Med tanke på hur mycket åsikter det finns kring föräldraskap, uppfostran, jämnlikhet och feminism så är jag inte ett dugg förvånad över att många av Paulas följare ifrågasätter hennes beslut att bli överlämnad av sin pappa till Hugo framme vid altaret den dagen de gifter sig.
Vissa kallar det bakåtsträvande medan andra påstår att det helt går emot den feminism som Paula säger sig stå bakom.
Om du tycker att det är att gå emot ditt feministiska ställningstagande att bli eskorterad av din pappa på din bröllopsdag så ska du givetvis inte göra det, men samma acceptans borde väl finnas för den som faktiskt vill det?
Handlar det inte om vilken värdering man lägger på den här gesten? Om man som Paula tycker att det är en fin sak att göra som på intet vis handlar om ett feministiskt bakåtsträveri, varför ska man då inte göra det?
Herregud, det finns väl mängder med saker i bröllopsgenren som i så fall borde klankas ner på minst lika mycket som det här?
Vit brudklänning? Den vita färgen på klänningen symboliserar oskuldsfullhet och trots att jag varken var med i sovrummet när Molly eller Leonore blev till så vågar jag mig på en gissning att Paula inte längre är oskuld.
Möhippa? En lugn tillställning där brudens vänner överlämnar presenter bestående av hushållsattiraljer som bruden kan få användning för i sin nya roll som husmor. Ja, för hittills så har ju Paula hållit sig helt borta från köket så vida det inte handlar om att slänga ut Hugos havregryn genom fönstret när de bråkat.
Annars är hon nog en riktig novis i köket.
Morgongåva? Brukade vara en lagstadgad gåva som gavs morgonen efter bröllopsnatten till kvinnan för att trygga hustruns eventuella änkedom.
Att peka på och hävda att det just är faderns överlämnande av bruden till den blivande maken som är bakåtsträvande och anti-feministiskt är sannerligen att ha på sig de smalaste av skygglappar.
Döm i så fall ut hela konceptet bröllop eftersom det mesta är baserat på förlegade traditioner utan relevans i dagens samhälle.
Om det är anti-feministiskt att bruden åtföljs av sin far längs altargången, borde det inte vara detsamma om bruden går själv mot sin blivande man?
Varför är det i så fall inte bruden som står där framme och väntar och den blivande mannen är den som går in sist? Det borde väl vara feministiskt så det förslår?
Det mesta som omger ett bröllop är baserat på gamla traditioner som inte har någon riktig betydelse idag men ändå är det just denna lilla grej som många hänger upp sig på.
Varför?
Gå själv, gå tillsammans, hjula eller åk skateboard ner för altargången för all del…
Glöm inte hjälmen bara…
Föregående inlägg 