Bobby lägger upp en film på Anna Book på Instagram och Anna Book lägger i sin tur upp ett reklaminlägg för Bobbys reklaminlägg.
Jag undrar varför..
Vad kan hon få för det? Några gratisslingor löshår? Skalpmassage? Fyra burkar tonfisk? Lite bärhjälp i den stundande flytten? Barnvakt till Antonio en helkväll så att Boken och Robban kan gå på dejt och käka middag (eller besöka närmaste ICA Maxi-toalett)?
Vad det än är så vill jag veta NU!
Tack för tips!
Som sponsrande företag blir man kanske inte jättenöjd när den sponsrade bloggaren lägger ut produkter till försäljning som de fått betalt för att marknadsföra.
Linn Ztrelin skrev på sin blogg i början av mars att hon fått hem ett par värmesulor från företaget Acreto som hon är väldigt taggad på att testa.
Med tanke på att de nu ligger ute till försäljning på Facebook så verkar de inte riktigt ha levt upp till Linns förväntningar.
För läsare och potentiella kunder så är en sån här ärlig recension guld värd.
Står man i begrepp att investera i ett par sulor för 1800kr så kanske man tänker efter en extra gång och/eller ser sig om efter andra alternativ om man får veta att den hästbloggare man följer säljer sina gratissulor redan efter två veckor.
Vad företaget som betalat för exponering på Linns blogg tycker om tilltaget förtäljer inte historien, men de är nog inte helt nöjda.
Tack för tips!
” Har du eller har haft tidigare ätstörningar rekommenderar vi dig inte att fasta.”
Bianca Ingrosso delar med sig på både Instagram och stories om den ”juicefasta” som håller på med just nu och intygar samtidigt att det inte rör sig om något samarbete med Juica Sverige, något man ändå få se som någonting positivt.
Varför då, undrar ni kanske? Varför är det positivt?
Jo, därför att företaget på sin hemsida avråder alla som haft en ätstörning från att fasta och om de hade inlett ett samarbete med Bianca – trots att hon så sent som för bara några månader sedan berättade att hennes bulimi börjat komma tillbaka – så hade det varit under all kritik men så är det lyckligtvis inte.
Men..
Att Bianca fastar offentligt och går emot alla rekommendationer tycker jag är problematiskt, särskilt som hon säger i sin story – videon här ovan – att det är SÅ jobbigt men att hon älskar det.
Jag undrar vad det är som Bianca älskar med det.
Hungerkänslorna?
Mattheten?
Känslan av kontroll?
All of the above?
Bianca är en vuxen kvinna som får göra precis vad hon vill med sin kropp, men jag önskar att hon inte hade gjort den här fastan offentligt på sina plattformar då hon följs av väldigt många unga och osäkra tjejer som kanske vill göra samma sak själva och tänker att det är okej även om man haft en ätstörning eftersom Bianca gör det.
Unga människor avråds helt från att fasta och eftersom många av Biancas följare är just unga tjejer så är det här extremt oansvarigt i mina ögon.
Vad tycker ni om det här?
Tack för tips!
Ni borde egentligen få friskvårdsbidrag av att läsa min blogg med tanke på hur mycket hjärngympa jag inbjuder till, håller ni inte med?
Igår var vi inte riktigt överens om vad man får och inte får skoja om och nu har det dykt upp ett liknande scenario.
Michaela Forni publicerade den här bilden för att illustrera ett inlägg där hon beskriver hur hon vaknat med panikångest och hur hon tog sig igenom dagen.
Den är inte så trevlig att titta på, budskapet i att ett barn håller i ett vapen är både fruktansvärt och tragiskt eftersom barnsoldater existerar och används i krig och konflikter på vissa ställen i världen, men är inte det lite av poängen med konst?
Det finns musik som väcker olika känslor hos den som lyssnar på samma sätt som det finns filmer som berör och som till och med kan göra den som tittar illa till mods, ledsen eller riktigt förbannad.
Varken musik eller film förväntas väcka endast positiva känslor så varför skulle konst göra det?
Så här kommenterade några av hennes läsare under inlägget:
Allting handlar ju om var man drar gränsen och att min gräns skulle vara densamma som Michaelas eller som din eller någon annans är ju högst osannolikt eftersom vi alla är olika med olika sätt att se på saker och ting.
Vad tycker ni om bilden och Michaelas motivering till att publicera den?
Filmen ”Beast of no nation” handlar om barnsoldater – okej eller inte okej?
Låten ”The story of beauty” av Destiny’s Child handlar om en flicka som blir våldtagen av sin styvfar – okej eller inte okej?
Tavlan ”Dead Child” av Simon Flores föreställer ett dött barn – okej eller inte okej?
Vad jag menar är att det finns mer än ett sätt att se på en bild och jag är nyfiken på hur ni ser på Michaelas bild och på exemplen här ovan.
Vad får vara konst?
