Ska en kvinna behöva bära med sig en bibba Gosa, som en handväska, bara för att slippa gliringar och insinueringar om bebisar, graviditeter och allt annat som folk kan få för sig?
Ni är många som inte håller med mig när jag säger att Ellen Bergström är rolig.
Är Alexandra rolig då? Jag tycker hon är både pricksäker och kul. 🤩
I en video på Instastory så berättar Alexandra Nilsson om sitt nya projekt som kommer handla om barnfattigdom.
Att vissa familjen lever så på gränsen att det inte behövs mer än en oförutsedd tandläkarräkning för att knuffa dem över kanten, och att det finns barn som går och lägger sig hungriga och som varken har rena eller hela kläder på kroppen.
Alexandra har bett Giving People om hjälp för att nå ut till familjer som lever på det här sättet och som vill ställa upp och berätta om sin situation, och samtidigt få hjälp.
Vuxna kommer behöva vara med på bild, men alla barns ansikten och identiteter kommer alltid att döljas.
Vilket fantastiskt initiativ!
Jag hjälper själv familjer via Giving Peoiple och vet därför både hur seriöst de arbetar och hur många familjer som faktiskt inte har råd att löpa det allra nödvändigaste i livet, så som toalettpapper, mat och tandkräm.
Jag vet att många kanske tänker att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige och att man alltid kan få hjälp av staten.
Tacka din lyckliga stjärna för att du fortfarande tror att det är så, men tyvärr så är det inte verkligheten längre och det är så fel.
Tack för tips!
Jag måste ha lagt på tok för mycket tid på att städa och organisera de senaste dagarna, för jag har ingen aning om vad det här handlar om.
#dåligbloggbevakare
Det enda jag vet är att det inte är JAG som drottningdramatiserat på Instagram, men det lämnat ändå ganska många kvar som det skulle kunna handla om. 🤷🏼♀️🤷🏼♀️
Jag vet inte vad jag är mest nyfiken på…
VEM som skrev eller VAD som skrevs.
Den som lever får förhoppningsvis se. 🥳
Först publicerade Alexandra Nilsson en bild på ett meddelande som hon fått, där avsändaren tycker att hon ska ta livet av sig. Att hon inte förtjänar att leva.
Alexandra censurerade inte sina bilder, utan det är jag som gjort det.
Samma person som skrev till henne på Instagram, skickar henne även ett sms, något som får Alexandra att rejält sätta ner foten.
Jag tyckte att personen på bilden var bekant, och gick in och kikade bland de konton som jag själv har blockerat eller begränsat, och mycket riktigt. Där inne hittade jag två konton, båda med profilbilder på samma person som den som bad Alexandra ta livet av sig och med snarlika namn.
Jag minns inte vad den här personen skrev till mig, men uppenbart är att det rör sig om en ung person, en omyndig person som förmodligen inte mår så bra.
Jag tycker det är jättebra att Alexandra sätter ner foten, både mot meddelanden som dessa, men framför allt mot att bli kontaktad ”privat” – alltså via sms, brev eller att man plingar på hennes dörr.
Det är verkligen inte okej!
Jag blir också kontaktad via samtal och sms ibland, och jag uppskattar det verkligen inte heller.
Att få tips via snigelpost gör mig inte så mycket, det är mest fascinerande att någon sätter sig och skriver ett tipsbrev till mig, stoppar det i ett kuvert, köper frimärken, letar upp min adress för att sedan stoppa brevet på lådan, när det finns elektroniska sätt att enkelt göra det på. 😊
Jag har även fått en usb-sticka i ett kuvert, skickat till redaktionen, och som it-teknikerna fick ta sig en titt på. Jag vågade inte öppna upp den på min dator, då den hade kunnat innehålla lite vad som helst, men den innehöll verkligen inget annat än en video med ett tillhörande tips. Man kan dock aldrig vara nog försiktig, eller hur?
💾⌨️💿💻
Hatar hon barn?
Osnutna, snoriga, uppstudsiga, godistjuvande, skrikande och äckliga barn?
Ja, säkert, vem gör inte det?! Barn och Pepsi Max fyller min kvot.
Eller så driver hon eftersom hon vet att sådant här får ett visst klientel att gå upp i spinn och spagat samtidigt.
Jag tror på alternativ två, och känner väl spontant att hela hennes frågestund går lite i samma anda.
Svaret på frågan om influencers och konsumtion borde ge en ledtråd om saken…
Jag tror inte Alexandra hatar barn, däremot tror jag att hon stör sig enormt mycket på människor som tvingar ner sin barnkärlek i halsen på människor som på intet vis, visat något som helst intresse för detta.
Dessa människor blir också extremt upprörda av sådant här, vilket inte gör det hela tråkigare.
Det finns vissa saker som får människor att bete sig på ett samma sekteristiska sätt, som sprunget ur ett väckelsemöte där stumma börjat tala och blinda börjat se.
Utan inbördes ordning:
Sektmedlemmar (otippat va? Pluspoäng för Knutby-medlemmar)
Veganer, särskilt de med ätbara skor
LCHF-människor
Folk med foliehatt
Människor som plastbantar
Nyblivna föräldrar som delar inlägg på Facebook om att ”nu börjar livet”
Människor som precis sett ”Zeitgeist” och nu förstår hur allt hänger ihop
Bubblare: El-allergiker
I en video på sin Instagram Story berättar Alexandra Nilsson om hur hon vill hjälpa kvinnliga entreprenörer som kanske inte har råd med marknadsföring eller som bara inte fått den där skjutsen framåt som behövs för att kunna utveckla företaget.
Hon kommer därför upplåta sin plattform på Instagram, där hon har över 300 000 följare, till att hjälpa kvinnliga entreprenörer med företag eller produkter som hon verkligen tror på.
Det blir som en miniversion av ”Draknästet”, men istället för kapital så får man istället exponering.
Ett jättefint initiativ måste jag säga!
Ett initiativ som kan vara helt avgörande för om ett litet företag ska kunna växa och avancera, samtidigt som det inte kostar Alexandra en enda krona.
Alexandra Nilsson blir erbjuden 90 000 kr för sina bröstimplantat av en person som verkar helseriös och på swish-humör.
Jag undrar om det är 90 000 kr för båda eller om den summar gäller för ett implantat?
Jag har själv ingenting sådant att erbjuda marknaden, men kanske borde jag bett om att få ta med mig min blindtarm hem efter att den slutligen opererades ut på SÖS?
Kanske hade jag kunnat göra en nyckelring med den?
Bytt ut utomjordingen mot min bildtarm?
Kom å kööööp!
Hej då
Bye bye
Au revoir
Auf Wiedersehen
Totsiens
Doei
Alexandra Nilsson har gjort en video på Instagram där hon uppmuntrar sina följare att göra sig av med kläder, i detta fall byxor, som inte längre passar.
Hur länge ska man spara kläder som inte passar eller som som man vill använda, innan man gör sig av med dem?
Tidigare har jag gjort det i mån av utrymme, men de gör det ju bara svårare att hitta de kläder man faktiskt vill ha på sig och som passar.
Jag avskyr att göra mig av med kläder eftersom min hjärna hela tiden hittar på scenarion där jag eventuellt kommer få användning för dessa kläder i framtiden, men inför sommarens flytt så bestämde jag mig för att rensa, och rensa ordentligt och herregud alltså…
Jag tror att Stockholm Stadsmission i Mölnvik fick 11 sopsäckar med kläder och skor som jag rensat ut.
Det är en absurd mängd, men med tanke på att jag inte rensat bland mina kläder de senaste 10 åren så blir det ungefär en säck om året – så försöker jag i alla fall ursäkta antalet säckar för mig själv.
Aldrig mer kommer jag slentrianköpa billiga kläder i mängder, som slutligen kommer få mina garderober att svämma över, bara för att…
Om någon ser mig göra detta så har ni härmed min tillåtelse att ta mig i örat.
Hur köper ni kläder?
Hur tänker ni och hur rensar ni?
Trots att jag avskyr publicerade gråtbilder, så måste jag erkänna att det här är en av Alexandra Nilssons absolut bästa ”Instagram vs Reality”.
Sommarångesten – att alla andra har så kul, har så många roliga vänner, är på fantastiska äventyr och bara fångar skiten ur varenda jäkla dag med lite av en obekymrad klackspark.
Bianca Ingrosso har tagit upp det tidigare, och så även Petra Tungården och nu då även Alexandra, och det får mig att undra…
Finns det någon vinnare? Följarna kollar på Bianca och jämför sig med hennes liv och det hon publicerar på sociala medier, medan Bianca i sin tur tittar på någon annan och får ångest för att hon inte har lika roligt, eller blir stressad av allt man ska göra när det är sommar, och jag ger mig fan på att personen Bianca jämför med, känner likadant då hen jämför sig med någon annan.
Ett tvättäkta och dysfunktionellt hamsterhjul fullt av skum, som på Fångarna på fortet, som man antigen ramlar ur eller halkar runt i utan att veta vad som är upp och vad som är ner.
Finns det NÅGON som bara lever life och betar av hela listan utan varken känna stress, press eller ångest?
Ni vet, där man ska sola, bada, ha picknick, AW, dricka vin men inte för mycket så man blir bakfull för då slösar man bort morgondagen (ni då), spela kubb, åka ut i skärgården, besöka varandras lantställen, ha världens bästa midsommar, dansa, äta gott men inte för ofta, shoppa nya sommarkläder, bära nya sommarkläder men inte hetsa, cykla runt stan, plantera i blomlådor, läsa böcker, ligga i en hängmatta men utan att missa någonting annat kul, resa till Mykonos, besöka Stockholmsveckorna i Visby och Båstad, vila men utan att missa någonting annat, sova länge men inte för länge för då kastar man bort dagen, ha dagfest, ha kvällsfest, ha efterfest, dygna men inte sova bort morgondagen för att helt enkelt carpa skiten ur varje dag innan det är försent och det helt plötsligt är september igen.
Det finns liksom ingen som går vinnande ur det här, utan ter sig mest som att alla står i en cirkel, med ansiktet åt samma håll och slår varandra i bakhuvudet med en knölpåk, pyntad med snäckskal från stranden på Mykonos.
No winners…lite som i The Geller Cup.
Lev.
Andas.
Skratta.
Vila.
Sov.
Bada.
Slappa.
Kramas.
Älska.
Säg nej.
Säg ja.
Följ ditt hjärta.
Lyssna på din magkänsla.
Ät den där glassen.
Nu är vi inne i augusti, men har fortfarande många långa dagar kvar av sommaren att njuta av.
Jag kommer själv ta till mig av Alexandras inlägg, då jag ibland har svårt att stänga av jobbet – särskilt när det känns som att det bara går av farten och snurrar på av sig självt.
Vad är din bästa visdomspärla när det kommer till att ta hand om dig själv?