Idag pratar vi engelska på kontoret tack vare det internationella gänget i Nordic Tech House samt min PR-ansvarig som är från London. Vi vill växa globalt och då behöver vi vara ett mer mixat gäng från fler världsdelar. Man lär sig otroligt mycket av det.//Isabella

Hon kan väl inte mena att alla anställda måste prata engelska dagarna i ända på Löwengrips kontor utan att engelska är det ”officiella” språket så att alla använder samma terminologi mm i korrespondens mm?
Jag har själv arbetat på två internationella företag där många ur personalen kom från England, och givetvis hölls alla möten mm på engelska om engelsmännen var med, men annars pratade vi svenska med varandra. Allt annat hade ju varit HUR fånigt som helst.
Jag tror nog att mina svenska kollegor idiotförklarat mig om jag stått och snackat engelska med dem när vi värmde lunchlådor om vi var de enda två där.

”Eum…ekskus mi Pingis. Kän jo päss di såålt pliiis?”
”Ehhh…okejrå kompis…”

Viktigast är – tror jag – att alla använder samma termer för olika saker för att undvika missförstånd.
När jag arbetade med upphovsrätt tog företaget fram en ordlista så att vi alla – för det första – skulle veta vad alla facktermer hette på engelska och för det andra – använda samma ord för att undvika förvirring hos mottagaren.
En kan inte skriva ”cream” om en annan skriver ”lotion” och en tredje kallar det för ”moisturizer”…

Jag hoppas det är vad Isabella menar i sitt inlägg annars riskerar hon att personalen börjar låsa in sig på toaletten för att smygprata svenska med varandra och det är inte effektivt för fem öre. 🙂