Därför säger jag aldrig ”nämen om man ska unna sig en liten bulle”, som någon form av rättfärdighet. Jag bara tar en bulle om jag får lust med det. Äter den. Försöker inte ”njuta mer än vanligt” och sånt (ursäkta) skit. Äter för att det är gott. Går vidare med mitt liv.
Ärligt, om jag läser en enda gång till på en blogg att nån unnar sig något matmässigt kommer jag möjligen råka ha sönder min dator. Det om något är triggande.//Sandra Beijer
I en värld av ”juiceande” bloggare som tindrar med ögonen så fort det kommer en rawfoodboll gjord på bark och pulvriserade kottar så är Sandra Beijer ett riktigt välkommet inslag.
Det som förut kallades ”hetsigt” heter numera ”hälsosamt” och den fristad vi tidigare hade hemma där vi slapp matas med destruktiva normer, retuscherade bilder och ätstörda pekpinnar har nu ersatts av en värld som vi är uppkopplade mot och exponderade för 24/7. Man kommer helt enkelt inte undan så vida man inte slopar telefonen, datorn, tvn och paddan för att istället läsa Fjodor Dostojevskijs samlade verk i skenet från ett stearinljus.
Sandra erkänner för sig själv och andra att hon haft en ätstörning och att hon gör allt i sin makt för att hålla den stången. Kanske är det därför hon har en nyktrare bild på allt det här än någon som kanske fortfarande intalar sig att det är hälsosamt att bara dricka juice i veckor och som använder ord som ”unna sig” för att rättfärdiga en tallrik pasta eller som i Sandras exempel – en bulle.
Vill man ha en bulle – ta en bulle.
Spenderar man en massa tid på att fundera över mat, vikt, kalorier, avvägningar, borde eller borde jag inte, att unna sig, när får eller inte får jag äta det här och har jag förtjänat det så finns det ett problem.
Det är inte snällt mot sig själv att hålla på så och låta tankar om mat, vikt, träning och kalorier uppta mycket av ens vakna tid.
En ätstörning kan sitta i huvudet och styra och kontrollera en människa utan att den syns på utsidan särskilt mycket.
Huvudet insjuknar först och sen följer kroppen efter och när det väl gått så långt så har man helt plötsligt ett godståg man behöver bromsa in och vända på.
Avslutningsvis så kan jag bara hålla med Sandra när hon säger det här:
Ålder har också gjort att jag blivit mer trygg i mig själv, det kan ju vara skönt att höra kanske, att det blir faktiskt bättre ju mer vuxen man blir.//Sandra
Det är sant! Det blir faktiskt bättre ju äldre man blir.
I alla fall för mig. Och Sandra.
Föregående inlägg 