När jag kom hem hade jag fått en inneboende på balkongen.
Ånej. En duva hade byggt bo i kryddlådan och dessutom värpt ett ägg. Jag orkar inte. Hon var här förra året också, men då lyckades jag stoppa hennes bo innan hon byggt klart.
Hon stirrade surt på mig genom balkongfönstret.
Detta hände. Och ja, hata mig gör det ni.
Bad om hjälp på instagram och fick ett tjugotal skräckhistorier om arga duvor och nedskitade balkonger. Viktigt var tydligen att städa bort boet innan äggen kläcks.
Boet byttes således ut mot en orm i plast. Förvirrad flög hon iväg och hämtade en ny pinne. Då byttes kryddlådan ut mot en vattenkanna och hon verkade fatta läget. Och oroa er inte, hon värper nya ägg på ett kick och finner en ny plats. // Sandra Beijer
Sandra Beijer fick besök av en duva som hade tänkt starta familj i hennes kryddlåda.
Beijerskan skrämde bort den med hjälp av en plastorm och en vattenkanna och kommentarsfältet fylldes av kommentarer där det ena lägret var förespråkare för alla duvors rätt att lägga ägg överallt medan resten antingen heja på Sandra eller garvade åt ovan nämnda kategori av pro-duvfolk.
Folk är nästan lika engagerade som när Calle Schulman slog ihjäl en fridlyst snok, och då har Sandra inte ens försökt ta livet av fågelstackaren, inte ens lite…
Team Sandra eller Team Duva?
Eller Team Ägg?
Borde hon göra en liten liten omelett på ägget för att riktigt skaka om i dessa annars så monotona coronatider?
Med tryffel, så det hela får en influencisk anknytning ovanpå allt annat?
Föregående inlägg 