Men här är i alla fall sanningen. Jag hade en snigel i min kyl och jag kan faktiskt inte minnas sedan jag blev så äcklad. Fy fan. Skogen gör det säkert för att hämnas på mig för att jag aldrig besöker den. Besöker man aldrig saker kommer de till slut och knackar på.//Sandra Beijer
Alla i min generation vet förmodligen exakt vad rubriken syftar till.
Radiotjänst körde en kampanj 1993 där ett litet barn hotade att sätta en snigel på ögat på alla som inte betalade sin tv-licens – som ett sätt att mjuka upp pekpinnarna lite och göra folk lite mindre fientligt inställda till tv-licensen kan antas. Kanske var det där snigelns rykte som slemmigt monster cementerades?
Nu är sniglarna tillbaka.
Sandra Beijer är smått – eller snarare djupt – traumatiserad över att ha hittat en snigel på sitt mjölkpaket i kylen.
Den logiska delen av hennes hjärna kom fram till att den förmodligen kom från påsen med kantareller som hon förvarat där, medan den impulsiva delen mer ville bomma igen hela huset för att aldrig återvända.
Om man som jag är en van svampplockare – och då menar jag i skogen, inte på Hötorget – så är sniglar vardagsmat.
De är mer tradition än undantag att få med sig hem från en svamprunda så man vänjer sig.
Jag har under dagen tagit mig hela vägen ner till de småländska skogarna, där det enligt uppgift fortfarande finns massor av svamp att plocka.
Kanske ska jag ge mig på att filma en pedagogisk svamp och snigelvideo när jag ändå håller på för alla skogsskygga Stockholmare?
En småländsk snigelsafari i tre delar.
Ps. Man fattar att Sandra blev rejält uppskakad av snigelincidenten när det inte finns foto på varken snigeln eller mjölkpaketet den satt på i inlägget.
Föregående inlägg 