Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

645 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Du som letade efter din katt för några dagar sedan, kom den hem tillslut?

      Ja, kissen är återfunnen!🥰

    Hur är narcissister när de blir äldre? Någon som vet hur en narcissist åldras? Alltså deras beteende osv?

      Undrar jag också. Har misstänkt att jag själv är det nämligen men är inte säker. Hur vet man?

        Hur känns saker och ting för dig jämfört med hur du tror att det ska kännas?
        Har du alltid haft självinsikt eller är det någon som påpekat att du kanske är det?

        Är det möjligt för narcissister att ens vara medvetna om att de är narcissister? Om man har en grandios självbild skulle man inte då anse sig vara ”normal”, felfri?

        Om du undrar ifall du är en så är du inte det.

        En narcissist säger aldrig förlåt
        0 empati
        Har alltid rätt.
        Ljuger
        Utnyttjar andra människor.
        Listan kan göras lång.

          Kommer att tänka på en viss person …

            Att du orkar.

              Hördududu, det finns minst tre personer i den kategorin som det brukar skrivas om rätt ofta här.

                Och en fjärde är ju Nellie.

            Gör jag med.

          Okej! Då är jag inte det! 🙂

          Ja, mitt ex 🙄

        En viktig grej du kan fråga dig är om du kan känna empati för andra personer? Narcissister är för det mesta inte kapabla att känna detta och bryr sig inte om hur många personer dom gör illa för att nå dit dom vill.

      Narcissister som åldras blir gamla natcisisster.

      Förutom att det finns undantag så kan man utgå från att det mest blir sämre med åren.

      Kan verkligen rekommendera Dr Ramani på youtube, där får man svar på alla sina frågor om narcissism.

      Ja gud. Min mamma är en livslång narcissist och nu 71 år gammal. Hemsk är hon. Hennes pensionsavgång var ju ett direkt angrepp på henne som person. Hon skrev till tidningen och processade och höll på. Det gick ju inte. Nu är hon endast hemma då ingen vill ”ha med henne att göra” och alla hatar henne (alltså långt innan Corona). Ibland ringer hon för att säga något elakt om en familjemedlem. Jag var utgår ifrån att hon gör samma om mig till någon annan. Hon ljuger och håller på och med åren blir hon sämre och sämre på att komma ihåg alla historier hon har dragit. Påpekar man att det är en lögn får man sig en utskällning och sen en sväng i martyrland med gråt och tandagnisslan. Slutsats: de blir värre och mindre förfinade.

        Det låter precis som min mamma.

          Beklagar verkligen 🤗

            Tack detsamma!

        Det låter precis som min pappa. Värre med åren tyvärr.

        Är det bara jag som tänker mycket på det där ordet ”hatar”?

        Som du beskriver din mamma och att alla hatar henne.. Jag har själv upplevt hat och anser att det är en väldigt enkel känsla. Den är stark, ren och fastnar inte i någon gråzon. För mig är det som att hat är väldigt rent på något sätt och det kräver väldigt lite av mig. Men det är också någonting jag inte känner för speciellt många människor och de är inga som står mig nära eller som jag har någon tid för alls. Hade de ringt hade jag helt enkelt lagt på luren.

        För mig är det känslorna innan hat som är så väldigt mycket svårare. Sårad självkänsla, svartsjuka, avundsjuka, tillit, åtrå, missunnsamhet och allt det andra vi människor lider utav: det är för mig de svåra, starka och farliga känslorna. De är också de som gör många relationer komplicerade.

        Min farbror brukade alltid säga till mig att inte säga hata utan ogilla istället. Jag tycker det är ett konstigt tankesätt. För hat påverkar inte våra liv, personligheter och känslor sisådär jätte mycket: medans allt det andra verkligen kan jaga än.

        Vad jag tänker om din situation är om att det du/ni känner är verkligt hat så tycker jag att du skall klippa alla band och byta nummer.
        Är hon narcissist så göds hon utav dina känslor. Det är förmodligen därför hon ringer och är elak, för dina reaktioner.

          Hon får för sig det. Det är inte så att alla hatar henne, men om inte alla gör det hon vill, när hon vill det på det sätt hon vill det tar hon det personligt och får för sig att alla hatar henne.

        Jag har också en sån mamma. Kämpa oss ❤️

      Min mammas sambo är en solklar narcissit. Han börjar närma sig 50 och hans egenskaper är:

      – Egoistisk
      – Han har svårt med empati för sin omgivning och pratar gärna negativt om det mesta runt omkring honom.
      – Ser till sin egna bekvämlighet före nån annans.
      – Kan aldrig erkänna att han har fel. Även om man diskuterar ett ämne, som han uppenbart inte ens läst mer än en rubrik i tidningen om, så är hans sanning den enda.
      – Passivt aggressiv och trycker gärna ner någon annan i faniljen för att framstå som bättre själv.
      – Blir otroligt bitter och missunsam om det går bra för någon annan tex om nån vinner mycket pengar på lotto på tv så kan han gå och grubbla på det en hel dag.

      Detta är då inom hemmets väggar så utåt sett så ses han som trevlig och korrekt.

        Jag känner igen mig själv i allt ovan, så då är jag högst troligt det med 😃

        Förlåt, vill inte verka otrevlig: Men hur vet du att det är narcissist han är och inte bara en skitstövel? Eller eventuellt har en annan diagnos eller narcissistiska drag?
        Är absolut ingen allvetare men tycker inte dragen du beskriver passar jätte bra in på narcissism och tycker det är viktigt att man försöker att inte slänga sig med sådana typer av diagnoser…

          Men såklart har jag ingen fastställd diagnos men han uppfyller många kriterier. När jag faktiskt började läsa på mer så var det många poletter som föll ner för mig efter att ha växt upp med den människan. Här är bara några kriterer som han uppfyller:

          Har överdrivna känslor av att vara viktig och betydande

          Fantiserar ofta om till exempel rikedom, framgång, makt eller kärlek

          Har ett överdrivet behov av beundran

          Har orealistiska uppfattningar om sina egna rättigheter – exempelvis förväntar sig personen ofta den bästa behandlingen när denne söker sådan

          Saknar eller har bristande empati

          Beter sig högfärdigt eller arrogant.

          Men såklart så kanske jag borde varit mer tydlig med att jag starkt MISSTÄNKER att han är narcisssit. Såklart han är en skitstövel också men det ena utesluter inte det andra. Jag har växt upp med honom så det är liksom ingentig taget ur luften heller hux flux, utan grundar sig ändå på obervationer från många år tillbaka.

            Låter som en fruktansvärd krävande person att växa upp med. Jag menade som sagt inget illa: Men jag har själv en diagnos, borderline, och läser ofta diskussioner där folk diagnoserar människor i sin omgivning. Vad som händer är ibland att läsarna, som bara sitter med delar av fakta, bygger upp en bild av vad diverse diagnoser är, utspelar sig och innebär. Och detta sprids, snabbt. Jag vet att det låter fånigt men diskussioner Likt denna har gett människor med borderline ÄNNU svårare än tidigare för att nu finns det trådar som sprider information om exflickvänner och kompisar som alla ”haft borderline” och gjort helt sjuka saker – ofta grundade på väldigt lite fakta.

            Nu menar jag inte att det var vad din kommentar gjorde, men det var varför jag frågade: för jag diskuterar gärna både beteende och diagnoser men vill gärna ha lite mer vetskap om det som diskuteras för min egen skull.

      Finns en intressant ”psykopatstudie” som gjorts som min lärare berättade för mig när jag läste psykiatri. Man hade mätt hjärnaktivitet hos x antal småbarn medan de fick se på sorgliga Disneyfilmer. Hos de flesta barnen aktiverades området i känslocentrat och man kunde se att de blev berörda och kände empati. Ett fåtal barn hade nästan ingen aktivitet alls och samtliga av dom visade sig sedan bli just ”psykopater” i vuxen ålder.

      Det sägs att psykopater aldrig förändras. Idag används dock inte just det begreppet men det likställs ibland med narcissism, sociopati och antisocial personlighetsstörning. Kanske kan säga något? 🙂

        Psykopat används visst.

          Nej du kan inte få diagnosen psykopat, det heter antisocial personlighetsstörning.

            Väldigt konstigt att döpa det till antisocial personlighetsstörning. Det är väl det sista psykopater är, antisociala? Jag trodde antisociala personer var introverta och inte psykopater 🤔

              Antisocial är inte att jämställa med osocial. Så nej antisocial är inte detsamma som introvert. Kort förklarat en är antisocial en avvikelse från sociala normer.

      Jag kan inte tala för alla såklart och har inget underlag förutom mina egna tankar; men jag kan tänka mig att de blir ganska ensamma med åren..

      Jag känner en man som är narcissist på ett sånt där pocket-sätt. Snygg, charmig, fyndig och väldigt intelligent. Otroligt uträknande såklart; men innan man känner honom väl framstår han som en väldigt vältalig, känslig och empatisk man. Vi blev väldigt nära under en lång period; ett förhållande ofta var roligt och fyllt av äventyr – men som också var fruktansvärt destruktivt och på låtsas. Ingenting i hans liv var liksom på riktigt; allt var uppdiktat och han spelade bara massor utav roller. Allt var ett spel för honom och människor var mer eller mindre pjäser: Det fanns ingenting humant eller någon empati där och de han såg ut att bry sig om.. Ja, det var personer han visste att han en dag skulle kunna dra nytta utav. Det gällde även hans barn och familj.

      Vad jag märkte väldigt tydligt var hur mycket av vännerna blev yngre, eller bara utbytta mot människor från andra städer efter att vi slutade umgås . För oavsett hur skicklig du är på att manipulera så finns det alltid någon som ser igenom dig, eller en historia för mycket som sprids. vad som hände mellan oss var att jag blev trött på att aldrig veta vad som var sant eller på låtsas, och slutade spela med helt enkelt.
      Men jag tänker på honom ibland, och vi mötts någon gång.

      Vad som har slagit mig då är att han är äldre nu. Fortfarande snygg såklart, och någorlunda framgångsrik. Bara lite mindre av båda.. Och jag tänker att i takt med att det minskar så minskar hans spelmarker.. Tillslut tror jag inte hans påhittade liv kommer att vara attraktiv längre alls; och då har han liksom bränt alla broar och meningsfulla relationer.

      Han kommer förmodligen aldrig sörja det: men han kommer vara olycklig och drömma sig tillbaka om vad som brukade vara. För narcesister lever på andra: människors känslor är som syre för dem och utan det.. Ja, jag tror att både ålderdom och ensamhet är en narcesists personliga helvete

        Ser fram emot när detta händer mitt svin till ex-man… Det går utför nu med fasaden.

          Förstår att det måste vara jobbigt. Nu var jag och mannen jag nämnt inte gifta, hade barn eller något åt det hållet. Hur länge sedan var det ni bröt?

      Ganska säker på att mormor var narcissist. Dog när hon var över 90 och lite dement. Jag upplevde att hon blev mer och mer aggressiv sista åren. Hon har tidigare varit ganska duktig på att manipulera, men mot slutet var det svårare för henne att hålla ihop allt inom sig kändes det som. Hon bara vräkte ur sig allt, att jag var ful och fet osv. Men överlag har hon varit lika manipulativ och elak och känslokall hela mitt liv. Spelat väldigt empatisk och det märkte ju jag ingen skillnad på som barn. Var typ 25 när jag fattade att hon nog aldrig älskat mig mest av alla eller att jag var speciell. Hon sa ju så till alla för att få dom på sin sida. Hon manipulerade mig från barnsben och snackade skit om min mamma. Tog mormors parti fram till typ 25 när jag insåg att det var mamma som var offret. Så jävla sorgligt.

        Ja men det känns nog rätt naturligt. Det är som relationen jag skrev om tidigare med mannen som var narcissist: ju mindre intresse jag visade honom desto starkare blev hans ilska och mer intensiva var hans ord och handlingar.
        Lite som att ju mindre jag reagerade (känslosamt) på hans spektakel -ju större blev hans ambitioner.

        Demens gör att man tappar ”filtret” mellan hjärna och mun. Det räcker som förklaring. Frontallobsdemens trolig diagnos.

          Så var det, men hon var också troligen narcissist, så nja det räcker inte som förklaring, det förklarar hennes sista 5 år i livet dock 🙂

    Löjlig fråga men är det någon som vet ifall ens egna visningar av sina egna filmer på instagram räknas? Om antal visningar höjs för att man själv tittat på sin egen upplagda film alltså.

      Om du tittar ca 3 sekunder räknas den men bara första gången, det kommer alltså inte fortsätta ticka uppåt om du tittar flera gånger

        Jo? Mina klipp har fler visningar än vad jag har följare, låst konto också. Och jag vet att jag borde vara skyldig till en hel del av dem.

          Rensar du cachen emellanåt så kan den räknas igen, annars kommer instagram ihåg din device och ska inte räkna igen

            Va? Räknas verkligen ens egna visningar från sitt eget konto? Om man tittar på sin egen film?

            Fast jag har aldrig rensat den.
            Jag såg frågan i gårdagens(?) ÖS och gick in på mitt ena klipp och tittade fyra gånger. Det har ökats med fyra visningar. Jag tvivlar verkligen på att någon annan än jag varit inne på min Instagram samtidigt (man ju inte veta säkert men med tanke på att jag är rätt osynlig på Instagram så skulle jag anta att folk inte ens tror att jag finns där).

    Är det någon här som har pluggat upp sin högskolebhörighet under de senaste åren?

      Kan man säga. Läste upp hela gymnasiet på komvux 🙂

        Åh, bra jobbat! När blev du klar?

      Läste upp min på folkhögskola

        Hur lång tog det för dig?

      Jag! Blev klar när jag var 28.

        Hej Mizzy! Hur lång tid tog det för dig? Hur många ämnen läste du då? 🤗

      Ja men jag hade inte så många ämnen. Tycker jag då. 550 poäng skulle jag läsa. Det tog nästan 2 år. Men det var med många pauser och ett heltidsjobb. Jag gjorde detta mer på fritiden. Hade ingen direkt tanke med det mer än att jag ville få klart högskolebehörigheten samt att jag ville läsa högre studier. Så det var inte direkt målfokuserat om jag säger så. Nu 2 år senare är jag snart klar med min universitetsexamen 🙂

        God morgon S! Bra jobbat! 😄 Vad pluggar du till nu?

        Jag har inte heller så många ämnen. 400 poäng så kommer jag upp till 2250 poäng som är minimumkravet. Men jag har påbörjat och hoppat av så många gånger och nu pluggar jag upp dessa ämnen inom loppet av 5 veckor. Eller jag har bett om ytterligare 5 veckors förlängning. Hur höll du kvar motivationen? Det är det som är svårast för mig. Att ha kvar disciplinen. Det är 4 ämnen jag läser varav en är matte c.

          Jag går sjuksköterskeprogrammet 🙂 Vad är ditt mål med dina studier?

          Jag gjorde detsamma. Påbörjade en mattekurs två gånger och en språkkurs. Sen kom jag på att jag inte behöver läsa exakt de kurserna jag läste på gymnasiet som jag inte fick godkänt i. Tyckte det var svårt att komma igång när jag inte hade något tydligt syfte framför mig förutom att jag ville få högskolebehörighet. Sen så kände jag att jag kommit så långt jag kunde inom mitt dåvarande arbete och att jag inte var speciellt sugen på att arbeta vidare i den branschen. Då vart jag motiverad. Och efter det så gjorde jag klart alla kurser som jag började med på komvux. Jag är inte en disciplinerad person det har jag bara accepterat. Däremot fungerar jag bra under press. Så hade jag ett slutprov jobbade jag mot det. Men sen läste jag bara en kurs i taget aldrig flera, tror det också var ett vinnande koncept. Dock så när jag ska plugga så måste jag ha ett bra ställe att plugga på där jag inte blir störd, så ibland hemma men oftast går jag till biblioteket och sitter. Jag brukar sitta 25 minuter och då har jag ett papper bredvid och skriver ner allt som poppar in i mitt huvud som ”åh jag vill ha nya utemöbler ska googla” och då får jag göra det efter 25 minuter eller ”jag borde städa”, skriver upp och gör efter 25 minuter. Så håller jag på så en hel dag typ. Så typ fem-femton minuters rast mellan. Är det något riktigt tråkigt jag pluggar så brukar jag bara köra 20 minuter haha. Och sen sitter jag aldrig mer än 8 timmar (oftast 6 timmar) per dag för sen börjar du överinlära, sen är det viktigt att ha ledigt två dagar i veckan man orkar inte annars, kunskap behöver processas också! Men du fyra ämnen det fixar du! Är inte det typ som en termin på gymnasiet, mindre kanske till och med! Lycka till med allt!

    Vill bara hylla

    Trädgårdsmästaren här på bloggbevakningen. Alltid håller god ton alltid kommer med bra tips, trevlig ❤

      Håller med!! ❤

        Antisocial är inte att jämställa med osocial. Så nej antisocial är inte detsamma som introvert. Kort förklarat en är antisocial en avvikelse från sociala normer.

      Mvh/Trädgårdsmästaren

      Hon är fantastisk ❤️

    Inte först

      Men inte sist heller!😃

    Vilket språk skulle ni vilja lära er? Är det någon här som har lärt sig ett nytt språk? Förutom de vi lär oss i skolan då.

      Grekiska😍❤😍❤😍❤😍❤

      Hebreiska! Min killes pappa är från Israel, så min kille försöker lära mig men det känns ganska hopplöst haha

        Hebreiska är ju toppenkul! Kan rekommendera hebrewpod101.com ( börja kolla på deras Youtube-kanal) och Youtubekanalen Hebrew verbs när du ska försöka ta dig an det hebreiska verbsystemet. Inlärningskurvan för hebreiska ser ut som en väldigt brant uppförsbacke då det är mycket att ta in initialt, men när man väl tagit sig uppför den blir det enkelt.

        Kan också rekommendera appen Drops och att varje dag gå in och läsa på haaretz.co.il. Också jobbigt i början, men rätt vad det är märker man att det blir allt lättare att läsa hebreiska.

          Håller helt med om ditt nick 😉
          Ja alltså hebreiska är ett fantastiskt språk, älskar det. Läste i flera år på universitetet, och har tagit upp det nu igen. Har man bara lärt sig bokstäverna (och detta med att det inte finns vokalbokstäver, lite förenklat) så går mycket lättare efter det.

          Tack för tipsen!! Jag ska definitivt kolla in alla dina rekommendationer 🙂 Det är mest alfabetet som känns riktigt jobbigt, annars talar vi ofta ”vardagshebreiska” hemma, som att vi frågar varann saker på hebreiska och jag försöker svara så gott jag bara kan utan att blanda i svenska haha

      Amerikansk engelska på modersmålsnivå

      Tyska! Jag läste det på högstadiet och kan typ glosor men jag vill kunna prata det och förstå. Hur gör man? Finns det fiffiga kurser på nätet?

        Finns distanskurser via universitet! Titta på antagning.se

      Ryska! Faktiskt anmält mig till en distanskurs i Ryska till hösten så förhoppningsvis kan jag åtminstone alfabetet lagom till jul 😅

        Testa Duolingo så att du kommer igång med lite ord. Där får du både lyssna, tala, skriva och läsa.

        Alfabetet kan du lära dig på två dagar, sen är det bara att öva på att få upp läshastigheten och lära sig ord.

      Jag lärde mig finska till stor del på egen hand i 18-årsåldern. Tur att jag passade på då, nu hade man ju aldrig orkat (30 år nu).

        Hade finska i skolan i tolv år, plus ett år på universitetet. Anser fortfarande inte att jag kan språket. Visst kan jag göra mig förstådd i vardagliga situationer och skriva jobbemails men språket är långt ifrån korrekt och jag anser inte jag är flytande. Avundsjuk på att du lärde dig så snabbt!

        No kirjoitapa jotain, niin nähdään miten se sujuu.

          Joo, anna tulla!

          Palla 😅

            Aivan kuten ajattelinkin, että vastausta ei tulla saamaan suomeksi.

              Jag har aldrig påstått att jag är nåt proffs men jag kan en del och är stolt över det 🙃 och jag pratar bättre än skriver. Varför vara så kaxig?

          För mig som inte kan finska ser det typ bara utom som att man fått ryck på sitt tangentbord och tryckt på alla bokstäver i frustration…

      Swahili skulle jag vilja lära mig.

        Kan berätta att det är en av de lättaste språken att lära sig pga saknad av maskulin/feminin blekning osv. Bara kör!

          Blekning ska vara böjning såklart

          Tack för peppen! 🌻 Borde ta upp det igen. Lärde mig lite swahili online för några år sen och tyckte det var ganska lätt att få till uttalet. Har annars svårt för språk.

            Jag har fått det gratis, men har förstått att det är lätt att lära sig, också ett väldigt stort språk som talas av många i flera länder. Älskar också låtar på swahili 😊

      Latin
      Sen vore det fränt att lära sig ett minoritetsspråk

      Italienska, och sen kunna tyska flytande. Till skillnad från typ alla i min umgängeskrets så tycker jag det låter så himla härligt, hehe

      Skotsk gäliska – har köpt språkkurs på cd, lexikon och några böcker men det är verkligen svårt. Tycker annars jag är språkligt begåvad men inte i på gäliskan 😬

    Någon som smakat risifrutti med lakrits och hallonsmak?

      Är det bara jag som önskar att livet tar slut helt? Alltså att det blir domedagen .. att allting ska försvinna?

        Jag tycker inte heller den där risifruttin låter sådär jättegod, men att önska jordens undergång för det känns lite väl drastiskt. Det är bara ett mellanmål…

          Sådär känner jag innan jag fått mellanmål dock..

        Det hoppas jag verkligen, varför önskar du det?

        Jag!!! Dagligen!! Är dock troende (muslim) så jag VET att den är nära. Kan nästan sträcka ut armen och ta på den, så nära är den. Detta är dock min personliga tro så jag respekterar att andra viftar med häbderna eller väljer att skaka på hu udet när de hör detta. En dag blir deb sista, så är det. För mig känns den dagen inte så avlägsen bara.

        Ska dock erkänna att jag nu hoppas att den dröjer ett tag till då jag vill se mina barn växa upp och bli lyckliga. Sen tror jag på ett liv efter detta och önskar att vi kan återförenas där.

          Fyfan vad egoistiskt att sätta barn till världen om Domedagen är runt hörnet.

            Barnhatare hittar alltid nya ursäkter att trycka till oss föräldrar.

            Hur olycklig och genomful kan man vara för att hata små barn så fruktansvärt mycket?

            Eftersom jag är religiös så vet jag att Gud har en plan för mig och mina barn. Jag fruktar inte döden, inte heller väljer jag att försöka förutspå framtiden och agera efter påhittade sanningar. Domedagen kan komma idag eller om 100 år, jag kan aldrig veta säkert. Bara Gud vet och därför lever jag på som om den inte kommer under min/barnens livstid. Dock dyrkar och tackar jag Honom mer idag än för tio år sedan då jag känner på mig att slutet är nära. Man får passa på lixom…

              Jag älskar barn! Och av just den anledningen kommer jag aldrig skaffa några pga den hemska och mörka värld vi lever i. Jag skulle aldrig kunna sätta en annan människa till världen när det finns absolut noll hopp om en framtid för nästa generation.

                Men jag + miljoner andra VILL och KAN sätta barn till världen så då gör vi det. Du är riktigt respektlös när du sitter och dömer oss för något som är förprogramerat inom oss över miljontals generationer.

                Ni som anser att vi är dåliga medmänniskor för att vi skaffar barn, flytta ut i skogen och lev på bär för att kompensera. Det är er det är fel på rent biologiskt då ni saknar den mest fundamentala driften för en fungerande människa.

                Ni köper skit, konsumerar, sliter och slänger, far och flänger, äter och dricker, festar och leker, kör och åker, lever och spenderar, efterfrågar och handlar osv. sen har ni mage att skylla på att vi förstör världen. Eller att vi är dåliga för att vi väljer att skaffa barn i en dyster tid. Vet du vad, folk skaffade barn under världskrigen. Jag tror att vi klarar oss. Tack för din omtanke.

                  Klart att det är en öm punkt, det är mina barn du snackar om. Säger ju sig självt… Herregud…

                  Så barnskaffande innebär inte att du måste konsumera? 😂

                  [Borttagen kommentar]

              ”Påhittade sanningar” Som.. religion? 😄
              Sorry, kunde inte låta bli.

          Genuin undran.

          Hur ställer sig troende muslimer till att Mohammed gifte sig med Aisha när hon var 6 år, och fullbordade äktenskapet när hon var 9 år?

            Inget bevis på att hon var 9. Vissa hadith säger 17, andra 18 osv. Sen om detta stämmer så är det enligt Guds plan. Jag är inte allvetande och jag är inte heller moralens källa, därför väljer jag att helt enkelt lita på Gud.

            Skulle hon ha varit 9 år så ja, det anser jag vara fel men eftersom jag inte vet så väljer jag att inte diskutera detta vidare. Finns liksom incet svar som skulle tillfredställa varken mig eller en normal människa idag. Dock var det inte ovanligt att gifta bort sina döttrar när de nått puberteten så jag kan inte bestämt hävda att hon var vuxen.

            Maria var 12 år och Josef närmre 100 år när hon fick Jesus enligt vissa skrifter. Jag tror på jungfrufödsel så det spelar ändå ingen roll…

              Följdfråga: Varför bryr du dig om att det ska finnas bevis för att hon var nio år gammal när hela din övriga tro saknar bevis, och det är du okej med? Det känns oerhört ologiskt. Hur bestämmer man sig för när man ska lyssna till bevis och när man ska blunda?

                Bra fråga. Jag vet inte.
                Jag är inte så djupt insatt att jag studerar hadither på min fritid men vissa måste man ju kolla upp eftersom frågetecken uppstår. Just denna Aishafrågan kommer alltid upp. Kan inte nämna att jag är muslim utan att någon frågar vad jag anser om profetens äktenskap med ett barn. Det känns som att ingen vill ha ett uppriktigt svar utan ställer frågan med avsikten att ifrågasätta min moraliska kompass. Därför väljer jag också att inte svara för ingående, ingen blir nöjd vad jag än säger. Dessutom är det aldrig de som funderar på att konvertera som ställt frågan varför jag funnit det meningslöst att övertyga denne om motivationen bakom beslutet att inåp äktenskap med Aisha vare sig hon var 9 eller 19 när äktenskapet fullbordades.

                Jag anser inte att min övroga tro saknar bevis. Inte för mig i varje fall. Jag finner nya bevis hela tiden men att rada upp dem på bb vore slöseri med tid eftersom de inte anses vara bevis för någon som inte vill tro.
                Religion är spirituellt. Jag vet att jag har en själ men detta kan jag inte bevisa. Jag känner den och vet att den är ”fast” från min fysiska kropp men jag vet inte hur jag ska kunna förklara detta för ett barn t. ex. Samma med tron. Hur ska jag kunna bevisa att Gud finns om den som ifrågasätter Hans existens saknar ”organet som känner Guds närhet”. Det är som att förklara färgen röd till en blind.

                Ur ett vetenskapligt perspektiv så kan jag absolut inte argumentera för Guds existens eller för Islam som sann religion men i mitt hjärta finner jag bevis hela tiden. Jag känner Gud. Jag vet att han ser och hör mig. HAN är min bästa vän och min enda sanna kärlek. Av kärlek till Gud visar jag tacksamhet, kärlek, omtanke och respekt till Hans skapelse.

                Ologiskt i mångas ögon men helt självklart i mina. Jag vet att Han finns med samma övertygelse som jag vet att mina barn finns.

                  Värderar du i normala fall vetenskapliga bevis och dina känslomässiga bevis lika högt?

                    *Var inte så svart o vit. Ingen är 100 procentigt teoretisk. Mycket inom vetenskapen är ju faktiskt tro! *Kyrkan har i skillnad till från vad många tror stått i bräschen för vetenskap. *Empati kan ha så låg status fast utan den så hade ingen människa levt. Vi är inte särskilt bäst i nåt men vi samarbetar. Det är vår styrka och för det krävs empati o intresse för den andre. *Du känner dig kanske snuvad på konfekten vad gäller religion. Det är jag med men det känns som att religiösa ofta får okloka ickefrågorav av folk utan intresse o insikt i ämnet. Som trots det tycker att de med frågan fått till det o skrivit religiösen 🦆 på näsan. Inget av detta kommer gå fram, inte på grund av ett avancerat resonemang utan p.g.a noll röd tråd o noll av allt.

                      Nej mycket inom vetenskapen är inte tro. Man har en hypotes och sen försöker man falsifiera den.

                    Är det inte därför det kallas tro? Tror du Victor att du har en själ? Eller tror du bara på din fysiska kropp?

                      Jag har ingen aning, men skulle gärna veta. Upplever inte att mitt liv blir varken bättre eller sämre oavsett vad jag eventuellt skulle tro, så jag har ingen riktigt tro i frågan.

                  Har du som muslim upplevt fysiskt helande nån gång vid bön?

                    Med muslim.. svar nej och aldrig hört talas om bland bekanta

                      Tänkte väl det… tack för svar!

                Viktor om du är intresserad kan jag varmt rekommendera boken ”the prophecies of muhammad” av moustafa zayed. Den handlar om profetior i islam och dagens vetenskap. Du lär omvärdera ”din övriga tro saknar bevis”. Jag var islamskeptiker innan jag läste denna.

              [Borttagen kommentar]

              Så här beskriver sig själv:

              I used to play with the dolls in the presence of the Prophet, and my girl friends also used to play with me. When Allah’s Messenger (ﷺ) used to enter (my dwelling place) they used to hide themselves, but the Prophet would call them to join and play with me. (The playing with the dolls and similar images is forbidden, but it was allowed for `Aisha at that time, as she was a little girl, not yet reached the age of puberty.) (Fath-ul-Bari page 143, Vol.13)

            Det är en jätteintressant fråga. En annan närbesläktad fråga är varför Kristna inte vill diskutera Marias ålder vid Jesu födelse (12) och Josefs ålder. Varför detta mörkande och hysh pysh.

              Aldrig varit med om nåt hysch pysch angående det

                Alla fattar ju att Maria blev våldtagen av en man hon inte kunde namnge. Josef gifte sig med henne för att skydda familjens heder. När våldtäktsbarnet föddes var det ”guds barn” och skulle få en kärleksfull uppväxt trots hur det kommit till…

        Nä du är inte ensam. Ibland när jag ser hur människorna beter sig och hur man skövlar och förstör då brukar jag tänka på att det kanske är lika bra att bara allting stoppar och försvinner. Människan lyckas ju inte klara av att förvalta varken sitt eget liv eller vår värld.

      Jag har inte smakat den men vill bara ifrågasätta varför alla ska göra smaker med hallon och lakrits, extremt uttjatat. De som vill hitta ”nya” smaker borde komma på något nytt. Varför inte kola med salt! Skoja bara….

        För att hallon och lakrits är gooott 😍😍😍🤤

          Jag håller inte med. Hallon är gott. Lakrits är okej. Kombinationen är äcklig.

      Har ätit den. Var inte god. Åt upp hela men smakade inte särskilt gott…

      Det var inte god.

      ja och den är sjukt god! Godare än vanlig.

      Omg läste riskakan hahaha det lät verkligen fruktansvärt…
      Men nej har inte smakat risifruttin heller

    Är det bara jag som önskar att livet tar slut helt? Alltså att det blir domedagen .. att allting ska försvinna?

      Ja, bara du

      Ja

      Inte bara du ✋

        #VHEMT 💞

      Varför önskar man det?

        Hade med ett illasmakande mellanmål att göra.

      Har ibland samma tankar, eller mer att mänskligheten ska försvinna och låta jordklotet få ta hand om sig själv igen utan oss. Nåja, som vi ångar på är det ju redan på gång.

      Nej, kan också känna så.

      Hur tänker ni kring umgänge med vänner nu i Corona-tider? Träffar ni folk som vanligt, träffar ni bara era närmaste eller ingen alls? Är ni bara utomhus eller umgås ni även inomhus? Jag själv har varit hemma från jobbet småsjuk och småfebrig med coronasymtom nu i 5 veckor så jag själv träffar givetvis ingen annan än min sambo nu. Men min bästa vän tex, träffar olika vänner varje vecka på AW’s, bruncher, spa, släktkalas på påsken, hon åker tåg i princip varje helg till olika städer (dock i samma län som där vi bor) för att träffa vänner och familj. Och det är nya personer hela tiden. Idag har hon åkt till sin pojkväns kompis sommarställe i helt andra delen av vårt län där jag på insta sett att hon sitter i en liten båt med 5 pers, pojkvännens bekanta som hon inte träffar i vardagen. Jag märker att jag blir mer och mer irriterad på detta. Är det rimligt att leva på det sättet nu tycker ni? Jag vet inte om jag överreagerar som tkr det är fel. Jag tkr man kan träffa kompisar i sin egen stad (dvs inte flänga till andra städer o ställen nästan varje helg) och att man då håller avstånd och helst ses utomhus. Det är skillnad på om man måste träffa människor, tex har jag inte möjlighet att jobba hemifrån o när jag börjar jobba igen så kmr jag träffa ca 30 kollegor varje dag, men detta är ju oundvikligt till skillnad från att hänga med massa olika vänner o bekanta i olika konstellationer. Men som sagt, det jag undrar är: Hur gör ni?! Svara ärligt, kommer inte bli arg på den som tex gör som min vän, jag vill veta hur ni ser på det!

        Oj min kommentar hamnade som svar på någon annans! Inte meningen, sorry

        Jag blev av med jobbet så möter inga kollegor. Jag träffar mina vänner, vi går promenader utomhus och tar ibland take away och äter i en park för att stödja restaurangerna. Enda skillnaden för mig och mina vänner är att vi inte går ut längre till barer.
        Min familj har alla varit sjuka, så nu ses vi lite som vanligt. Inte gått över att umgås inomhus än. Vi sitter inte på varandra heller eller kramas med barnen.

        Sen är jag i affärer, var på ikea idag. Går inte upp på folk och håller avstånd. Skulle aldrigaldrig lämna lägenheten om jag fick minsta lilla syndrom. Träffar inga bekanta utan bara nära vänner och familj som jag litar på är ärliga.
        Jag hade inte kunnat isolera mig i min lägenhet. Jag bor ensam och behöver ha ’kroppsligt’ sällskap.

          Ledsen att höra att du blev av med jobbet! Tycker det låter väldigt rimligt och sunt så som du resonerar och lever! Lämna lägenheten får man dock göra även med symtom, man får vara utomhus (se FHM:s hemsida) (sagt i all välmening, så du vet om du skulle bli sjuk) men såklart inte röra sig bland människor och absolut inte gå i butiker eller så då.

        Det låter både naivt och nonchalant så som din vän gör. Regler gäller tydligen inte alla. Men det är inget nytt.

        Jag träffar bara ett fåtal vänner där barnen ändå går i samma förskolegrupp, vi har bara setts utomhus och försökt hålla avstånd, men det är svårt i praktiken. Att gå promenader känns bra, man går bredvid varandra med lite avstånd.
        Håller oss borta från våra föräldrar (65+ med riskfaktorer) och låter inte heller våra barn träffa dem. Vi hade gärna haft barnvakt de senaste 2 mån och kommande månaderna men vi har hellre kvar mor- och farföräldrar många år till!!

        Jag försöker med andra ord följa alla rekommendationer/riktlinjer så gott det bara går.
        Där jag bor lever en del lika ”strikt” som vi men samtidigt ser jag far/morföräldrar vara barnvakt för att ungarna är förkylda och inte välkomna på förskolan. Men föräldrarna ”måste” jobba. Så otroligt nonchalant och idiotiskt! Föräldrarna har INTE pressad ekonomi så de inte kan vabba och de jobbar inte i samhällsviktiga sektorer heller.

        De flesta av mina vänner är någonstans mittemellan min nivå och din kompis nivå. Har också vänner som blivit sjuka som du, och de håller sig isolerade.

        Det var rapport från Skåne
        Hoppas att du mår bättre snart!

          Tack för svar! Jag tycker det låter väldigt klokt att bara träffa ett fåtal och att vara försiktig med era föräldrar. Jag hade gärna bestämt med hon min vän att vi bara träffade varandra (lite monogam vänskap typ 😅) under den här perioden (givetvis inte när jag är sjuk men sen!) men då hon envisas med att träffa olika människor i olika städer varje helg kommer jag inte våga träffa henne alls tror jag nästan?! Vi är nästan 30 så har lite svårt att förstå beteendet, det känns som du säger ganska naivt.

          Sjukt dåligt av dem du känner som låter barnens mor- o farföräldrar vabba! Hur tänker man då? 😮

          Tack snälla, hoppas också det!!

        Träffar bara folk när jag måste handla MAT eller slänga sopor, typ. Har då en polotröja som jag drar upp kragen över hela ansiktet haha.
        Men skulle inte våga gå på restaurang eller hänga i barer, är för nojig.

          Haha förstår dig helt! Köp hem mat till dörren? Om det går där du går? Mathem eller nån butik i din stad som kör hem? Vi köper från Hemköp med hemleverans. Så har du ett moment mindre att oroa dig för 😅. Hänga i barer ser jag inte alls mig själv göra heller när jag blir frisk. Det ska isf vara en uteservering med rejäla avstånd mellan borden eller väldigt få människor så jag garanterat vet att man kan sitta där utan att få någon nära inpå sig. Inomhus – no way 😬

      Hoppas det. Det låter inte så kul att känna så, så jag hoppas så få som möjligt behöver göra det.

      Inte jag! Jag vill hellre se människan utvecklas positivt och leva i bättre samklang med natur, djur och varandra. Det finns så mycket potential i människan att jag hade älskat att se den uppfylld av något gott. Och allt vi inte vet än!! Typ rymden och havet som vi knappt vet en bråkdel av… Blir ledsen när jag tänker att vi förstör för oss själva och våra möjligheter att unravel some of the mysteries out there

    Är det någon som testat att göra Brazilian laser? (inte helt säker om det heter det – men där man lasrar bort allt där nere).
    Är lite sugen på att göra det – men undrar om allt hår försvinner? Eller om det ändå växer lite hår men bara glesare.

      Jag har. Resultatet är individuellt men vad jag vet är det omöjligt att bli helt hårlös. Jag har kritvit hud och mörkt pubis=bra kandidat för bra resultat – dock helt misslyckat. Det växer glesare men inte mer än det. Gjorde typ 10 behandlingar så sjukt ovärt då jag hellre lagt dom pengarna på annat.

      Fann tillslut sockervax som jag gör själv och vaxar en gång i månaden istället.

        Berätta! Ser att det finns beskrivningar online… men känns som att det är bättre att fråga dig direkt? 🙂

        Dvs hur du går tillväga med sockervax…

          Jag tar 2dl socker, 2 msk färskpressad citron och 2 msk vatten. Kokar upp till bärnstensfärg och tömmer sedan över i en plastburk. När det är dags att vaxa värmer jag i micron ca 30-45 sek så det går att ta upp en klump med en sked. När det är lagom varmt så bearbetar jag klumpen i handen och tillsätter några droppar vatten tills det är bra konsistens (jättesvårt att säga vad som är bra, jag har lärt mig med tiden). När det är dags att vaxa drar jag klumpen med vax mothårs och rycker snabbt medhårs. Samlar ihop till en klump igen och fortsätter tills jag vaxat klart. Med denna teknik så blir det inte rött och prickigt efter vaxning och gör med tiden inte speciellt ont.

          Gäller att öva och lära känna vaxet och tekniken, lycka till om du testar.

      Har lasrat bikinilinjen och hjälpte minimalt under kanske 6 månader efter alla tillfällen (tror det var 8) då man upplevde minskad hårtillväxt, men nu är det verkligen ingen skillnad. Ovärt!

    Kan någon hjälpa mig att tolka allvaret i detta? Jag blev idag diagnoserad med Hypertyreos och ett av mina symptom är att hjärtat slår för fort och jag får hjärtrusningar. Har då därför fått Bisoprolol 2,5 mg för det att börja äta redan nu, tills vidare. Har sen fått remiss till endokrinmottagningen inom någon månad.

    Mina frågor:
    – Eftersom jag inte gillar att bli proppad med massa konstiga mediciner är jag såklart orolig för Bisoprolol 2,5 mg, någon som har erfarenhet av denna medicin? Jag äför rädd för vad det gör med min kropp förutom att den hjälper att lugna mitt hjärta.
    – Mitt S-T4, fritt ligger på 37 (ska ligga mellan 8-16) Är inte detta jättehögt? Hur pass högt är farligt? Mitt S-TSH ligger på <0.005 mU/L (ska ligga mellan 0.4-4.0) Det är väl inte jättehögt eller? Kan inte tolka denna lika bra som S-T4.
    – VARFÖR får man Hypertyreos? Det står bara att den vanligaste orsaken till hypertyreos är autoimmunitet. Men varför autoimmunitet. Alltså VARFÖR? Är det för att man dricker för mycket alkohol, är det för att man röker, för att levern är ur funktion pga att man ätit fel typ mat? Förstår ni hur jag menar? VARFÖR?

      Din kropp Bildar antikroppar mot sköldkörteln. Samma sak för de som drabbas av tex diabetes. Kroppens immunförsvar går emot sin egen vävnad.

        Ja, men VARFÖR gör den det?

          För att den har dålig karaktär?

          Tror inte forskarna har fått fram exakt varför kroppen gör så.. då skulle man ju veta lösningen på autoimmuna sjukdomar som hypertyreos, MS osv😅
          Har själv hypertyreos och är förvånad att du fått bisoprolol istället för medicin för att hjälp din sköldkörtel.. jag fick iof mig diagnos när jag bodde i USA men valde att inte äta medicin för hjärtat då det återgick ganska omgående till normal funktion så fort mina värden började gå åt rätt håll..

          För att det är sköldkörteln som skapar hjärtrusningarna med sin överproduktion av tyreoidahormoner. En uppskruvad funktion i sköldkörteln skapar en uppskruvad metabolism/hjärtfrekvens/allmänt jävla härj i hela kroppen.

          Det är därför kroppen producerar antikroppar mot sitt egna organ för att få tyst på na. Kort sagt.

          Genetiska faktorer men också traumatiska händelser utlöser giftstruma/graves (nära anhöriga som dör, förlossning etc). Kontrastmedel som ges vid röntgen kan också rubba sköldkörteln.

          Du har nästintill obefintligt tsh. Det beror på din ålder men om du är ung så sätts du på thacapzol (lätta cellgifter) samtidigt som levaxin. Du har också fått betablockare för att få ner hjärtklappningarna (jag vet, de är läskiga).

          Om du får återfall av graves efter första behandlingen är det radioaktivt jod eller borttagning av sköldkörteln. Som att välja mellan pest eller kolera.

            Precis! Har haft hypertyreos två gånger. Oftast traumatiska händelser som utlöser det.

              Fick dock medicin båda gångerna, då jag verkligen inte ville vare sig operera bort den eller få behandling med radioaktivt jod. Men får jag ytterligare ett återfall, så är det ja, bara till att välja mellan pest eller kolera.

      Jag fick bisoprolol utskrivet i ett försök att minska mitt hjärtas extraslag. Min puls sjönk till drygt 40 i vila och jag fick avsluta behandlingen. Jag svarade alltså inte så bra på medicinen, men jag hade inte särskilt hög puls från början, så det var ju kanske väntat.

      Du har giftstruma med all sannolikhet, för att skydda ditt hjärta får du pulssänkande. Man brukar också få Thacapsol och antingen dricka radioaktivt jod eller ta bort sköldkörteln.
      Det är inte bra för kroppen att ha för hög ämnesomsättning.
      Jag äter 1,25 mg Bisoprolol för extraslag och det fungerar sådär, jag skulle behöva höja dosen men blir för kall om händer och fötter.
      Jag fick giftstruma för ca 10 år sedan och fick dricka radioaktivt jod, och jag hade väldigt hög ämnesomsättning. Nu äter jag levaxin för jag fick för låg ämnesomsättning.
      När du fått ordning på dina sköldkörtelvärden borde du slippa Bisoprolol.

        Varför får man giftstruma?

          Det är ärftligt och kan utlösas av stress som vid dödsfall och skilsmässa t.ex. Ofta drabbar det flera i samma familj.

      Förstår din oro, men du varför ställer du inte dessa frågor till din läkare istället? Då vet du att infon du får stämmer för dig. Kram och lycka till!

        Lycka till med den svenska sjukvården och sköldkörteln. Vi som gått igenom skiten kan det tyvärr bättre själva.

      Exakt varför man får det är det ingen som vet.
      Som andra skrivit är det kroppens egna immunförsvar som bildar antikroppar emot sköldkörteln.

      Det drabbar inte bara människor, utan även djur, min katt fick hypertyreos (högt T4) av okänd orsak, han hade högt blodtryck, hög hjärtfrekvens och kissade blod. Han fick radiojod behandling, gick tyvärr inte helt perfekt så efter behandlingen fick han Hypotyreos (lågt T4), men det är lättare att behandla Hypotyreos (lågt T4) på katt, så med rätt medicin ligger min katts T4:a värden bra och han mår hur bra som helst 🙂

      Han hade inte vart med om något traumatiskt, han har aldrig druckit alkohol eller rökt cigg, hans lever funkar bra och han äter bra kost, ibland finns det ingen orsak till att man får hypertyreos, ibland är det bara otur.

        Alltså det är ju hormonrelaterat. Det är hormonerna som rubbas på olika sätt när man utsätts för olika trauman men det behöver ju inte vara därför hormoner rubbas på olika sätt.

    Om man är en förälder och lider av depression så.. hur ska man våga söka hjälp från psykolog eller kbt? För då kommer man bara få en soc anmälan. hört massa skräck historier.. så vad gör man? Hur ska man våga ta hjälp för att må bra psykiskt?

      Man får inte socanmälan för att man går till en psykolog och mår dåligt. Talar av egen erfarenhet! Det är jätteviktigt att du söker hjälp, det kommer kännas bättre då!

      Gå via din vårdcentral! Det är inte alltid Barn i fara-anmälan behöver göras. Är dina barn i fara?

      Har känt samma oro. Även fast jag vet att jag är en bra mamma som tar hand om mitt barn. Du kommer inte få en anmälan till socialen för att du mår psykiskt dåligt och har en depression. Du söker ju hjälp för att du vill få hjälp med ditt mående. Det visar ju på att du tar ansvar över ditt mående som söker hjälp.

      Jag har sökt hjälp för mitt mående och psykisk ohälsa som mamma och gravid. Har bara stött på bra stöd. Det kommer gå bra ❤

      Du blir inte anmäld för att du söker hjälp hos psykolog. Jag är ensamståebde med 2 barn och går regelbundet hos psykolog.

      Ugh kan bli så provocerad av att folk tror att man får en soc-anmälan för minsta lilla. Och dessutom, om man skulle få en, soc vill ha ett möte för att se att allt är bra – det betyder inte att soc tar ens barn.
      Om socialen skulle ta ens barn så är det inte för att man är deprimerad eller behöver lite extra hjälp utan för att det är dåligt/osäkert/otryggt hemma.
      Är man en nykter god mor som håller barnen mätta, torra, rena och trygga så behöver man inte oroa sig för socialen.

      Att söka hjälp hos en psykolog visar ju bara på att man försöker vara sitt bästa jag.

      Heja dig och våga sök hjälp!! ❤️❤️❤️

        Soc har förstört för många. Så nej det är inte alltid bra och få kontakt med soc. Du måste vara väldigt priviligerad för och leva i den tron

          Fast barn blir ju inte omhändertagna enbart för att det görs en orosanmälan för barnet. Brukar det inte som oftast vara ett större problem att inte fler barn omhändertas?

          Soc har också räddat livet på många barn.

          Sov har gjort väldigt mycket bra för många också.

          Nej det stämmer inte. Då ska det vara något allvarligt fel i hemmet som inte är för barnets bästa.

      Du får inte automatisk soc anmälan för att du söker psykolog eller terapi men beroende på vad du har för problem och vad dessa innebär kan du få det ja,
      Jag har en vän med små barn som pga trauman sökte hjälp. Fick terapi och behandlingsplan utan problem eller anmälan, däremot bedömdes hon var suicid av hennes psykolog och fick då en socanmälan. De flesta här skriver att de inte anmäler men det beror nog på din problematik, vem du stöter på i vården osv. Är själv mamma och hade tyvärr inte vågat

        Ja och det var väl rätt att hon och barnen fick hjälp om hon var självmordsbenägen, herregud! Vaddå våga, skräm inte TS, man måste söka hjälp om man behöver det!

      Sök, absolut!! Jag tvivlar inte på att du är en fantastisk mamma, men den gamla sägningen om att barn märker mer än man tror stämmer. Önskar att min mamma hade sökt och fått hjälp. Lycka till och ta hand om dig!

      Tips! När du träffar terapeuten berätta att du är rädd för att söka pga att du tror att du ska bli socanmäld och fråga vad de anmäler till soc för. De vill ju bara hjälpa dig inte sätta dit dig! När jag varit hos terapeut har terapeuten faktiskt inlett med vad den är skyldig att anmäla osv

      Du får bara en soc anmälan om du mår så dåligt att dem är oroliga för barnen eller oroliga för att du inte ska kunna ta hand om barnen. Men mår du dåligt men kan ta hand om barnen finns ingen anledning att göra någon soc anmälan, då visare du ju snare att du vill ta hjälpa när du mår dåligt vilket är positivt för barnens skull

      Var inte orolig för det. Jag blev inlagd på psyket när min bebis var nyfödd och blev såklart anmäl (rutin när man blir inlagd eller kanske tvångsvårdad). Soc ringde upp efter en vecka och frågade om vi kände att vi behövde någon hjälp. Vi tackade nej eftersom vi hellre ville ta hjälp av familjen om de behövdes. Sen var saken ur världen.

      Extremt många föräldrar mår dåligt psykiskt och behöver hjälp. Soc har inte en chans i världen att betrakta varenda mamma som behöver KBT som föremål för utredning.

      Tipsar också om MammaTillMamma för er som vill prata med någon men inte vågar.

    Astrologivetare, kolla hit! Har på sista tiden blivit så intresserad av stjärntecken och ascendent och allt omkring. Men det är så mycket information och jag förstår knappt något med alla hus och dittan och dattan. Vill någon hjälpa mig?

      Kolla litet på https://vattumannen.se som också har en butik i Stockholm (Fleminggatan 35).

      Följ scorpiorisings på insta, hon bloggade om astrologi för veckorevyn förut och skrev massa intressant om ascendenter osv. Den gamla hemsidan är borta nu men hon startar en ny om 1-2 veckor 🙂

      Det finns en app som heter ”horos”. Den är lila o enkel i typsnittet. Där kan du läsa om ditt horoskop osv! Inkl asc o vad månen står i. Du kan även läsa om dina hus

      Det första du bör veta är att det finns 13 stjärntecken och att många tror att de tex är kräftor men är istället tvillingar.

      Kolla ratsit, där står ditt verkliga stjärntecken. Jag har alllltid känt mig som en kräfta men sen fick jag reda på att jag är tvilling och vips så identifierar jag mig med tvillingarna. Hittepå hela skiten.

      Lär dig astronomi istället.

    Någon som vet om det finns en tjänst för att streama musikaler? När jag har googlat så här jag hittat några olika tjänster men då bara för de muskler som just nu är aktuella, skulle vilja ha även för inaktuella dvs de som inte längre går live på scen.

    Finns ju en del på Youtube men då är kvaliteten ofta mobilkamera.

      Äsch, autocorrect. Ni förstår kanske min kommentar ändå 😆

        Ska kika. Tack för tips.

    Kan vi snacka om Lisa Anckarman?

    Jag har följt henne lite till och från på Youtube då hon ofta dyker upp bland mina rekommendationer.. Såg en intervju med henne av Eskil Grahn där hon alltså erkänner att hon utnyttjade sin erfarenhet av tsunamikatastrofen till att tjäna pengar. Eller mer rätt sagt- hon övervägde mellan att ta med eller utesluta videomaterial på döda människor, och valde alltså att ta med material på döda människor – för ekonomisk vinst.

    Förlåt, men är inte detta bara otroligt stört? Känns som ännu en influencer som fått hybris av nyintjänade pengar?

      Tror ni det är föräldrar som är roten till all problem som ens vuxna barn gör? Att det är hur vi blir uppfostrade som format oss, våra personlighet , handlingar osv? kan 2 goda föräldrar ha ett barn som är hemsk.. då menar jag någon som blir sen kriminell ? Vet ej hur jag ska förklara.

        Jag tror att få ”bra” föräldrar kan få ett barn som går en fel väg i livet. Och ansvaret ligger inte på föräldrarna.

        Sorry för lång kommentar men vill försöka ge perspektiv.

        Inte för att gå i försvarsställning för mina föräldrar men jag kan inte tänka mig en bättre uppväxt. Lyhörd, mycket kärlek, öppen kommunikation, fina minnen, mamma hemma med oss barn på halvtid osv. Det enda var väl att pga övre medelklass blev jag rätt bortskämd, lärde mig aldrig värdet av pengar, fick det mesta jag ville och var van vid en vidd standard. Vilket definitivt gav mig en skev syn på vad som var viktigt, som om lycka berodde på hur många märkeskläder och designinredning jag hade och resor jag åkte på. Det och jag växte upp i en värld där fasader och sånt va viktigt.

        För min del berodde nog mycket på att pappa dog i cancer när jag var 15, då började jag spåra med äldre killar, alkohol och skolk. Mamma skickade mig till diverse privata psykologer när BUP inte funkade men jag hade en rätt kall fasad så utpt sett verkade jag ändå ta det okej . Efter det eskalerade min systers psykiska sjukdomar (hon är adopterad från 6 mån ålder från en familj med våld, missbruk och den biologiska mamman är riktigt psykisk sjuk vilket dels gått i arv till min storasyster) . Så kring syster var det mkt självmordsförsök, in och ut på psyket osv efter pappa dog. Jag drog mig undan, träffade en pojkvän som inte var så jävla snäll och sökte väl omedvetet efter fadersgestalter i äldre män.

        Hade då även en odiagnostiserad adhd, utvecklade såväl ångest som panikångest samt depression av sorgen. Men trots mkt skolk hade jag bra betyg och var den i skolan alla trodde skulle lyckas karriörsmässigt yadayadayada.

        Var 19 och träffade en ny pojkvän, visste inte att han höll på med drooger (något jag alltid varit extremt anti) men så introducerade han mig för narkotikaklassade tabletter och det kändes som om jag kunde andas ut för första gången sen pappa dog. Jag kunde inte för allt i världen förstå varför jag skulle välja ångest och depression när jag kunde va lycklig? Rättfärdigande också med att det ”inte va riktigt knark” 🤦‍♀️.

        Sen är Det som allt bara rullade. Killen brände hemma så då blev tysklandsresor ett naturligt nästa steg. Jag som alltid varit intresserad av datorer hittade darknet och älskade det (bör väl tillägga att jag alltid dragits till det mer spännande). Jag var som sagt van vid en viss livstandard och helt plötsligt kunde jag fortsätta den bara genom att importera och sälja droger på nätet och senare irl.

        Ärligt talat tyckte jag levde det perfekta dubbellivet.

        Kan på sätt och visa relatera till Blondinbella (och definitivt påverkad av bloggarnas liv då och någon naiv tro på att det var så man skulle leva för att va lyckad, hej duktig flicka syndrom) för utåtsett var jag 20, hade precis köpt hus med min sambo som vi kunde total renovera, pluggade några högskolekurser på distans, drev en e-butik hemifrån som gick bra och hade många ”vanliga” vänner.

        Baksidan var ju att jag utvecklade ett drogmissbruk (tyckte mig bli den jag trodde jag behövde vara för att duga, vara lyckad, kreativ, social och då var jag lycklig). Iom att jag sålde som sagt också droger vilket kunde finansiera den livsstil jag låtsades kunna ha pga företaget. Under sju år fanns inte en tanke på den egoism mina handlingar var och vad det medförde mot andra, det var som att drogerna tog bort all sympati. Man blir ju väldigt självisk i missbruk och saker normaliseras successivt.

        Levde detta dubbelliv i 7 år innan jag gått ner mig så mkt att jag genomskådades, vägde 43kg till mina 174cm, företaget gick i konkurs, jag var skuldsatt och huset hade förvandlats till en pundarkvart. Mina vanliga vänner hade bytts ut mot andra missbrukare och jag höll alla som verkligen betydde något på en armlängds avstånd, någon lögn för mig själv så de skulle slippa se.

        Mamma med sina fina fasader fick mao en chock när allt kom fram, allra mest att jag dömdes till fängelse för min drogförsäljning.

        Klart jag kan se saker som påverkade, t.ex det med att jag var bortskämd, att min adhd var outredd ”för jag var ju så duktig i skolan”, att det blev väldigt mkt kring syster och att 15 år är en dålig ålder att förlora en pappa på. Kanske också att jag alltid varit introvert, haft mkt vänner men tyckt det räckt i skolan medan mina föräldrar trodde det inte var självvalt och jag senare med droger tyckte jag orkade va så social jag trodde man behövde vara. Men i själva barndomen finns verkligen ingenting.

        Sen är ju kanske jag inte ett typexempel, även om jag mest umgåtts med ”medelklassknarkare” känner jag ju många som kommer från tuffare socioekonomiska förutsättningar, där arv och miljö påverkat något enormt. Men min erfarnenhet är att det i 9,5 falla 10 ligger något bakom kriminalitet. Psykisk ohälsa, trauman, kass barndom frånvarande fädrer, dåligt umgänge, låg självkänsla, mindervärdeskomplex, saknad efter en gemenskap, diagnoser som medför dålig impulskontroll och konsekvenstänk, spänningssökande osv.

        När jag slutade sälja, pga att en vän dog av skiten jag sålde (oklart om det går att förlåta sig själv för det? Jag har då inte lyckats) kände jag mig så…. Jag vet inte. Som att jag äntligen fått en identitet som medförde respekt och att jag förlorade den. Typ ”vem är jag om jag inte är drogförsäljare? Då är jag ju bara en simpel knarkare”. Har suttit med många av de ”tuffa killarna” in på sena nätter som sagt precis likadant. Utan deras kriminella identitet känner de att de inte är någon.

        Okej, nu blev det en novell men vill som sagt ge perspektiv. Ska inte göra smygreklam med i avsnitt 210 ”Hennes son är död på grund av mig” i ångestpodden pratat jag mkt om detta. Som sagt så är väl inte jag skolexempel på varför någon blir kriminell, men ibland kan det också vara livet som gett förutsättningar jag inte fattade risken med. Jag blev äntligen någon iom min kriminalitet, det spelade inte så stor roll vem för jag även om jag i så många ögon var lyckad i så väl skola som med företag har jag alltid känt mig missanpassad, utanför, inte som alla andra. Jag kände mig väl töntigt nog cool också? Där kom jsg som ung kvinna och blev någon, skapade liksom ett alterego (de flesta därifrån känner mig som Annica fastän jag heter Cecilia) och det var som att jag rollspelade utan att förstå allvaret. Samtidigt som jag i mitt dubbelliv fick det bästa ur ”svenssomvärlden”.

        Kanske hade det varit annorlunda om pappa inte dog, kanske inte, men mamma har alltid gjort sitt yttersta och min barndom var en barna-i-bullerbyn uppväxt. Så nej, det är inte alltid föräldrarna men nog ofta. Är väl typ 97% av alla män i fängelse som har en frånvarande eller våldsam pappa t.ex

        Om du nu orkade läsa min roman hoppas jag det kunde ge något annat perspektiv iaf hehe. Ni kan ju förstå vad mamma tyckte, där fina fasader, kindpussar och den typen av klass allas regler, tyckte när jag blev offentlig med vilket dubbelliv jag levt hehe.

        Nu har jag varit drogfri i tre år och det är ju en tuff resa, framförallt att försöka förlåta sig själv och kunna hantera den skam och skuld mina handlingar medfört.

        Har ett låååååångt svar i mode hehe, ville ge lite perspektiv på att det inte alltid är föräldrarna. Som i mitt fall.

          Orkar man ej läsa min novell när den väl publiceras av Camcam pratar jag mkt om just det i avsnitt 210 av ångestpodden, ”hennes son är död pga mig”.

            Jag är VAKEN! 🙂

      Vi kan omöjligt sett samma intervju för det var inte vad hon sa.

        Transkribering från videon då, så du förstår vad jag syftar på.

        Lisa: ”Det är så jävla konstigt för jag har jättemycket döda människor med i videon men jag har ändå annonsering”, skrattar.

        Direkt efter skojar hon om att man ska gå in och titta på videon.

        Lisa igen: ”Men sen kändes det bara viktigt att ha med det i videon. Dels för att visa hur många som faktiskt dog…. Och jag förstod att videon skulle få stor spridning. Jag tänkte att jag kommer kunna tjäna mycket pengar på den här videon.”

        ??!?!??? Hur kan man inte reagera på detta?

          Men är inte orsaken att hon pratar om annonser och döda här att hon tänkte att hon inte skulle kunna ha annonser dvs tjäna pengar om hon tog med de döda, men valde att ändå ha det?

      Nej hon sa att hon tog med dem trots att hon trodde att detta skulle göra att hon inte kunde tjäna några annonspengar på just den videon!!!!

      Har uppfattningen att Lisa är pengak*t.

    Tror ni jag klarar av att läsa matte 3c på 5 veckor? Har inte läst matte på fleeeera år och är ingen expert på det heller. Har någon här lyckats?

      Jaaa! Kör hårt!! Om det var flera år sedan du läste matte skulle jag rekommendera att bläddra igenom lite grundläggande från 1 och 2c. När jag läste upp matte för några år sen tog jag en del hjälp av youtube! Finns många videor där, bla. där dom går igenom gamla np-prov osv!

        Hur lång tid tog det för dig att läsa upp matten? 🙂

      Ja, du klarar det! Lägg den tiden du behöver på att plugga, och va ärlig mot dig själv hur mycket tid per dag du behöver, så kommer det gå bra ☺️

      Då kommer jag och är motvalls kärring.
      Nej. Jag tror inte du klarar att läsa hela matte 3C på fem veckor. Ursäkta om jag låter hård, men du frågade. Det är en kurs på 100 poäng. Det är en stor kurs med mycket innehåll. Om du dessutom inte är någon stjärna på matte och inte heller läst det på flera år känns det ännu mer osannolikt att du skulle klara det på endast en dryg månad.
      Läs kursen på rimlig tid så du hinner lära dig ordentligt och faktiskt ta till dig kunskapen.

        Gillar dig ändå motvallskärring 🙂 jag förväntade mig ett sånt här svar haha, som får mig ner på jorden. Jag ska ge det ett försök men ja, precis som du säger så är kursen stor med många delar.

        Har du läst matte 3c?

          Jag läste upp Matte C (som det hette då) på 3 veckor via Hermods. Hade då inte läst någon matematik på 7 år och fick lägga lite tid på att skumma igenom Matte A och B först.

            När jag gick på gymnasiet så hette det också matte c. Så antar att kraven för att bli godkänd är också högre.

            Klarade du det då? Imponerande! Har du alltid haft lätt för matte? Hur länge satt du var dag och pluggade?

          Jag läste in B/C-matte på en termin och bara det var jobbigt. Överlevde tack vare underbar lärare.

        Läste det på ett år.,, Men då va jag föräldraledig Samtidigt. Men kör man heltid skulle jag säga iaf 8 veckor. Den är i 4 delar.
        5 veckor kanske går,, men skulle vara väldigt tufft att få bra betyg då.

      Jag läser den kursen just nu, på 10 veckor vilket är väldgt snabbt för en 100 poängskurs med så mycket innehåll. Jag pluggar just nu ca 5-6 timmar om dagen och jag känner att jag precis har tid nog att klara det. Nu är det såklart olika från person till person, men jag skulle säga att 5 veckor är tufft.
      Det är så otroligt mycket nytt i Ma3 i jämförelse mot tidigare kurser så man behöver mer tid helt enkelt.
      Önskar dig i alla fall stort lycka till vad du än bestämmer dig för att göra!

        Tack för svar!! Har du lätt för matematik?

          Jag skulle inte säga att jag har lätt för det, men inte heller superjobbigt hela tiden.
          Men jag upplever det ganska tufft helt ärligt.

    Anser ni att Sverige är ett kristet land eller ateistiskt? Jag har aldrig i mitt liv träffat en etnisk svensk som är kristen/ religös / troende.. aldrig sett en svensk bära kors någonsin.

      Jag är kristen

      Sverige tillhör den evangelisk-lutherska traditionen men är idag ett sekulärt land där knappt 60% är medlemmar i Svenska kyrkan och upp till 85% anser sig vara icke troende av någon form.

      Så sällsynta tycker jag inte att kristna svenskar är.

      Jag bär kors

      Vi firar kristna högtider i form av att de är i kalendern. Kristet. Har träffar troende svenskar med. Hur vet du att de du träffat inte är troende?

      Är kristen och går i kyrkan ett par gånger om året. (Jag är svensk och har en katolsk mamma men är själv döpt i svenska kyrkan) Men är ganska anonym i min tro. Min assyriska make däremot är väldigt öppet kristen och delar gärna med sig till höger och vänster. Tror det är väldigt kulturellt det där. 🙂

        Har du och din man stött på några kulturkrockar under eran tid tillsammans? Är själv assyrier nämligen och vet att jag troligtvis kommer stadga mig med någon av annan etnicitet.

        Blev så glad av att läsa att han är assyrier, haha! Vi är så få, färre än vi borde vara i och med att de flesta syrianer förnekar oss.

          Ja såklart det blir lite krockar ibland. Men han har en hyfsat liberal familj och synsätt på livet och jag har vuxit upp lite mer konservativt än den vanliga svenska tjejen (inte som kvinnor i mellanöstern kanske men inte helt frisläppt som många av mina vänner) så vi möts ganska bra någonstans i mitten om du förstår vad jag menar 😅. Vi var till exempel inte gifta när första barnet kom och levt i samboförhållande först och hans familj var okej med det. Givetvis önskade dom att vi skulle gifta oss men har alltid respekterat vårt förhållande. Men han är världens bästa och skulle aldrig kunna tänka mig någon annan. Vi funkar jättebra efter lite upp och ner i början. Tog ett tag innan vi förstod varandra och vad vi menar.

      Jag är kristen men anser att Sverige är ateistiskt. Men de kallas kristet pga typ almenackan, jul, påsk, pingst m.m.

      Jag är etniskt svensk och kristen. Jag har dock aldrig sagt det på mitt jobb ex för det är min ensak. Tror du träffat fler än du tror

      Tror mer på att vi är agnostiska.

      Är det inte skillnad på att vara t.ex kristen och religiös? Jag är döpt och konfirmerad men inte religiös. Räknar mig som kristen men jag tror inte (tänker inte gå ur svenska kyrkan). Firar jul och påsk men tänker inte direkt på Jesus.

        Enligt mig betyder kristen att du är religiös.

          Jag är kulturellt kristen, men inte religiös. Vad innebär det att vara religiös? Måste man isåfall följa religionen till punkt och pricka? Måste man tro på att Jesus gått på vattnet?

          Mycket av mitt liv har nog präglats av kristendomen, men jag tror inte på det biblen säger.

            Inte till punkt o pricka men det innebär i alla fall att du tror på Gud o Jesus. Det är grundläggande sedan hur du väljer att leva ditt liv är en annan sak.

      Jag är inte ens svensk och har aldrig bott i Sverige men känner flera svenskar (boende i Sverige) som går i kyrkan regelbundet.

      Även om majoriteten av svenskarna inte är troende är Sverige absolut ett kristet land ur ett kulturellt perspektiv.

        Var bor du Ida?

          Bor i Finland, har även bott i Nederländerna en period där jag bodde med svenskar som gick i kyrkan (olika frikyrkor) varje söndag. De frågade om jag ville följa med men även om jag är skriven i kyrkan och konfirmerad så är jag inte så pass religiös att jag går i kyrkan regelbundet, brukar bli kring jul på någon adventskonsert och förstås vid begravningar och bröllop och liknande.

      Känns svårt att benämna ett land som ateistiskt, finns nog många svenskar som är agnostiker isåfall. Dock kan nog Sverige ses som ett sekulariserat land. Läs David Thurfjells ”det gudlösa folket”, den är intressant 🙂

      Skulle säga ateister med en kristen bakgrund.

      Jag känner folk som är kristna. Och ännu fler som bär kors

      Jag tror många är kristna, tex döper sina barn, konfirmeras, gifter sig i kyrkan, begravning i kyrkan, mm. Men få går i kyrkan varje söndag, eller på mässor runt påsk.
      Så om du med kristen menar extremt troende som följer bibelns slaviskt är svenskar inte kristna, men om du räknar dop, konfirmation, bröllop och begravning som kristet är många många många i Sverige kristna.
      Jag tror även det är väldigt ”tabu” att vara öppet kristen då många skrattar åt folk som är kristna, så många håller nog sin religion för sig själv för att slippa bli retad eller få höra dryga kommentarer.

      Jag är också kristen. Är iaf inte muslim eller annan tro.
      Gick i kyrka förut ganska mycket. Mindre nu pga en del saker men min tro är inte mindre för det.
      Tror nog bara svenskar inte är så öppna med sånt.

    Alltså såå tråkigt att det är samma människor som är med på fångarna på fortet jämt.. snark

      Jag vet! På min tid var det bland andra René Nyberg, Johannes Brost, Kjell Bergqvist, Peter Settman, Niklas Strömstedt och Kristin Kaspersen som alltid skulle vara med.

      Så har det alltid varit och kommer alltid att förbli. Sverige har liksom inte plats för så många kändisar att det räcker att fylla ut ett program som går år ut och år in.

      Kul att se Booken utan filter dock. 😄

      Hade varit roligt om de började ta in vanliga dödliga

        Visst var det så förr? På 90-talet när programmet började gå?

          Kommer inte ihåg då jag var så liten då

          Nej, det var det inte. Det var mer idrottare och sådant förut. De kunde vara okända för gemene man om man inte var insatt i sporten. Men det har aldrig varit vanliga dödliga som deltagit

      Är det aldrig någon som reagerar över de arma tigrarna som är fortets verkliga fångar????

    Finns det någon som har ett tips på parfym som luktar vanilj och bomull?

      Parfymen ”cotton” av Clean möjligtvis?

        Tänkte också på den faktiskt

      Pradas Candy kiss doftar varm bomull och är underbar. Ganska söt men diskret.

    Hur ändrar man i inställningarna att länkarna man trycker på öppnas i apparna och INTE i en ny flik? Har Samsung och min telefon har helt plötsligt börjar balla ur. Har alltid öppnats automatiskt i respektive app men inte längre.

      Min samsung har med börjat krångla en senaste uppdateringen. Nu vill den radera första bokstaven i flera ord så min autocorrect får spel

        Sen*

        Så fick jag på förra uppdateringen. Nu fick jag en ny i veckan och det enda som krånglar nu är autocorrect, inte ens ord jag skriver ofta sparas längre.

        Ja men samma här. Sjukt störigt.

    Hej!

    Jag har hittat min dröm-utbildning (Kognitionsvetenskap) och om allt går som jag vill kan Jag börja plugga det hösten – 21. Blandningen av AI/programmering med tankens påverkan, psykologi och filosofi är liksom allt jag älskar. Det är nyligen jag hittade utbildningen och undrar nu om någon av er gått den och vill svara på några frågor?

    1. Hur mkt förkunskaper krävs? Älskade programmering förr men pga det liv jag levt känner jag att jag ligger typ 5 åt efter och mkt har hunnit hända under dessa år.

    2. Vad jobbar ni med idag (lön?) och hur snabbt fick ni jobb efter plugg.

    3. Vad tror ni generellt om möjlighet till jobb efter studier? (utbildningen är ju ändå bredd).

    4. Måste ju även hitta plan b-studier att söka. Har ni några idéer på annat som liknar Kognitionsvetenskap? Tror tyvärr inte jag pallar mer än 3 år då det är 3 år sen jag blev drogfri, arbetsträning 2 av dessa år, behöver plugga i kapp veckor i ett år utan csn för att få ta csn och det innebär 7 år från drogfri till ute i arbetslivet. (Fördomar om missbruk undanbes, det säger väldigt lite om mitt intellekt, bra betyg från gymnasiet, att jag alltid varit högpresterande, drivit företag osv osv)

    Skulle va såå tacksam för inputs ❤️

      Åhhh hej P-B 🥰❤️
      Har ingen egen erfarenhet, men vill skicka pepp till dig! When there’s a will there’s a way. Tror du kommer kicka ass 💪🏼

      På din första fråga kan jag inte svara men dels är det väl olika beroende var du tänker plugga etc så ring och fråga.

      Ang programmering så är det ju något som du har gott om tid på dig att komma ifatt på egen hand. Bästa sättet att lära sig är att hitta ett projekt så att du får praktisk tillämpning direkt och lär dig under tiden eftersom. Hack the crisis Sweden, hade varit ett utmärkt sådant tillfälle, men du kan säkert hitta något annat liknande.

      Lycka till och dricker du fortfarande tranbärsjuice istället för kaffe? 😉

        Tanken är i Linköping då jag bor i närheten och just själva utbildningen är allt jag någonsin drömt om men inte förstått det finns en utbildning för hehe. Är mest bara nojjig att mitt stora intresse från förr nu kan påverka negativt, som sagt hinner mkt hända där under fem år. Antar att mina år på darknet, silkroad, hackningen, bitcoinsen och allt därifrån inte heller räknas som merit 😂.Men bra idé att ringa och fråga!

        Också jättebra idé, tack!

        Tröttnade tyvärr på tranbärsjuice 😩. Så nu vet jag inte vad jag ska dricka iom att cola zero blivit äckligt efter det? Kaffe – nej. Letar substitut men under tusen är jag minsann inne och läser hos er ändå 😉

          😊👌

      Åh vad kul! Jag pluggar det och har gjort i 5 år, både kandidat och master. Älskar programmet då det är så brett. Programmet har gjorts om sen jag började så jag kan inte svara på hur det är nu men svarar utifrån mina egna erfarenheter:

      1. Det krävs inte förkunskaper i programmering, jag hade dock önskat att jag tog en sommarkurs eller liknande innan jag började för jag hade svårt för det och det var väldigt stressande. Så skulle säga att du klarar dig utan men kolla igenom lite grunder innan iaf! Vi programmerade mest i Python i början.

      2. Jag har som sagt inte gått ut än men tidigare kogvetare jag känner jobbar med väldigt olika saker beroende på deras intressen. Programmerare, UX-designer, säkerhetsarbete (riskanalys mm), testare, teknisk skribent, tjänstedesign mm.

      3. Inte svårt att få jobb, vet bara en som pluggat det som inte har fått jobb ännu. Ingångslön mellan 29 och 35 skulle jag säga. Det som är tricky är att många företag inte söker specifikt en kogvetare eftersom de inte känner till vår utbildning.

      4. Mest likt skulle jag säga är systemvetenskap.

      Svarar gärna på fler frågor =)

        Åååh vad roligt att hitta en likasinnad! Skrek bokstavligen rakt ut när jag hittade utbildningen då jag varit extremt ambivalent i vad jag vill plugga. Först var jag inne på ngt inom missbruk/våld i nära relation då jag levt i det tidigare och nu vill hjälpa andra men har landat i att det finns fler sätt att hjälpa än direkt jobba med det. Och tusen tack för utförliga svar på frågorna!

        Jag pluggade tidigare webbdesign och grafisk design på distans men då jag inte avslutade dessa kurser kommer jag först behöva läsa igen veckorna. Men behöver ju ändå läsa de extra behörighetskurser som krävs så det går lite jämt upp.

        Nu blev det ju ett dagen-efter-svar så kanske ser du inte detta men jag testar och hoppas!

        1. Hur många timmar i veckan lägger du i snitt? Är det motsvarande som heltid, 40h? (Kan så väldigt lite om universitetens upplägg och vad heltid ens är).

        2. Är det många föreläsningar eller mer hemmaplugg?

        3. Hur stor del ungefär består programmeringen utav? Är din upplevelse att många redan kan det? (vilket iofs inte ska spela någon roll för man skaaaa ju inte jämföra hehe). Är nog bara lite rädd att stå där och bara kunna html och lite CSS typ hehe.

        4. Hur stor del av programmet består av ex filosofi, psykologi och de ämnena?

        5. Anser du det vara en tuff utbildning?

        Ååååh fan vad mer pepp jag blev av ditt svar! Har haft lite sviktande motivation då allt känns som det tar så lång tid. Har redan tragglat i tre år iom min drogfrihet, behandling och arbetsträning och det skulle isf vara 4,5 år kvar till jag är klar för arbetslivet, och jag är då 36år. Men det blir ju lite så när man lallar runt i missbruk i tio år, som om jag ska börja om som en 20-åring när jag snart fyller 32. Läste på någon av universitetens hemsida att över 90% får jobb iom sin utbildning så det känns hoppfullt

        Ska kolla systemvetare också, alltid bra med alternativ. Har tyvärr inte tillräckligt bra betyg för att matcha tidigare ansöktas meritvärde så måste försöka med HP. Men tänker att iom att jag behöver plugga matte b och c samt engelska c (eller vad motsvarande heter idag hehe) kommer jag förhoppningsvis in i tänket igen. Har alltid haft väldigt lätt för ex. matte men känner rätt tydligt hur ett drogmissbruk skadat en hel del där uppe.

        Tusen tusen tack för inputs och att du tog dig tid, betyder massor ❤️❤️❤️ /Cecilia

          Haha det var samma för mig, hittade utbildningen sista ansökningsdag och bara WOW det är alla mina intressen i ett program! Ska försöka svara på dina frågor!

          1. Jag har inte jobbat 40h/vecka, jag är dock väldigt duktig på att skjuta upp plugg så sista två veckorna sitter jag nog så mycket men innan dess inte alls. Det är också otroligt olika beroende på kurs och studieteknik, hur snabbt du läser osv. Skulle inte säga att du måste lägga 40h/vecka, men kanske runt 30? Om du följer schemat och inte skjuter upp saker liksom.

          2. Det beror väldigt mycket på kurs! De flesta mer tekniska kurserna, som programmering och AI och där det är mycket grupparbeten är det mycket schemalagt. Men det var väldigt ovanligt att ha schemalagt 8-17 (som tekniska fakulteten har). Om man slår ut det kanske hälften schemalagt hälften eget plugg, har lite svårt att minnas ärligt talat. Men ofta hade vi kanske något på morgonen och något efter lunch, då stannade man ju kvar och pluggade tillsammans.

          3. Kanske att 1/4 är programmering ungefär. Jag upplevde att de flesta inte kunde programmera sen innan, vissa fattade det dock snabbt medan andra (som jag) fattade nada. Då gäller det att ta hjälp av andra som kan för att lära sig. Så har du lite koll sen innan är du nog bättre än de flesta redan!

          4. Rätt stor del består av psykologi och hur människan fungerar, då det är själva grunden på många sätt. Kanske hälften. Men delvis är ju det grunderna i mänskligt beteende man läser, sen läser man vidare genom att applicera det i andra kurser, t.ex hur människan fungerar i samspel med teknik, i komplexa system, i samspel med andra osv. Filosofi var nog bara en kurs!

          5. Har inte så mycket att jämföra med och det skiftar otroligt mycket från kurs till kurs, vissa var väldigt tuffa och andra inte alls. Generellt skulle jag säga att det inte är supertufft, du kommer ha tid över till annat (men då har jag rätt lätt för att läsa och skriva så det underlättar ju). Men du kommer absolut inte kunna chilla dig igenom utbildningen, men inte sitta och gråta varje dag heller haha.

          Jag skulle säga att första åren är mer grund, och tredje året framförallt börjar vi sätta ihop all kunskap och det var väldigt kul!

          Du låter väldigt stark <3 Jag älskar som sagt utbildningen, det är ett tight program med bra kontakt med lärarna. Hoppas du söker in när tiden är inne! Det finns verkligen människor med alla bakgrunder och i alla åldrar på universitetet så oroa dig inte över det!

          Kram!

    Jag skriver min kandidatuppsats och håller på med sistafix inför grönläsning (inlämning fredag). En person som inte är programsamordnare har gjort iordning en uppsatsmall, och har skrivit såhär: vi kan väl vara överens om att det inte längre är vetenskapligt vedertaget att skriva man om det inte syftas på det manliga könet eller mannen. Alltså, man ska skriva en istället för man. Jag tycker att det är fult och talspråkligt att skriva en, man syftar inte på mannen i det sammanhanget, och jag stör mig på det. Vad hade ni gjort, ändrat som personen vill eller struntat i det? Jag kan ju knappast få U för att jag struntar i det?

      Jag läser på universitetet och vi ska ej ha med ”man” över huvud taget i våra uppsatser.

        Nej precis. Det ska väl undvikas helt. Samma som ”vi/jag”.

          Okej, tips på hur jag ska skriva om? Jag skriver om ett politiskt parti, politiken i viss sakfråga och hur människan ser ut i det stora hela.

            Exempelvis hade jag kunnat skriva ”det ska man undvika helt” eller ”man ska undvika att använda det helt”. I stället skrev jag ”det ska undvikas helt”. Bara ett exempel på hur man undviker att använda man.

              Eller att istället för att skriva ”man kan med fördel göra såhär…” så tar man sig en funderare om VEM det är man skriver om. Vem ska göra så? Politikerna, lärarna, Göran, Anders eller cheferna?

              Alltså typ:
              ”Pedagogerna kan med fördel göra…”

                Tack för tips 😊 då får jag fixa det 😊

                  Lycka till! 🌺

      Håller med. En låter dialektalt, talspråkigt och allmänt jättefult. Hör någon gnällig smålänning i huvudet när jag läser ”en”. Skit du i det, så oerhört löjligt! I värsta fall får du komplettera och då får du väl efter lite tjafs byta ut man mot en.

        Gnällig smålänning här. Vi säger inte en istället för man. Vi säger mycket annat knasigt dock 👍

          Krabbigt och blinkfyr bland annat 😂

      Läser termin 6/7 på universitetet och vi ska undvika att skriva man men ibland går det inte att ta bort. Aldrig fått komplettera för att jag haft med man några gånger!

      Nej ”man” skriver ingetdera i seriösa vetenskapliga texter. Då ska det preciseras vad/vem som åsyftas.

      JA, ”man” ska undvikas i akademiska sammanhang. Det är lätt att formulera om meningar så det kan strykas.

    jag är ledsen för min favoritpizzeria har lagt ner. trist. ville bara säga det.

      usch jag förstår dig, ogillar starkt sådana förändringar 🙁 mitt bästa salladsställe har bytt ut jättemycket på menyn (som var asbra) och nu är det inte alls samma sak längre!

    Är det här Pingis Hardenius Economista-Mimmi Uhr-profil?

    https://m.facebook.com/profile.php?id=100050728110341

    Vad är det för bild isf? 😀

      Jag lärde mig finska till stor del på egen hand i 18-årsåldern. Tur att jag passade på då, nu hade man ju aldrig orkat (30 år nu).

        Svar på fel ställe 😑

    Vad är det mest elaka ni har gjort mot någon, och någon mot er?

    Själv var jag med och mobbade en klasskompis när jag var liten, så hemskt att tänka tillbaka på.
    Värsta någon annan har gjort mot mig är när mitt ex var otrogen när mina blåmärken han framkallat inte ens hunnit läka.

      Låter ändå som det värsta borde vara när du fick blåmärkena han framkallade? Men det kanske inte var en stor sak?

        Ja alltså det var det värsta någon har gjort mot mig. Det andra påståendet var det värsta jag gjort mot någon annan 🙂

          Hon menade att händelsen när han gav dig blåmärkena borde vara värre än att han var otrogen

        Eller om du syftade på att det var värre än otroheten så känner jag inte det. Otroheten gjorde mer ont psykiskt än vad våldet gjorde fysiskt. Blåmärkena känns nästan som en symbol för vad han gjorde mot mig överlag

      Värsta är nog att jag varit den andra kvinnan mer än en gång. Jag har inte dåligt samvete över det av diverse skäl (kan diskutera utan personangrepp), men jag känner att det var så kassa handlingar av mig som medmänniska. Det värsta någon har gjort mot mig var att jag blev mobbad under högstadiet, av elever och av lärare. Det har gått tio år sedan dess och jag kan fortfarande må skit över det. Jävla mobbare.

        Ja för min del när jag blev bedragen så kände jag ingen ilska gentemot kvinnan. Jag visste ju hur manipulativ mannen var och klandrade inte henne för att hon gick på det, det hade ju jag själv gjort flera gånger. Det enda han var bra på var att säga det man ville höra och få en att tycka synd om honom

        Värsta var nog när kilölen jag var kär i dissade mig efter en het natt ihop på internatet (på gymnasiet)
        Efter att ha messat honom 2 gånger utan svar så blev jag så jävla lack över att jag så uppenbart blivit playad så några dagar senare konfronterade jag honom i matsalen vid frukosten när han satt med sina polare.

        Jag satte mig mitt emot honom, drämde en kondom i bordet och sa att han glömde den här inne på mitt rum sist och att han kan komma att behöva den att dra över sin lilla mask…

        Tydligen hade han fått höra från andra att jag var en töntig mes och därför ville han inte svara på mina sms osv efter vår heta natt…
        10 år senare fick jag veta att han var oskuld innan oss och ja… folk hade haft fel om att jag var en mes, sa han! 😅

        Och han kommer aldrig glömma sin första gång!

        Hur mobbar en lärare?

          Som alla andra elever? Idrottsläraren ”glömde” mig systematiskt, gav mig IG varningar (fick MVG i slutbetyg i alla fall), ansåg mig vara osportslig utan belägg. Min mentor anklagade mig för saker som saknade belägg, uteslöt mig ur skolans musikband för att andra elever inte gillade mig – hon var svensklärare. Resten av lärarna var ganska snälla

          Jag blev också mobbad av en lärare. Hon gav mig konstant IG, hon satte mig i ett speciellt rum ensam utan något arbete, och när jag väl fick uppgifter så var de otroligt enkla så att jag inte utvecklades alls. Det jag minns allra tydligast är när vi alla skulle göra IQ test på lektionen, och sen skulle alla berätta vad de fick (vilket är så sjukt i sig när jag tänker på det). Jag får generellt sätt väldigt höga poäng på den typen av test, och var långt över alla andra i klassen, då kallade hon mig för lögnare och började hånskratta och drog med alla mina klasskamrater, sen skickade hon ut mig. Ush, jag är glad att jag bytte skola sen.

          Så vanligt! Känns som att det är ett mänskligt beteende att göra det som gruppen gör. T.ex. en gång började min lärare och en annan elev göra sig lustig över mig. Läraren initierade det hela och jag var närvarande. Vi stod tre stycken på rad jag i mitten. Det var otroligt märkligt. Jag var 13 år, man accepterar det bara då som barn men nu som vuxen känner jag mest WTF? Blir kränkt åt mig själv haha 🙂

      Det jag kommer på nu är när jag sprickfärdig av förälskelse under första året på gymnasiet anförtrodde min dåvarande bästa kompis att jag och XX höll på med varandra. XX gick i hennes dåvarande pojkväns klass. Min fd bästa vän såg sig som skolans snyggaste tjej som var ihop med en supersnygg kille och inte var värd något annat än det allra bästa i livet (XX var dock snäppet snyggare, om man nu ska bry sig om sånt, vilket hon uppenbarligen gjorde).

      Jag var så förälskad och pirrig i hela kroppen att jag var tvungen att berätta det för någon innan jag skulle implodera. Min fd bästa kompis blev jätteförvånad över att jag och XX ”dejtade” men sa att hon var glad för vår skull.

      Dagen efter mötte jag XX i skolans korridor och log stort åt honom sådär som vi alltid gjorde, så attraherade av varandra så det vibrerade i hela kroppen. Men… han rådissade mig totalt, tittade inte på mig, hälsade inte, svarade inte på sms eller msn eller Facebookchatten och min fd bästa vän strök mig över ryggen och sa att han var ett svin. Från världens roligaste, gladaste, flitigaste, trevligaste människa till att komplett dissa mig. Jag fick aldrig veta vad hon sa. Vad hon och hennes dåvarande pojkvän gjorde för att XX skulle backa. De spelade oskyldiga små hundvalpar men jag visste i hela kroppen att anledningen till att allt förstördes mellan mig och XX var de två.

      Det sveket glömmer jag aldrig.

        Åh, vad tråkigt Helena! Tänk vad avundsjuka och missunnsamhet kan göra med folk… Har du träffat henne sen dess? Eller rann eran vänskap ut i sanden efter sveket?

      Det elakaste någon gjort mot mig är nog min exman som såg till att jag inte kommer att kunna få några barn.

      Det elakaste jag gjort är nog att jag medvetet såg till så att en fd. kollega slutade så att jag kunde ta hennes plats.

        Hur gjorde din man så?
        Och hur förmår man en kollega att sluta?

      Mördat en människa. Blivit bedragen.

        Hur och varför mörda?

          Det vill jag inte gå in på!

        Berätta mer om mordet? Eller är du en sådan som anser att abort är att likställa med mord?

          Det vill jag inte och nej jag anser absolut inte att abort ska likställas med mord. Inte heller att äta kött eller liknande.

            Var det du som berättade i ett ÖS att du dränkt ditt barn?

              Nej!

              ….gud om det här är sant….

              Det var alias Dreamy? Minns det för att min ungdomsförälskelse var Dr Dreamy i tv serien.

                Åhhh, älskar Gray’s jag med och cityakuten.

        Blev du påkommen?

          Nej!

      När mitt ex som jag försökte skaffa barn med sa att han hellre gör saker med sig själv än att vänta på att jag kom hem från jobbet, och att han undvikit ägglossningen i 1 år det mesta han förmådde för han ville inte skaffa barn, men ville heller inte säga det till mig.

      Jag lämnade honom samma dag.

      Jag träffade en snubbe som var 10 år äldre än jag i typ ett år. Visste att han hade sambo, vi träffades i deras lgh och höll på. Känns så jävla sunkigt så här i efterhand, fattar inte varför jag gjorde det. Tror jag kände mig smickrad, spännande att han var äldre, hela situationen att vara andra kvinnan osv. Men det skäms jag ganska mycket över idag, och det har nästan gått 10 år.

        Samma här. Träffat män för sex som jag vetat haft sambo/fru. Många år sen nu men fyfan vad jag skäms över det. Man gör fan bara inte så.

          Intressant ändå att det är ni som skäms när ni inte bedrog någon eller svek något löfte. Tror ni männen går runt och skäms över det dom gjorde idag?

            Antagligen inte ett dugg.

      Det elakaste jag har gjort var att hångla med en annan kille när jag och mitt ex var tillsammans.

      Det värsta någon gjort mot mig: min bästa kompis gick och låg med killen som våldtagit mig.

        Vilken bästa kompis…. usch.

          Jo, hon var min bästa och värsta kompis…

        Jävligt rutten människa/din kompis. Beklagar,

      Elakaste jag gjort är att ha haft en relation med en person som var förlovad med en annan.

      Elakaste någon gjort mot mig var när min sambo hade en affär med sin kollega och lämnade mig för henne.

      Men ja, det är väl den ultimata karman kanske

      Stal smycken från en person. Har sonat mitt brott idag och bett om ursäkt. Jag lider än en idag av vad jag gjort.

    Någon som besökte mq idag?
    Jag tog mig in till stan, men vår butik var stängd. Lite surt när de gått ut med att alla butiker öppnade idag.

      Va? Näe? Deras utförsäljning startade väl för flera veckor sedan?

      Har inte MQ kursat?

        Jo men de ska öppna igen.

          Nej det ska de väl ändå inte alls. De ansökte om konkurs eftersom rekonstruktion inte var möjlig. Eller har de blivit uppköpta och räddade av någon?

            På MQ:s fönster här i stan sitter det iaf lappar om att de snart ska öppna igen. Fick nyhetsbrev om att de blivit köpta så fattade det som att de skulle öppna överallt. Men aja.

            De fick tydligen bidrag av forne (?) ägaren, men nu ska de istället satsa på ett mindre antal butiker samt mer på webbförsäljning

        Jo, men de fick ny ägare i veckan så först var det konkursutförsäljning, sedan stngde de i väntan på ny ägare och så gick de ut med att de öppnade upo idag igen.

          Qviberg köpte tillbaka MQ.

    postade egentligen den här frågan i inlägget om Josephine Qvist – men tänker att öppet spår passar bättre.
    Är i den situationen då jag funderar på att ta tillbaks mitt ex (har aldrig helt kommit över honom) – men ändå känner jag att nästan alla som tar tillbaks sina ex ändå gör slut efter ett tag.

    Hur ser ni på detta? Är det någon som gjort slut med den ni trodde skulle vara er livspartner – för att sen hitta tillbaks till varandra igen efter ett tag? Och fortfarande är tillsammans?

      Ja

      Vi hittade tillbaka och levde tillsammans i många år. Vi gifte oss till och med.
      Idag är vi skilda så det höll inte

      Svarade dig i det inlägget 😊 Men kopierar in mitt svar här till dig:

      Jag och min sambo gick ifrån varandra efter 3 år i ca 2-3 månader, sen blev vi tillsammans igen och har haft det bättre de senaste 2 åren än vad vi hade innan vi gick ifrån varandra. Nu har vi både renoverat vår lägenhet och precis blivit klara med vårt nybyggda sommarhus 😄 Tror det kanske är lite varför man går ifrån varandra, för oss var det bara att det var som en ond cirkel av bråk som vi aldrig kom ur men vi slutade aldrig älska eller respektera varandra och det var väldigt tufft för oss båda att göra slut – hade det varit pga otrohet eller annat i den stilen hade det nog varit svårare att lappa ihop. Lycka till oavsett vad du väljer, det är svårt ❤️

      Chrissy Teigen och John Legend.

      Ge det ett försök så du kan komma över honom ordentligt. Det kommer ju inte hålla och han kommer vara en besvikelse, men det är bättre att helt komma över någon

      Om det håller eller inte beror nog mycket på varför det tog slut första gången? Och hur länge man hunnit vara ifrån varandra. Om båda har utvecklats under den tiden, så är det väl ingen omöjlighet att få det att funka en andra gång. Men har man gjort slut pga problem som man inte jobbat på under tiden man varit isär kommer det nog troligen sluta på samma sätt igen.

      Min sambo och jag gjorde slut när vi varit tillsammans i dryga året. Vi (mest jag) stod på en annan plats i livet och ville mer. Jag var fast besluten att gå vidare men hjärtat värkte 24/7 Och rent fysiskt gick jag ned mig för jag mådde så himla dåligt. Jag lämnade för att lämna, inte i hopp om att han skulle ångra sig. Men ett antal månader senare satt han utanför min lgh och väntade på mig. Han hade spenderat tiden isär i ett lika stort mörkt moln som jag själv och omvärderat vad han vill ha ut av livet. Eller snarare, vad mer han ville ha. Idag, 5 år efter uppbrottet, bor vi ihop och väntar vårt första barn. Det finns inga garantier för någonting, bara hopp om att leva tillsammans länge. Sedan kan, som bekant, allting ske.

      Det kräver en daglig insats för att hålla en relation vid liv, en ömsesidig vilja om att vara tillsammans och kämpa för det. Nej, det kommer inte alltid kännas så, men ljusglimtar i tuffa perioder är nycklarna till att orka fortsätta och veta att det finns ett ljus i slutet av tunneln. Med det menar jag inte till vilket pris som helst. Men när vardagen kickar in, stress, press, jobb, hemmafix, planering, måsten, etc snurrar så är det lätt att hamna i perioder av stiltje.

      Om ni båda vill vara tillsammans och det finns en stabil grund att stå på, då finns det inget som borde hindra er. Det går att vända sig till en terapeut om ni ngn gång fastnar och behöver hjälp att ta er vidare. Det kan vara en fantastisk hjälp.

      Mitt tips är att prata med varandra om detta, det svåra, det läskiga, om oron, etc. innan ni gör high five och kör. Kom överens om att terapi är ett verktyg ni kan ta till (av erfarenhet vet jag att vissa män är helt emot det, de vägrar och ska ”fixa det själv”). Har ni en sån överenskommelse så kanske du kan finna trygghet i att det finns hjälp att få på vägen. Mer än vänner och familj som du anförtror dig till.

    Vilken är din favoritlåt just nu? Behöver lite musik-inspo 🥰

      Har någon en ångmopp och är den bra??. Jag funderar på att köpa en då jag vill ha riktigt rena golv.

        Hahaha låter som bra låt! Sjunger ditt svar som en låttext inne i huvudet 😁

      Tequila med Jax Jones

      Lägger länk i en separat kommentar. 😊

      Rodeo – mickey avalon

      Håkan Hellström – Tillsammans i mörker

        Jackson Wang – 100 Ways

      Smith & Thell, allt med dem.. 👌🏻

        Second that! Så fantastisk duo

      Monster – The Revivalists … och mer eller mindre allt med dem!

    Har någon av er haft ett förhållande där partnern gått in i ett narkotikamissbruk? Går det att ta sig ur eller är det hopplöst att stanna och hoppas på att det ska lösa sig? Han har en plan för hur han ska trappa ner och så småningom sluta.

      Om han verkligen självmant slutar utan att ha fått det som ett krav är hans chans stor att lyckas. Tyvärr slutar ingen missbrukare om personen inte själv vill och har bestämt sig till 100%.

      Om du inte har gjort det 1000 gånger innan, och verkligen vill, stanna och stötta för att se om det går?

      Lyckades fint i vårt fall och nu nykter i över ett år! Gå på NA-möten ihop, har varit skitbra.

    Vad har ni andra för influenser-guilty pleasure? 🙂

    Mitt guilty pleasure är ett kolla på Molly Rustas rörliga inlägg på instagram (stories och i feeden) och när jag ser dom blir jag så varse om hur knäpp samtiden är. Hon är så tillgjord, stel och överdriven att man skulle kunna tro att hon gör parodi på influensers men icke. Går alltså in på hennes insta då och då bara för att kolla videoklipp när hon går i slowmotion (fast filmen alltså inte är i slowmotion), gör överdriva catwalkposer och tittar dramatiskt bort i fjärran. Kan inte sluta.

      Hahahahahahah. Fattar inte att hon har följare??) har aldrig sett något så stelt och nä jag blir så obekväm 🥵

      Hon tar sig själv på lite för stort allvar, why so serious liksom 😂 pinsamt när folk kråmar sig och åmar framför kameran

      Mitt guilty pleasure är 100% Anna Book. Jag är orimligt insatt i hennes förehavanden. Jag skriver dock aldrig något till henne. Jag iakttar spektaklet i tysthet.

    Någon här som har gjort dermaplaning?

      Undrar isåfall var? Vad kostade det? Är du nöjd?

    Jag har hamnat i en sån jobbsvacka. Jag är jätteglad över att jag har ett jobb och är uppskattad av mina kollegor och jag tycker om min kollegor jättemycket. Men jag känner inte den där lusten längre att gå till jobbet, hade jag fått välja hade jag varit hemma med familjen alla dagar i veckan.
    Jag har tom börjat fundera på om jag ska byta yrke helt och hållet men det finns inget annat jag hade velat arbeta med så egentligen tycker jag ju om mitt jobb och tycker att det är stimulerande på alla vis. Dock är det ganska underbetalt och dålig arbetsmiljö för det mesta, så kanske att jag börjar bli bitter.

    Hur får man jobblusten tillbaka?

      Bra fråga.. sitter i samma sits. Jag bytte jobb för 1.5 år sen till mitt nuvarande men känner fortfarande inte samma glädje och motivation till det nya :-/ Just nu är planen att ”stå ut” ett tag till då det inte är den bästa timingen att byta jobb nu.

      Du kan inte be om att få byta avdelning/arbetsuppgifter?
      Jag kände precis som du för ett tag sen. Jag tog upp det med min chef och på måndag ska jag börja på en annan avdelning. Tänker att om jag får lära mig något nytt och något annat så kanske det blir roligt att gå till jobbet igen.

      Man blir tvångspermitterad. Inser nu hur mycket jag saknar mitt jobb och mina kollegor 😔

        20:27 – inte nödvändigtvis. Jag är permitterad vilket istället gjort att jag börjat tappa motivationen på att jobba, önskar bara att allt kunde bli som förut..

    Varför har jag en minnesbild av någon influencers pojkvän spillde ut icke-veganska produkter i toaletten då de fått dem i ett pressbud? Vi diskuterade detta med en vän här om dagen, det enda paret vi kunde tänka på var Ida warg och Alex Pärleros. Stämmer det eller har vi pluttat ihop nåt på egen hand? 😀

      Stämmer, var iskaffe från Löfbergs, lite osäker på märket dock

    Tycker att det är så jobbigt att ha en okvinnlig kropp :/ Känner mig liksom alltid som en pojke oavsett vad jag har på mig eller hur jag sminkar mig..

      Är du väldigt smal eller bara rak i kroppen?

        Rak :/

          Åh, men då har du den perfekta kroppsfiguren för klädstilen bohemian cich. 😊👌

          Superkvinligt tycker jag.

          Du kan googla själv men jag ska också leta upp ett par länkar till dig om vad jag menar.

            Här har du en länk. Det finns fler och bättre sätt att förstå vad jag menar.

            Men stilen gör sig enligt mig allra bäst på dem med små bröst och i övrigt en rätt rak kropp som istället markeras med ett skärp på höften eller också ibland i midjan.

            https://co.pinterest.com/pin/562457440955653666/

              Allt behöver inte heller vara så färglagt och blommigt utan är också snyggt i vitt, beigt och annat monokromt. Det är mer stilen på plaggen än mönstren som jag menar…

              http://www.galknows.com/boho-chic-fashion-outfits/

              Till stilen passar utmärkt att skippa allt smink och kanske bara ha en glans eller lite färg på läpparna l👄 😊

                Tack snälla för era tips! Ska definitivt kolla in mer på de klädstilarna! Lite lösa byxor låter intressant.

          Jag frågade för att jag var väldigt smal och blev kurvigare när jag gick upp i vikt.
          Kanske kan du tänka att du ska klä dig mer svalt och elegant, det kan se väldigt kvinnligt ut! Typ fönat hår, höga lite lösa byxor och skjorta som med ett par knappar öppna högst upp. Istället för att tänka på alla plagg som du inte kan ha så försöka klä dig utifrån din kropp.
          Smådetaljer som kan göra att du känner dig mer kvinnlig kan vara t ex smycken eller parfym.

      Åh sån figur skulle jag vilja ha! Du kan ha snygga blusar som är lite vida eller boxiga, utan att det står rakt ut pga byst. Du kan ha paper bag waist-modell på byxor, urringning utan att det blir vulgärt… dröm! (Är kurvig själv) Slår vad om att du är ursnygg!

        Men vad gullig du är Anonym!! Tack! Och Sb, omlottklänning gillar ju jag också, bra tips!

      Jag har också en rak kropp, små bröst och liten rump. Men omlottklänningar är det plagget som jag känner mig snyggast i 👌🏼 Får fram en figur i det!

    Har någon sjukdomen hs? (hidradenitis suppurativa). Vad har hjälpt er? Har varit på operationer osv men inget fungerar. Har hurley stadiet 3. Någon testat biologisk medicin? Kostförändring?

    Okej detta låter väl som en liten grej för de allra flesta, men nu har jag tagit tag i och bokat en läkartid pga enorm trötthet och jag är stolt över att jag tar tag i mina problem och inte bara skjuter undan det. Har alltid tänkt ”det är inte så farligt, alla har det såhär och är trötta, det är inget man går till läkaren för”. Men nu ska det bli så skönt att nästa vecka gå till en läkare och förhoppningsvis få någon förklaring

      Lycka till!!

      Hoppas att du får nån förklaring. Jag har inte fått det, har varit hos olika läkare under årens lopp pga. min trötthet. Så fort inget syns på blodprov tycker dom att det är ok och där tar kontakten slut.

        Ja, jag är också rädd att det sopas undan med bara ”vi vet inte”. Hoppas det är bättre för dig idag.

      Jag skulle våga påstå att du känner vad som är normal vs onormal trötthet. Jättebra att du kollar upp det👍🏼

      Be dem kolla ferritin, dvs järndepåer. Jag var sjukligt trött i flera år och de tog bara vanligt hb och sa att jag är deprimerad. Tvingade till mig ett test och visst, jag hade järnbrist och fick äta järntabletter i över 1 år och sen fortsätta lite då och då.

        Tack, jag skrev med i meddelandet att jag inte visste om det kanske var järnbrist pga äter vegetariskt, så det borde ju kolllas då.

      Bra gjort att ta tag i det.
      Jag gick förut och var jätte trött, trodde jag bara var slut, sedan började jag gråta ibland utan anledning, så bokade en läkartid, jag hade lindrig anemi och brister på flera vitaminer trots att jag åt varierad kost, lite tabletter och vila så var jag mig själv på 1 månad.

    Tips på hårprodukter, tack! Jag har långt, vågigt hår som lätt blir torrt och slitet i topparna. Tjockt är det också. Jag tvättar det var tredje/fjärde dag, duschar dock nästan varje dag. Har det ofta uppsatt med scrunchies.
    Har ni tips på bra schampoo, balsam, oljor osv?

      Maria nila! Deras soft-serie borde passa dig. De har en olja som ska vara bra också.

      Briogeos produkter är helt underbara på vågigt hår. De rekommenderas starkt!

      Sätt dig in i curly girl metoden! 😊

        Kan man det om håret ”bara” är vågigt/halvlockigt? Och vilka produkter ska man använda i så fall? 😊

          Ja, såklart man kan 😊 om du har facebook rekommenderar jag att du går med i facebook gruppen Curly Girl Sverige, wikihow är också ett bra ställe att börja på.

          Jag använder Loreal Paris Botanicals Lavendel schampo och balsam, Garnier Papaya Hair food som inpackning och leave in, stylar med Aussie turn up the curl mousse. Ibland använder jag Tresemme kokosbalsam när det behövs, och ibland kör jag en risskölj. Jag refreshar med hemgjord balsamsprej (vatten, hair food macadamia) och mousse 🙂

          Börja med ett sista schampo, typ Barnängen eller liknande. Sen skaffa godkända produkter, Barnängens ekoserie är godkända enligt isitcg.com, där kan du kolla alla produkter. Ta reda på om du har hög eller låg porositet, och om ditt hår behöver fukt eller protein – de flesta behöver mest fukt och protein någon gång ibland (risskölj, kokos produkter) 😊

            Tack för tipsen! 😃 hur tar man reda på det?

              Det blir allra enklast om du går med i gruppen, de har filer, tips och allt. Flyttipset är bästa, testa om hårstråt flyter eller sjunker. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad som är vad, jag har medium. Men google vet nog 😊

      Har samma hårtyp, och tvättar det som du. Även jag Har det uppsatt mycket.

      Schampoo och balsam: redken, all soft
      Olja: wella sp, luxe oil
      Leave in cream: redken, mega soft
      Värmeskydd: wella sp, thermal spray

      Funkr jättebra för mig. Tog tid innan jag hittade produkter som funkar i längden. Klipper mig 2 gånger per år och har inte slitet hår.

      Rekommenderar hårolja från Orofluido 🙂

      Nuxes olja, passar både hår och hud. Så jäkla bra och doftar amazing!

    Jag lever ensam, bor i en äldre tvårumslägenhet i storstad. Har en hyra på 9500, mobil 300, el 380, bredband och tv-kanaler 600, Netflix 179, storytel 149, hemförsäkring 200, busskort 1300 sedan mat på det. Har svårt att se hur man som vuxen kan komma så mycket under det såvida man inte lever som student med eller som inneboende och lever på nudlar.
    Detta som svar igår på att någon tyckte det var mycket med 15 tusen i månaden i utgifter.
    För mig känns det inte mycket alls utan det är ju nästan minimum för mig som vuxen och ensamstående. I det jag räknat upp så är det inget extravagant alls utan det är vad jag minst har i vanliga utgifter.
    Jag har ut runt 28 tusen så det finns ju absolut utrymme för att göra mer saker men under de 15 kommer jag aldrig.
    För er som reagerar på att det är mycket, lever ni i förhållande och delar på allt och inte riktigt ser hur dyrt det är när man ensam ska betala allt i vardagen på en lön. Annars har jag svårt att se hur man som vuxen kan klara sig undan med lägre kostnader per månad såvida man inte äger en bostadsrätt eller bor i torp långt ut i skogen.

      Hyran känns spontant väldigt hög för en 2:a.

        Fast det är inte högt om man ska bo med bra standard i en storstad. Då är det en fullständigt normal hyra, om en kanske faktiskt lite låg.

          Äldre är väl inte hög standard?

            Äldre behöver nödvändigtvis inte betyda låg standard. Men generellt sett är ju standarden högre för nybyggen och då kostar det därefter också.

            Hört talas om sekelskiftsmiljö? Typ 420 i takhöjd, 50 cm tjocka väggar inuti? Det kostar även om inte det är designkök och badrum.

              Lol om det är det som åsyftas är det väl det som får skrivas? Äldre har ju 167808253 definitioner.

      Det är ju ofta boendekostnaden som är den stora utgiften och är man inte två att dela på den blir det ju klart högre! Sen beror ju transport på hur nära man har till jobbet, jag kan cykla överallt så det blir 0 kr, även om det är lite i längsta laget att cykla runt ibland.
      Det enklaste för att sänka kostnaden är ju att bo mindre, nu kanske detta färgas av att jag är sthlmare men tycker det låter ”lyxigt” att bo själv i en tvåa 🙂

        Att byta är inte jättelätt heller om man inte vill byta ner sig för mycket i standard eller sitta ute i Bergsjön och riskera livet varje gång man ska ta sig till jobbet. Det dyker upp trevliga byten ibland men vi är många som varar på samma bytesannonser och ännu har jag inte hunnit komma bland de första. Sedan renoveras de billigare för fullt och även sett många ettor med högre hyra än min pg av standarden som blivit toppmodern.

        Fast varför skulle det vara ”lyxigt” att bo ensam i en tvåa? Det är väl klart att man vill ha ett separat sovrum och vardagsrum?

          🤔 Ja klart man VILL.

            Fortfarande inget ”lyxigt”🤷🏻‍♀️