Öppet Spår

458 kommentarer

Vilka är bästa fynd på Second hand? Möbler, kläder eller annat?

Gillar ni att handla så ibland? Jag tycker att det känns bra ur miljösynpunkt och för att det är härligt att göra fynd.

Levis Jeans är alltid bra fynd på second hand.
Sen fyndar jag nästan alltid äldre kaffekoppar med fat, trevligt när man har över gäster.

Min svärmor var med och startade upp en secondhnd butik i staden jag bor så det fick verkligen upp mina ögon + att butik är väldigt stod och luftig, vilket jag tycker känns fräschare jämfört med andra.

Möbler skulle jag undvika om det är stoppade möbler. Stor risk för att få med ohyra in i hemmet, exempelvis vägglöss. Samma sak med kuddar etc.

Gäller även kläder. Tvätta allt omgående i 60 grader. Alternativt frys in i tre dygn.

Kläder och väskor är mina bästa second hand-fynd. Jag handlar inte så mycket second hand just nu men brukar lämna in kläder och annat som är i fint skick som jag vill rensa ut till Stadsmissionen eller Röda korset.

Allt i mitt hem utom säng och soffa är second hand. Tycker att second hand är mysigare och ger mer känsla + snyggare. Bonus att det är miljövänligt! Har aldrig råkat ut för ohyra och har handlat second hand i typ 20 år. Köper även mkt jackor och skor på second hand, har bara bra erfarenheter från det.

Jag köpte min bästa jeansjacka för 20kr för ett par år sedan, helt klart mitt bästa fynd! Älskar att handla secondhand och handlar oftare och hellre där än på ”vanliga” butiker som typ H&M

Min second hand är väldigt lokal och får in allt och ingenting. Hittat svenskt tenn ljusstake för 15kr, saker från skeppshult för 10kr styck osv. Gjort många bra fynd.
Det allra bästa var nog min tvbänk för 40kr, kollade efter den i butik där den låg över 2000. Och böcker såklart. Älskar second hand

Tack för alla svar! Jag har fyndat så mycket att det är svårt att välja bland både möbler och t ex jeans. ?

Nä för egen del så gillar jag inte att köpa andras saker och köper därför inte begagnat eller på loppis. Dock gjorde jag ett undantag för bara en vecka sedan när jag gick förbi myrorna och såg en helt ny mandelkvarn i fönstret. Jag skulle ändå göra egen Budapestlängd och behövde mala nötter.

Köpte en nästan helt ny Elsa-klänning, med släp och allt för 30kr till dottern. Används från morgon till kväll här hemma. ??

Köpte en del kläder second hand. Tills jag en dag fick med pälsängrar hem och nu finns de äcklena överallt. Fan aldrig igen.

Min 40-talssoffa (blocket), mitt köksbord (köp och sälj på fb!), en fin ljusstake (Tradera), köksstolar i äldre modell (auktion online), barnoverall (tredje säsongen nu, från blocket), fantastisk växasäng (blocket), inredningsdetaljer från Myrorna, Bra Begagnat/Ge för livet och småloppisar. En hel del med andra ord ??

Tack snälla även för dessa svar. Jag brukar inte köpa kläder längre, men gjorde det och inredning köper jag fortfarande. Det ska helst vara i riktigt bra skick förstås och gärna riktigt billigt.

Nuförtiden handlar jag inte särskilt ofta på second hand. För ca 7 år sedan fyndade jag en liten Louis Vuitton vintage väska för under 200:-, trodde inte mina ögon. Lädret var alldeles sådär härligt brunt, ni som vet ni vet.
En annan gång hittade jag en Mulberry plånbok, för typ 35 kronor?! Undrade om det var praktikanter som satt priset, som inte hade koll..
Ingenting fel på praktikanter, men ni förstår vad jag menar.
Idag känns inte Second Hand lika roligt längre, H&M plagg är ju nästan prissatta som originalet.

Jag har också handlat märkesväskor och -kläder så och någon gång var det extra billigt så då sa personalen: ”Vem har märkt den här?” ?

Hittat Dior-skor i 5€-högen…

Lycka! ?✨

Eller så var allt fake bara. Skulle aldrig köpa begagnat om jag inte kunde gå förbi en LV-butik och verifiera äktheten. Fakeprodukter är barnarbete och sexhandel. Det stödjer jag inte.

Rekommenderar inte att köpa möbler. Jobbar på ett boende där anhöriga lämnade möbler till second hand från dödsboet. Brukaren hade mrsa-smitta.

Usch, det lät otäckt. Bra att du skrev, tack! Just det har jag inte läst om förut.

Men sluta sprid okunskap, fördomar och allmän rädsla! MRSA smittar INTE via möbler ??‍♀️

Men alltså MRSA är inte pest, det finns en massa människor som bär på MRSA och du lär ha suttit i en massa möbler där smittade människor har suttit utan att ha utsatts för risk att smittas för det. Såna här påhitt är så dumma och skadliga! Har vi inte lärt oss någonting av hur man (felaktigt) såg på HIV/AIDS förr?

Du jobbar alltså på ett boende och är därmed ansvarig för hygien/smittspridning och saknar adekvat kunskap inom området? Skrämmande!!!

Snygga, äldre glas brukar jag fynda!

Sådana i riktigt tunt glas och med etsningar i eller vad det heter? (Inristade motiv)

De kan vara så vackra. T. ex med rosetter.

Jag har köpt en del glas, men främst extra fint porslin. Det är bara att diska i riktigt varmt eller t.o.m kokat vatten alternativt köra på ett långt och varmt program i diskmaskinen om glasen och porslinet tål det.

Det blir så personligt att ha sådana kvalitetsglas och sådant kvalitetsporslin.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag funderar på att köpa en epilator för mitt hår på låren. Nån som har testat att epilera väldigt tunna strån, funkar det?

Och ni andra som har håriga lår, hur gör ni med dem?

Jag har lasrat bort på alla ställen med grovt hår så skulle kännas så jäkla onödigt att köpa en epilator om det inte funkade på mina tunna lårhår. Jag har ett antal år vaxat låren själv men nu är det så uttunnat att det knappt tar längre. Då tänkte jag att nu kanske jag kan gå över till rakning, men nej! Fortfarande för mycket, kommer ut stubbigt och vasst fastän stråna är så tunna :'( Blir så sjukt obekväm av detta när jag har sex. Särskilt eftersom mina lasrade underben är superlena haha, då känns det bara blä med håriga lår.

Köpte en för 2000 kr för något år sedan. Använde exakt 1 min. Kommer aldrig hända igen. Och då har jag ändå vaxat mig regelbundet i 13 år (inkl brasilian) och är INTE smärtkänslig. KÖP INTE.

för att det gjorde för ont? Men var det ”vanliga” eller tunna hår du epilerade då?

Inga problem! Bara håren inte är för långa, då gör det ont tycker jag. Men helt okej annars. Visst känns det men helt överkomligt. Vill man vara fin får man ju lida lite pin ?

Hmm okej. Hur kort kan håret vara för att det ska funka med den du har?

Möbler skulle jag undvika om det är stoppade möbler. Stor risk för att få med ohyra in i hemmet, exempelvis vägglöss. Samma sak med kuddar etc

Jag har tunna strån på låret och epilerar 🙂 brukar epilera mig när jag duschar, värmen gör att det blir lite smärtlindring

Ah 🙂 vad har du för epilator? Händer det att stråna går av istället för att ryckas ut?

Oj lite osäker på vad det är för märke jag har och jag jobbar dygn ? tror den är från Braun, kostade ca 700kr, köpte på Apotea tror jag. Nej dom har aldrig gått av istället för att ryckas med för mig ?

Okej, vad skönt att det funkar för dig 🙂

Epilerar man fel, ofta pga att det gör ont så man blir stressad och rör maskinen för fort, så får man exakt samma effekt som vid rakning, nämligen att den sliter av håren istället och du får stubb. Ofta krävs lite övning innan det blir helt rätt resultat. När jag jobbade på Braun så fick man pengarna tillbaka om man efter en period testat men inte var nöjd. Kan vara så fortfarande på just deras produkter. Vi hade en som var vattentät som man kan använda i duschen eller badet och det är egentligen den enda jag skulle rekommendera för det är otroligt smärtsamt att använda den ”torr”.

Personligen vaxar jag hela benen på salong. Tycker det är skönt att få det gjort på 35 min och sen vara klar. Att epilera tar så lång tid och jag tycker att det är knepigt i knäveck och bak på låren. Men har man inte så mycket hår där så är det nog lättare.

Okej, men det måste ju göra mindre ont med de tunna stråna och bättre success rate då, eller? Vad jag har läst mig till är det på underbenen, bikini, armhålor osv som folk verkar få problem.

Det jag inte gillar med vaxning är att det måste växa ut rätt långt för att funka, särskilt om man ska betala varje gång vill man ju inte chansa. Nu när jag vaxat flera år känns det som de växer långsammare också så får ha den håriga känslan väldigt länge innan det går att fixa, haha. Jag vill ju hitta en epilator som tar rätt korta strån också, men framför allt känns det som att eftersom man kan köra lite då och då hemma så tar man alltid de längsta löpande liksom. Eftersom jag har lasrat vet jag ju hur olika växtcykler håret har.

Tack för tips, ska testa det! 🙂

Finns olika ”huvuden” på epilatorn som man kan byta liksom. Vissa är för kortare och tunnare hår eller till ansiktet eller specifikt till bikinilinjen. Man kan testa sig fram lite för att hitta det huvud som funkar bäst men en epilator är ju egentligen som en liten maskin som driver en spole med massor med små pincetter på, så allt du kan få tag på med pincett kan en epilator i teorin också få tag på. 🙂 Det som kan gå fel är att man som sagt antingen rör den för snabbt, så att den inte hinner dra ut hårstråna från roten, eller att man ”trycker” den för nära huden så som man är van vid när man rakar benen. Det skulle jag säga är de vanligaste felen folk gör. Helt rätt att epilator är bättre om man inte vill vänta på så lång utväxt. 3 mm ska räcka för en bra epilator.

Gör det ont kan man ju alltid ta en Ipren eller ett par alvedon innan man sätter igång. Kan lindra lite. Jag upplevde när jag gjorde det att jag fick gå över samma områden ett par gånger innan den hittat alla strån men så kan det ju vara med andra metoder också.

Alltså vad är oddsen att hitta en expert såhär en lördag på öppet spår, vilken lyx! 😀 tack snälla du för jättebra tips, nu har jag bestämt mig för att testa. Är det värt då att köpa en dyr modell, får man bättre resultat, gör det mindre ont? Vad är grejen med de som har en lampa på, är det bättre att man kan se håren också?

Haha ja lampan är faktiskt mer användbar än man tror, speciellt till de där tunna stråna som man har svårt att se annars. Lampan brukar vara ett vitt sken liksom, så lyser upp även strån som man inte ser i vanligt ljus.

Mellan Brauns produkter (som är de enda jag arbetat med) så brukar prisskillnaden egentligen hänga ihop mest med om den är laddningsbar eller inte, om den kan användas i vatten eller inte, hur många huvuden som kommer med och hur snabb den är. Desto snabbare den är desto mindre ont gör det skulle jag säga. Det är också lite bredare standard-huvud på de nyare modellerna. Då täcker du större yta på längre tid. Skulle satsa på en som går att använda i duschen som sagt, och som har åtminstone ett par olika huvuden. Så de allra billigaste skulle jag personligen välja bort.

*kortare tid ska det vara såklart haha!

Ärlig fundering, vad är det med kroppsbehåring som gör dig så illa till mods?

Jag är inte ts, och har inga jätteproblem med hår men vill vara rakad för tycker det känns bättre. Gillar det mer vid sex, huden kommer ”närmre”, tycker även om det i kläder osv. På mig kliar det om jag låter håret växa ut (Har testat, under 6mån så inget stubb kliande)

Var ju inte heller jag som startade tråden men man kan ju trivas bättre utan. Min hy t.ex. blir knottrig och kliar lätt om jag låter håret vara på benen. Skönare då att ta bort det. Gör det helt för min egen skull och det tror jag det finns andra som gör också. Det är ju ett högst personligt val och ingenting man behöver ha en anledning till. Man behöver ju inte alls vara ”illa till mods” över någonting.

Märkligt då att nästan inga män känner så? Varför känner inte dom sig illa till mods av kroppshår?

Det får du fråga någon annan. Som sagt, känner mig inte heller illa till mods över det.

Personlig preferens bara, tycker om känslan av hud utan hår ”i vägen” och tycker det är sexigt. Håller med 21.07 om att huden känns närmre. På den tiden innan jag hade lasrat bort det grova håret gjorde det också väldigt ont när det växte ut.

Med det sagt så har jag alltid avskytt rakning för det känns så onaturligt när det växer tillbaka, har alltid föredragit vaxning, plockning osv med en naturligare återväxt. Eftersom man (okej, jag, som en väldigt hårig person) ändå har det här tunna tunna fjunet på hela kroppen känns det så ”konstlat” med helrakade partier på t ex låren. Jag vill att det ska kunna växa tillbaka pyttelite och liksom smälta in. Av denna anledning låter jag allt mitt armhår vara kvar trots att jag verkligen ogillar det. Så jag är inte helt besatt. Hoppas det var svar på din fråga 🙂

Känner mig som en gorilla annars

Der gör ont dom första gångerna, riktigt jävla skit ont! Men sen när man gör det regelbundet så är smärtan helt klart överkomlig. Jag torrepilerar men ska nog ta låren när jag duschar. Låren gör ondast tycker jag.

Attans 🙁 men ja, låter som man ska satsa på en vattentålig variant. Får du bra resultat iaf?

Jag epilerar enbart sen ett år tillbaka.
Smärtgränsen ”vänjer” sig. Första gången höll jag på att smälla av och kunde inte ens ta ett hårstrå på låret, idag tar jag hela skiten utan större problem. Det är inte skönt direkt men ändå helt okej.
Jag gör det alltid direkt efter dusch/bad, varm från duschen plus att det känns som om hårstråna släppa lättare. Kanske bara inbillning ?
När jag har mens kan jag absolut inte använda den, då håller jag på att smälla av av smärta men kan å andra sidan inte plocka ögonbrynen då heller utan att ögonen tåras, mer smärtkänslig då antar jag.

Kör på! Jag epilerar sedan 10+ år sedan. I början hör det ont men man vänjer sig. Nu kan det gå perioder där jag inte epilerar men alltid när jag börjar om så tar det ett par minuter så har kroppen vant sig igen. Jag har faktiskt precis börjat epilera låren och för mig är låren minst smärtsamma på hela benen att epilera. Ett tips dock är att inte ha för långa hårstrån!! Ju längre desto ondare gör det.

Julfest igår vilket slutade med att jag imorse vaknade upp hos en kollega. Båda är singlar och ingen är överordnad denna anda, så egentligen inga problem på det sättet men jag förstår ju ändå att det kan bli problem, framförallt eftersom vi nog kan tänka oss att göra detta igen. Vad har ni för erfarenheter av hor på kontor?

Hor ? Tuta och kör, kan ju inte mer än få åt helvete ?

Äsch är ju ”bara” sex och ”bara” en arbetsplats. Ingen dör. Kör på så länge ni båda vill det.

Har alltid själv gått efter devisen ’don’t shit where you eat’ men det kanske varit ett misstag från min sida. Have fun!

Du ska aldrig bedriva hor på ditt kontor, eller där du bor ? mitt favorituttryck

Mitt är ’don’t dip your pen in company ink’ haha

Hahahah been there. Bland det roligaste som jag varit med om, så spänt mellan oss på ett roligt sätt på jobbet. Vi höll dock på i flera månader på jobbet också, blev en avsugning på kontoret och knull i lunchrummet. Och strul varje dag 🙂 Han hade dock flickvän och jag ville väl ses mer än han kunde/ville så det var jävligt jobbigt också.. En kille som var otroligt på och av. Inget jag rekommenderar men så roligt stundvis att jag typ rekommenderar ändå.

Haha var att han var av och på som var problemet? Inte att han hade flickvän? ?

Men… alltså du och alla, följ alltid den gyllene regeln och gör mot andra såsom du hade önskat att de skulle göra mot dig. Alltså; håll inte på med någon som är upptagen. Det är ovidkommande vem som bär skulden – naturligtvis är det personen i förhållandet som gör det”största” felet, men din etiska börda är inte superlångt ifrån.

Etisk börda låter rätt otydligt, det jag menar är att det är empatistört att handla så.

Jo, jag vet. Jag har faktiskt bett flickvännen i fråga om ursäkt. Helt fel av mig. Tyvärr tyckte jag om han lite för mkt för mitt logiska tänkande. Han behandlade både mig men framförallt henne som skit (behandlar henne fortfarande illa). Vi hade julfest förra helgen och då hade hon sagt att hon skulle följa med ut å festa sen för hon inte litar på han, det tyckte han var jobbigt för han ville hålla på med mig 🙂

Och jo, att han hade flickvän var ju anledningen att han var av och på. Ångest vs kåt, ångest vs kåt i hans huvud liksom.

Tack för ditt uppriktiga svar, men jag fattar ingenting? Det låter som att samtliga parter har noll integritet och/eller självrespekt? Jag har tack och lov inte varit med om detta själv, men om jag hade det så hade jag sannolikt dumpat min partner. Det låter ju som att han antingen behöver vara singel eller ha ett öppet förhållande.
Nu vet jag i princip ingenting men ändå, om jag var du, så hade jag aldrig låtit honom berätta sådant för mig igen. Jag hade tagit ett snack och klargjort att vi hädanefter bara är kollegor och att jag inte önskar någon som helst annan kontakt med honom i några som helst andra frågor, någonsin igen.

Jo, det är en jävla soppa. Hans flickvän är tyvärr otroligt svag och har som du säger ingen självrespekt. I princip hela jobbet pratar om hur illa han behandlar henne (då jobbar hon inte ens med oss). Inte bara i form av otroheten utan kallar henne tjock osv. Hon skulle dock aldrig lämna, när hon fick reda på otroheten la hon samma dag upp kyssbilder där hon skrev hur mycket hon älskade honom och skyllde istället allting på mig (HUR kan man ligga med killar som är upptagna???? Absolut, men hur kan din kille som är upptagen ligga med mig?). Väldigt väldigt synd om henne, men hon är så jävla kär/svag tror jag. Som min kompis sa ”han skulle kunna ligga med dig och hon låg bredvid, hon skulle ändå aldrig lämna”.

Om det är något jag ångrar så är det faktiskt min affär med honom. Nu jobbar jag inte kvar där så jag slipper honom men jag önskar att jag rytit ifrån tidigare (eller aldrig någonsin rört han) och det är något som gnager i kroppen. Tyvärr förlorades även min självrespekt MÅNGA gånger i denna historia då jag som sagt började gilla han så mycket att jag gjorde allt bara han var med mig. Det gör mig så irriterad då jag i vanliga fall ser mig som en tjej med skinn på näsan.

och det här är bland det roligaste du varit med om? What the actual fuck

Man får ju försöka dela upp det. Det var bland det tuffaste jag varit med om också såklart. Med roligaste pratar jag om att hålla på med en kollega, inte att vara the other girl.

Herregud ?

Den flög dig över huvudet .. vilken dynga ?

Vill skaffa en kattunge (tänkt på det länge, och kommit fram till att det kommer fungera). Tips på vad jag ska tänka på inför köp?

Ja köp inte en utan adoptera från ett katthem ?

Att du har råd med en. Försäkring, mat, leksaker, kastrering etc.

Jag vet att man inte kan sätta ett pris på att ha ett djur på det viset samt att överraskningar i form av dyra veterinär räkningar alltid kan tillkomma MEN är det någon som kan svara på vad det kostar att ha katt utöver extra utgifter? Alltså allt det vanliga typ mat, leksaker, sand, tillbehör.. försäkring? Jag kommer inte skaffa katt nu då vi har små barn men om några år.. Längtar!❤

Typ 200 för kattsand(bra kvalité) sedan tillkommer ju allid mat och det kan variera. Jag köper stora sexkilossäckar som räcker länge, 3-6 månader beroende på antal katter, deras storlek och aktivitetsnivå. Runt en hundralapp eller så i månaden kan det slås ut på. Försäkring betalar jag halvårsvis, ca 600kr per gång.

Skaffa två syskon istället så synd om ensamma djur! Adoptera i från nått djurehem. Köp bäddar, filtar och ett högt klösträd. Lite leksaker att aktivera sig med ensam och med dig. En kartong kan roa en katt i dagar ?

Katter är inte flockdjur och behöver absolut inte en ”kompis” för att må bra. Viktigare att de får gå ut så de kan göra av med energi och utöva sitt naturligt beteende.

Min ville gå ut och jag bor så att det gick bra. Vet många som har katt och katten inte vill gå ut. Alla katter är olika.

Jag har haft katt hela mitt liv så jag vet vad jag pratar om. Vissa gillar att vara själv andra inte precis som vi människor! Men tar man syskon kommer dom förbli vänner för livet! Mvh ägare till 5 katter! ?

Jahapp, jag har också haft katt hela livet och är utbildad på området om vi nu ska hålla på så. Att en del katter kan lära sig acceptera andra katter är inte det samma som att alla som skaffar katt måste ha minst två stycken. Att ha flera katter på liten yta, t.ex.i en lägenhet, innebär troligen mer stress än ”vänskap” för de allra flesta katter.

Nyfiken: vad har du för utbildning där det ingår hur katter funkar? Genuint nyfiken. 🙂

Etologi

Ah, jobbar du med djurskydd eller djur på något sätt? Vilken dröm! 🙂

Funkar toppen med alla mina katter och dom är goda vänner. 2 bästispar och en som mer är för sig själv men ingen stress eller bråk någonsin och jag bor i lgh men på bottenplan så dom som vill får gå ut. ?

Nej, de brukar inte bli vänner för livet. Någonstans blir det ett skifte i dominans, vissa klarar det och går ner i rangn, andra inte. Har haft både innekatter och utekatter, samma procedur ca 5-7 år in i livet. Katter klarar sig fint själva, om de får tillräckligt mycket kärlek. Extremt viktigt vid innekatter.

Haha, jag tog två syskon för att de skulle ha en kompis för livet. Nope, de nästan hatar varandra!
De vistas i stort sett aldrig i samma rum. De kan gå förbi varandra utan att slåss, men aldrig mer än så.
De är ute/inne-katter och kanske kan revirtänkandet påverka lite.
Men min ena katt är mer kompis med grannens katt än med sin bror =)

Kattungar är jätte populära från djurhem. Och man måste åka 3 till 4 gånger och hälsa på den innan köpet blir av. Helt ok köpa från privatperson. Men du måste ha tid med den dvs inte lämna en hel dag ensam. Och försäkra och tillbehör som transportkorg leksaker och bra mat. Min blev 18 år men hon var det bästa vän och tiden med henne var underbar. Lycka till.

Instämmer, adoptera från ett katthem! Om du skall ha kattunge, ta två. Det är enbart fördelar då de har sällskap av varandra och det är inte mer jobb.
Kastrera, försäkra och id-märkt!

Beror på din ekonomi. Två blir dubbelt så dyrt. Min katt ville vara ensam katt samma där katter är olika till sinnet.

Finns mkt att tänka på: ekonomin såklart. Kattungen ska vara minst 12v, veterinärbesiktigad, chippad och vaccinerad. Försäkring är livsviktigt!
Och stöd inte buskavel, köp raskatt eller adoptera 🙂
Och sist men inte minst , är det en innekatt med långa ensamma dagar?-> köp två

Att det är ett ”barn”. De är söta, mysiga och allt det där, men de är också jobbiga, nyfikna (Drar ner allt i golvet, stjäl saker, biter i sladdar, klättrar) och kräver mycket första året.
Bra att vara medveten om och beredd på innan 🙂 Säkra din lägenhet, ha inget som kan gå sönder framme, se till att ha klösställning redan från början, ha koll på vad som är giftigt i matväg och växter, och vänj katten på en gång vid kloklippning.
Och – glöm inte att njuuuuuuuta ❤️

Jag har älskat mina katter från start, men det är när de är runt 1år det börjar bli roligt på riktigt att ha dem 🙂

Och de river på tapeter, river ner blommor från blomsterbrädan osv osv osv
Tänk dig för mer än en gång??

Om du jobbar och kattungen kommer vara hemma ensam under dagarna skulle jag rekomendera att köpa 2 så dom har sällskap av varandra. Köpte själv 2 syskon för 3 månader sen och det känns väldigt skönt att veta att dom inte är ensamma när jag är borta och jobbar 🙂

Skaffa två! De behöver sällskap! Enligt lag får ett husdjur inte vara ensam längre än 4 timmar. Så två st är ett måste.

Helt fel. Djurskyddslagen säger bara att katter ska ha tillsyn minst 2 ggr/dygn. Läs på innan du uttalar dig.
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/skotselavhundochkatt/saskoterdudinkatt.4.207049b811dd8a513dc80001987.html

Kattungar ska ses till oftare. Samma gäller sjuka eller skadade katter

Korrekt läst. Men det står inte att de inte får vara ensamma längre än fyra timmar vilken någon försökte hävda. Tillsyn innebär också att en människa ser till katten så där hjälper det inte med en kattunge till.

Tack för alla svar 🙂

1. Köp en frisk ras, alltså ingen katt med trubbnos (t.ex. perser), inte Scottish Fold, inga genetiskt svanslösa katter, ingen Munchkin eller nakenkatter utan morrhår. Många raser hat genetiska problem (t.ex. hjärtfel hos Main Coon) – kolla att föräldrarna är testade. Det ”bästa” är naturligtvis att adoptera.
2. Skaffa katt utifrån önskat temperament och inte utseende. Bengaler t.ex. är fantastiskt vackra – men ofta väldigt krävande.
3. Skaffa en försäkring och skapa en buffert! En operation kan snabbt kosta tiotusentals kronor. Vissa ingrepp ersätts först senare eller inte alls av försäkringsbolagen, därför är det viktigt att man har en egen buffert.
4. En kattunge innebär mycket tid och en hel del jobb, är du säker på att du har den tiden? En katt måste aktiveras – har du lust och tid att leka och träna dagligen med din katt? Speciellt kastrerade katter ökar lätt i vikt och alla katter behöver aktivering såväl mentalt och fysiskt, speciellt om de ej har möjlighet till frigång.
5. Är du beredd att inreda ditt hem för en katt? En katt behöver flera gömställen (helst i alla rum), höjdskillnader (hyllor, flera katträd t.ex.) och ibland flertalet kattoaletter för att må bra. Vissa (många!) katter är experter på att äta oätliga saker, var beredd på att du inte kan låta något ligga framme (hårsnoddar, snören, plastbitar, underkläder, skumgummi, sladdar, stenar, tabletter…)
6. Fråga din veterinär om medicinska frågor, inte facebook 🙂

Här du försäkring så direktregleras kostnaden direkt hos veterinären om det går på försäkringen, vilket du får besked om direkt.
Har stor erfarenhet av sjuka katter med försäkring.

Fast alla behandlingar täcks inte av försäkringen. Därför behöver man ha en rejäl buffert för om ens husdjur behöver vård som inte täcks av försäkringen.

Kidnappar tråden.
Jag har en kattkille på 1,5 år. Han var ensam i sin kull men hade sällskap av andra katter och kattungar under sina första tre månader.
Han är innekatt och det är inte möjligt att släppa ut honom.
Funderar på att skaffa en kompis till honom. Vad tycker ni?
Jag har dåligt samvete för honom. När jag arbetar är jag borta 11-12 timmar (arbetar 14 pass på 28 dagar). Sen sover jag ju 5-6 timmar, lediga dagar mer. Leker med honom ca en timme när jag kommer hem och en stund när jag vaknat.
Han visar inga tecken på att må dåligt, men jag tycker inte det känns riktigt okej att jag är ”hela hans värld”.

Ta en katt från ett kattHEM. Inte tex kattkommando syd. (Vääärldens sämsta organisation. Önskar inte ens min värsta fiende att skaffa katt via dem). Bor du i lägenhet rekomenderar jag att ta en katt från en privatperson. Då de från katthem oftast är födda utomhus och stor förändring i deras liv att sedan bli innekatt. Kan protestera med att kissa inne och andra sattyg.

/ självutnämnd kattexpert

Inga problem med katt från katthem om man bor i lägenhet! Här själv 3 katter från vårt katthem och känner ett stort antal som har katter därifrån.

Nej, jag menar ju självklart inte alla katter. Jag skrev att de KAN protestera. Har själv en katt som kommer från katthem och har inga problem med honom. Men har också haft den andra sorten och det var inte kul.

#inteallakatter

Adoptera och TVÅ. De behöver jättemycket stimulans och sällskap och när de är kattungar så måste man alltid ta två om msn adopterar från katthem. Just för att även om människor spenderar mkt tid med sin kattunge så kan människor inte ersätta en annan katt.

Här kommer en novell.

Pengar är ju en viktig fråga. Har man råd med det löpande? (Torrfoder, burkmat, kattsand, leksaker, försäkring osv) Och finns möjlighet att ha en liten kattbuffert? (För årliga vaccinationer, medicin, självrisk och de saker som försäkringen inte bekostar).

Att du har allt du behöver hemma!
Kattlåda, bra sand, matskålar, vattenskålar, klösträd/klöspelare, leksaker, bra klotång (till innekatt), borste, karda och kam osv.
Ta och titta på bra kattmat (Brit Total Care är ett märke jag gillar och själv använder. Rekommenderar att man köper foder av bra kvalitet och inte de billigare i mataffären), Försäkringsbolag. Det är viktigt som fan med försäkring. Och fixar man det på en gång så får man kattunge-rabatt.

Fundera om du tänker köpa raskatt, då är det läge att kolla upp raser, uppfödare och intresseanmäla, det kan ta tid innan kull osv.
Om du tänker dig vanlig huskatt/blandras så är det bara att börja leta. Katthem är ett bra alternativ.

Jag skulle kolla efter någon som tar lite mer betalt, men som då i alla fall har avmaskat och vaccinerat kattungarna. Gärna chippat dem också. Om inte är det viktigt att fixa det så snart som möjligt. Så en privatperson som tar 1000+ för en huskattunge som inte ens är avmaskad skulle jag undvika (de vill ofta bara håva in pengar).

Sedan: kolla så ditt hem är ”kattsäkrat”. Flytta på växter som är giftiga, sätt fast krukor med dubbelhäftande tejp, ta undan sköra saker man är rädd om, se till att det finns mysiga ställen för katten att sova på, att den inte kan klämma sig eller riva ned tunga grejer över sig och så vidare.

Fundera på om du ska ha katten inne eller ute. Funkar miljön runtom för en utekatt? Har man pengar för den ökade skaderisken som det trors allt innebär att ha utekatt?
Katter mår inte nödvändigtvis dåligt av att vara innekatter. Så länge de får utlopp för sina behov. Alltså, leka/jaga, äta, gömma sig, har egna ställen, kan vässa sina klor, får motion och mental stimulans och sällskap.
Vet man med sig att det kommer bli många timmar ensam per dag så kan det ju vara rimligt att köpa två syskon som kan roa varandra.

En till grej som jag tror många glömmer: försäkra dig om att du vet vem som tar hand om katten om du reser bort, hamnar på sjukhus osv. Har man inga villiga kattvakter i sin närhet, kolla upp kattpensionat och priser.

Sedan vill jag nämna en sak som förvånansvärt många gör. Nämligen lämnar katten ensam uppemot två dygn, för den har ju mat och kattlådan. Eller säger till sina kattvakter att det räcker att gå till katten och ge mat 1 ggr/dygn, i typ en vecka.
Gör inte så. Det är dels olagligt, alla djur ska ha daglig tillsyn och sällskap och omvårdnad. Unga och gamla/sjuka djur ska ha extra tillsyn. Dels mår inte katten bra av det. 2 ggr/dag är minimum.
Säger inte att du skulle göra så, men känner många som gör det.

Hoppas du får tag på en fin kattvän. De är små as emellanåt, men man har aldrig mer tråkigt iaf. Och inget är mer avslappnande än en förnöjd, spinnande katt! ?

Skaffa inte kattunge om du inte vill ha katt, tänk också på att katten blir gammal. Min är nu 13 år och mitt liv har förändrats rätt mycket sedan jag skaffade henne. Exempelvis har jag nu en dotter, det har varit tufft med den omställningen. Både för katten och mig och det var en period då barnet ville till katten och katten ville slå barnet för att barnet skulle backa. (lyckligtvis använde hon inte klorna) nu är acceptansen större. Hittade sand på rea(köper dyr sand) men denna var skit och hela hemnet stinker så fort katten kissat =mycket städning av låda. Och köp mat på zoo butik, det är mycket mat på marknaden som inte är helfoder, dvs inte har allt en katt behöver i. Annars kan det vara ditt bästa köp om du lyckas hitta rätt katt för dig.

Är det någon här som har Hallon/Vimla som mobilabonnemang? Sett lite dåliga omdömen om att de ska ha dolda avgifter, typ nån som fick betala 500kr för några mottagna sms i utlandet, även att man inte kan betala med autogiro eller vad de nu var, och krångel med kundtjänsten. Vill gärna höra positivt och negativt från er som har testat!

Här får du information att läsa 🙂
https://billigaste-fastpris.se/abonnemang

Jag har vimla så nöjd. Kostar bara 100kr månaden, och ynka 50kr mån dom 3 första månadrna plus att man får 25 MG gratis som ny kund som man kan spara i ett år. Jag bor i Sundsvall och aldrig haft några problem med täckning eller dymigt.

Väljer du att gå via denna länk får du en kostnad på 90/mån månad 4, då man får 10 i rabbat då man tipsar nån och även den som blir tipsad ?

https://vimla.se/?201804060238416370

Av det jag har hört så skulle jag ta Vimla, har kusiner som har tecknat abonnemang där och är nöjda med pris/täckning. Har du övervägt Halebop om du nu vill ha lågprisvarianter?

Personligen skulle jag aldrig välja Hallon då de ägs av 3 vars kundtjänst är usel. Men så är jag också otroligt långsint när det gäller dåligt kundbemötande, särskilt om det skett flera gånger på raken (-: men visst, kanske är prisvärt.

Hallon är skit! Halebop bra men vimla ännu bättre! ?

hallå precis det här jag vill höra om, på vilket sätt är Hallon skit? Vad gjorde de och kunde de hjälpa dig när du kontaktade dem om problemet?

Hallon, vimla och halebop har basic abonnemang för 100 spänn som jag tittar på där enda skillnaderna är att halebop inte har en startkampanj och att med Hallon får man då 4GB till skillnad som de andra som har 2GB. Å andra sidan spelar det kanske inte så stor roll eftersom alla låter en spara data. Jag har 1GB idag som brukar ta slut runt den 25e, då går jag över till jobbtelefonen haha.

Jag har två Hallonabonnemang, ett till mig själv och ett till min son. Jag använder inte mitt jättemycket då jag har tjänstetelefon och mest använder den men har absolut inga klagomål.
Har abonnemang som kostar 149kr
I månaden där det ingår 8 MB surf som får sparas till nästa månad om man har kvar. Beloppet dras med autogiro och har absolut inte haft något problem alls någonsin.
Har haft båda abonnemangen utomlands ett flertal gånger och det har aldrig tillkommit några kostnader.

Okej tack! 🙂

Jag har Vimla och är supernöjd! Har inte stött på några dolda avgifter än, men jag har förvisso inte varit utomlands heller. Tycker Vimla är sjukt prisvärt, jag betalade 30 kr för de första tre månaderna och nu betalar jag 80 kr/mån för fria sms, fria samtal och 6 gb surf. Superbra att man kan spara surfen och utnyttja den under senare månader också.

Vad bra! Har du autogiro/e-faktuar?

Jag har Hallon och är supernöjd med allt från täckning till kundtjänst!

Kul! Har du autogiro/efaktura? Har du varit utomlands?

Vimla är fantastiskt! Jag är inne på femte året med dem nu, aldrig varit någonting!
Alltid trevlig kundtjänst vid frågor, billigt, mycket surf m.m.
Bara bra, kommer aldrig byta som det ser ut nu!

Vimlas kundtjänst är otroligt svårt att få svar ifrån…skickade en fråga 18 november fick svar först i veckan , försökte även nå dem via chatt utan svar. Men har man inget behov av dem så är det billigt och bra.

Trist. Men det var inget akut eller? Kunde de hjälpa dig?

Jag skaffade Hallon via Abonnemangkoll till bra pris. Är jättenöjd! Bra täckning och inga dolda avgifter. Väldigt bra att man kan spara surfen. Sällan jag gör slut på allt och kan använda då jag behöver mer.
https://abonnemangkoll.se/

Hade ni gjort slut med er stora kärlek, den enda människan ni någonsin kunnat öppna er för, om ni fick veta att den personen begått ett oavsiktligt misstag i jobbet och blev skyldig enorma pengar i skadestånd?

Haha, nä, men kanske om han var en haj.

Nej, jag hade stöttat honom om det var min stora kärlek.

Beror på hur det hade påverkat vårt gemensamma liv på sikt.

Kanske. Det beror på av vilken anledning det har skett. Vilka har hen lurat? Hur har andra drabbats? Visst kan människor göra misstag men det beror mycket på omständigheterna för min egen del. Har en ganska stark och tydlig rätt och fel-känsla. Om någon beter sig på ett slugt eller elakt sätt kan jag inte riktigt tycka om den personen till fullo. Eller lita på hen. Och tillit är mycket viktigt för mig.

Notera: oavsiktligt misstag.

Fanns aldrig uppsåt att lura någon. Det bara blev fel helt enkelt.

Ja, jag förstår (och läste). Ville bara ge en bredare synvinkel.

Om det verkligen var ett misstag, då kanske det går att se över situationen. Hur kommer ert liv att ändras pga skadeståndet? Ponera att hen skulle ha blivit sjukskriven och inkomsten skulle bli mycket mindre. Hur hade ert liv ändras då? Är det likvärdigt? Kan du tänka dig att leva utan hen, även om livet blir mycket annorlunda?

Är det verkligen oavsiktligt hade jag undrat om det är enorma summor pengar??

Ja, jag tror faktiskt det. Alla kan göra fel, verkligen. Men jag tycker ändå att det är ett enormt tjänstefel, som dessutom skulle påverka mig på olika plan under en lång tid.

Jag hade stöttat, pausat och sett tiden an.

Nej. Inte om det var oavsiktligt. Och inte om det var det enda felet hen gjort i förhållandet. Om hen drogs med många andra personliga brister som sakta nött på förhållandet så skulle det såklart kunnat bli droppen som fick bägaren att rinna över, dock.

Nej, det är ju det som är att vara tillsammans, att hjälpa varandra genom svåra tider… i vårt och torrt, ur och skur så tar VI oss igenom mycket tuffa tider i vår långa relation.

Dags gör BB att sluta älta och tycka så synd om sig själv… många andra kvinnor som konstant lever i ett rent helvete, med psykisk misshandel och våld… medan Bella bara vill ha Chanelskor och klockor för 100.00:-

Boo fucking hoo…

Fån att en del måste ge sig på Bella här. Otrevligt. Bara sluta det räcker nu!!!

Om min man kört sin firma i botten trots att han långt innan insett att det är påväg åt helvete och inte hade pratat med mig om det – så ja, isf sätter han inte familjen först…

Nej verkligen inte men så är jag inte pengakåt.

Hur enorma summor kan man som privatperson bli skyldig någon efter ett oavsiktligt misstag på jobbet? Har inte arbetsgivaren någon försäkring?

Vad jobbar han med där han själv blir återbetalningsskyldig istället för företaget? Låter otroligt märkligt.

Ja, verkar skumt. @Anna, är du säker på att han talat om sanningen för dig? Han kanske har spelat bort pengarna eller gjort något annat dumt? Sånt händer ju uppenbarligen, som vi sett senaste tiden…

Om jag fick reda på att den jag bryr mig allra mest om hade hamnat i skiten och dessutom hade ett hot mot livhanken hade jag inte vikt från personens sida. Vem vet OM man ses igen liksom. Hen kanske är död nästa gång man ses.

Om jag VISSTE att det var ett oavsiktligt tjänstefel och han är jätte bra i övrigt och en underbar man, ärlig, lojal blabla trogen, snäll, älskar mig mest i världen så ja. Men om han befinner sig i gråzonen och man inte vet om det verkligen var oavsiktligt tjänstefel eller ej så skulle jag lämna.

Hej!
Någon som har opererat bort gallblåsan? Har ni fått några problem efter operationen eller märkte ni ingen skillnad?

Opererade bort min för många år sedan. Blev av med alla mina gallstensbesvär som uppstod under min graviditet. Har inte haft några återfall eller obehag alls.

Ja tagit bort den. Ja fick springa mycket på toa flera månader efter. Nu är det bättre. Den var inflammerad och full med stenar så glad jag gjorde operationen. På Ersta dom var toppen där.

Hej Ella!
Jag opererade bort gallblåsan i maj och mina problem försvann helt och hållet, förutom att jag får en typ håll-känsla ifall jag äter råa äpplen eller paprika!

Jag opererade bort min för ett år sedan. Jag hade inga problem innan märkligt nog, fick ett anfall o det visade sig att hela gallblåsan va full med stenar och att den var infekterad.
Jag mår bra idag och kan äta allt. Mitt enda bekymmer är ett av mina ärr. Ett snitt gjordes i naveln vilket har gjort min navel helt bucklig o lite sne. Det bryr jag mig egentligen inte om men jag får ont o en mycket märklig känsla om jag har byxor som sitter precis där. Blir hård o svullen runt det ärret, som en bula. Någon annan som har det så?? Borde jag kolla upp det??

Ärrbråck?
Känns det som något som ”buktar ut” ur/vid ärret i naveln? Konstant eller då du hostar, nyser, krystar?
Alltid värt att kolla upp saker man mår dåligt av.

Jag opererade bort min 2010, hade mycket stenar som satt även i gallgången så de fick gå ner genom munnen dagen efter operation för att ta bort dessa. Sedan dess har jag inte haft så mycket besvär men ibland händer det ändå att jag får känningar efter t.ex allt för mycket fet eller hårdsmält mat. Julen t.ex är bedrövlig då så mycket mat är fet sockrig och svårsmält, får helt enkelt tänka på att blanda upp med lite sallad mellan varven annars behöver jag aldrig bry mig om det.

Jag är så fruktansvärt rädd för döden. Har aldrig någons reflekterat över det tidigare.

Jag har ingen annan ångest i övrigt, men har blivit så rädd att förlora mina nära och kära, samt att jag själv inte ska få se barnen växa upp.

Någon mer som känner igen sig?

Jag. Har haft dödsångest i hela mitt liv. Det är enda grejen jag medvetet skjuter undan och låter bli att tänka på för det är så jävla smärtsamt och enormt och känns som det kommer sluka hela mig.
Att förlora min familj, framförallt barn, min mamma eller min syster är det värsta jag kan tänka mig.

Tack, fint att höra att man inte är ensam.

Jag är så rädd och har en konstant oro. Men som någon skrev. Vi pratar alldeles för lite om döden.

Vi pratar för lite om döden. Jag inte rädd för den .men känns konstigt att man bara försvinner. Fast jag tror man går vidare. Tycker det värsta är när nära och kära dör. Vilken sorg man får gå igenom. ur jobbigt.

Jag arbetar med döende människor, varje dag. Tycker också vi pratar alldeles för lite om döden. Jag är inte rädd för döden alls. <3

Fint ändå, att du ser på det så. Vad är det som gör att du inte är rädd?

Det är oftast lugnt och döden kommer som en vän. Döden gör ingen skillnad på någonting. Den går inte att muta och den är inte mottaglig för övertalning. I mitt arbete jobbar vi för att ingen ska ha ont eller känna ångest. Allt är förberett oftast även om det är fruktansvärt när det är frågan om att ta avsked av ett barn. Det är värst. Kram och tack för frågan. Jag ser döden som slutet på något och början på något annat.. En ny resa.

Vi pratar för lite om döden, håller med. Personligen har jag ´skakat hand´med döden flera ggr under mitt 30-åriga liv. En gång hade jag 4,5 promille och var medvetslös, väger inte så mycket heller så jag bad nästan om att dö typ.
Förstår inte att jag klarat mig gång på gång. Haft en turbulent tid nu då jag krasst kan säga att ibland vet jag inte om jag kommer att vakna om jag somnar, jag har förlikat mig med döden. Men på ett bra sätt. Är inte lika rädd längre.
Jag tänker som så att vi alla ska dö förr eller senare, den tanken lugnar mig. Är deprimerad också och har inga vänner direkt eller skyddsnät så ingen skulle precis sörja mig eller sakna mig om jag saknades i vardagen. Låter hemskt kanske men så
ser verkligheten för mig ut.
Att gå runt och oroa sig är bara slöseri med tid och energi.

Hej Anonym/22.00
Jag önskar så att du kan hitta något som kan göra dig stark så att du kan bryta ditt mönster och inte ha det så turbulent om dig så att du inte vet om du skall vakna i morgon. Skickar över en massa styrka-jag bryr mig och hoppas av hela mitt hjärta att det kan betyda något <3

Ångest är i princip mitt allmäntillstånd men jag upplever att min dödsångest har mildrats lite när jag har läst om döden, om olika livshistorier och olika länders traditioner kring döden.

Jag vet inte om du har någon lust att läsa om döden, du kanske tror att ångesten förvärras, men jag skulle vilja tipsa dig om denna bok:
https://www.adlibris.com/se/e-bok/den-dar-javla-doden-9789137142722
Man får möta människor som har mött döden på olika vis och hur de har hanterat den.
Anna Lidman har mitt tycke gjort många intressanta program på SVT som handlar om livsåskådning på olika vis. Hon hade även en serie om just döden som boken är en slags sammanfattning utav. Så håll utkik efter henne!

Du är absolut inte ensam i din ångest.

Tack snälla du för pepp och lästips. Ska in och kika. ❤️

Jag hoppas att din ångest försvinner med tiden eller att den i alla fall blir lättare att hantera ?

Jag kan även tipsa om youtubekanalen ask a mortician!

Konstant livrädd. Att jag ska dö. Att andra ska dö.
Var med om en hastig bortgång av en person nära mig för ett år sen. Efter det går jag sönder varje gång jag tänker på att nån mer ska försvinna. Jävla död. Jag hatar döden!

Då kan jag rekommendera Death Cafe. Jag tipsade om det här för ett tag sen. Mycket givande, bra och intressant. Inte alls deprimerande som en oupplyst person kommenterade.
Nästa Death Cafe där jag bor är om några dagar och jag kommer att gå. Här kan du se om det finns nåt nära dig.
Jag tror många är rädda för döden, det är bara bra att prata om döden på ett givande sätt.
https://deathcafe.com/c/Sweden/

Samma här. Är inte rädd för att själv dö utan min värsta tanke är att min mamma går bort. Förlorade min pappa för ett par år sedan, har inga syskon eller släkt (de som existerar är skithuvuden) så det är som nån skrev så smärtsamt stt jag alltid skjuter bort den tanken för jag vet att jag hade gått under av något sånt. Nä, fy, hatar döden. Önskar man typ flyttade till Spanien när man dör och får åka dit när man själv dör och träffa sina älskade igen.

Kan vi inte göra ett test för att se om någon bloggare hänger här inne och läser kommentarer? OM du som läser detta definierar dig som en ”storbloggare” alternativt har blivit omnämnd i bloggen – likea denna kommentar eller kommentera anonymt ?

Jag är inte bara en storbloggare, jag är två bloggare och driver flera av de största livsstilsbloggarna.

Hur kan du vara TVÅ? Du jobbar för dem alltså och skriver deras content? Eller?

Hur stöttar man sin partner som förlorat en närstående helt plötsligt?

Detta hände i mars, men fram till idag känner jag att jag inte gjort någonting specifikt för att stötta min kille och visa att jag finns där för honom. Jag ser hur han lider och mår dåligt pga saknaden av personen som gick bort, och det tär på mig. Jag tänker ofta tillbaka till begravningen, skriken, gråten och hela den perioden. Samtidigt kan jag inte fråga honom om hur han känner och vad han tänker. Varför vet jag inte, kanske är jag rädd för hans reaktion. Han kanske inte vill bli påmind om det?

Jag vet i alla fall att om jag förlorade en närstående hade jag velat att min partner fanns där för mig på alla möjliga vis. Jag vill inte att han ska tro att jag inte bryr mig, eller att jag har glömt bort det hela. För det kommer jag aldrig göra.

Finn lägen där du kan fråga ”hur mår du?”.. då får han välja ifall han känner för att prata ut lite eller avstå. Då har du ändå försökt. Påpeka också ”du verkar lite nedstämd”, så du visar att du SER och MÄRKER honom.. Sinom tid kanske han kan ventilera rejält. Men bygg upp förtroende! Det är det minsta du kan göra!❤️

Lycka till!

Jag uppskattar de gånger min man frågar om vi ska åka till min lillebrors grav. Att han uppmuntrar samtal om honom. Ställer frågor om honom. Kan känna att han varit lite dålig på att fråga hur jag mår för ofta går jag runt och tänker på lillebror utan att visa det, pch att då och då få frågan hade varit skönt. För att visa att jag FÅR prata om det, även om en ältar samma sak gång på gång.

Har förlorat rätt många närstående och jag har tyckt det är jobbigt när folk hanterar det som elefanten i rummet och inte nämner något kring det…

Är det jobbigt att säga kan du ju skicka mess, komma hem med blommor och skrivs ett kort, planera en mysig helg etc. Finns många sätt att visa omtanke även utan det sagda ordet.

Testa att fråga. Min ena förälder gick bort för ca två år sen och jag hade blivit så ledsen om min partner inte vågade fråga om det. Din partner har nog inte glömt och därför behöver du inte vara rädd för att påminna. Till exempel kan du fråga hur hen vill bli stöttad av dig i sin sorg, hen kanske skulle vilja prata mer om personen som hen förlorat med dig. Ta hand om dig!

Fråga vad han känner. Fråga hur han mår. Sen… lyssna, lyssna, lyssna låt honom prata.

Ge som förslag -köp blommor ihop och gå till graven, krama honom och finns bara där.

Ibland kan kramar och att lyssna, vara det bästa, små gester som kan betyda så mycket.❤️

Fråga, och visa att du finns där. Men tjata inte. Låt honom prata när det kommer på initiativ från honom.
Man tänker på det tillräckligt ändå, och ibland är det fruktansvärt skönt att få en paus från det.

Jag personligen sluter mig om någon frågar hur jag mår, speciellt om det hänt något stort och jag inte bjuder in till konversation om det själv. Sen om någon ”tjatar” om hur jag mår sluter jag mig ännu mer.. Dock så upplever jag att det ä lättare att prata med en utomstående om känslor. Kanske är det att han behöver prata med en psykolog.

Alltså som nån skrev, att spela som att det inte existerar är verkligen sårande, i alla fall för mig. Det du kan göra är att vara där, fråga hur han mår varje dag, krama, ta upp den avlidne men skratta inte bort det med någotskämtsamt minne. Det enda han kan säga är att han inte vill prata om sorgen och då vet du, men då vet även han att du finns där.

Någon här som haft bartolinit? Försvann det av sig själv? Behövde man tömma den? Antibiotika? Gjordes det på vårdcentralen eller hos gynekolog?

Oj – jag har tömt, fått den laserbränd och till sist blev jagvtvungen att operera bort. Det är inte så farligt men jäääääkligt jobbigt. Lycka till ✨

Är det på vårdcentralen man tömmer den? Fick det första gången för ett år sedan, försvann av sig själv efter ett par dagar. Sen kom det tillbaka i våras när jag blev gravid. Nu är det 3 veckor sedan förlossningen och den är kvar. Gör inte ont men skaver lite när jag sitter. Vet inte hur länge jag ska avvakta?

Det brukar ordna sig om den töms av sig själv. Varma bad kan få den att spricka.

Haft en gång. Gjorde så ont. Men jag kunde tömma den själv. Tog dock några ggr. ?

Jag hade bartolinit, feldiagnosticerades dock av en gynekolog som var tvärsäker på att det var herpes. Jag är själv läkare och kände mig väldigt skeptisk till diagnosen, den stämde inte med anamnesen och det såg verkligen inte ut som herpes! Hon tog prov och skrev recept som jag aldrig hämtade ut. Dagen efter tömde den äntligen sig spontant, några dagar senare ringde gynekologen för att berätta att provet inte visat någon herpes vilket hon tyckte var Mycket Märkligt. En sån där som aldrig kan ha fel. En solklar antiförebild!

Hjälp. Sitter och pluggar matte i ren panik, har prov nästa vecka. Var alltid en av de bästa i klassen på matten, har aldrig haft några problem och hade högsta betyg. Men nu är den helt omöjlig, förstår nästan ingenting. Pluggar som en galning inför varje prov, men ändå sitter jag där på provet med panik och inte förstår nånting. Hjälp någon? Tips på hur man kommer över de där?

Kanske för svår kurs? Alternativt, var inte rädd för att ställa frågor under genomgångar och efter lektionen. Plugga tillsammans med vänner och be dem förklara pedagogiskt.

Jag vet.. men måste gå den här kursen för att få fullständigt betyg

Man kan ju ha olika lätt för olika områden inom ett ämne. Jag själv älskade all matte som hade med statistik att göra och tyckte det var lätt och logiskt men hade svårare för andra områden. Kan du kanske be om extra stöd från en klasskompis som har koll på just det här kapitlet eller från läraren? Ibland behöver man ju bara få saker förklarat för sig igen eller på något annat sätt. Paniken du känner kan ju också göra att du får ännu svårare att slappna av och ta in det du försöker lära dig. Om du ber någon om hjälp kan du kanske släppa på pressen du känner lite och ta in mer kunskap.

Vilken klass?

Matte 2b på gymnasiet

Tentade precis av en mattekurs på universitetet (grundlärarprogrammet) och kände PRECIS så som du känner. Kände att jag inte förstod någonting och hade panik. Men jag tog hjälp av mina klasskamrater! Vi satte oss några eftermiddagar i veckan och pluggade ihop. Det hjälpte så mycket att få prata om matten och att få det förklarat för en. När man sitter själv och räknar så känner jag att man lätt kan bli galen till slut, speciellt om man inte förstår. Då kan det vara skönt att få fråga någon och få hjälp, om det finns den möjligheten!

Har inga pluggtips mer än att du kanske ska se om det finns någon mattegrupp i orten du bor i? Att försöka skapa någon slags mattecirkel med andra och få utbyte.
Plugg i allmänhet brukar jag dela upp i 20-minuters pass – plugga 20 minuter, paus 5/10 minuter, plugg 20 min osv.

Vet ju inte vilken nivå du pluggar på men många gymnasieskolor brukar väl ha timmar efter skolan man kan gå på där en mattelärare eller blivande mattelärare närvarar.
På universitetet/högskolor brukar jag se lappar om att folk vill ha mattehjälp eller själv erbjuder sig det, oftast mot betalning eller en kopp kaffe. Kanske att du kan sätta upp något där om du verkligen känner att det är ett problem?

Stort lycka till på provet nästa vecka!

Vet inte hur svårt matte du läser, men jag kan verkligen rekommendera Khan academy! Finns massa bra klipp med genomgångar, har räddat mig många gånger 🙂

Tack hörni! Ska höra med några kompisar och se om jag kan lösa detta. Har försökt med läraren men får inte den hjälp jag känner att jag behöver. Skönt och veta stt det finns fler<3

Fy va trött jag är på så kallade män!!

Varför är det alltid en kvinnas ansvar när det kommer till att se efter det gemensamma barnen när man tex är bort bjuden?
Jag har fått känslan att det är mest kvinnorna som sitter på golvet och underhåller/håller koll på barnen medans männen kan äta å dricka i lugn och ro!

Å allt det här med julklappar, är det nån kvinna här som låter mannen handla allt eller hur gör ni? Min man har inte engagerat sig nånting när det gäller julklappar/presenter under de 4 åren vi har levt ihop.

Vad du får känsla av är inte detsamma som fakta så det är svårt att säga någonting om.
Min man gör absolut mest av det praktiska hemma (matlagning, disk, hantverk runt huset, trädgård, spa, bil – jag har aldrig ens tankat våra bilar). Vi har städhjälp så det enda jag gör hemma är att plocka och tvätta. Högst 30 min per dag. Så jag fixar allt kring klappar, presenter, planering osv.
Det viktigaste är dock att vi hela tiden kommunicerar kring allting. Hur känns det för båda. Funkar det eller behöver vi justera någonting. Så vi är alltid sams.

Härligt att läsa ???

Men har du bett honom? Eller shoppar du bara automatiskt? Be honom att köpa julklappar. ”Vad tycker du vi ska ge till xxx?Okej, kan du åka och köpa det, så tar jag klappen till xxx”

Tror många bara kör på i samma spår utan att kommunicera, och då är det faktiskt inte så lätt för ens partner att veta att man vill ha förändring

Gud jaaaa a!!!! Man märker verkligen av det såhär vid jul o man ses många. Kvinnor springer i köket, ser till barn osv, män tar en öl o snackar.. Kanske nån lekfarbror jagar upp barnen så dom blir alldeles galna o måste lugna ner av nån kvinna sen..

Såklart finns det undantag, men generellt sätt!!

Jag är mer trött på gnälliga kvinnor som inte gör något själva för att förändra situationen ?

DU kanske helt enkelt ska säga till honom att han får ta det den här gången, när ni är bortbjudna. Eller ni delar på det?

Och ang julklapparna, dela upp de och köp några var för sig. Fast ni ändå kommit överens om vad ni ska köpa tillsammans?

Min mamma dog för tre dagar sen. Hon blev bara 62 år. Jag går sönder av sorg och varenda andetag värker. Jag vet inte hur det någonsin ska kunna bli bra igen. Det gör så fruktansvärt ont ?. Jag vet egentligen inte varför jag skriver här… Jag vet bara att min mamma och bästa vän är borta för alltid. Jag önskar att jag kunde vrida tiden tillbaka.

❤️

Jag beklagar <3 Det känns fördjävligt nu. Och det kommer göra det länge. Men det blir bättre, jag lovar. Vissa dagar kommer att vara fruktansvärda, men du kommer kunna tänka tillbaka på era minnen och le.

Stor kram till dig!! ❤️

Stor kram till dig!

Beklagar din stora förlust. ❤️❤️

Älskade du. Jag har också förlorat en förälder. Livet blir aldrig detsamma igen. Det är så smärtsamt, så oerhört smärtsamt. Kan tyvärr inte säga något upplyftande, för när någon som har varit ens allt försvinner så kommer man allltid behöva leva med den bottenlösa sorgen. Alltid. Den förförljer en i varje steg man tar, i allt man gör, allt man säger, allt man ser och hör. Jag vet hur orättvist det är, hur fel det är, hur overkligt det är. Och jag vet hur ont det gör att andas. Kan inte trösta, men kan säga att du inte är ensam. Många kramar.

Nej tycker inte man alltid kommer leva med sorgen. Åren går och det känns lättare. Emma du tog i för mycket där. Saknaden finns kvar men den är lättare att leva med. Så ta en dag i taget och med tiden känns det bättre.

Men hur kan du tala om för någon hur denne ska känna??! För vissa äter sorgen upp en, för andra inte! Så skriver man bara inte till någon som lever med sån smärta. Vadå att nån tar i?! Herregud! Älskar man någon jääätte djupt kan det göra ont i alltför många år, så är det bara.

I all välmening, du kanske behöver prata med någon? Låter inte bra. Sorgen ska inte vara så tung hela tiden

Viktigt att komma ihåg att sorgearbete är individuellt. Man kan inte förutse hur det kommer kännas för någon annan.

Tack för alla svar ❤️ Det värmer att inte vara ensam. Som det känns nu så kommer sorgen alltid att vara med. Min mamma är allt för mig. Jag kan inte förstå hur det ska bli lättare med tiden… Jag hoppas det såklart men varenda fiber i min kropp och själ gör så jävla ont. Allt känns fel och jag vill bara ha min mamma tillbaka.

Beklagar din sorg, har också förlorat en mamma. Det finns en bloggare, Linn Herbertsson som förlorade sin bror och mamma för ett par år sedan. Hon brukar ibland skriva kring sin sorg. Ibland kan det hjälpa kanske att läsa, så att man inte känner sig ensam.

Jag beklagar verkligen sorgen, det enda jag kan säga är inte att det kommer bli bra men det kommer att bli bättre. Ta din tid att sörja men glöm aldrig att din mamma vill att du ska vara lycklig. Omge dig med folk som du älskar och hylla hennes minne. Försök att tänka på att inte sörja ensam, familjen kan gå starkare ur svåra tider. KRAM!

Anna sorg är så. Smärtsam och jobbig. Första året tycker jag är värst. Få ut dina känslor på ditt sätt. Och så viktigt att komma ut och skingra tankarna. Din mamma vill ju att du ska må bra. Sorg är en livskris. Stor kram. ❤ det kommer bli bättre.

<3

Beklagar din förlust ❤️ Kram.

Min älskade lilla mamma dog för tre år sedan, saknaden och sorgen har inte minskat,
Det är fruktansvärt att vara ensammen kvar utan sin mamma dom var min bästa bästa vän,

Jag beklagar din förlust. Min mamma dog för två år sedan, hon blev 58. Jag brukar tänka såhär
1) Så länge hon finns kvar i mitt minne så är hon inte helt borta. Hon lever vidare genom mig (och mina syskon).
2) Allas föräldrar dör förr eller senare.
3) Ibland kan jag bli ledsen över allt hon missar, men då tänker jag att hon ändå inte lider av det, hon är ju död.

Stor kram på dig ❤️
Jag förlorade min mamma för sex år sedan, hon blev endast 50.
Hon var min absolut bästa vän och mitt hjärta brast i miljontals bitar.

Tillåt dig att vara ledsen, arg, förbannad och frustrerad. Gråt, skrik och släpp ut alla känslor precis hur mycket du vill, för det blir inte bättre om du tränger undan dem.
Minns din mamma, glädjs åt era minnen.
Jag vet att det låter så jävla klyschigt men det kommer bli enklare att hantera smärtan.
Det kommer finns stunder då allt kommer över dig, trots att du känt dig helare.
Det är bara så det är.
Sorgprocessen är en berg-och-dalbana och det är ingen som kan tala om för dig hur du ska reagera eller hur länge du får vara ledsen.
Prioritera dig själv och ditt välmående.
Jag är säker på att din mamma finns med dig varje dag, bara på lite längre avstånd ❤️

Åh beklagar så! Det är min mardröm. Skulle bli så ensam. Är mest henne jag kan prata med/jag har att prata med. Klart min man har jag med men det är inte på samma sätt som att prata med sin mamma. Åh blir nästan ledsen nu bara jag skriver om det. huhh kan inte tänka mig något värre. Många kramar!! (min mamma är typ lika gammal som din å).

All styrka och kärlek till dig, Anna! Vet inte vad mer jag kan säga. Sen till A: Det är och har alltid varit min värsta mardröm också, då jag och min mamma alltid bara har haft varann och hon alltid har varit mitt enda stöd, trygghet och allt. Började tänka på det redan i 10-årsåldern, hur allt skulle bli för mig sen. Då vi alltid har stått så nära varann och jag bokstavligen är helt ensam i världen sen, utan något kontaktnät alls. Trodde livet skulle erbjuda så många fler chanser till andra goda människor, att jag skulle ha många andra fina människor i mitt liv då som jag visste brydde sig om mig och alltid ömsesidigt skulle finnas där för mig. Men så blev det aldrig. Och det är vad jag tänker på varje dag nu, hur allt kommer bli sen. Känner mig så oerhört ensam och ledsen, hela livet har bara handlat om människors mobbning, elakhet, svek och kränkningar. Alla redan har sina vänner och vill inte ha någon mer i sitt liv. Och folk har aldrig givit detsamma tillbaka.

?
På onsdag är det 5 år sen jag förlorade min mamma, det gick alldeles för fort och hon blev bara 59 år.

Det gör ont, länge. Jag kan ibland fortfarande tänka att jag ska ringa henne. För mig så har saknaden och sorgen inte försvunnit, jag kan fortfarande bli otröstlig. Men det kommer med större mellanrum och man lär sig att leva med det.

Du klarar det här, omge dig med vänner (om du vill) och våga prata om det. Våga be om hjälp med allt och tillåt dig att vara ledsen. ?

Som många skriver, tillåt dig vara ledsen. Jag önskar att mina vänner som har förlorat en förälder skulle prata mera om det med mig. Generellt tycker jag vi borde bli mer öppna om att prata om (OCH LYSSNA PÅ) sådana här saker med våra vänner… Jag önskar dig all styrka och extraenergi i världen, kram.

Är det mycket o spela för 4000 kr varje månad? Om man har ekonomi för de, alltså man sparar mer än den summan varje månad. Hatar spel o vill få min sambo o sluta men han tycker de e hans nöje. Hatar det

Ja det är mycket. Jag har ekonomi för det, men håller mig till 100kr. Onödigt att lägga pengarna på spel

Det är sjukt slösaktigt om han spelar bort 4000kr varje månad. Sätt dom på ett sparkonto istället, eller varför inte på ett ISK konto för aktier, då får han ju lite spelmoment ändå.

Jag hade bytt gubbe, helt klart.

Klart du hade. Under varje relationsfråga dyker det upp en tönt vars enda lösning är att dra. ?

Du får gärna kalla mig tönt, har levt med spelmissbrukare, fanns ingen annan utväg, för att rädda mina barn och mig själv. Men du kanske vet bättre.

Varning för spelmissbruk

Finns ju massor man kan ha ekonomi för men som man i alla fall inte tycker om eller vill slösa pengar på. Personligen hade jag inte kunnat dela liv med en person som hade tyckt det var en vettig investering att spela bort 4000kr i månaden. Det är en principsak. Hade kunnat vara 400kr i månaden, jag hade i alla fall inte stöttat det precis som att jag hade haft problem med att leva med en rökare.

Tack för era svar. Har tagit samtalet så många gånger om spelandet o alltid samma svar att han har råd o att han inte slösar på någonting annat, tex utekvällar på krogen/shopping intresse. Det är inte det de handlar om för mig, utan det är just spelandet o jag förstår verkligen inte hur man kan spela så mycket, även om man vinner stora summor ibland blir det ändå same shit i slutändan usch blir så irriterad bara jag pratar om det?? skänk pengarna istället

Kan man kanske sätta det i perspektiv för honom och lägga fram det som att ni på ett år alltså går miste om 48 000kr? Förutsatt att han inte vinner då och då förstås men spelen är ju designade för att majoriteten INTE ska göra det.
Håller med om att det inte handlar om att det är istället för krogbesök eller shopping, det är hur som helst inte ett vettigt beteende.

Om det inte handlar om pengarna så säg till han att börja spela gratis spel 🙂 går han inte med på det så handlar det om pengarna

Oj, jag skulle säga att det är jättemycket! Varannan/var tredje månad en utlandsresa?

Instagramkontot tnkvt har i sin story om spelberoende denna vecka (finns sparat i topphändelser). Det är ju de facto en impulsstörning likt kleptomani och pyromani, kanske värt att titta och diskutera med honom? (Och det är ju ett beroende som är väldigt likt kemiska beroenden så han kommer väl med största sannolikhet inte anse sig ha problem).

Men 48k om året? Ge förslag på vad ni skulle kunna göra för 480.000kr om tio år :). Det är väldigt mycket pengar att betala för ett nöje som om det inte skapat beroende nu kan resultera i ett skadat belöningssystem (aka beroende).

Ja det är mycket!!!

Finns det någon här som har haft extremt graviditetsillamående (hyperemesis gravidarum)? HUR överlever man? Har dessutom kräkfobi så är konstant livrädd och håller på att gå under psykiskt, är dock bara i v. 8 så misstänker att det är långt kvar. Har finkammat familjeliv efter tips men är så desperat att jag gör vad som helst för fler råd.

Kräkfobi kan behandlas med KBT!

Jag hade från v 7 till v 25-26 ca. INTE KUL så lider verkligen med dej. Jag blev sjukskriven från jobb då jag kräktes när jag stod upp längre än 5-10 min i sträck (jobbar i vården). Mitt tips är mest bara att ha något att äta direkt innan du gått upp ur sängen ( för mej var det värst morgon och kväll, kräktes rakt ut ifall jag satte mej upp för snabbt), tex salta kex eller Vinddruvor, ja det du kan äta eller är sugen på. Drick vatten och försök ta det lungt och vila mycket, jag låg alltid på min vänster sida för det kändes så mycket bättre då. Jag fick lergigan comp utskrivet och det hjälpte väldigt mycket mot just kräkningarna, men illamåendet bestod. Skitjobbigt verkigen men försök härda ut och för många går det över på ett par veckor, jag hade otur som hade det så länge. All kärlek och grattis till det lilla livet ❤

Känner igen mig, började må illa och kräkas v 4 til 16. Kräktes av allt. Lukt, mat, smaken som får efter ett tag när man ätit något tillochmed av mitt eget saliv. Usch vill inte ens tänka på det. Försök bara att äta små små måltider och myckwt vätska. Färska grönsaker hjälpte mig, speciellt sånna där små gurkor med salt och mini morötter. Det kommer att gå över! Lycka till!

Jag är i vecka 25 och kräks fortfarande och mår illa hela tiden. Kan möjligen må bra om
Jag ligger och vilar och utsätts för noll stress och press. Mitt starkaste tips är: se till att bli sjukskriven! Sen kanske också att testa ngt starkare än Lergigan/Postafen. Och gå med i hyperemesisgruppen på FB, där finns så mkt tips och det känns alltid lite bättre att läsa andras berättelser när jag mår som sämst. För inga andra i ens närhet fattar riktigt hur illa det är.

OM du har hyperemisis gravidarium så finns mer hjälp att få. Jag hade det från vecka 5-34 (sen föddes barnet) och jag blev regelbundet kollad och fick dropp. Trodde dock inte man kunde få det så tidigt i graviditeten (men bor inte i Sverige), alltså diagnosen utan att det då är ”normalt ” illamående som kan gå över.

Hoppas det släpper för dig, det är ett rent helvete.

Sjukskriven dig, om du har svårt att dricka så åk till gynakuten så du får dropp.

Blir sjukt irriterad på råden man får av folk som inte förstår vad det handlar om, typ att man ska äta salta kex innan man klivit upp. Hjälper inte ett skit vid den diagnosen.

Jag hade nog inte extremt illamående men kräktes massor från ca v 6-30ish. Åt tabletter ibland utskrivna av läkare. De hjälpte lite, tog udden av det typ. Det som hjälpte mig var att tänka på att det snart tar slut. Tog en dag i taget, en liten promenad, köpte ngt jag var sugen på just då (som jag ändå oftast kräktes upp ändå). Jag har dålig koll på när man ”ska” börja vara illamående, kanske har du passerat den tröskeln?

Åh, jag lider verkligen med dig! Min andra graviditet kräktes jag dygnet runt, kunde vakna mitt i natten och kaskadkräkas. Det känns som att det aldrig kommer bli bra med det blir det…!
Nu har jag inte fobi för att kräkas så där kan jag tyvärr inte ge några råd… men ät saker som du tycker om och är sugen på (mitt illamående blev bättre av vissa saker).
Om du kräks väldigt mycket så är mitt tips att dricka resorb. Det var min räddning för att inte bli inlagd.
Ät det du är sugen på, även om det enbart är cheeseburgare eller grönkål.
Sjukskriv dig om det inte går att jobba.
Vila, och ansträng dig inte om det får dig att må mer illa.
Och det går över, även om det känns som att man hamnat i den värsta bakfylle-mardrömmen som inte går över. Lycka till ❤️

Jag hade hyperimesis och kräktes hela graviditeten, dock hade jag tur och lyckades behålla tillräckligt för att slippa vätskebrist/näringsbrist. Man överlever, men det är tungt och psykiskt påfrestande att inte ens klara en promenad utan att kräkas. I början testade jag Postafen (åksjuketablett som finns receptfritt på apotek), men det hjälpte inte så då fick jag Lergigan Comp utskrivet och det hjälpte någorlunda. Om det blir riktigt illa kan man behöva ännu starkare läkemedel/läggas in på sjukhus.

Mina tips är:
1. Vänta inte utan begär hjälp av bm eller läkare.
2. Ät det du kan tänka dig att äta. Jag levde på aprikoskräm och smörgåsrån en period…
3. Överväg sjukskrivning om det inte funkar att jobba.
4. Ibland hjälper det att ha något att tugga/suga på (ex halstablett eller tuggummi).

Lycka till!

Vad tycker ni om att ”vissa” influensers försöker lura på folk saker de fått gratis? (Se nedanstående inlägg)

Dvs sälja dyrt?

Ok eller pinsamt?

Jag svarar först:
Pinsamt

Bryr mig inte faktiskt, kör på om man nu hellre vill ha pengar än saken

Tycker att det är helt okej. Bättre att det säljs och används än bara ställs undan/kastas bort.

Fräckt tycker jag. En del gör allt för pengar.

Om du får en sak som du inte vill ha och säljer den, är du fräck då? ?

Lite fräckt är det väl. Med det sagt har jag också gjort det dock, men inte i nära anslutning till då jag fått dem, utan har väntat ett tag.

Varför? När går gränsen från att det är ok till fräckt? Några veckor? Är ju skillnad på att få en gåva från närstående och en random gåva

Det avgör man ju själv, det finns inget objektivt svar. Om du inte tycker att det är fräckt så är det ju inget problem.

Har någon ett förslag på en julklapp/födelsedagspresent till en kille i 20-års åldern som redan har allt?

Upplevelse; provköra lyxbil, en utekväll på krogen betald… testa ny sport tillsammans, ex paddel.. och sen lunch…

Brukar besöka sådana här sajter för inspo när jag ska köpa något till någon som har allt:
https://www.bluebox.se
Eller typ roligaprylar.se
Något roligt finns ju!

Vad har han för intressen?
Bor han fortfarande hemma eller eget boende? Presentkort på Ikea?

Eller upplevelse! Vet ju inte hur mycket du tänkt lägga på presenten.

Åh, tack! Ska kolla in sidan direkt, och bra tips med IKEA-presentkort föresten! Jag kanske borde ha varit mer specifik i min beskrivning. Det är iallafall till min bror, han bor och pluggar programmering i en stad i södra Sverige. Han är rätt introvert, gillar att ta det lugnt, träna och hålla på med datorer.

Svårt med brorsor alltså. Presentkort på Teknikmagasinet då han sysslar med datorer? ^^’
Men som MB var inne på så kan knivset eller dylikt vara bra, en behöver ju alltid knivar men det kanske inte är det roligaste att köpa själv så då är det en perfekt gåva.

Cracking The Coding Interview är en sjukt bra bok för programmerare ☺️ Den kanske han hade uppskattat?

Köpa en prsentkort från Webhallen. Han kan gå och köpa datorpryllar som han önskar sig. En extreme bra grafikkort kanske!

Ett bra knivset…global eller edge eller liknande! Sånt slänger man aldrig och är en bra investering till köket ??

Bra idé! Det hade jag aldrig tänkt på själv!

Finns fina kockknivar från Mora kniv. När jag köpte där kunde man även gravera in namn på kniven. Kul för då blir den ju väldigt personlig ?

Någon mer än jag som är pissigt jävla mörkrädd? Eller, är rädd för inbrottstjuvar, mördare och kidnappare :))) när sambon jobbar kväll och jag är ensam med barnen ligger jag och förbereder mig på vad jag ska göra om jag hör en ruta krossas, om sovrumsdörren plötsligt slits upp, om jag vaknar av att någon är i sovrummet. Min puls går i 200 vid minsta lilla knak. Bor i radhus med massa grannar, men i ”yttersta raden” med skog bakom. Har aldrig varit med om något traumatiskt, har bara lyssnat för mycket på true crime och tittat på för mycket film. Kan inte heller känna mig trygg av inbrottslarm, vill inte vaggas in i någon falsk trygghet, tänk om någon klipper av strömmen till huset? Om man nu kan göra det ? Hur gör ni normala för att känna er trygga i mörkret?!

Jag är bara trygg, gör inget speciellt för att vara det. Jag gillar när det är mörkt ute, tycker det är mysigt. Skaffa larm om du är så rädd för inbrottstjuvar?

…Kanske inte så mycket till hjälp, men tänk på att du är mer skyddad i mörkret 🙂
Själv var jag otroligt mörkrädd som liten men det gick över med åldern.

Jag som har varit med om ett inbrott medan jag var hemma jobbar på min rädsla över att det ska hända igen i samtalsterapi och tar ofta lugnande på kvällarna. Jag reagerar också väldigt lätt på oväntade (men helt naturliga) ljud på kvällar och nätter men har fått lära mig att faktiskt använda den där ”falska tryggheten” haha. Inte i form av larm men i form av pojkvän som skickar ”du är trygg, du kan sova”-sms och vetskapen om att alla andra nätter förutom den gång vi hade inbrott så har det ju faktiskt inte hänt något. Tror att man antingen är rädd eller så är man inte det men om det verkligen påverkar din vardag så kan det vara värt att söka vård för det och få hjälp med att hantera rädslan.

Fy fan!!! Vaknade du, eller märkte du det på morgonen? ?

Vaknade definitivt. En upplevelse som gett mig PTSD men som statistiskt sett är otroligt sällsynt. Ingenting som man egentligen bör oroa sig för ska hända för de flesta tjuvar vill ju inte handskas med de boende utan ser till att de kan arbeta ostört och vill ju allra helst inte vistas i bostaden i mer än ett par minuter. Det är typ sådan fakta jag får rabbla för mig själv när jag blir rädd. Undviker också film och tv-serier som kan trigga sådana tankar/minnen. Inte värt det.

Fy fan!!! ? är så rädd för att råka vara hemma och komma ivägen när inkräktaren tror att huset är tomt. Förlåt om jag frågar något som triggar dig, du behöver absolut inte svara, men märkte hen att du var hemma?

Ingen fara. Jag vet inte om de visste att jag och den andra person som jag vid tillfället delade lägenhet med var hemma innan de gick in, men det tog dem ju inte så lång tid att inse det. Till historien hör att de var rejält påtända, så tror inte någon del var så genomtänkt. Livet är ju otroligt oförutsägbart såklart, så man kan aldrig kontrollera eller skydda sig mot allt, men som sagt risken att det händer är så, så liten och ingen tjuv vill ju bli påkommen eller distraherad då chansen att komma undan då är mindre. Men jag sover med lampa på nu om jag inte har pojkvännen hemma och har som sagt tabletter som lugnar som jag kan ta på kvällarna. Det gör inte att jag kan styra att det inte händer igen, men det gör att jag kan minska stressen över det. Det har i alla fall gjort stor skillnad i mitt liv och gör att jag får ganska normal sömn och så igen.

Vad hände och hur slutade det? ?? fy hemskt

Jag är oxå livrädd för mörkret! Det här är värsta årstiden, då det är mörkt hela tiden!

Skaffa larm! Om du satt på skalskydd(larm är på men någon människa är kvar i huset, ex natttid, så du kan kissa ) så tjuter det högt om vi låser upp och öppnar för katten( även för barn som går ut i sömnen på natten) , jag larmar av, min sambo får alltid sms om detta. Vi har även SOS-knapp på larmet, om ex något barn skulle sätta i halsen eller något hjärtstopp. Även våra brandlarm är kopplat till vårt larm.
Allt detta går att se via mobilen, vem som larmat av och när. (Larm VS)

Rekommenderar av mig som alltid varit starkoståndare till ALLT vad larm heter.

Hemlarm är bäst! Har samma typ av larm och har alltid skalskyddet på när jag är hemma, även på dagtid. Känner mig mycket tryggare nu än innan.

Skaffa katt!
Jag skyller alla läbbiga ljud på henne, känns lite bättre då.

Du bör nog gå i kbt, det hjälpte mig mkt när jag hade sånna tankar! Och oroa dig inte för strömmen till larmet, dom har inbyggda batterier som klarar minst 24 timmar utan ström??❤
Aldrig känt mig så trygg i huset som med verisure skalskydd!

Jag har sett många inbrott men det har hänt när vi/vänner inte var hemma. Det är ovanligt att man får inbrott när man är hemma. Se till att det inte blir så tyst och tjuvatna fattar att du är hemma.

Mitt vin är slut ?

Skönt

Anonym 20.43 – är det lämpligt svar till någon som kanske går från tanke till handling? Hoppas du får grus i sockan resten av ditt liv.

Öh??

Läste LIV inte VIN
Sorry, my bad ?

Haha…din felläsning gjorde min kväll! ?

Haha, tack för din support…men nu var faktiskt bara mitt vin slut!
Och nej anonym, jag tyckter inte det är skönt…hade varit trevligt med ett glas rött!
Så jag hoppas du får ett litet skavsår som inte läker på någon månad eller så ?

Okej, ja med den attityden så förtjänar du inget vin 🙂

Tydligen inte…

?

Jag beklagar. ?

Jag har fortfarande vin. Kom.

Tackar hjärtligt! Men nu är tänderna borstade och kudden väntar! Natti natt gott folk ?

Va. Man dricker väl julmust nu… Iaf jag.
Skickar över valfri färg på vin till du. ????

Kollar på ”det slutna sällskapet” på SVT play?. Fy f-n vilket hyckleri och ryggdunkande…

Har någon här praktiserat law of attraction? Hur gör ni? Vad har ni fått för resultat?

Vad är det du vill uppnå med hjälp av den?

Jag har fått ett jobberbjudande och jag behöver hjälp att reda ut mina tankar.
Idag arbetar jag heltid och tjänar 40 000kr/månaden samt följande förmåner:
Friskvårdsbidrag 2500kr
Föräldrarförsäkring där de täcker upp till 90% (istället för 80%) av lönen i 6 månader
Klämdagar
Flextid
2.5 h i månaden som går till någon tidbank.

Jobberbjudandet heltid ish (37.5h/vecka):
38 000kr/månaden
Bonus (som brukar ligga mellan 12000-24000/år beroende på hur det går på företaget, enligt avtalet får jag minst 12 000kr/år de första två åren.
Rikskort på 2000kr, där den riktiga förtjänsten är mellan 500-750kr/månad
En extra pensioninsättning förutom den ”vanliga” som ligger på ca 700kr/månad (beroende hur det får för företaget)
Sjukförsäkring som är värd 700kr (nya regler gör väl att jag måste förmånsbeskatta men får väl betala runt 200kr då)
Friskvård 3000kr/år
Föräldraförsäkring de första 60 dagarna där de täcker upp lönen till 90% ist för 80%, jobbar man där i 3 år får man istället 6 månader.

Vet ni om bonusen är pensionsgrundande? Jobbet är ungefär samma som idag, men jag trivs inte riktigt där jag är idag och det hade varit kul med en liten utmaning. Det som stör mig är att jag måste gå ner i lön… dock så har det nya stället bättre förmåner. Jag hoppas kunna bli gravid inom de närmsta två åren och då skulle jag gå miste om runt 20 000kr netto om jag byter jobb då föräldrarförsäkringen är sämre…

Håller på att bli tokig, behöver hjälp hur jag ska tänka!

Ingen aning om det där med pensionen men tycker nästan du besvarat din egen fråga när du skriver att du inte riktigt trivs där du är nu och att det hade varit kul att byta. Klart att det är trist att gå ner i lön men om ett par år är du säkert uppe på dina 40 000 igen och ingen lön i världen är i längden värt ett jobb där man inte trivs.

Jobbigt… Jag tjänar ca 25 000 utan bonus.

Eftersom det är bonus så är det max 1000kr du går ner men ev inte alls?
Det gör alltså några hundralappar skillnad på din lön per månad på en redan BRA inkomst.
Alltså pengar är inte allt!
Och du säger ju att du inte trivs helt på nuvarande arbetsplats, så byt! Du kanske får superbra och roliga kollegor på det nya!
Sen när du jobbat ett år får du se till att löneförhandla 😉

Jobbar du idag 40h arbetsvecka och går ner till 37,5 lovar jag att det kommer kännas skillnad på dom futtiga timmarna. Det är guld att få gå hem kl 15 varje fredag! (Förutsatt att det är ett jobb med kontorstider du har).

Föräldraförsäkringen skulle jag inte haka upp mig på, du vet inte hur och när du blir gravid, då kanske du redan hunnit byta jobb igen?

Något du inte skrev om men som jag skulle överväga i beslutet är också restid/färdmedel till olika jobben.

Men mest av allt lita på din magkänsla!

Tack! Du har rätt, jag vill egentligen byta jobb men kommer sätta mina kollegor i skiten om jag gör det… och pengar är verkligen inte allt men ändå stör jag mig!

Jag kan se kontoret från mitt nuvarande kontor så väldigt nära (förutom att nya stället är så mycket finare!)

Jag har också nyligen sagt upp mig, och kände också ”jag kommer sätta mina kollegor i skiten” men vet du vad? NÄ. Det är din chefs uppgift att hantera och inte din eller dina kollegors. Det är hens uppgift som chef att se till att ni har br arbetsmiljö. Om ni nu inte har det och du slutar – ja så är det bara. Du gör vad som är bäst för dig. Glöm inte bort att man ska må bra på jobbet, nu och i framtiden 🙂

Det gör Du inte. Ingen är oersättlig. De kommer klara sig fint utan Dig, Du har lite väl höga tankar om Dig själv. ”Kriget vinns inte med en man”

Men ååå, skrev ett inlägg och tackade dig men det försvann! Tack för din input det uppskattar jag verkligen, jag tror det lutar åt det nya! Jag ser det nya kontoret från fönstret på mitt nuvarande så lika långt att köra på morgonen.

Vad jobbar du som/med? 🙂

Admin inom ett väldigt smalt och specialiserat område.

Pengar är ju inte allt känner jag… och det är ju ändå en bra lön du kommer få

Byt! Men kolla upp med bonusen: om den betalas ut bara en ggn per år, blir du då utan bonus om du tex slutar 1mån innan utbetalning. Kan vara surt att behöva hänga kvar på ett jobb i tex 6mån bara pga bonus…

Snittar 17 (om man räknar utan merit) i gymnasiepoäng och vill kunna ha lite mer alternativ när jag väl söker in till högskola. Tvekar dock mellan att göra prövningar i de kurser jag fick dåliga betyg i eller skriva HP. Någon som kan komma med lite råd?

Varför inte både och?

Börja med hp eftersom det kräver minst tid. Med fördel kan du börja förbereda dig redan nu. Läsa texter på både engelska och svenska, kolla upp ord du inte kan. Och räkna lite basic matte om du kan. 🙂

Tillägg: du hamnar i en annan grupp om du höjer dina betyg. I den gruppen brukar det vara bra betyg. Så om du kan skriva bra på hp är det (oftast) större chans att du kom

.. mer in. (Min mobil skickar svaren lite hux flux haha. Sorry)

Tack för svar! Lutar till HP, men är orolig över just matten..

Hur tror ni det kommer att gå med regeringsbildningen? Lyckas Löfven? Val igen? Vem blir statsminister? Blir det en övergångsregering till nästa ordinarie val 2020? Motivera gärna!

Kan inte spekulera längre, det är en sån lekstuga. Tror/hoppas det blir omval. Besviken på C, jag vill ha alliansregering, tror de kommer tappa många väljare

Jag tror att det blir omval eftersom partierna inte lär lyckas komma överens tillräckligt väl för att rösta igenom en statsministerkandidat, oavsett vem. Känns inte toppen, då jag tror att det kommer att gynna SD. Jag vill ha en röd regering, men skulle även vara okay med S+C+L om det var en möjlighet – dock ställs för höga krav från C för att det skall ske. Oavsett så är jag sjukt osugen på Löfven som stadsminister återigen. Låt t ex Damberg prova. Whatever. Men jag har cirka noll förtroende för Löfven.

Jag är vänster, men känner ändå att C och L visat ett jävla mod det senaste och varit väldigt principfasta, vilket är varför jag över huvud taget skulle kunna vara okay med att de ingick i ett regeringsunderlag. Det värsta jag vet är politiker och partier som vänder kappan efter vinden och backar i sina hjärtefrågor enbart för att tillskansa sig mer makt.

Är C principfast? De har lovat sina väljare att inte samarbeta med SD och inte samarbeta med S. De har även lovat att jobba för en alliansregering. Som jag ser det bryter de två löften nu, istället för ett löfte som samarbete med SD skulle innebära. De är i principfasta i frågan om SD, men de är inte principfasta i sina andra löften

Oavsett vad man tycker om SD så har ju Jimmie/SD varit det mest lugna och principfasta partiet under hela denna regeringsbildarcirkus.

Personligen kan jag inte spekulera i vad som väntar. Hoppas på att få gå till valurnan igen men är osäker på om det kommer lösa knutarna hos politikerna. Jag har alltid röstat rött men börjar känna att invandringen/integrationen är helt åt h-vete. Vår välfärd kan inte upprätthållas om vi ska hjälpa alla, tyvärr. Vet inte om SD är ett bra alternativ heller..

Ju fler olika partier som samarbetar desto mer hotas demokratin. Om exempelvis alla riksdagspartier skulle ingå i regering skulle vi ju helt plötsligt ha en diktatur i princip, ingen speciell röst i samhället skulle bli hörd. C+L+S+MP är tillräckligt illa

Jag tror ju att dom gör allt för att slippa omval… för de enda vinnarna i ett sånt kommer väl va SD… dock känns det som att det kan bli riktigt svårt med alla beslut…

Nån förälder som känner igen sig? 🙂
https://youtu.be/KyXOBIHMRpY

Någon här som läst juridik och har några tips på hur man bäst pluggar inför tenta? Läser sociologiprogrammet med PA-inriktning och har nu kurs i arbetsrätt och tror inte att min vanliga studieteknik funkar i detta fall. Help a girl out ?

Öva på gamla tentor! Absolut bäst.

Vad har de lyft på föreläsningarna + traggla gamla tentor = bra kombo

Hej! Läser också sociologiprogrammet och skrev tenta i arbetsrätt i våras!
Nu beror det ju lite på hur er tenta ser ut, men jag skulle säga att det är smart att bli väldigt bra kompis med lagboken. Se till att kunna ungefär var du kan hitta lagar gällande exempelvis arbetsmiljö eller stridsrätt, så att du vet vart du ska leta om det kommer en fråga om det.

Annars håller jag med tidigare svar om att plugga gamla tentor. OCH plugga in lite praxis, exempelvis Bastubadarprincipen och liknande större fall. En viktig sak att tänka på också är att det inte finns lika mycket utrymme att ”sväva iväg” i sina svar som det kanske finns när man skriver sociologitentor haha, så se till att läsa frågorna ordentligt och bara svara på det som efterfrågas. Det kommer säkert gå superbra! Lycka till 🙂

Hej alla,
Kanske jag som överdriver men min kille var ute på nattklubb för några veckor sedan. Ingenting konstigt med det men han sa att han skulle vara hemma sent men det blev ännu senare än planerat. Jag har nu fått höra att de var hos en gemensam bekant på efterfest på dennes stängda restaurang med massa tjejer. Ingenting konstigt med det men ger mig en massa obehagskänslor att han sitter på stängda restauranger med tjejer till 4-5 på morgonen. Är det bara jag som överdriver?

Det låter som att det ligger fler lik begravda här. Men har du själv verkligen rent mjöl i påsen Philip?

Ja, du överdriver. Han hade en rolig utekväll

Du säger ju själv att det inte är något konstigt med något av detta? Låter som att han hängde på sina kompisar på efterfest som han inte hade förutsett skulle bli av. Vilka andra som är på efterfester eller på nattklubbar, tjejer osv. är ju svårt för honom att ta ansvar för tänker jag. Har du upplevt tidigare att han ägnar för mycket uppmärksamhet åt andra tjejer? Har du pratat med honom om detta? Annars tycker jag att du kan släppa det. 50% av de människor han träffar på en helt vanlig dag kommer vara kvinnor. Så länge han inte kliver över gränser som ni gemensamt satt upp för er relation så är det ju lugnt.

Låter som en vanlig utekväll, om han inte visat andra tecken på att vara opålitlig skulle jag inte ha brytt mig. Han hade berättat att det skulle bli sent. 4-5 är sent men han sov inte borta utan gick hem när alla andra gjorde, troligtvis. Men vad vet jag.

Det hade ju varit helt ok om han berättade det från första början, men att det kommer fram först nu i efterhand gör det hela lite shady och du har rätt att oroa dig.

Hur menar du att du senare fick veta om efterfesten? Var det något som din pojkvän berättade eller kom det fram från någon annan? Jag hade inte reagerat på efterfesten i sig men om pojkvännen ljugit eller undanhållit var han varit så skulle jag undra varför i så fall? Om han inte berättat var han varit under natten och inte har något att dölja så verkar det lite konstigt…

Har ett problem… jag har träffat en kille i ca ett år på distans (över landsgränser). Han har haft stressrelaterade problem och har därför inte varit som han brukar. Jag har försökt starta konversationer och finnas där för honom men han svarar kanske på ett meddelande och sen när jag svarar på det så svarar han inte alls. Nu när han har mått dåligt så har vi inte haft så mycket kontakt och det kan gå väldigt lång tid (1 månad) tills dess att han skriver och förklarar att han inte mår bra. Nu är det såhär att jag flyttat till samma stad som han bor i och det visste han att jag skulle göra (obs inte flyttat dit för hans skull utan för karriär). Jag har skickat ett meddelande och frågat om han vill mötas upp för en kaffe eller liknande som han inte svarat på. Känslorna finns där ifrån min sida och med tanke på att han har mått dåligt och inte riktigt varit sig själv vill jag inte gå vidare och träffa någon annan. Mina kompisar säger åt mig att ladda ner tinder och swipa men allt jag kan tänka på är honom. Jag känner mig helt vilsen och ensam i en ny stad i ett nytt land. Har en tendens att klamra mig fast vid relationer och är vad man skulle kalla en hopplös romantiker. Sätter alltid mina relationer först (inte bara kärleksrelationer) och skulle göra vadsomhelst för människorna i min närhet. Vet inte riktigt vad jag ska göra, om jag ska fortsätta hoppas på att den killen jag träffat ska känna sig bra och bli sig själv igen (kan verkligen se en framtid med honom) eller om jag ska gå vidare med livet. Någon som varit i någon liknande sitaution och kan komma med några tips?

Låter inte som att han är tillgänglig för det du tänkt dig. Svarar han inte på meddelanden och inte vill ses så tycker jag absolut att du ska ge dig ut i din nya hemstad och hitta på saker med andra, behöver ju inte vara romantiskt utan kolla upp din stad på t.ex. meetup och se om det finns grupper som träffas för att fika, spela brädspel eller gå långpromenader eller vad det nu kan vara. Hur som helst så menar du ju att du flyttat för din egen skull och då är det ju också helt normalt att du skaffar vänner och umgänge. Klart du ska ha ett socialt liv i din nya stad och en riktig chans att utforska och upptäcka. Det behöver du inte honom till. Under tiden kan det ju hända att han får den hjälp han behöver och blir sig själv igen, då kanske han återupptar kontakten. Eller så möter du någon ny under tiden. Känslor kan ju förändras utan att man behöver knuffa undan dem med våld.

Tycker samtidigt, som något som både haft tuffa perioder själv, men som också är tillsammans med en man som tidigare i livet varit deprimerad, att du kan skicka ytterligare ett meddelande i stil med ”helt okej om du behöver tid för dig själv, om du känner att du behöver stöd eller någon att prata med finns jag här” – för ibland när man går igenom någonting svårt psykiskt så är det svårt att komma ihåg att man inte är ensam. Haka bara inte upp dig på om han svarar eller inte. Låt ditt liv fortgå som vanligt.

Nä han verkar inte intresserad.

Är det någon som har eller har haft en hund som är en mattjuv? Min hund är helt hopplös och jag har försökt med allt! Jag har tränat honom sedan han var valp och nu är han 1.5 år men han stjäl och äter allt! Idag rök till exempel två kanelbullar och även om jag säger till på skarpen så hoppar han ändå upp på diskbänken och kollar efter ny mat två sekunder senare!

Testa kontakta en hundpsykolog??? Typ hundens hus!

Hur gör du när du ger din hund mat? låter du han vänta på att du säger varsegod? du måste lära honom att vänta på att du ger honom tillåtelse att göra saker te x när ni går ut eller in genom dörren så ska han gå sist osv du måste visa att det är du som är alfa

Känns som ett negativt sätt att knyta an till hunden. Våra hundar har aldrig behövt sitta och vänta framför matskålen eller gå in sist. Har inte haft problem med att de varit olydiga för det. När de fåt sin mat, i sina skålar, vid det ställe där de får äta i lugn och ro så är det just deras mat och deras matro som gäller. Man orsakar ju bara stress om hunden upplever att maten kanske inte får ätas just idag eller kommer försvinna igen.

Nej, det är ett sätt att lära ut lydnad. Självklart ska man aldrig !!! ta bort maten från dem (då kommer de ju att bli oroliga), utan endast lära dem att vänta några sekunder på tillåtelse att äta tex.

Undrar bara vad är syftet ör med de där sekunderna efter att man ställt fram maten? Varför är det viktigt att de väntar på sin egen mat när den står på deras egen matplats? Säger alltid ”varsågod” till vår hund medan jag ställer ner skålen till henne och hon kastar sig inte över den utan äter bara i lugn och ro. Kan inte riktigt se poängen med att hon ska vänta och sitta och titta på maten först i några sekunder?

Om hunden är väldigt stressad och kastar i sig maten på två sekunder som min gör så är det en nödvändig träning.

Yes, den poängen kan jag också se. Är dock inte fallet med vår hund. Hon äter lite, går och gör något annat, kommer tillbaka senare och äter lite till osv. 🙂 Hundar är väl som alla andra, lite olika helt enkelt. Tror att man inte alls behöva träna alla likadant. Det beror på personlighet och behov.

Absolut!

Jag har också en 1,5 år gammal ruskigt fräck mattjuv här hemma! Han är en Cocker Spaniel, brukar säga att det är latin för ”hungrig j-vel”. Han äter till och med småsten och pinnar ibland. Totalt hänsynslös och struntar i tillsägelser rörande just mat, likt alla andra cockrar jag känner. Vad är din mattjuv för ras?

Han är en lagotto!

Ta hjälp av en hundtränare. Jätteviktigt att han slutar med det innan han äter något som kan göra honom sjuk. Har ni ett tabuord? Öva in ett tabuord och ge honom rikligt med belöning när han undviker mat som ligger framför honom efter att du sagt tabuordet. Det kan ta mycket lång tid att öva in detta och många träningstillfällen per dag. Belöningen måste naturligtvis vara mycket bättre än maten som han ”hittat”. Belöningen kan vara den dagliga givan foder och uppmuntran – han måste alltså jobba för att få sin dagliga giva. Catlady’s tips om att du måste vara ”alfa” är bullshit och inte representativt för modern evidensbaserad hundträning. Det absolut mest effektiva sättet att lära in önskade beteenden är genom att belöna önskvärt beteende. En hund lär sig att den måste vänta på varsågod vid matgiva, det har ingenting med underdånighet eller ens respekt att göra. Mycket skit har skapats genom idén om att människan ska vara ”alfahane”.

Absolut har jag tabuord! Det som gör mig arg dock är att när jag köpte honom som valp och skulle ge honom mat hemma så skrek han som en besatt när han skulle få sin mat och det var hjärtskärande enda in själen. Jag fick vagga honom i famnen tills han blev lugn och så började jag redan då träna honom sakta till att vänta på maten tills han hade stressat ner. Han är väldigt duktig på det nu men som valp var det fruktansvärt att både se och höra.

Så jag tror att hans matfixering beror på något som hände honom som valp för hans mamma är allt annat än en bra hund och det märkte jag inte förrän jag hade köpt honom.

Han kanske är hungrig , ge honom mer av sin egen mat

Vilket är ert favoritjulgodis? Dvs sådant som man bakar/kokar själv. Behöver lite nya idéer. Tack! ?

Mjuk chokladkola med flingsalt. Så mysigt att sitta och slå in kolorna i smörpapper sen också till julmusik.

Äter det inte själv, men tycker att det är mysigt att göra Mozartkulor och små Sarah Bernhardt-biskvier och ge bort dem i julklapp!

Knäck!

Saffransknäck, eller vanlig knäck fast man har flingsalt i botten på formarna…mums!

Gör inte det längre, blir ändå inte uppätet haha. Men favoriten är definitivt 5 minuters kola och knäck

Rocky road. Smält choklad och blanda med små marshmallows, geléhallon, salta jordnötter och du le ?? riktig sockerbomb så dela med fördel i små bitar så man kan ta många

Dumle ska det stå

Snickersrutor ?

Mozartkulor!

Någon som har läst till behandligspedagog? Är det svårt? Är intresserad av att börja studera till det under hösten då det börjar.

Jag går den utbildningen just nu på yrkeshögskola, första terminen. Började i augusti ?? än så länge tycker jag inte att det är så svårt, men beror nog på skola och erfarenheter med studier sedan tidigare.

Tack för att du svarade! Hur känns det så här långt? Är unga som läser utbildningen? Känns som jag kommer vara gammal och bli mobbad :/ är bara 23 men känner mig så gammal jämfört med de som söker direkt efter gymnasiet. ?åh blir så stressad nu. Lycka till förresten!

Tack! Där jag läser är det en stor blandning på ålder, i min klass så är yngsta 20år och äldsta 53 år. Jag är 28, tycker inte du ska känna dig gammal alls! Ingen tänker på åldern, alla läser utbildningen för sin egen skull och har olika erfarenheter i livet som gjort att man börjar i olika ålder att studera. Tycker verkligen du ska söka, jag ångrar det inte alls. Trivs jättebra och känns rätt?

Min syster pratade med vår pappa igårkväll. Han ringer henne någon gång per år. Han sa att han inte tänker åka och hälsa på sina barn eller barnbarn om inte vi accepterar hans fru i våra hem. Orkar inte gå djupt in på vad hans fru har gjort mer än att ha kränkt och förolämpat tre av hans barn på alla sätt som finns. Man ska inte slänga ur sig ord, men hon är psykopat. På riktigt. Hon har det inte ”på papper” bara. Vi har velat och funderat på att vilja lösa konflikten med vår pappa länge, men eftersom han kräver att hans fru ska få vara en del av allt och ska ha tillgång till våra hem, (finns inte på kartan), vad ska man göra…? Går en sådan relation att laga? ? Känner mig så ledsen och sårad.

Om en pappa inte kan ta sina barns parti så här han bränt sin rätt som pappa/farfar/morfar. Ni har inga som helst skyldigheter gentemot hans fru och ni ska garanterat inte stå ut med att bli illa behandlade. Kan inte han se det eller backa upp er så förtjänar han heller inte erat umgänge. Barnen (ni) ska gå först i alla lägen. Så är det bara.

Håller helt med!

Ge det tid. Tänker alltid att man som barn har rätt till sina föräldrar men som förälder har man inte rätt till relationen till sina barn – utan den får man vårda och förtjäna. Kommer ni inte överens med frun och inte är bekväma med henne i era hem så är det ju så det är. Då får han hålla fast vid den principen att han bara umgås med er om hon är med tills han är färdig med det utspelet. Det kanske är om 2 månader eller om 2 år. Han går ju helt klart miste om en hel del här, men om han bara hör av sig ett par gånger per år låter det inte som att han är redo att ta några gigantiska kliv in i era liv ändå. Jag har också en pappa som av olika anledningar aldrig villkorslöst funnits i mitt liv så jag vet hur det gör ont ända in i själen men jag tänker ofta att han inte är elak eller sårar med flit utan bara saknar verktygen för att finnas där på något annat sätt och att det är sorgligt, mest för honom. En dag kommer han kanske inse hur ensamt det blev och då finns jag här som hans dotter och först då kan man börja laga relationen.

Känner verkligen igen mig, min farfars nya fru var narcissist (enligt hennes barn) och jag blev personligen utsatt och kallad för diverse saker under min barndom vilket sätt spår och fortfarande gör ont även idag när jag är 18 även fast det var ett tag sen. Är verkligen inte okej att bli behandlad illa även om det är en närastående, man har alltid rätt att sätta ner foten, släktingar, även ingifta för den delen har inte något sorts free card och tycker inte man ska höja sin smärtgräns bara för att de ingår i släkten. Mina jular blev ofta förstörda som barn då hon kunde kalla mig hemska saker inför hela släkten och än idag känns julen lite jobbig tyvärr.

Jag är en sån looser. Har byggt upp en fantastisk tillvaro. Å så sabbade jag allt….

Nä, tänker inte berätta. Men tänk på det alla ni där ute. Var glada för det ni har och ta hand om det. Önskar jag hade gjort det…

Vad hindrar dig från att reparera det som du orsakat?
Man lär sig så länge man lever.
Om det var ett medvetet misstag så kanske det behövdes för att du skulle få upp ögonen för det du hade men kanske inte visste förens set var försent?
Om det var ett omedvetet misstag så beklagar jag. Bryt ihop och kom igen.

Är det du, Hajen?

Idag läste jag domen som en person jag tidigare kände har fått. Jag är lite chockad faktiskt… Vet att han tidigare hållit på med narkotika, men han var ren sedan några år, träffade en tjej (min vän) och fick barn med henne. I höstas hade jag vfu på en anstalt och då var han häktad, vilket jag trodde berodde på att han fallit tillbaka till narkotikan, men så var ju inte fallet. Nu är han dömd för en misshandel med bland annat en köttyxa samt narkotikabrott.

Vet väl inte riktigt vad jag ville säga med det här, mer än att jag är lite paff. Även fast han inte var ”ledare” i misshandeln och var mest passiv så har han ju ändå varit delaktig i det hela. Det är läskigt vad lite man vet om folk egentligen och hur de kan förändras i sällskap med andra personer :/ nu har han fått fängelse och det är ju bra. Hoppas han rätar sig för sin dotters skull

Jag tycker det är sjukt läskigt att person man känner kan bli någon annan helt plötsligt.

Oja, har jobbat på rättspsyk, många man kände igen

Barnen skulle sova borta och jag och min sambo skulle vara ensamma första gången på fyra år över natten och få sovmorgon. Istället blir bägge sjuka med hosta och öronont. Så kommer få kämpa hela natten med att trösta minstingen…. Inte alls bitter just nu

Efter hur lång/kort tid firade ni jul med er nya partner?
Mitt nya förhållande har inte varat så länge och jag är helt inställd på att vara själv under julen.
Killen jag träffar åker hem till sin släkt och familj och vill väldigt gärna att jag kommer med. Hur skulle ni gjort?

Lite historik! Lämnade min ”familj” och flyttade långt bort för att slippa dom. Råkade låsa in mig på toa och fick ringa låssmed. Japp vi blev ett par 🙂 .

Hm. Jag minns knappt men tror vi var på varsitt håll åtminstone första julen (vi var bara 19 när vi blev ihop), kanske de två första. Sen firade vi lunch och tidig eftermiddag hos min familj (medans vi fortfarande var en familj) eftersom vi alltid åt julmaten innan Kalle, i hans familj så åt de efter Kalle så då åkte vi över lagom tills de ätit och tomten skulle komma så hade vi kvällen med hans sida. Perfekt uppstyrt.

Sen splittrades min så kallade familj och nu är vi med hans sida av familjen hela julafton även jag. Känns väldigt skönt att inte åka kors och tvärs. Vi är gifta nu nio år senare och hans familj är lika mycket min egen nu så jag saknar inte min halvdana familj alls för det är så mycket trevligare där vi firar nu.

Jag hade varit ihop med min sambo ett år när han var med på ”mitt” julfirande och jag var med på hans efter två år.

Jag tycker definitivt att du ska följa med 🙂

Känner du att det skulle vara obekvämt att fira med hans släkt och vänner? Låter ju mysigt att han vill att du ska komma med, hur kort eller lång tid ni än varit tillsammans. Dock ska du ju bara göra det om det känns bra.

Nja, det är väl kanske mest för att jag inte träffat någon av dom.
Vi har ju iallafall en bra historia om hur vi träffades. 🙂

Hej, no more! Fint att höra att du fortsätter att ha det bra!!

Absolut ska Du fira med honom och hans familj, han tycker nog mycket om Dig annars skulle han inte fråga. Du lär känna hans familj när ni träffas. God jul ?

Häng på 🙂 Det blir bra!

Inte svar på din fråga, men vad kul att du har träffat nån 😀 trivs du fortfarande lika bra, och har familjen hört av sig nåt? Minns när du skrev första gången att du ville flytta. Tycker du är så cool som tänker på dig själv i första hand och bara stack. Heja dig 🙂

Jo, det blir nog så att jag följer med och firar jul med hans släkt och familj.
Det är ju ett ypperligt tillfälle att träffa alla. Och så vet jag ju att han vill visa upp mig. Hehe.

Anonym 07.28 Tacksam att jag inte hör av dom. Finns liksom inget kvar där. Jag mår toppen nu. Tack för din omtanke.

Kan någon förklara hurdan konst är eftertraktad? Generisk för inredning, känsloveckande, upprörande eller ställningstagande. Abstrakt eller realism? Smak är ett så brett koncept och jag förstår inte vad som är attraktivt. T.ex. Jonna Jintons målning? Lady Dahmer… För att relatera till bloggare. Behöver du bara ett namn?

Det ligger väl i betraktarens öga vad som är konst.
Det som är vackert och fint för mig kan ju andra tycka är asfult.
Inte köper jag något för att det är ett ”känt” namn.

Längtar redan till nästa veckas öppet spår???

Cam, finns det ngt enkelt sätt att se senaste kommentaren först? Är på mobilen och man får scrolla en evighet för att komma till senaste kommentarerna. De äldsta ligger överst.

Håller med! Hade varit bättre!

Detta är något som jag aldrig pratat med någon om, inte ens min man, men ju äldre barnen blir desto mer tänker jag på det.

Mina barn kommer att ärva väldigt mycket pengar. Flera hundra miljoner var.

Hur ska man bäst rusta dom för det? Och när ska man berätta?

Har du en bankman eller finansiell rådgivare? Denne kan säkert komma med tips.

Svårt att tro att Kalle 31 på Handelsbanken har några råd att komma med.

Oj, låter som att det är dags att byta bank/bankman då om ni har så mycket pengar sparat/investerat men inte har någon som hjälper er som ni litar på… Eller är detta pengar du har stoppat i madrassen hemma?

Får man fråga hur det kommer sig att dom kommer ärva så mycket, om inte ens din man vet om det?

Min man vet självklart om pengarna. Kommer från en äldre släkting. Men vi pratar aldrig om det. Handlar inte om förvaltningsdelen, utan hur vi ska lära de förhålla sig till pengarna.

Aha, såg ditt svar nu. Mitt tips är väl att lära dem tidigt att ”jobba för pengarna”. Tex om de önskar sig något särskilt så gör de sysslor hemma för att på så sätt tjäna ihop till saker de önskar. Sen när de är gamla nog att jobba extra, tex gymnasiet så kan de ju göra det också. Vet inte riktigt vilket konkret tips jag kan he dig mer än att lära dem att respektera pengar helt enkelt. Finns väl inte så mycket mer =)

Vet inte din man om att pengarna existerar?

Men är det av dig och din man de ska ärva? För då kommer de väl (förhoppningsvis) vara typ 50-60 år när den dagen kommer? Hur gamla är de nu?

Inte för tidigt och få dem att verkligen förstå värdet i pengar. Jag fick en stor klumpsumma som 18-åring (arv) och det både fuckade upp min syn på pengar, gjorde att jag levde ansvarslöst och när pengarna var slut tyckte jag att tjäna vita pengar tog alldeles för lång tid att jag drogs till andra sätt. Hade vant mig (även sen barndomen) att leva ekonomiskt stabilt och när jag gjort av med alla pengar på typ fest, bjuda andra, förbrukningsartiklar, resor, enbart märken och design så ville jag fortsätta leva så.

Det konmer väl inte ske lika fort om man ärver hundratals miljoner men jag var verkligen inte redo att själv ansvara för flera hundratusen som 18-åring.

Förslag på julig vegetarisk mat till julbordet?

Har hittils tänkt grönsaksbollar, auberginerullader, jansons, griljerad kålrot, färdig tofu ”sill” och brysselkål. Mer mer? 😀

Stuvad grönkål. Rödkålssallad med balsamvinäger och granatäpple eller apelsin. Grönsaker i sill-lag, typ inlagda i lök och kryddpeppar med mera. Vegetarisk gubbröra eller ”skagen” med tångcaviar. Ägghalvor med majonnäs. Rödbetssallad och såna där ”gottbullar”.
Det finns vegetariska/vegansk korv som faktiskt smaka bra också!

Omelett med champinjonstuvning!

Grönkålssallad med apelsin, russin och rött äpple med dressing på honung, citronjuice, apelsinjuice och peppar. Så gott, speciellt om man gjort den ett par dagar innan.

Paj med grönkål, chèvre, rödlök och valnötter. https://www.ica.se/recept/gronkalspaj-med-valnotter-493529/

Någon som vet var man kan se greys anatomy säsong 15 från börjar. Verkar som dplay bara har från avsnitt 6

Viaplay.

Finns bara till säsong 14

Nyafilmer.com om du är ok med fulstream ?

Båda barnen sover. Jag har legat i soffan och mumsat ostbågar medan mannen diskade. Snart blir det vuxentid.

Försöker njuta av tillvaron just nu i alla fall. Släppa ångest, stress och krav. Det är bra här och nu i alla fall. En liten stund.

Skönt! Njut njut njut du fina människa! ❤ Det här klarar vi! (alla med ångest) ?

vet inte riktigt om jag kommer få något svar på detta eller inte, men why not. Jag är just nu 17 år, och har haft FRUKTANSVÄRD ångest inför min framtid i flera år nu. så fort jag tänker på att jag ska ta studenten, flytta hemifrån, skaffa jobb, familj osv så får jag total panik och det slutar oftast med att jag grinar. Alla andra i min ålder ser verkligen fram emot att ta studenten och att börja sina liv, men jag känner precis tvärtom. varje gång jag tagit upp de med någon vuxen (aldrig gått in djupt på det dock) så får jag som svar att jag ”ska njuta nu när jag är ung” och ”ta vara på tiden” och jag förstår verkligen det, men det som är jobbigast för mig just nu är hur jag t.ez. ska hitta motivation till att plugga och få bra betyg när jag ändå inte vill bli äldre och plugga vidare. har ngn tips på hur jag kan sluta tänka på detta???

Oj vad jag känner igen mig i din kommentar. Är visserligen bara 22 och har tyvärr inga bra tips till dig mer än att det kommer att bli bättre och allt kommer att lösa sig, även om det verkligen inte känns så just nu ❤

Men varför ha bråttom? Du kanske kan resa eller jobba innan du kommer på vad exakt du vill plugga. Eller läsa en kortare kurs på t ex en folkhögskola eller något. Testa att prata med en kurator eller en psykolog. Gå din väg istället för att jämföra dig med andra. ?☀️

När jag var i din ålder så kände jag ungefär likadant.

Jag tror att det kan kännas för otydligt och stort och att det finns för många olika vägar att välja på.

Fanns det någon som det ordnade sig för så var det för mig… både med utbildning, jobb och privatliv. Och jag som inte trodde det om mig själv alls. Jag har fortfarande ett mycket bra liv på nästan alla sätt (och har haft också däremellan)

Jag kan tänka mig att du behöver lära dig, eller repetera upp stresshantering och liknande. Om det känns för ansträngande och stressar ytterligare så försök att göra det till en vana att djupandas många gånger dag och ta varma bad, träna gärna hårt och ofta om det passar dig och börja med yoga om du inte redan tränar sådant.

Och börja gärna säga åt dig själv att: sänk kraven, lev i nuet, var tacksam för allt som är bra, allt ordnar sig och liknande.

Tillägg

Ett sätt att skaffa sig lite mer kontroll är att gå in på hemsidor om vilka yrken och utbildningar det finns, t.ex arbetsförmedlingens hemsida.

Tack för era svar 🙂 såg att någon skrev något om att resa och inte ta det bråttom, det är verkligen inte där problemet sitter för mig. problemet är inte att jag känner att det går för fort fram att bli vuxen, problemet är snarare att jag är rädd att bli vuxen oavsett när det händer.

men tack så jättemycket för era svar, tycker faktiskt att det känns lite bättre redan 🙂

Vad bra, Lovisa att det kändes bra med våra svar. Är det riktigt så bråttom som det känns då? Kan du kanske bromsa lite själv, t.ex vänta med att studera och vänta med att flytta hemifrån? Se frågorna som retoriska om du vill, men jag tror att hur många 17-åringar som helst känner som du. Kram

Och jag svarade kanske lite på fel sätt nu då jag är sömnig och ska somna om. Kram till dig

Det är klart att det är skrämmande, det innebär ju att börja ta ansvar på ett annat sätt. Börja med små steg. Lär dig sådant som behövs, t ex planera din budget (finns info på nätet). Men det är ju inga problem att vända sig till släkt och vänner om det skulle behövas. Och även flytta hem om det skulle krisa sig. Så var inte så rädd. Du kommer fixa det! PS Vuxna har också kul, tro inte att det roliga är slut om du börjar jobba och flyttar hemifrån ?

Bra och fint svar av dig, Olga!

Detsamma ☀️

Tack snälla Olga! Ha en fin söndag! ✨?✨

Tack snälla, du med 🙂

?

Jag förstår dej. Ibland hade det varit skönt att inte vara vuxen. Men då åker jag hem till mor och far och är barn en helg, tills jag får krupp och inser varför vuxna barn flyttar hemifrån. Din familj finns alltid hos dej, och flytta hemifrån kanske inte är det som är viktigast först. Att kunna bo hemma efter gymnasiet samtidigt som du kanske får ett enklare jobb och tjänar lite pengar är ju kanon. Sen när du märker av friheten i att ha en egen inkomst kanske motivation till andra arbeten eller en utbildning kommer. OCH när du märker hur skönt det hade varit att få bestämma lite mer över dina egna rutiner, saker,matlagning, tider etc kommer du naturlig väg vilja flytta hemifrån. Kram kram och lycka till!!!

Så bra tänkt!

Hoppas att några ännu är vakna.
Ni som gjort brasiliansk vaxning på salong eller som jobbar på salong, Vaxar de även insidan av de yttre blygdläpparna eller går det inte att vaxa håret där?

Ja, de vaxar även insidan 🙂

Vad kan man göra om man är allvarligt deprimerad med konstanta självmordstankar pga hela livet har fallit samman men har inget socialt nätverk att vända sig till och psykiatrin gör inte sitt jobb? Jag har noll livslust och vet inte hur jag ska kunna ta mig upp ur det här själv, om det ens är möjligt. Behöver verkligen alla tips jag kan få då alla professionella jag vänt mig till inte kunnat ge mig någon vägledning.

Jag har varit där, efter en skilsmässa. Det bästa rådet jag fick var att göra saker som jag verkligen tyckte om. I mitt fall gå på bio och jobba i trädgården, men det kan vara vad som helst.

Vad tycker du mest om att göra i hela världen? Gör det! En dag vänder det.

Jag önskar dig allt gott.

M.

Tack snälla för ditt svar, väldigt uppskattat. ❤️ Tyvärr tycker jag inte längre om att göra saker som jag tidigare tyckte om att göra, men försöker tvinga mig själv att fortsätta göra de sakerna ibland när orken finns.

Jag förstår allvaret i det du skriver, men en tanke är att så många läser och lyssnar på böcker idag. Skulle du kunna tänka dig att sätta ord på dina känslor genom att skriva en bok och på så sätt dels hjälpa dig själv, men även andra?!

Då får du dels som ”sällskap” genom att det känns som att de som sedan läser boken ”lyssnar” på dig och dessutom lär du lösa många av dina problem genom att komma på bra svar då det blir så att du kanske får perspektiv på det du känner.

Jag tror att om de som du skulle få hjälp av inte förstår dig på djupet. De har utbildat sig till yrket, men kanske aldrig har haft en djup depression själva. Sådant känner du nog av (?) och det kan då bli svårt för dem att nå fram.

Du vill nog bli förstådd ”på riktigt” och du vill väl få 100 % förståelse och då fungerar inte ”hjälpen” hur mycket de än försökte och hur mycket du än ville ta emot hjälpen egentligen.

Det som jag skriver här ovanför kan jag förstås inte veta om det stämmer eller om det hjälper dig. Men om du försöker dra dig till minnes andra som inte känner sig hjälpta i någon form i någon situation.

De vill väl också få 100 % förståelse för sina besvär/ bekymmer och liknande och när de inte får det så räcker inte andras hjälp till.

Människor som går igenom kriser kan behöva diskutera det med andra i en väldigt liknande situation. Så även du, kanske? Kram till dig

Fortsättning:

Exempel kan vara: forum och eller gruppterapi, alternativt att du söker efter vänner på något sätt.

Jag känner med dig!

Det är självklart att de inom vården vill hjälpa dig, men det du ev. kan känna av är att många är överbelastade idag i sina yrken och du behöver att andra tar sig tid för dig på riktigt. Dessutom kan det kanske vara så att du blir stressad och trött av att passa sådana tider och att du skulle bli mer hjälpt av att någon kunde ställa upp och prata med dig när du verkligen behövde det, oavsett tid på dygnet.

Det i sin tur skulle kunna göra dig mer trygg och då förhindras förhoppningsvis en del av de svåra tankarna. Jag har aldrig varit i din situation men vet att när man inte känner sig förstådd till 100 % i något som känns viktigt för en så blir det tufft. Om personen dessutom är stressad så känner vi av sådant.

Har du läst på om högkänslighet? Oavsett vilket så är det så att om du även kan försöka få nytta av ditt känslospektra så kanske en del svåra känslor och tankar kan trängas bort.

Jag vill egentligen inte råda alls i så svåra frågor, men känn att jag försöker bry mig. Så menar jag.

Tack snälla för ditt svar, väldigt fina och kloka resonemang som jag tar till mig av! Superuppskattat!

Jag tror också att många inom vården vill hjälpa mig men den höga arbetsbelastningen, slarv och ogenomtänkta rutiner inte är till min och många andras fördel.

Tror absolut att jag har drag åt högkänslighet. Det i samband med flera stora personliga tragedier men ingen möjlighet att bearbeta känslorna har nog resulterat i att jag befinner mig där jag gör.

Jag blir otroligt glad över din fina feedback!! Stort tack! <3 Jag hoppades att du skulle se mina / våra svar.

Jag tror att de som arbetar med människor idag dräneras på energi då det lastas på alldeles för mycket jobb på dem.

Det som blir väldigt fel med det är att även om deras patienter egentligen förstår det och personalen försöker att inte visa att det är så, så skiner det igenom om än bara lite då de ju är proffs.

Men det lilla kan räcka för att patienten ska ta in det rakt in. Det finns inget psykologiskt skydd efter dina upplevelser i livet.

Så du som har upplevt det du har och kanske inte har utrymme för enda suck på fel ställe eller en enda mening som de säger med fel tonfall. Eller att de råkar avslöja att de generaliserar eller bagatelliserar, eller ”bara” förstår delvis.

Så räcker inte det. Det går in i din av livets svåra erfarenheter oskyddade ”hud”.

Kan jag tänka mig och då får det ”hellre vara” verkar du tänka. Vilket är förståeligt och mänskligt.

Frågan är om det finns alternativ till den hjälp du får idag. Om det t. ex finns någon bra privatklinik eller om du kan bli hjälpt på något annat sätt. Önskar dig allt gott!

Tillägg. Det finns säkert mycket extra stresstålig personal, jag bara menar att om de visar sig det minsta stressade så kan det påverka dig negativt kan jag tänka mig.

Vill du berätta mer? Varför känns det som om livet har fallit samman?

Jag har på kort tid drabbats av en kronisk sjukdom, blivit lämnad flera gånger, i princip fått veta att jag aldrig kommer kunna få barn, en nära anhörig har fått en kronisk sjukdom och andra sorgliga saker som skett i min närhet. Att få barn och skapa familj har alltid varit mitt stora mål med livet och att veta att man inte längre har det målet att sträva mot känns allt väldigt tungt och meningslöst.

Nu som först läste jag detta svar från dig till Olga.

Jag känner att jag så gärna skulle vilja stötta dig. Hur skulle du vilja bli bemött om du hade fått önska fritt? Vad behöver du för att läka? Finns det någon i din närhet som du skulle kunna be mer om hjälp med samtal och stöttning än vad du gör idag?

Kram

Cam, har du koll på det där med Bbs hus? Är det köpt eller hyrs det?

9 december, Anna-dagen.
Håll på traditionen och lägg lutfisken i blöt.
Dags också att börja brygga julölet så det är klart till julafton.
Ho ho ho på er alla, dags att hoppa upp ur halmen och fortsätta julbestyren.
Har ni förresten något bra fjälster hemma till julkorven?
Lätt att glömma bland allt annat som ska finnas till hands 🙂

Hur skulle ni göra om ni har en kompis som är otrogen mot sin kille vid flertalet tillfällen?

Först skulle jag skälla ut och ifrågasätta vad kompisen håller på med. Sen skulle jag faktiskt tala om det för killen.
Tycker det är så ruttet beteende.

Detta är en av mina bästavänner. Om jag skulle berätta det så förstör jag vår relation, hon kommer aldrig mer vilja prata med mig. Isåfall kan jag lika gärna bryta med henne direkt. Men känns sjukt att vår nära relation ska förstöras av detta?

Om den ändå förstörs kan du ju berätta? Må inte dåligt pga andra. Min bästa vän svek mig förra året, trodde typ livet var över. Men här är jag, de kommer fler vänner 🙂

Om (altlså OM du gör det som passar dig bäst) jag vore du…

… skulle jag berätta hur illa jag blev tillmods av det och att det som är gjort går inte att få ogjort, men att du undrar hur hon har tänkt sig framöver för du vill inte backa detta beteende.

Var rak och säg hur fruktansvärt det känns att vara ofrivilligt ”inblandad” i något som känns så fel.

Om du förklarar att hon är värd mycket för dig, men att det beteendet inte känns som ”hon” och den du vill att hon skulle fortsätta vara då innan detta.

Tala gärna om att de val hon gör påverkar även dig och hur du mår. Att du inte dömer, men att du inte står ut längre.

Försök att göra så att hon inte hamnar i försvarsställning, ni behöver nå varandra i det.

Hej Linda, jag skrev ett ganska långt svar som jag tyvärr postade för fort så det syns först om en stund.

Ensamstående och mammaledig, och så snor någon pengarna jag har sparat hela året för ha råd med julklappar igår. Att man inte kan hålla händerna i styr. Är sä fruktansvärt ledsen och arg…

Verkar ju väldigt intressant! 🙂