ÖPPET SPÅR

654 kommentarer

Om ni är lediga i sommar, vad ska ni göra då?

Tänkte hitta en vandringsresa att åka på…

De är de bästa resorna, i mitt tycke!

Madeira sjå ju vara jättefint och vackert. Dit ska jag åka någon gång.

Håller med 🙂

Var i Montenegro förra sommaren. Helt otrolig vandring!

Jag har träffat en kille tre gånger. Redan första gången kände jag att han är THE ONE! Har aldrig upplevt det innan (trots 27 år) men är 100% säker. Han har nu backat av nån anledning och vi har ingen kontakt sedan några veckor. Vaaaad ska jag göra? Mitt hjärta går sönder!

Förlåt, det ovan skulle inte hamna här utan i ett eget inlägg!

Humm. Var försiktig. Om han verkligen skulle vara THE ONE så visar det sig. Men snubbar som blåser en av stolen på några veckor och sedan försvinner brukar sällan vara ett gott tecken.

Om han är the one så hör han av sig. Annars är han bara någon som du tror är the one. Allt löser sig <3

Glöm han. Hör inte av dig. Häng inte efter. Lämna dörren öppen om du vill men glöm han. Hör han inte av sig är han inte intresserad. Är på tiden vi tjejer slutar att hänga efter killar som inte är intresserade så kan de förstå vad de förlorade och att vi inte är någon jävla 24/7 eleven kiosk som alltid är tillgänglig. Giiiirl! Tiden läker allt.

Åh, jag köper verkligen ditt och dessa andra svar. Jag är inne på samma som dig och har alltid gjort så som du skrivit tidigare i mitt liv. Att släppa och gå vidare. MEN, när det verkligen känns såhär starkt, för första gången i mitt liv, är det inte värt att kämpa för då? Ska man verkligen släppa om man är så säker i vad man känner? Det är det här som är så svårt..

Det här är kvinnofälla 1A av ett antal kvinnofällor 🙂 Släpp och hitta nån roligare! Oavsett vad du känner för killen så är ditt första objektiva kriterium vad gäller killar att de ska vilja prata med dig och träffas ibland 🙂 Stå fast vid det och sälj dig inte såhär billigt!

Jag håller både med och inte. Jag tänker att om han ändå backat och det ser mörkt ut, så kan du väl för sin egen skull ge det en sista chans för att kunna gå vidare utan att undra. Släng iväg ett sms typ ”Hej! Tänkte gå ut och käka en bit mat, vill du med?” eller något annat lättsamt. Svarar han nej så ser jag inte varför han skulle svarat ja om tre veckor. Säger han ja är det game on igen 🙂
Lycka till! Kram

Kan säga att jag träffade en kille och vi klickade på ett sätt som jag trodde inte var möjligt. Dock backade jag och vågade inte satsa då jag precis avslutat ett väldigt långt förhållande. Han försökte hålla kontakten i några månader. Sen hördes vi inte av på 5 veckor. Men en dag så träffades vi efter att han hörde av sig och sen dess har vi varit ihop. Detta hände 10 år sen. Nu är vi gifta och vi har två barn ihop.
Jag tycker att du ska kontakta honom igen. Kolla om han vill ses. Om inte så är det så. Ibland kan det kännas rätt fast det inte är rätt. Eller så är det rätt men fel tidpunkt. Kanske möts ni igen längre fram i framtiden.

Åh vad härligt att det blev ni, och att han inte gav upp. Fantastiskt! Det ger mig liiite hopp om att det kanske inte behöver betyda att min situation med honom är över, kanske ska jag försöka ta reda på det innan jag går vidare och vet att jag har gjort det jag kan.

Vill odla massa grönsaker, örter och bär. Har en stor altan tänkte bygga ett växthus av ena kortsidan.

Åh vad härligt! Jag har precis anlagt 5 nya land ?

Sambon och jag har precis köpt en bostadsrätt med trädgård! Herrejäklar i min lilla låda vad här ska odlas!?

Gjorde det precis så nu blir det meloner & andra exotiska frukter ?❤️

Ska vandra på Kungsleden och spendera så mycket tid jag bara kan i naturen och med nära och kära. Är ledig hela sommaren:)

Åh, Kungsleden vore kul att vandra nån gång?

Den e vacker

Tar med styvdottern på hennes första utlandsresa, hon har aldrig flugit eller bott på hotell och är sjukt taggad, jag är taggad för att hon är taggad 😀 blir vi två en vecka i Grekland. paxade den veckan före alla andra på jobbet så blir nog inte så mycket annan ledighet men det är helt ok. Ska även på Sabaton Open Air i slutet av sommaren.

Bästa bonusmamma! ??❤️

Hoppas ni får en helt underbar resa ?❤️

Jag ska verkligen vila och promenera för mig själv, försöka laga mat med massa näring i och inte ställa ett enda alarm. Längtar!

Bada och sola vid havet varje solig dag, underbart.

Jag hoppas hoppas hoppas jag kan få ledigt två dagar så jag kan åka till Båstad. Annars, fett tråkig sommar.

Hoppas på att kunna njuta av naturen. Vill campa, vandra och utforska.

12 veckor i min semesterlägenhet i ett land i norra Afrika. ?? Med min make som bor och jobbar där just nu.

Flytta

Ska ta med mamma till hennes födelsestad och kvarteren hon bodde i som liten. Det mesta är nog tyvärr rivet, men det ska bli roligt att få dela hennes minnen och se det som finns kvar. Gjorde en liknande resa med min dotters gammelfarmor för några år sedan. Gammelfarmorn är numera väldigt dement, så det känns extra fint att ha fått uppleva det med henne.

Bestiga Nordeuropas högsta fjäll, Galdhøpiggen.

Häftigt! Norge är bara fantastiskt när man ska vandra, fiska eller se vacker natur:)

Hyra stuga i dalarna nära Dalhalla med några vänner och se nån konsert på Dalhalla. Älskar dalarna och Dalhalla ?
Vi ska också campa några dagar vid nån fin sjö tänkte vi.
Någon som har tips på bra avskilt tältställe, men vid vattnet, kring Sthlm? Gärna max två timmars bilfärd från norra Stockholm.

Kolla på Norrtälje kommuns hemsida, de har en förteckning över alla naturreservat i kommunen. Vi har hittat många gömda smultronställen där!

Tack! Bra tips ???❤️

Ska jobba hela sommaren (som vanligt ?) men hoppas att få ledigt 19 juli så vi kan åka till Umeå och spendera helgen där. Yup, U ROCK ??????
Vad ska du göra ??

Håller tummarna att du får lite ledigt ?
Jag ska campa! ?

Tack för att ni delar med er! Hoppas att alla får en jättebra sommar ?

Är ledig året runt, med barna.
Ska göra allt de vanliga – diska, städa, laga mat. Men ska försöka vara mer utomhus ?

Ska åka till Colombia, aldrig varit där tidigare och är sjukt taggad! Blir mest i Cartagena. Tips mottages tacksamt :).

Ååh älskar Colombia! Cartagena är superfint! Där finns ett torg där ”alla” hänger på kvällarna, där kan man hitta sig en snygg surfare. 🙂 kolla även på salento i Colombia, rätt långt från cartagena men vackraste platsen jag har besökt. Och om du har tid för en trip till Panama, sök på san blas.

Tack blev så glad nu av dina tips :). Vi ska faktiskt till min svägerska och hennes man som är där med segelbåt. Vi kommer vara några veckor i Colombia och sen segla till Panama – så san blas är på agendan? Får bli kvällsläsning om Salento. Supertack för ditt svar! Kram

Ta en båttur till någon av öarna. Antingen playa blanca eller isla del rosario. Bara vandra runt inne i Cartagena, så vacker stad.

Ett besök till Bocagrande också! Ät maten på stranden, går inte att få något godare än färsk fisk, kokosris och deras matbanan och beställ kokos lemonad! Gudomligt god lemonada de coco!

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag och mina 2 bästa kompisar är 24 år och igår berättade ena av dom att hon är gravid. Hon och hennes sambo köpte dessutom hus i höstas. Min andra bästa kompis köpte lägenhet tillsammans med sin sambo för en kort tid sen. Sen har vi mig, singel så det bara dånar om det. Inga vänner förutom dom och familjen bor i en annan stad så jag är ensam mest hela tiden, dessutom blir jag eventuellt arbetslös i höst. Jag känner mig så efter! jag har aldrig varit kär, haft en relation, har knappt haft sex. Hur gör man när ens närmaste tar stegen man vill ta och det känns så avlägset för en själv?

Är du också 24? Isåfl luta dig tillbaka och njut av din frihet! Livet kommer ifatt sen.

Förstår att det känns stressande att se vännernas liv, men det är många som skaffar familj långt senare så det är ingen brådska. Försök njuta av livet så som det ser ut nu så löser det sig säkert lite längre fram.

Ett steg i taget nu, vill du träffa någon? Gå på ett par dejter, de behöver inte ens vara med någon du är supersugen på – se det som övning, kanske är han jättetrevlig och du får en kompis eller kanske ett par dejter till? Du lär dig alltid något om vad du vill ha/inte ha genom att dejta! Valfri dejtingapp funkar bra, be någon av dina kompisar att matcha dig med någon av deras bekanta.

Det kommer inte gå från 0 – 100. Du får jobba mot det långsiktiga målet genom små steg. Om du dessutom ser att det är en process där du får öva, så avdramatiserar du dejterna något också.

Jag har gått på dejter och träffat väldigt många. Men de flesta vill inte träffas mer än några få gånger och den enda som velat mer hade jag 0 känslor för.

Då är du ju på god väg! Ge inte upp det, någon kommer ju att kännas rätt.

Han jag träffade senaste kändes så bra. Första gången någon fått mig att känna mig fnittrig och pirrig efter en första dejt. Men nä. Jag är om jag ska citera han ”ett jättefin/bra person” men han ville ändå inte ses mer, hade jag någon gnutta hopp kvar dog det där

Det där är ju ett lotteri skulle jag säga, en del ger bara en chans (tror att något ’magiskt’ ska hända första dejten) och andra är mer öppna att träffas igen så länge första dejten flöt på bra (så är jag t.ex.). Vilken ålder är det på er? Om du kan tänka dig en äldre kille så är det mitt tips att dejta någon/några sådana. Jag dejtar just nu en 11 år äldre kille och satan vad gött det är att slippa alla de spelen/osäkerheten som killar i min ålder har. Vet inte om det bara beror på åldern, men inbillar mig att det spelar in..

Han var född samma år som mig. Ska tilläggas att vi sågs fler gånger efter första dejten. Märker i min kommentar att man nog kan uppfatta det som att han sa det efter första.

Har alltid träffat äldre kille men han är nog den mognaste jag träffat. De andra har inte ens haft ballar nog att säga huruvida de vill ses igen eller inte. I mitt huvud tänker jag som du men har upplevt motsatsen haha….

Så efter ett par dejter så ville han inte ses mer? Fick du någon mer förklaring till det?

Så tråkigt med sådana som inte är ärliga, en del verkar dock tycka det är extremt jobbigt att säga att de inte vill ses igen. Deras problem, men förstår ju såklart att det tar på en! Är ju alltid svårt att veta varför de blir som det blir, och jag tror inte att det är nyttigt att analysera sönder sitt egna beteende, jag förmodar att du agerar såsom du är bekväm med och vågar utmana dig själv lite (låter som så!) och det är ju jättebra. Det kan ju bara vara så att du fått dåliga ”matchningar” helt enkelt. Det finns ju en rad ”knep” på hur man kan attrahera andra, men vad spelar det för roll egentligen, det är ju Dig de ska gilla, inte dina knep. Om du är trött på dejtandet kan du ju ta en paus ett tag, annars så kommer dejtandet nog förr eller senare – leda till någon relation. Vet att ett par tjejbekanta gått på speeddating och liknande, om du vågar prova olika saker – så varför inte prova det också?

Jag tror han tyckte det var jobbigt att säga då det tog en vecka (!) från att jag ställde frågan tills dess att han svarade på mitt meddelande. Hade dessutom lagt några hintar innan men dom blev ignorerade. Fick aldrig någon förklaring, han sa bara att han inte kände likadant. Orkade inte gräva djupare i det då. Jag kommer isf aldrig spela med några knep, tror inte på det i längden. Vill träffa någon som vill vara med mig för att jag är jag.

Och speeddating, naah! Är inte riktigt där än.

Jag har samma erfarenhet. Fick samma svar. Och en av dom skulle ”hitta sig själv”. Då kan man ju tycka det var onödigt att dejts:). Men en vacker dag så blev det fullträff! Så det är nig bara att försöka att inte tappa hoppet. Lycka till och försök att inte stressa även om det är svårt.

Jag var där du är när jag var 30: nydumpad, singel, osäkert jobb, utomlands i en stad där jag inte har någon familj och få vänner, ingen bostad (bodde bokstavligen i en container).
Nu, vid 40 har jag egendesignat hus, bästa mannen, fantastiska barn, egen firma som går bra, härligaste sommarhuset, och ja, bil – och frihet.
Inte för att något av detta är ett mål i sig, men det vänder!

Fint <3

Sluta sörja, börja jobba med sig själv! Sök utbildningar och ta CSN i höst, skaffa ett extra jobb (hemtjänsten och barnomsorgen skriker efter personal), börja ta hand om dig själv både fysiskt och psykiskt så kommer ditt liv att bli bättre ❤️ Älta ett tag och sen får du ge dig fan på att du också kommer att få känna på lycka i livet!

Skippa dejtandet. Ta tag i jobbsituationen så du vet att du slipper oroa dig om den biten. Kanske du vill plugga nåt?
När du kirrat inkomsten så prova nån ny hobby? Skaffa appen go friendly å sök upp nya vänner? Kärleken kommer när det är dags. Lev livet med fokus på dig och njut av att vara singel. Få talar om hur mycket man ibland måste offra av sig själv för kärleken och det är inte alltid värt det.

Kram ❤️

Jag jobbar inom handel och vi ligger inför en eventuellt nedläggning då vår butik inte varit lönsam senaste tiden (snälla stötta era lokala butiker). Men hur fan vet man vad man vill plugga? Hur vet man ens något i livet??? Hur vet man att något är rätt överhuvudtaget. Hur vet jag att killen jag träffade innan jul inte är rätt för mig. Känns det bra från början? Det pirrade inte som det gjorde av han senaste men det kanske skulle börja pirra längre fram. Hur vet jag det??

Du måste inte plugga, du är fri att göra i princip vad du vill ???
Leta rätt på ett nytt jobb först, strunta i om det inte är drömjobbet direkt, så länge du kan leva på lönen så kan du söka drömmen under tiden. Bättre än att gå arbetslös.
Sen testar du på alllt möjligt konstigt i hobbyväg, nåt du alltid drömt om eller kanske nåt skitudda?
Du vet om killen är rätt för dig, tvekar du så här mkt så lämna och gå vidare.

Jag fyller 24 om mindre än en månad och det sista jag vill är att skaffa barn och köpa bostad. Stressa inte! 24 är ungt. Jag kan förstå att jobbiten är stressig, men ansök till uni till hösten så du har en plan b?

Hej!
Jag är ensamstående med två barn pga pappan inte orkar med ansvar. Han kom på nu tydligen att han inte ”levt” färdigt och vill hellre ut och festa än att lägga tid på barnen. Han lovar och lovar men det händer ingenting. Han kan ringa barnen dagligen och lovar att de ska ses dagen därpå, men han dyker aldrig upp. Det kan gå månader där han lovar att han ska komma och barnen blir bara besvikna och arga på mig…

Jag är så TRÖTT på det här. Inte nog med att jag tar hela lasset (har ingen familj som kan ställa upp) så påverkas både jag och mina barn mentalt. Jag har slutat svara på hans samtal ibland, men det slutar hotfulla sms och alla möjliga fula ord. En dag ringde de från socialtjänsten och talade om för mig att det gör är olagligt. Jag får inte blockera honom från barnen. Men det tar på deras psyke?! Det är JAG som ser deras besvikna blick och hur arga de blir. Mina kvällar slutar oftast i tårar. Jag klarar inte av det här mer. Jag vill bara att han ska försvinna helt och hållet från våra liv.

Det här har pågått i tre år och han lär aldrig förändras. Vad ska jag göra?? Jag har pratat med advokat, socialtjänsten och familjerätt och alla säger att han har att kontakta barnen när han vill. De menar att han inte skadar barnen eller är ett hot för dem. Men är inte det skada psykiskt genom att bete sig på det viset?

Han HAR rätt att kontakta sina barn så även om det känns jobbigt och orättvist så kommer du nog inte komma så långt med att försöka utestänga honom från deras liv. Så jag skulle nog släppa den iden för din egen skull. Däremot så behöver ju DU hjälp för att orka med situationen där pappan uppenbarligen är urjobbig. Kan du få hjälp med psykolog t ex som kan stödja dig i olika sätt att hantera situationen så att den inte tär lika mycket på dig?

Ja jag går på samtalsterapi och har även anmält för trakasserier…

Jag är också ensamstående med en 2åring. Men mitt barn får inte ha kontakt med sin pappa som har misshandlat mig Framför barnet. Tycker det är så tufft vara ensam, har ingen hjälp överhuvudtaget och mitt barn är gnällig 24/7. 🙁

Har du ingen kompis då som kan stötta dej och ibland hjälpa till med barnet. Det skulle ju vara jättebra.

Men fyfan för honom!!!
Har ni skyddat boende nu?? Hur klarar ni er? ❤️

Inte just nu, men vi ska få de så fort som möjligt, ska byta lägenhet och få skyddade personuppgifter. Det är så jävla tufft att va ensamstående, har ingen vän som kan ta hon om o familjen bor 40 mil ifrån.

Undrar Vrf ungen är gnällig

Vilken del av Sverige bir du, Carro? Jag har en treåring och en tvååring. Skulle vilja hjälpa dig på något sätt.

Östergötland 🙂

All styrka till oss! ?

Fast det är ju inte klokt om han säger han ska träffa barnen och sen inte kommer. Det är ju inte bra för dom. Jag vet inte just nu hur jag skulle göra men det är verkligen inte ok. Kram.

Nej jag vet. Det är så himla jobbigt.

Boka samarbetssamtal med kommunen! Hur ser vårdnaden ut? Ni behöver komma överens om när och hur ofta han ska träffa sina barn. Sen behöver han hålla sig till det. Ta hjälp av familjerätten och kom fram till något. Att inte låta honom prata med barnen kommer bara leda till att du framstår som problemet.

Vi har haft samtalsterapi där han även fått schema (ändrat den minst tjugo gånger) men han håller aldrig sina tider och de vet om det…

Vad säger familjerätten om det? Det ska ju få konsekvenser…

De säger att han förlorar tid med barnen och det är hans förlust men jag har fortfarande ingen rätt att hindra honom från att prata med barnen (och ge tomma löften)

Men vad säger de kring att barnen mår dåligt av hans beteende? Har du ensam vårdnad?

Det finns inga bevis på att barnen mår psykiskt dåligt pga hans beteende. De har frågat barnen och då har de sagt att de blir ledsens när pappa inte håller det han säger. ”Ja men det förstår man. Det är fullt normalt. Ledsen får man vara ibland.” Får man till svar.

Jag har delad på äldsta men inte yngsta.

Wow! ?

Det är barnen som har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Inte tvärtom. Hur gamla är barnen?
Prova att barnen ringer honom när de känner för det istället för tvärtom ( så har du inte hindrat något). Var också noga med att förklara för barnen att det inte är dem det är fel på, det är pappa som inte klarar av att vara pappa just nu, inte kan vara pappa eller liknande). Du kan också ta kontakt med familjerätten och lägga upp ett umgängesschema, då får du dokumentation där på hur han sköter det, kan vara bra att ha i framtiden.

Barnen är fem och fyra år. De brukar be mig att ringa men han svarar ALDRIG, helt seriöst så aldrig! Vi kan aldrig nå honom. De har slutat om att be ringa pappa då de vet att han aldrig svarar…

Jävla karlslok. 🙁 sådär gör man inte mot sina barn! Han har psykiska problem och borde omgående söka hjälp för deras skull. Jag fattar inte varför socialtjänst m.fl. så ofta daltar med sådana typer. 🙁

Ja jag tror nog det. Jag har talat om det för socialtjänsten men det är ingenting de vill lägga vikt på.

Det är verkligen fruktansvärt hur socialtjänsten verkar blunda här. Jobbar själv på soc, dock inte som socialsekreterare, men hoppas att vi har en annan approach där jag arbetar och kan se saker för vad de är. Det är ju barnens bästa vi ska ha för ögonen och det där gynnar inte dem.

Förlåt och detta är inte till dig men jag jobbar på myndighet med social försäkringsbalken och blir ibland chockad över hur soc jobbar då vi har en del kontakt med dom. Fattar inte att dom inte har mer tillsyns över deras verksamhet än vad dom har ?

När det blev ohållbart med samtalen (varje dag, hela tiden, bara snack men ingen verkstad) så fick jag tips om att bestämma telefontider. Tex tisdag och torsdag kl 18, lördag kl 14. Inte najs, men det kändes lättare så!

Det låter bra men jag vet att han kommer att trakassera mig om han väljer att ringa annan tid och jag inte svarar.

Allt ska beslutas ihop med familjerätten. Då har han inte rätt att kontakta dig annars. Du kan lägga in så hans samtal bara släpps igenom vissa tider.

Hur då? Menar du nu att blocka hans nummer och sen avblocka de tider jag angett?

Du kan lägga in en stör ej profil enbart för hans nummer so. automatiskt stängs av vissa tider.

Tack! Ska nog göra det.

Låt honom inte trakassera dej! Och ja – ta detta beslut om tider tillsammans med familjerätten. Blocka/tysta inte på eget bevåg, Och vet att det är jävligt svårt, men han kommer tröttna nån gång. Var själv med om 16 missade samtal jämt… men jag stod på mig och var stenhård med telefontiden. Han är ju en rövhatt iaf och barnet fattar inte varför dom inte ses, men det är lättare för mej att orka nu!

Har en 11-åring vars pappa betett sig så i stort sätt sen sonen föddes. I 6 må aden kom han på att han behövde tid för sig själv..
Genom åren har jag försökt mig på alla olika metoder, vara jättetrevlig, arg etc men han ändras aldrig.
Det är tufft att stå bredvid och se sitt/sina barn bli svikna gång på gång och jag lider med både dig och barnen.
Mitt bästa råd som jag fick för inte alls längesen i kuratorkontakt är att låta barnen få känna det de känner och bara finnas där även om det är tufft. I början när min son blev sviken och därmed ledsen försökte jag göra allt för att göra honom glad igen. Typ ”Kom så sticker du och jag iväg och badar istället”.
Ville inte se honom ledsen pga svinet till pappa.
Min kurator förklarade dock för mig att det bästa i de situationerna kan vara att istället låta honom få känna den känsla som dyker upp för honom (arg, ledsen, besviken) och stödja honom i den istället. Typ ”Jag förstår att du är arg nu, det pappa gjorde är inte rätt. Finns det något du skulle vilja göra för att det ska kännas bättre?”
Jag hade aldrig sett på det som att jag bara slätade över det pappa precis utsatt honom för, i stort sätt ignorerade hela händelsen och försökte bara göra något roligt istället. Blir lite som att det pappa gjorde var helt okej och inget att vara ledsen över.
Som sagt så är det mitt bästa tips just för att jag inte sjäv hade tänkt på vad mitt agerande egentligen kunde göra även om jag menade väl.
För övrigt så hoppas jag det löser sig för er och att pappan vaknar upp och börjar bete sig som en förälder som barnen förtjänar.
Samarbetssamtal kan också vara en idé för då är det inte bara du som påpekar vad han gör mot barnen utan han får även höra från utomstående vilket ibland kan behövas.
Lycka till, önskar dig och barnen det bästa här i livet. Sköt om er ?❤️

Tack för att du gav dig tiden att skriva det här långa fina svaret. Jag må vara känslig i nuläget men din sista mening berörde mig verkligen. Tack snälla fina du. Önskar dig och ditt barn detsamma! ❤️❤️

Tack ?
Kom på en sak till som jag gärna vill ge dig ett råd om. Det är lätt att försöka kompensera när den andra föräldern är frånvarande men det kan bli ohållbart i längden och du kör slut på dig själv.
Pappas relation till barnen är hans ansvar. I början försökte jag göra allt för att underlätta för deras relation, ringde själv pappan för att försöka få till träffar, körde sonen fram och tillbaka till pappa om så bara för att han skulle få vara där 2 timmar. I slutändan blev inget bättre ändå. Släppte allt det när jag fick hjälp att inse att det är hans ansvar att vårda den relationen.
Du måste försöka lägga din energi på din relation med barnen. Det är krävande nog när man är ensam med allt ansvar och jobb.

Prata mes familjerätt om att avtala om tider då han ska träffa barnen. Funkar det inte att komma överens så ta det vidare till tingsrätten. Alternativt ansök om umgängesstöd, att någon från socialtjänsten är med vid hans umgängen med barnen. 🙂

Ja jag får göra ett nytt försök med familjerätten. ??

Kontakta en jurist och stäm honom för ensam vårdnad. Tingsrätten kan också besluta interimistiskt om vårdnad innan huvudförhandling och ta beslut på vad ni kommer överens om som sen blir verkställbart.

Han får ju ändå umgängesrätt?

***** *******
Bakom stjärnorna gömmer sig en känd person, lista ut vem!

Elvis Presley

Nope

Robin Williams

Kvinna?

Ja

Frodo Baggins

Jag gissar på den här mannen som äntligen fått lite karma:

https://www.instagram.com/p/BvZCByLBPJs/

Det gjorde jag med… men då fastnade man visst ?

Queen Latifah

Julia Roberts

Bingoooooo

Å vilken rolig lek! Särskilt när jag gissade rätt ?. Jag känner mig riktigt glad och uppiggad nu! Snacka om lättroad. Ha en fin kväll ?

Och här bakom gömmer sig en sifferkombination:
*********

Lycka till vänner!??

Jag kan inte så mycket av Pi, men det är Pi eller hur? ?

Oj det var ”lite” svårare!
Jag gissar 987654321

Fibonacci?

Vill du berätta svaret? ?

Jag ska åka och besöka en valp nästa vecka. Är så otroligt förberedd och har mycket tid, men är ändå skitnervös. Tänk om jag inte klarar det?

Alla ni med hund, peppa mig med allt det bästa som väntar!

Min hund sover bredvid mig i soffan nu. Jättemjuk och varm. Idag har vi varit på kurs, älskar att göra saker tillsammans med min hund!

Jag har två hundar! Bästa beslutet! Ibland tvivlar man när allt känns tungt, men kan tänka mig att det är lite likadant när man har barn ? Jag mår mycket bättre och har blivit gladare som person sen jag skaffade min första hund. Har även lärt mig massor om både hund och mig själv samt träffat massor med nya vänner tack vare hundarna. ? Jag ställer ut en del och tycker det är kul men det bästa är när de kryper upp hos mig i sängen eller soffan och vi bara gosar och myser ❤️ Kommer aldrig kunna leva utan hund i mitt liv ❤️

Hundar är det bästa som finns i hela världen!❤️ Lycka till med valpis!

Matchar rasen dina förväntningar av den?
Kan du ge det den är avlad för?
Om du är insatt i rasen minskar nervositet och du kan slappna av mer när träning börjar 🙂 Det är jobbigt dom 2 första åren pga hjärnan inte är fullt utvecklad fören 2 år (gäller alla raser, myt att små raser utv. snabbare i huvet) men med tåååålamod kommer man längst 🙂

Gå på valpkurs!! Och slyngelkurs samt gör övningarna hemma. Hund är superduper kul men vissa raser klarar inte av att vara ensamma hemma (ex polar hundar) så bra om plan för det finns.

Dom kissar och bajsar jävligt ofta första tiden, typ det enda man får göra? tänk att det är ett barn som behöver få hjälp att slappna av, dom kan inte välja det själva pga blir övertrötta lätt.

Fan de va inte meningen att låta dryg/mansplaina, svårt med text?
Min 6 mån finsk lappe sover just nu under våran säng❤ vissa dagar e hon gratis på blocket???
Du kommer klara det, man gör alltid sitt bästa och man behöver ha mkt kunskap om rasen.

Jag har två Husky/malamute och de har inga problem att vara ensamma. Ensamhetsträning är något som behöver göras noggrant och på ett bra sätt. Är hunden därefter motionerad och trött så kan ALLA raser klara av att vara ensamma en stund! 🙂

Det är skitjobbigt, särskilt i början, och man undrar ofta vad fan man gett sig in på, haha!
Men! Det är också alldeles underbart och så så så värt det! Vad är det för vovve du ska ha? ?

Lycka till !

Det kommer bli fantastiskt !

Ställ massor av frågor till uppfödaren. Som tex:
Har de badat valparna? (Bra för att lära dem)
Har de börjat med hanterings-träning?
Har de haft valpar tidigare ?

Det finns massor av kurser!

Kolla youtube! Finns så mycket om hund och träning och första tiden !

Någon som arbetar som stödpedagog? Hur skiljer sig era arbetsuppgifter från stödassistenternas?

Jag jobbar som arbetsterapeut och träffar både stödpedagoger och stödassistenter i mitt arbete. Deras roll och uppgifter skiljer sig väldigt mycket åt beroende på vilken kommun man jobbar i så det kan vara svårt att få ett bra svar här. Söker du jobb som nåt av det?

Jag arbetar som stödpedagog inom psykiatri (är beteendevetare med fil kand i psykologi). Tycker att mina arbetsuppgifter är väldiga lika stödassistentenas, förutom att jag ger metodhandledning ibland och ansvarar för dokumentationen i verksamheten. Har tre års studier inom området och typ 2000:- mer i lön än stödassistenterna, men utöver det upplever jag att det inte är så stor skillnad mellan yrkestitlarna. Är dock relativt nyexad och detta är min första fasta tjänst efter examen (har varit på detta stället i 3 månader) så jag kommer kanske få fler uppgifter efter hand?

Har du gjort Dermapen CamCam?

Hur många här spelar Wordfeud? Missa inte att det finns ligaspel! Klicka på plustecknet inuti WF, välj ”Var med i en turnering”. Grymt häftigt!

Låter kul! Är fast i castle crush just nu haha.

Jag spelar mest med random-personer…

Jag har precis börjat spela igen. Love it!

Jag vet inte vad jag ska göra, har börjat tappa känslorna för min kille, vi har varit ihop över 5år och han är min enda familj, jag skulle vilja göra slut men är så jävla rädd att bli ensam, så jävla rädd att hans liv ska gå åt helvete och jag älskar ju honom fast inte längre på kärleksnivå. Hjälp, vad Fan gör man?

Gör slut. Sånna där tankar är bara innan, sen ordnar sig allt med tiden.

Gör slut och tar sig igenom rädslorna osv. Det är tufft men innerst inne vet du nog vad du borde göra. Puss & kram (det ordnar sig!)

Läs ett av Stina Wollters senaste inlägg: vad skulle jag göra nu om jag inte vore livrädd? Så gör du det.

Bra tips !

Har du känt så länge så är det nog dags att göra slut.

Gör slut på ett moget sätt, förklara, säg att du vill ha honom i ditt liv framöver, ta sedan avstånd under den kritiska tiden, läk dig själv, återuppta kontakten. Jag var också jätteorolig för att bli ensam och jag hade liksom valt stad+jobb pga. min dåvarande sambo. Saknade honom så mycket och grät så mycket första tiden. Idag är vi goda vänner som ställer upp för varann, gör mer saker ihop än vi gjorde som sambos. Är så tacksam för att ha honom i mitt liv (han är som familj). Det var tufft att göra slut men är det en person värd att behålla (och förutsatt att han känner likadant) så kasta inte bort personen. Det blir en annan relation bara.

För de allra flesta är det bästa att bryta kontakten för alltid. Många är för känsliga för att klara av en vänskap efteråt. Det är dock något folk inte erkänner…

Nej det är inte det bästa för de allra flesta. Det är synd att folk resonerar så, att de inte kan acceptera att relationer förändras och måste klippa för alltid.
Mår man bra av någon, och älskar någon som vän, så ska man givetvis ha den vännen i sitt liv. Är det däremot så att man inte känner någon vänskap kan man ju naturligtvis klippa banden. Jag är vän med 3 av mina ex, det fungerar utmärkt.

Min man är just nu på skidresa med två av mina ex, känns skönt att man kan ha ett liv med personer man älskat kvar i det. Dock var första året /åren efter lite skakiga, då vi alla känner varandra (var dock unga). Men jag och min man har varit ihop i tio år i sommar, så jag valde rätt!

Någon annan som tittar på Legacies? Behöver någon att diskutera senaste avsnittet med och ingen av mina vänner följer serien.

Jaaag!?‍♀️

Vad tänker du om säsongsavslutningen? Vad Hope gjorde kom verkligen som en chock för mig. Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi ser henne igen. Jag är så glad att Josie är okej. Känns så länge tills hösten då nästa säsong startar, jag kan inte vänta.?

Jag visste från början att hon var svaret på allt! Älskar denna serie alltså!! Men hon kommer tillbaka, kan bara inte riktigt lista ut på vilket sätt, men DET lär säkert komma som en chock!
Hatar när man nu måste vänta så länge till nya säsongen ?

Jag tänkte att Hope antagligen kommer vara en fiende till Malivore och att hon skulle slåss mot honom men att hon skulle offra sig på det sättet kom som en överraskning. Ser fram emot att se hur de kommer att fixa så att hon kommer tillbaka och om folk kommer att minnas henne.

Var går denna? Letar ny serie just nu

På HBO. Är en spin off på vampire diaries ?

Hittade mitt första gråa hårstrå idag, är 25 🙂

Åh gulligt!

Haha tack? Blev förvånansvärt fascinerad av den av nån konstig anledning, lite som ”happ, börjar man bli gammal nu?”

Fint med grått hår!

Tror jag kommer passa i det? Eller hoppas det iallafall

Hoppas att ditt liv blir långt och bra så att du får chansen att hitta många fler. <3

Åh tack! <3 Det värmde så mycket att höra! Ibland så känns det inte som att jag kommer bli så gammal, fast jag egentligen vill det såklart.

Det kan komma grå hårstrån som sedan försvinner. Jag har läst att det kan bero på stress.

Stress har jag känt i minst 10 så lite knäppt om det skulle komma nu haha? Men det är ju inte omöjligt!

?

Det gjorde jag också som 25, samma dag som jag plussade ??

Om jag plussade nu så kommer jag allt undra vad som hänt?

Idag kom en kvinna in till min restaurang, hon var kanske 30 högst, såg ung ut iallafall, hade mööörk hår men grå utväxt (alltså, tror inte hennes hår var färgat utan det hade bara börjat bli grått) och fy helvete vad sexig hon var! Vet inte ens varför men något med hur det vart som slingor av det gråa var så sjukt snyggt. Brukar inte se folk ”rocka” sitt gråa hår så vart lite förvånad nästan men det gjorde att jag inte är rädd för att bli gråhårig!

Tycker också att gråa slingor är så snyggt! Man ska inte vara rädd för att bli gråhårig, utan omfamna det!?

Jag är 33 år, börjar mer och mer bli gråhårig. Ge mig fem år till och jag kommer vara helt grå. Jag omfamnar det icke! Icke.
Jag är så avundsjuk på dom som kan ha sin naturliga (icke gråhåriga) färg. Skulle jag inte färga mitt hår skulle jag bli att se minst 20 år äldre ut.
Jag kan också tycka det är snyggt när 50+ har härligt grått hår men som 30+… Njae…

Jag är också 33, inte ett enda grått hårstrå än så länge. Hoppas det dröjer några år till ?

Sånt här har jag SÅ svårt att förstå, någon som förstår bättre får gärna förklara. Person A säger att hon mår dåligt pga ålder + grå hårstrå. Person B måste då berätta att hen har det Person A vill ha (inga grå hårstrån i detta fall). Inget annat än berätta att hen minsann har det.

Vad får man ut av det? Gör ni det irl till era vänner också?
Vän: Ååå jag har fått gråa hårstrån, fy fan vad jag inte vill ha det.
Person B: Det har inte jag och hoppas det dröjer länge innan jag får

Varför göööör man så? För att hävda sig? För att känna sig bättre? För att man projicerar sin dåliga självkänsla på andras sårbarhet? Fattar inte.

Jag stör mig också så mycket på såna kommentarer. Vanligt även vid sexuella trakasserier eller liknande, nån som bara måste komma in och berätta att hon minsann aldrig blivit tafsad på. Vad är poängen? Har folk inget filter?

Åh, jag önskar att jag var i din situation. Jag har mööööörkt hår och är himla blek. När jag väl blir grå kommer det ÄNTLIGEN bli enkelt att färga det blont, vilket är drömmen. 😉

Har dåliga nyheter till dig. Färg fäster inte alltid bra på grått hår. Min mamma fick sluta färga det pga färgen försvann ändå på ett par tvättar.

Nåväl, jag är hellre grå eller vithårig än att ha mörkbrunt hår! ?‍♀️?

Varför är det så många som inte kan låta andra få kritik på internet? Om någon skriver något som inte stämmer/skriver något galet/misstolkar och någon annan säger till om det, så kommer det ofta en tredje person och ska försvara den första. Ser det här, på facebook, i forum, på insta.. Varför är det så för?

Ja det kan man undra. Är väll olika. Många gånger ligger nog dålig hälsa och att provocera nära.

Kanske hade personen samma åsikt som den första och blir lite sekundärupprörd att just den åsikten fick kritik…? Ibland kan ju en del ge ganska hård, elak eller obefogad kritik och då vill man nog bara försvara en man uppfattat blivit orättvist behandlad.

Men jag menar befogad kritik. Ser det överallt. Ser ut som att de tror att personen som fått kritik är ett litet barn som inte klarar av kritik. Jättemärkligt beteende.

Vad du tycker är befogat behöver ju inte vara samma som de andra i diskussionen tycker. Eller så håller de med den du kritiserar och vill vara med i diskussionen. Behöver ju inte vara konstigare än så

Ki

Bara för att vi kan kritisera varandra på nätet så måste vi inte göra det och många som ser när andra får kritik får ungefär samma obehagliga känsla som om de själva fick kritiken.

Det tror jag är anledningen till att en del försvarar den som får kritik. Inte minst när de anser att kritiken är orättvis och att den inte är konstruktiv.

Många föredrar nog pepp både åt sig själv och andra. Det är bra att vi ifrågasätter mycket numera, men det går att göra det utan att såra andra.

Därför att vissa ska kritisera för minsta lilla, utan att det efterfrågats och sen förklä det till ”konstruktiv kritik”. Sjukaste jag läst idag var på Pernilla wahlgrens blogg, där en hade blivit sur för att Pernilla sagt att norska inte kan låta hotfullt och sedan frågat Pernilla hur hon tror breiviks offer känner när hon säger något sånt?! Visst, jag har inte skrivit något eller försvarat men kag förstår att det finna folk som bara blir irriterade då man måste lära sig att man faktiskt inte har rätt att kritisera folk hela tiden och stt ens åsikt inte alltid behövs. Inte när det gäller personliga saker.

Men varför känner folk att de har rätt att kritisera på nätet? Alltså vad har du eller någon annan egentligen för rätt att kritisera en annan person du inte känner? Det för mig är egentligen sjukt, stt folk tror de har rätt att kritisera vem som helst.

hallå! funderar på att skaffa en epilator..är de värt de? vilket märke är bra?

Nej tycker inte det är värt det.

Jag älskar min eftersom håren blir så mycket tunnare än när man rakar ( och att det inte växer ut hår lika fort) dock så växer mycket hår inåt och benen är inte direkt lena och snygga..

Brukar du scrubba ordentligt? Jag tycker det hjälper massor.

Älskar min epilator! Använder den till armhålorna. Får inte alls lika mycket problem som när jag rakade. Ibland kör jag bikinilinjen, men FAN vad det gör ont.

Har en braun och är nöjd. Den har hållt i typ fem år.

Kör också epilator för armhålorna för det blir SÅ mycket lenare plus att det såklart håller längre. Dock på senaste tiden så funkar det inte lika bra? Alltså blir inte av med lika mycket hår, vet inte om maskinen har börjat förlora liv eller om det är för att håren har börjat bli så tunna att den har problem med att få tag i dem. Ska nog köpa en ny iallafall, vad för märke använder du?

Braun! Vet dock inte modell, den är fem år gammal och funkar fortfarande bra. Antar de där pincetterna kan bli utslitna? Mim förra pajade efter typ sju år, men då var det motorn som gick sönder. Det var också en Braun, så de känns hållbara.

Vad vill du epilera? Vilka är dina problemområden? Det är värd, om man jämför med vaxning eller rakhyvlar, men gör svinont! Jag har (hade/använder inte längre) Brauns.

Till slut valde jag att köra på laser av halva kroppen, vilket har varit mitt absolut bästa beslut i hårväg.

ben och bikini området. rakar annars men skulle vara skönt att slippa göra de så ofta. men har hört att det inte blir lika ”lent” som att raka ?

Fungerar laser på ljusa hårstrån eller är det bara mörka?

Jag kör laser och det kan hå på ljusa men det beror på. Jag har mörkt hår så för mig fungerar det bra. Men bäst att gå på en konsultation så kan de avgöra hur det passar dig. Jag fick göra ett ”patch test” första gången för vissa kan vara känsliga och få klåda och ”brännmärken” så de gjorde ett litet test för att se.

Tack!

Höger eller vänster?
Koolt!

Alltså det bästa är ipl, men det var inte frågan ? ja, epilator är värt det. Det gör ont men det är värt för sen är man len

Gör du ipl själv? Vilken rekommenderar du? Funkar det, jag har hört att de växer ut igen? Tack 🙂

Ipl suger om du inte är ljus med mörka grova strå. Diod-laser är det som fungerar bäst på de flesta personer.

Jag har en gammal, gammal Braun (på riktigt gammal, övertalade min stackars mormor att köpa den till mig när jag var typ 18, är 37 år gammal nu). Använde den regelbundet då i något/några år på ben, armhålor och fiffi. Kan säga att jag idag, om jag låter håret växa fritt, har väldigt glest med behåring.
Ska nog ta och leta rätt på den lilla mackapären igen… ?

Vad heter en sådan avdelare som man lägger på bandet i mataffären för att markera att man lagt upp alla sina varor? Den som drar gränsen till nästa kund? Alltid undrat!

kundpinne

Dn hade ju en tävling en gång om vad de borde heta så troligen heter de ingenting. Det är en avdelare utan speciellt namn.

Kundpinne, bland annat.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kundpinne

Och vad folk är dåligt att lägga upp en. Nästan ingen som gör det.

Jag tycker folk är ganska bra på det! Ibland har jag själv glömt att göra det och då för att jag tänkt på något jobbigt eller bara är stressad och trött… Vill inte att någon ska lacka på mig och tro att jag är dryg eller dålig som glömde det. Jag försöker tänka att folk som inte gör det antagligen har en jobbig dag och har annat att tänka på. Prova det du också så ska du se att livet ljusnar!

Fast vadå jobbig dag. För det kan man väll för fan lägga upp en pinne. Dålig stil att Inte göra det. Folk är bekväma av sig.

? det är en pinne, är det jobbigt att lägga upp om den andra glömmer/skiter i det? Det är inte ett bergsblock ni diskuterar här

jo för det händer ofta att just män skiter i pinnen. Jag är inte deras morsa. Upp med pinnen asap!

Män: upp med pinnen asap!

Det där är helt dina åsikter! Vi andra tar faktiskt inte så allvarligt på denna pinne haha.

brukar lägga pinnen framför mina varor, inte efter. trodde att det var så man gjorde?

Nej du lägger den efter när du är klar med dina varor. ?

Haha du var lättroad du. Haha

Fast du talar inte för alla här. Men det fattar du inte.

Pinnen var visst ett känsligt ämne här inne

Man kan också lära sig stava till ’väl’ och att inte använda stor bokstav inne i en mening.
Dålig stil att inte göra det. Folk är bekväma av sig.

I Norge så är det ingen som någonsin lägger upp pinnen för nästa person. Jag stör ihjäl mig. Så ouppfostrat!!!

Haha, ingen håller nånsin nån dörr heller, inte ens om man går precis bakom. Min teori är att de verkligen inte har nån vana på hur man lever tillsammans med andra människor…

Lovar att norrmännen tycker det är assvenskt att ens diskutera vems ansvar det är att lägga upp pinnen…

Emma: jo någon få av oss legger pinne på, men då måste vi göra både før og etter våre egna varer ??‍♀️

00:21 – at det ens diskuteras är VÄLDIGT svenskt?

Eller hur, NordinaLina!
Norrmän älskar att (skämtsamt och kärleksfullt) tracka svenskarnas kollektivistiska så-här-gör-man-lösningar, och diskussioner om gemensamma regler. Lite större utrymme för anarki i Norge – bägge ’system’ har sin charm!

Då tänker jag alltid ”fan vad schysst att du vill betala mina saker också” och lägger upp varorna.

Jo nästan alla!

Fast det ÄR ju du själv som ska lägga upp den. Inte personen framför, även om det är kutym. Som att hålla upp dörren liksom. ?

Jag tycker personen framför som då markerar att ni har hen lagt upp sina varor. och sen lägger jag upp mina och lägger en pinne efter.

Men du ser väl om den lagt upp sina varor eller inte?! ?

Inte utan kundpinne! Personen kanske funderar på att ta ett paket tuggummi också och då blir det väldigt fel om någon lägger upp en kundpinne innan personen tänkt klart. Stress och panik uppstår, första kunden står redan med tuggummipåsen i handen men du lassar upp dina varor. Tittar på dig, tittar på kassörskan som tror att han snattar, tillkallar vakt och tumult uppstår. Ordning och reda är det enda som håller landet lagom i schack.

Lol is you high.
Det där kan inte ens hända i teorin – tuggummina är ju förfan placerade INNAN kundpinnen oavsett!

Trodde att det var uppenbart att jag drev.

’Tumult och panik’ – hade livat upp inköpsrundan lite…

Fast varför är det jag som är efter som ska lägga upp den? Det är väl i allra högsta grad personen framför som har intresse att inte betala andras saker.

brukar lägga pinnen framför mina varor, inte efter. trodde att det var så man gjorde?

Det är så man gör!
Eller både och!

Varför lägger du pinnen framför dina varor? Knäppt!

Ja och därför skulle den personen säga till om det kom med varor som inte tillhör hen? Den bakom kan ju lika gärna flytta pinnen liksom… ?

Precis den som lagt upp sina varor lägger pinnen. Finns en del motvallspersoner här.

Hahaha älskar att det är en diskussion om kundpinnen ? Men ja, jag som då jobbar i kassan och således har TF så lägger man pinnen efter sig själv för att markera att man är klar med uppackningen. Och ni som inte gör det har NOLL, jag upprepar NOLL rätt att bli irriterade på kassören ifall man då skannar in nästa persons varor. Brukar säga högt att JAHA DU GLÖMDE LÄGGA PINNEN, JA DÅ GÅR DET SOM DET GÅR…

Finns det på riktigt folk som blir sura för det? ? herregud!

Har någon tips på extrajobb man kan hitta där man kan jobba hemifrån? Kanske använda datorn? Behöver lite extra inkomst och sitter ändå framför datorn flera timmar om dagen pga plugg.

webcam shows

Hahahaha, nej ingen vill se den showen

?

Översättare.

Vet att det finns en del grupper på typ facebook där folk vill ha korrekturläsning till sina uppsatser om du behärskar språket bra!

Allakando eller studybudy! Dom erbjuder studiementorer på distans

Är det nån som är cool, snäll, kvicktänkt och gullig som vill bli kompis???? I GÖTEBORG ?? oj vad mobbat detta kändes men vafan man kan alltid ha fler vänner

Berätta lite mer om dig själv! Jag tycker att det är kul att träffa nya och skulle gärna ha fler kompisar, men det gäller ju att hitta folk som man funkar med. Jag är t.ex mamma (och sambo) och då är det lite svårt att umgås med människor som mest vill vara ute och festa och leva singelliv.

om du är tjej, go friendly (app)

Gå med i 925 Göteborg på Facebook. Finns en kompis-tråd där!

Är det någon som har eller har haft samlagssmärtor här? Känner mig så jäkla ensam fast jag vet att vi är många där ute med just det problemet.

Hade det i flera år! Har du sökt vård för det än? Det som gjorde susen för mig var att sluta att äta p-piller, inte använda stringtrosor eller liknande och ha en period med icke omslutande sex. Man kan ha sex på en massa olika sätt. Ett till tips är att stressa mindre. Sluta lägga press och skuld på sig själv. Jag och min sambo fick lära oss att känna närhet utan att ligga.

Nu har jag inte haft ont på flera år!

Åh jag har sökt vård för längesen men tyckte det var sådär ärligt talat..har aldrig haft en stadigvarande partner så svårt att ”öva” liksom. Men din kille har tagit det bra ? Jag lever med någon sorts fördom om att alla killar älskar vaginalt sex och inte kan vara med någon tjej som inte vill ha det. Tack för ditt svar och för tips <3

Fråga alla som fått barn.. Jag och min man har inte legat på över 1,5 år. Är liksom inget som gör att vi inte älskar varandra ?‍♀️

Ja hade det ett år. Pga p-piller och annat. Inget sex då med penetrering. Sex kan man ha på andra sätt. Var absolut rädd om din kropp och stressa den inte. Kram.

Jag har och har haft, både före barnen och efter, och det brukar blöda ibland! Ingen har hittat nåt fel ! Min man är förstående och ifall det gör sjukt försöker vi på annat sätt eller avslutar på annat sätt!

Du är inte ensam ❤️
Har haft problem i två år nu. Har en VÄLDIGT förstående pojkvän tack och lov. Men jag vet trots det hur det är att känna press och att det inte är ”tillräckligt” om det inte är penetrerande sex.
Viktigt är att fortsätta vara intima på andra sätt (jag älskar att kramas till exempel). Att se annorlunda på sex – var ”äventyrliga” och testa andra saker som inte behöver vara ett klassiskt samlag.
Jag har lider av återkommande cellförändringar och spänd bäckenbotten pga dåliga upplevelser vid gynundersökningar, men det har hjälpt mig något nu efter att ha slutat med p-piller och träffat en specialist på just bäckenet för olika övningar för att slappna av. Jag försöker tänka ”det är bara jag som tror att det gör ont, jag är rädd så jag spänner mig så det är därför det gör ont.

Mina stora tips när det kommer till att försöka är samlag är LÅNGT förspel, glidslem (!) som gynekologer använder för det kyler lite (jag fick det av en av mina läkare i samband med en undersökning) xylocain som ”bedövar” hjälpte inte mig SÅ mycket men även där kan det psykiska hjälpa att man tror att man är bedövad.. men ABSOLUTA nummer ett är penisring eller en liten vibrator!! Tar bort fokuset på penetreringen och är ju bara en bonus att klittan uppskattar vibrationerna haha.. det underlättar sååå mycket för mig att jag för första gången på två år nu kunnat ha samlag en gång i veckan ❤️

Önskar dig ALL lycka och jag lovar dig att det blir bättre trots att allt känns fruktansvärt och ensamt just nu! Säg till om du behöver någon att prata med så finns jag!

Den kille som inte lyssnat på sin partner och fattar att man inte kan ha vanlig sex är verkligen inget att ha. Finns sådana typer.

Jo absolut, men det är väldigt svårt att själv med samlagssmärtor till en början se positivt till andra alternativ då allt känns fruktansvärt svårt och jobbigt.. och då är den väldigt skönt att ha en engagerad och stöttande pojkvän.

Men jag antar att du själv aldrig haft problem med detta och hoppas att du heller aldrig får.

Åh vad ni är fina allihop <3 Tack för att allt ni skriver, skönt att inte vara ensam!

Stor kram till dig!

Jag led av vestibulit när jag var yngre. Det var så jäkla jobbigt och kändes hopplöst, men nu är det bra igen och det gick över av sig själv. Hoppas det löser sig för dig! <3

DM Norra, fler som var?! Första tävlingen för mig och vi fick medalj ????

Stort grattis?

Era topp 3 bästa låtar just nu?

Mina är

1. Mamamoo – Gogobebe
2. Kard – Bomb Bomb
3. Suran – Don’t Hang Up

Gå och fiska – Gyllene Tider
Bones – Galantis, One republic
Happy now – Sandro Cavazza (och Kygo?)

Killer Queen – Queen
God old-fashioned lover boy – Queen
’39 – Queen

Jag gillar Queen.

Så svårt ?
1. Sveablotet-Månegarm (gillar även Hervors arv ❤️)
2. No good place to cry – Randy Houser
3. Kvervandi – Einar Selvik & Ivar Bjørnson

Träffade en veterinär som fått mig att noja sååå mycket. Han drog upp ALLT som är giftigt för katter så vågar knappt ta en alvedon nu av rädsla för att tappa på golvet vilket är helt flippat för ärligt talat, hur många gånger har det hänt att katter frivilligt äter sånt själva? Har ett kattsäkrat hem så finns inga växter eller liknande de kommer åt men han skrämde upp mig totalt.

Va? Aldrig att min veterinär skulle skrämt upp mej. Varför gör hen så. Jag skylle byta. Man ska ju trivas med sin veterinär.

Vet inte! Jag har tvångssyndrom också, så blir ju katastrof i min hjärna. Rent logiskt vet jag att de inte skulle äta alvedon, skulle de testa skulle de ju inte gilla det, men ändå nojar jag ur fullständigt

Försök glömma vad han sa. Eller ta upp det. Då brukar man inte tänka mer på det om man får en förklaring. Ha det jättemysigt med dina katter.

Fast om du skulle tappa en Alvedon på golvet så är det väl bara att plocka upp den igen?

Självklart, men hjärnan fungerar inte riktigt så med tvång. Tänk dig att du får fågelbajs på en jacka tex, din hjärna kan få dig att tro att det är fågelbajs överallt i hela ditt hem och att du och hela huset dör om du inte får bort allt. Ett lite överdrivet exempel men typ så.

Förstår. Men om du vet med dig att du har ett kattsäkrat hem så finns det ingen anledning till oro, försök att glömma det han sa.

Fast katter är ju jättesnabba. Men vet ingen katt jag haft som skulle stoppa något främmande i munnen. Dom är smarta.

Jag vet ju att mina katter inte skulle äta det, tabletter smakar ju dessutom äckligt. Jag vet också att det är giftigt men är ju att man inte ska mosa och tvinga i dem. Jäkla veterinär alltså.

Veterinären försökte väl antagligen bara informera dig, konstigt att skylla dina tvångssyndrom på honom…

Står ingenstans att det skylls på veterinären.

Inga växter alls? Hur tror du katter ute gör?
Så rädd ska man inte vara, kontakta någon som kan hjälpa dig!

Om man har en diagnos har man nog redan hjälp ??

Vår katt är väldigt matglad men han är ju ingen dammsugare. Många katter ratar ju kvalitetsmat så har svårt att se mig en katt kasta sig över en alvedon liksom. Hundar har ju lite mer benägenhet att äta allt. Men en katt är rent generellt rätt kräsen så har svårt att tro att en katt ens skulle få för sig att smaka en alvedon även om den låg där i en vecka….

Min katt skulle på sin höjd leka med alvedonen och absolut inte äta och tror att det är få katter som skulle göra det.

Vad tycker ni om personal som talar med varandra i affärer sitt språk hemifrån. Jag tycker man ska prata svenska. Vad dom gör hemma är deras sak. På kontor hade det aldrig accepterats. Men märkt att det är vanligt i affärer.

Varför ska de prata svenska för i sin egen affär? Så länge de pratar svenska med dig i kassan spelar det väl ingen roll. Kan informera dig om att det de säger är typ ”Har du fyllt på drickabackarna?”

Varför tror du det är deras egen affär. Nej så är det inte. jag och andra jag känner tycker inte om det. Kul att höra vad andra tycker. Det har bara hänt när jag handlar i affärer.

Fast vad ni tycker om det är oviktigt? De bor här. Klart de ska få prata med varandra.

Dom är anställda på ett jobb och som sagt på mer krävande arbetsplatser skulle det inte gå. Svara inte om ni inte har livserfarenhet. Utan bara vill babbla.

Livserfarenhet ?? Bott i rågsved, räknas det som livserfarenhet? Stör mig inte det minsta så länge de kan prata svenska med mig vid behov.

Tycker det är härligt att höra andra språk!

Detta har jag aldrig upplevt. I vilken typ av affär menar du??

Besökare? Helt klart okej (om de inte talar med kassapersonalen som inte fattar såklart). Personal, njaej, ur nåt sorts artighetsperspektiv borde de tala de språk de flesta förstår.

Tycker inte att det är något problem alls. Så länge de gör sitt jobb och pratar svenska med kunder så spelar det mig ingen roll vilket språk de pratar med varandra.

Tror dock det kan upplevas som lite oförskämt. Bättre etikett är nog att prata på det språk som kunderna förstår, åtminstone om det finns kunder i butiken.

Jag tycker det är oförskämt och tex på åhlens i city har det alldrig hänt. Hände i går på ett fik.

Något som gör mig galen är när vi typ sitter tre vid lunchbordet och två börjar prata sitt modersmål. Börjar tro att jag är överkänslig som reagerar för att det händer så ofta. Sen skrattar de och man ba’ ”mmm ja såååå roligt hahahahaha” ?

Nej men det där är oartigt! Och ibland ganska svårt att låta bli när man träffar en landsman. Men jag (som har ett annat modersmål än svenska) försöker verkligen att tänka på det, extra illa om man bara är tre runt bordet och verkligen utestänger den tredje.

Lovar att om det pratas italienska på din pizzarestaurang så tycker du det är ’genuint’ och härligt – bonus liksom!
Tror du har problem med ’vissa’ språk…

Beror nog lite på vad det är för ställe. I snofsigare butiker eller i olika turistsammanhang så godtas det inte. Men som du säger, på många andra ställen bryr sig folk inte.

Exakt!!!

Tycker ni är lite för hårda med TS. Många arbetsgivare har som policy att man ska tala det språk som de närvarande förstår (även om man har en intern diskussion). Många andra har såklart inte samma policy.

Håller med! Men undrar varför det då inte är oförskämt att ingen jvl på zara pratar svenska utan bara engelska? Jag talar flytande engelska men tycker ändå det är riktigt dåligt att de inte talar svenska.

Fast kunderna på Zara förstår ju engelska. Och personalen i ditt exempel pratar inte svenska. Det är ju en helt annan sak än att prata ett språk kunden inte förstår trots att du behärskar kundens eget språk.

Va, gör dem det?? I Svenska Zara butiker här i Sverige?? :o)

Men vad är det med dig ikväll Kurt-Maria? Om två killar som har arabiska som modersmål pratar arabiska med varandra under arbetstid, vad är problemet? Sen ska de självklart prata svenska med svenska kunder. Ha en bra kväll!

Varför tror du jag heter det namnet. Nej då har du fel. Men jag tycker du ska förkkara dej när du skriver fel namn till någon. Så varsågod. Var det robban du hette?

Vadå ”på kontor hade det aldrig accepterats”? Vi får nog alla prata exakt det språk vi vill med varandra. Har två (av ca 40) på mitt kontor som har samma modersmål som jag har och vi pratar vårt språk med varandra. Om fler ansluter eller vi sitter i gäng så pratar vi såklart majoritetsspråket. Men pratar vi bara med varandra – why not?

Jobbade på ett ställe (ej kontor eller butik) med väldigt många från ett östeuropeiskt land. De pratade sitt språk med varandra hela tiden men blev tillsagda att prata svenska för att ingen skulle känna sig utanför.

På mitt jobb har vi också några med samma modersmål, när de pratar med bara varandra använder de sitt modersmål men när någon av oss som inte förstår är med i samtalet är det alltid svenska som används. Inget jag stör mig på alls, tycker det är självklart att man kan göra/gör så.

Hade jag flyttat utomlands och haft en svensktalande på mitt jobb hade jag gjort på exakt samma sätt, dvs. pratat svenska med denne men om någon annan varit med i samtalet hade jag såklart använt språket som talas på plats.

Vi har många iranska kollegor på mitt jobb. Jag delar kontor med en av dem. Ibland kommer någon annan iransk kollega in till honom för att prata om något. En del pratar engelska med honom (av respekt för mig) och en del pratar modersmålet. Jag kunde inte bry mig mindre vilket språk de pratar mellan varandra.

Varför ska du veta vad de säger och pratar om? Inte din ensak.

Finns ju inget värre än när någon på en nagrlsalong uppenbarligen pratar om en på ett annat språk. Fruktansvärt oförskämt. Finns det kunder närvarande pratar man givetvis inte på ett annat språk.

I 95% av fallen pratar de garanterat om något mer intressant än dig de fixar naglarna på.

Tycker också de ska prata svenska. Självklart!

Tänk dig om du hade bott utomlands och jobbat i samma affär som en svensk, hade det inte känts jäkligt onödigt att prata det mer främmande språket med varandra? Hade aldrig fallit mig in att prata norska med svenska kollegor när jag bodde i Oslo haha

Fast det där beror ju helt på var man jobbar. Det är såklart inte okej prata svenska med kollegan i vilka sammanhang som helst överallt utomlands. Rent generellt, ju mer folk som finns runt omkring ju mer brukar man få anstränga sig 🙂

Jag hade bara känt mig fånig om jag skulle pratat ett visst språk med någon för att inte kränka någon som tjuvlyssnar 😉 Förmodligen så angår inte det jag pratar om med kollegan inte dig ändå

Håller inte med dig där. Det handlar mer om klimatet på arbetsplatsen och att man inte vill att någon ska behöva känna sig utestängd eller isolerad. Extra viktigt på arbetsplatser där personalen talar många språk och/eller har stor kundkontakt.

Bodde utomlands och pratade aldrig svenska med med en kollega på mitt helgjobb, mest för att hon själv inte gillade att prata svenska av någon anledning medans jag tyckte det var kul de få gånger jag fick chansen. Enda gången vi pratade svenska var när vi skulle skvallra om någon kund. ?

Alltså jag pratar också ett annat språk men när jag jobbade i butik (känd svensk kedja) så undvek jag det och pratade svenska med kollegorna om det var kunder i närheten. Jag tycker ärligt talat det är lite fult med anställda som har världens konversation som om de vore på fika med vänner när kunder är i närheten, det signalerar liksom nonchalans. Men i lunchrummet kunde vi prata vårt språk eller med kunder som inte förstod svenska så bra. Men var det någon svensk med så självklart svenska.

Jag har milleniet bakfylla, en sån där som man verkligen inte skämtar bort, och undrar vilken som är er bästa bakisfilm? Vill gärna ha tips och gillar typ allt men orkar inte tänka eller känna så himla mycket.

Förstår misären. Kan du inte kolla på (den första) Baksmällan? ☺️

Jag skulle definitivt kunna identifiera mig med dem iaf. 🙂

Serier: New girl eller Modern family, humoristiskt och lättsamt (båda finns på Netflix)
Filmer: Zombieland (komedi om världen efter zombieapokalyps, plus för bra skådespeleri och roligt manus) eller Adventureland (också komedi, coming of age film som ska utspela sig på ett nöjesfält under 80-talet, extra plus för musiken)
Alla lämpar sig väl för en bakishjärna ?

Bra tips, jag gillar alla av dem och blev jättesugen på att se zombieland igen!

Russian doll!

Big Lebowski.

Eller Dum Dummare. Dom är bägge perfekta bakisfilmer enligt mig.

Jane the virgin ?????? Lagom spännande och lättsamt

Har funderat på det här ett tag och skriver här för att få höra om jag tänker helt galet? Jag har läst en del berättelser som lagts upp på Mansbebisars Instagram och ganska ofta kommer jag på mig själv med att fundera på vad det är för kvinnor? Varför skaffar man tex barn med en snubbe som inte beter sig som en vuxen, för att sen sitta och gnälla över det och ”inte kunna lämna”? Visst, saker händer och situationer ändras. Men varför försöker man inte skapa så bra förutsättningar som möjligt innan man skaffar barn? Att bli förälder med någon man har varit ihop med i knappt ett år, samtidigt som man kanske pluggar eller har låg inkomst är ju inte ultimata förutsättningar direkt. Då kanske man ska vänta lite med att skaffa barn? Tycker bara att det känns så otroligt korkat och ansvarslöst och jag fattar inte hur man inte kan ta lite eget ansvar för sitt liv och sin situation.

Det finns ju inte EN anledning till att saker händer så egentligen omöjligt att besvara din fråga.

Varför tror du att dessa kvinnor inte försökt skapa så bra förutsättningar som möjligt för sig själva och sina barn?

Spoiler: alla människor har inte samma utgångsläge i livet som du.

Deras utgångsläge skulle vara 100 gånger bättre om de gav fan i att skaffa ungar med lossers oavsett

Lossers?

För när man skaffar barn me någon tänker man säkerligen ”han är en stor idiot som inte kommer ta de ansvar han bör men vi skaffar barn ändå!” ? vet många killar som vart bra när jag lärt känna dom (inga jag dejtat men killar i min umgängeskrets) men som efter typ 5 år visst sig bli större & större idioter ?

Amen. Tog mig två år med samboskap för att fatta att mitt ex var en mansbebis.

Tänker likadant. Vissa kvinnor verkar bara vilja vara offer.

Låter mer som att män vill vara offer. Kvinnor ska tydligen se till att ha så bra förutsättningar som möjligt för barn och familjeliv men ingen verkar anse att män har exakt lika stort ansvar där. Det är mansbebisarna som ska växa upp och inte kvinnorna. Männen är offer och kvinnorna är de som sköter allting.

Nej, det är faktiskt inte alltid sant.

Vad är inte alltid sant?

Ja men som kvinna kan man ju också ställa krav på vilken typ av man som man vill leva med. Tyvärr verkar många hellre vara med vem som helst hellre än att vara ensam. Hellre vara en vuxen mans mamma än att vara ensam.

Vad hände med att bestämma sig för vad man är värd och sen inte acceptera mindre?

Du tror inte att kvinnor räknar med att män tar ansvar för sitt barn? Ingen kan veta hur en annan hanterar sitt föräldraskap och är det helt rimligt att förvänta sig att en vuxen människa faktiskt gör det han ska.

Och de kvinnor som lever med mansbebisar utan att de har barn? Det är inte som att barn magiskt får bra män att bli mansbebisar. De var oftast små bebisar med sin sambo som mamma innan också.

Ja? Det stora problemet är väl andelen mansbebisar och inte kvinnorna i relation med dem? Kvinnorna sköter sig och sina män men vad gör männen för nytta då? Att kvinnor är i relationer där de får dra det största lasset är inte så konstigt, kvinnor har i princip alltid gjort det, deras mammor gjorde förmodligen det och deras mormödrar. Att kvinnor börjar vakna upp och prata om mansbebisar är bra, det visar att de är medvetna även om de kanske älskar dessa män med hela sitt hjärta. Jag tycker att det är mer givande att ifrågasätta hur män kan ta denna undergivna roll där de blir servade som små bebisar och varför det är kvinnorna som får skulden. Dessa män försvinner inte bara för att de är singlar.

?‍♀️

??‍♀️

Vi gör alla våra val. Jag tänker då inte vara mamma år någon jag har en relation med. Mansbebisarna försvinner inte för att de är singlar. Det har du rätt i. Men jag ser hellre att de är singlar än i en relation med mig.
Jag väljer vem jag lever med och ska jag leva med någon så ska det vara en som kan ta hand om sig själv.
Vem andra väljer att bo med (och skaffa barn med) är upp till dem.

Okej, vem har sagt att du behöver vara i relation med en mansbebis?

Ingen. Men har du missat att vi diskuterar att leva med mansbebisar?

Och igen,du har rätt i att de inte blir mer dugliga av att de är singlar. Är lösningen då att kvinnor fortsätter leva med odugliga män?

Nej, har du missat att du skrev att vem andra väljer att vara ihop med är upp till dem? Så vad är diskussionen?

Blir mansbebisar mindre odugliga för att kvinnor fortsätter vara mammor åt dem?

Tror många kvinnor har extremt svårt för den. Av väldigt många olika skäl.

Man vet inte vilken pappa en man kommer vara för än han fått barn ?‍♀️

Nej men många mansbebisar är mansbebisar även innan man skaffar barn.

fast det är inte sant. känner flera par där killen varit jätteuppmärksam och hjälpsam i början av förhållandet för att sedan bli mer o mer soffliggande osv. Känns rätt vanligt att hyfsat jämställda förhållande blir ganska snedvridna när ungen kommer, mer ansvar faller på kvinnan.

Ja då får ju kvinnan välja om hon accepterar det och stannar kvar eller om hon ställer ultimatum (och lämnar om han inte ändrar sig). Förlåt, men det finns liksom inga ursäkter för att vara en vuxen bebis. Vill man leva med en sådan så är det fritt fram att göra det, ingen tvingar ju någon att sluta vara mamma till sin man. Men vill han inte ändra på sig så kan man inte göra annat än att välja om man accepterar det eller inte. Barn eller inte.

ja inte så lätt. om man älskar nån så lämnar man väl inte hur som helst.

Speciellt inte när man splittrar sitt barns familj ? Dessutom vill man kanske inte missa halva sitt barns uppväxt. Men visst det är bara att lämna ?

För övrigt kanske man inte vill lämna sitt barn med någon man vet inte tar sitt ansvar?

Nej men då får man acceptera att man lever med en vuxen bebis. Vad är alternativet tycker du?

Jag vill tillägga att jag inte så att man ska lämna. Jag sa att man får välja mellan att fortsätta vara hans mamma (om han inte ändrar på sig) eller att lämna. Man kan ju inte ändra på någon som inte vill ändra på sig. Men man kan välja mellan att stanna med han så som han är eller att lämna. Med det inte sagt att alla bör lämna.

Varför ska man behöva hålla tyst och se glad ut om man bor med en mansbebis man av någon anledning inte vill eller kan lämna? Vem förlorar på att de berättar om det på ett konto på Instagram?

+1!

Vad anser du om män som skaffar barn innan de kan tvätta sin egen tvätt, laga sin egen mat, sköta hygienen och städa? ? det är väldigt få kvinnor som inte kan detta redan, som ordnar sitt liv med arbete och boende, blir gravida, föder sitt barn och tar hand om det. Det är ansvar. Att män vill ha en husa och mamma i vuxen ålder är de som ska ta sitt ansvar. Det är väldigt svårt att veta hur en annan person hanterar föräldraskap och alla extra sysslor som kommer med barn och där ska ALLA ta sitt eget ansvar att se till att det sköts ordentligt och jämställt. Kvinnorna som har barn med dessa män kanske räknade med, eller krävde, att de skulle ta ansvar. Vem fel är det om de inte gör det? Kvinnornas? Snälla, det är männens.

Fast varför skaffar man barn med en person som inte ens kan ta tvätten en dag och sen blir förvånade över att denne inte kan det när en unge ploppar ut? Är du samma person som tror att en skitman automatiskt ändrar på sig för en kvinnanoch blir en ängel? Herregud. Välj FÄRDIGA män, istället för renoveringsprojekt!!!

Man kanske antar att män är fullt förmögna att lära sig, precis som kvinnor. Det är inte många kvinnor som har bytt, blöjor, badat, matat eller tagit hand om sjuka barn innan de blir mammor men uppenbarligen är det inga problem att lära sig. En man är förmögen att tvätta och det kanske kvinnor även tänker om sina män men de kanske inte förväntar sig deras totala brist på respekt och vilja. Man antar väl att en person som är villig att skaffa barn även är villig att ändra på sig för att få livet att fungera när barnet kommit. Det är en helt rimlig förväntan på en vuxen människa med barnönskan. Mer rimlig än att förvänta sig att kvinnor ska sia om framtiden och välja perfekta män som aldrig förändras.

Tja… borde man inte ha märkt om han inte kan tvätta och sköta ett hushåll innan man skaffar barn?

Tror du på riktigt att kvinnor tror att män inte KAN? Förmodligen tänker de flesta att männen tar sitt ansvar när barnet kommer.

Du mossar poängen. Jag skriver att OM personen visat att den är en oduglig varelse INNAN barn så tro inte den magiskt kommer ändras när en unge kommer.

Varför inte?

Herregud. Är du seriös? Visst gör det, men bli sen inte förvånad och klaga när personen du är med visat sig vara oduglig innan barn och sedan är det med barn. Alltså du hade alla varningstecken då.

Fast det är ju lätt här att dömma andra. Finns ju massa orsaker varför.

Man kanske inte ser mansbebissymptomen innan det blir ”allvar” med barn och man verkligen behöver dela ansvaret… ?

Varför lägger du skulden på kvinnorna ?

Blir nyfiken – har du någonsin varit i en relation ?
Min kille är fantastisk men han är skitdålig på massa saker som behöver göras när man bor ihop. Ibland när jag umgås med kompisar behöver jag klaga på honom. För det är skönt att klaga och få ut lite frustration .
Det är väl likadant på det instagram kontot.

Tycker inte dina slutsatser hänger ihop.

För att man klagar på en sak som ens partner gör behöver ju inte det betyda att man inte har konstruktiva diskussioner och förbättringar i sin relation.

Den flög dig över huvudet.

Bra skrivet!

Haha jag håller med . Eller kvinnor som blir tillsammans med en skit som uppenbart beter sig som en skit och inte döljer det men senaten blir förvånad över att han är en skit. Herregud. Dock tror jag det finns folk som verkligen analyserat ihjäl personen de är med och verkligen trott att de är på samma sida för att sedan visa sig att det inte alls är så. Vissa människor är helt enkelt idioter som bara ändras.

Jag har gjort sådär 🙂 Varför gjorde jag det? Pja, jag ville inte tro att han var en sååå stor skit utan valde att fokusera på de mer behagliga dragen, trodde jag kunde ”hjälpa honom” att inte vara en skit samt att han dolde ungefär 50 % av sin skitighet 🙂 Men visst, i efterhand kan jag ju se att jag kunnat dissa honom på en gång. Ibland gör man misstag helt enkelt.

Jo men det är ju rätt korkat att göra om man tar med barn o bilden.

Korkat och korkat- det är korkat att göra även när det inte finns barn med i bilden. Men det är ett vanligt mänskligt misstag som är lätt att göra när man är förälskad och den rationella förmågan släpar efter.

Är du en av dem som ifrågasätter misshandlade kvinnor också.

Men jag håller med. Nog för att allt kan ändra på sig, men om man ser symptom på att någon är en mansbebis innan man skaffar barn, då kanske man inte borde göra det?! Sen stt vissa går från bra till skit är en annan femma, dock tror jag att det i många, dock ej alla fall finns tecken.

Du har ju uppenbarligen missat poängen helt med Mansbebisar. Jag kan ju spräcka din teori direkt då jag och min man var tillsammans 9 år innan vi fick vårt barn. Och visst innan dess hade vi lite bråk om disk/städning men inget som kändes ”för mycket”. Efter vi fick barn blev det 2 barn. Han är såååå trött (av att vakna och somna om medan jag gick upp), och tack vare att han var så trött så orka han ju faktiskt inte hjälpa osv osv. Istället för att ifrågasätta varför kvinnor ”väljer” fel så kan det ju vara en bra idé att ifrågasätta varför så otroligt många män inte tar ansvar?
Varför man inte lämnar? Herregud jag orkar inte ens svara på den frågan, upplys dig själv för fan och ta av dig glasögonen så du ser PATRIARKATET för vad det är….

Heja dig -db-!

Ja heja!! Skyll allt på patriarkatet!!! ??

Haha ja då är du väl undantaget som bekräftar regeln. Känns ändå som att många skaffar barn snabbt och sen blir förvånade över att partnern inte är den man trodde. Men förklara gärna varför du inte lämnar trots att det verkar vara en enorm ansträngning?

Jag tycker ts får oförtjänt mkt skit. Torr bara personen menar att alla har ett ansvar. Skaffa inte barn med folk som är mansbebisar innan barnet ens kommit så är risken att man hamnar med en sån mindre.

Kan ni beskriva hur det känns att plocka oliver, citroner, apelsiner, clementiner och persikor från stora oliv- eller fruktträd i solsken?

Jag har sett sådana under utlandsresor förr, men har aldrig plockat ner några.

Och kan ni beskriva hur det är när de varma havsvågorna slår in mot stranden och värmen både i luften och vattnet är perfekt varmt?

(Ja, jag längtar intensivt till våren och sommaren nu)

Det låter helt ärligt som att du har någon sjuk fetish. Tycker hela inlägget lät lite creepy. Som att ”plocka oliver” är kodord för something dirty

Hahah jaa!
Som att plocka exotiska frukter direkt från trädet vore nånting folk här inne gör på daglig basis liksom…

Nej, nu skenar din fantasi iväg.? Jag tänkte inte på någonting sådant alls. Jag menade exakt det jag skrev.

Ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Du och jag, wawawa
Plocka allt du törs där i min trädgård
Ta vad du vill ha

😉 😉 😉 😉 😉 😉

Jag ville prata vår och sommar, är det så konstigt haha efter den här vintern? Gråa och beigea skalor. Så less på vintern, men så förväntansfull inför våren och sommaren. Ja, jag älskar vintern också men inte så här när våren är såå nära. ?

Ni måste ju vara världmästare i att lägga in egna värderingar i andras texter. Nej, det hade inget med saken att göra och ja kommentaren var creepy kan hända. Skriv en själva istället för att hacka på andras trådar. Haha igen.

Och detta med många likes (23 i skrivande stund). Tänk att så fort någon lyckas platta till någon annans ord. Då är det såå roligt att likea. Likea på bara. Bara det i sig är ju kul. Jag hade inget att skriva, men jag kanske borde tänka efter och inte bara skriva,

Eller just det. Detta är ett kommentarsfält. Då så. Då får man kanske prat-skriva. Så bra.

Är ganska fascinerad över er goda fantasi.

Kan ni inte skriva en mall så att vi som inte duger blir exakt som ni? Jag har haft tålamod ända tills denna helg.

Men det skulle underlätta ju, vi kanske ska bli varandras kopior, vilket roligt kommentarsfält. Och ja. Min text var jättemärklig. Haha. Men var lite snälla, okej då snällare.

Du tycker inte att du överreagerar lite? Det är ett kommentarsfält på en blogg, alla här kommer inte tycka och tänka precis som du och det är liksom inte hela världen. Tror att du bryr dig lite för mycket om okända människors åsikter.

Jo, Anonym 10:54 så är det. Du har rätt i allt det du skriver.

Jag har tränat för lite fysiskt den här veckan, känt en stark press på att leverera och utöver det inte fått så mycket nya intryck. Så det ligger till stor del hos mig själv, det ser jag själv också. Man kan ta det på olika sätt.

Däremot så skrev jag mer som du inte har läst ännu, som inte syns ännu där jag skrattar lite mer åt min egen reaktion.

Samtidigt först

Här nedanför kom nu den texten.

Ha en fin helg och tack för dina synpunkter Anonym. Du är rakt på sak och det är lärorikt.

Alltså det låter som jag tog åt mig, men jag tycker snarare att det var roligt men samtidigt så började det med att jag ville skriva något helt unikt.

Och unikt blev det. Jag skrev vad jag tänkte igår när jag var jättesömnig och helt slut efter en ansträngande vecka. Att vara helt färdig av trötthet kl. 20:30 en lördag är ju lite tråkigt kanske, men jag är alltid hemma på fredags- och lördagskvällar så då är jag väl tråkig (även? Haha) så.

Jaja. Snart är det vår och då kommer vi alla bli både mer glada, accepterande, snälla, roliga och… skrev jag GLADA?! Ja. Bra. Det behövs.

Hur har vi orkat med en sådan här lång vinter? Det är april månad imorgon, men vart är GRÖNSKAN? Men nu är det nära. Tur det.

Uppskattar er alla enormt, jag inser att det är jag som är lite trött bara av allt. Ha det fint!

Nu kom solen, då gör det inget att det inte är grönt ute ännu.

Men åh olivlunden, du uttrycker dig väldigt sensuellt och med känsla 🙂 det är jättefint men ovanligt i vår cyniska värld varför ingen fattar utan tror att du driver eller har nån baktanke i stället! Fortsätt vara den du är och njut av våren <3

Åh tack snälla du! Ja, det var säkert fel forum, men jag ÄLSKAR ju Öppet spår! Det är fortfarande det första och enda stället jag skriver på här på nätet.

Ha en fin helg du också, du gjorde min dag! <3

Men alltså, när har det någonsin varit grönt i början av april? Förra året var det fortfarande snö och is här i Uppsala sista mars. Och vintern har väl inte varit ovanligt lång. Tycker snarare att våren varit väldigt tidig och fin för ovanlighetens skull, med upp mot 14 grader den här helgen, fantastiskt 🙂

Jaha. Okej. ??

Varför ligger Mona så högt på Bloggportalen? Direkt efter Camcam. Fattar ingenting…

2 MONASUNIVERSUM 384332

Fifflar med siffror

Jag har skaffat katt idag, en russian blue. Ngn annan som har en sån?

Nej men de är så fantastiskt fina! Grattis 🙂

Tack!!

Har haft, alldeles underbar! Han var väldigt kelig och lugn speciellt när han blev äldre. Ville gärna vara i samma rum som en, typ ligga brevid en (eller på en) i soffan om man kollade på tv.

Jag och min sambo är redo att skaffa barn, 27 och 31 år gamla. Mitt största (och säkert löjligaste) problem är att min bästis är långt från att skaffa barn och ser oss som att vi är lika långt från att få barn, hon och jag.. Hon är singel och har inte en tanke på barn förrän om säkert 5 år. Jag VET att hon kommer bli både besviken och arg om vi plussar och jag berättar att jag är gravid.. Finns det någon som känt samma? Hur har ni gjort och hur blev er bästisrelation efter barn?

Hahah men på riiiktigt!? Grow some balls och gör vad ni vill. Din ”bästis” ska väl inte styra ditt liv heller?

Såklart hon inte ska styra mitt liv men jag är lätt känslomässigt påverkad och jag bryr mig ju om henne. Kan ändå sätta mig in i känslan av att alla ens vänner ”går vidare” och en själv ”står still”. Kommer försöka skaffa barn ändå – såklart. Men vill höra om någon upplevt samma känsla eller hamnat i en jobbig sits pga det.

Vad säger att hon ser singellivet som ngt sämre än dinaval eller som ”att stå still”? Din dröm är ju inte per automatik hennes dröm :). Jag blir bara glad när vänner skaffar barn, men jag vill det inte än.

Har hon sagt att hon skulle känna så eller är det du som antar det? Känns som att du tolkar in hennes känslor som kanske inte alls stämmer med hur hon verkligen känner.

Hon är ofrivilligt singel och vill ha barn själv. Har dessutom sänt ut små pikar om hur ledsen hon blivit när hennes andra vänner avslöjat graviditeter.. Därför vet jag att hon inte skulle bli 100% lycklig av min ev graviditet.

Ok. Förstod det som i din första kommentar att hon inte ville ha barn. Hur som helst så får hon väl bli sur då.

Förstår att du förstod det så. Luddigt eftersom att hon uttryckligen säger att ”vi” inte behöver tänka på barn förrän om 5 år samtidigt som jag vet att hon vill ha många barn och inte vill vara singel. Känns som att hon försöker övertyga mig att vänta bara för att hon inte är där ännu och inte har förutsättningarna. Men jag veeeet ju bättre än att avstå för någon annans skull. Tycker bara känslan är jobbig!

När min syster blev gravid blev jag lite ledsen för att vår relation skulle förändras. Sedan insåg jag vilken tönt jag var som tänkte så. Vem är jag att ha den typen av åsikt om hennes liv? Imorgon ska vi åka på utflykt med bebisen, en kaffetermos och lite bullar. Vår relation är precis lika bra som förut. Det är din bästis som behöver förändra sina tankar om DIN eventuella graviditet, inte du!

Tack för svar ❤️ Känner ju på mig att det kommer bli bra TILL SLUT men känner en ångest över att berätta innan jag ens vet om jag kommer bli på smällen..

Det är ju ditt liv och ditt beslut. Såklart hon får tycka att det är tråkigt om hon vill men om hon är en sann vän så får hon helt enkelt acceptera det.

Låt din bästis bli upprörd i sådana fall. Det låter inte hälsosamt att ha en sådan relation om du inte får ta beslut utan att din bästis ska ta dina livsval personligt. Skaffa barn med din sambo (om ni är redo såklart) tycker jag!

Kanske låter hårt, men relationer kommer och går. Du och din bästis verkar vara i olika skeden i livet, låt det vara så! Lev ditt liv och gör det DU vill göra! Vad är det annars för vänskap ni har?

Låter som ett fjortistänk…

Utveckla!

Kände ”typ ” samma sak, vi var ett stort gäng som hängde jättemycket med par och inga hade barn. Varav ett par är min och min sambos bästa vänner. Var jätteorlig att vi inte skulle platsa i gänget och att våra närmsta i gänget skulle tycka vi var till besvär när vi fick barn. Men alla blev SÅ glada när vi berättade (var sjukt jobbigt att berätta vilket är galet nu inefterhand) och vår tjej som är 15mån nu är favoriten i gänget och alla har älskat henne sen dag 1. Och vissa tillfällen har vi med henne ocj andra tillfällen får hon vara hemma. Så det är inte ens så stor skillnad. Lång utläggning, men jag kände precis som dig och nu inefterhand har det inte påverkat alls, förutom på positivt sätt!

Varför skulle hon bli besviken och arg om hon inte ens vill ha barn själv? Hade förstått om hon var ofrivilligt barnlös eller liknande men om hon inte ens vill ha?

Såklart är inte hon den som bestämmer! Kommer inte avstå barn pga att hon inte är där själv. Men eftersom hon uttryckligen berättat hur hon inte kunnat känna glädje för sina kompisars graviditeter så kan jag ana procenten av glädje inför min ev graviditet och känna ångest inför att ha ”facit” på att det *grattis* jag kommer få består av 20% glädje och 80% besvikelse.

Jag var i exakt samma situation som dig Pompa, och tyvärr uppfyllde min ”bästis” dom farhågorna jag hade. Hon blev skitbesviken på mig, ville inte vara gudmor till mitt barn, blev sur så fort jag nämnde graviditet, tyckte det va äckligt när bebisen sparkade inne i magen osv. Vi är typ kompisar fortfarande men jag märker hur det börjar rinna ut i sanden och det tycker jag såklart är jättetråkigt men att ha en bästa vän som inte blir glad för din skull när det absolut största i världen händer dig är tyvärr inte en bästa vän. Jag hoppas verkligen inte att det blir så för dig och din vän, för det suger verkligen!

Ska du skaffa barn tsm med din bästis?? Wtf

Då är du uppenbarligen inte mogen att bli förälder

Erfarenheter av finacea? Kliar alltid en stund efteråt, why?

Hade något kunnat ge mig lite pepp ang. att börja gå och prata med någon? Jag har fruktansvärt låg självkänsla och har haft ända sedan jag var i tonåren, är 23 idag. Har extremt höga krav på mig själv när det gäller uni, hatar mitt utseende, har aldrig dejtat/varit i förhållande/haft sex, känner mig konstant besviken på mig själv, etc. Känns liksom inte som att jag kan göra något rätt, men jag börjar bli trött på att känna så här. Anledningen till att jag tvekar är att jag gick till en kurator på mitt gamla universitet och hade en väldigt dålig upplevelse. Kände mig förminskad och som att de mest ville ha ut mig därifrån så snabbt som möjligt. Brist på resurser eller något antar jag. I alla fall, hade någon kunnat berätta om bra erfarenheter eller bara ge allmän pepp? Måste liksom få den där sista pushen i att ta tag i det här en gång för alla.

Jag hade två dåliga kuratorer som jag försökte prata med innan jag äntligen fick träffa en psykiatrisjuksköterska via vårdcentralen… hon var fantastiskt duktig på sitt jobb och med henne kunde jag prata, göra framsteg i mitt tänkande och började med hennes hjälp må lite bättre. Försök att kämpa vidare i jakten på rätt person att prata med, den finns där ute!!

PS. livet kan verkligen ändra sig till det bättre, lovar! <3

Precis, fullkomligt värdelöst med en kurator som man inte kan eller vill prata med. Jag hade en som jag inte fick byta i min första stad och sedan tre i staden jag flyttade till. Den tredje var bra, hjälpte mig frammåt.

Jag har gått hos en psykolog via WeMind, rekommenderar det starkt! Hon var helt underbar och de var även de doktorer jag träffade i samband med att jag gick hos henne. Hade också haft dåliga erfarenheter innan men att träffa en psykolog som verkligen bryr sig och som faktiskt är bra på sitt jobb kan förändra ens liv. De problem jag hade stoppade mig från att leva alls, gick inte utanför dörren och klarade inte av att se mig själv i spegeln men de fixade så hon kunde komma hem till mig tills jag vart bra nog att börja gå ut bland folk med henne, till sist klarade jag av att gå ut själv och ta mig till hennes kontor. Går inte längre i terapi då jag faktiskt lever helt normalt nu, har ett socialt jobb, träffar vänner, bor med min sambo. Hatar inte mitt eget ansikte längre. Är jävligt glad i livet om jag ska vara ärlig.
Alltså jag vet att du inte bad om min livs historia här men ville bara understryka hur jävla värt det kan vara att gå och prata med någon. Jag gick från att vara självmordsbenägen till att älska mitt liv till fullo på bara ett år.

Hamnade i modd för kontroversiella ord antar jag men hoppas du ser mitt svar sen!

Wow… hade kunnat vara jag som skrev detta. Kan tyvärr inte komma med några tips för jag kan inte peppa mig själv ens att söka hjälp. Du är inte ensam, i alla fall.

Önskar tips inför bröllopsresa!!!! Vi ska till spanien, katalonien och kanske mest längst kusten och barcelona. VAR SKA VI ÄTA? Önskar mysiga, romantiska (?) platser och resturanger. Vad gör man ens där? Går man på vingård? Vilka hotell är bra? Ge mig allt snälla!

Inte om du skriver ’längst kusten’.

Varför skriver du så, Anonym 21:36?

Tack!! Alla ni stänger toalettlocket innan ni spolar

You da real MVP

Jag inser mer och mer hur mycket jag vantrivs i den här världen av ytlighet och materialism. Känner en så oerhörd stark och innerlig längtan efter att frigöra mig allt vad sociala medier heter, vilket resulterat i kommentarer som att jag är ju ”kul på fest” (nåt nytt ballt uttryck folk slänger med), tar mig själv på för stort allvar etc. Kvarstår gör dessa förbannade influensers som överträffar dikten gång på gång… Varenda millimeter av kroppen ska synas och göras om – hairtalks för femsiffriga belopp (!), tandblekning och lashlifts och botox och Restylane och tanning till förbannelse; putande munnar, särskrivningar, döda blickar utan djup och ett överflöd av blinkande emojis. Jag kan inte relatera till den världen överhuvudtaget. Till råga på allt är det just dessa människor som i nån mening lyckas och tar sig fram med den ena karriären efter den andra; hundratusentals följare, fler jobberbjudanden än jag någonsin kunnat drömma om (vilket visserligen inkluderar samma hjärndöda likasinnade), gratisresor och priviligier till absurdum. Mitt i allt benämns dessa människor som ”goalz” och förebilder (!) Jag tar mig för pannan!

Jag går inom kort på föräldraledighet och bävar inför den framtid mitt barn har att gå tillmötes. Förkovrade mig tills nyligen i akademiska studier inom ett ämnesområde som är ljusår från det jag nämnde här ovan. Detta kommer dock aldrig resultera i någon framgång att tala om, utan vad som värdesätts ur ett samhällsperspektiv är istället kaxig attityd, samt att svänga med engelska hippa uttryck i var och varannan mening (läste just Annica Englunds kommentarsfält på Instagram och kan inte begripa att vuxna människor uttrycker sig så illa, än mindre på hennes arbetsgivares Facebook-sida) o.s.v.

Idag ska du helst lägga till med så antiintellektuell jargong som möjligt. Det är genom det du bäst vinner mark och t.o.m. tillåts ge ut böcker (Sandra Beijer, t.ex.) Folk som närmar sig 30-sträcket befinner sig på en tonårings språkliga nivå, men ingen lyfter på ögonbrynen och de högt uppsatta tar gärna efter de med. Jag vill inte befatta mig med den här världen nåt mer, men tyvärr syns dessa tendenser numer även inom universitetsvärlden och vill jag undgå dem helt och hållet får jag hålla mig till en åldersgrupp mer än dubbelt upp min egen, om ens det.

Är medveten om att eventuella gravidhormoner spelar in i dessa tankar men också det faktum att en vän till mig olyckligt gick bort i stroke igår morse. Livet är så skört. Kanske resonerar jag annorlunda så snart jag hunnit landa i den nya tillvaron som väntar med mammaroll och föräldraskap. Inte heller förväntar jag mig något massivt stöd härifrån, jag befinner mig ju trots allt på en blogg som bevakar just detta klientel av människor som jag försöker bena ut här ovan. Kan bara inte förstå hypen – varför dessa personer genererar så mycket pengar och framgång när de mest känns som själlöst formgjutna nickedockor hela bunten.

Så överge sociala medier helt!
Spola Instagram framförallt!
Jag har raderat både Facebook och Instagram av de anledningar du nämner och fyfan vad skönt det är! Saknar det inte för fem öre!
Måste dock invända mot en sak: Det börjar bli mer och mer coolt/accepterat att vara en ”nörd” bland allt detta influencererande!
Är själv en intellektuell ”geek” om man får uttrycka sig så, och så länge man står för det så upplever jag att folk är trevliga, rent av lite smått avis! ?

Var hittar jag fler intellektuella nördar, då? Jag är borttagen från samtliga sidor förutom LinkedIN, ungefär… men mitt tvångsmässiga jag ska prompt gå in och snoka på dessa profiler fastän jag i 9 fall av 10 mår dåligt efteråt. Rätt som det är framstår de nämligen som mänskliga och pratar om sin plötsliga ”utbrändhet”, men veckan därpå är de minsann på benen igen som om ingenting har hänt. Skillnad på medieprofiler som t.ex. Sanna Bråding. Hon har ett tungt bagage men verkar ändå genuin och har inget behov av att försköna sig själv och sin tillvaro som vissa av de andra. Även om hon väl inte direkt tillhör intellektuella klubben så väcker hon ändå avsevärt mer sympati i mina ögon.

Tro’t eller ej men i spelvärlden finns det många! Inte spel som i mobilspel, utan spel som kräver lite skicklighet och tankemöda. 🙂
Nu kanske du inte kommer ha så mycket tid då med barn på väg men… när man känner sig uppgiven kan jag i alla fall tipsa om 9gag.com
Det har tyvärr blivit ganska fördummat med åren, men det finns en del härliga, smarta personer där, framförallt bland kommentarerna!
Reddit.com har också många smarta diskussioner kring alla möjliga ämnen.

Pröva bloggare som skriver om böcker och mera vetenskapliga ämnen? Via en hittar du ofta flera. FB har jag kvar, men jag väljer nya bekanta med stor urskiljning och om jag finner deras flöden intressanta. Sedan kan man gott skippa internet på telefonen, och även var och varannan kväll och istället läsa en god bok eller titta på en film tillsammans med sin man. Lycka till med din graviditet. Och beklagar sorgen över din vän, låt även de känslorna få ta tid och plats, det är viktigt. *kram*

Gå med i ett politiskt parti! Där finns plats för intressanta diskussioner med partikamrater. Man måste inte ha något uppdrag eller så.

Håller med om Instagram, spola det. Så jävla fake. Jag spelar schack för att hålla igång hjärnan, läser en massa nyheter och fakta inte bara bloggar. Diskuterar med “normala” människor som har större intressen än utseende, followers och likes. Alltför mycket är fokuserat på utseende, statusprylar och kapitalism. Förstår absolut att du bävar inför ditt barns framtid , vad är det här för värld egentligen? Kan tipsa om en intressant tidning som heater Adbusters (vet inte om den säljs i Sverige) men du kan även kolla adbusters.org

Hear, hear. Du har skrivit det så bra redan, om en värld jag själv glider ifrån mer och mer. Vad är poängen egentligen när man måste vara heltidsinfluencer själv för att kunna leva deras liv? De gör mest saker för att fotografera och lägga ut och eftersom det inte är mitt mål är de ointressanta för mig att följa.

Hej, har inte så mycket smart att skriva förutom att du måste inse att influencervärlden och den riktiga världen verkligen skiljer sig åt. Influencervärlden är inte en spegling av vår riktiga värld. Jag tror verkligen inte de saker du nämnt, ett dåligt språk, avsaknad av akademisk utbildning osv osv är något som är det minsta attraktivt i den riktiga världen, endast i små kretsar. Dessa små kretsar utgör inte ”the real world”.

Har panik ekar tomt i kyl och frys pga depression och väntar på beslut från Försäkringskassan. Någon som hjälpa en?

Ring soc på måndag. Försäkringskassan betalar ut i slutet av månaden så även om du får av dem är det långt kvar.

Du får inga pengar från soc om du har något av värde att sälja hemma, eller om du har bil eller bor i bostadsrätt. Inte heller om du de senaste månaderna haft en normal inkomst eftersom de då anser att du borde ha sparat en summa varje månad att ha vid oförutsedda händelser. Om du har barn kan du få pengar till mat.

Du kommer att få lämna in kontoutdrag från minst tre månader tillbaka, läkarintyg, anställningsbevis mm.

Många verkar tro att soc betalar ut pengar till alla som behöver, men så är det ju verkligen inte.

Man har rätt att få akuthjälp utan att sälja något i början.

När de fattar beslut gör de första utbetalningen direkt, det är först efterföljande utbetalningar som görs i slutet av månaden /fk-anställd

Nää gör de inte alls det. Källa: försäkringskassan.

Precis som Sara skriver: är det första utbetalningen i sjukperioden så gör vi det. Vi betalar då ut en klumpsumma fram till dagens datum (då vi fattar beslutet) och sedan kommer utbetalningarna mellan den 25-27 varje månad, beroende på när i månaden du är född 🙂

Har varit både sjukskriven samt arbetar nu som handläggare.

Står även på hemsidan:
”5. Utbetalning
Den första utbetalningen av sjukpenningen har inte ett fast datum, utan kommer så fort vi är färdiga med handläggningen. Om din ansökan är komplett tar det högst 30 dagar.”
https://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/anstalld/sjukpenning

Under rubriken ”hur ansöker jag?” -> ”anställd med sjuklön” ?

Det beror på vilken förmån men Sara har rätt om det gäller t ex sjukpenning. /En annan fk-anställd

Någon som har tips på tandblekning man kan göra hemma som verkligen fungerar?

Crest White Strips.

Hur lång tid tar det att få resultat?

https://www.expressen.se/halsoliv/varnar-for-det-farliga-tandblekningsmedlet/

Dr Georges!!!!! Magi!!

Min farfar har blivit dement pga en hjärnskada han fick när han ramlade innan jul. Jag har inte hälsat på honom på hela tiden – dels pga bott i en annan stad sedan januari och dels för att jag inte klarar av det.

Jag har så jävlajävla dåligt samvete och känner mig som världens sämsta människa men jag förmår mig inte att ta mig dit. För jag vet inte ens om han känner igen mig, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska göra om han börjar yra på osvosvosv.

Jag har mycket i mitt liv och mår ganska dåligt som det är, har ångest och sömnproblem osv och jag typ klarar inte av det här också? Jag vill mest bara ha kvar bilden av min farfar som en levnadsglad, härlig gubbe och inte någon som skriker på min farmor för att han tror att hon tagit ut skilsmässa och det är därför han måste flytta in på ett boende.

Fan. Jag är verkligen en hemsk människa och världens sämsta barnbarn.

Varför tänker alla bara på sig själva? Hur tror du det känns för honom på ett boende, förvirrad, med främmande människor som tar hand om honom utan att minnas varför han är där .
Kom över din egen rädsla och ställ upp för din farfar.
Risken att du annars står där på hans begravning och ångrar dig 100 resor värre att du aldrig hälsade på honom medans han levde.
Hur ska du annars veta om han känner igen dig om du inte åker till honom? Ta med dig några foton från förr och visa honom vad ni gjort tillsammans.

Håller med dig Anonym! Jag själv har en mamma som är personlighetsförändrad pga en sjukdom och hennes syskon hälsar knappt på henne för att de tycker att det är jobbigt att hon är annorlunda. Men jag tycker att de är egoistiska. Det märks ju att det fortfarande är hon, och det finns bra stunder. Hur ska du veta om du inte ens vågar testa? Gör det för hans skull. Tänk om det känns jättebra efteråt. Bättre att göra nu och sätta sitt ego åt sidan för att inte ångra sig sen när det är försent.

Det handlar inte ens om ego.

Ja jag mår uppenbarligen dåligt över det redan, så du behöver inte säga det åt mig. Jag har inte kunnat åka dit för att jag inte bott i samma stad sedan det hände.

Om du ska kalla andra egoistiska kanske du kan ha lite förståelse för att det KAN VARA JOBBIGT för en också. Det är inte så jävla lätt som du tror alla gånger.

Du har otur med svaren Anonym! Låter som att du behöver nån att prata med om din ångest och känsla av skuld. Det är inte alls ovanligt att känna som du gör vid anhörigs sjukdom eller dödsfall och du är verkligen inte ensam. Av egen erfarenhet skulle jag också råda dig att hitta en samtalspartner som kan hjälpa dig ”hantera” en resa till farfar, just för att ångesten du bär på inte kommer att bli bättre ”sen” när möjligheten kanske inte finns att besöka honom längre. Så jättebra för dig själv om du klarar av ett besök. Vilket du kommer att göra, det är nu på förhand blockeringarna sitter, det kommer släppa när du väl är där. Men jag tror du behöver hjälp med att hantera allt, inte bara sorgen över farfar. Stor kram till dig.

Det är inte lätt. Men att någonting är svårt är ingen ursäkt eller anledning till att inte göra det. Snarare tvärtom.

Har ni helt missat vad barnbarnet skriver? Barnbarnet har ångest, mår dåligt, känner skuld för att hen inte FÖRMÅR ta sig till sin farfar som fått en hjärnskada? Tagga ner lite på fördomarna och de egna projektionerna gärna.

Tack för att NÅGON förstår ❤

Förmår? Att man inte klarar av att besöka sin egen familj för den är sjuk? Seriöst, det är klart som fan det är ren egoism o inget annat.

Men herregud. Allt detta ”klarar inte av”. Alltså vad är ni gjorda av, fjädrar? Seriöst, håller med toppkomnetaren, ta dig dit, thats it. Hade du velat bli lämnad i sticket pga något du själv Inter kunnat kontrollera? Nej. Så varför göra det mot nån annan? Jag hade fattat om han varit elak mot dig eller något men han har ju bara fått en sjukdom. Herregud vad egoistiska människor är. Inte konstigt att alla stackars äldre är ensamma på sina hem.

Undrar lite över livserfarenheten hos er som skriver dessa kommentarer? Har ni aldrig upplevt hur det känns när en nära anhörig drabbas av en svår sjukdom? Vet ni ens vad det innebär att vara anhörig till en svårt sjuk människa? Glad för er skull och hoppas att ni slipper den erfarenheten men ge fan i att döma TS som drabbats av något som är väldigt vanligt.

Finns det någon i din familj (eller någon som känner din farfar och dig) som du kan prata med? Kanske kan ni prata innan, göra besöket tillsammans, och samtala om det efteråt? Skulle det hjälpa? Du får sörja din farfar, var ledsen det är okej! Han har ändrats och den du saknar ”finns inte mer” (på det sättet om du förstår) och det är helt tillåtet att gråta över det. Men tror också det är bra att träffa honom för att det kan hjälpa till att hantera situationen. Din farfar kommer ALLTID finnas i ditt minne som levnadsglad, härlig gubbe och jag hoppas du känner det. Men tyvärr händer sånt här… och det är jävligt sorgligt och därför är det också helt ok att tycka det är jävligt jobbigt och inte veta vad man ska göra… Läs mening 1 igen.

Nej, typ inte. Vi pratar inte om känslor på det sättet i min familj och jag har svårt att visa mig ”svag” för dem då ingen annan någonsin gör det.

Jag ångrar att jag ens skrev det här inlägget här när jag visste att jag skulle få bekräftat hur kass as a person jag är (obs inte från dig).

Tack för din kommentar i alla fall. Skulle helst av allt behöva lite support men jag har ingen.

Du är inte en hemsk människa! Förstår att det är tufft, när min morfar fick sin hjärnblödning tyckte jag att det var så fruktansvärt jobbigt. Så klart för hans del, men helt ärligt innan vi visste hur återställd han skulle bli och han inte kände igen någon, inte kunde prata osv så tyckte jag mest synd om mig själv, min mormor, min mamma och min mammas syskon. Det var skit jobbigt att se min morfar så, han som varit min starka trygga manliga förebild hela livet.
Nu återhämtade han sig rätt bra. Men jag har dåligt samvete hur sällan jag träffar mina morföräldrar då jag bor långt bort.
Men när jag hälsar på hemma så försöker jag ge dem all tid.
Gick igenom en depression för något år sedan och då var jag jätte dålig på att höra av mig. Så du är inte ensam om att känna dig som ett dåligt barnbarn.
Förstår att det känns läskigt att se din farfar i det skicket, men om du kan försök ändå. Har du någon kompis som du kan prata med om du inte känner att du Inte kan visa hur jobbigt det är för familjen? Kanske tom någon som kan följa med?

Önskar att man kunde ta bort sin kommentar pga vill inte ha kvar den här 🙂 Kan Camcam göra det om man ber om det?

Ta av dig offerkoftan och åk och hälsa på din farfar. Det kommer kännas bättre efter att du gjort det. Och vill du verkligen inte det så okej. Gör det inte. Det är okej det också. Du måste inte ha 100 ursäkter för att inte göra det. Det räcker med att du inte vill.

Barnbarnet, jag vet inte om det är för att det gäller en farförälder en del verkar trivialisera rädsla och ångest för att inte kunna hantera en anhörigs sjukdom eller skuldkänslorna det för med sig. Strunta i en del ignoranta kommentarer du fått ikväll och sök professionellt stöd. Det finns hjälp att få för att bryta den lite onda cirkel du halkat in i. <3

Nej, såklart du inte är en hemsk människa! Men har varit i din sits. Och ångrat mIG när der väl är försent. Och jag tror ju längre man väntar desto värre blir ångesten…och ett undvikande i längden bygger på den ångesten. Hoppas du kan hitta styrkan att hälsa på honom. Stor kram????????

Ett tips – ta med ngn form av musik som han känner igen. Mamman till en av mina vänner har blivit dement men när hon spelar för henne börjar hon sjunga, eller så sjunger de tillsammans. Bland väldigt många med demens så är just musikminnet som stannar kvar längst. Du kan ta med dig t.ex. en laptop och spela något från den som han tidigare tyckte om att lyssna på. All styrka till dig. *kram*

Du är ingen hemsk människa och ni som påstår hon är egoist och så vidare lägg ner direkt!. Jag har jobbat med dementa i många år och har full förståelse för att anhöriga inte hälsar på sina nära och kära som gått ner sig i denna sjukdom.
Demens kallas anhörigsjukdom av en anledning, påverkar ofta dom anhöriga mer än den drabbade. Att se någon man älskar förändras till ofta en helt annan person är påfrestande och inte alla klarar av det och gör man inte det så ska man inte utsätta sig för det heller. Ibland är det också bättre att anhöriga håller sig borta, besöket kan ibland medföra oro hos den drabbade, speciellt om dom fortsatt har klara stunder. Dom kan inte riktigt sortera intrycken, kände kanske igen ansiktet men kan inte placera det osv. Du tar det beslutet som är bäst för dig och orkar du inte träffa farfar så är det okej, du behöver inte känna skuld.

Är det någon här (helst samkönat par) som inseminerat sig i Danmark? ?? Ska göra det men behöver råååd. Har inte sagt något till mina föräldrar då vi inte har så nära relation men vill inte heller att de ska bli helt förskräckta… ändå känner jag nån jäkla ”plikt” att informera dom…

Nope. Såg deras reklam nyss dock. ”Made in denmark”.

Jepp, bara gott att säga om dem. Svårt att ge dig råd med föräldrarna dock, kanske avvakta lite tills du ser hur det går men om ni inte är jättenära så kanske onödigt säga till innan? Fast jag vet verkligen inte, lyssna inte på mig 🙂

Tack för svar ? hoppas allt gick bra för er

Ja, de är oerhört proffsiga och trevliga och hjälper en verkligen- de är vana vid alla möjliga frågor så man känner sig förstådd! Säkert har de också fått den om föräldrarna tidigare!

Jag vill så gärna bli gravid men jag har så sjukt oregelbunden mens. Ibland kan den hoppa över en månad.. detta gör ju att det är väldigt svårt att hålla koll på när jag har lättast för att få barn. Någon som har haft samma problem? Hur löste ni det?

Ägglossningstest och när din temp. Alternativt ligg varje dag ?

Varannan räcker för att maximera chanserna

Jag var i precis samma situation och köpte på mig massa ägglossningstest för att kunna ta reda på när jag hade ägglossning. Nu sitter jag här gravid i vecka 10 och är så glad! Hade helt ställt in mig på ivf och hela den resan, men nu verkar ett inte bli så. Lycka till!

Gokväll alla sköna människor därute – är det någon som har herpes ”down under” och vill berätta om någon mirakelkur eller liknande?
Ska vara supertacksam för alla tips då jag förstår att rätt många lider i det tysta.
Det är skämmigt och inget jag ens berättat för mina närmaste. Det tog typ 1 år innan jag berättade för min pojkvän. Obs jag hade aldrig sex med honom när jag hade utslag och han har inte blivit smittad.
Hatar underlivsherpes!!! 🙁

*skulle

Gå till läkaren och få aciklovir utskrivet.

Ät vitlök

Vitlök? hmm….för att stärka immunförsvaret menar du eller?

Haha vad man än har för medicinska åkommor är botet alltid vitlök, örtte eller citronvatten.

Det viktiga är ju att du söker vård så fort du får ett utbrott så du kan få medicin (kommer ej ihåg vad den hette, va några år sen jag hade utbrott sist). Jag fick tips att köpa Xylocain salva som skulle lindra smärtan, vilket den också gjorde! Har alltid Xylocain salva hemma om jag skulle få ett utbrott. MEN salvan lindrar bara, behandlar inte så du måste ändå söka vård och få medicin.
Mer tips har jag tyvärr inte:/

*skulle

Någon som testat cbd olja? Och vad har den hjälp dig med?

Yes det har jag! Jag har både använt CBD olja och ”patches” med CBD när jag hade nackont. Jag tror inte att det bara var CBD’n som hjälpte (gjorde lite sjukgymnastik/yoga också) men jag har inte ont längre. Har också tagit CBD för sömnproblem och ångest och det har hjälpt mycket 🙂

P-ring. Erfarenheter? Jag har hjärt-kärlsjukdomar i släkten. Har inte sex med män utan är för att kunna hoppa över mensen (endomitrios). Nojat över blodpropp av ppiller men med p ring verkar ökade risken försvinna efter 3-6 månader?

Låt bli är mitt tips.
Jag har endometrios, käkade p-piller när jag var sisådär 20, fick massiv lungemboli (googla) och borde ha varit död idag.
Hörde om ökad risk första 3 mån, sen skulle det lägga sig. Blev dock sjuk efter 2 mån.

Förutom den obeskrivliga smärtan i bröst/rygg och rädslan att dö så var det jävligt omständigt. Blodförtunnande sprutor och tabletter varje dag, 1 sväng till VC för blodprover 4 gånger i veckan under den första månaden m.m.

Jobbigt läge här. Har grupparbete med ett par tjejer som är rätt ansvarslösa och obrydda, det blir hela tiden jag som måste hålla koll på att allt görs i tid, bestämma träffar, se till att alla moment klaras av osv. Det här påverkar mig så negativt, för det känns jobbigt och tungt att behöva göra allt själv och hela tiden säga till och pusha de andra, men samtidigt kan jag ju inte släppa det o chilla jag också?! För då skulle vi ju inte bli klara nångång och det skulle påverka våra betyg. Så hur gör man i den här situationen, fortsätter ta allt ansvar åt dem eller bli lika ”oansvarig” och chill som de – så att de kanske ska få se hur det känns? De prioriterar liksom inte plugget…

Skriv alltid gruppkontrakt innan ni börjar.
Vad ska alla bidra med? Vad förväntar ni er av varandra? Osv.

Följer någon inte punkterna som ni kom fram till innan ni börja så får den personen inte stå med på arbetet.

Glöm inte att alla ska skriva under med sitt namn när gruppkontrakt är skapat.

Jag hade pratat med läraren och bett om att få skriva mitt arbete själv.

Jag behöver verkligen råd. Jag var inne på min och min sambos gemensamma dator och han hade sin Facebook uppe. Gahhh det är SÅ FEL men jag kunde inte låta bli att kika. Jag blev så jävla chockad, han skriver till en MASSA tjejer. Kommenterar deras utseende, är superflörtig, säger att han och jag har gjort slut osv (detta skrevs för flera månader sedan innan det ens var aktuellt). Jag mår fan illa…. Enda grejen är att vi faktiskt ska separera, han flyttar väldigt snart. Ska jag säga något eller inte? Vi har även ett barn ihop. Hur fan kan han? Jag trodde inte han var sån 🙁

Vet att det kan vara svårt, men slösa inte din tid på honom. Ni ska ju ändå separera, och nu har du fått det svart på vitt att han inte är seriös. Du kommer hitta någon annan som bara vill ha dig en dag. Försök fokusera på dig själv och ditt barn. Gör saker som gör dig lycklig. <3

Tack snälla för ditt fina svar!

Om du berättar att du kollat på hans fb kan han använda det emot dig, hota om polisanmälan, berätta till sin familj och vänner om det. Det svider säkert att inte ta upp det men kanske för din del det bästa.
Du kan ju tänka som så att det du hade var inte så mycket att ha, så då blir det lättare att gå vidare.

Ni har helt rätt, jag får helt enkelt bita mig i tungan trots att det tar emot. Det gynnar varken honom eller mig, och jag vill ändå ha god relation med honom då vi har barn ihop. Stort tack för råden!

Era bästa söka jobb tips? 🙂

Särskriv inte i ditt cv.

Jag bor i USA så förlåt att jag inte skriver perfekt svenska. Tack för tipset.

Vem hejar ni på i Stjärnornas Stjärna? Renaida här hemma!

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle skriva det här (och jag känner mig jäkligt töntig tbh) men.. Jag har efter separation förra sommaren vågat mig på det här med tinder och har börjat prata med en snubbe som jag tycker är både intressant och charmig. Men HUR vet man om han också är intresserad? Jag veeeet att jag borde go for it och fråga om vi ska ses osv men min självkänsla blev så jävla nertrykt av min fd man (han var otrogen och jag misstänkte det länge. Såg meddelanden från henne på hans telefon veckan innan barn nr två skulle födas. Yeey.) så jag är otroligt feg och rädd att inte vara omtyckt så jag har hittills valt att avsluta konversationer innan det har blivit något av det. Men nu känner jag att jag vill se vad detta kan leda till. Men hur ska man våga?? Gaaah..! Hjälp?

1. ta ett djupt andetag. 2. öppna appen, skriv ”vill du ta en öl på xx-dag?” 3. stäng ner appen direkt! 4. andas i en påse. 5. ta en promenad. 6. ring en vän. 7. ta en dusch. 8. sov. 9. vakna och gör din dag. 10. öppna appen igen och se om han svarat. Sa han nej/tvekade – skriv ”ok” – lägg inte mer tid. Skrev han ja? Du har en dejt!

Hahah jag älskar dig!!! Och håller med om varenda ord

Åh heja dig!
Fråga bara! Skriver han att han är ointresserad är de bara blocka honom, förtränga vad som just hänt och tröstäta lite godis ?

Jag gick till tandläkaren och fixade tandblekning och skena! Blekningen dom har är mycket skonsammare än dom man kan köpa på nätet. Sen är det så skönt att få en sån där skena som passar perfekt. Man sover med blekningen och det blir stor skillnad efter en gång. 🙂

Vad kostade blekningen?:)

Nån som skickat in gamla sedlar till Riksbanken och vet om man måste ha underlag som kan bevisa att man haft bortglömda pengar liggandes hemma och som kommer från sitt föräldrahem då de avlidit och man rensat ur hus och lådor, ca 2000 kr – hur intygar man det, och måste man det på något sätt, vad för underlag ska man ha då, vad för intyg?

Du skriver bara anledning .

Vi hittade 100 000 som glömts bort i ett bankfack. Det tog oerhört lång tid att få det godkänt. 2000 borde inte vara några problem alls med den anledning du gav. Lycka till!

Jag skickade in en 500-lapp för några månader sedan. Inte sett röken av de pengarna på kontot..

Har hört att efter viss tid (efter bytet från gamla till nya) får man inte tillbaka för det man skickar in. Ska dock inte svära på att det är så

Är det någon som har tips på bra serie eller film? Gärna på Netflix och inget läskigt för då får jag mardrömmar. 😛

Russian doll

Sex education! ?
The umbrella acadamy är också grymt bra men lite läskig!

Jag och sambon får fyra hela dagar i Rom i slutet av april ?? Jag vet att internet är fullt av tips och jag har redan börjat skriva en lista på allt jag vill se, men har ni några tips på något som kanske är mindre turistigt? Vi äter inte fläsk eller dricker sprit, och jag är allergisk mot en del, men annars är vi öppna för allt!

Är det bara jag som tä ner att en influenser ska outa sin graviditet varje gång någon åker till maldiverna? ? känns ju onekligen som en trend att announca det därifrån

Hahahah, det FÖRSTA jag tänkte på när Tungården åkte dit nu. Man är så cynisk och skadad.

Jag måste bara få ranta lite och förhoppningsvis få lite kloka råd av er som känner er manade.
Detta är SÅÅ töntigt egentligen men såhär är det: jag är en väldigt självsäker person med nästan orubbligt självförtroende när det kommer till nästan allt, förutom EN sak – relationer.

Så fort jag träffar någon och jag är intresserad så får jag sådan otrolig ångest och så mycket hjärnspöken och osäkerhetskänslor. Nu har jag träffat en kille i en veckas tid och vi har hunnit ses fyra gånger, jag är intresserad men inte så att jag är kär eller har överdrivna känslor, jag är INTRESSERAD. Ändå går hela min tankeverksamhet åt att fundera över om han tycker om mig, om vi kommer ses igen, om han pratar med andra, om han träffar andra, vad han tycker om mig osv. Detta utan ens att jag vet vad jag tycker om honom, för vi känner inte varandra…
Jag har så otroligt svårt för saker jag inte kan kontrollera och en obeskrivlig rädsla för att vara den som får mer känslor än den andra – vilket ständigt leder till att jag springer för mitt liv från alla killar som kan vara det minsta intressanta för mig på ett seriösare plan.

Vad fan är det för fel?! Ärligt talat. Jag är så trött och frustrerad över min ångestklump i magen och undrar om någon mer känner igen sig?

Är exakt likadan och har tyvärr inga tips 🙁 jag försöker tänka att det blir lite bättre för varje gång, försöker utmana mig själv! Jag har insett att min största svaghet är att visa mig sårbar…

Min största rädsla menade jag såklart!

Kan det vara någo trauma från din barndom? Någon förälder eller någon annan människa i auktoritär position som du känner ha övergivit eller lämnat dig? I sådana fall kanske du kan hitta svaret därifrån så att du förstår varför du reagerar som du gör.

Jag är exakt som dig! Fruktansvärt jobbigt och får panik och kan inte hantera alla dessa känslor och hjärnspöken som dyker upp i sådana här situationer. Önskar också jag hade något svar på detta…

Hur mycket pengar rekommenderar ni att man har sparat ihop innan man skaffar barn? ?

En skvattiljon typ

Sorry, menade inte att dryga mig, men allt kostar ju ?

Det viktiga är att båda har fasta arbeten och eget boende. Sparade pengar är alltid bra och att se till att ha var sin månadslön sparad som minst är en bra tanke.

Beror på hur du/ni lever.
Ska du unna dig allt du gjorde innan barn?
Kolla vad du kommer få i månaden när du eller din partner är hemma med barnet. Sen spara ihop så ni/du kan använda er av ett sparkonto varje månad för att komma upp i liknande summa som ni idag innan barn gör av med.

Tex får 10.000 i månaden men gör egentligen av med 16000 i månaden i vanliga fall. Då får du spara ihop 72 tusen.

Lite så tänker jag alla fall. Men sen tillkommer även säng osv som behöver köpas innan barn. Så jag skulle nog själv säga minst 60 tusen att röra sig med under ett år när jag är hemma med barn. Trygghet att inte oroa sig över ekonomi.

Men alla sparar inte pengar och klarar det ändå. Tror det handlar om vad du kan spara, vill och hurdu själv mår bäst i din vardag.

Aldrig tyckt det är dyrt med barn..? Bra såklart att vara i en position där man får ut föräldraförsäkring, men annars är det väl inget särskilt…

Svarade men mitt svar godkändes inte.

Det ABSOLUT viktigaste är att ni har fast anställning och fast boende. Det är A och O, skaffa inte barn utan det. Hela systemet med SGI och allt är uppbyggt kring att man ska ha det innan barnet kommer.
Sen behövs det ju en buffert för att köpa allt innan barnet kommer (typ vagn, säng, kläder). Vi spenderade nog 20 000 på allt sånt (varav vagnen kostade 12 000). Sen tycker jag faktiskt att barnbidraget täcker kostnaderna för blöjor, våtservetter, mat och kläder det första året (iaf om man helammar, gratis mat i 6 mån ju!). Men barn blir ju bra mycket dyrare sen när de blir några år äldre. Har läst någonstans att varje barn i snitt kostar 100 000 per år?
Vi hade iaf typ 300 000 (sammanlagt, både jag och pappans besparingar) på banken innan barnet kom och det kändes bra och tryggt. Har kunnat spara varje månad trots rätt knaper föräldrapenning så det är mer nu. Men om något skulle hända (typ någon av oss förlorar jobbet eller blir sjuka) känns det så viktigt att ha råd att bo kvar och försörja barnet en längre tid från besparingarna medan man försöker hitta nytt jobb eller så.
För barnets framtid skull är det också viktigt att ni har ekonomi att lägga undan pengar till den varje månad också. Nästan alla jag känner (medelklass och medelinkomsttagare) lägger undan hela barnbidraget varje månad till barnet.

Man behöver INTE vagn för 12000!
Detta skaffade vi innan barnet föddes:
Bärsjal
Sovskinn (som barnet sov på i vår säng)
Ett tjugotal tygblöjor (billigaste sorten)
Ett par ull/silkebodys
Silkemössa
Strumpbyxor
Stickad filt

Grejer för ett par tusen, som användes igen till nästa barn. Konsumtionslureriet runt det med barn är äckligt – man älskar inte sitt barn mer eller mindre beroende på hur mycket märkesstash man shoppat till det!

Ps – vi fick en spjälsäng, antalet nätter våra två barn sovit i den kan räknas på ena handens fingrar…

Så olika det kan vara. Spjälsängen är det bästa som hänt oss. Såfort vår bebis började sova där sov hen hela nätter och jag fick tillbaka all energi och livslust igen.

Man behöver inte denna vagn men en del tycker det är viktigt och köper den om det går. Det är ok.
Det är en del fler saker man kan lägga till den listan ovan men du kan nog själv lista ut vad DU vill ha. Lyssna inte på vad andra tycker.

Klart man inte BEHÖVER, man kan ju köpa begagnat. Eller snickra en egen. Ett spartips är också att gå till Ica och sno med en kundvagn hem! Bädda med lite tygblöjor så blir det väldigt trevligt för barnet!

Det beror lite på hur ni bor och bad ni tjänar. Om ni tjänar tex 40 000 tsm efter skatt innan barn så minskar detta med typ 10 000 beroende på hur mkt föräldraledighet ni tar ut. Om ni har avgifter på typ hyra:10000, mat:4000, övrigt:5000 så klarar ni er. Då har jag nog räknat i överkant på utgifterna kanske.

Det är dock ändå väldigt viktigt att ha lite sparat. För oförutsedda utgifter/oförutsedd brist på inkomst. En annan sak som är viktigt är att ha eget boende som ni ser att ni kan bo i ett litet tag, förstahandskontrakt eller bostadsrätt. Jag tänker på hur jobbigt det måste vara att flytta mellan andrahandsboenden med litet barn, att inte kunna ge en kontinuitet osv. För att inte tala om att flytta mellan förskolor, skolor. Är medlem i en ”lägenhet i stockholm”-grupp på facebook och lider verkligen med de som inte tänkt på detta innan de skaffat barn. Eller rättare sagt, jag är verkligen glad över att inte vara i den sitsen. Ser väldigt ofta annonser där en familj söker boende jätteakut. Fy fan för att inte kunna ge den tryggheten.

Känner att denna kommentar derailade lite, sorry. Kanske jag bidrog lite.

Blev berörd av det du skrev om boende. Det är så sant. Den otryggheten i unga år önskar jag ingen. Har satt djupa spår i mig själv… Önskar alla tänkte på det innan de skaffar barn.

Bara en dag kvar av tävlingen nu! Om du vill vinna boken ”The Hidden Life of Trees” så skriv med max 30 ord varför du skulle vilja läsa den! Vinnaren utses på måndag! 🙂 http://giraffen197.webblogg.se/2019/march/tavling-vinn-en-bok-competition-win-a-book.html

Lägg ner

Vad är det med folk här inne? ÖS brukade vara trevligt men vissa dom svarar på kommentarer är riktiga rövhattar. Vad har hänt med ödmjukheten? Förra veckan skojades det om flygolyckor, igår var det elaka kommentarer till någon dom önskade råd och samma sak idag.
Man behöver absolut inte svars styrkekram på allt men lite hyfs och empati skadar inte ?
Godnatt!

Hur sparar man snabbt ihop pengar? Jag har fått erbjudande om att köpa min drömhäst och har bara ynka 2k av 24k ihopsparat… Jag vill så himla gärna köpa den här hästen och har inte pengarna nu :'( Har börjat fota för att sälja saker och sparar alla slantar jag kan för att få ihop så mycket som möjligt. De är villiga att sälja honom på 2 delars avbetalning, det är ju lättare men det är ju ändå 12k per betalning så det känns rätt hopplöst nu. Och för de som lär vara kritiska, jag vet att hästen kostar att ha också, det har jag råd med men inte köpesumman just nu.

En häst kostar absolut minst 3 k i månaden, har du bara lyckats spara ihop 2 nu känns det Inter som du kommer ha råd tyvärr.

Nej, häst känns kanske inte som ett superprojekt om man har totalt 2000 sparade kronor…
Och man köper inget man inte har pengar till, se ett par avsnitt av lyxfällan om du behöver friska upp minnet..,

Jag hade nog sparat innan, men livet kom ivägen sådär som det brukar. Har ändå haft den här hästen på foder tidigare och vet mycket väl vad det kostar att ha häst. Har fått nytt extrajobb för två veckor sen så det kommer bringa in mer pengar också!

Om ’livet kommer i vägen’ ofta mellan dig och sparandet så är det ju verkligen ett skäl till att INTE utsätta sin ekonomi för ett köp man inte har råd med… du låter lite ekonomiskt omogen, hur gammal är du?

Har du fast jobb, vilket jag förmodar att du har om du klarar av kostnaderna av att hålla en häst, så ta ett banklån/skaffa ett kreditkort?

Det låter inte som att du har råd att ha häst alls tyvärr. Inte på ett säkert sätt. Om hästen behöver veterinärvård kan du lätt få räkningar på över 2000 kr efter försäkring. Det låter väldigt naivt, förstår att du VILL men det låter inte rättvist mot hästen.

Hej!
Jag studerar just nu till sjuksköterska, blir färdig till sommaren 2020. Min sambo studerar men blir färdig till sommaren och får förhoppningsvis ett bra jobb efter det. Vi är så galet barnsugna, hade jag inte studerat så hade vi redan försökt. I December tar jag ut min p-stav då jag haft den i tre år, beroende på ifall min sambo har ett bra jobb så är vår plan att skita i skydd och se vad som händer. Är detta jättekorkat? Borde jag jobba ett par år innan för att inte glömma allt som nybliven sjuksköterska? Vad hade ni gjort? 🙂

Skaffa inte barn.

Jag hade aldrig skaffat barn utan att själv ha en fast anställning att luta mig mot.

Jag är op.ssk och tog en månads semester efter grundutbildningen och började sen att jobba. Risken finns att det blir jobbigt att börja jobba när du inte har utbildningen färsk i huvudet. Det är ju just den där första erfarenheten och att komma in lite i jobbet som är ganska bra att ha innan man går på långledigt. Har du inget jobb när du går på mammaledighet så får du ju inte så mycket pengar heller, om du studerat och inte jobbat. Samtidigt varierar det ju också mycket från person till person hur tufft det blir att börja jobba efter en lång tids uppehåll direkt efter utbildningen. Har du tidigare erfarenhet som undersköterska har du en fördel och då går det nog lättare att komma tillbaka. Omöjligt är det ju absolut inte. Bara du som kan bedöma det 🙂 Är det barn du vill ha nu så satsa på det 🙂 Hoppas det går bra!

Jag hade aldrig i livet skaffat barn utan att ha en fast anställning. Att mannen har hjälper inte dig ett dugg

Nyfiken på vad du menar att det inte hjälper att min kille har jobb?

Det hjälper inte dig själv att han har lön och inte du. Men visst sätt dig i kvinnofälla och var beroende av din man om det är det du vill

Du tar en så stor risk om det händer något mellan er eller i värsta fall om det händer något med din kille. Hemskt att behöva tänka så men det är en realitet.

Din föräldrapenning kommer ju t ex vara väldigt låg om du inte har en tidigare inkomst som den baseras på.

Jag kommer ha mycket högre föräldrapenning från mitt arbete innan jag började studera, än den jag skulle haft som anställd sjuksköterska. 🙂
Vi planerar ett barn ihop och skaffar ett barn ihop – därmed anser jag inte att jag sätter mig i en kvinnorfälla. Alla män är inte dumma i huvudet.

Men han behöver inte vara dum i huvudet för att nåt ska hända som gör att du inte kan falla tillbaka på hans inkomst längre Agnes. Mycket kan hända under ett liv, folk blir sjuka, är med om olyckor, träffar andra, osv. Klart du ska skaffa barn och njuta av din familj men jättebra om du tryggar din egen inkomst och anställning också. Kram

Självklart inte, förstår vad menar ?

Det är aldrig rätt tid att skaffa barn, jag säger kör!

Vänta till efter utbildningen!! För guds skull!!!
Önskar att jag gjort det, det suger att plugga med barn. Jag var också sååååååååå sugen på barn att jag inte kunde hålla mig och nu känner jag bara… Vad var det jag hade så bråttom med? Sömnlösa nätter? Åldrande i förtid? Ingen egentid? Utdöende sexliv? Det här kunde GOTT ha väntat i några år. Om jag hade väntat med barn tills efter utbildningen hade jag passat på att vara ute på många dejter med sambon, umgåtts med vänner, rest och tagit hand om mig själv. Några år till av det kommer du INTE ångra när du väl har barn. Tro mig.
Obs älskar mitt barn mer än livet såklart och blablabla. Hoppas det är underförstått. Man kan älska sitt barn och ändå känna att man saknar sömn och egentid.

Du har dessutom så kort tid kvar, snälla gå klart, skaffa jobb och bli i så fall gravid medan du jobbar.

Ja Jag kommer ju hinna plugga klart innan ett barn kommer till världen oavsett 🙂 Sen känner jag mig helt färdig med att resa, både jag och min sambo har gjort det innan vi började plugga. Bara för att du är totalt missnöjd med ditt liv utan sex, egentid o likande behöver det ju inte bli så för alla! Lycka till och hoppas du repar dig 🙂

Haha ok, dryg du är. Försökte ge ett hjälpsamt ärligt svar men fick en bitch slap tillbaka för att det inte var det svar du ville höra.
Umgås nästan uteslutande med småbarnsföräldrar och första året präglas tyvärr av detta för alla. Men blir ju såklart bättre sen, och det finns ju många fina stunder också som väger upp för allt. Lycka till och hoppas du blir bättre på att bemöta människor i ditt yrkesliv sen!

Ja, det var inte menat som en dryg kommentar, försökte bara förklara att bara för att du känner så betyder inte det att alla kommer känna så. Du försökte verkligen avskräcka mig med din kommentar vilket inte var så trevligt. Lycka till i livet!

Men tror du inte att du känt exakt likadant även om du väntat ett par år? Det är så jag tänker, oavsett var man är i livet när man skaffar barn kommer man ibland tänka tillbaka på tiden innan och fantisera om allt man kunde ha gjort.

Jo det är mycket möjligt! Det vet man ju såklart aldrig, men just nu känns det som att jag hade kunnat vänta ett tag 🙂

Jag har tänkt lite på det här med särskrivningar. Är det verkligen så vanligt som det framställs?

Ja, gud ja.

Ja!

Jag arbetar på en skola!

Ändå kommer det mail från högstadielärare m fl om

Personal fest
Ute dag
Spark cykel
Cykel förrådet
Buss utflykt

Bedrövligt! Vad är det som gör att de inte ser och hör felet? De i sin tur ska ju lära våra barn.

kassa personal
skum tomte
brun hårig sjuk sköterska

Jag tror att det är Word och andra program som inte greppar att vi skriver ihop ord, och så blir det rött och skribenten särar på orden för att undvika rödmaskerad text. Så fortsätter det.

En sak = ett ord.

Jag är så jäkla tänd på min målare. Gaaah jag blir tokig!

Paint me like one of your french girls…

Haha ? med glädje

Hur kunde Ö få en roll i Solsidan? Hur tänkte de där?

Hade faktiskt aldrig sätt eller hört talas om den mannen innan.

De förstod aldrig vad han sa. Ungefär som här:

https://www.instagram.com/p/BvZCByLBPJs/

Wow, förstår att han behöver manus för att det som kommer ut ska ha någon som helst mening – verkar ju vara total ordslumparmaskin i hans hjärna…

Men kolla på din egen arbetsplats & vilka som jobbar där? Är det bara jag som tycker att kulturmänniskor helt verkar uppförstora värdet av ”SVT” eller ”Dramaten” eller varför inte ”Solsidan”. Sååå fint är det väl inte?

Åh sitter och försöker jobba, måste skriva lite, men är så sjukt segt! Kände så tidigare under lördagen med. Hur får jag upp energin!? Tycker jag mest är trött hela tiden. Slö liksom. Så tråkigt. 🙁 Har ni något tips?

Jag har träffat en kille tre gånger. Redan första gången kände jag att han är THE ONE! Har aldrig upplevt det innan (trots 27 år) men är 100% säker. Han har nu backat av nån anledning och vi har ingen kontakt sedan några veckor. Vaaaad ska jag göra? Mitt hjärta går sönder!

Det kände typ jag med efter att jag träffade en snubbe. Det har visserligen gått 4 månader nu men jag har fortfarande den känslan, tyvärr, och försöker verkligen bara vänta ut det trots att det enda jag vill är att höra av mig.
Har visserligen inget bra svar, utan det var mer bara skönt att se att jag inte är ensam om en sån situation för det känns jäkligt ensamt. Alla verkar nämligen antingen ha världens tur med killar eller bara väldigt lätt för att glömma och gå vidare.

Åh vad tråkigt att du är i samma sits som mig, men också som du säger en liten tröst att höra att man inte är ensam i en sån här situation. Hoppas de löser sig för oss båda <3

Är det min vidriga ex man du stött på?
Han körde exakt samma grej tills han ville tillbaka till sin familj..

Nej, det är det inte. Det har inte med barn/familj att göra för honom.

Varför säger alla ”hade han/hon velat höra av sig så hade han/hon gjort det” när det handlar om att återuppta kontakten med någon? Personen i fråga kan ju tänka exakt samma om en själv?

Ja… Det är verkligen så. Våga chansa för å vinna osv. Jag träffade själv en kille för ett tag sedan ganska intensivt och det ”dog ut”, för att jag tänkte att han inte längre var intresserad. Vi stötte på varandra och upptog kontakten igen flera månader senare och då frågade jag rakt ut ”Vad var det som gjorde att du slutade höra av dig?” och fick ett svar som fick mig ganska snopen, nämligen att han tänkte att JAG skulle höra av mig om jag var intresserad och att han var rädd att vara för på mm.
Med det i bakfickan så tänker jag alltid att alla är människor med egna hjärnspöken och osäkerheter vilket kan vara bra att ha i åtanke när man dejtar 🙂

Ja men exakt det jag menar! Tänk vad mycket man kanske har missat egentligen, för att båda två har fegat, inte vågat höra av sig. I mitt fall har det väl visserligen fått ett avslut, men det är samtidigt någonting som gör att det inte känns avslutat.?

Åh, ja jag tänker att det kanske finns anledningar att han inte hör av sig och att de inte behöver betyda att han inte vill längre. Jag tror han kan va blivit rädd för att det var så starkt de gånger vi sågs, de tog även slut med hans ex i somras. Jag är nog en ganska stark och självständig person vilket han säkert kände med. Men de är ju så jobbigt när man inte vet varför de blivit som de blivit.

Visst, det finns en teoretisk möjlighet att han fortfarande vill träffas men av nån anledning inte kan. Men hur hemskt det än känns så är det faktiskt lite mer sannolikt att han inte vill. Läs diskussionen om mansbebisar häruppe, en kille som inte vill prata med dig eller tar sig tid att berätta varför han inte vill träffas är inte så perfekt för dig som du vill att han ska vara. Förälskade kvinnor har ibland en förmåga att leva i fantasin.

Ja, det känns så lätt att säga men de behöver ju inte vara så lätt i verkligheten. Jag har dock hört av mig litegranna och låtsas som ingenting men har fått sluta höra av mig nu pga får inte så mkt tillbaks.. 🙁

Jag tror att många som var med i Öppet spår har slutat skriva kommentarer. Ganska många av de personerna tröttnade för att någon svarade drygt på deras frågor. Flera har skrivit så. De känner sig inte välkomna.

Lätt att vifta bort de tankarna? Har ni tänkt på att det är människor som kanske tappar självförtroende och ork av sådant. Riktiga människor som blir sårade.

Jag tror att en del ev. vill ha det så. De vill ha kvar en viss sorts personer som kommenterar. Övriga skrattas det åt på deras bekostnad, de förminskas, alternativt helt enkelt trycks bort med ett hårt beteende.

För att inte tala om språkpoliserna. Finns det ens någonting mer givande för dem att hitta en särskrivning, eller en bokstav för mycket i en mening? Tänk att få ha roligt på andras bekostnad. Skadeglädjen är ändå den sanna glädjen, inte sant?! Eller?

Sedan är det tydligen så att det är som att det inte skulle gå att scrolla ner om det är en fråga som trådstartarna skriver som inte intresserar en. Utan då ska TS minsann få veta att frågan var fel på något sätt. Det ultimata är dessutom att få med sig andra som ”skrattar med”. Eller?

Om det dessutom går att lägga in hur de tror att TS egentligen tyckte eller ville få fram så är det ännu ”bättre”. Att vända och vrida på orden så att det inte ens längre handlar om det som det faktiskt står? Då är tydligen lyckan gjord.

Vad tänker ni när någon skriver att de har slutat kommentera för att någon ”drygade sig”?

Och läs inte orden som om jag vore sur. För jag tror inte ens att de flesta är medvetna om att det blir så här. Jag bara tänker att vi kan hjälpa dessa personer tillbaka.

Jag vill ha tillbaka dem och även ha kvar er andra.

Jag inser att min bild av detta kan vara mer över en tid, men oavsett vilket önskar jag att ni som har slutat kommentera kommer tillbaka. Jag är tacksam över att så många deltar Öppet spår.

Jag hoppas ju att folk förstår att det här bara är Internet. Det är lätt för andra att vara dryga och elaka och man ska absolut inte ta till sig av det elaka som skrivs. Folks åsikter om ”dig” på nätet spelar ingen roll, det är irl som räknas.

Sen, absolut, jag stör mig nåt enormt mycket på stavfel och särskrivningar. Dock håller jag käften för har jag inget snällt att säga behöver jag inte säga det alls. Inte för att jag är någon ängel, men fler borde verkligen lära sig det. Samt att skita i andra och sköta sig själva.

Har även märkt att folk läser en kommentar så himla olika. En kommentar som enligt mig är humor är dryg enligt någon annan, t.o.m om man förtydligar med en emoji.

Folk jämför det här kommentarsfältet med flashback. Ibland föredrar jag flashback framför att hänga här, det säger nog en del med tanke på ryktet flashback har och jag tror nämligen inte jag är ensam om det.

Det du skriver är intressant Anonym 09:06.

Däremot är vi människor olika och vissa av oss tar åt sig mer än andra oavsett om vissa skriver att vi inte ska det. Och även det behöver respekteras.

Jag har kommit fram till att jag är som många andra också är: jag avskyr kritik. Ja, det går delvis att jobba på det och det beror på hur kritiken framförs och om den är befogad, relevant och mycket annat.

Men om den nu absolut måste framföras, så skulle det ju kunna gå att skriva någonting vänligt också men det glömmer många bort.

Förtydliga gärna vad du menar om att du föredrar Flashback ibland. Jag gör inte det, jag håller (krampaktigt haha) hårt i Öppet spår.

Ha en fin söndag!

Du håller dig krampaktigt kvar i ett kommentarsfält där klimatet inte passar dig? Säger en hel del om varför det blivit så gnälligt här inne.

Det var positivt skrivet av dig, Moa. Nu blev det mycket mindre gnälligt.

Helt meningslös kommentar. Hjälpa folk komma tillbaka.. gå med i Amnesty

Point proven.

Amnesty? Hur tänkte du nu?

Var det en helt meningslös kommentar, ??! (Min kommentar kl.09:15)

Okej, det får du gärna tycka, men du kan väl nyansera din åsikt lite mer. Du vill inte (som jag) ha tillbaka de som har slutat kommentera, eller hur menar du? ?

Jag lyckades inte skriva rätt signatur.

Folk som trivs här just nu ska vara här, bara löjeväckande att sitta på rosa moln och vilja ha tillbaks folk som lämnat. Mesar!!

Löjeväckande? vilket kraftord av en som inte är en mes själv tydligen

Är det någon av er som testat exfolierande fotmask? Alltså de e en äckelkärlek jag känner.. Får sova med strumpor på nu, vem vill vakna upp med ett bad av hudrester i sängen.. Fördelen, fötterna ska bli fina, älskar äckelkänslan när man drar bort hudslamsor ?

Jag passade på att göra det när jag bodde på hotell?

Hahaha fan de skulle man gjort!
Håller på att bli mer tokig än jag redan är ?? Det slutar aldrig flagna heller, känns som att det snart bara är skelett kvar

Blir knäpp!
Har en son på drygt ett år. När jag var gravid spydde jag vecka 2-25. När sonen föddes började jag med p-plåster och spydde av dom varje gång efter mensen, har efter det vart magsjuk och matförgiftad och nu är jag MAGSJUK igen ?? de jobbigaste är att det känns som att min mage pajat och blivit så känslig pga alla kräkandes! Trodde/hoppades att magsjuka var helt över nu också!!!

Och jag har ångest för jag skulle jobba idag men var tvungen att ringa och sjukanmäla mig. Känner mig som en sjukt opålitlig anställd. Speciellt eftersom de skulle vara mitt fjärde pass eftersom jag bara jobbar extra medan jag är föräldraledig.

Högsäsong för magsjuka april ut tyvärr, vidriga sjukdom! Krya på dig!

Skärp dig och gå till botten med din ångest så att du kan höja din arbetsmoral.

Alltså skämtar du som skriver så här?

Nu ska jag se på Gifta vid första ögonkastet på svt play. Är det någon mer som ser på det? Jag såg Bonusfamiljens senaste avsnitt igår det är också bra, tycker jag.

Till BARNBARNET som skrev igår

Jag tycker så oändligt synd om dig och förstår dig. Jag har inte läst allt, men en del svar till dig var rent HEMSKA.

Ni som inte ens kan försöka vara lite empatiska här inne, utan som tydligen är världsmästare på hur folk ska känna tycka och vara.

Gå en självutvecklingskurs eller något! Att medvetet försöka göra redan ledsna personer ännu mer ur balans är inte ok. Anna2 fick ju också kommentarer som hon hade sluppit om de inte hade varit anonyma de som skrev.

Vi behöver inte vara perfekta här inne, men elakhet går bort helt!

Kanske ska folk inte använda anonyma forum för sina problem? Frågar man helt okända om hjälp i känsliga frågor istället för kunniga så får man lite skylla sig själv.

Får de skylla sig själva? Om de inte har några andra att vända sig till då? Speciellt inte när det gäller vissa saker.

Nej, de får inte skylla sig själva. De som är mer hårda i sättet kan självklart också skriva här inne, men de kanske kan undvika att såra de som uppenbart redan är ledsna, oroliga och besvikna.

Om Barnbarnet till och med skrev att ”CamCam ta bort min första kommentar” eller vad det stod. Då bör de ha varit så att Barnbarnet ha tagit väldigt illa vid sig.

Så där kall är du inte ? tror jag, du vill bara hitta något att käfta emot i.

Och jag kommer återgå till att inte besvara sådant alls. Så ha en bra dag! Jag går ur.