Månad: mars 2018

Carolina Gynning

Bära eller slänga?

Mars 2, 2018, 09:00   201 Kommentarer

Carolina Gynning verkar ha åkt på rejält med skäll över att hon bär en mössa med päls – trots att den är drygt 40 år gammal.
Jag kan hålla med henne om att det vore idiotiskt att slänga den här mössan för att köpa en ny – varken hållbart eller ekonomiskt – men samtidigt så orkar man kanske inte ständigt gå runt och behöva försvara sin rätt att bära den.
De som ser den kanske tror att den är resultatet av en nyss utförd jakt på en intet ont anande räv och börjar kasta färg och annat på henne?

Vad tycker ni?
Är det okej att använda second hand-pälsar och annat eller borde alltsammans brännas upp i en enda gigantisk majbrasa på Gärdet?
Är det försvarbart att bära gamla pälsar istället för att köpa nya kläder?

Vad ni anser om min ”iller Göran” som bor i studion tänker jag inte ens gå in på, men han är ett minne från min farfar som var jägare och är egentligen en mård, men iller låter bättre. 
Vem vet, honom kanske ni kommer få se mer av inom en snar framtid och då är det ju bra om ni är kompisar. Han bär för övrigt en foliehat i skrivande stund som han fått låna av Tjocka Hetsätarkatten och en guldmedalj som jag vunnit.

Är det förresten helt oacceptabelt att stoppa upp sina husdjur när de dör?
Jag tror THK och Lilla Snöboll skulle passa bra in där uppe tillsammans med Göran. The three stoodges liksom…

Magdalena Graaf

Det här kanske är sådant man inte avslöjar?

Mars 2, 2018, 06:00   111 Kommentarer

Magdalena Graaf och hennes familj utökade de pälsklädda familjemedlemmarna med Dobermannen ”Dragomir” som är en utbildad vakthund som familjen köpt från England.
Han uppgift är att hålla ”runkisar” och andra knäppgökar på avstånd, samtidigt som han verkar vara som en stor jättebebis när han gosar med sin nya familj.

En sak som Magdalena skrev om Drago gjorde mig riktigt nyfiken, men jag vet inte om Magdalena vet svaret på den frågan eller om hon ens får uttala sig eftersom det kanske kan utgöra en säkerhetsrisk.
Vi tar det från början…
Magdalena fick den här frågan i sin frågestund och svarade så här:

Hej! Lite nyfiken på hur det fungerar med drago? Hur funkar det med kommando och så? När det kommer en ny människa hem till er måste du då tillåta eller liksom hur funkar det ? Om du skulle bli attackerad vad händer då? Måste du säga ngt eller attack direkt? Undrar bara lite hur det fungerar med en sådan tränad hund. Fantastiskt att dom finns! Skönt att du känner dig tryggare.. tack för en mkt rolig och händelserik blogg!!//Sofia

Svar:
TACK FINA SOFIA, han är kommandostyrd, läser av mig direkt. Reagerar jag oroligt, blir stel eller rädd? Då reagerar han, säger jag våra kommandon? Då agerar han. …Tryggaste familjehunden jag någonsin har haft. Inga som helst problem för någon, förrens jag ger order.

Det jag undrar är hur det där fungerar.
Hur vet Drago att det bara är om kommandona kommer från Maggan och hennes familj som han ska reagera?
Vad skulle hända om någon annan gav honom samma kommandon, typ en inkräktare eller liknande?
Drago har ju tränats i England innan han kom till familjen men hur fattade han att det helt plötsligt är deras kommandon han ska följa och inte den gamla tränarens?
Det är ju liksom lite svårt att argumentera med en Dobermann och berätta för honom att ”nu ska du lyssna på den här kvinnan och skydda henne och hennes familj” så hur tusan gjorde man det?
Och som sagt – vad skulle hända om någon kände till alla kommandon och sa dem till honom? Skulle det bli ”syntax error” i huvudet då på hundstackaren?
Och vad händer om Maggan bråkar med någon, typ sin sambo? Kommer hunden skydda henne då?

Det här kanske inte är en fråga som ska besvaras just av den anledningen att det skulle kunna innebära en fara för familjen, men jag är ändå så himla nyfiken på hur det fungerar.
Är det någon av er som har erfarenhet av något liknande eller som vet hur det fungerar?

Alexandra Nilsson

Tänk så olika det kan vara…

Mars 1, 2018, 21:00   71 Kommentarer

Jag har dock lovat mig själv att gå till psykolog, för jag inser mer och mer att mitt tuffa liv i stålkastarna har tagit sin rätt på mig. Jag är inte supertuff och hård som inte har blivit påverkade av alla hemska människor jag stött på i mitt liv. Jag har förstått det nu. Jag inser att jag inte litar på människor alls i stort sett och mitt högsta prioritering är att skydda mig själv. Så vill jag inte ha det, jag vill prioritera att vara lycklig. Ensam och med andra människor. Att våga släppa in folk, på riktigt. För jag är väldigt ensam, även om jag ständigt har folk runtomkring mig.//Kissie

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att läsa de här raderna av Kissie, där hon erkänner att hon i stor sätt inte litar på människor och hur hon inte vågar släppa in folk på riktigt i sitt liv eftersom hon är så mån om att skydda sig själv.
Att det här gör mig förvånad har inte med att det är en bloggare som skrivit det för det är nog relativt vanligt att de känner så men jag är förvånad över att det är just Kissie som gör det.

Jag har nämligen fått intrycket av att hon varit väldigt öppen och inbjudande till att lära känna nya människor på ett helt annat sätt än exempelvis jag är.
Jag tycker mig ha läst ganska många gånger hur hon hittat på saker och hoppat på resor där hon kanske inte känner så många men att det inte spelat så stor roll. Både Gotland och Båstad känns bekanta här…
Jag önskar att jag var lite mer så faktiskt..
Kan man lära den här gamla hunden att sitta tror ni? =)

Är ni återhållsamma med att träffa nya människor eller kastar ni er bara ut med huvudet före helt utan rädsla?
Vad är ert bästa tips eller knep för att utöka bekantskapskretsen och/eller våga träffa nya människor även om det känns lite läskigt?
Ställen? Samtalsämnen? Taktiker?
Alla tips är välkomna och tas emot med öppna armar!

Bloggare

Det här måste vara en generationsfråga

Mars 1, 2018, 19:00   202 Kommentarer

När jag var i Lance ålder så fanns det så klart saker – materiella oftast – som var såååååååå viktiga att ha för att ”känna sig rätt”.
Jag antar att dessa ”trender” var ganska så lokala, för jag inte tänka mig att hela Sveriges ungdomar gick runt i likadana kläder och skor då? Det fanns ju inte alls samma spridning då som nu. Nu kan ju en trend utvecklas praktiskt taget över natten via sociala medier.
Ett tag var det Levis 501’or och den där lilla röda lappen på högerficka fick absolut INTE vara bortklippt, och innan det blev viktigt så kändes det som att meningen med livet stod och föll med ifall jag fick ett par vita Nike-skor med blå logga som absolut inte fick vara för tight snörda. Jag fick aldrig riktigt till den bär ”bullen” på ovansidan som var ack så viktig.
Typ dessa fast inte riktigt lika klarblå utan mer ljusblå logga.
Ett tag var det ett par svarta gympadojjor med tre vita ränder som en inflyttad tjej från Stockholm hade och sådana var jag ju tvungen att ha för att inte gå under. Jag undrar vad det kan ha varit för märke? Adidas kanske?

Nådde trenden med farfarströjor er? Ni vet de där med tre knappar i halsen?
Helst skulle man ha en sån och sedan en flanellskjorta med upprullade ärmar över så att farfarströjans ärmar stack ut under. Även hoodies från Champion och Acqua Limone var hett, och hade man inte råd med det så fick det bli en från Fruit of the loom.
Det var ungefär på den nivån som de Emmabodiska och Nybroitiska modeflugorna höll sig.
Okej, och chokers!
Chokers var ett måste och jag avskydde dem då och jag avskyr dem nu. Det känns som att jag håller på att strypas så fort jag sätter på mig ett sådant halsband.

Med det sagt så vänder jag min uppmärksamhet mot unge herr ”Balancelot” här ovan som verkar känna för Bentleys, Rolex och Gucciprylar som jag kände för mina Nikeskor och då måste jag fråga…
Är detta någon ny trend som spridit sig bland kändiselitens avkommor eller har det alltid varit så här i Stockholm?
Herregud, hade någon sagt Louis Vuitton till mig när jag var 15 så hade jag inte haft en ANING om vad det var. Jag tror inte det fanns en enda butik i hela Kalmar län där man kunde köpa LV eller något annat liknande märke.

Vad är er teori?