Och bebisen fick presenter. En Steiff-nalle från Alexandra som hon köpt när hon var i Ungern och jobbade förra helgen. Så gosig, den kommer han gilla. En björn till mini-björn <3
Av Petra fick bebisen en flytväst som han kan ha när vi hälsar på henne i skärgården i sommar <33 Han fick ett tillhörande brev om att hon gav honom havet 😭 // Sandra Beijer

Sandra Beijer bloggar vidare om livet som mamma med bebis, och hur hon träffat vänner för första gången sedan familjen gick från två till tre medlemmar.
Bilden som Sandra delar på sin blogg där bebisen försöker fokusera är HELT underbar.
Gör man fortfarande studentskyltar förresten? I så fall har de ju redan bilden utvald och klar. 😉

I kommentarsfältet diskuteras det livligt om presenter.
Ska man alltid ha med sig en present till den nya bebisen? Till mamman? Inte till pappan va? Han ligger väl ändå 9 månader back vad gäller arbetsinsats och engagemang här. 😉
Ska man ha present med sig när man blir hembjuden på middag?

Jag ÄLSKAR att ge presenter. Och att slå in presenter.
Jag kommer rösta för subventionerat presentpapper vid nästa val, om någon undrar.

Här är några spridda skurar från kommentarsfältet:

Gillar ni att ge, få, båda eller inget?
Och varför heter det ”julklapp” och inte ”julpresent”?
Christmas present – Birthday present.

Och på tal om presenter…
Är det okej att vara 41 år gammal och fortfarande tycka att det här är lite kul?
Samtyckes-kul alltså.

Redan 2007 visste Sandra Beijer att, om hon blev mamma till en son, så skulle han få namnet Didrik.
Fast forward till 2021 och Sandra Beijer har fått en son tillsammans med sin Björn, och givetvis heter han Didrik.
Didrik Werner.

Decibel verkar inte längre vara på tapeten om Sandra även skulle bli mamma till ett dotter, men vad sägs om Ebba Desdemona?
Didrik och Desdemona?
Didrik och Desdemonas Universum?

Här är det lite lördag hela tiden just nu. Vaken när min bebis är vaken och försöker sova när min bebis sover. Min kille lagar mat och puffar kuddar och vi somnar i en stor hög och småpratar med varandra när staden sover.
Har så mycket hormoner i kroppen. Måste gråta flera gånger om dagen över att vår bebis är så gullig. Hur kan han va så gullig och så otroligt liten?

Visa det här inlägget på Instagram

De är i alla fall så jag tolkar hennes Instagraminlägg, att bebisen nu är här.
Tjooohooooo!
Tror ni det blev en torsdags eller fredagsbebis?

Oavsett vilket så hoppas jag innerligen att allt gått bra, och vill passa på att säga från oss alla (japp, jag inkluderar även de som inte vill) till hela den nya familjen:

I torsdags flydde vi flyttkaoset en helg för att ta in på Miss Clara. Så otroligt skönt för detta fladdrande hjärta att inte behöva titta på flyttlådor en stund. Fantastiska fönster på detta hotell. // Sandra Beijer

Jag fick en kommentar här inne om att Sandra Beijers senaste blogginlägg är världsfrånvänt. Nyfiken i min strut som jag är, så marcherade jag omedelbart över dit för att se efter vad som pågick, och här är vi nu.

Jag läste de två första inläggen på Sandras blogg, men hittande ingenting som jag stod ut som extra världsfrånvänt.
Att ta in på hotell en helg, trots att man bor i samma stad? Är det världsfrånvänt? Är det inte detta som brukar kallas för ”staycation”, som Sandra skriver i sin rubrik?

Av inläggets första kommentar så misstänker jag att jag hittat rätt inlägg, jag förstår bara inte vad som är så världsfrånvänt med det?
Det är ju inte som att de chartrat ett eget flygplan som flyger dem varv på varv runt jorden, och som först landar när lägenheten är till 100% klar att bara glida in i?
Nu bör man ju inte flyga flygplan i slutet av sin graviditet, men ni fattar.

Tycker ni att det här är världsfrånvänt?
Oavsett om det avser hotellvistelsen eller pastarätten?

Redan från start så har Sandra Beijer haft en ganska så ”okrussidullig” inställning till sin graviditet och bebisen i magen.
Hon har helt enkelt inte känt som normativt förväntat av en gravid kvinna och har vägrat att vara gravid på någon annans villkor.
Jag vet att det sticker hål på den där rosaskimrande gravidballongen, när en kvinna inte känner att livet börjar när man skaffar barn, att livet blir komplett med det lilla miraklet i magen som man älskat och längtat efter sedan det stod plus på en plastbit man precis kissat på, men jag förstår samtidigt inte hur det kan vara så provocerande med en kvinna som tycker och känner som Sandra.
Vissa kvinnor verkar nästan bli personligt kränkta av det, trots att Sandra varit väldigt tydlig med att det är så här HON känner och att hon inte lägger någon som helst värdering i hur andra väljer att göra.
Motherhood har gjort en lång intervju med Sandra, under #slutskammat, där hon pratar om och förklarar sina känslor, utan att för en sekund be om ursäkt för dem.

Det var inte totalt oplanerat men det kändes som att jag fick ett sjukdomsbesked ungefär och sen ska man förhålla sig till det. Jag är ingen barnkär person riktigt och kräver väldigt lång startsträcka för att vänja mig vid saker.
[…]

Sandra Beijer som alltid skrivit om det som är romantiskt – lobster rolls, böcker, dricka rödvin – har sen hon blev gravid berättat öppet och ärligt på bloggen om hur det känns. Om att hon fortfarande inte är säker på att hon vill ha barn, att hon har svårt att se personen framför sig och att hon blir matt av att titta på barnmorskans guide om hur man tar hand om en människa.
[…]

Att bli mamma är inte en gåva det blev liksom till för att man knullade med någon.
Många har blivit förvånade över hennes krassa inställning till graviditeten.

En riktigt bra intervju som jag rekommenderar till den som är intresserad av att veta mer om Sandra och hennes tankar till sin graviditet, bebisen och livet som komma skall.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Sandra Beijers krusidullfria frågestund om sin graviditet och känslorna kring den.
Här kommer några frågor från frågestund del 3, som verkar vara den sista innan bebisen befinner sig på utsidan.

Vad har förvånat dig mest med att va gravid?
Att den helt tar en i besittning. Jag trodde man bara blev tung av bebisen liksom. Tänkte först att whatever jag ska träna och va min egen person.
Men nej nej nej. Hela kroppen är i oordning, jag upplever att skelettets mjukhet (och det som kallas foglossning dvs att man blir helt wobbly i skelett och leder) gör en extremt begränsad.
Jag är hundra procent en gravid person med allt vad det innebär.
Har bestämt att jag sätter mig själv på paus tills vidare, orkar inte kämpa emot den här mega-urkraften.

Hur ska man veta om man vill och tänk om det inte går? Orka ha barnlös som identitet.
Jag är med dig. Men upplever att de flesta inte alls vet?
Jag vet tbh fortfarande inte om jag verkligen vill.
Och vad skönt ändå att kunna vila i det. Få grejer i livet styr man helt & det blir oftast bra ändå. Känns på något vis tryggt att veta att man inte behöver veta. En bebis kommer komma och det får lösa sig.
Saker löser sig.
Och angående om det inte går – är det inte en risk man får ta i allt? Hellre att ha provat och veta än inte provat alls. Det är som kärlek ju. Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.

Har din relation förändrats i och med graviditeten?
Förutom det mest uppenbara att det har blivit lugnare eftersom vi inte kan festa osv så har den fått en snabbskjuts i sin fördjupning. Att skaffa bebis ihop är att bestämma att man vill leva ihop.
Vårt förhållande är tryggare och mer självklart. Samtidigt har vi bara varit ihop i ett och ett halvt år och jag är fortfarande så väldigt förälskad i honom. Så tycker det här med graviditeten gjort vårt förhållande fint. Man lär känna varandra på ett annat plan när man plötsligt måste bygga ihop sina liv. // Sandra Beijer

Jag tycker Sandras sista svar om sitt och Björns förhållande var så fint. 
Även det här: ”Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.”
SÅ sant och SÅ svårt när man blivit sårad, men SÅ värt det när man träffa någon som inte är en knöl.

Här hittar ni hela inlägget.

Jag känner inte att mitt eget moderskap är något ljuvt och fantastiskt. Det betyder inte att det är mindre värt.
Ni får inte glömma att jag är mitt i en stor bearbetning av att det faktiskt ska bli en bebis, så snälla var snälla. // Sandra Beijer

Sandra Beijer har på allmän begäran skrivit ett inlägg där hon svarar på frågor om sin graviditet, och svaren hon ger är lite annorlunda mot vad man är van att läsa från gravida influencers.
I de flesta frågestunder så beskriver den blivande mamman sin graviditet som magisk, fantastisk och ”att det är som att livet startar nu, med det här lilla miraklet i magen. Stor som en squash är den också. 😉
Sandras frågestund är…hur ska jag säga….motsatsen till det.
Här kommer några frågor och svar från Sandras blogg:

Vet du könet/Kommer du ta reda på könet?
Ja, vi har vetat ett bra tag. Sedan början av maj faktiskt.
Det är viktigt för mig (och oss) att ta reda på så mycket information om personen i magen som möjligt, för att göra detta mer begripligt.
Kommer inte ha nån gender reveal på bloggen. Men ni kommer få reda på könet naturligt när den kommer ut, ett namn måste hen ju ha.

Du har själv skrivit att du inte är så pepp på själva graviditeten men finns det nån överraskning med det?
Vet inte om jag har skrivit det? Det tror jag inte? Det är läskigt med bebis och så vidare, men just att vara gravid är något jag alltid tänkt att jag skulle trivas som. Och det gör jag.
Jag känner mig fin som gravid och har alltid tyckt att graviditet är en väldigt snygg stil om man får skriva så 🙃.
Det är tråkigt att jag har så ont och inte kan strutta omkring i högklackat och typ va snygg i en bar, men annars tycker jag att det är roligt att klä på mig om morgonen och känner mig ganska het.

Hur förbereder du dig inför förlossning?

Ska du amma?
Detta har jag förstått i mitt kommentarsfält är en känslig och het fråga.
För mig är det mest en konstig fråga? Och otroligt ointressant. Va? Du undrar om jag ska amma?
Jag antar det, om bebisen vill det.

Vad har du köpt till bebisen?
Vi har köpt exakt noll saker.

Vad ser du mest framemot med att bli mamma?
Det är fortfarande rätt svårt att greppa, men tycker om tanken på min kille som en pappa <3 Så gulligt.

Det här var alltså gravid-Q&A nummer ett.
Jag undrar hur många Sandra har planerat egentligen… 🙂