Sandra Beijer – vår tids morfinskald

Välkomna läsare, haters och andra
nu har vi nått fram till vecka fyra
vidrigt där ute men vi har ju varandra
och –
plötsligt ett rim på askorbinsyra

Det enda jag ska göra i veckan är skriva
ta mig på kryckor till mitt kontor
dricka en kaffe, äta en brödskiva
och –
plötsligt ett rim på tamburmajor

Är rätt irriterad på min skadade rygg
det är oklart hur dagarna blir
tur att jag redan är ganska folkskygg
och –
plötsligt ett rim på låglandstapir

Nu börjar jag måndagen med en tablett
ingen har väl dött av morfin
som trasig får jag hitta nya arbetssätt
och –
plötsligt ett rim på roddmaskin

Att undvika folk en månad som denna
att slippa möten och trevande hej
Är det skönaste ever måste jag bekänna
och –
plötsligt ett rim på

tack

&

hej

leverpastej//Sandra Beijer

För några dagar sedan drattade Sandra Beijer på rumpan och skadade sig ganska så rejält och det sjuka är att jag åkte förbi på bussen och tänkte att ”shit, vad den där tjejen såg ut som Sandra Beijer” och så VAR det hon. 
Och hon såg ut att ha halkat rejält, stackarn. En resa till akuten resulterade i kryckor och en näve morfintabletter.
Helt ärligt så är hennes morfininlägg ljusår från samma magplask-klass som mitt – som jag var tvungen att radera. Jag minns inte riktigt vad det handlade om men jag tror det var armborst, och någons farmor. Inte heller gick det på rim så det säger ju sig självt att det inte blev så bra. Inte så bra som det Sandra skrivit i alla fall och det rimmar!!!
På rim kan man komma undan med det mesta.

Michaelorna Forni och Hamilton släppte ju en diktbok här för inte så längesedan som jag inte är ett dugg sugen på att läsa, men skulle Sandra Beijer ge ut sina morfindikter i pocket så skulle jag köpa den.
Ja, det skulle jag!

Obs!
Jag menar absolut inte att glorifiera starka smärtstillande tabeller eller att uppmuntra till intagande för ökat kreativt flöde. 

Tack för tips!