Vad har du för utbildning? Var ser du dig själv yrkesmässigt om två år respektive tio år?
- Jag har en dubbel Associate of Arts-degree som verkar sakna motsvarighet i Sverige och jag heller inte skickat in den för att få den omvandlad.
Jag har även pluggat engelska på högskola i Sverige plus lite annat smått och gott. 🙂
Jag har ingen aning om var jag är då. =)
Nu när du får skriva om vem du vill – jag märker ingen direkt skillnad för tex så kom det bara ett inlägg om Nellie B (som enbart förklarade varför Du inte skrev om henne innan) men inget annat….. varför?
- Jag är inne på hennes blogg lite då och då men ser sällan någonting som är tillräckligt intressant att skriva om.
Vem eller vilka inspirerar dig mest?
Vad gör dig allra mest glad i kommetarsfältet?
Får du tillräckligt med beröm, eller ska vi ösa på ännu mer så att du får positiv energi?
Vad var det bästa respektive det sämsta med att vara Au Pair?
Kan du lära oss hur du gör för att inte ta illa upp av t ex negativa kommentarer?
Är du lika bra på att ta negativ kritik i det övriga livet?
Tack för en bra blogg!
- Jag vet inte om du menar generellt i livet eller rent yrkesmässigt men jag inspireras ständigt av de människor som ligger mig varmast om hjärtat.
De får mig att både tänka utanför boxen och även att ifrågasätta mina egna åsikter och ställningstaganden som kanske bara flyter runt i mitt huvud av gammal vana. - När folk fattar vad jag menar. 🙂
Nej, men skämt åsido så gör det mig otroligt glad att se när människor finner varandra och kanske rent av tar sin relation utanför bloggen.
Det gör mig också både stolt och varm i hjärtat när ni hjälper och stöttar varandra när någon mår dåligt så kommentarsfältet under Öppet Spår gör nog mig allra gladast! - Jag får absolut tillräckligt med beröm men även kritik och frågor som hjälper mig att bli bättre på det jag gör. På samma sätt som jag lyfter saker som jag anser ska lyftas och kritiserar saker som jag anser ska kritiseras så vill jag att mina läsare gör samma sak med det jag skriver.
Det är inte bara beröm som kan ge positiv energi utan även kritik och feedback kan fungera som motivation för att vilja bli ännu bättre.
Dock blir jag lite putt när ni kritiserar mina bildmontage då jag anser mig vara mer än fulländad som
AD. 🙂 - Det absolut bästa med att vara aupair eller liknande är att man får se lite mer av världen, blir trygg med att prata ett annat språk och får ta del av ett annat lands kultur och högtider som del i en familj.
På samma gång som det bästa är att bli del av en annan familj så kan det även vara det sämsta om det inte fungerar.
I mitt fall fick jag en extrafamilj för livet som jag fortfarande har kontakt med och träffar när tillfälle ges. - Efter att ha spenderat majoriteten av mitt liv med att be om ursäkt för mig själv, med att slå på mig själv och på att sätta alla andras behov före mina egna bara för att bli omtyckt, accepterad och inkluderad så har jag äntligen slutat med det. Jag mådde fysiskt dåligt ifall någon enda människa tyckte någonting negativt om mig.
Mina egna känslor var aldrig lika viktiga som någon annans och istället för att fundera på vad jag själv ville eller inte ville så la jag all den tiden på att försöka vara andra människor till lags som någon slags av känslomässig kameleont blandat med hovnarr eftersom jag tog på mig ansvaret för att hela tiden underhålla och se till att det aldrig blev tyst.
Jag var mest tacksam om någon ville ha med mig att göra och jag reflekterade aldrig ens över vad jag själv ville utan andras behov och känslor var alltid viktigast.
Det är inte förrän nu – de senaste kanske fyra, fem åren – som jag kommit till en plats där jag så totalt skiter i vad människor som inte känner mig anser om mig. Det är så pass oviktigt och ointressant för mig att jag har svårt att minnas hur det kändes eller hur jag mådde då.
Det finns liksom ingenting jag kan komma på som en människa skulle kunna säga eller skriva till mig som jag skulle ta åt mig av eller som skulle slå högre än det jag får höra och känna från min familj och mina vänner som känner mig och som bryr sig om mig. Deras åsikt är däremot viktig för mig och lyssnar jag på någon så är det dem, ingen annan. Hur jag kom till den här punkten i livet kan jag inte riktigt beskriva men det är jävligt skönt att ha nått hit även om det tog mig 37 år. - Ja, det beror väl helt på vem det är som levererar den men det hoppas jag att jag är. 🙂
1. Det känns som att du styr en hel del över vilken broggare som är mest intressant för stunden (du har ju tex just gett mogi värsta lyftet, samma med Mona, gabjoss , Magdalena Graaf, blondinbella (tror bellas blogg hade varit så mycket mindre intressant vid det här laget om det inte vore för att du höll intresset uppe). Delar du denna uppfattning?
2. Hur ofta hör sig bloggare av sig till dig ? Vad skriver dom?
3. Hur många timmar per dag lägger du på bloggen ?
4. Blir du någonsin ledsen av elaka kommentarer riktade till dig ? ( ärligt nu).
5. Vilken bloggare är roligast att skriva om?
- Jo, det kan jag hålla med om till viss del. Intresset för influencers går lite i vågor, eller i skov. En period kanske Anna Book gör saker som resulterar i flera inlägg om henne för att sedan bli helt ointressant ett tag. Då dyker det kanske upp en annan person – som Mogi i det här fallet – som då tar den platsen.
Infleuncervärlden är dynamisk och kommer nog alltid vara det. Ingen är konstant intressant eller ointressant. - Ibland kommer de in på bloggen och lämnar kommentarer om jag skrivit någonting om dem som de tycker är kul och så även på Instagram som DM.
Ibland kontaktar de mig om de ser att det lämnats kommentarer med namn eller liknande på deras anhöriga som inte har någonting med deras sociala medier att göra och som de vill skydda på ett eller annat vis.
Ibland kan det till och med vara så att jag kontaktar dem om det är någonting jag anser att de bör veta. När Kenza skulle gifta sig så fick jag en kommentar från någon som sa sig arbeta på slottet där vigseln skulle äga rum och som outade ALL info om det trots att Kenza själv vädjat om att hålla informationen hemlig av privata skäl.
Detta meddelade jag Kenza samtidigt som jag satte allting som vederbörande kommenterat på modd eftersom jag tyckte det var höjden av respektlöshet. - Eftersom Bloggbevakning håller på att expandera till att även inkludera rörlig bild mm så lägger jag just nu lite för många timmar på att jobba men hoppas på att det kommer lugna ner sig lite snart, annars får jag strukturera om lite.
Men jag skulle gissa att jag kanske jobbar mellan 10-12 timmar varje dag i veckorna och kanske 4-5 timmar på helgdagarna. - Jag tror det har hänt kanske en gång att jag tagit åt mig av en kommentar, men då handlade det faktiskt om att det som stod stämde och var någonting jag själv funderat över.
Men annars? Nä… - Det är jätteolika. Det kan vara galet kul att skriva ett inlägg om GabJossan och hennes bomullsrondeller just för att det mer eller mindre är en icke händelse som jag får spåna vidare på, men sen är det också lite kul att granska någon som Mogi och Mon Amour håller på med och som de verkar tror att ingen kan se igenom trots att det är som att stjäla godis från ett barn.
Jag är en av alla läsare som uppskattar dig jättemycket!
Du skrev nyligen något om att vi läsare är bäst! Kan du förklara lite mer in i detalj det positiva med oss läsare? Du gör våra dagar, men hur påverkar vi dig på ett bra sätt? (Det negativa kan väl tänka bort för en stund) Får du lika positiv energi av oss som vi får av dig?
- Ingen vill stå på scen och sjunga för en tom publik och ingen vill väl skriva utan läsare?
Utan mina läsare så hade den har bloggen inte varit något annat än en sida fylld med text men tack vare er så är den levande.
Tack vare er så har smygreklam börjat tas på allvar, eftersom det är ni som ger mina argument tyngd i och med att ni tar med er dem ut i influencervärlden och ifrågasätter saker som fått stå relativt ogranskade tidigare.
Utan mina läsare hade jag lagt ner den här bloggen för längesedan – det är en sak som är jäkligt säker!
Kan du berätta mer om varför du slutade dricka alkohol?
- Så här har jag svarat tidigare och det stämmer fortfarande till 100%. =)
Jag kände att mitt förhållningssätt till alkohol när jag drack började påminna mig om min pappas och andra missbrukares – min pappa är nykter alkoholist sedan många år tillbaka – och eftersom risken är större att jag drabbas i och med det så väljer jag att utesluta alkohol helt för egen del innan det är för sent.Jag vill inte gå mer i samma fälla som han gjorde och då utesluter jag det hellre helt än att leka med elden för det började bli riktigt varmt om tårna.Som tur väl är så har jag ju alltid min rumsvarma Cola Zero att falla tillbaka på om jag behöver festa till det lite. =)
Grattis till 40-åringen! Hoppas att ni får ett kul firande, och kom ihåg att den som firar först lägger ribban för hur man själv kommer att bli firad när det är dags… ?
Kul med frågestund! Jag har bara lite jobbfrågor ?
Hur många timmar lägger du på din blogg?
Hur mycket måste du jobba efter att du gått hem för dagen?
Var det som du tänkte dig att sitta på en redaktion istället för hemma?
- Eftersom Bloggbevakning håller på att expandera till att även inkludera rörlig bild mm så lägger jag just nu lite för många timmar på att jobba men hoppas på att det kommer lugna ner sig lite snart, annars får jag strukturera om lite.
Men jag skulle gissa att jag kanske jobbar mellan 10-12 timmar varje dag i veckorna och kanske 4-5 timmar på helgdagarna. - Det beror på. Har vi varit och filmat stora delar av dagen så behöver jag lägga några timmar på bloggen när jag kommer hem men målet är att kunna vara mer eller mindre ledig när jag är hemma.
- Ja, det har blivit riktigt bra, trots att vi snart ska flytta hela redaktionen men jag älskar att sitta där och skriva.
Del två kommer senare idag!
Föregående inlägg 