Sitter kärleken i kilona? Eller i brösten? Eller håret?
Vi brukar ju vara rätt ärliga med varandra här inne, eller hur? Vi har diskuterat allt från analsex till…tja, you tell me och eftersom de absolut mest otrevliga trollen sitter på svarta listan sedan någon vecka tillbaka så tror jag att vi skulle kunna ha en intressant diskussion om det här – en diskussion utan påhopp och kränkningar. (Att sitta på svarta listan innebär att kommentarerna inte fastnar i modd utan skickas direkt i papperskorgen)
Hur tänker ni här? Är ni rädda att er partner skulle sluta älska er om ni fysiskt förändrades och har ni själva tänkt så om er partners utseende? Eller om andra kvinnor.
Det har jag gjort. Jag har aldrig tänkt så om en man men däremot om mängder av kvinnor. Det har liksom gått av farten.
Ha ett öppet sinne mot de som kanske inte tycker som du och låt alla komma till tals. Att prata om problemet är det enda sättet att närma sig en lösning. Döm ingen som är hård mot sig själv eller mot andra – de är inget annat än offer för det LD skriver om här ovan.
Jag kan med handen på hjärtat säga att tanken slagit mig både en och två gånger – om M skulle sluta älska mig om min kropp och mitt utseende förändras till ditten eller datten, samtidigt som jag själv känner att jag själv skulle fortsätta älska honom villkorslöst oavsett hur han såg ut.
Jag har faktiskt frågat honom om det och då svarade han: Jag vill att du ska må bra, det är det enda som betyder någonting för mig för då är jag lycklig.
Med handen på hjärtat så är han nog den första man jag varit med som inte fått mig att tro att han skulle lämna mig om mitt utseende förändrades.
Därför behöver vi prata om sånt här för jag är nog inte ensam!
Föregående inlägg 