Peg Parnevik la upp den här bilden på Instagram efter att hon berättat i sin podd att hon lidit av bulimi i tre år och att problemen tilltog efter att hon och familjen blivit riktigt kända via sin serie ”Parneviks”.
Att hela tiden bli jämförd med sina systrar tog hårt på henne och ett tag kunde hon spy så pass mycket som två gånger om dagen. Ätstörningen fanns där redan innan hon blev känd men efter det så eskalerade den.
I inlägget här ovan skriver hon att hon är väl medveten om att hon är normen genom att vara både vit och smal, men hon vill lyfta fram att inte ens de ”perfekta” influencerna är perfekta.
Hon vill inte kallas modig för att hon lägger upp en bild på en veckad mage när allt det handlar om är att hon tillåter sin kropp att vara sig själv.
Jag håller med.
Hur sjukt är det att man helt plötsligt är ”modig” bara för att man visar upp hur ens kropp sett ut hela tiden? Är det modigt att våga ta ett djupt andetag? Att sjunka ihop med överkroppen? Att slappna av?
Sinnessjukt egentligen…
Att det räknas som modigt är enbart för att det är så pass ovanligt att många börjar tro att de är den enda som får ett veck på magen när de sitter ner eftersom man inte ser det någon annanstans…
