en Hello Kittykeps – kör!
Vill hen ha en guldjacka – givetvis ska hen ha det!
Heja Charlie, Heja Lilla Palt, Heja Lilla Korv, Heja Vilde och hejja alla som struntar i om kläder är kill eller tjejkläder utan tar på sig precis vad de vill!!!
Föregående inlägg 
Jaaaa precis. Jag vet inte vilka föräldrar det är som lär sina barn vad som är tjejigt och killigt, hur och när? Går man igenom kläder och leksaker i 3-årsåldern och kategoriserar som pojk och flick? Har själv en pojke som, hör och häpna, gillar bilar OCH glitter. Och nagellack. Och hade rosa som favoritfärg tills han bytte till rött. Han leker med bilarna som om de vore dockor ibland. Och det finns tjejer på förskolan som OCKSÅ leker med bilar. Oh no, hur ska det gå med denna totala könsförvirring? Barn gillar olika saker, låt dem göra det så får vi mer toleranta vuxna på köpet.
Min mamma har berättat för mig att när jag var bebis och satt i vagnen var det många som kom fram och sade: vilken glad pojke du har! Hur gammal är han? Varav min mamma svarade: det är faktiskt en flicka. Måste det vara en pojke bara för att min dotter är klädd i blått?
Det händer mig nu också, när dottern bär blått. Nu senast av personal på Åhléns Skanstull. Ganska förvånande :/
Samma hände oss när vi prövade overall. Fanns i lilarosa och blått. Vi testade bara vilken storlek vi skulle ha för skulle få den i present. Testade den rosalila på sonen då expediten kom och meddelade. ”Nu har vi även fått den i flickrosa”.
Var ute med min son, då tre veckor gammal och fick frågan hur gammal hon var. ”Hon” baserat på hans ljuslila filt. Nu är han 2,5 och väljer nästan alltid rosa om det finns ett sådant alternativ, och tro det eller ej, snoppen har inte trillat av än.
Det finns föräldrar idag som i total brist på reflektion klär sina barn ”tjejigt=rosa, blommor och spets” och ”grabbigt=tufft” och att Libero sponsrar den här mamman tycker jag är skamligt… Hennes dotter fick bland annat inte ha en baseballjacka då den av mamman ansågs för grabbig!
https://m.youtube.com/watch?v=sqxUY459YRg
Såg det… Lät väldigt traditionellt (och för mig förlegat).
För några månader sedan stod jag vid tidningsstället på ett ICA Maxi. En pojke i 3 eller 4-årsåldern uppmanades av sin pappa att välja en tidning som han skulle få köpa. Pojken valde en Barbie-tidning varpå pappan röt åt honom (röt något i stil med att det var en tjejtidning), slet åt sig tidningen och slängde tillbaka den på stället och slet med sig pojken därifrån. Helt sinnesjukt. Den lille pojken kommer sannolikt inte våga välja något liknande igen i framtiden.
Men Gud! Åh vad besviken den lilla pojken måste blivit, fy fan för att hana egen pappa gör så.?
Det är väl bara att kolla på vilken mammabloggare som helst. Tex. Gabb Joss som innan ungen kommit ut fyllt garderoben med könsrollskorrekta kläder. Jag menar då efter könsrollen norm när jag skriver ”korrekt”, för jag själv tycker att det är förlegat att bara köpa klänningar för att det är en flicka. Och allt ska vara sött, så sött. Blommigt, rosa och lätt. Flickor är ju så sköra nämligen. Men visst, jag förstår att folk än idag inte reflekterat över sånt här…
ascool jacka och cool kille.
House of Philia Petra fostrar stereotyper i allafall. Hennes yngsta dotter är redan inrättad i ledet.
Dottern blev tydligen väldigt upprörd över att storebror fick en ”tjejtårta” med en ros på…
Herregud.
Alla är inte emot tjej och killstereotyper 🙂 Jag kommer uppfostra mina tjejer till tjejer och killar till killar.
Det kommer jag med?
Jag med. Men sen är det skillnad på att köpa en ”tjejleksak” till sin son om han frågat efter en sån o vill ha en sån. Men det är helt sjukt hur föräldrar idag ska hetsa sina ungar att bli till ”hens”
Du menar till skillnad från föräldrar som hetsar sina barn till att bli hon och hans?
Dom allra flesta tjejer gillar ju vad vi anser är ”tjejigt” och dom flesta killar gillar ju vad som anses vara ” killigt” och dom flesta tvingar inte sina ”pojkflickor” att ha på sig klänning tillexempel. Medans dom som vill ”krossa normerna” vägrar att ge sitt barn könssteriotypa kläder o saker trots att dom vill ha det.
Hur vet du att föräldrar som vill bryta normer tvingar sina barn och inte tvärtom? Gråter barnen ut i skolan då i sina klänningar, snickarbyxor eller färgglada kläder?
Vad tror du det beror på att tjejer väljer ”tjej-grejer” och killar väljer ”kill-grejer”? Kan det möjligtvis ha någonting med samhällets skeva värderingar att göra? Eller är det rent biologiskt/hormonstyrt menar du?
Jag har inga egna barn, men jag har själv varit barn och minns hur det var. När jag var liten flicka älskade jag prinsessor, glitter, Barbie, rosa och allt sånt. Min mamma har alltid tyckt att jag passar bäst i blått, så när jag inte var med och handlade kläder blev det bekväma och lekvänliga blåa kläder. När jag var med blev det rosa klänningar….. Ska väl tillägga att jag ej gick på dagis, utan mest var med min familj/släkt/ lekte med familjekompisars barn (min bästis var kille). Så jag kan ju inte ha blivit så undermedvetet påverkad heller. Slutsats: barn kan väl få välja det de dras till, även om det råkar vara normativt?
Du behöver inte ha egna barn för att kunna ta del av den forskning som bedrivits på området.
Anonym: ja de barnen som killar att klä sig efter sin könsroll är ju uppfostrade till det. Separerade kön och genus – kille och tjej har varsin kategori. Ingen föds ju med den dragningen.
det behöver inte handla om att hetsa. Vi erbjuder vår son kläder i alla färger. Köper Lego ur alla kategorier om det är det han vill ha. De flesta barn gillar färger, ska vi köpa en tshirt till minsingen som nu är sex år så får han välja vilken han vill ha. Vill han ha en med batman så blir det den, vill han ha en med rosa och glitter så funkar det fint också.
det handlar ju om att erbjuda dem hela spektrat inte halva. Det gick utmärkt för hans del att ha Hello Kitty och Darth Vader som stora favoriter när han var fem. Poängen är ju att vill han som pojke kunna ha en rosa eller röd tröja så ska han kunna få ha det utan att det ska ifrågasättas.
Precis som att han skall få ha tillgång till hela känslospektrat och inte behöva vara en tuff cool kille som inte gråter.
Hej hej!
Vad är en kille och vad är en tjej tänker du?
Ja vet du inte det själv?
Jag ställde en fråga…..
Om du är så klar på vad det är så borde det vara lätt för dig att beskriva det tänker jag.
Men hur lätt är det att beskriva menar du? I detta fall antar jag att man syftar på stt tjejer klär sig i tjejkläder (rosa och gulligt) medan killar har lite tuffare stil. Sen skiljer sig såklart alla människors personligheter, man blir olika.
Det är väl kanske lite det som var min poäng. Att det inte är så lätt att beskriva det och att det kanske inte heller borde vara det och då blir jag lite avig till dem som säger att de ska uppfostra sina pojkar till killar och tjejer till tjejiga.
Jag är väl själv mer inne på att man ska se varje individ för vad den är och tillgodose den trygghet att få vara det som den tycker är bra och roligt, inte det föräldrna förväntar sig vare sig det gället att puscha dem för långt inom sport eller anna fritid eller karriär eller vad de klär sig i agerar mm för att passa i i förälderns idé om vad som är den bra normen.
Jag menar på att det inte är så enklet helt enklet. ?
Tack för att du sätter ord på något denna idioti gör mig för upprörd för.
?
Jag tror du själv vet vad som är en typisk tjej och en typisk kille i dagen samhälle 🙂 de flesta av oss är stereotyper.
Och om du får en tjej som inte vill se ut som en tjej eller en kille som inte vill se ut som en kille?
Du kanske tom får en dotter som inte vill vara din dotter utan hen vill vara din son istället…
?
Jag skulle jättegärna vilja ha en förklaring på varför detta var så roligt.
Självklart respekterar man om barnet känner att den inte föds till rätt kön eller om min son verkligen vill ha en docka så får han det. Herregud, man är inget monster för att man väljer att uppfostra sina barn baserat på kön. Jag kommer inte aktivt färsöka göra min son eller dotter till en hen eller vägra klä min dotter i rosa.
Tjejer = undergivna modersfigurer och killar = machotyper som måste hävda sin dominans genom att trycka ned andra?
Eller kanske.. tjejer : psykotiska hormonstinna känslosamma varelser. Och killar : lugna harmoniska logiska varelser. ?
Ja, killar är ju harmoniska. Finns inga killar som startat krig i modern historia ?
Finns väl otroligt mycket mer killar som inte varit med och startat krig va?
100% på att det är fler tjejer som inte startat krig eller krigat.
Räkna upp en tjej som startat ett krig. Du använder retoriken ”inte alla män!”.
Haha, du måste vara sarkastisk?
Nej.. Det är min egna upplevelse av män och kvinnor, kanske jag bara haft tur som aldrig träffat eller upplevt en kille som macho översittare.. snarare tvärtom, alla män jag känner är fina gentlemän. Men däremot har jag träffat och tyvärr fått ta del av helt psykotiska vidriga elaka hemska tjejer. Det är mina erfarenheter av tjejer o killar iaf.
Sen vet jag såklart att det finns hemska män, män som misshandlar sina kvinnor osv. Men det är något som jag själv inte har någon erfarenhet av.
orkar inte ens bemöta det, ha en bra dag ??
Vad är det du ska bemöta? Att mina erfarenheter och upplevelser är fel? Ha det bra du oxå!
Nej, din slutsats. Vet inget om dina erfarenheter.
Mm ”inte alla män!” ?
Vadå inte alla män? Snarare inga män i mitt fall 😉 tönt.
Jag vet inte din ålder men jag beundrar sig Anonym som haft det fantastiska privilegiet att aldrig träffa en machoman. Aldrig? Fascinerande! Själv är jag 30 år och stött på alla typer av män genom åren. Men de som är ett problem är de som är fast i mansnormen. En machonorm, men det kan också vara gudakomplexet och översittarbeteenden. Män har alltid kommit undan med mer, deras hårda attityd hör ju till normen. Mansnormen. I patriarkatet. Att du aldrig mött en sån klasskompis, lärare, ragg eller chef är ett oerhört privilegium.
De flesta moderna tjejer är inte undergivna 🙂
Bra ? Jag med om jag får äran att bli mamma någon gång ?
Vad är en tjej och vad är en kille då? Jag uppfostrar mina pojkar till människor.
Toppen, men kom inte och gnäll sen om att din son är självmordsbenägen för att han inte har fått lära sig att gråta och annat känslomässigt tjejtrams.
Hur fostrar man tjejer till tjejer och killar till killar? Själv har jag försökt fostra alla mina barn till bra människor. Har av båda könen.
När blev barn så klädmedvetna undrar jag.. Vår 4 åring (Även när hon var 3) ska promt bestämma vad hon ska ha på sig. Hon vägrar sätta på sig det hon anser är fult eller inte faller henne i smaken… Och det är bara o låta henne välja kläder själv för det är ingen idé o ta den fighten. Så hon klär på sig det hon vill ha på sig. Själv så sket man fullständigt i vad man hade på sig upp till kanske 11-12 års åldern iaf.
Hej hej, tror det där är mer en individuell fråga. Både jag och min syster är födda på 80 talet där jag redan i mkt tidig ålder (runt 3-4år) hade mkt bestämda åsikter om vad jag skulle ha på mig, viktigt att allt från strumporna matchade tröjan osv 🙂 men min syster nöjde sig glatt med det som lades fram till henne att klä på sig. Mamma lät mig hållas (inom en rimlig nivå såklart) och kan tillägga att jag nu sen flera år tillbaka jobbar högt upp inom modebranchen.
Det beror väl på lite vad man menar med klädmedveten. Min mamma har berättat att de fick sätta hasp på min garderob när jag var 3-4 år för att jag iock och bytte kläder stup i kvarten. Jag tvivlar på att jag trodde jag var någon slags modemedveten influencer utan jag fick nog bara för mig att jag tyckte det var roligt att klä av och på mig. Samma med min lillebror som hatade knappar på kläder när han var i 3-årsåldern. Det var ju inte för att han sett någon knapplös kille på instagram som han tyckte var cool, utan han fick ju bara för sig att han inte ville ha knappar på kläderna. Man utvecklar ju liksom smak och preferenser som del av sin personligenhet men tror inte att det är en verklig bild av fint/fult, utan bara en utvecklingsfas där man hakar upp sig på saker eller bestämt utrycker känslor över saker och ting egentligen utan att ha en anledning.
Självklart ska alla få ha på sig exakt vad de vill. Därför undrar jag varför man ens ska behöva uppmärksamma när en kille bär en guldig jacka, att det ska behöva hyllas? Det ska väl för övrigt inte vara mer ”rätt” än om han burit en svart jacka.
Fast det är ju inte så självklart. Går en kille till skolan i tjejkläder så är det stor chans att han bli retad.
Risk.
Tycker det är så bra när föräldrar lyssnar på sina barn. Att barnen får vara med att bestämma sådana enkla saker som vilka kläder de vill ha på sin kropp.
Är lite äldre- sisådär i 65-års åldern- och jag hade en mamma som lyssnade på oss barn vad det gällde kläder. Jag som flicka ville aldrig ha klänning ( ja till examen då) men annars var det obekvämt.
Min bror älskade rött och blev aldrig retad för det.
Fick mina första Lee jeans runt 1963-64 och då fanns det faktiskt jeans utan jylf för flickor ( dock inte Lee).
Lee vara ”dyra” men mor min förstod att det var viktigt för mig men fick lite frågor varför hon klädde mig som pojk :-).
Jag gissar på att många av mammorna som tvunget ska uppfostra sina barn till pojkar/flickor är samma mammor som gnäller på att deras män inte hjälper till att städa där hemma osv.. Helt utan att se några samband.
Märklig jämförelse 🙂
Jo kanske lite. Men tycker mig ändå se en koppling mellan mammor som blir hysteriska så fort könsuppdelningen på barnavdelningen försvinner och mammor som gnäller på att gubben därhemma minsann kan gå ut med polarna hela tiden medans hon får vara hemma med barnen. Och helt oförmögna att se the big picture, hur allt hänger ihop. Och att de uppfostrar sina barn till att bli likadana. Varför tror de att deras män beter sig så? Lan det finnas ngt bakomliggande? Kan det bero på att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor?
Men är det verkligen så enkelt? Att ifall man inte går in för den ikke könsnormativa uppfostran så blir det direkt så att pojkar inte hjälper till osv? Det tror inte jag. Det här känns som en stor fråga som är svår att diskutera såhär i ett kommentarsfält, men onekligen intressant!
Inte ett dugg märklig jämförelse tycker jag utan snarare så finns det en korrelation till barn som uppfostras känsnormativ och som sedan får könsnormativa roller i hemmet. Flickan har lärt sig städa medan pojken lärt sig leka/slappa – de växer sen upp till normativa män och kvinnor med varsina typiska uppgifter, exempelvis i hemmet. Det är fakta och inga åsikter. Förövrigt arbetar kvinnor fortfarande i snitt 1 timme gratis hemma varje dag. Såklart är det många kvinnor som sköter markservicen gratis i fler än 1 timmar också.
* viktigt att tillägga är att de kvinnorna alltså arbetar 1 timma gratis MER än männen.
En idé är väl att lära sina barn att det inte är något fel i att ha en ”tjej-jacka” snarare än att försöka låtsas som om man inte ser kön och sen prata om vad som egentligen är en tjej-jacka, varför och varför det skulle vara något dåligt.
Eller så kan man, som mina barn, veta att det inte finns ’tjejjackor’, ’killfrisyrer’ eller whatever. Det finns färger, frisyrer, kläder och man väljer det man gillar.
Fast det finns det ju, bara att gå till valfri klädaffär eller leksaksbutik så ser du hur det finns uppradat, är det inte bättre att prata om det och förklara vad tjej och killkläder är? Att det ena är inte sämre än det andra och visa att det inte heller är allt som finns. De kommer så småningom att förstå själva. Mina barn klär sig i allt möjligt och jag köper inte stereotypiska kläder men undviker inte det som pesten, ibland blir det rosa och ibland någon annan färg. Ändå kom min dotter hem från föris och ville klä sig som prinsessa till nästa dag, vi hade inga såna kläder så hon fick gå som en ”kattprinsessa”, svårt att undvika att barn blir påverkade av andra barn.
Åh, ja, detta med kill- och tjejavdelning kommer verkligen som en chock för mig. Har två barn men aldrig insett detta att ’det visst finns tjej- och killkläder’!
Så du menar att du, och dina barn, behöver följa denna meningslösa sortering? (Och fram till 1994 och apartheidregimens avskaffande tyckte du att man kunde sortera människor efter färg, för det är ju bara att åka till SA och se att det visst är så?)
Jag kan inte förklara vad tjej- och killkläder är för mina barn för jag fattar det inte själv.
Gummistövlar för barn med snopp har väl ingen speciell annan utformning än gummistövlar för barn utan?
Oj, brukar tolka in saker i vad andra säger? Var i min kommentar skriver jag att jag klär mina barn könsstereotypiskt eller tycker att det är så det ska vara? ? jag ser med mina egna ögon hur världen ser ut och det kommer mina barn också att göra, det betyder inte att jag tycker att det är bra. Förklarar du rasism på samma sätt? ”Jag ser inte hudfärg?”. Din apartheid jämförelse får du gärna förklara igen, bara för att man erkänner att det faktiskt existerade betyder inte att man var positiv till det, eller? Skulle alla ha sagt, ”vadå apartheid? Det finns inte, vad är det ens? Finns bara människor”.
Metaforen handlade om att du skriver att det VISST FINNS tjej- och killkläder. Det gör det ju inte, men det finns folk som kallar det för det – och folk som accepterar det som ordning, även om den är helt irrelevant, ovetenskaplig och begränsande.
och ja, det går att förklara bägge ’ordningarna’ på liknande sätt:
1) det finns folk som _tror_ att tjejer/killar inte kan ha vissa kläder/frisyrer/intressen – men så är det ju inte, alla kan välja själva.
2) det finns folk som tror att människor är olika mycket värda beroende på hudfärg/ursprung – men så är det ju inte
Det är inte ’färgblindhet’ eller att förneka att rasism finns.
Det finns kläder som görs specifikt till tjejer och killar, har jag fel eller? Det är en gigantisk industri. Vill du inte prata med dina barn om det så gör inte det, men det känns inte så vuxet att försöka dumförklara andra som har en annan infallsvinkel. Självklart fattar väl alla att tjej och killkläder är en konstruktion, på samma sätt som smink, klacksskor, brudklänning eller kostym.
OT – någon frågar Sindy på insta varför hon raderar alla negativa kommentarer och hon drar en lång harang om att hon inte vill ha negativitet. Samtidigt har knvimicke kommenterat att hon (eller frisyren då) är ful med en ledsen smiley. Och den är kvar förstås.
Alltså jämt mer okej när de själva inte kan bete sig som folk.
Mitt barn kommer jag klä så som jag tycker är fint, tills den dag barnet har en egen åsikt. Då kommer jag lyssna på den, inom rimliga gränser.
Jag ser inget fel i att klä varken flickor eller pojkar i rosa eller blått, det känns som en ickefråga.
Däremot kommer jag om barnet frågar om den är pojke eller flicka (brukar barn ens det?) säga det biologiska könet, och sen inte utveckla det mer. Skulle barnet sen SJÄLV lyfta att den känner sig som nåt annat eller ställa frågor, då tar vi det då. Men jag tror att sånt reder sig själv om man inte lägger sig i för mycket åt nåt håll utan bara är avslappnad och inlyssnande. Faktiskt.
Jag skulle bli väldigt arg om någon kallade mitt barn en ”hen” och började propagera att man kan välja vilket kön man är. För det tror inte jag. Det där är inget man väljer oavsett vilket det blir.
Däremot får man acceptera även små barns känslor och tankar. Men jag tycker inte man behöver förvirra i onödan.
Jag personligen gillar inte skrikiga färger, så bebistiden blir inte sån, utan det blir lugnare och dovare färger. Sen kommer barnet själv få vara med och välja kläder. Tänker att nätshopping hemma kan bli rätt kul 🙂
Precis så tänker jag också.
Igår började min son på sin efterlängtade danskurs. En dansmix där barnen ska få testa olika danstyper för att sedan kunnat inrikta sig på den danstypen dem finner roligast.
Han har alltid älskat att dansa, och när han fick detta i julklapp var lyckan ett faktum.
Väl där ser jag att han är den enda pojken i väntrummet till alla olika typer av danskurser. Samt den enda pojken i sin dansgrupp som i övrigt var kring 15 barn. Försökte slå bort tanken, men tyckte ändå det var lite ledsamt att de inte var lite mer jämnställt bland könen.
Efter danslektionen frågade jag om han haft roligt och fick till svar:
– Ja mamma, det var jätteroligt! Men det var en sak som inte var rolig.
Vad var det då? Frågade jag.
– Det fanns bara en kille där, och det var jag…gillar inte killar att dansa?
Jag kom med svaret att dans ju är för alla! Killar som tjejer, men att alla små killars föräldrar här i stan kanske inte visste om att denna dansskolan fanns.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta inte minskar hans intresse för dansen. Tiden får utvisa.
Samma sak på min sons dansskola. Och då är det ändå pardans. Tjejerna fick agera partner åt varann :/
Hade samma problem med killarna på balettskolan, det hände att de kände sig uttittade och ensamma. Vi förklarade att de har ett intresse som är lite mer ovanligt men det är absolut inget fel, och vi berättade hur hett eftertraktade duktiga balettkillar är på alla skolor och kompanier just för att de är så få! 🙂 de få killar vi hade var nästan alltid väldigt motiverade och fokuserade, ingen av dem gick där halvhjärtat, jättekul att jobba med dem.
same same på sonens dansklass. De var två killar av totalt typ tolv barn. Hemma fokar vi mer på att lyfta hur kul det var och att det man själv gillar är det som spelar roll i ett sånt här läge. Än så länge efter två lektioner tycker junior att det är superkul och han ser glatt fram emot nästa tillfälle. Han har själv svårt att förstå varför alla killar måste gilla fotboll:)
Det känns som att det inte riktigt finns något mellanting på folks åsikter i denna fråga?
Vissa här skriver att folk misstar deras döttrar för att vara pojkar bara för dem har blått.
Jag anser självklart att man dka få ha vad man vill på sig, verkligen!!
Jag klär min dotter i ganska mycket gulligt och rosa, för att JAG gillar det och klär mig själv väldigt kvinnligt. Jag älskar rosa och pastellfärger osv.
Självklart får hon själv bestämma själv när hon kan det (hon är bara 8,5 månad än)
Och jag kan få pikar och tråkig ton för att jag klär min flicka som en flicka?
”Oj! Dehär var en flicka de syns ju”
”Ojdå vad rosa och flickigt”
”Jaha, ni matchar varandra idag du och dottern?”
Ja, för JAG tycker det är fint och kul. Hon får bestämma själv sen.
Så, du hade klätt en son likadant? Du motiverar ju att du gör det med att du gillar det, och att barnet får bestämma själv senare.
De kan jag inte svara på eftersom jag inte har någon pojke! Men blir nästa barn en pojke kommer han absolut få ärva mycket kläder av storsyrran.
Men eftersom de är en flicka jag har så tycker jag det är roligt att ha på henne hårband osv..
det jag ville komma till var att då får man (iaf jag) pilar att det är för flickigt.
Hur man än gör så har folk åsikter vilket är sjukt trist.
De flesta bebisar har ju inte ens hår som går att sätta hårband i, så det kanske mer handlar om at man undrar varför vissa klämmer på (flick-)bebisar massa pynt som inte är särskilt skönt eller lekvänligt.
Själv fick jag ’tipset’ att man kan tejpa fast en rosett på skallen på ungen, ’så att man ser att det är en söt liten flicka’. Följde ej detta råd.
Tejpa fast den? Wtf?!
När Camcam var liten, fick hon klä sig precis som hon ville. Det var inte så himla stylish alla gånger… men HON tyckte att hon var fin… och det räckte för mig.
Igen, mammapoäng till CamiMami!
Du låter som min mamma ❤
Pojkar har snopp och tjejer har snippa. Sen får man fan leka med vad man vill och se ut precis hur man vill! Det finns inget pojkigt eller flickigt.
Ni som tänker annorlunda har fel :-*
Och tonåring fanns inte förr. Det var bättre förr ?
Snoppar och snippor är alltså inte heller pojkiga/flickiga. Sköna motsägelser i din kommentar.
Men duh. *gäsp*
Aw. Blev det jobbigt nu?
Spännande sånt här. Hur uppfostrar man en kille till en kille? Hur ser en sån uppfostran ut? Hur uppfostrar man en tjej till en tjej?
Jag uppfostrar mina barn till människor. Till individer. De vet att de är födda med en snopp. Och att de är pojkar. Men jag uppfostrar dem inte till pojkar. För jag vet inte ens hur man gör det.
Mina söner uppfostras att vara den de är, att vara starka och trygga i den de är, oavsett vad de har för åsikter, känslor, intressen, klädsmak eller favoritfärg. Jag lär dem att alla människor är lika mycket värda, oavsett hudfärg, religion eller kön. Att alla är unika och att det är okej. Jag lär dem att visa respekt. Och jag berättar om rådande normer och att de inte måste följas om man tycker de känns fel. I det finns ingen ”kill- eller tjejuppfostran”. Det är en individuppfostran.
Ja, så märkligt det här. De som skriker högst om att ’pojkar minsann är pojkar’ är också de som verkar viktlägga särskild uppfostran till pojkar resp flickor starkast. Varför skulle det ens behövas om skillnaderna nu är så starkt biologiskt kodade?
Ja det kan man undra. Min äldsta son älskar att lego med ninjago och nexo knights. Typiskt stereotypiska pojkleksaker. Men det får han. Han har blandade färger på sina kläder. Rosa, grönt, blått. Det han tycker om. Han älskar att dansa och tar danslektioner. Enda pojken i gruppen. Riktigt duktig på fotboll är han också. Han får gå sin egen väg. Välja vad han vill. Och jag hoppas att han blir stark nog att stå för det han gillar och den han är. Och att han inte kommer känna att han måste vara som alla andra säger att pojkar måste vara.
Lilla sonen leker bara med mat. Och hästar. Och prinsessan poppy. Det är hans egenvalda intressen.
Såna är mina pojkar. Som individer. Just nu.
Kunde vara en nästan exakt beskrivning av mina två barn (stora: fotboll, simning, dans, lego, blått favoritfärg men klär sig i allt (samtidigt), lilla: mat, hästar, prinsessor) – utan snopp..
Barn med blandade intressen alltså. Härligt ?
kan vi pusha småflickor som klär sig som pojkar oxå??
Och sluta kalla flickor som klär sig i annat än rosa ”pojkflicka”.
Kan kalla dem för barn ?
JA! Och så kallar vi jackor för jackor, skor för skor, färger för färger och frisyr för frisyr! Utan könsprefix!
Så logiskt 🙂
Ett hårband fäster man dock inte i håret. De drar man runt huvudet.
Och hade hon tyckt att de var obekvämt hade hon tagit av sig det, eftersom hon sliter av sig sina mössor utan problem.
Nu hamna ju min kommentar helt fel…. skit oxå.
Förklara poängen med hårband då, om det inte är en endast en utsmyckningsfaktor. Likvärdigt med hårspännen på nakenkatt.
Skönt att man inte har några barn. Skulle aldrig orka diskutera genusfrågor.
Genusfrågor rör ju dock även dig som vuxen. Du väljer själv om du vill fortsätta reproducera dem på nytt varje dag eller om du bryter normer. Valet är ens eget efter hur en själv mår bäst.
Men utan barn slipper man käbbla med andra föräldrar.
Som några säger: det viktiga är väl att man lyssnar på barnet OCH inte försöker lägga några värderingar i klädesplaggen. Har en dotter som mest har praktiska förskolekläder (dvs byxor och tröja i mörkare färger) men absolut att det är kul och fint med en rätt ”tjejig” klänning ibland också. Nu hänger det mer och mer på vad hon går med på, haha. Strumpbyxor står inte högt i kurs.
Vill min son sedan bära en klänning så ska han få det! Eller så vill han ha lastbilar på tröjan, eller både och. Vi får se!
Varför delas kläder fortfarande upp i flick- och pojkavdelningar?! Det är ju störtlöjligt. Byxor, Skjortor, Klänningar, Trosor, Kalsonger, Strumpor. Bebis, barn och vuxenstorlek. How hard can it be?
Att Magdalena ens ska behöva tänka ”tänk om folk säger att det är en flickjacka”
Jag har en son, han är 2 år. Har aldrig i hela mitt liv träffat någon som är så intresserad av bilar, motorcyklar, traktorer osv. Trots att vi alltid gett honom valmöjligheter. Han har t ex en dockvagn, den kör han racer med, dockorna är inte ett dugg intressanta.
Jag klär honom i kläder jag tycker är fint och praktiskt på honom. Oftast blått o rött, jag tycker helt enkelt han är fin i de färgerna.Jag kan tänka mig att jag blir ganska ”dömd” för att min son är så ”typiskt pojkig”
Må så vara.
Vill/kommer han om 1 eller 10 år identifiera sig om hen, transexuell eller vad som.. då kommer jag rycka på axlarna åt det, så länge han fortsätter vara den jag uppfostrat honom till dvs att bli en god MÄNNISKA, förstå allas lika värde och att man är fri att älska vem man vill oavsett etnisk tillhörighet, religon o hudfärg.
Jag bor i Frankrike och här ligger man låååångt efter Sverige när det gäller sånt här.
Jag är gravid med en flicka och det är första flick-barnbarnet för mina svärföräldrar, dessutom så har min sambo bara en bror så det är första flickan i familjen. Min svärmor är lyrisk! 🙂
Jag förklarar gång på gång att jag inte bara vill att hon ska ha rosa kläder, jag vill att hon ska kunna ha alla färger på sina kläder!
Så nu tror mina svärföräldrar (i 70-årsåldern) att jag är emot rosa och jag får förklara gång på gång att jag inte är emot rosa men att jag vill att hon ska ha alla färger, inklusive rosa…
Nu går samtalen ungefär såhär
Svärmor: ”Jag kunde inte låta bli att köpa lite rosa, det är bara handdukar och en filt”
Jag ”Ok, men det blir jättebra, tack!”
Svärmor: ”Men hon ska väl åtminstone inte ha blått på sig, eller ja, kanske himmelsblått!”
Jag: ”Jag vill att hon ska kunna ha flera olika färger på sig”
Svärfar: ”Ja, nu kommer det bli andra leksaker här hemma! Bara en massa dockor!”
Jag: ”Nja, hon ska väl få leka med vad hon vill, om hon vill leka med bilar så får hon göra det, och vill hon leka med dockor så är det också ok”
Svärfar: ”Hon kommer att bli en riktig ”garçon manqué” (Pojkflicka)”
Suck…. 🙂 Jag kommer nog få tjata om detta hela hennes liv, eller hela deras liv iaf!
Tips: läs ’Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två’ och ta några superenkla poänger därifrån när du ska diskutera/förklara – har funkat för mig på folk med liknande inställning.
Försökte se om den finns på franska, det närmsta jag kom är den här artikeln där den omtalas:
https://www.gazettedesfemmes.ca/4757/la-fin-du-rose-et-du-bleu/
Tack så mycket! Det ska jag kolla upp!