Margaux är den där kompisen som alla ofrivilliga singlar skulle behöva i sitt liv.
Det engagemang hon ger sina singelkompisar är imponerande och det är nästan så att Tinderappen kan raderas, för mer högerswajpande än det Maggis hunkförmedling kan leda till finns nog inte.
Tidigare har hon försökt hjälpa sin hunkiga Saltiskompis Max – vars nuvarande civilstånd jag tyvärr inte har någon uppdatering kring i nuläget – och nu är det Viktor Frisk och Daniel Norberg som beskrivs som ”Stockholms härligaste singelkillar”.
Hejja Maggis! Jag skulle ta henne som referens alla dagar i veckan, även om hon själv inte dejtat varken Viktor, Daniel eller Max – vad jag vet. =)
Men…
Det här får mig att tänka på det avsnitt i Vänner där Monica och Phoebe försöker skaffa dejter till Rachel, någonting som utmynnar i en regelrätt tävling mellan de två väninnorna.
Chandler: Okay now it doesn’t matter which one you choose, y’know? It’s completely up to you. Our guy is perfect, or you can go out with the guy Phoebe deemed not good enough to go out with herself.
Är det så?
Om man som singel ”rekommenderar” en kille eller tjej till någon annan – gör man det för att hen inte är bra nog för en själv att dejta?
Vad hände med vänskap och att man helt enkelt inte klickat på det sättet?
Jag älskar Vänner men i bland blir det så tydligt att:
1 – serien har några år på nacken, och..
2 – är nidbilden av det stereotypiska amerikanen där män och kvinnor inte kan vara vänner utan någon baktanke.
Jag kommer återkomma till detta senare idag hade jag tänkt!
Nu ska jag spela in podd! Hepp!
Föregående inlägg 