Familjen Frilans

Björn var i Göteborg i veckan igen, han håller på att städa ur sin lägenhet i Majorna.
Han har alltså slutat på G-P och ska bli frilans. Har inte skrivit så mycket om det för jag känner att det är hans berättelse och hans livsnarrativ först och främst. Men jag är så glad i alla fall! Han ska inte pendla till Gbg efter föräldraledigheten och vi båda är frilans. Ni förstår väl vad detta betyder att båda är frilans? Utomlandset hägrar!! // Sandra Beijer

Sandra Beijer och hennes kille Björn kan från och med nu kallas för ”Familjen Frilans” efter att mannen i fråga inte kommer återvända till jobbet som Kulturchef på Göteborgsposten efter pappaledigheten.
Jag gissar på att familjen kommer spendera tid i Japan inom en inte alls för avlägsen framtid, och att även huset i La France kommer få ett och annat längre besök av dem.

Jag hade velat spendera en månad i New York och några fler i Los Angeles om drömmen var fri och klimathotet enbart en läskig saga att leva ut på Halloween. 
Vad hade du gjort?
Man FÅR drömma!
Det är utsläppsfritt.

Temat ”hallick och hor-festen” fortsätter

Jag lovar att inte bli lika långrandig som vissa tycker att jag är vad gäller inlägg med politik och val-innehåll, men jag är inte riktigt redo att släppa Katrin Zytomierskas ”pimps & hoes-fest” som hon hade i helgen.
Du kan läsa HÄR och HÄR om du inte hängt med.

Det fortsätter nämligen engagera, och bland annat har Julia Franzén – ”Vi är hooooror” – publicerat någonting som kan liknas vid en ursäkt.

Den ser ut så här:

Sen har Sara Bolay tyckt och tänkt en hel del, ändå bortifrån Dubai och det lät så här:

  

Slutligen har Sandra Beijer skrivit ett inlägg på sin blogg där hon tar upp festen.
Hennes teori är att gästerna tyckte att temat var mer lämpligt eftersom det var på engelska. ”Pimp and hoes” låter mycket bättre än den svenska översättningen ”hallickar och horor” och därför kunde man lite skoja bort det.

Svenskar är verkligen dåliga på engelska, är vad jag tänker. Dåliga på engelska – samtidigt som vi fortfarande tycker det är så otroligt coolt med engelska. För det är antagligen varför detta rakt upp och ner får existera. Pimps and hoes låter fortfarande glammigt, utländskt i svenska öron. Amerikanskt. Att bjuda in på fest med temat hallickar och prostituerade hade nog fler tyckt var lite märkligt.
Jag är ledsen att behöva säga det och jag skickar en varm tanke till alla som var där, men bara så ni vet. Det är samma sak. // Sandra Beijer

Så här skriver hon om Ida Warg, och faktumet att hon var på en välgörenhetsgala mot just trafficking och människohandel, bara veckan före den här festen:

Jag läser på Bloggbevakning att Ida Warg var på en gala mot trafficking bara veckan innan. Hon var på en gala mot trafficking och helgen efter klär hon ut sig till hora. Det är så dumt att jag förstår att de inte tänker efter.
Trots att det är flera steg i processen: man får en inbjudan, man läser om temat, man köper kläder till temat, man klär ut sig, man går dit, man poserar på bilder. Trots alla dessa steg har man inte tänkt en enda gång att man klätt ut sig till de kvinnorna man nyss var på en gala om. Kanske lärde man sig på galan att dessa kvinnor hålls fångna in i trånga rum med bara lås på utsidan, att de oftast inte kan ett ord svenska och våldtas av sina hallickar mellan kunderna. // Sandra Beijer

Fira namnsdag?

Presenter skickas till redaktionen! 🥳🥳

Kanske minns ni att jag gav Björn en hotellnatt i Biot i namnsdagspresent i juni? Nu var det alltså dags. // Sandra Beijer

Inte nog med att de fått oss att tro att en födelsedag ska firas i en hel månad, nu försöker influencerna införa att man även ska fira namnsdagar med pompa och ståt. 
Sandra Beijer gav nämligen sin sambo en hotellövernattning i en liten fransk by i namnsdagspresent, så det är alltså där ribban ligger nu.

Dock vet jag inte riktigt hur det funkar, för övernattningen slutade med en taxi hem eftersom rummet inte hade någon AC, så frågan är ju huruvida Björn har sin hotellövernattning kvar att inkräva vid senare tillfälle eller om den brann inne?

Stackars alla mäniskor utan mellannamn. Deras liv riskerar att bli så mycket torftigare än för oss med fler än ett namn före efternamnet.
Under his 👁…

Ps: Vilken serie har jag precis börjat plöja tror ni?

What’s up with all the tuna?

Eftersom vi käkade tonfiskmiddag till middag så kändes det som att det blev ett riktigt tonfisktema här för mig, och därför får det bli så även för er!
Jag menar, hur ofta har vi haft tonfisktema här inne egentligen? Nej, precis…

Bildkälla: Isabella Löwengrip blogg

Först går jag in hos Isabella Löwengrip som beskriver några hiskeliga pizzor – med mina smaklökar alltså – där både Isabella och Paul har varm tonfisk på sina pizzor och där Paul höjer ribban ytterligare ett snäpp genom att ha tryffelsalami ovanpå.
Vem vet? Det är kanske gott?
Jobbigt bara att tillaga en sådan pizza till sig själv för att sen inse att det smakar gammal kuddstoppning?
Egentligen är det inte tryffelsalamin som gör mig tveksam, utan den varma tonfisken. Tonfisk ska vara kall. Och i sallad.

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Men som om det inte vore nog så ramlar jag in hos Sandra Beijer, som är på utflykt till Sanremo, och där hon visar upp någon typ av vit smet som hon beställt till förrätt.
Den vita smeten visar sig vara ”Vitello Tonnato” vilket – enligt google – är kalvstek med tonfisksås smaksatt med kapris.
Kalv? I tonfisksmet? Ja, det är säkert en delikat måltid…
Jag känner mig alltid som världens matfegis när jag är inne hos Sandra, för hon äter ofta sådant som jag antingen inte känner till, eller aldrig skulle våga beställa på restaurang.
Min sambo säger att jag har väldigt ”simpla smaker”, vilket jag tror är diplomatiska för ”tråkig smak” men då blir det ju fler ostron för honom att sörpla i sig tänker jag. 😉

Team Kall Tonfisk, tack!

Sandra Beijers inlägg om ”Kvinnomanualen” väcker känslor

m

Jag har läst Kvinnomanualen av Anna Björklund. Kvinnomanualen innehåller 8 essäer om att vara kvinna, om kvinnlighet och om att vara Anna. Det är Björklunds första bok och den utkom i våras.Värt att säga är att jag är bekant med Anna (vi firade exempelvis nyårsafton ihop!) och därför är det förstås omöjligt för mig att vara helt objektiv i denna lilla text. // Sandra Beijer

Kvinnomanualen är alltså skriven av Anna Björklund – fd poddare med Della Q och tidigare medlem av SRs satirprogram Tankesmedjan – och Sandra Beijer recenserar och resonerar kring innehållet i ett inlägg på sin blogg.
Av kommentarsfältet att döma så slog hennes inlägg sammerligen an en sträng hos många, och diskussionerna är både många och långa.
Jag skulle faktiskt rekommendera att man själv klickar in sig hos Sandra och bildar sig en egen uppfattning, och kom ihåg att starta från botten och läs uppåt. Annars är det inte mycket som är begripligt. 🙂

Diskussionerna handlar om de alltid aktuella ämnena feminism, kvinnofällor, världsfrånvändhet och priviligierade föräldrar. 
Här kommer ett litet utdrag, men jag lämnar analyserna till er.
Och Sandras läsare så klart, men de är redan i full gång. 🙂

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Har ni sett ”Allt som blir kvar”?

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Sandra Beijers serie ”Allt som blir kvar” har nu släppt avsnitt 1-4. Jag har sett 1 och 2. 
Sandra bjuder på en ”behind the scenes” till serien, vilket många av hennes läsare verkar uppskatta.
Efter fyra avsnitt börjar serien landa lite hos tittarna och det är en sak som de allra flesta verkar hålla med om, nämligen att karaktären Miron – spelar av Oscar Zia – är extremt obehaglig.
Det upplevde jag inte honom som i avsnitt 1 och 2 så jag behöver verkligen kolla ikapp.

Ni som sett serien, vad tycker ni?
Så här låter det i kommentarsfältet under Sandras senaste inlägg.

”Jag tränar bara för att vara snygg”

Bildkälla: Tidningen Wellness

Sandra Beijer är veckans ”Wellness-profil” vilket innebär att hon bland annat ställt upp på en intervju om träning och friskvård. Ni hittar den här.
Rubriken till intervjun är ”Jag tränar bara för att vara snygg” och Sandra själv beskriver den så här i sin blogg:

Jag gjorde en intervju med Aftonbladets hälsosida Wellness. Jag kände att intervjuaren liksom tog mig på rätt sätt och att det sedan (naturligtvis) speglades i frågorna och svaren. Det blev kul och äkta helt enkelt. // Sandra Beijer

Här är den delen av intervjun som rubriken baserades på:

Fyller träningen någon mental hälsofunktion för dig?
– Jag vet att det inte är så politiskt korrekt att säga, men jag tränar bara för att vara snygg. Jag promenerar mycket och det skulle räcka som ”glad-träning”. All annan träning gör jag enbart för att kläderna ska sitta snyggt. Jag ska inte hymla med det. Jag har ingen längtan efter att bli stark, någon annan kan bära min väska.

Ändå uppfriskande med någon som är uppriktig med fåfängan i sin träning.
– Hundra procent. Jag vill normalisera längtan efter att vara åtråvärd.

Sandras kollega Paula Rosas, som beskriver sig själv som ”träningsfrälst”, har skrivit ett blogginlägg om Sandras intervju och om vad hon tycker så om uttalandet att ”träna för att vara snygg”:

Faktiskt att det var lite uppfriskande på något sätt? Att våga vara helt öppen med att man inte gillar träning och bara gör det som ett måste för utseendets skull. Jag läste sen i Sandras egna kommentarsfält att folk blir upprörda och säger att hon säger att smal = snygg men det säger hon ju faktiskt inte. Hon säger att hon vill att kläderna ska sitta snyggt och det kan ju innebära massor av saker annat än att vara konkret smal.
[…]

Men om ens mål nu är att vara smal, kan det inte få vara det då? Det gör ju inte att man automatiskt säger att andra är fula om man inte är smal utan just vad ens egna preferens är. // Paula Rosas

Så vad skriver egentligen läsarna i sin kritik i Sandras kommentarsfält och hur besvarar hon det?
Jo, så här:

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Jag gjorde en sökning i intervjun.
Ordet ”smal” nämns faktiskt inte en enda gång.
Det tycker jag är viktigt ändå, med tanke på hur många som skriver om ”smalhet” i Sandras kommentarsfält.
Bara en pointer så där i all enkelhet.

Sandra gör en intervju, Paula skriver om Sandras intervju och om hennes kommentarsfält och Sandra drar in Bianca Ingrosso i sitt svar i kommentarsfältet och använder henne som exempel.
Stannar den här trestegsraketen här eller kommer vi få se en fortsättning?

Äntligen en renovering och inte en slakt

Bildkälla: Sandra Beijer blogg

Här är köket. Det minst smickrande rummet i en annars rätt fantastisk trea. Köket renoverades för arton år sen. På den tiden var det exempelvis trendigt med svarta golv och att sänka taket för att sätta in spottar. Strunt samma om man högg av toppen av fönstrets gavel i ett hem från sextonhundratalet! Spottar skulle in! // Sandra Beijer

Äntligen en influencer som renoverar av behov, inte pga av marmorberoende och behovet av att slita ut allting mer för att man kan, snarare än behöver.
En regelrätt slakt många gånger, där nya, fina, fräscha badrum eller kök slits ut, till förmån för marmor som är en nano-bit mörkare eller ljusare än den förra ägaren precis satt in.
Marmor madness.
Sandras lägenhet i Gamla Stan har ett kök som ser lite…småledset ut…
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men den här kommentaren tyckte jag sammanfattade det ganska så bra:

Återigen drar Sandra till med ett trovärdigt och genuint samarbete.
Av kommentarerna att döma så är det uppskattat, även av läsarna.
Snickarna håller på att lägga golvet, medan Sandra, Björn och lille Didrik befinner sig i Frankrike.
Jag läste en annan kommentar under inlägget, och som också fick mig att undra lite:

Är ni oroliga för att hantverkare eller liknande ska läsa era gamla kärleksbrev eller hitta era sexleksaker?
Frågar åt en kompis.

Värsta reklamen någonsin?

Det är få inlägg jag stängt av ljudet på, snabbare än på det här av Sandra Beijer.
Visst, reklamen är bättre än den där hon spottar tandkräm i havet, men alltså ljudet på det här?
VEM vill lyssna på en minut av Sandra Beijer som borstar tänderna med en eltandborste, ackompanjerat av en ilsken ljudmatta som bara måste ha inspirerats av det här klippet?

May I mute, please?

Sandra Beijer spottar tandkräm rakt i havet

Bildkälla: Sandra Beijer Instagram

När influencers på egen hand ska skapa reklamer att publicera i sina kanaler så blir det inte alltid så bra. 
Ta exempelvis influencern Johnny Edlind och hans reklam för företaget ”Revolution Race” där han satt och eldade direkt på en klippa i ett naturreservat.
I det här fallet bör även företaget få sig en släng av sleven då de glatt publicerade dessa bilder på sina kanaler utan att reagera på det ytterst olämpliga i att elda PÅ en klippa, I ett naturreservat.

Sandra Beijers reklam för Sensodyn består bland annat av en bild på henne där hon ”lyxigt” spottar tandkräm direkt i havet. 

Värme mot kinden, en svag bris mot ditt borsthuvud, ett medelhav att skölja munnen i ? // Sandra Beijer

Grejen är ju den att man inte SKA skölja munnen direkt i medelhavet eftersom det finns ämnen i tandkräm som inte hör hemma i havet. 
Ska du spotta tandkräm i naturen så rekommenderar bland annat Friluftsfrämjandet att man inte spottar direkt i havet, utan att man istället gör det över marken.
På så vis filtreras tandkrämen genom sand och jord innan den hamnar i vattnet igen.
Ska man borsta tänderna ute i naturen så rekommenderas Svanenmärkta, naturliga eller ekologiska tandkrämer, någonting som Sensodyns tandkräm inte är.

En inte helt lyckad reklam med andra ord. 
Det här är alltså en reklam. En betald reklam. Som Sandra Beijer nog fått ganska mycket pengar för att göra.
Det handlar alltså inte om vad privatpersoner gör eller inte gör, utan om att det här är betald reklam från ett stort företag.
När man lyfter fram det som faktiskt är problematiskt i hennes bild – hur nöjda hade ni som betalade företag varit då?
Sandra har trots allt gått en tvåårig diplomutbildning med inriktning som copywriter på Berghs och arbetat som copywriter i både Stockholm och New York.

Jag undrar om företaget fått se reklamen innan publicering?
Borde de i så fall inte ha reagerat på detta?

Tack för tips!