Angelica fick en fråga om ifall hon förlorade många vänner i skilsmässan från S och så här svarade hon:
Bra fråga! Jag är ledsen för din skull att du förlorade vänner i och med separationen. Jag tror att det är rätt vanligt. Om man som par umgås med många andra par blir det ju lätt så att kompisarna “väljer sida”. Och har det varit otrohet eller annat svek inblandad kanske det är ett krav från den svikna personens sida. En önskan om att inte umgås med ens ex.//Angelica
Det är svårt att inte börja läsa in en massa saker i det Angelica delar på sin blogg när hon skriver om den chock, ilska, sorg och panik som tog sin början förra våren och som ledde till att hon blev intagen på psykakuten när hon kom hem från Thailand.
Hon har skrivit om hur det var Stefan som ville skiljas och att han funderat på det här ett bra tag medan hon blev tagen helt på sängen av hans beslut.
Utan att tolka in allt för mycket i det hon skriver så låter det onekligen som att hon talar av egen erfarenhet när hon pratar om otrohet och svek och hur det förmodligen var ett krav från hennes sida, att hennes vänner inte skulle umgås med hennes exman?
Hur har era uppbrott varit?
Kan man kräva total lojalitet? Kan man kräva mer lojalitet om man är den som blir lämnad jämfört med om man själv är orsaken till uppbrottet?
Finns det olika regler och principer för sånt här?
Jag har förlorat ganska många vänner i mina uppbrott men det har nästan uteslutande berott på att jag varit relativt nyinflyttad varje gång jag träffat någon tidigare och att då föll det sig naturligt att mer hänga på hans kompisar.
En rolig grej som hände när jag flyttade till N24 var när jag studerade en fotovägg med alla anställda och insåg att en kompis till killen jag blev tillsammans med direkt när jag flyttade hem från USA jobbade på samma ställe. Tyvärr slutade hon i samma veva som jag flyttade dit men det är ändå en påminnelse om hur liten världen är ibland.
Föregående inlägg 