På lunchen var det dags att vaxa sig. Nu är jag redo för svinsmå bikinis resten av sommaren 😆
Tror förresten att det här är första gången jag någonsin skriver att jag vaxar mig på bloggen? Inte för att det är något särskilt på något vis, men det hade jag ändå inte kunnat göra i förbifarten på tiotalet, utan att få en svans av kommentarer om patriarkala normer.
Minns till exempel när jag någon gång runt 2015 nämnde att jag använde stringtrosor – oj oj oj.

Många beskriver vår tid nu som en backlash för feminismen, att vi har tappat något. Men jag tror tvärtom. Det känns som om fler idag kan vara hela sig själva utan att dölja saker i rädsla att inte bli tagna på allvar. Skillnaden från innan är att fler bär på en medvetenhet om strukter och skönhetsideal. // Sandra Beijer 

Sandra berättar på bloggen att hon intimvaxat sig på lunchen och nu är redo för yttepyttesmå bikinis i sommar.
Hon reflekterar över att det nog är första gången hon nämner vaxning på bloggen, och hur sådant tidigare kunde trigga reaktioner om patriarkala normer, som när hon 2015 nämnde att hon bar stringtrosor.

Tror ni att den tid som är nu är en backlash för feminismen eller håller ni med Sandra som tror att det snaraste är tvärtom?
Är det inte samma sak att vaxa sig som att intimraka sig – om man ska vara krass?
Om syftet är hår ska bort, så spelar det väl ingen roll om man vaxar, rakar, sockrar, epilerar, krämar, sandpapprar eller använder vinkelslip för att ta bort håret? Man kan även rycka ett hårstrå i taget med en pincett, men det är nog inte att rekommendera man inte vill bli klar lagom till första advent.
Eller?

Give me your two cents here!
To wax or not to wax?

Om du inte läst inlägg 1 om saken så rekommenderar jag dig att göra det först – du hittar det HÄR – men summan av kardemumman var att Sandra Beijer försvarade sitt och sonens klotter på husväggar i Gamla stan med att det ”regnar bort”.
Nu har det kanske inte regnat några stora mängder sedan Sandra och sonen var ute och klottrade, men jag förstår inte riktigt hur det ska kunna ske eftersom i alla fall den här väggen ser ut att ligga under ett utskjutande tak.
Men någon har i alla fall försökt städa bort klottret, och jag är tveksam till att det skulle vara Sandra, utan det är förmodligen restaurangen, vars yttervägg det här är.

Bilden till höger tog en av mina läsare och skickade på mail:

Hur tänker Sandra att det här ska ”regna” bort?

Sandra Beijer har delat av sig av ett tips på om hur hon aktiverar sin son och den är att klottra på gator och väggar i Gamla stan, med gator/asfaltkritor.
Det här är någonting hon skrev om på sin blogg redan förra året, men det är uppenbart en favorit i repris har jag hunnit med att se flera stories om saken, och hon skriver även om det på sin blogg.

Dagen efter var det torsdag. Jag hämtade Didrik från förskolan med en ny ask gatukritor. Dags att färglägga Gamla Stan.
Vi gjorde fint överallt.
Västerlånggatan fick allehanda konst. Blommor, brandbilar och hjärtan.
Tycker den här trottoaren vi gjorde på Prästgatan blev bäst.

I kommentarsfältet tycker många av Sandras att det hela är sååååååå gulligt, samtidigt som de finns de som kritiserar henne eftersom de faktiskt klottrar på hus, och inte enbart på gator.
Detta leder till ett stundtals hetsigt kommentarsfält – där även Sandra är inne och skriver – och där det låter så här:

PATRICE (startar tråden)
Kommentar:
Ni kan ju för i x inte gå runt och måla med kritor. Det ser hur fult ut som helst. Det här är Gamla stan!!!!

SANDRA BEUER → PATRICE
Kommentar:
du är medveten om att det är gatukritor som försvinner på en dag?

CHRISTINA → SANDRA BEUER
Kommentar:
De försvinner när man spolar vatten på, inte bara av sig självt.

SANDRA BEUER → CHRISTINA
Kommentar:
exakt, regn. allt är borta nu, och var innan midsommarhelgen var slut fyi.

PATRICE → SANDRA BEUER
Kommentar:
Så absolut inget blir kvar? Inte ens en liten skugga från sidan? Det vet du inte.

SOFIA → PATRICE
Kommentar:
Det kändes lite weird att rita på husfasaderna?? Men på trottoaren och gatan tycker jag personligen att det är 100% ok

MIA → PATRICE
Kommentar:
Det där var faktiskt helt sjukt. Även att sätta sig mitt på gatan där det är typ rusningstrafik.

LOTTA → MIA
Kommentar:
Haha rusningstrafik i Gamla stan. Ja turisterna var sökert superarga. Chilla folk! Eller gå runt och säg till alla som har kul på sommarlovet (och är barn).

MAJA → PATRICE
Kommentar:
Jo, det kan absolut bli rester kvar på fasaderna. De är det ju ingen som går på och det regnar ju inte heller på samma sätt på fasaden alltid. I vår förening har vi fått gå ut med information om att inte rita på husen.
På gatan får man däremot rita hur mycket man vill med sina asfaltskritor.
Sedan är det för mig helt obegripligt hur man kan vilja lära sitt barn att man får klottra på byggnader.

HANNA → MAJA
Kommentar:
Vår dotter ritade med kritor på vår husvägg hemma för två år sedan. Det självporträttet sitter fortfarande kvar 😅 som tur är bor vi i villa så ingen annan än vår egen egendom påverkades lol

NINNI → MAJA
Kommentar:
Ja det håller jag med om till 100%…..som förskollärare pratar jag alltid med barnen om att det är ok att måla på gatan men aldrig på fasaden/husen. De är ju någon som äger dem och vill själva bestämma om huset ska målas/skrivas på mm. Vill man måla så kan man ta fram ett staffli.
Skulle verkligen inte vilja att någon kom o klottrade på mitt lilla gathus i en liten by i Skåne 🎨 (eller klottrade på dina föräldrarnas hus i Frankrike eller på ön?) 😀🤷‍♀️

Så vad säger då lagen om att klottra på hus med asfaltkritor?

Den korta versionen:

Att måla eller skriva med asfaltskritor på någon annans hus – utan tillstånd – är olagligt och betraktas som klotter, vilket är ett brott enligt skadegörelselagen. Däremot är det lagligt att använda kritor på trottoar, gata eller annan offentlig mark som inte ägs av någon specifik privatperson eller byggnad.

Den långa versionen:

🎯 Brottsbalken (1962:700) 12 kap. 1 § – som behandlar skadegörelse (vilket omfattar även kritmålningar på fasader):
“Den som uppsåtligen förstör eller skadar egendom till men för annans rätt till denna döms för skadegörelse till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Det betyder att all form av, medvetet orsakad skada eller märkning på annans egendom – oavsett om det sker med sprayfärg, tusch, kritor eller annat – klassas som skadegörelse enligt lagen.

För den som är intresserad av normen i sin helhet, finns lagtexten i 12 kap. 1 § (normalgraden), med detaljer som gradering till grov skadegörelse i 12 kap. 3 §, hos Riksdagen:
Brottsbalk (1962:700) – 12 kap. “Skadegörelse”

Summa summarum – Sandra borde kanske sluta klottra på hus tillsammans med sin son, eller i alla fall dela bilder på det hela eftersom det hon gör de factor räknas som skadegörelse?
Så tänker i alla fall jag…
Hur tänker du?

Jag har sökt Sandra för en kommentar men hon har inte återkommit. 

En sak värd att nämna är väl mängden smink jag burit genom åren.
Hela tiotalet var sminktungt för alla. I början av decenniet var det mer kul och quirky med vintagetwist, i slutet gick det över i jordiga toner och ”contouring” à la Kardashian.
Jag har alltid haft ett stort självhat kring mitt utseende, särskilt mitt ansikte. En stor del av min sminkrutin gick ut på att försöka gömma det.
Men det går ju inte att gömma ett ansikte.
Jag är glad att Didrik kom, och att jag liksom slutade orka hata mig själv – i alla fall inte på samma nivå som tidigare. // Sandra Beijer 

Sandra Beijers blogg fyller 20 år och hon bjuder sina läsare på en nostalgiresa genom alla åren – med olika stilar, bilder och små berättelser längs vägen, men jag fastnar särskilt vid ett stycke där hon skriver om självhatet kring sitt utseende, framför allt sitt ansikte.
Det gör mig ledsen att läsa. För det är sorgligt nog så vanligt, men jag blir också glad – för hon berättar att det var hennes son som fick henne att inte orka hata sig själv längre.

Att lägga timmar, dagar – ibland år – på att ogilla sitt utseende är inte bara hjärtskärande, det är ett rent slöseri med livets mest värdefulla valuta: tid. Jag vet, för jag har själv slösat bort värdefulla dagar som ung på att stå framför spegeln och leta fel, när jag istället kunnat göra något som faktiskt betyder något. Något som ger. I Sandras fall var det sonen Didrik som var hennes vändpunkt.

Relationer, skratt, passioner, vila, minnen – allt det som gör livet levande – påverkas inte av hur din haka ser ut i profil eller om du har en finne mellan ögonbrynen.
Självhat förändrar ingenting. Det gör dig inte vackrare, inte mer nöjd, inte lyckligare. Det enda det gör är att stå i vägen för allt som faktiskt spelar roll.
Vi är inte födda för att kontrollera vinklar eller räkna porer.
Vi är här för att finnas, känna, skapa, älska, vara, och varje sekund vi slösar på att hata hur vi ser ut är en sekund vi aldrig får tillbaka.

Men vilket otroligt roligt inlägg av Sandra!
Du som följer henne, när började du?
Jag har följt Sandra sedan 208 tror jag och minns tydligt två saker som nämns i hennes inlägg:
1 – Hennes samarbete med JC. Det satt alltid en stor reklambild på henne på väggen bakom busschauffören på bussen till Gustavsberg, och 2- när hon och Ludvig gjorde slut och Sandra skrev det mest hjärtskärande inlägget som jag nog aldrig kommer glömma, där smärtan riktigt strålade ut genom skärmen.
Jag minns att jag blev så berörd.