Här vare kroppshets!

Angelica & Jessica Lagergren:

Som ni säkert redan vet samarbetar jag och Jessica med Akademikliniken. Nästa vecka ska vi ut på en turné, vi kommer till Helsingborg och Norrköping. När vi åkte runt på våra event sist läste jag på massor om CoolSculpting och nu har jag fått testa det. Det är en metod där man fryser bort fett.

Evelina Lindberg arbetar som hudterapeut på Akademikliniken och det var hon som utförde behandlingen på mig. För mig känns det viktigt att gå till en kunnig och utbildad person när jag gör skönhetsbehandlingar. //Angelica

Inlägg som detta av Jessica Lagergren framstår som ordentligt skenheligt med tanke på att systrarna nu har ett samarbete med Akademikliniken och till och med ska åka på turné med företaget.
Tidigare hette det att ”I år har jag bestämt mig för att inte störa mig på groparna i låren och istället vara stolt över min rumpa. (Som jag för övrigt har haft komplex för i en herrans massa år)”Angelica och följande kom från systern Jessica:

Jag la upp en bild på mig i min baddräkt också och det var inte för att skapa en likesfest utan för att jag är oerhört stolt över mig själv. Jag har tagit ett beslut att hitta ett sunt förhållande till mat och att må så bra i mig själv som jag bara kan. Och det är inte det lättaste.
[…] Tänk vilken rolig sommar vi hade kunnat ha om vi bara hade insett att vi duger precis som vi är. Ett bra kroppsideal som Hanna Östebo står bakom är Sizelycklig. Det är exakt det jag är, sizelycklig!”//Jessica

Tydligen så kastades ”Size Lycklig” och att vara stolt över sin kropp ut genom fönstret i samma stund som Jessica och Angelica erbjöds gratisbehandlingar av Akademikliniken.
Värderingar verkar bara vara roliga att ha tills dess att man erbjuds att gratis modifiera sin kropp och fokusera på alla ställen på kroppen som man är missnöjd över.
Angelica ville testa att frysa bort sina ”kärlekshandtag” som inte vill försvinna efter två täta graviditeter oavsett hur mycket hon tränar och tydligen är det viktigare att få bort dem än att skicka signaler till sina egna barn och sina läsare att man faktiskt duger som man är.
För om Angelica känner sig missnöjd över sin kropp – vad säger det då om mig och alla andra som kanske har större kärlekshandtag än vad hon har?
Att vi omedelbart borde boka in cool sculpting, fettsugning, korsettprovning och allt där emellan för att få en kropp som duger?

Tack för tips!

Som att trycka på en knapp

My Martens:

En sak som slår mig när jag läser många av Mys inlägg är att hon rätt ofta kan ha en bra poäng med det hon skriver, men att hon förmodligen tappar en massa läsare på vägen eftersom envisas med att skriva halva avhandlingar – om saker man redan kan utantill vid det här laget – innan hon faktiskt kommer till den, poängen.

Varje gång hon vill dela med sig av konkreta tips – vare sig det handlar om träning, ångest eller någonting annat som ligger henne varmt om hjärtat – så är det som att trycka på en knapp.
Ett knapptryck och så rabblar hon igång sin historia som vi alla hört så många gånger.
Kanske vill hon berätta om bakgrunden och sina egna erfarenheter men jag personligen orkar inte läsa samma sak inlägg efter inlägg för att hon slutligen ska nå fram till de sista 10 raderna som egentligen är det hon vill ha sagt.
Jag undrar hur många läsare hon tappar på vägen varje gång hon rasslar igång sin rostiga skiva och hur många som blir provocerade av att hon verkar älta allt som varit jobbigt i hennes liv gång på gång.

Mitt tips – om någon är intresserad – är att ha ett inlägg att länka till där allting från hennes konkurs, viktuppgång, hur hon knäcktes och nu är på väg tillbaka avhandlas så kan de som vill eller behöver fräscha upp minnet lite läsa där. 
På så vis slipper My skriva samma sak om och om och om igen och riskera att läsarna ledsnar halvvägs igenom innan hon ens kommit till poängen, och läsarna i sin tur slipper skrolla sig igenom saker man redan läst ett flertal gånger utan inläggen blir kortare men mer fokuserade kring vad hon faktiskt vill dela med sig av.

Jag säger inte att det är enkelt – jag är en malare av rang som också behöver jobba på att skriva det jag vill ha fram men med färre antal meningar.
Det är så himla lätt att upprepa sig eftersom man vill att alla på riktigt ska förstår bakgrunden till det man skriver om, men har man ett inlägg att länka till så räcker det.

Nu håller ju inte My på med att fylla tårtbitar av tid och energi men att optimera sin tid – det kan väl inte vara negativt för någon enda människa tänker jag?

En present som heter duga

Mogi:

Mogi kom som av en händelse ihåg att hennes blogg fyllde 11 år för några dagar sedan, trots att hon missade det stora 1-0 förra året.
Och som av ytterligare en händelse så kommer även hennes sidekick ”Mon Amour” ihåg detta och överraskade sin flickvän med Champagne och en klocka från Cartier. värd runt 36 000 kr.

Hurra, liksom!


Men alltså!
Om det är bloggen som fyller år så är det väl bloggen som ska få presenterna?
Ett nytt ram-minne? Kanske en extern mus med tillhörande musmatta? Ett nytt virusprogram?

Men jag fattar!
Mon Amour lägger nu ribban för övriga män som råkar vara tillsammans med en bloggare och den är allt annat än låg.

Min blogg fyller två år i februari och jag började genast skissa på en önskelista till min ”Mon Amour”…
Gud, jag blir smått illamående av att bara skriva ut det smeknamnet på skämt till och med – så fånigt tycker jag att det är.
Men, men!

Magnus! Pay close attention!
Bloggen fyller snart två år och jag kan tänka mig någon av följande presenter – men givetvis helst allihop:

 

En fråga om hår

Janni Delér/Petra Tungården/Valerie Aflalo:

Jag hade storslagna planer för mitt barr men dessvärre var jag inte så fingerfärdig som jag hade hoppats. Så efter att jag hade dränkt håret i bodylotion för jag skulle göra en version av backslick fick jag sätta upp det i en stram tofs. Men det blev ju bra ändå. Det var en sminkös som tipsade om att en riktigt fet bodylotion i blött hår blev snyggare än gelé för en wetlook.//Petra Tungården

Petra – som verkar ha hittat sin favoritposé som jag valt att kalla antingen ”Det kliar i nacken” eller ”Jag behöver lufta min armhåla” skriver på sin blogg att hon inte riktigt fick till sin frisyr som hon hade önskat till Ellegalan så det slutade med att hon satte upp det hela i en stram hästsvans.
I en tid då minsta lilla sak gällande utseende ska ”outsourcas” så fort det vankas galej så gillar jag att Petra fixar sitt eget hår och när det inte riktigt går som hon tänkt så löser hon det med en enkel uppsättning i form av en stram tofs.
För jag tänker att alla som haft långt hår någon gång vet hur man sätter upp en hästsvans eller gör för att borsta igenom ett rakt hår som sedan dras bakom öronen i en mittbena.

Det är verkligen inte någonting som ens kan liknas vid avancerat och ändå så bokade både Janni Delér och Valerie Aflalo in den smått bitske frisören Antonio Axu – ni vet han som hade mage att boka av Camilla Läckbergs tid eftersom hon låtit en annan frisör klippa henne.

Läser man texterna under de både bilderna så ser man att Antonio verkligen har försökt att få de här båda frisyrerna att framstå som riktigt avancerade kreationer men om sanningen ska fram?
En stram – dock sexig – tofs och en bena med hår bakom öronen?
Behöver man verkligen en kändisfrisör för att sätta upp en tofs eller dra två hårslingor bakom öronen?
Petra Tungården skulle kunna dra in en jäkla massa pengar på att sätta upp tofsar på sina kompisar om hon bara tog halva priset mot vad Antonio gör.
Det känns ungefär som att jag skulle anlita vinnaren i Sveriges bästa kock för att komma hem och laga mat hos mig och sen be honom stoppa in två fryspizzor i ugnen eller kanske dra ner till Sibylla för att hämta två mosbrickor med extra mycket rostad lök och räksallad till mig och Magnus.

Om jag någonsin går till en frisör för att få håret fixat innan en festlig tillställning så kommer jag inte acceptera någonting mindre avancerat än detta…