Och så kom han äntligen till världen, vår lilla son. Fredagen den 14e juni klockan 05:06 på morgonen drog jag ut honom med mina egna händer, en stark skrikande pojke på 54 cm och nästan 4,2 kg. Jag var väldigt chockad direkt efter eftersom att krystningsarbetet var extremt långt och smärtsamt så det tog mig några minuter att förstå vad som precis hänt, men när vi klivit upp från pallen jag fött på och lagt oss i sängen så kom tårarna. Han är helt perfekt. Jag kan inte förstå att han är vår.
Jag ska berätta mer om förlossningen och allt senare, men just nu behöver jag tid för att läka och smälta allt detta. Lära känna vår lilla älskling och allt runt omkring. Allt är så nytt och omtumlande på så många sätt och vis. Tack för alla fina meddelanden ni skickat! <3 //Kenza
Här ovan är en bildbomb på alla de bilder som Kenza och Aleks delat med sig av på sociala medier.
Det är aldrig kul att bli omsprungen på Bloggportalen, men när det är av den här anledningen så får det väl vara okej… för den här gången…;-)
Nu när lilla Bebor äntligen är ute så kan jag inte låta bli att fundera över vilket eller vilka namn de kommer ge honom.
Jag gissar på att ett kommer vara från Aleks sida av släkten och att kanske kommer Kenza ge sonen ett namn från sin framlidne pappa?
Tänk om de skulle chocka alla och ge sonen ett sådant där riktigt ”svenne-banan-namn”? Typ Anders. Anders Zouiten Subosic?
Jörgen Zouiten Subosic?
Eller varför inte Gottfrid Zouiten Subosic?
Jan-Åke Zouiten Subosic?
Vi får helt enkelt se när den dagen kommer, men visst är det lite märkligt att man kan bli så engagerad i en annan människas bebis som man inte har någon som helst koppling till?
Återigen…stort stort grattis till hela familjen!!!
Föregående inlägg 