Mogi tiger som muren!

Jag fullkomligt älskar att fotografera nu och så fort jag ser ett vackert ljus eller en komposition som tilltalar mig så tar jag upp kameran för att förkapsla det jag ser.

Utan bloggen så tror jag inte att jag utvecklat denna passion för fotografi så det är jag otroligt tacksam över då att fota ger mig en sådan glädje, jag älskar att förkapsla en känsla i det jag ser med min kamera. De senaste 1,5 åren så har jag börjat ta fotouppdrag, allt från matfotografi till miljöfotografi för att kort och gott att skapa content till företaget i fråga och det är en ny del utav mitt jobb som jag älskar. Inte att jag bara skapar content till mina egna kanaler utan att jag även nu kan hjälpa andra företag med deras content.

Är du ett företag/restaurang/hotell som läser detta och behöver hjälp med att skapa content till era kanaler så är det bara att höra av er.//Mogi

Mogi är på jakt efter nya uppdrag där hon tillåts förkapsla känslor mot betalning, och som vanligt är alla hennes tidigare kunder lika hemliga som portkoden in till Fort Knox.
Föga förvånande är det inte riktigt alla som köper hennes förklaringar till hemlighetsmakeriet vilket gör att diskussionen utmynnar i munhuggande kring hur det ”brukar gå till” och så vidare, men jag tror att jag eventuellt kan ha knäckt den här koden.
Det finns liksom ingen annan förklaring som jag ser det.

Mogis superhemliga klienter KAN ju inte vara några andra än syskonen Johan och Helena Tidstrand! 
Om ni inte vet vilka de är så gör det ingenting, det visste inte jag heller innan jag stötte på den här artikeln i Expressen från slutet av april.
Skumma igenom artikeln och säg om jag har fel…

Eller hur!?
Mogis superhemliga klienter KAN ju inte vara några andra än det här syskonparet, eller hur?!!
Hon kommer ta sina hemliga klienters identiteter med sig i graven!
Var så säkra!
Det är så hon jobbar, Moggan!

Kissie och Amir uttalar sig om Unicefgalan

Igår gick Unicefs gala ”För alla barn” av stapeln och Kissie var en av dem som satt i publiken.
Idag skriver hon ett inlägg där hon berättar om vad Unicef gör och vart pengarna går om man är världsförälder. Hon passar även på att berätta att man kan välja att ge 100, 200 eller 300 kr i månaden och att vi alla har råd att ge minst 100 kr.
Jag tror säkert att många av oss har råd att betala 100 kr i månaden som världsförälder, men att hävda att alla har det framstår som både världsfrånvänt och inskränkt.
En av Kissies läsare tar upp organisationen ”Giving People” som arbetar för att hjälpa och stötta familjer som av en eller annan anledning inte får pengarna att räcka till. Följer man dem på Facebook så märker man att det ofta är saker som toalettpapper, tvättmedel, hygienartiklar och matkassar som familjerna behöver hjälp med.
Saker som många av oss tar för givet. Att behöva välja mellan toalettpapper och tandkräm eller om man ska man köpa mjölk eller musli är verklighet för somliga, en verklighet som förmodligen är tillräckligt jobbig att handskas med utan att behöva förklara eller försvara varför man inte kan bli världsförälder.

Amir ryter ifrån på sin Instagram till alla influencer som säger ungefär samma sak som Kissie och som verkar helt oförstående till att det finns människor som inte får vardagen att gå runt ekonomiskt.

Att skänka pengar är en sak man kan göra för att hjälpa utsatta barn eller familjer men det finns faktiskt andra saker man kan göra om man vill hjälpa någon men inte har ekonomin för det.
På Facebook finns det lokala grupper man kan gå med i. Kanske är det någon som behöver låna ett par skridskor så att deras barn kan hänga med sina vänner ut på isen på friluftsdagen? Kanske är det någon som är i stort behov av just den där prylen som du mest vill bli av med?
Att bli världsförälder är ett sätt att hjälpa andra människor på, men absolut inte det enda.

Hur likt är för likt?

Morgonens inlägg handlade om baddräkter och huruvida Ivyrevels vita baddräkt var en kopia av den baddräkt som Matilda Djerf designat åt ETE.
Tydligen använder man inte ord som patent när det kommer till mode utan istället kallas det för mönsterskydd eller designskydd. Man lär sig något nytt varje dag och trots att jag till slut fick mitt  symaskinskörkort i slöjden så har jag försökt hålla mig borta från allt vad nål och tråd heter sedan dess.

Min läsare Sofia tipsade mig om ett par skor som Cecilia Blankens säljer på sin sida och som är väldigt, väldigt lika en sko från Charlotte Olympia.
Charlotte Olympia släppte sin sko 2017 medan Blankens verkar ha släppt sin alldeles nyligen enligt Instagram.
Charlotte Olympia använder Monsteralöv som inspiration till både skor och väskor medan dessa verkar vara det enda hos Blankens som innehåller löv.

I mina lekmannaögon är de här skorna näst intill identiska men de skiljer sig säkerligen åt på flera sätt för den lite mer initierade, inte minst i pris.
Vad tror ni?
Är det en ren slump eller är det aningens för lika för det?

Tack för tips, Sofia!

Vad är det för smygreklam jag är anmäld för?

Häromdagen lyfte jag fram faktumet att jag anmälts till Konsumentombudsmannen för smygreklam, inte en utan två gånger.
Jag hörde av mig till dem och bad om att få se vad det är för företag jag ska ha gjort gratisreklam för och eftersom detta är offentliga handlingar så landade de i min inbox idag.

Den första anmälan handlar om att jag ska ha gjort smygreklam för Jonna Jintons tavla som säljs över hela världen genom Ikea.
Det är givetvis smickrande att den här anmälaren tror att min blogg har så pass stor räckvidd internationellt att Ikea skulle vilja betala mig för att göra smygreklam för en tavla men också så otroligt dumt.
Av alla influenciska produkter som jag rapporterat om sedan bloggens start så är det den HÄR som framstår som mest trolig att vara smygreklam enligt anmälaren.
Det är ju nästan lite gulligt faktiskt…

Den andra anmälan rör Lovisa Barkmans kollektion för Bubbleroom som enligt anmälaren jag ska maskerat väl. Jag gör tydligen inte bara smygreklam utan jag gör den också väl!! Dock inte så pass väl att den undgår anmälarens falkögon men ändå.
Jag undrar vad som fick anmälaren att tycka att just det här inlägget om influencers kollektioner var smygreklam?
Inte inlägget om Therese Lindgrens kollektion, inte Linn Ahlborgs, inte Petra Tungårdens, inte Kenzas, inte Hannalicious och inte heller någon av alla de kollektioner smycken som både Molly Rustas och Bianca Ingrosso tagit fram utan bara den här, av Lovisa Barkman.
Valde vederbörande bara två inlägg på måfå?

Enligt Christina Celsing som är kommunikatör på KO får de in omkring 10 000 anmälningar varje år och bara ett mindre antal leder till granskningar.
Med tanke på att jag gått ut ganska hårt mot smygreklam, både här på bloggen men även i en artikel i NGs papperstidning så borde det även ligga i KOs intresse att utreda de här anmälningarna mot mig.
Underlåtenhet att göra det skulle förmodligen kunna skada både KOs trovärdighet men också min egen och det är anledningen till att jag via mail uppmanat KO att utreda anmälningarna som inkommit mot mig.

Jag hoppas att detta sker, annars är det väl fritt fram för alla som tror att det rör sig smygreklam att kontakta berörda företag och fråga dem om det finns något samarbete mellan dem och mig.
Jag har som sagt ingenting att dölja…