Öppet Spår

774 kommentarer

Någon här som köpt en dvärgtax? Vi börjar kolla nu (har redan en tax sen tidigare men då bodde vi utomlands) och skulle vilja skaffa en till. Några tips på kennlar eller vad man ska kolla efter?

Köp bara inte från någon som avlar på FÄRG! Harlequin till exempel. Köp från någon som är seriös och vill rasens väl!

Vi har en strävhårig nu som vi köpte av en väns vän vilket såklart kändes tryggt då vi träffat båda föräldrarna etc. Tänker att om man köper från en kennel som är SKK registrerad borde det vara ok?

Ååååh tax????

Tax ska du ha.

Min kompis familj har kanintaxar (ännu mindre än dvärgtaxar), för några år sedan hade de valpar hemma ? så sjukt små och söta.

Googla dvärgtax så kommer du till de kändaste taxuppfödarna, Biwas, Oliwhstars m.m, köp bara inte hos Hesa Mesa dom är superdyra och inte seriösa.

Hesa Mesa kallas även för Hundringen. I vilket fall: Köp INTE!!!!! av henne. Finns en anledning till varför hon blivit utesluten ur Svenska kennelklubben och till att Taxklubben behövt göra uttalanden kring henne.

Vill också köpa tax men blir orolig kring det ni skriver. Kan inte hitta något när jag googlar, har det varit något fel på hundarna??

Intressant det ni skriver om Hesa Mesa. Misstänker också att allt inte står rätt till där och är väldigt intresserad om någon har mer info om dem. Vore väldigt tacksam.

Hej

Vi är också på jakt efter en liten dvärgtax och undrar även vi vad som är fel på hundringen/Heesa Meesa kennel?

Tacksam för svar

Orimligt att ta så mkt betalt för en hund utan stamtavla. Oseriöst.

Adopt, don’t shop!
Slipper man husträna den dessutom! ?

O ja. Hörde någon säga att varje gång man köper en vovve hos en uppföljare lämnar man en hemlös med brustet hjärta till sitt öde. Kan inte annat än att hålla med ?

Uppfödare ?‍♀️

Jo, men fenomenet med adoptionshundar är ju främst från andra länder än Sverige? Dvs ett resultat av generell usel djurhållning, inga regler för uppfödning och fortsatt skötsel samt förfärlig syn på djurs rätt i stort i dessa länder. Att köpa en hund av en uppfödare som tar ansvar, har höga priser och ställer krav på kommande köpare är ju en person som aktivt jobbar för att det ska bli färre (inget) behov adoptioner.

Med detta menar jag att vi givetvis ska ta hand om de hundar som behöver adoption, men så länge inget aktivt görs i de länder som sätter ut hundar för adoption (Irland/Spanien/Portugal) så kommer denna cirkel av vanvårdade hundar (djur) att fortsätta. Att istället kortsiktigt ”lösa” problemet genom att adoptera hundar från länder med usel djurhållning, gör i förlängningen att vi blir möjliggörare för denna förfärliga situation. Ställ istället hårda krav (böter/fängelse/förbud) på internationell nivå och visa goda exempel på ansvarsfull kennelverksamhet från länder som faktiskt tar ansvar. Det ska kosta att vanvårda sina djur, om så inte genom socialt/kulturellt avståndstagande så genom faktiska pengar och motstånd från t ex andra EU-länder.

Otroligt bra och kommentar. Tack. Vidhåller dock att det finns ett värde i att hjälpa de individer som redan finns, framför att producera nya. Att göra allt det andra du beskriver utesluts inte på något vis av det. Snarare skapar adoption fokus på individernas värde. Men så är jag också en person som numera inte på något vis är för produktionen av känslomässigt kapabla varelser för andra varelsers nöje. Där är ju inte alla än…

”Otroligt bra och genomtänkt kommentar” skulle det stå ?

Jag har en. Köp från en SKK-reg kennel. Stressa inte med köpet, köp inte på färg, kolla så föräldrarna är patella UA. Jagar du? Fundera på vad DU kan erbjuds hunden, inte vad hunden ska göra för dig. Taxar är ingen sällskapshund, får den inte göra det den är avlad på genom t.ex. viltspår och nosework kommer du se mindre trevliga beteenden. Upplever taxarna som väldigt pratiga och ibland skälliga. Men klart du ska ha tax, finns inget bättre.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Vilket inlägg tycker ni är intressant / tråkigast på Bloggbevakningen?

Löste du inte inlägget? Kritikdiskussioner kommer att raderas. Är det då inte extremt korkat att uppmuntra till sådana inlägg?

Anna Book-inlägg är tråkigast.

Nej! ?

Jag tycker om när det visas vad som händer på instagram. Hoppar över att klaga på något. ?

Jag skulle precis skriva att jag hatar Instagraminlägg. Smaken är som baken.

Gillar också IG-inlägg ?

Reklammarkeringar…. ?

Intressantast översätter jag till roligast och då är inlägg där flunsor blir påkomna att ljuga eller mörka (molimenti tex) Inlägg med Anna Book är underhållande för där är det alltid cirkus.
IL är oftast underhållande men hon börjar bli en konstant upprepning av sig själv, eller börjar, det har hon varit länge.

När en flunsa gör något ovanligt fint av sitt ”kändisskap” är också väldigt kul och fint att se.

Tråkigast är inläggen om reklmamarkeringar men det är samtidigt viktigt att det lyfts och att det syns vilka som fuskar. Så jag står ut och välkomnar de inläggen ändå.

Öppet spår är också tråkigt men de slipper jag ju läsa eftersom det är högst frivilligt att läsa här alls.

Cissi-inläggen scrollar jag alltid förbi. Även lady Dahmer och liknande. Bäst är IL och Book pga kommentarerna

Book är tråkigast och inläggen om IL är hemska på grund av kommentarerna. Roligast är Schulman då dessa herrar hittar på en massa provocerande grejer.

Klart du tycker det!

Behöver input ang. en incident i helgen. Min KK var här. Ibland träffas vi utan att ha sex.

Vi gick och la oss vilket resulterade i att vi hade sex. Jag vaknar sedan tidigt på morgonen av att han tar på mig där nere, jag puttar bort honom och säger nej. Han slutar och tar bort handen men efter någon minut börjar han igen. Och så fortsätter det.

Jag sa nej/sluta säkert 20 gånger. Puttade bort hans hand. Vände och vred på mig så att han inte skulle komma åt. Varje gång slutade han bara för att börja igen efter några sekunder. Ett par gånger låtsades jag sova för att han skulle förstå och sluta men han slutade inte så fick säga till honom ändå.

Vid ett tillfälle frågade jag honom hur jag skulle ligga för att han inte skulle hålla på. Då slutade han en stund för att sedan börja igen. Vissa gånger höll han på utanför trosorna, vissa gånger innanför. Några gånger inne i mig.

Till slut gick han upp och jag frågade var han skulle. På toa, sa han. Sen gick han ut på balkongen för att röka. Han sa att han hade vaknat av att han behövde gå på toaletten. När jag sa att jag hade varit vaken i minst en halvtimme sa han inget.

Jag mår inte bra nu. Var det ett övergrepp? Räknas det som det? Jag kunde gått och lagt mig på soffan istället? Jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till detta.

Träffa aldrig detta äckel igen.

Enligt samtyckeslagen är det väl ett brott? Tycker att du ska ta en paus från honom för att markera att det inte är ok.

Paus? TS borde aldrig mer träffa den här människa. Solklart ett övergrepp och folk har blivit dömda för detta.

Träffa honom inte igen. Fy vad respektlöst av honom. Han verkar ego.

Ta avstånd från denna människa.

Ja det är ett brott. Han är vidrig som begår övergrepp på dig. Ett nej är ett nej. Jävla sliskman.

Nej övergrepp skulle jag inte kalla det. Han var morgonpilsk och sugen på dig du var inte sugen. Varför lägga in mer i det än vad det var?
Hade han irriterat dig så mycket så hade du väl bara gått upp och sagt åt honom att gå hem? Att sitta och fundera på detta en vecka för att sedan dra upp det med andra liknar ju galenskaperna i Pinkroom på Facebook.
Kände du att du inte ville ligga där och bli tafsade på mot din vilja skulle du kört ut honom och om du nu ändå känner som du gör så hoppas jag att du avslutar er kk relation.

Lol! Skambeläggning pågår. Ska du tala om vad hon skulle ha gjort om hon kände en viss känsla?

Varför ligga kvar om man tycker det är obehagligt?

Hon hade väl mer hopp om äcklet

Oavsett varför hon låg kvar ligger ansvaret hos killen att sluta när hon säger sluta. Tar han inte det ansvaret så har ingen av oss någon som helst anledning att säga vad hon ”ska” känna efteråt.

Varför är det konstigaste än att en man fortsätter trots flertal tydliga ”nej”? Hon ville kanske inte skapa en ”scen” där han har möjligheten att skambelägga henne för att vara överkänslig och överdriva?

Wtf vad är det jag läser?
Hon markerade genom att SÄGA NEJ. Hon ska inte behöva gå därifrån för att han ska sluta? Att hon sa nej är ett bevis på att ”hon inte ville ligga där och bli tafsad på mot sin vilja”. Skulden ligger inte det minsta på ts, det är killen som gjort fel i detta. Tycker du att alla tjejer som får frozen fright vid övergrepp också bara ska gå därifrån om det stör dem så mycket att bli våldtagna?

Och jo, det är ett övergrepp. Säger man nej och den sexuella handlingen fortgår så är det ett övergrepp.

Precis så!

Jag har allmänt svårt för kommentarer som ”…ska hon behöva gå därifrån…” ja, tydligen. Tyvärr.

Om man måste gå ut sin egen säng för att någon inte slutar tafsa på en inkl innanför underkläderna och INUTI ENS KROPP när man sagt nej, då är det jävligt klart att det är ett övergrepp

Absolut. Men man kan också resa sig upp och säga ifrån.

HON SA NEJ. Det är att SÄGA IFRÅN. Det kanske inte är så jävla LÄTT för alla att säga något mer?! Ts hade inte ens behövt fundera på om det var ett övergrepp om sådan här korkade kommentarer kunde upphöra. Ibland förstår man inte förrän efteråt vad som har hänt, man kan vara rädd för att säga till, man kan känna sig obekväm med det. VAD. SOM. HELST. Och det ÄR INTE TJEJENS FEL OM KILLEN BEGÅR ÖVERGREPP.

Ett. Nej. Är. Att. Säga. Ifrån.

+100000

Men då kanske mannen i fråga inte ska lämna sitt hem och umgås med kvinnor om han inte kan de normala sociala koderna? Vi kanske ska förse varje man med en god man som hjälper dem med de mest basala sakerna. ”Nu noterar jag här, Danne, att Sara säger nej när du tar på henne, det betyder alltså att hon inte vill. Jag rekommenderar att du slutar och om det är svårt så lämna rummet och åk hem”.

Javisst. Man kan skrika och bråka. Man kan ge han en smäll på käften. Man kan lämna sitt hem i panik. Man kan göra en massa ting. Men varför ska man behöva? Hur långt ska man tvingas gå innan ens nej räknas som ett NEJ? Vissa har verkligen inte förstått detta med samtycke. En anmälan gör förhoppningsvis att iaf just denna snubbe fattar lite bättre framöver. Heja dig TS. Jag är verkligen ledsen för att någon du litat på och har en relation med trampat på dig på det här viset. Jag hoppas du finner styrkan att stå upp för dig själv efter alla kloka kommentarer här inne. Ingenting i det du beskriver var något man ska behöva acceptera. Ingenting! ❤️

För att man uppenbarligen inte kan förvänta sig att förövaren gör det. Det är hemskt att det är så men så fungerar verkligheten bor ni under en sten eller? Vi ska inte ska belägga offer som fryser till is men vi kan inte bortse ifrån att om Hon springer iväg eller lämnar lgh och ringer poliser hinner inte våldtäkten ske

Nej. Man kan inte förvänta sig att förövare själva ska förstå att det inte bättre begå brott. Det är därför vi kallar dem förövare. Frågan här handlar dock om vad man ska göra i efterhand, när brottet redan har begåtts, inte vad man ev. kunde ha gjort på förhand för att slippa bli utsatt för brott. Jag hoppas skillnaden är solklar för alla.

Det är visst övergrepp. Enligt lag till och med. Kan ev. räknas som våldtäkt i och med att han hade fingrarna inne. Det ska räcka med ett nej, han är troligtvis inte så korkad att han inte förstår det ordet.

Precis! Vet inte vad du menar med ”tar mig där nere” men om han penetrerade dig på något sätt så är det våldtäkt (se våldtäktsbestämmelsen i brottsbalken 6 kap 1 §). Anmäl!

Undra hur du hade känt om någon hade gjort något mot dig som du inte velat och sagt nej flera gånger. Ingen är skyldig att ligga med någon bara för att den andre är kåt.

Till TS: du förtjänar någon som respekterar dina känslor och dina gränser. ❤️

Jag undrar mer över upplägget. De gånger jag haft kk och vi sovit med varandra har det liksom varit fritt fram. Det är iallafall i min värld det som är poängen med att ha en kk – att ha sex.

Men att ursäkta hans beteende som du gör är fel.

Ja fast säger man nej är det ett nej. ’Fritt fram’ är det aldrig, samtycke kan tas tillbaka när som helst

Men om man känner där och då att man faktiskt inte vill så har man all rätt att säga nej och faktiskt få ändra sig även om man sagt att man velat tidigare. Ska man ligga där helt obekväm och må dåligt för ”det är så att ha en kk”?? ?

Alltså. Finner inga ord. Nu upplever jag just detta scenario ganska ofta, att jag får ta bort min sambos tafsande händer mitt i natten?
Han ger mig dåligt samvete för att jag ’nekar honom’?

Trots detta vet han att jag varit utsatt sedan litet barn, våldtagen i tonåren och haft män som inte respekterat mig. Alls.

Blir himla ledsen när jag läser att vi tjejer ’ska ställa upp’.

Att han gör detta mot dig fast han vet om din bakgrund är faktiskt helt sjukt. Känns inte som han bryr sig om dig på riktigt och du borde fundera på att bryta. ❤️

Du ska inte behöva gå och lägga dig på soffan eller upprepade gånger markera. Nej är nej. Jävla äckel.

Anmäl honom för sexuellt övergrepp, har du tur leder det till åtal och han får 3 månader på anstalt. Sedan har han lärt sig att inte tafsa på sina knullkompisar!!

Ännu bättre våldtäkt!! Då lär han både bli dömd och mista jobbet, kanske även sitt boende. Heja dig, du kan inte komma på något mer han gjort som kan styrka misstankarna mot honom? Ring polisen omedelbart eller gå till stationen och ta med en vän som stöd.

Vad nice om det var så att män faktiskt fick konsekvenser för sexuella övergrepp och våldtäkter. Kan du rekommendera en polisstation där det går till så som du beskriver? Tack på förhand.

Men lilla lilla vän 🙁
Tror du verkligen på det där själv?

Varför träffar du en kk om du inte vill ha sex? Syftar på det du själv skrev att ni ses ibland utan att ha sex. När det gäller han så träffa han inte fler gånger, han är ju en idiot?

Har hänt att vi träffats bara för att någon av oss vill sova ihop med någon!

Fast att någon vill ha någon att sova med innebär inte att den andra bara vill sova, tyvärr. Har du ett klart upplägg med han eller tror han att sex alltid, som det brukar vara med kk, är okej?

Det är ju inte att han försöker initiera som är fel. Det som är fel är att han fortsätter fast hon säger nej. Man måste sluta när någon säger nej, oavsett hur arrangemanget eller relationen ser ut.

Fast hon kanske säger nej bara för att spela svår? Jag har gjort det flera gånger.

Alltså inte svår men typ äsch jag orkar inte men om du fortsätter kanske det klickar till och jag vill. Dock förstår jag om hon verkligen inte ville och han fortsatte då är det ju verkligen fel. Jag kanske mer tänker på ett låååångt förhållande där man ibland säger nej en gång men typ ändå vill, sorry om det missuppfattas

Jag fattar vad du menar, jag kan tycka det är najs med ”tjat-sex”, men det har alltid varit med en pojkvän och då har jag alltid ”gett med mig” på ett frivilligt sätt. Aldrig känt mig tvingad, snarare övertygad.

Den situationen som Skråll beskriver däremot är inget annat än ett övergrepp.

Men snälla……..

Så en man har all rätt att göra vad han vill med en kvinna för att hon KANSKE spelar bara svår…

Hon kanske säger nej för att hon inte vill? Första sexet kanske räckte?

Det där med att ”spela svår” är ett oerhört problematiskt beteende. Låt oss hoppas att det är på utdöende. Stå för din sexualitet och vad du vill (jag vet att det är svårt, den förtryckande felprogrameringen ang hora/Madonna är svår att ta sig ur, men det går) och jag lovar att du får bättre sex och en härligare relation både till män och till dig själv. Din sexualitet är precis lika viktig, och lika naturlig och härlig som en mans. Own it! ❤️

Sluta skuldbelägga fel person här.
Ska du inte fråga vad hon hade på sig också?

Herregud, det finns inga sådana upplägg. Sex avtalas inte! på förhand. Sex avtalas i stunden. Alltså stunden när det sker. Man kan Aldrig! kräva fullföljande, och ett NEJ! är alltid ett NEJ! Alltid!!! Dessutom verkar dina idéer om en kk-relation vara rätt råa. Jag har haft en och annan kk i mitt liv och vi har alltid behandlat varandra väl, som människor. Medmänniskor. En kk är inte en knulldocka som är kontrakterad att ställa upp när helst det pirrar till lite. En kk är en person man har en relation med där sex ingår. Och som alla relationer så varierar de, från människa till människa och från ögonblick till ögonblick. Det finns ingen mall man har krav på sig att följa. Det hoppas jag alla innerst inne förstår.

+10000000000

Men hallå!!! Det är aldrig så att man måste ha sex när man träffar någon. Aldrig! Det hade sex på kvällen. På morgonen hade hon inte lust. End of story. Hade hon inte haft lust på kvällen (eller han för den delen) borde det inte blivit sex. Sex är Aldrig! något man kan kräva eller ens förvänta sig. Av någon! Man kanske vill till en millisekund innan penetration (man blir avtänd av någon anledning) och då är det slut genast. Säger man stop (eller nej) så är det inget att snacka om. Det är bara att lägga ned som gäller. Har man inte alls hängt med i samtyckesdiskussionen förstår jag att man kan ha den förlegade inställning din fråga påvisar. Det är desvärre lika illa som att fråga ”men varför hade du så kort kjol om du inte ville”… Frågorna är i samma kategori. Alltså, häng med in i nutiden. Släpp dammiga föreställningar a la Aaliyahs Try Again (en låt av sin tid, dessvärre…) Det är dax nu. Samtycke är tidens melodi ?

Nämen vad fan! Vilket äckel!
Det känns jobbigt för dig för att det ÄR jobbigt att inte få bestämmanderätt över sin kropp. Du reagerar fullt normalt. Tycker att du ska avsluta din KK-relation med honom, åtminstone för tillfället. Om han inte kan förstå ett nej och inte respekterar dina gränser är det inte säkert att ha sex med honom.

Tack för era svar!

Har mått dåligt över detta sedan det hände och känns skönt att få bekräftat att det jag känner är okej. Har skickat ett meddelande till honom att vad han gjorde inte är okej, att han fortsatte trots att jag sa nej om och om igen och han svarade ”jag vet, my bad. Kommer inte hända igen. Sorry”. Alltså var ham väl medveten om det han gjorde var fel och han ljög när han sa att han vaknat för att gå på toa.

Kommer inte anmäla för jag orkar inte men kommer inte träffa honom igen.

Ps. För er som undrar, la mig inte på soffan för att jag tänkte att han skulle ge upp och låta mig vara. Svårt att försvara sina handlingar när det handlar om en person man sovit ihop med 100 gånger och träffat regelbundet i fyra år.

Du ska inte behöva gå därifrån eller på något vis ta ansvar för hans handlingar eller försvara dig. Du sa nej. Det ska räcka.

EXAKT

Förstår fullt om du inte vill/orkar anmäla just nu. Men spara det ni har skrivit, ifall du någon gång bestämmer dig för att anmäla (5 år har du på dig för sexuella övergrepp, längre för våldtäkt).

Ha! Då har han erkänt! Kanske är en nackdel för honom om du vill anmäla.
Jag förstår om du inte orkar då det tyvärr inte alltid leder nånstans och det kan va jobigt.
Men jag hoppas du gör det, som markering för honom och dig att detta inte var ok och faktiskt ett brott. Och anmäler nån annan lär de ju se ett mönster.

Förlåt, missade att du skrev att du inte skullle anmäla.

Att stoppa upp fingrar eller annat i någon räknas som ”en med samlag jämförbar handling”, vilket betyder att det är en våldtäkt efter att du inte gett sitt samtycke. Om du vill polisanmäla kan du göra det. Jag tycker också att du ska skriva till en ideell förening (typ Flreningem tillsammans, Tjejzonen eller Storasyster) som kan ge sååååå mycket bättre stöd än random folk i det här kommentarsfältet då de är utbildade på att prata om prick detta. Du gjorde inget fel!

Men hur har det gått de andra gångerna ni träffas och inte har sex? Eftersom du skriver att ni är kk men träffas utan att ha sex?
Tycker inte du ska träffa honom något mer..

Förminska inte dina känslor, ja det är ett övergrepp eftersom han borde slutat och du uppenbarligen inte ville detsamma.

Tänk om han hade fortsatt? Du borde inte träffa honom igen men samtidigt så har ni en kk relation och vissa killar tror samtycke är en gråzon bara för att man knullat förut och det får man ha i bakhuvudet som tjej. Tyck vad ni vill om det men så funkar män. Oavsett vilken drömvärld ni önskar vi levde i.

Vadå ”tänk om ”?
Han fortsatte ju!

Det är ett övergrepp. Jag vaknade av att jag hade en persons fingrar i mig. Det resulterade i att han vart dömd för våldtäkt och fick 9 månaders fängelse. Det blev våldtäkt då jag sov och inte ens hade möjligheten att säga nej innan han hade påbörjat sitt övergrepp.

Detta va då inte med en kk eller partner. Men handlingen är den samma som du råkat ut för.

Förstår att det kan vara svårt att förstå mitt inlägg. Men jag vill inte beskriva vem, när eller vart. Så hoppas att fokus inte handlar om att jag ska förklara mig tydligare. Utan mer fokus på att du har inte gjort fel, det har han och det är straffbart.

Det är fullt rimligt att du har svårt att förstå vad du ska känna. Men oftast tror jag att det du känner är fullt rimligt men att man gärna vill förminska det hela men man känner fortfarande att det inte alls kändes rätt.

Sköt om dig. ?

Så sjukt hur saker och ting förändras på bara några år, till det bättre. Under 2013 och 2014 var jag med om situationer när män varken frågade om de fick när jag var alldeles för full samt vid ett tillfälle tuppade av under akten och vaknade av att personen var i mig, hade någonstans en känsla av att det inte var okej. Ventilerade det för vänner eftersom mina föräldrar behandlade mig som en pestsmittad (mind you att jag var 22 vid tillfället) för att jag var sexuellt aktiv samt drack alkohol. Fick ingen vidare respons från vänner, kände mig så otroligt äcklig och värdelös på alla sätt och vis och inledde ett ofrivilligt celibat som pågår än idag. Med det sagt, INGET är ok så länge man ej givit sitt samtycke, det är tack och lov lag på det idag. Och till alla er som har barn: älska era barn villkorslöst oavsett om ni ogillar vad de håller på med, hade jag kunnat ringa mina föräldrar och vetat att det som väntade inte var ännu värre, dvs fysisk och psykisk misshandel mm, hade de kunnat hämta mig på någon kvart och jag hade inte behövt följa med någon random kille hem för att jag var för full för att hitta hem på egen hand.

Absolut ett övergrepp. Blir så ledsen när jag hör om såna här saker. Hoppas du klipper helt med honom. ❤

Träffa aldrig detta svin igen! De han gjorde är ett solklart övergrepp! Ingenting är ditt fel! Ett nej är alltid ett nej!

Ett seriöst prat med honom öga mot öga om hur du upplevde sotuatinen och att det var ett övergrepp. Förhoppningsvis lyssnar han och andra tjejer som träffar honom i framtiden kanske besparas samma grej. Stort av dig och jättebra om du tar det samtalet, mest för din egen skull tror jag, du kommer nog känna dig glad senare över att du stod för upp för dig själv.

Han verkar inte visa dig den respekt du förtjänar. Snälla, släpp honom och gå vidare till nån bättre. Nästa gång kanske det händer värre saker, han verkade nästan gå igång på att du sa ”nej” usch han verkar inte respektfull alls! Dumpa honom asap!

Varit med om exakt samma. En fd pojkvän som höll på så med mig nästan varje kväll i sömnen. På riktigt, det var i sömnen!
Han var totalt ovetandes och blev arg och trodde jag ljög.

Vågade inte sova i samma rum som han till slut eftersom jag var orolig för om han kunde göra något värre i sömnen.

Tror faktiskt att han gjorde detta i sömnen.. övergrepp..? Nä det tycker jag nog inte..

Han erkände ju i sms.

Va? Det här är ingen åsiktsfråga. Det var ett övergrepp, du kan inte säga ”det tycker nog inte jag” då det även enligt lag är olagligt att göra vad han gjorde.

Jag ska börja på ett nytt jobb snart om ca 1 vecka och börjar vara lite nervös. Tips på hur jag kan slippa nervositeten?

Jag började på ett nytt jobb för en månad sedan och var RÖVnervös innan.
Har inte jättemycket tips att komma mer än att försök ta det lugnt bara, det kommer gå superbra! Nu vet jag ju inte varför du är nervös, men lägg inte för stor press på dig själv. Ta första dagen för vad den är – första dagen på ett nytt jobb!

Jag brukar bli lugnare om jag vet vad som förväntas av mig och känner att jag har kontroll. Så jag har gjort följande:

Jag har efterfrågat ett introduktionsschema för de 3 första veckorna och pratat med min blivande chef om klädkod, vad jag kommer att göra på dagarna, kontaktuppgifter till chef och min ”fadder” samt diskuterat mina förväntningar och vad dom har för förväntningar på mig. Jag har även läst på om min arbetsplats, värdegrund etc.

Jag känner mig efter detta mer pirrig och mest ”hoppas att personer vill luncha och dricka kaffe med mig” – nervös.

(Brukar inte göra så här mycket inför ett nytt jobb men har fått mitt drömjobb)

För mig hjälper det att kolla upp så mycket som möjligt på förhand. Jag körde dit någon som dag innan för att vara säker på vart jag skulle, var det fanns parkering osv. Tog med mig djupfryst lunch som klarar sig i min väska i fall det skulle vara så att kollegerna går ut och äter lunch, men äter de på plats har jag med lunch. Typ sånt, så behöver jag inte oroa mig över de sakerna!

Vad menas med ” jag kände stark kemi.. ? Kan någon förklara? Hahah är det t.ex att man precis träffats o känns som man kännt varandra länge?

Jag skulle förklara det som att man dras till varandra och har en stark energi sinsemellan.

Jag har alltid tänkt att det är lite som dragningskraft. Stark kemi är typ som stark dragningskraft och att man passar ihop med en person. Det kanske är fel, dock.

Det är en känsla som att man känner varandra. Man har omedelbart en hög intimitetsnivå.

För mig så känns det i hela kroppen när jag har ”kemi” med någon. Behöver inte ens vara romantiskt. För mig blir det typ som elektricitet i kroppen, när jag pratar eller är runt den personen så kan man nästan ta på spänningen i luften. Det känns nästan läskigt men samtidigt så himla härligt och uppåt. Energikick deluxe. Med vissa personer vibe-ar man bättre med än andra.

Behöver visserligen inte betyda att det är bra. Stark kemi kan också bli giftig, för mycket, dränerande. Så det är ju inte bara solsken men när det väl är det är det gött när man bara klickar crazy med någon!

Jag har börjat få konstant ångest och känna stress över pyttepyttesaker i vardagen… Är det ett tecken på att ha gått in i väggen? Funderar på om jag har det. Prokastinerar konstant och orkar vissa dagar inte göra någonting alls. Började plugga i våras och har aldrig känt mig så korkad i mitt liv för jag kunde inte gå in någon information i mitt huvud.

Nej, hade du gjort det hade du inte behövt fråga. Men du kan vara på väg, så sakta ned och ta hand om dig❤️

Du är på väg. Kroppen signalerar att du ska ta det lungt. Jag stod till sist och grät över att jag behövde klä på mig och ta fram kläder för det, då föll poletten ner för mig och började göra aktiva förändringar i min vardag. Jag är inte frisk än men har inte haft allt för många ångestattacker ännu ?

Precis så!

Börja äta kött om du ej gör det. Näringsbrist kan utlösa det du beskriver.

Hur menar du? Att järnbrist skulle ge en ångest? Eller brist på fullvärdiga proteiner. Eller brist på B12? Får inte ihop hur de typer av näringsunderskott som eventuellt skulle kunna avhjälpas av ett köttintag (eller egentligen intag av de näringsämnen vissa typer av kött innehåller en god portion av, från valfri fullgod källa såklart) skulle kunna leda till dessa symptom. Är genuint nyfiken på vad du syftar på. TS, förlåt att tråden blev lite kapad. Inte relevant för dig, jag vet, men kändes lite viktigt att få fråga.

Järnbrist kan ge ångest…svar från en som vet.

Ush vad jobbigt. Om det är så och det finns misstanke om järnbrist (eller annan näringsbrist) så då det utrett asap så du kan få rätt hjälp. Jag hade järnbrist i mååånga år (blev dock inte deppig av det) och med minskad menstruation samt en tillfällig dos av niferex blev det bra inom ett halvår. Rätt hjälp är otroligt värdefull. En extra burgare eller biff ger dock ingen effekt. Har du näringsbrist på riktigt är det viktigt att finna orsaken. Lycka till ?

Skulle säga sluta äta kött ist

Det behöver inte nödvändigtvis vara att du går in i väggen men det kan vara något annat. Har själv diagnosen GAD (som Therese Lindgren pratade om i sitt sommarprogram, kändes som att hon beskrev mitt liv!) och det känns lite som du beskriver, oro över precis allt i vardagen. Men det finns så många olika ångestsjukdomar så jag ska inte hålla på och ge några diagnoser. Gå absolut och prata med någon och be att få hjälp för man ska inte behöva gå omkring och ha ångest hela tiden!

Ni som använder stryphalsband på era hundar, hur resonerar ni?
Min åsikt: det ser hemskt ut och jag undrar hur man kan välja stryp på en annan levande individ som man älskar.

Avskyr också stryphalsband!

Jag använder det på mina hundar på utställning för att de är snyggast i det. Hemma använder de inte halsband alls utan går lösa.

Som hundälskare – med passion för welshterrier, som jag dessutom haft en kull valpar av – instämmer jag helt!
Men avgörande för att kemin mellan hund och ägare ska fungera – är förtroende!
Du som matte/husse ska vara vovvens idol!
Då behövs bara en blick för att Fido ska fatta!
Kärlekens språk – helt enkelt.

Använde stryp på min hund några månader efter jag köpt honom, omplacering några år gammal av storvuxen ras med vissa beteendeproblem. Helt enkelt för att han dag 1 backade ur det vanliga halsbandet och drog iväg. Det är en talang han har visade det sig. Han drar inte i koppel men är helt opålitlig när det gäller andra hundar så innan jag köpte sele använde jag ett stryphalsband just för att han inte kunde backa ur det. Nu har jag haft honom ett halvår, han har sele Nu och strypet har jag slängt. Nu känner jag honom, litar inte på honom men litar på min förmåga att läsa av honom och förekomma situationer där han kan agera aggressivt. Så jag är absolut inte emot stryp men det är inget jag skulle välja att använda alltid.

Tack för svar, jag förstår ditt resonemang. Skönt att du kunde gå över till sele.

Köpte en sele igår där man knäpper på kopplet på bringan på hunden.
RÖVDYR men riktigt bra!
Hunden måste då göra en sväng mot dig om den drar så det går fort att få hunden att fatta galoppen!
Hade inte stryphalsband innan men hunden drog sig nästan medvetslös med ett vanligt halsband av läder så tänkte jag provar selen..
Rekommenderar den starkt!

Vgw? Dom är bra men sjukt överskattade. Svåra med storleken då många hamnar mitt emellan två (jobbar i djurbutik och hjälper många sötnosar att hitta rätt storlekar dagligen?).
Huvudsaken är att det är en sele med ring på bringan, funkar även med en ”vanlig” y-sele.

Stryphalsband är ???Det gör ont i mig när kunder kommer in och frågar om helstryp till sin valp som drar… får dom tack och lov att fundera om.

Var på en djurbutik och fick hjälp och den satt som en smäck i storlek M, då hade vi nog tur! ?
Vilket drömmjobb du har!! Hade älskat det! ?

Vilken tur! Dom är som sagt bra och gör det dom ska?

Ja det är ett härligt jobb❤ hundar är det bästa som finns så jag blir lika salig varje gång det kommer in en liten sötnos!

Har alltid hatat det, och tänker också bara djurplågeri, ändå stryp liksom. Men när jag för många år sen fick bekymmer med min hund, gick kurs, använde vanligt halsband, tokdyr sele som inte funkade alls, kände jag att jag bara hade ett val typ. Använde stryp några dagar i rad, sen växlade jag en kortare period (nån vecka eller två) mellan stryp och vanligt för att sen helt gå över till vanligt. Efter det gick det toppen och gör det än! Jag försökte undvika att han skulle dra i den mån som gick, men upplevde ändå att det var räddningen. Så rekommenderar det egentligen inte, men i det här fallet var det den bästa lösningen för oss båda vågar jag påstå.

Jag har en vän som flyttat till USA.. håller på med cannabis odling m.m röker på.. jag har märkt att hon repeterar saker flera gånger.. hon berättar en sak och så berättar hon samma sak hela tiden

T.ex

Jag har flyttat till LA träffade Michael som var psykopat och lura mig ( hon berättar hela historien ) sen så skriver hon exakt samma mening flera gånger varje månad. Kan hash påverkat henne tro?

Jag vet tre personer i min omgiving som är såhär och de är alkoholister om än så garderobsalkisar. Svärmors kompis är värst, så fort hon börjat på vinflaskan är det nästan omöjligt att föra en konversation med henne då hon repeterar allt om och om igen. Min hjärna pallar inte, försöker ju vara vänlig och lyssna och mmh:a men när en hört exakt samma sak 10+ gånger i olika förklarningar blir en ju fan panne.

Mitt ex drack väldigt mycket också och han kunde berätta något som hänt på tex jobbet. Sen nästa dag berätta samma sak som hänt på jobbet den dagen. Om jag sa att han redan berätta det så tvärvägra han att han någonsin berättat det. Blev inte klok. Men är väl därför han är ett ex haha.

Det är en sak att höra en historia några gånger men att höra samma historier repeterade dagligen blir väldigt gammalt. Han kunde liksom säga vid matbordet ”Jo jag skulle ju åka båt med Jon imorgon” och sen vid läggdags ”Jag ska ju ut i båten i morgon med Jon, glömde säga det” ahh okk.

Ps bor själv i usa i en legaliserad stat. Har flera kollegor/vänner som röker weed men har inte märkt eller hört att de upprepar sig. De sköter jobb och familj. Inget de visar upp direkt, de flesta skulle nog aldrig gissa att de rökte. Men det är ju såklart väldigt individuellt, vad en annan kan klara av kan ju bli förmycket för någon annan. Samma som med alkohol. Någon kanske kan ta ett glas medan för någon annan blir det en hel flaska liksom.

Nej. Det påverkar dig inte särskilt som vuxen mer än att personen kan bli passiv. Tänk hur man känner efter 1-2 öl, lite så. Träffat folk på alkohol dock som upprepar sig. Hon kanske blandar?

Min pappa som har alkoholproblem är som en trasig skivspelare. Han berättar samma saker om och om igen. Sjukt jobbigt och när man påpekar att han redan berättat samma sak X antaö gånger så blir han förvånad. Extremt jobbigt att umgås längre tid med honom ibland då det oftas är långa historier och ”djupa” analyser han repeterar.

Låter som alkohol.

Har en anhörig som började med droger i tonåren och det verkar som att hans utveckling stannade där. Låter fortfarande likadant, trots att han närmar sig 30! Samma jargong och väldigt omogen.

Stöter på alkoholdemens i arbetet ibland. Personer i 60-årsåldern som inte kan uppge rätt årtal (eller ens årtionde), årstid eller veckodag. Vet inte vilket årtionde barnen är födda. Kan inte använda hushållsmaskiner eller bereda sig måltider.

Nu är jag inte utbildad inom området, men borde det inte gälla ungefär samma vid alkohol- som övrigt drogmissbruk. Alltså att hjärnan tar samma skada ?

Kom att tänka på Paow nu..

Tack till alla svenska poliser som orkar fortsätta arbeta trots ibland mycket svåra förhållanden!

En eloge till dem! ??

Tack för pepp ❤️ /Polis i södra Norrland

Men ändå, finns det någon bortförklaring som funkar vid fortkörning? ?

Jag drog den om att jag varit på middag, fått i mig något jag inte tålde i maten och råkat bajsa på mig.
Så jag drog från middagen i ren panik och skam och ville bara hem och tänkte inte på hastigheten.
Självklart under stor dramatik och fulgråt.

Jag fick en varning och ett litet leende.
Men å andra sidan körde jag inte extremt fort och är helt ostraffad sedan tidigare, det spelade nog stor roll också.

Det som funkar bäst är att inte köra för fort.

Och du tror på riktigt att dom köpte din bortförklaring? ?

Jag hade nog hellre betalat böterna ?

Djup urringning funkade för mig.

Hemskt att det ska funka på lagens ordning men vem fan är förvånad.

Och att du ens gjorde så.

Har inte blivit fast för fortkörning men en gång för att jag inte stannade helt vid stoppskylt (bara saktade ner ordentligt och rullade över stopplinjen längre fram till korsningen där sikten var bättre). Tror det hjälpte mig att jag är en rätt liten tjej och såg väl oskyldig och rädd ut, för fick bara en varning. Tror min bror hade fått böter i samma situation, han har tidigare fått böter för att registerskylten varit för smutsig osv. Tror faktiskt det är en fördel att vara tjej om man blir stannad av polisen!

Bara att tacka och ta emot. Varför smita undan en fortkörningsbot?

Jag fick en på 2400 för 1 år sedan, gjorde inte ens ett försök att komma undan, men antar att vissa har ett samvete och vet vad man gjorde fel.

Någon som har tips på omega 3 tabletter som inte är så jäkla stora? ☺️

Jag käkar dessa

https://www.svenskhalsokost.se/holistic-linfroolja?gclid=Cj0KCQjwjer4BRCZARIsABK4QeViwZ2GX3sTs-TXC4UhNU-LB9qEgrkdUUKMGtUVVK5BywNlk6YjIvcaAr9iEALw_wcB

Tack för tips ??

Haha ja varför är dom det?

Haha har jag med undrat!! ?
Provade att köpa flytande men det gick ju verkligen inte ner, det var snäppet värre ?

Köpte Solgar Cod liver oil är ca 0,5 gram så hälften så stora om man tex testat Pikasol. Såg sen att det är palmolja i så kommer gå tillbaka till Pikasol efter att jag ätit upp dessa.

TACK ?

Glömde skriva att Eskimo – 3 har också mindre kapslar.

Membrasin

Finns goda tuggodisar från Monkids, smakar bara apelsin och inget fishy.

Köp flytande istället, eller ät mycket fet fisk.

Göteborgare, vad har ni för tips för att trivas som ny i stan? Flyttar till Majorna snart.

Majorna är supermysigt! Många hänger på bluesjam och sånt där. Gbg över lag är en trevlig stad om man bara lägger ner lite tid på att utforska stan. Jag flyttade till Gbg för 7 år sedan och har aldrig ångrat mig ? Ska du plugga, jobba?

Bästa staden❤

Du kommer älska Göteborg!

Fyfan!!! Din stackare, Göteborg suger och speciellt Majorna. Finns bara massa hippies/pundare

Mmmh värmevarning där jag bor idag upp till 34°C och över 65%+ luftfuktighet. Killing me softly haha. Bänkad under ACn och framför fläkten! Det var det, välkomma att anteckna detta i ert intresseblock haha!

Har jobbat några månader i Thailand; blev kokt gröt i huvudet innan jag vande mig. ”Åh, bara 27 grader varmt på natten, får ta fram en extra filt!”

Hahaha jag sover med filt över lakanet när det är 26-27 inne, fryser när det är 23! Både jag och killen ”shit vad kallt här inne!” kollar tempen och det är 23 haha.
Men sen kommer ju vinterjäveln och jag längtar ihjäl mig till sommaren även om den är såhär satans varmt vissa dagar.

Undrar om det finns någon här som har köpt hus/lägenhet utan att ha pengar till kontantinsatsen, och skulle vilja dela med er om hur ni gick tillväga?

Exempelvis, hur tar man ett blancolån till kontantinsatsen, tar man det i en annan bank än den bank man tar bolånet i etc, måste man redan vara kund hos banken/bankerna innan, måste man som sambos ha gemensamma konton i bankerna osv? Är kontantinsats och handpenning samma sak? Osv osv? Jag tycker att jag googlar ihjäl mig men hittar inte riktigt svar på det jag söker, hade varit supertacksam för hjälp! 🙂

Trevlig fredag!

Vi fick inte låna kontantinsatsen för vår bank (vet dock inte hur dom kollar upp det) så vi löste det genom att låna av svärföräldrarna!

Bankerna brukar inte tillåta att man lånar kontantinsatsen.

Jag fick låna till kontantinsatsen, dock till 3% ränta.. På övriga lån ligger jag på ca 1,55% så rätt stort skillnad. Har garanti i att jag har riktigt bra inkomst, en del sparat samt köpt lgh i en större stad. Allt går!

Vi lånade av föräldrarna och när bolånet gick igenom tog vi ett vanligt blancolån till typ 4% ränta och betalade tillbaka till föräldrarna. Bolånet är 1,4%. Vissa anser såklart att det är fel att belåna kontantinsatsen, att man ska spara, men värdeökningen i bostad och det vi kommer amortera på lånet gör att vi absolut med fördel köpt hus nu och lånat till kontantinsatsen. Om vi istället skulle ha sparat ihop det under kommande fem åren, hade huspriserna stuckit iväg ännu mer och våra sparade pengar hade ej räckt.
Dessutom kostade vår föregående hyresbostad cirka 10000kr i månaden och nu kostar allt inklusive blancolånet cirka 12000kr. Så istället för att slänga 10k i sjön varje månad har vi nu ett sparande i de 12k om man räknar värdeökningen i bostaden.

Kontantinsatsen kan vara svårt att få lån till från banken, i så fall blir det ett lån med väldigt hög ränta. Kontantinsatsen var 15% av köpeskillingen när vi köpte hus, det blir 300000 om du köper för 2 miljoner. Tanken är väl att man ska ha den själv för att inte överbelåna sig. Handpenning är inte samma sak, den är på 10% och ska betalas till mäklaren efter att köpeavtal är påskrivet. Resterande pengar betalas vid likvidaräkningen den dagen man får tillträde till bostaden. Så handpenningen ska du också ha men den är inbakad i kontantinsatsen. Köper du hus ska du också ha pengar till lagfart vilket kan vara runt 15000-20000.
Ring till lite olika banker och jämför räntor, och framförallt fråga om råd så att du inte sitter med en bostad som du inte har råd med om något oförutsett skulle hända.

Jag tog CSN-lån fast min sambo jobbar och vi skulle klarat oss på enbart bidragsdelen. Lånedelen kunde sen finansiera min del av kontantinsatsen.

Har jag missat ngt eller för jag ville göra så, men csn betalar ut månadsvis till mig?

Jag kunde ta ut lånedelen retroaktivt så fick jag en klumpsumma.

Jag tror personen menar att lånedelen månadsvis fördes över till ett sparkonto, som till slut summerade upp till ett bra belopp, inte att lånedelen betalades ut i en klump.

Handpenning är 10% av köpeskillingen och den betalar man in inom 10 dagar efter att man skrivit på kontraktet. Kontantinsatsen är dina 15% som du betalar själv så när du betalat handpenningen återstår 5% vilket man betalar på tillträdesdagen. Så om du köper en lgh för 2 000 000 kr så har du 10 dagar på dig att betala handpenningen som är 200 000, och de återstående 100 000 av kontantinsatsen betalas på tillträdesdagen.

https://www.sbab.se/1/privat/lana/bolan/bytabostadsguiden.html Här finns en bra guide ?

Hur vet man när/om man ska skaffa barn? Alltså seriöst nu, vaknar man bara en dag och är ”redo”? Jag har börjat tänka att det är något fel på mig… Jag har aldrig längtat efter barn men har någonstans tänkt att det kommer väl. Nu sitter jag här 37 år gammal och ögonblicket har inte kommit. Lever i en långvarig lycklig relation så det är inte problemet. Jag är bara så rädd. Graviditet och amning känns så… onaturligt? Förlossningstankar ger mig sådan fruktansvärd ångest då jag är livrädd för smärta och kontrollförlust och skador. Och gillar jag ens barn… Jag vet inte. Men vill jag bli gammal och ensam för att jag inte har barn och barnbarn? Nej. Men är det skäl att skaffa barn? Gah… Så galet förvirrad och orolig och rädd att välja fel.

Ni som har barn – hur var det för er? Och ni som inte har barn – hur tänker ni? Jag behöver seriöst perspektiv! ?

Jag har inga barn och är 35! Är super stressad över att inte ha barn. Stressad över att komma upp i åldern och höra alla andras åsikter om varför vi inte har barn, du skulle bli sån bra mamma ”bla bla blaa”

Men tanken på att ställa upp 24/7 är jag inte beredd att göra. Jag behöver min ensamtid.

Jag tycker de är intressant att jag måste komma med argument varför jag inte har barn, men inte de som har? Jag värdesätter min egentid, lugn och ro och FRIHET så otroligt högt att jag faktiskt inte vet om den är värd att offra för någonting – barn inkluderat. Jag tvivlar inte på att kärleken till ett barn inte kan jämföras med något annat, men det är en kärlek jag aldrig känt och därmed inte saknar, och kärleken och omsorgen om MIG SJÄLV är och måste vara det viktigaste ?

Men spiken i kistan på den här kommentaren ? Varför ska vi ens behöva förklara oss? Inte fasen säger jag till mina vänner när de är dåliga föräldrar med mera. Är så trött på att få den förbannade frågan. Åh speciellt från personer som är ytligt bekanta. Kan vara så att man INTE KAN FÅ BARN. Så alla som frågar. Håll den tanken för er själva!!

Kärleken till ens barn är verkligen den största och ”renaste” kärleken man kan känna MEN den kommer med ett stort pris. Detta är något som jag kan vara avundsjuk på människor som inte har barn, att dom slipper lära sig att leva med denna vidriga känsla. Rädslan för att något ska hända ens barn är vidrig, har aldrig känt en sån hemsk känsla innan. Innan jag fick barn för 8 år sedan så kunde jag självklart känna rädsla över min familj om någon blev sjuk eller vara orolig ibland att något skulle hända min sambo (om han körde sent, eller inte svarade i telefon osv) MEN efter att min dotter föddes så var det som att jag helt plötsligt hade allt att förlora. Den kärlek som totalt knockade mig har också gjort att jag stundvis lever i konstant rädsla över att något ska hända henne, för jag kan liksom inte se någon mening med mitt liv om hon skulle tas ifrån mig. Detta är ju inget jag kontant går och tänker på (då skulle man gå under) men jag tycker detta är baksidan av den enorma kärleken man känner för sitt barn.

Detta! Så sant.

Sannare ord har jag aldrig läst. Men hade aldrig skaffat barn idag till den här världen. Ingen ska behöva känna stress att föröka sig. Det är helt sjukt hur folk håller på och lägger sig i något sådant privat.

+ 1

”Ångrar” ibland (alltså inte ångrar på riktigt pga den där kärleken, men kan känna att det var dumt) att jag skaffade barn just pga den där paniken och ångesten att något ska hända. Alltså VAD GÖR MAN om ens barn dör. HUR överlever man? Jag fattar verkligen inte

Barnlöshet är inte alltid ett val!
När jag väl tog ut spiralen – så visade sig min make vara steril…
Efter utredning etc – så insåg jag: näh jag kräver inte att få egna barn.
Idag lycklig över beslutet att ej bli IVF-ad med random gener.
Barnfrihet innebär ett lyxliv utan ångest!
Frihet för resor utan gräns!
Tacksam som sjutton över att jag ”bara” har många gudbarn att oroa mig för.
Framtiden – post corona – är inte ljusare än efter kriget i Beirut.
Ensam har jag aldrig varit eller känt mig.
Dessutom är barnlöshet som diskussionsämne – lika intressant som hundar & politik…ha ha

Du behöver inte bli gammal och ensam för att du inte skaffar barn. Min moster har inga barn och har (kanske just därför?) ett stort socialt liv och otroligt många vänner (en stor del av dem också barnfria) som hon umgås med. Reser, hittar på saker på hemmaplan, går kurser mm. Tycker inte just den aspekten är anledningen till att man ska skaffa barn – är ju dessutom ingen garanti att ens barn/barnbarn vill spendera tid med en till dödagar ❤️

Precis! Jag har sett så många äldre på mitt jobb som aldrig får besök av sina barn. De känns mer olyckliga än de som inte har några barn

Och då kan man ju vända på det, en del skaffar barn för att de inte ska vara ensamma, för att vara älskade av någon och få känna sig behövd.
Jag har flera bekant där det är så uppenbart att de valt barn av ovan anledning.

De kan sen inte prata om något annat än barnen, de kan aldrig lämna bort barnen för att hitta på nåt kul med någon annan vuxen. Varenda sekund handlar om barnen.
De skaffar gärna barn med vem de än råkar bli gravida med.

Varje gång jag känner pressen på att skaffa en partner och barn så tänker jag på de där tjejerna och ryser.

Jag har ett så bra liv, jag och min katt och mina vänner ❤️

Exakt, de kan likväl skita i en haha. Och det är ju en naturlig process att de typ gör det när de är 15-16 år ? Så är ju inte direkt som att man förlorar sin frihet för evigt om man skaffar barn, man får ju tillbaka den och förmodligen snabbare än man tänkt sig.

Vi var i en ålder då vi kände att vi började bli ”gamla”. Vi hade fast jobb, ordnad ekonomi, vi kunde båda tänka oss att vara föräldralediga. Jag hade inget ”barnsug” som vissa beskriver utan det var ett praktiskt beslut att många parametrar var rätt för oss just då.

Under graviditeten som blev allt annat än lätt så gick jag i terapi via mvc som var fokuserad på föräldraskap och barn. Bearbetade gammal skit och pratade om hur graviditeten var så hemsk att jag trodde att jag skulle hata barnet.
Kanske kan du kontakta mvc redan nu för rådgivning? Kanske i förlängningen prata med en kurator för att bena ut de tankar du skriver om ovan.

Jag kände mig redo för barn ganska strax efter jag flyttade till Spanien och jag såg hur barn hade det/betedde sig där. Menar när de får ta del av samhället på samma villkor som vuxna. Sen tycker jag brunhåriga barn är så otroligt söta, så varenda unge där fick ju hjärtat att smälta. Gillade ej barn fram tills jag var 20. Fick mitt första när jag var 23. Man kan ändra sig fort 🙂

Vad spännande. Kan du inte berätta mer om hur det spanska samhället ser på barn? Hade ingen aning att det var så olika.

Bor också i Spanien. Upplever att barnen tillåts vara med på mycket mer saker. Ingen klagar om man tar med barnen på restaurang sent på kvällen. Ingen höjer på ögonbrynen om barnen springer runt på ett torg medan de vuxna tar ett glas vin osv.

Haha det gjorde man inte här heller förut. Här kunde man springa mer fritt, vara med på restaurang eller sena midsommarkvällar när föräldrarna hade fest, men nu blir alla kränkta och tycker det ger barn mardrömmar..
Givetvis kan jag ju inte jämföra det med hur det är i Spanien, men jag tycker det har förändrats mycket här där det känns som att mycket längre inte är okej.

Vår första var en ”oppssii”. Vi hade varit tillsammans i många år men ingen stress över att skaffa barn. Vi båda kände lite att barn var ingen självklarhet i framtiden utan vi tar det som det kommer. Råkade bli gravida och valde att behålla. När det väl fanns något att ta ställning till kändes det självklart att vi skulle behålla. Att få barn är fantastiskt på många sätt men det är ingen dans på rosor. Just nu under småbarnsåren är det mycket som vi prioriterar bort. Alla gör olika såklart. Men just nu med en 2 åring och en 5 månaders är jag mest bara mamma. Det kan ibland vara lite tråkigt och jag kan sakna att vara spontan. Jag hade dock inte velat byta bort barnen för det. Var sak har sin tid tänker jag när det är tufft.

Men man behöver faktiskt inte skaffa barn. Livet är underbart med barn men det är jobbigt med! Och om man inte är säker på att man faktiskt vill ha barn så är det inget man måste skaffa. Njut av att du förhoppningvis vid 37 år har ett stabilt liv, stabil ekonomi, en bostad som du trivs i och ett liv som känns meningsfullt.

Blev ni gravida båda två?

Nej ? missar jag något ?? säkert en dum formulering någonstans som jag inte ser

”Råkade bli gravida står det”. Ett extra a kanske? ?

Jaha ?? njae vi är sådana jobbiga jävlar som ansåg att vi gjorde detta tillsammans ? så vi har alltid sagt så, det var inte bara min graviditet utan vår osv. Hehe men det var bara jag som var gravid, maken fick köpa chokladen medan jag bakade bebis ??

Vilka bra svar!

Hur gjorde ni graviditeten tillsammans?

Jag hade en väldigt lätt första graviditet men maken gjorde i princip allt i hemmet, så som städning och handling. Jag behövde aldrig lyfta något tungt eller så. Fastän jag kunde. Mitt huvuduppgift under graviditeten var att baka bebis. Nu verkar det som om att jag bara låg i soffan och pillade navelludd, vilket jag inte gjorde ?? med andra graviditeten hade jag det tuffare då den var så tätt på. Men där gjorde vi samma att maken tog ansvar för hemmet och faktiskt merparten av sonen när jag inte kunde lyfta o så pga foglossning.

Tack för den av de mest nyanserade och vettiga kommentarer från en mamma till en barnfri jag nånsin läst!

Så fint beskrivet av ?! Precis så känner jag också med hela barngrejen.

Jag längtade aldrig efter barn men insåg en dag att jag skulle ångra mig som gammal om jag inte försökt få barn. Det var ett rent viljebeslut. Men jag kände inte ångest inför beslutet, så det är ju inte att jämföra med din situation direkt.
Jag har i alla fall aldrig ångrat mina barn, tvärtom. Jag är jätteglad att jag har fått barn och har trivts med livet som mamma även om jag blivit utbränd av det också.

Jag har funderat på samma saker som du. Landat i att jag inte kan skaffa barn för att jag nångång i framtiden kanske kommer vilja ha det eller ångra att jag inte har det.
Jag gillar barn och jobbar med barn men jag vill inte lägga så mkt energi och tid som egna barn kräver. När jag tänker efter vad jag vill ha ut av livet, vad jag vill att resten av livet ska bestå av, så kräver inget av det barn, snarare motsatsen. Dessa två saker och avsaknad av längtan ledde till mitt beslut.
Men det är jobbiga saker att tänka och ta beslut kring. Hjälper mkt att prata med andra i samma sits och försöka skaffa likasinnade vänner.

Mitt beslut känns nästan som ett feminiskt statement, töntigt kanske men jag gillar det på något sätt. Jag vill inte spendera mitt framtida liv med att ta hand om någon i ~ 20 år och sedan spendera resterade tid med att försöka få träffa dem ?

Oj vad otroligt negativt det låter. Många som är negativt inställda till barn här i kommentarsfältet!
Hoppas att ni inte skaffar det ändå då. Inget barn ska behöva känna sig oälskat.

Ingen risk, nöjer mig gott med mina systrars barn?

Jag gillar barn men är negativt inställd till livet med barn, ja. Därför jag inte skaffat några. Det passar inte alla, alla är olika. Precis som att alla inte vill ha hus, hund, bo i stan/landet m.m.

Åh mycket funderingar och jag förstår dig verkligen!
Jag blev inte från en dag till en annan redo att skaffa barn utan det hände och då hade jag panik ett långt tag in i graviditeten. Men sedan växte rollen och det är det bästa som hänt mig. Älskar att vara mamma.
Har inte heller varit särskilt barnkär.

Jag har nog alltid vetat att jag någon gång vill ha barn. Men min man har pluggat osv. När han var klar kände jag att ”tja, varför inte”. Så vi skaffade barn och har nu en son!
Var livrädd för att föda barn. Hade både doula, man och barnmorska med. Var guld värt! Att vara gravid var både surrealistiskt och fantastiskt. I slutet kunde man knappt sova för att man var tvungen att kissa hela tiden och hade en kagge i vägen.
På något sätt, trots att det var lite jobbigt allting, så ”vande man sig” vid att vara gravid.
Valde att försöka föda vaginalt med ”snittkontrakt”. Blev alltså lovad att få avbryta för snitt om jag kände att det blev övermäktigt.
Det gjorde så fruktansvärt jävla ont att jag på riktigt ville dö. Men när jag fick upp honom på bröstet…alltså herregud. Vår son.
Skaffa barn. du kommer inte ångra dig! Vi älskar honom SÅ! Han är skitjobbig ibland och visst blir man trött. Men alltså den kärleken jag känner för honom är obeskrivlig!
Hoppas det var ”svar”… Känn efter, men känn inte efter för länge… man blir liksom aldrig ”redo” så. Inte jag iaf. Bara körde på!
Kram och lycka till!

Nej nej, säg inte så! ”Skaffa barn!” Bara för att det blev bra för dig.
Hon vet ju inte om hon vill!
Jag vet att det inte är vanligt, men det finns de som ångrar att de gjorde det. Ofta då kvinnor som gjorde det för att man ”ska” och som var nöjda med sina liv innan.
Så tänk och känn efter själv.

Skillnaden är också att du ”nog alltid vetat att du nångång vill ha barn”. Stor skillnad.

Finns också folk som ångrat att dom inte gjorde det.
Tycker att det verkar i hennes text som att hon vill ha barn men inte riktigt vågar!
Så jo, jag tycker hon ska köra på! Hon kommer säkert bli en grym mamma ?
Klart det alltid finns människor som ångrar sig, men majoriteten gör ju inte det? Eller vet du något som jag inte vet?

Nej, hon säger också att hon inte vill ge upp sitt liv. Om hon skulle bli en bra mamma kan inte vi veta och det var ju inte frågan här. Tycker bara att säga kör eller gör det som råd till nån som är osäker är vanskligt. Förhoppningsvis tänker och känner alla efter själva ändå såklart.

Fast hon säger också att hon inte vill bli gammal och ensam osv. Undrar om det är skäl att skaffa barn. Och ja, om vi ska vara krassa finns folk som sitter just ensamma och gamla och undrar varför dom inte skaffade barn. Likväl finns människor som ångrar att dom skaffade. Klart ingen av oss kan veta vad som är rätt för just henne. Min upplevelse är att det är vanligare att ångra att man INTE skaffade.
Hon frågade om våra åsikter och jag gav min. Jag tycker hon ska skaffa barn eftersom det är få som ångrar sina barn. Många som ”ångrar” sina barn gör det dessutom pga depression eller liknande och med det sagt är det inte skrivet i sten att man då alltid kommer ångra att man skaffade barn.

Ni ger er syn och jag min ??

Ja men det behöver inte ha med varann att göra, man behöver inte bli ensam utan barn. Man kan ju inte skaffa barn bara för att slippa bli ensam, det är heller inte en garanti.
Visst, alla får ge sin åsikt, men det är bara du som säger vad hon ska göra, de andra har gett sin syn på det men uppmanar henne att tänka själv.
Det med depression och ångra barn känner jag inte igen, utan det handlar oftast om att man känner att man gjort fel val.

Nej fast man KAN också känna att man är ensam utan barn. Det vill du inte kännas vid eller?
Jo jag skrev att hon ska känna efter. Med tanke på hennes ålder och att hon har dessa funderingar tycker jag hon ska köra! Ja det är min åsikt. Känner du dig stressad själv? Ångrar ditt barn? Projicera inte din skit hitåt.

”Det vill du inte kännas vid ELLER?”
”Projicera inte din SKIT hitåt!”
Och frågor om jag ångrar mitt barn eller är stressad själv.
Jo det var aggressivt. Eller hetsigt, vad man nu vill kalla det. Det var inte en normal diskussionston. Du verkar ta detta personligt?

Oj så dramatiskt med stora bokstäver. Du övertolkar verkligen saker och ting. Du har ju uppenbarligen något personligt i detta eftersom du går på så hårt någon som inte håller med dig…

Men snälla, versalerna är ju för att peka ut var jag menar att du svarar aggressivt/otrevligt. Nej jag tar inte detta personligt, jag svarar dig lugn och sakligt utan personangrepp. Om du läser igenom vår konversation när du är lugnare kommer du kanske se detta.

Du får såklart ha din åsikt och säga den men min åsikt är att det är vanskligt att råda andra så. Jag ”går inte på” dig.

Med clear minded menar jag att de berättelser jag hört om kvinnor som ångrar att de skaffade barn inte har förlossningsdepression utan vid sina sinnens fulla bruk berättar detta. Det är som jag sa inte vanligt men en risk. Likväl är det en risk att ångra att man inte skaffade, sånt är livet. Man kan inte veta innan.
Nu önskar jag dig en god natt.

Men snälla, versalerna är ju för att peka ut var jag menar att du svarar aggressivt/otrevligt. Nej jag tar inte detta personligt, jag svarar dig lugn och sakligt utan personangrepp. Om du läser igenom vår konversation när du är lugnare kommer du kanske se detta.

Du får såklart ha din åsikt och säga den men min åsikt är att det är vanskligt att råda andra så. Jag ”går inte på” dig.

Med clear minded menar jag att de berättelser jag hört om kvinnor som ångrar att de skaffade barn inte har förlossningsdepression utan vid sina sinnens fulla bruk berättar detta. Det är som jag sa inte vanligt men en risk. Likväl är det en risk att ångra att man inte skaffade, sånt är livet. Man kan inte veta innan.
Nu önskar jag dig en god natt.

Jag upplever inte att jag varit aggressiv. Sitter här helt lugnt vet du. Men blir lite tröttsamt när du så tydligt inte håller med och liksom inte ger dig med det bara. Jag tycker att man i den åldern inte har råd att ”vela” för länge. Givetvis finns kvinnor som ångrar sina barn som inte är deprimerade! Men vet också att en del som gör det, gör det pga psykisk ohälsa. Och ja, en del ångrar att dom inte skaffade barn.
Jag skrev helt enkelt vad jag tycker att hon ska göra baserat på det hon formulerade!
Ja godnatt

Läs på då om förlossningsdepression så lär du dig något 🙂

Förlossningsdepression kan man få hjälp med och det går oftast över. Du har uppenbarligen inte läst och hört de berättelser jag har, de är från clear minded personer liksom.
Wow, vad du blir aggressiv. Nej jag har inga barn och vill inte ha, alltså inte stressad.
Du får ha din åsikt men tycker det är märkligt att råda nån hur den ska göra på det sättet, särskilt när det är en så viktig fråga o kan bli så fel! Lägger ner nu för du kan ju inte diskutera utan att bli arg o gå till personangrepp.

Är inte ett dugg aggressiv, men du verkar ha problem med att människor inte håller med dig. Lite obehagligt hur du går på för att jag skriver min åsikt. Tänker att det beror på dig själv annars hade du inte varit så ihärdig. Är inte intresserad av ifall du håller med mig. Vi tolkade hennes fråga olika och svarade olika, det räcker så!

Ja såklart är man bara ”clear minded” om man tänker som du 🙂 Fin inställning! Den kommer du nog långt på ?

Om du läser min kommentar skrev jag även att hon ska tänka efter, men inte för länge. Läs hela texten innan du kritiserar…

Ja men du sa ju OCKSÅ kör liksom.. ??‍♀️ Nåja, hon lär bestämma själv ändå förhoppningsvis. Man ska bara va försiktig med att tänka att ens egna val är rätt för andra.

Jag hoppas att hon inte lyder blint alla andras kommentarer ?. Hon bad om infallsvinklar.
Herregud… Ja, man kan fan inte tänka tills man är 42 på ifall man vill skaffa barn någon gång. Känner man någonstans att man vill ha barn och är över 35 är det hög tid. Det är bara fakta.

Vet du något vi inte vet? Vad baserar du det på, att de flesta inte ångrar sig? Det är väl dessutom otroligt svårt att uttrycka sig om eftersom det är ett enormt stigma kring att ångra att man skaffade sig barn, tror du verkligen att folk skulle våga säga det rakt ut om de blev tillfrågade?

Om jag säger såhär.
Tror du att majoriteten ångrar att dom skaffat barn?
Självklart finns människor som ångrar sig! Finns alltid variationer.
Finns människor som ångrar att dom inte skaffade barn också 🙂
Nu efterfrågade hon våra åsikter. Jag gav min, du gav din. Ska vi enas om det? Känner inte att jag ska behöva rättfärdiga mitt svar ytterligare!
Ha det

Jag har aldrig velat ha barn men känner nu att jag inte har nån som kan ärva mig 🙁 Flera fastigheter och pengar. Jag kmr inte kunna leva upp allt 🙁 dessutom singel och ensam. Har ångest varje dag nu

Detta är ju ett riktigt drömscenario, fastigheter och pengar i överflöd och singel? Detta drömmer många om, men sen är det ju jämt så att ”the grass is greener on the other side” osv.

Drömmer många om att vara ensamma, singlar med massa pengar? Då vet du något som inte jag vet.
Skaffa barn!

Man blir inte automatiskt ensam för att man inte har barn. Tvärtom frodas relationer utanför familjen – relationer man helt väljer själv dessutom?

Man väljer också att skaffa barn och med vem.
Mitt tips, skaffa barn!

Besatt…

Hon skrev att hon är ensam och har
ångest varje dag. Blind eller?

Bara för att ha nån som ärver?? ?

Vem är du att diktera varför folk ska skaffa barn? Är någon anledning mer rätt än någon annan?

Nej men lilla vän.. ifrågasätter bara om det skulle va en bra anledning? Det förstår väl du också att det inte är? ?
Skulle du vilja va ett oönskat barn vars enda mening var att bli arvinge? ?

”Lilla vän”… Wow hoppas att du inte har barn ? så inskränkt som du verkar vara. ”Lilla vän” biter inte på mig. Kör dina härskartekniker på någon annan.

Tack detsamma!

Varför känner du själv att du behöver tala om för någon ”hoppas du inte har barn”. Det ser jag också som en härskarteknik i ditt svar.

Eh ja, vissa anledningar är rätt och vissa fel. Barn ska väl va önskade och älskade.

Men hon skrev att hon aldrig velat det ju?

Eh ja. Tro det eller ej men mångas drömliv är inte giftermål, barn och stanardlivet som leder till utbrändhet och skiljsmässa. Att vara singel betyder inte alltid att vara ensam och deprimerad bara för att DU känner att du behöver en man för att få bekräftelse. Alla är olika!

Var någonstans läser du in att jag behöver en man för att få bekräftelse? Haha herregud
? Snacka om att projicera…
Du verkar ha en sjukt negativ bild på familjeliv. Tragiskt och bottnar säkert i egna erfarenheter.
Jag har goda erfarenheter av familjeliv, kärlek och äktenskap ?
Trådskaparen skrev alldeles själv att hon kände sig ENSAM och att hon har ÅNGEST.
Hoppas att du blir lycklig en dag i din ensamhet, vilket du uppenbart inte är ??

Ja jag har dåliga erfarenheter av familjelivet, tyvärr är inte allas uppväxt rosafluffig med regnbågar.
Om du tror att man behöver man och barn för att vara lycklig så tror du fel, men det kan vara svårt att se utanför sin egna lilla box man lever i.

Det tror jag absolut inte. Men med tanke på hur bitter du är så tror jag att du skulle behöva få lite fina erfarenheter av familjelivet. Aldrig sagt att mitt familjeliv varit rosafluffig bara för att jag har positiva erfarenheter. Så himla tråkigt bara när människor som du som är så otroligt negativa ska ge råd till andra.

Hur tolkar du att hon är bitter? Så uttjatat ord.
Hon är inte negativ utan påtalar bara att alla har olika mål och önskan i sitt liv. Låt folk leva som de vill, alla vill inte ha det klassiska familjelivet och det är ok. 50-talet är över.

Men lägg ner. Bara för att du inte har familj eller vill, så vill många det och ska inte skammas för det.
Jo hon är uppenbart bitter,
Alla utan barn och familj behöver dock inte vara det

Ok, då ser vi olika. Hon bara säger att alla blir lyckliga av olika saker?

Det är väl ingen som skammar de som vill ha barn här? ?

Kanske ta råd av en jurist om hur man ser till att allt säljs senare och doneras till välgörande ändamål som ligger dig varmt om hjärtat.

Vill du ha en extrafamilj kan du få mig och min dotter, troligen överlever du oss men ändå.. då har du ju någon som kan ärva dig om olyckan är framme. Vi har ingen att ärva men vi är jäkligt trevliga och roliga att ha som nära vänner ???

I volunteer

Graviditet och förlossning är en liten del av att skaffa barn.
Jag har aldrig gillat barn och när föräldralediga kollegor kommit och visat upp sina barn har jag lämnat fikan först och tackar nej till att hålla i någons bebis.
Men nu har jag två barn som jag älskar men andras barn är samma som tidigare.

Ja och sen kommer den värsta delen – att ta hand om och ansvara om en människa i 18 år

Jag är verkligen jättekluven till det här med barn. Är 35 och för 10 år sedan var jag väldigt sugen men då var jag inte i ett förhållande. Nu är jag inte det heller men har bestämt att skaffa barn på egen hand om det blir av. Det som gör att jag tvekar är att jag inte vet om jag är redo. Jag undrar om jag är för självisk ibland då jag fortfarande inte känner mig redo för att slå mig ner.

Sedan är jag orolig för att skaffa barn själv, klarar jag verkligen det, tänk om jag blir sjuk? Vem tar då hand om barnet?

Allt det här kastades dessutom om pga covid då jag förlorade jobbet och den buffert jag hade för att slå mig ner och skaffa barn försvinner lite i taget.

Om du ska göra det själv och inte är ”säker” så låt bli! Inte för att vara elak men om det blir jobbigt så blir det sju resor värre om du vet med dig att du ensam skapat den situationen.

Du är inte elak men jag förstår inte riktigt hur du tänker. Genuin undran, om det blir jobbigt, skulle jag då bli arg på mig själv och anklaga mig själv för en dum situation? Och ångra mig?

Den tanken har aldrig slagit mig, jag tänker mer om det blir jobbigt har jag kraft nog att klara allt men inte någon tanke på att jag försatt mig i en dålig situation och anklaga mig själv för ett ”dumnt” beslut.

Alltså jag menar verkligen inget illa och det kanske är så att alla andra är supermammor som tar allt med en klackspark medan jag harvar på och är superängsligt lagd,men jag utgick bara från hur det skulle varit för mig … Det jag tänker på är dels sånt som förlossningsdepression, kolik, cancerbesked, död osv men även det typ grundläggande i att få barn. Jag hörde ingen klocka ticka men skaffade barn för att jag trodde att jag ville det mer än att jag inte ville det. När barnet kom var det rätt hårt och om jag hade vetat då att jag ställt till med allt själv skulle jag nog mått ännu sämre. I mitt fall kunde jag tänka att vi iallafall var två om det, två lika dumma som åtminstone kunde dela på ångesten, ansvaret och skräcken. Förlåt om jag låter så negativ men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mitt inre skulle förändras av att få barn. Jag trodde att jag hade sett ångest i vitögat tidigare men det visade sig att det hade jag verkligen inte. Med detta sagt vill jag önska dig lycka till och jag är säker på att du fattar det beslut som är rätt för dig. Lyssna inte på en random galning på nätet. Jag borde nog varit tyst.

Jag ska ju förstås tillägga att jag älskar mitt barn över allt annat osv. men utan min gullunge skulle jag antagligen varit lika lycklig och jag skulle sluppit oron som kommer med att vara förälder.

Detta borde ”L” läsa.

Det gör jag. Förstår dock inte vad du vill att jag gör med infon?
Vet inte hur du tolkat mina svar. Finns alltid personer som ångrar att dom skaffade barn, folk som inte gör det, folk som ångrar att dom inte vågade osv. Det är inte en dans på rosor att ha barn, men tycker det är fel att skrämma andra för att man själv kanske tycker att det var jobbigare än man tänkt?
Alla känner inte så! För mig är det det absolut bästa val jag gjort. Och jag var både orolig och rädd innan.
Man vet ju aldrig hur det blir förrän man väl har barnet här. Varken du eller jag kan veta hur det blir för någon annan. Har bara sagt hur det blev för mig och att jag tycker hon ska köra utifrån sin text!

Du är 35 och har funderingar runt att skaffa barn. Mitt tips är: Skaffa barn! Om 5 år kan det vara försent. Bara krass biologisk fakta. Folk tänker för mycket…

Folk tänker för lite! ?
Tycker ts är klok. Ja, det kanske är lite bråttom med beslutet, inte smart att vänta 5 år. Men ta lite tid att figure it out så det blir rätt beslut för henne!

Hon kommer inte veta mer om två år än hon gör nu. Alla blir inte gravida på första försöket vet du.

Så hon ska försöka utan att veta vad hon vill menar du? Och bestämma sig sen?
Jag var själv osäker men rannsakade mig själv, vägde för och emot, sökte svar och lät beslutet växa fram (vilket beslut avslöjar jag inte). Den resa ts börjat på nu. Det tog betydligt mindre tid än två år när jag aktivt började fundera. Man kan även ge sig själv en tidsgräns.

Ja eftersom de flesta inte ångrar sina egna barn. Kör och sluta lyssna på alla negativa bittra människor här i kommentarsfältet där majoriteten verkar ha grav psykisk ohälsa. Har du inte det, nej då kommer det gå galant!
Du kommer att klara det. Barn är jobbiga, underbara, fantastiska!

Men så less jag är på folk som dig. ”Skaffa baaAAAaaRn det är underbaaaaaRRTTT!”

NEJ skaffa inte barn om du är osäker! Känn efter vad DU vill och inte vad normen och alla galna mammor säger.

Är så less på alla cyniska, bittra, egogirls som begränsar andra pga egna negativa erfarenheter.

Men wow! Jag har inga negativa erfarenheter. Växte upp i en bra familj, gillar och jobbar med barn, älskar syskonbarnen. Vill bara inte ha egna. Det är inget fel med det, är fullt psykiskt frisk, thank you very much!
Vill man inte bör man inte skaffa, man ska va säker att man vill, det är ju en stor uppoffring ändå!
P.S. Lika ego att skaffa barn som att inte göra det… Man gör det ju för sin egen skull.

Men VILL man ska man skaffa. Läs vad jag skriver istället. Sluta ge folk en negativ syn på barn och familj bara för att du själv inte vill. Snälla skaffa aldrig barn. Du bör inte föröka dig…

Ja det är väl ingen som ifrågasatt? Om man har bra möjligheter att ta hand om ett barn och vill – kör! Frågan här var väl folk som var osäkra? Fattar inte riktigt om det är mig du vill svara, var är jag negativ? Finns negativt och positivt med och utan barn, det tror jag ingen förnekar.
Väldigt otrevligt skriver, det kanske inte du heller borde som är så aggro mot främlingar på nätet..

Folk tänker för mycket?? Ja tänk om barnet föds med funktionsnedsättning och måste tas om hand om dag och natt. Tänk om det föds en liten tjej som blir våldtagen och växer upp i en värld där kvinnor sexualiseras och är mindre värda, tänk om barnet eller jag dör i en olycka, tänk om barnet blir mobbat och väljer att ta sitt liv… Det finns mycket att tänka på innan du skaffar barn och om du inte gör det är du en idiot. Folk tänker för mycket lol..

Ja gud TÄNK om!!
Tänk om man går över gatan i morgon och blir påkörd också!
Absolut att man ska ha TÄNKT tanken. Men det där är ju bara katastroftankar. Gå i terapi och sluta ös ut negativitet till andra som inte lider av katastroftänk.

Jag är glad att jag inte körde på när jag var osäker utan tog lite tid att komma underfund med vad jag egentligen ville. Just saying. Hade kanske ångrat mig annars.

Jag har endometrios och varit livrädd att inte kunna få barn. Dessutom en enorm oro att inte hinna träffa nån vettig nog att bli pappan, så jag står i kö för att skaffa barn själv!

Och ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag på att vara ensamstående ?

Vad står du i kö för? Adoption?

Jag är ensamstående efter att fått barn med hjälp av okänd donator på klinik. Trivs väldigt bra med att vara förälder på egen hand, får inte mkt hjälp och har heller inte önskat det. Är nu bär han är 1år 9mån som jag får hjälp 2-3h per vecka för att kunna träna och om 2v börjat han förskola. Har varit underbart att då dela den här tiden med honom.

MEN! Det har varit FRUKTANSVÄRT tungt emellanåt. Han sover oroligt och har alltid gjort. Men mest har det varit sorgligt och ensamt att inte kunna dela ’moments’ med nån. När han lär sig nåt, när han är ledsen och jag inte förstår. Att inte ha någon att bolla tankar och beslut med. Kompisar i all ära men de har inte ditt barn som utgångspunkt utan det blir generellt eller vad dom gjorde med sina barn.

Man får en magkänsla, den biologiska klockan kickar in.

Jag har alltid vetat att jag aldrig kommer ha barn. En känsla av självklarhet, sen tidiga tonår. Jag har alltid trott att de som skaffar barn har samma känsla, fast tvärtom.
Tack för fina kommentarer som gett mig lite nya perspektiv på hur ni tänker och hur många parametrar ni faktiskt väger in.

Den biologiska klockan är en myt. Den behövs inte eftersom vi har sexdriften som sköter det hela.

Ser äldre vars vuxna barn inte direkt bryr sig om sina föräldrar, verkar väldigt vanligt. Alla har nog med sitt. På gott och ont.

Känner igen mig så mycket i din tankar. Jag har alltid tänkt att jag vill ha barn (eller kanske inte förstått att det finns ett annat val, eftersom barnnormen är så stark).

Men efter att jag blev utbränd väldigt ungt, när jag var 19, så förändrades hela min syn på livet. Hur skulle jag orka med barn?
Efter min utmattning fick jag se andra värden i livet. Idag känns ekorrhjulet som min värsta mardröm. Att ständigt vara påväg nånstans. Packa, hämta, lämna, mata, känna en ekonomisk stress över att försörja någon annan. Inte kunna bo var som helst.

Jag vill att jag ska vara huvudpersonen i mitt liv och min egentid och återhämtning är sjukt viktig för mig.
Jag är övertygad om att livet har annat fint att erbjuda, och barn behöver inte vara meningen med livet.

Ditt sista stycke är så jag! Vill lägga min energi, tid och pengar på mig själv (och min man). Vill vara som du säger huvudpersonen i mitt liv, inte ta hand om nån annan.

Ni gör så rätt i att inte skaffa barn!
För att kunna vara en bra förälder bör man kunna prioritera en annan liten persons välmående före sitt eget. Kan man inte det ska man verkligen låta bli!

Det känns som du i din peppande kommentar ändå försöker sätta dit ett litet nyp, eller? Hoppas jag har fel.
Hade jag ett barn skulle jag prioritera hen ja, så ja jag kan, men jag vill inte.

Det var inte något nyp i! Tycker verkligen folk är smarta som inte skaffar barn bara för att samhället vill det. Alla är inte lämpade och det är ingen förolämpning.

Ok det var ju bra! Men inte lämpade låter ändå taskigt. Nej alla är inte det, en av dem skaffar och en del inte. Många är lämpade, men väljer att inte göra det ändå. Förlåt stt jag märker ord ? Men kan va viktigt hur man pratar om sånt här, vi får mkt skit…

Menar absolut inte att vara taskig! Med ”inte lämpade”, menar jag helt enkelt att alla inte är gjorda för det enorma ansvaret. Det betyder INTE att man är sämre och att de som vill vara föräldrar är bättre människor. Tycker enbart det är positivt att man inser sin egen personlighet, svagheter, styrkor osv.

Fast du fortsätter ju hela tiden att använda ord som är lite nedvärderande. ”Alla är inte gjorda för det enorma ansvaret”, det är inte det det handlar om. Det handlar om ett val att inte välja att ta det ansvaret, utan att lägga den tiden på sig själv istället. Det handlar inte om att inte klara av att ta ett ansvar, utan att inte vilja göra det.

Folk som tar åt sig, tar åt sig. Orkar inte linda in allt i bomull. Du är nog inte lämpad, det är ok!

Varför skulle hon inte vara lämpad? Klart folk tar åt sig om man använder negativt laddade ord.

Om man inte kan eller vill sätta en annan person framför sig själv är man inte lämpad. Sen om du lägger en värdering i det får stå för dig!

Håller inte med dig. Om man inte kan är man inte lämpad. Men det kan de allra flesta.

Vill man inte så handlar det inte om olämplighet men det vore ju dumt att skaffa barn då, eftersom man går emot sin vilja. Man kan däremot säga ”det är inte lämpligt att skaffa barn” om man inte vill sätta någon framför sig själv. Men det är två olika ord.

Tråkig kommentar från dig. Jag vet att jag skulle bli en skitbra mamma, på samma sätt som jag är en skitbra syster.
Mitt problem är snarare att jag inte skulle klara av att sätta ytterligare en person framför mig själv. Jag inser mina begränsningar.

Ja? Varför är det då en tråkig kommentar om du håller med?
Ni inser era begränsningar vilket är positivt! Då skulle ni ju inte bli bra föräldrar om ni inte kan sätta en annan person framför er själva? Varför behovet att säga att ni visst skulle bli bra föräldrar samtidigt som ni säger att ni inte skulle bli det och inser era begränsningar?
Alla måste inte bli bra föräldrar. Det är inte lika med att vara en dålig människa.
Tyvärr kan du inte jämföra att vara en bra syster med att vara en bra förälder. Det är inte riktigt samma sak och kräver inte ens en bråkdel av dig på det sättet ett barn gör.

Alla känner inte på samma sätt dock. Jag känner inte att jag har några begränsningar eller int r gjord för ansvaret, skulle nog bli en väldigt bra mamma. Jag bara vill inte. Håller med om att du använder negativt laddade ord.

Menar att du skriver ni fast det bara är en person av tre som svarat så.

Fast mitt svar var inte till dig heller. Personen ovan skrev att hon inte kan sätta en annan person framför sig själv. Nej, då blir man ju inte en bra förälder? Sluta lägg egna värderingar i det jag skriver. Är man en dålig människa för att man är en dålig förälder? Om ni tycker det får stå för er!
Tycker det är super om ni skippar barn.

Ok, du skrev ni och drog oss alla över samma kan liksom. Nej det kan jag hålla med om, dock tror jag de första kan. Alla klarar mer än de tror, mer ett uttryck liksom. Men men.
Det vet jag inte om jag tycker, många gör så gott de kan men är dåliga föräldrar ändå, pga olika anledningar. En del skiter i barnen och då tycker jag nog de är dåliga människor ja.
Men att antyda att nån skulle bli en dålig förälder känns nog ofta dåligt för folk ja (säger inte att du gjort det, men för att svara på frågan).

Om du tvekar så tycker jag inte du ska skaffa barn.

Den här världen är grym och hård och inget vi ska utsätta barn för bara för att vi ”kanske” vill ha barn.
Idag måste vi inte skaffa barn, vi behöver ingen som försörjer oss på äldre dar. Precis som vi inte måste ha en partner för att klara oss.

Så om det verkligen inte gör ont av längtan så skippa den biten, om inte för din skull så för barnets skull.

Är den här världen grym och hård?
Wow folk är verkligen positiva i kommentarsfältet idag. Verkligen… ”skaffa inte barn” folket hänger här.

Men är den inte det då menar du?
Hänger både barnfria och föräldrar här vad jag kan se, och de flesta respekterar den andres val.

Lever vi i samma värld?? Hoppas verkligen inte din lilla bubbla spricker och du får se det riktiga livet med mobbning, mental ohälsa, våld, våldtäckter, rasism, terrorism, sjukdomar osv. Om detta är helt främmande för dig så är du väldigt priviligierad.

Jag har själv blivit mobbad så hårt att jag nästan blev inbränd i ett rum av dessa personer. Så snälla kom inte med en massa skit om mitt liv som du inte har en aning om. Bara för mina negativa upplevelser genom livet ser jag inte negativt på världen och människorna i den.
Har bearbetat det jag varit med om och jag ser positivt på människor, på att skaffa barn, på livet. Hoppas att du en dag också kommer att göra det.

Förstår inte hur folk kan skaffa barn och dessutom ha ett levnadssätt som är piss för miljön. Hur kan man ens göra så mot sina barn?

Skaffa inte barn. De är jobbigare och ha än de är och tänka på så Om du känner så redan nu. Skaffa inte barn!

Jag har barn. Älskar mitt barn mer än något. Han var önskad och älskad från första sek trots oplanerad. Blev redo mentalt iom att magen växte och hade aldrig haft någon egentlig önskan efter barn. Nu med ett barn vet jag att jag inte kan leva utan honom och han är hela mitt liv. Han är 2 år och 1 året var Hemskt jobbigt. Att hela tiden anpassa sig, den ständiga mamma skulden, aldrig kunna slappna av, glömma bort vem ”jag” är mer än en mamma.
Det är jättetufft och bli förälder och inte alls bara roligt och mysigt.

Hade jag mått dåligt utan han? Nej. Då hade jag bara haft ett annat liv som hade varit fantistiskt på helt andra sätt. ?

Är du en kvinna som behöver mycket egentid, som är väldigt fokuserad på dig själc och dina mål, som inte tycker om och kompromissa dig själv, .. Så kommer det vara väldigt jobbigt för dig och få barn. I början. Sen anpassar du dig. Men du kanske inte hittar tillbaka till riktig lycka igen.

Att vara mamma ger dig så mycket kärlek och syfte. Men Det tar mycket också

Vilket fint och generöst svar 🙂

Tror ni att det är vanligt att ens partner gör slut pga viktuppgång?

Tycker att det är en otroligt dum orsak över att göra slut med någon

Så du tror att det är vanligt? Eller jag förstod inte ditt svar på frågan

Det gör man inte om man älskar personen tänker jag ❤

Tror tyvärr att det är vanligare att män gör slut än kvinnor över ytligheter.

Det beror väl helt på vad som orsakat det och hur mycket vi pratar om. Har partnern blivit allmänt ”slapp” vill bara sitta hemma och äta onyttigt och inte vara aktiv alls? .Att man märker en stor ändring i hela dennes karaktär hade varit en deal breaker för mig. Inte pga utssendet. I min relation (7år) har både jag och han pendlat i vikt 5-10 kg. Ibland har man perioder i livet där man inte är i sitt livs form och jag kunde uppskatta min killes lite mysiga mage när den putade lite mer än vanligt. Kan dock inte svara ärligt på hur jag hade känt om det började handla om riktig övervikt då jag inte finner det attraktivt ?

Ja det tror jag. I alla fall om man inte tar tag i vikten och visar att man vill ändra på den. Skulle aldrig stanna med min man om han blev en pizzaslusk i soffan. Visst om han gick på kortison och gick upp pg av det men inte pg av lathet.

Vad vill du att din man ska vara om inte en pizzaslusk i soffan?

En aktiv man med intresse för sin kropp, hälsa, sina vänner och vårt hus räcker gott

Nej det tror jag inte. Jag har gjort slut indirekt pga vikt en gång, men det hade inte med vikten att göra utan att personen blev helt besatt av kalorier, bantning osv osv. Sjukt avtändande efter 2års konstant tjatande om samma saker. Hellre en tjock och glad partner än en ältande person.

Om man är ytlig och inte älskar personen tror jag det finns risk.
Älskar man någon så undrar man varför personen gått upp, hur personen mår och hur man kan hjälpa till. Så tänker jag!

L! Du verkar klok. Jag tror på äkta kärlek och då är det något annat som ligger till grund än kilon och yta.

Tack, vad fint sagt av dig! ?

Detta ❤️ För ca. ett år sedan skrev jag en kommentar härinne om min man, lite á la din kommentar, men fick konstigt nog massor hatkommentarer över att ”jag ens nämner för honom att han har gått upp i vikt”. Jag älskar honom, och kilo hit eller dit spelar absolut ingen roll för mig (för att vara ärlig är jag ganska storleksblind – på gott och ont – jag tänker aldrig på människors storlek. Fokuserar av det ytliga mer på detaljer som händer, näsa, ögon osv.), men en dag insåg jag att han hade gått upp ca. 30 kg. Jag blev inte alls mindre attraherat av honom, men kände att hans livsglädje försvann lite i takt med att han ökade i vikt och slutade bry sig om sig själv.

Började då att peppa honom med att vi tillsammans kunde börja träna, lagade hälsosam mat hemma, hade långa diskussioner om hans mående osv. Funkade fint! ?

nej

Varför får man svarta tjocka hårstrån ibland på huvudet? (Är blond)

Haha! Har inget svar men är också blondin och tycker att det är så SATISFYING att dra loss de där svarta, tjocka hårstråna!

Haha samma här!

Kanske kommer från ett födelsemärke på skalpen?

När jag får sådana hårstrån är det för att de snart grå. Förstadie till grått så att säga.

Åh nej ?

Tyvärr ? men det kanske inte måste vara så för dig. Hoppas!

?

Har tvärtom! Mörkbrunt hår med enstaka tjocka kritivita!

Testades neg förra veckan för antikroppar, blev helt knäck då jag verkligen trodde att jag haft covid i april. Finns det någon möjlighet att jag haft det utan att jag fått antikroppar?

Min kompis sambo har testat positivt för antikroppar medan min kompis testade negativt. Man kan ju dock tänka att hon rimligen också borde ha haft covid om han haft det eftersom de bor/sover/ligger med varandra?! Har inget svar på frågan men undrar också… 🙂

Var samma för min bror! Han har antikroppar men inte hans sambo. Han var supersjuk medan hon inte var det alls. Så konstigt haha.

Ja du kan absolut fortfarande ha haft det och kan få det igen.

Kan lägga till att testen visar inte hur mycket antikroppar man har fått, bara om man fått över en vis nivå.

Ja, du kan ha t-celler istället enligt någon studie från KI ?

Hej!
Det finns det absolut, en av mina närmsta vänner har testats positiv för Corona 2 gånger och hon har inga antikroppar.
Läkarna har sagt till henne att det inte är säkert man får antikroppar alls.

Varför blir man ”knäckt” över det???

Vill läsa sjuksköterskaprogrammet, finns det start på våren eller är det bara höst?

Det finns starter på både vårtermin och hösttermin.

Tack!!

Sa e. Jag är g

Finns typ femtioelva olika sätt att läsa till SSK och kurstillfälle typ när som helst eftersom det är sådant stort behov.

Vilka sätt då?

Ehm ja precis hurdå?? ??

Wtf, det finns start höst och vår. Jag hann inte söka nu till hösten pga var ej klar med examen, men nu om några dagar är jag det men jag måste ju vänta tills våren. Eller ja, januari.

Fast det kan finnas platser kvar redan i höst. Kolla universitets och högskolors ”sen ansökan”

Någon som har erfarenhet av att plugga/vara CADingenjör? Är det svårt? Roligt?

Åh spännande, jag hoppas också på svar på detta! ??

Hur mycket betalar ni för erat boende varje månad? (och hur bor ni, och var i landet?) 🙂

Själv betalar jag 7000kr/månad, bor i hyresrätt, en 3a (tillsammans med min sambo, hyran ligger på 14 000 men vi delar ju på den) I utkanten av Göteborg. För dyrt tycker jag så funderar på att flytta längre bort från stan

Bor ca en mil från Stockholms stadskärna.
Betalar drygt 9000kr i boendekostnader inkl el och allt sådant. 2:a på 45 kvadrat

Runt 8500-10000 i månaden, radhus (ej bostadsrätt). Så amortering och ränta på lånet + rörliga kostnader för el, värme, vatten och sophämtning. Vi äger tomten också så vi betalar ingen avgift där heller. Bor i Norra Sverige i en mellanstor stad. 🙂

Ca 3500kr. Amortering, el, internet, vatten och sophämtning. Bor i hus på landet.

Gissar på ungefär samma, 6000-10 000 kronor, beroende på elförbrukningen. Vintern kan vara kall här uppe i norr. Huset är omkring 130 kvm och tomten drygt 1000. Fem minuter med bil och femton med cykel till den nödvändigaste samhällsservicen (butiker, hälsocentral, skola och arbete, fritidsaktiviteter). Det är nog en av främsta fördelarna med att bo i liten ort i glesbygd, att slippa pendla ? det är något jag inte har reflekterat förut, men som har slagit mig när jag har stadgat mig och upptäckt behovet av en praktisk vardag.

10100 kallhyra för en trea på 75kvm i Vällingby (Stockholm). Tycker det är på tok för dyrt

Hyresrätt, ska tilläggas

Vi bor i en lika stor trea i Helsingborg. Kostar 11.500 i kallhyra och exkl. garage 999 kr. per bil (vi har två). Så tyckte det lät som att ni bor rätt billigt för att vara Sthlm.

3.000 i månaden, BR, 3:a, 90 kvm, Östermalm, inga lån.

Hur kom du över den lägenheten?

Hur? Hon betalade

Är du alltid dryg eller bara fredagkvällar som anonym på internet? Eftersom hen inte har några lån på en stor Östermalmslägenhet tänkte jag att det kan ha varit arv eller liknande, därav min fråga.

Hoppas du blir glad och lycklig någon dag.

Fast den frågan kunde du ha skippat. Inget någon har med att göra.

Men va? Hur mår ni egentligen? Jag var nyfiken eftersom det är väldigt ovanligt med innerstadslägenhet utan lån. Skulle någon ta upp det i ett samtal skulle jag frågat samma sak, det är så man samtalar. Jösses.

Folk är så sjukt lättstötta i detta kommentarsfält. Skrämmande

Köpte för länge sedan när priserna var mycket lägre, amorterade hårt i många år. Nu får jag min belöning.

Bostadsmarknaden är ett maratonlopp, det gäller att vara uthållig.

Tack för ditt svar! Man önskar ju verkligen att man hade haffat en lägenhet i innerstan på typ 90-talet 🙂

Jag med! Svårt bara, då jag gick i låg och mellanstadiet.. ?

Vår hyra ligger på drygt 8000, 3rok på 74 kvadrat

Bor i en liten (29 kvadrat) lägenhet i Stockholms innerstad. Med månadsavgift, ränta och amortering betalar jag ungefär 6500-6600 kr/mån.

Bor i en mellanstor stad i södra Sverige i en 3:a på 90 kvadrat med egen ingång, diskmaskin, tvättmaskin osv. Betalar 7500 kr. El tillkommer! 🙂

18000 kallhyra Östermalm

12500 (inklusive el, bredband, vatten, tv) för en hyreslägenhet, 2:a på 50kvm i Täby.

7000:- för min bostadsrätt på 35 kvm. Har fasta räkningar på 14000:- varje månad. Bilen kostar mest. Leasing på 3700:- och parkering på 1155:-. Dyrt att vara singel ?

Glömde skriva att jag bor i Uppsala.

Hyresrätt i ett villaområde strax utanför Sthlm (i Nacka). Vi är två som delar på hyran, så min del blir ca 2500kr/månad beroende på elförbrukning. En liten tvåa bor vi i!

Bor i Askim, Göteborg i en bostadsrätt och vår kostnad är på 14-15000kr. En 4a på 93kvm, ish. Tycker egentligen att det är alldeles för mycket pengar på en lägenhet. Men men, i väntan på drömhuset typ ?

Vitafläcken?

Jajamen ☺️

Haha många ungdomsminnen därifrån

Kul! Vi är ganska nyinflyttade. Jag är uppvuxen på andra sidan stan ? men trivs väldigt bra här ute! Har du tips platser man borde känna till? ?

Njae tyvärr, uppväxt i Askim men aldrig gillat stället tyvärr, flyttade därifrån så fort jag kunde ? Men havet e fint 🙂

8000:- för en stor 3:a med stor balkong, tvättmaskin och diskmaskin. Hyresrätt i en mellanstor stad.

7700 för en 3:a på 70 kvm i västra Göteborg.

12.000 kr, central 4:a i mellanstor stad, 120 kvm. Tillkommer el, bredband, parkering på ca 1500 kr.

Vi bor i en bostadsrätt på kungshöjd i Göteborg och betalar tillsammans med min sambo ca 12000 totti för våran lgh på ca 75 kvm ink el försäkring ränta och amortering.

Hej hej, vikar till dig från backen på Erik Dahlbergsgatan

Bor i Linköping och delar på hyran som är 6600 för lägenhet och garage på en 2:a på 65 kvm. Nu letar vi efter större så får se hur det blir då ?

Bor i en 5a på 115 kvm, en pampig hyresrätt med stuckaturer och kakelugnar från 1840. Betalar 9973 kr/månad och lägenheten ligger mitt i centrum i en stad på ca 42000 invånare. Älskar lägenheten men saknar lugnet och en trädgård.

Villa i stadsnära område i Örebro (2km till slutet, centrala Örebro), betalar ca 8000 i ränta och amortering plus ca 3000 i el, sophämtning, vatten, försäkring. Så totalt runt 11’ i månaden,

Bostadsrätt på ca 110 kvadrat i sthlms innerstad.
Tillsammans med min man betalar jag:

Avgift 4700, inklusive värme och vatten.
Ränta 5400
Amorterar inget (medvetet, vi har istället annat sparande för att ha lite mer flexibilitet, har oavsett inget amorteringskrav).

Tillkommer el, bredband, hemförsäkring. Utslaget blir det typ 1200 kr/månad.

Cirka 11 000 kr för en 3,5:a i Göteborgs innerstad, bostadsrätt.

Bor i en ful men stor villa i en skärgårdsidyll norr om Stockholm. 300 kvm.
5000 kr i månaden ca för el, vatten, sophämtning, försäkring etc.
3000 kr i Amortering och räntekostnader.

Betalar knappt fem i hyra för köp lgh.
Vill seriöst aldrig flytta därifrån.
Är en fyra. Mitt livs bästa köp!

Vet inte exakt men omkring 60 000 – 70 000 kr per månad. Inkluderar ränta, amortering, vatten/avlopp, el, försäkring. Bor i en villa på 400kvm i en förort ca 15 minuter från centrala Stockholm.

Bor nära gbg centralstation, bostadsrätt på 65m2, 3600kr/mån. Med lån 7400Kr/mån. Letar efter större men svindyrt överallt känns det som.

59.000 kr/mån för en 3:a (hyr). Bor centralt i mångmiljonstad.

Vart bor du om man får fråga? Bor själv utomlands och är medveten om hutlösa priser men 59 000 i hyra? Antingen är du ett troll eller någon som blir totalt blåst.

Haha nej inget troll:) Bor i en av världens dyraste städer i Asien. Finns såklart betydligt mkt billigare lgh här också men vår lgh ligger på bra adress, fullt möblerad och relativt nybyggd. Men det är otroligt mkt pengar I know.

Helt normalt med sådana hyror. Min pojkvän betalar ca 55 000 kronor i hyra varje månad för 140 kvadrat i Chelsea i London. Ingen jättefin lägenhet men ett bra område och fyra sovrum med takterrass.

Vad innebär egentligen ”Kritik-diskussioner”?
Är det diskussioner där man framför kritik mot precis vad som helst eller vem som helst?

Framför allt never ending gnäll på blogginnehavaren skulle jag tro.

Vad är det för jävla trams?! Antingen så tillåts all kritik eller ingen kritik.
Har man som främsta sysselsättning att själv kritisera, ifrågasätta och granska så får man fasiken tåla att själv ta emot samma bemötande.

Men det kanske bara är jag som blivit uppfostrad med talesättet ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”?

Hur vet man om man är snygg eller ful?

Det är ju högst subjektivt så vad spelar det för roll?

Jo, såklart, men tänker ändå att det finns nått mått av objektivitet i det hela? Preferenser eller normer som kan förstås som universala? Eller har jag helt fel?

Ja men det finns väl attribut som anses vara vackra ändå? Kindben, fylliga läppar, former på ”de rätta ställena”, stora ögon osv

Såklart finns det en norm, något som samhället anser vara snygg. Sen om man håller med om det eller attraheras av det är väl en annan sak.

Jag tänker att man… bara vet.
Baserat på erfarenhet och hur folk ”reagerar”.

Såg ett experiment en gång där alla fick en siffra mellan 1 och 10, ingen visste sin egen siffra men såg alla andras. Sen fick de i uppdrag att para ihop sig med någon för att få den högsta summan. I början försökte alla gå ihop med de med höga siffror och de plockade snabbt upp att deras siffra måste vara hög. De med låga siffror fick ju nej många gånger och landade efter några försök ofta med någon med ungefär samma siffra.

Såklart är det inte så enkelt och massa faktorer spelar in, subjektiv attraktion, personlighet etc. men det finns ju en spontan reaktion från flera ”främlingar” där andra saker inte ännu spelar in.

För min del så känner jag mig snygg, men med tanke på att jag endast verkar attrahera en viss typ av killar och bara har blivit uppraggad 5ggr i mitt liv ute så är jag förmodligen asful. Får en massa matchningar på tinder men irl känns det inte som att snygga killar ens tittar på mig…och nej, jag har inte en massa filter mm på tinder.

Ser man inte det i spegeln? På foton?

Spegeln snarare tycker jag. Blir alltid så ful på bild

Jag tror att ett friskt hår, en proportionerlig kropp och ett glatt ansikte gör väldigt mycket! Även kläderna.

Tittar man sig i spegeln och tycker att man är ful så är man ful. Simple.

Mvh jätteful

Snygg eller attraktiv – det kan skilja sig åt, är min erfarenhet (vilket är skönt; en varm utstrålning åldras ju dessutom rätt bra).

Haha rätt rolig fråga ändå! Jag var till psykolog för några år sedan pga väldigt låg självkänsla. Berättade konstant hur ful och värdelös jag kände mig och till slut, efter massor verktyg och hjälp sa han faktiskt: Ärligt talat nu. Jag förstår inte alls. Hade jag radat upp 20 killar här och frågat om du var fin hade alla ropat JA i kör. Du är objektivt otroligt fin.

Kändes bra just där och då men i efterhand tyckte jag att det var lite skumt att en manlig psykolog sa sådär. ?

Jag tänker så mkt på alla ensamma under sommaren, precis som många gör under julen. Vet inte varför men tänker på alla barn som har det tufft hela sommarlovet och att samtalen till Bris ökar. Det får mig att må så dåligt och känner inte alls för att lägga upp en somrig bild som alla andra vuxna/föräldrar som lägger in bilder från båtresor o västkusten o dyl.
Man måste ju kunna ha roligt själv utan att tänka på alla stackars familjer men jag tänker ändå på de ensamma!

☺️ Av dryga 300 i min klass på ekonomiprogrammet i Lund tror jag 80-90% pluggade just av den anledningen du beskriver. Alltså inte för att de var särskillt intresserade av ämnet utan för att de hade en idé om att ”det var bra att ha”, ”brett”, skulle leda till ”bra jobb” osv. Samma sak på Handels i Sthlm. Så det är nog inte helt ovanligt att plugga bara för att…

Hamnade del ?‍♀️

Har någon här börjat plugga bara för att det är smart inför framtiden, utan att känna sig taggad på själva plugget? Jag känner att jag måste plugga någonting för att komma någonstans i livet, men jag brinner inte för något speciellt (just nu iallafall). Kan jag klara av plugget ändå tror ni?

Läs någon fristående kurs, något ”allmänt” så som ekonomi, juridik, psykologi.. då märker du om du trivs och fungerar med studier och kanske får nån idé om vad du vill utbilda dig till 🙂

Tack för tips, har redan gjort det! Det gick väldigt bra men var rätt krävande tyckte jag. Fick ingen ide av det dock :/

Jag läste till lärare efter ett decennium som kulturarbetare. Ett strategiskt val eftersom jag var less på den ständiga arbetsbrist och låga lönerna. Nu får jag vilket jobb jag än vill ha och är nöjd med lönen. Det är lite trist att jag inte mår bra av mitt arbete, men det är bara att bita ihop.

Yes! Det var så jag började, insåg sedan hur viktigt det är med en utbildning och hur mycket det ger en i livet. Blir fördig jurist till vintern. Så plugga på, det är så värt det så länge du väljer en bra utbildning där det finns jobb. Ekonomi/juridik/ingenjör/statsvetenskap vet jag har bra framtidsutsikter

☺️ Av dryga 300 i min klass på ekonomiprogrammet i Lund tror jag 80-90% pluggade just av den anledningen du beskriver. Alltså inte för att de var särskillt intresserade av ämnet utan för att de hade en idé om att ”det var bra att ha”, ”brett”, skulle leda till ”bra jobb” osv. Samma sak på Handels i Sthlm. Så det är nog inte helt ovanligt att plugga bara för att…

Hej!
Ni som bor i lägenhet och inte har en trädgård, hur ofta är ni ute med barnen? Tänker att de barn som har en trädgård kan vara utomhus även när de inte är ute i någon lekpark eller gör någon aktivitet till skillnad från de barn som bor i lägenhet och endast kan vara ute när föräldrarna tar med dem till en lekpark osv. Vi bor i lägenhet och som det ser ut nu är vi ute 1,5 h på förmiddagen och 1,5 h på eftermiddagen, men det känns inte tillräckligt. Av de 12 timmar som barnen är vakna spenderar de alltså 9 timmar inomhus. Har ni andra föräldrar något tips på hur man kan klämma in fler timmar utomhus med barnen?
Mvh
/ Förälder med dåligt samvete

Tycker ni verkar vara ute fullt tillräckligt, men tänker att annars kan man ju ta med lunch/mellis osv och äta ute om ni inte gör det redan 🙂

Vi är ute på lekparken kanske 1-2 timmar vid bra väder. Sedan brukar vi ta med oss fika till ”skogen” (typ 10 träd) ibland och så.

Försöker komma ut varje dag men det händer inte alltid, bör tilläggas.

Har samma ”problem”. Har börjat klämma in fotboll efter middagen för att komma ut en extra timme på kvällen. Tröttar ut lite lagom innan läggdags dessutom, och tar bort en timma som normalt brukade vara skärmtid.

Vi har börjat gå ut en sväng efter middagen. Låter disken stå tills barnen sover. Mina är 1.5 och 3 år. Så där vinner vi lite tid utomhus. Lunchen är oftast enklare än middagen. Sen delar vi upp oss, en ute med barnen, en lagar mat. Vi har en terass där vi brukar äta. Det är ju också att vara utomhus.

Ha inte dåligt samvete! Du verkar vara en grym förälder som ens tänker som du gör ?

Vissa helger blir det bara 1 utgång per dag. Men vi är aktiva när vi är inne också, vi leker väldigt mycket hela dagen. Men oftast går vi ut 2 ggr per dag minst 1h per gång. Känner mig också dålig i slutet av dagen oavsett haha spelar ingen roll om man lekt och allt hela tiden, man tänker alltid att man kunde gjort si eller varit mindre sur osv. Men försöker tänka att det är good enough.

Tack alla för svaren! Måste säga att det dåliga samvetet har lättats lite grann haha ? Får fortsätta med vårt nuvarande schema och inse att det faktiskt är tillräckligt. De dagar som solen lyser extra ska vi också försöka äta några av måltiderna ute som några föreslog för att på så sätt knipa åt oss någon extra halvtimme här och där ?

Dåligt samvete ska du inte ha. Vi försöker vara ute en gång om dagen i alla fall, vissa dagar går vi inte ut alls. Däremot hittar vi på saker inne och har köpt en del brädspel/spel. Ibland får han leka ensam, vilket jag tycker är bra. Barn måste lära sig ha tråkigt också och komma på lekar själv. Sonen är 3,5 år kan tilläggas.

För att vara ärlig (och som någon som flyttade med småbarn från lägenhet till boende med trädgård), så nej, jag tycker barn förtjänar mer än 3h utomhus en bra dag. Våra barn spenderar självvalt mer tid utomhus än inomhus och det är fantastiskt att se. Så har man möjlighet att flytta så gör det! Att spendera ett par timmar i parken och att vissa dagat inte ens gå ut (I know, been there) går inte att jämföra med fri tillgång till trädgård.

Jag tyckte inte om att vara utomhus mycket som barn. Alla barn är olika! Bara för att dina barn gör det, så gör inte allas barn det.
Är inga djur som ska rastas… alla föräldrar gör så gott de kan på den fronten och utifrån sina barns behov.

Nån som följer ankpung ? Var hon otrogen mot den förra killen? Har hon ny???

Jag följer! Vet ej om hon var otrogen, verkade som de hade ett öppet förhållande? Nu har hon iaf en ny ”kärlek”

Knappast något vi behöver bry oss om, vuxna människor får väl sköta sig själva.

Dejtar en man som är supersnäll, jättevacker, attraktiv, gentleman, gosig, smart, har ett ordnat liv och vi har alltid något att prata om. Ändå får jag inga starkare känslor. Jag tyckte han var över min liga och blev rädd att jag skulle bli sårad men nu är det han som har fått känslor och som kanske kommer bli sårad. Någon som fått känslor efter hand? När jag var yngre hade jag mycket lättare att få känslor än nu och det växer inte så här bra singelmän på träd precis (inte i min närhet i alla fall)

Jag tycker det lönar sig att välja med hjärnan

Haha samma hände mig! Han var typ för perfekt, modellkille, snäll, rik, jobbade ideellt ja allt sånt där men fastnade aldrig för tyckte han var för perfekt… träffade min sambo samtidigt som jag dejtade denna killen och min sambo var sprallig, mer omogen, mer vanligt snygg men för mig var han helt perfekt! Gå efter hjärtat!

Ge det lite mer tid först men välj sedan med hjärtat, om inte annat för hans skull. Alla förtjänar att vara med någon som är head over heels förälskade i dem

Det var faktiskt ett himla bra argument.

Åh ❤ Vilken fantastisk människa du måste vara som resonerar så ?

Allt jag vet är att jag aldrig kommer förlåta mig själv för en kille som jag släppte.
Han fick mig att känna mig som en prinsessa. Utséendemässigt var han inte min typ egentligen men aldrig någonsin kommer jag träffa någon så underbar igen!

Med detta vill jag mest säga att det som utåt är perfekt kanske inte är det som passar en allra bäst!

Ja, jag fick känslor. Kanske inte fjärilar o sexuell passion men definitivt kärlek.

Någon som har tips mot hälsprickor och förhårdnader? Blir galen, smörjer , filar allt men ändå blir det inte bra… även bytt skor. Tips?

Scholl salva mot spruckna hälar.

Footmender funkade rätt bra för mig, efter att jag fått bort det värsta med såna där plastsockar som gör att man ”ömsar skinn”.
Sen inte fila för ofta, men ofta bada fotbad med såpa, inte för varmt vatten och sen smörja.

Detta är VERKLIGEN INTE att rekommendera, men det enda som funkar på mig – klippa bort förhårdnader.
Spelat fotboll i hela mitt liv och mina fötter ser ut som SKIT och ingenting hjälper. Förutom att ta fram kökssaxen :))

Här är en annan gammal fotbollsspelare som håller med! Fötterna har blivit så förstörda efter alla år! ??

Jag blev av med sånt när jag började äta rikligt med extra virgin olivolja (2-3 matskedar/dag.) Mina fötter var supertorra, typ flagnade, en massa hälsprickor och förhårdnader. Det tog typ 2 veckor och mina fötter blev jättelena och var som nya. Jag hade provat med alla mökliga krämer och salvor innan utan framgång.

Ortopediska inlägg

Man ska tydligen inte fila för ofta utan hellre smörja smörja smörja. Fila 1 gång varannan vecka fick jag höra när jag gick till medicinsk fotvård. Kanske fick olika råd beroende på men detta har funkat för mig. 🙂

Footmender revolutionerade mina hälar totalt. Jag har provat ALLT, mina hälar har alltid sett hemska ut men den här krämen alltså ?

FOOTMENDER!!!! Alltså släng alla andra krämer och alla fotfilar osv. Footmender löser allt! Lite dyr men SÅ värd det! (Nej, jag är inte sponsrad ?)

Alltså kan inte släppa hur SJUKT mycket pengar Bianca Ingrosso har. Vad har ni gjort för alla pengar?

Hade*

Hade?

Vad haDE ni gjort för alla pengar?

Flyttat till walesiska landsbygden, köpt ett hus där och blivit naturfotograf. Sen skulle jag hängt ute alla dagar och vandrat på berg och hedmark och fotat så in i h*lvete.

Byggt platsbyggda terrarium i ett helt rum helst en hel våning. Typ en vägg för varje världsdel.

Rest, pluggat vidare eller börjat praktisera för något företag inom mitt intresse helt utan oro för ekonomin, delat med mig av pengarna till familjen och njutit av att vara i princip ekonomiskt oberoende.

Investerat och levt på räntan

Rest mycket, hittat det ultimata drömboendet (eller flera då), startat ett katthem och ett café.

Och pluggat en massa kurser bara för att det är kul och utan krav på poängen…

Lämnat Sverige och lagt alla pengar i Monaco

Vilken influencer ger er mest ångest pga att ni inte är ”lika perfekt” som denne? (Även om det BaRA äR pÅ iNsTaGRAm och inte verklighet).

Sanna Bråding slår nog hårdast för min del med sina perfekta frukostar och oändliga äventyr med barnen och ett tålamod som inte går att mäta i guld.

Sanna får mig att känna en sådan enorm lycka att jag inte är Sanna.

Varför sån enorm lycka över att inte vara sanna? Och vad är så bra med att vara yayanomi?

Oj det om yayanomi skulle längre ner.

Är inte samma person, men för mig sitter 90 och tidigt 00 tal Sanna kvar. Jag hade inte velat ha hennes bagage. Jag gillar henne idag, men är inte avundsjuk. Kan känna att hon försöker lite för hårt och undrar om det har med hennes tidigare liv att göra.

Håller med, jag hade skjutit mig själv om jag vaknade upp och var sanna med hennes liv, val och barn. Fy

Yayanaomi… klarar ej av att följa pga för perfekt och jag känner mig så värdelös. Tittar dock in ibland

Håller med haha men blir typ provocerad för jag tänker”Gud INGEN är sådär perfekt” och så stänger jag ner hennes Instagram

På vilket sätt är yayanomi ”perfekt”?

Läs kommentaren jag svarade på igen. Meningen inom parentes.

?? fattade först nu att det ju var du som skrev den. Jag fattar givetvis att det är en fasad men precis som du skrev…. PÅ INSTAGRAM

Nää känns så fejk då tyvärr, när det blir för perfekt.. så jag skulle nog inte vilja ha sånt perfekt liv ändå.
Känns som det bara blir massa krav då.

ååhh jag håller med!! det är lite för snuttepluttigt och perfekt för min smak. Synd, för hon verkar vara en väldigt påhittig person..men npnting gör mig bara less när jag ser hennes uppdateringar.

Yayanomie

Åh Sanna följer jag inte ens! Ska kika!

Fast Sanna har nog haft/har det ganska tufft trots perfekta frukostar. Hon lever ju i stort sett som ensamstående med barnen, har gått in i väggen etc. Hon verkar vara en väldigt fin och närvarande mamma.

Sanna Bråding?!! Shit, otippat. Inte hört talas om henne på 20 år. Då var det knappast någon som var avundsjuk.

Vad är era bästa tips för att hålla nere matkostnaderna med samtidigt äta nyttigt, bra och gott? Ge mig alla era guldkorn när det kommer till att hålla budget och vad ni lagar osv! ?

Laga storkok och laga av det man har hemma och inte handla oftare än man behöver.?

Att tänka ut måltider i förtid och kunna dra nytta av varandra. Tex Linsgryta behöver tomatkross för det, köper jag ett större paket för bättre pris kan jag använda den andra halvan till spaghetti sås.
Vill jag ha potatisgratäng med grädde och säg kallskuren kalkon, ja men då planerar jag in en annan maträtt med grädde också och äter en kalkonmacka/baugette en annan dag. Jaha men då har vi baugetter, då får det bli ugnsrostad baugett till linsgrytan ovan.

Haha vet inte om mitt tips är nytänkade direkt, de flesta kanske gör såhär men tänkte att jag skriver den ändå! Ta vara på råvarorna du köper och planera flera måltider runt omkring dom.
Sen ja storkok såklart!

Handla efter säsong

Och att planera middagarna utifrån affärens reklamblad kan löna sig.??

Fyll ut allt som går med rivna morötter. Tex köttfärssås osv ? blir sjukt mycket mer mat och jag tycker inte att morötterna märks så mycket. Mina barn märker inte heller.

Tycker det blir godare med morötter i köttfärssåsen, saftigare på nåt vis

Jo de märks haha, men så är jag nog extrem. Tycker inte heller om varma/mjuka grönsaker så jag är lite känslig mot rivna morötter i mat.

Mixa dem! Det går alldeles utmärkt att mixa valfria grönsaker till en slät smet och använda i köttfärssåser och liknande som smaksättare eller utfyllnad. Har flera kompisar som gjorde så med lök när deras barn var små. Dessutom är det ett utmärkt sätt att ta till vara på grönsaker som börjar se lite deppiga ut.

Jag kör morötterna i matberedaren så de blir riktigt finhackade. Sen kokar jag köttfärssåsen tills de smält (i brist på bättre ord) ihop med såsen. Syns inte eller märks att det är morötter i, förutom att smaken blir rundare och sötare.

Kolla in ”Portionen under tian”, finns på Insta och FB och har gett ut två kokböcker, god och billig mat och massa tips kring att hålla nere matkostnader ?

Dock är inte de flesta (eller nån?) recepten under 10 kr utan betydligt mer.

Så kanske det är, har inte räknat, men nog tycker jag det är billig och bra mat, och ett bra tänk kring säsongsråvaror, ta till vara på allt osv.

Hur många portioner motsvarar ett recept?

Oftast 4 portioner

Men visst är mycket så dyrt i affärerna!! ??

Jag brukar köpa matsvinnkassar på Lidl, de innehåller x mängd frukt/grönsaker och kostar 20 kr/st. På min Lidl brukar det finnas mycket grejer i dom, jag har t ex fått 3 kg paprikor eller 2 kg persikor, en stor gurka, en påse ekologiska jordärtskockor och annat. Jag upptäckte också nyss att de säljer bröd som har bäst före-datum samma dag och de kostar 6 kr/förpackning oavsett tidigare priset. De säljer även bake-off bröd från föregående dag, småbröd, bullar etc för 10 kr/påse (en påse innehåller ett bröd eller ett gäng småbröd eller bullar.)

Jag brukar också använda Karma-appen (matsvinn) där jag köpt sjukt mycket mat på mataffärer (rabatten är minst 50%, ibland mer. Sist köpte jag 4*12 ekologiska ägg för 16 kr.)

Jag brukar också bläddra igenom mataffärers reklam varje vecka och köpa grejer de har bra pris på. Brukar t ex bunkra krossade tomater och olika slags bönor när de kostar 5 kr/paket (min mage tål inte torkade bönor och linser som man kokar sälv.)

Vegetarisk mat är billigare. Eko är bra men inte nödvändigt.

Bor du i en stad där det finns bra torghandel eller en bra utländsk stormarknad, åk dit. Frukt och grönt är billigare (och ofta godare).

Bor i malmö o handlar i princip all frukt och grönt på möllan. Jättebilligt och man får smaka på princip allt innan man köper. Sparar mycket pengar genom att handla på torget.

Ni som har barn i typ låg- eller mellanstadieålder, vad brukar era barn roa sig med på dagarna? Leker de? Om nej, i vilken ålder ungefär slutade de?

Började bara fundera då det sas att en tioåring inte uppskattar lekland eller lekparker, men om jag tänker tillbaka på min egen barndom så lekte vi längre än så. Känns som att barn växer upp mycket snabbare nu.

Jag tror också att barn leker mindre och slutar tidigare än när jag var liten ?

Mina barn, 11 och 9 år, leker HELA TIDEN!
Bygger kojor inkl rollek (stenålder/bondgård/spännande jobb/rymden/etc), legobyggen med lek, sandlådelek med hela städer/samhällen, i naturen med pinnar/stenar/växter som blir affär/stall/hotell. De kan hålla på hur länge som helst.

Åh blir glad av att höra det ❤️

Hur funkar det med fonder? Måste man ta ut (det heter väl sälja iofs?) allt på en gång eller går det att få ut t.ex 20k om man inte behöver mer?

Absolut, du kan sälja så mycket eller lite du vill av det du har. Brukar finnas en minsta gräns på 50 eller 100 kr men det är allt.

Nej men åh så bra, och tack för snabbt svar!?

Du kan välja att sälja en procentsats eller ett visst antal andelar om du vill. Vilka fonder har du?

Lycka till med ditt sparande!

Det kan jag inte utantill haha, det är inte jag som sparat utan det är andra som gjort sen jag föddes tills att jag blev 20 eller nåt sånt. Hoppas väl egentligen på att kunna spara ihop till en ny bil, men det känns skönt att veta att jag kan plocka ut x:- eller % om jag inte hinner spara tillräckligt?

Eller om man sparar i en fond eller nåt enbart för sitt framtida bilköp?? får nog forska lite i det?

Hoppas på konstruktiva kommentarer… saken är den att jag är rädd för vatten men vill börja med någon typ av vattensport. Det är framförallt att hamna under/långt under vattnet jag är rädd för, så kanske det finns något där man faller lite ”mjukt” om ni förstår, och kan ha flytväst på sig när man utövar? Vad har ni för förslag?

Tar gärna andra tips för att komma över det här också. Får tex alltid kallsup när jag inte håller för näsan under vattnet, hur fan går det där till? Det tar ju en sekund att andas ut genom näsan sen är luften slut och vattnet kommer in?

SUP?

Testa att gå en kurs i kajak-paddling?? Kan rekommendera det som tidigare väldigt vattenrädd.

Det finns ju näsklämma så gå en crawlkurs och köp en näsklämma!

Kajak och SUP går bra så länge jag inte ramlar/välter. Tänkte snarare nåt där man faktiskt är i vattnet så jag kan vänja mig gradvis.

Vindsurfing. Du ramlar garanterat i plurret men har en stor och stabil bräda att kravla dig upp på igen. Funkar dessutom fint att köra på ett hyfsat långgrunt ställe. Är dock en sviiindyr sport så bli inte allt för biten, om du inte har mååånga slantar till övers…

VEM tipsade om podden double Cleanse?? Haha tack!!! Sååååå bra!!

Åh vad är det för podd??? Ska lyssna!!
Någon som har tips på föräldrarpodd/mamma/pappapodd?

Rulla vagn för vettiga saker och Momsplaining om du vill skratta ihjäl dig.

Den är superbra OM man gillar hudvård borde jag nämna ?

Någon som vunnit striden mot parkslide i trädgården? Hur har ni gjort och hur lång tid tog det att bli av med helvetesväxten?

Gå med i Facebookgruppen ”Död åt parkslide!”

Gå in på byggahus, sett flera som bekämpar/bekämpat sin parkslide där inne.

Lady Dahmer som försöker bli gravid. Undrar och är orolig över att det inte går lika fort som tidigare graviditeter. Sitter på nästa bild och röker….

Skicka gifflar. LD gillar gifflar.

Finns ju dock både rökare och knarkare som blir gravida ändå så vet inte vad du vill få fram.

Givetvis. Hon levde ju säkert på samma sätt även tidigare då hon blev gravid snabbt och lätt. Det jag menar är att hon nu inte vill ge upp något, ber om råd men hugger som en kobra på råden som kommer (obs har säkert fått otrevliga ”råd” som hon med all rätt kan bli förbannad på, ej dessa jag menar)

Hur menar du att hon hugger som en kobra. Vad svarade hon den som tipsade om att sluta röka?

Aldrig de får hon köpa själv

Hon är ju uppenbarligen inte gravid så varför vore det så fel att röka?

Svårare att BLI gravid.

En sak jag inte fattar är att gå ner i vikt = svälta för henne ? Man kan ju lägga om sin kost utan att svälta och det kanske är det hon behöver göra för att lyckas (fokuset behöver ju inte vara en siffra på vågen) ??‍♀️

Du vet ju inte vad hon gör för att försöka gå ner i vikt. Och en del kan inte gå ner i vikt.

Nä de flesta lata soffsittarna brukar använda just det som ursäkt. Anna Book är ett exempel, hon hade en sjukdom som gjorde att hon inte kunde gå ner i vikt. Sedan kom hon med i BL och vann

Och de som saknar egen erfarenhet brukar säga det du säger. Den grad av träning och kost man håller i biggest loser går inte att leva med. De tränade väl 8 timmar per dag?

Alla kroppar kan inte vara smala.

Fast BL är ju typ att svälta så det bevisar ju Dahmers poäng?? Träna 4 timmar per dag och äta typ 1000 kcal mer dag. Hmmm kul liv?

Nej precis jag vet inte, det enda hon säger är att hon inte tänker svälta sig själv och det är det jag inte riktig förstår. Nu menar jag inte att hon borde gå ner i vikt, men kanske lägga om sin kost, men då blir hon hon sur och börjar prata om svält ??‍♀️

Hon och alla tjocka människor någonsin har det gemensamt. Vägrar fundera kring vikten eftersom det är högst personligt kränkande och jag förstår det.
Ingen mår bra (psykiskt) av att vara Tjock. Att ständigt. Påminnas om det gör det inte bättre

Utifrån att bara känna till verifierbara fakta, vad säger ni om sitautionen nedan?

Ett gäng kompisar mellan 18 och 20 var 2014 på ett konvent, två av dem var (är forftarande) gifta med varandra. Det gifta paret delar rum med en annan kille. Första kvällen blir alla utom maken fulla, när frun blir full blir maken sur och lämnar hotellerummet. Frun och två killar strular med varandra, hångel och kanske mer. Den ena killen är den hon och maken dlear rum med. Dagen där på är maken fortfarande sur och tar deras bil och kör hem ensam. Kväll nummer två blir alla fulla igen i samma hotellrum och frun hamnar i säng med en av killarna hon hånglade med första kvällen. Enligt båda hade de sex.

2016 gör det gifta paret ett gemensamet uttalande på twitter där de säger att hon var otrogen mot honom men att de förlåter varandra och lägger det bakom sig.

2020 gör frun, som fortfarande är gift med samma kille, ett nytt uttalande på twitter. Hon säger nu att hon första kvällen var så full att hon nästan var medveteslös men men minns att de två killarna hon hånglade med hade sina fingrar i henne och att det var ett sexuellt övergrepp. Kväll nummer 2 säger hon att hon hamnade i säng med killen från kvällen innan, kelade med honom och sedan runkade av honom för att få honom mindre intresserad av sex. Han tog det som en invit och de hade sex. Hon säger nu att det var våldtäkt. Hon tänker nu börjar inom e-sport och vill vara öppen med sin historia för att hennes nya kanal på YT inte ska bli känd bara för det som hände 2014.

I sitt nya uttalande namnger hon de två killarna. En av dem har en framgångsrik karriär inom e-sport som nu skjuts i sank, han förlorar sponsorer och sitt management team.

Vad är rätt och fel här? Vad tycker ni om situationen ovan?

Hon var otrogen och ångrar sig

Fast om hon var otrogen och ångrade sig hade hon väl inte behövt ta upp det alls? Det var ju redan utrett och förlåtet mellan henne och maken.

Det kallas projicering. Hon vill lägga över skulden för sitt beslut på någon annan.

Men varför ta upp det inför allmän beskådan 6 år senare om det vore en lögn? Hade hon velat skylla ifrån sig hade hon väl gjort det 2014 när det faktiskt hände?

För att det känns bättre att ha blivit utsatt än att vara den elaka otrogna personen. Blev hon utsatt när hon hånglade med första killen också? Varför var hon kvar i rummet med män hon inte känner, varför var hon kvar dagen efter om hon nu blivit utsatt ? Jag är 99% på kvinnans sida men det här är inte ok. Man kan inte ha sex med folk på fyllan och sen påstå att det är övergrepp när man inser att man varit otrogen. Det här förstör för oss andra.

Och man kan inte komma efter 6 år och hela tiden påstå att man varit otrogen och sedan plötsligt säga att det var ett överfall när metoo blåser över

Övergrepp sorry. Nä jag köper inte det.

Och att sen basunera ut det för folk på twitter, pinsamt.. vad är det ens för människa?

PR, pengar… vad annars?

Det kan ju faktiskt vara så att man från början inte ens erkänner för sig själv att det var en våldtäkt eller övergrepp även om man innerst inne kände så. Tex en som ”hade sex” med en kille på toaletten när hon var så full att hon däckat. Hon minns inte killen eller händelsen och har fått den återberättad för sig. I början såg hon det inte som en våldtäkt i nån form av självförsvar typ, men har flera år efter händelsen kunnat erkänna det för sig själv. Tänker att det KAN vara samma i detta fall.

Hon kunde inte lämnat rummet? Haha alltså förlåt men det där är ingen jävla våldtäkt alls. Det är pinsamt för oss som blivit utsatta att någon ens kan påstå att det där är ett övergrepp. Och vadå ”runkade av honom för att han ska bli mindre intresserad av sex”. Kunde hon tänka så rationellt i den stunden kunde hon gått ut och lämnat rummet. Varför kelade hon med dem från början? Varför hånglade hon med de andra tidigare? I call bullshit, hon har bara ångest och vill inte ses som ”skit” och därför ändrar hon nu på hela historien.

Vissa killar tjatar ju dock så jävla länge att det tillslut bara är lättare att gå med på sex oavsett om man vill eller inte, och tjatsex är definitivt ett övergrepp. Att bara gå iväg är faktiskt inte så lätt alla gånger även om det inte är en hotfull situation. Och bara för att man hånglar eller nåt annat så betyder det inte automatiskt att man också vill ha sex.

Visst, tjatsex är ett övergrepp men jag ser inte att det är vad det rör sig om i det här fallet. Hon var i ett rum med okända män, låg i en säng, hånglade, Kelade, runkade av dem, sa inte nej och nu är det plötsligt ett övergrepp och inte längre ett ”misstag och otrohet” sex år senare? Nej nej, visst.

Vet man att hon inte sa nej dock? Om hon hånglade, runkade av osv men inte hade lust med sex. Sa nej, blev lite tjatad på och bara gick med på det? Jag tänker att är man redan i den situationen och redan har gjort vissa sexuella saker så kan det vara jättesvårt att bara säga nej och gå. KAN alltså, säger inte att det var så.

Osannolikt att det sker två dagar i rad. Nä jag köper inte hennes historia.

Nä, det låter som att hon bara vill bli känd. Är det usa och en stämning involverad tror jag inte på henne för en sekund, saker kvinnor gör där för pengar är vidriga. Är det i Sverige tror jag heller inte på henne. Jag är också en ”kvinnan har alltid rätt”-människa, men inte i det här fallet alls. Alldeles för många frågetecken och oklarheter, och alldeles för mycket från hennes sida för att bortförda allt och påstå att det är ett övergrepp. Det är extremt allvarliga anklagelser och jag har svårt att tro på dem när hon påstått en sak i flera år, varit där, gjort allt som hon gjort och nu plötsligt påstår något helt annat.

Vilka är detta??

Fråga Cissi Wallin. Hon har ett funktionsvarierat minne.

Alltså Eric Saade och Hanna schönberg?? Läste det här först, nu ser man ju att de är på samma ställen hela tiden. Hade inte Hanna en pojkvän nyss också?

Ska det bli en ny allstars av EOTB? Med tanke på deltagarna som avslöjas…

Jag tänkte samma sak. Men tror att de har med kända ansikten för att gör det mer intressant, nu när säsongen spelas in i Sverige? Är väl dels svårt att casta folk till ”en semester i Stenungsund” och sedan att få tittare så vill kolla på alla dessa okända människor.

Hur säger man till någon att hen luktar illa på ett snällt sätt? Jag har en person i min umgängeskrets som luktar surt sol sjutton. Hen är i övrigt noga med sin hygien, duschar, byter kläder och är ändå fräsch. Det är främst armsvetten som luktar surt trots att jag vet att hen använder deo.. hur tar jag upp detta utan att vi blir ovänner? För mig är det ett under att hen inte känner ngt själv då det luktar surt i hela bilen när man åker tillsammans.

Åh min stora rädsla att man ska lukta äckligt utan att märka det själv. Har tyvärr inget tips.

Åååå min största rädsla jag med! Eller att man har taskig andedräkt utan att någon säger det.
Varför säger man förresten taskig andedräkt? Andedräkt är ju också ett märkligt ord ?

Sånt där är jättesvårt. Det är ju kläderna som luktar eftersom de efter ett tag inte blir riktigt rena. Kanske typ precis som du sa ovan? Var ärlig, säg att det är en svår sak att ta upp och att du vet att personen sköter sin hygien men att hens kläder verkar dofta ”märkligt”. Säg inte att de luktar illa.

Säg typ att du har provat en ny deo som är sjukt bra. Det får inte vara uppenbart så det bästa är om du faktiskt själv köper en specifik deo (inte dove eller något utan något som är bra på riktigt)

Fast det där ÄR jätteuppenbart.

Fast är det en som är rätt nära så skulle jag säga det. Men svårt jag fattar!! ?

Skulle typ spela lite dum tex om man åker bil så kan man säga ” vad är det som luktar”(?) är det något ute eller är det jag som luktar så kan man sniffa lite på sig själv så kanske hen gör samma sak och inser problemet ??haha.

Finns en chans att hon vet det o inte vill att du säger något. Är man stressad kan det vara ett helvete, får ha med rena kläder, tvätta mig på toan o byta om flera gånger per dag ibland.

Håller med! Har en kompis som alltid luktar svett. Hon är fräsch för övrigt, rena kläder och tvättat hår osv. Har inte sagt ngt då jag utgår ifrån att hon vet om det. Hade det varit min partner eller familj alt bästa vän kanske kanske kanske jag hade sagt det om det kändes som att personen inte visste. Står man väldigt nära varandra så vet man nog om vad den andra tänker om den luktar illa.

Vet du vad, säg det bara rent ut på ett snällt sätt. Jag hade blivit jättetacksam om jag var ovetande om att jag stank och fick möjlighet att åtgärda det.
Botox under armarna som håller i upp till 6 månader är ett sätt att minska och även helt ta bort svettningar under armarna. Jag har själv gjort det under några år och det var fantastiskt praktiskt att aldrig svettas och inte ens behöva deo.

Googla ”Magdalena Ribbing+Svett” och dylika fraser. Minns att hon fick denna fråga i sin spalt en gång och att hennes svar var jättebra (minns dessvärre inte exakt vad hon svarade). ?

Omöjligt att personen är noga med hygienen om den luktar såpass. Antingen är kläderna smutsiga eller så byter hen typ inte trosor, strumpor eller något annat dagligen. Hur nära är ni?

Hjälp! Har öroninflammation för första gången i vuxen ålder. Haft sedan i måndags då det blev konstaterar. Rinner var och vätska från örat fortfarande och idag kändes det nästan jobbigt att tugga och prata, inte för att det gör ont men känns bara konstigt. Är det normalt?

Ja, det är normalt.

Kan ni lista influencers och vilka ingrepp de gjort?
Hade en diskussion med tonåring som inte trodde att särskilt många influencers gjort skönhetsingrepp. Jag följer ju inga, så kom bara på två.

Amanda Lundgren har fillers i läpparna.
Jonna Lundell har gjort nåt med läpparna.
Alexandra Nilsson, bröstförstoring och näsoperation.
Linn Ahlborg, fillers i läpparna.
Carolina Gynning, bröstop.
Bianca Ingrosso, fillers i läpparna.
Paow, bröstförstoring och läppfillers.
Julia Markham, bröstförstoring, BBL, fillers i läppar.

Kommer säkert på fler…

Antonija Mandir, bröstförstoring och fillers i läpparna/ansiktet.
Felicia Aveklew, bröstförstoring och fillers i läpparna/ansiktet.
Josephine Qvist, bröstförminskning med lyft/implantat, fillers i läpparna/ansiktet.
Sandra Lindahl, fillers i läpparna/ansiktet.
Therese Lindgren, botox i ansiktet.
Margaux, bröstförstoring.

Skulle gå snabbare att skriva de influencers som INTE gjort skönhetsingrepp…

Gynning bröst tio gånger, brazilian butt lift med fettsugning mage lår, fillers, silikon i läpparna (på riktigt), botox, fillers i händer, skalfasader. Bianca botox fillers. Margaux Isabella bröstoperation (Isabella har lyft också), fillers och botox. Kissie har gjort näsan flera gånger, brösten flera gånger, hon kommer att fixa rumpan också. Fanny lyckman brazilian butt lift och fillers. Rebecca Stella brasilians butt lift, bröst, näsa flera gånger, haka, käke, fillers botox, fettsugning kindimplantat. Annica Englund fillers, näsoperation, botox, bröstoperation. Hannalicious bröstförminskning med lyft samt fillers i läppar, tear through och kinder.

Omg har Fanny gjort Brazilian Butt Lift?! Hade ingen aning

Ja, hon var en av de som var tidiga med det. Har funnits före och efter- bilder på någon sajt.

Haj!
Jag behöver verkligen hjälp med vad jag ska bli när jag blir stor, är liksom 26 haha så redan stor nog!!
Jag är så avundsjuk på alla som vet vad dom vill göra men jag vet ej!
Känns som jag är begränsad också då jag har dyskalikyl, som dyslexi fast i matte. Jag känner mig orimligt dum ibland.
Jag vill gärna ha ett jobb där man inte stressar ihjäl sig. Jag är ingen karriär människa tror jag. Vill bara ha ett jobb där jag trivs och med bra kollegor.
Jag har funderat på designer? Eller någon smyckeskonstär? Men sen tänker jag att man måste vara jättekonstnärlig för det..
Vad ska jag utbilda mig till som inte kräver matte, lagom stressigt och kanske något där man inte sitter på kontor hela dagarna??

Vad har du för intressen? Försök utgå från någonting du tycker är kul/intressant!

Hade samma problem innan jag slutligen fann vad jag ville göra. Har också dyskalkyli (vilket begränsade mina val mycket) och utbildade mig tillslut till trädgårdsmästare. Försök hitta det du är intresserad av. Finns ändå en del utbildningar som inte kräver matte. Finns väl en del utbildningar, tex guldsmed kanske? Kolla in yh utbildningar.

Aaaah undrar samma. Är 28år och har ingen aning om vad jag vill bli eller jobba långsiktigt med. Är så avis på er som bara vet. Hur liksom?! Så nu följer jag denna tråden med spänning.

Sitter på altanen i det som var min farmor och farfars hus under många år, lyssnar på deppig musik och tänker och reflekterar. Har insett att jag verkligen inte ser någon mening med att leva. Inte på den nivån att jag är suicidal, utan jag har bara svårt att förstå varför livet är så mycket värt. Har känt såhär länge, men tänkt att det är för att jag levt ett väldigt oregelbundet liv pga plugg osv. Men nu jobbar jag med någonting jag verkligen trivs med, men trots detta känner jag bara ”meh” inför allt.

Jag är inte deprimerad (tror jag?) men tanken på att livet ska pågå i typ 60 år till gör mig frustrerad och livet skrämmer mig mer än döden. Jag tror typ inte jag vill leva så länge? Jag vet inte ens om jag vill leva tills jag är 30. Allting känns meningslöst, jag känner mig meningslös, den här världen är meningslös.

Vet inte vart jag ville komma med detta. Ville nog bara get it of my chest. Vågar inte erkänna för någon att jag känner såhär. Har försökt närma mig det någon gång men alla tycker bara jag är dum i huvudet.

Jag känner exakt likadant. Livet är tomt, och när jag inte är likgiltig har jag ångest. Men några tips för att må bättre:

*Försök hitta något att leva för, ett mål av något slag.
*Lev dig i dina intressen, exempelvis- lyssna på musik och sjöng med helhjärtat, spring i naturen och känn dig ’ett med naturen’, eller sitt stilla och lyssna på fåglar i en skog eller park. Allt för att försöka känna dig mer harmonisk och få lyckohormoner, och mer ’i nuet’.
*Skapa något eller renovera eller så- det mår många också bra av.

Har också känt sådär under stora delar av livet och håller med om dina tips!

Jag gör allt det men det spelar liksom ingen roll, för meningslösheten lyser igenom hela tiden. Jag kan göra det jag älskar allra mest, men det finns ALLTID i bakhuvudet att det jag gör är meningslöst. Så fort jag slutar skriksjunga, så fort jag lägger ner penseln så sköljer det över mig. Jag kan inte hålla mig sysselsatt 24 timmar om dygnet, det går inte.

Jag har intressen, men det är meh. Jag har några få vänner, som jag börjar dra mig undan ifrån för att det känns meh. Jag har aldrig haft en partner för det känns meh. Allt känns meh.

Hitta nya intressen, det låter även som att du behöver få prata med någon.

Nej, det gör ingen skillnad.

Jag tycker ändå att det låter som du har drabbats av en depression. Tycker att du ska kontakta hälsocentralen till att börja med, och tala om allt som du har berättat här. Jag har slösat bort en massa tid på att vara deprimerad och inte riktigt tagit emot den hjälp jag erbjöds. Förrän jag var så nere att jag nästan förlorade alla runt omkring mig.

Jag har både gått i samtal och ätit/äter ssri (antidepressiv medicin). Blir ibland förvånad över att jag inte bara inte vill sluta leva, utan att jag känner livslust och aptit på livet. Det tog ett tag att förlåta mig själv för att jag inte tog tag i situationen från första början. Men som min kurator sa, är det lätt att vara efterklok när man har fått ”facit” i hand.

Ta kontakt med vården! Det kan visa sig att du, med lite professionell hjälp, inte alls känner meh över allt längre! Vad trist att gå miste om det tänker jag. Du kanske har en massa andra känslor och tankar men som inte har kunnat komma fram pga olika anledningar. Meh kanske förvandlas till oj är det så h ä r det kan kännas, wow!

Brukar också känna så, men har märkt att det hjälper att skingra de tankarna om jag bara fokuserar på nuet och skiter i resten.

Fast nuet om någonting är ju meningslöst.

Nuet är det enda vi har

Och det är meningslöst.

Suris

Har känt så till och från hela mitt liv också. För ett halvår sen fick jag barn. Har inte känt så sen dess. Är kanske sorgligt att jag lever för honom? Är ju inte alla som känner så, men för mig är han den allra viktigaste och största meningen med mitt liv. Att beskydda honom, se honom utvecklas och växa. Vill aldrig missa det.
Hitta något som gör att du inte vill missa livet ❤️ behöver inte vara just barn! En hobby? En plats? Ett jobb? En person?

Fast det är väl jätterimligt egentligen? Du HAR ju fått en mening med livet liksom. En mening som jag inte har. Grejen är att jag försökt hitta det, men allting är bara meh för mig. Kan tycka att saker är roliga och så, men ändå tänker jag ”vad meningslöst detta är”.

Känner ungefär samma sak som du. Ibland då. Ibland har jag roligt och tänker inte på det. Men när jag väl får reflektera saknar jag mening. Gör du något åt känslan? Eller hur lever du ditt vardagliga liv med tanken av att allt egentligen är meningslöst?

Nej, jag gör ingenting direkt. Jag har levt med den så länge att jag inte tänker på den längre. Den bara är där. Som min konstanta trötthet, i princip. Jag blir ju såklart omotiverad, men jag gör ändå det jag ska liksom. Jag går till jobbet, jag lagar mat, jag äter, jag sover, jag tränar ibland. Men med en konstant känsla av meningslöshet.

Jag kan bara prata från egen erfarenhet men för mig låter det faktiskt som att du är deprimerad. Jag kände också så under väldigt lång tid – närmare 15 år faktiskt. Jag trodde att det var en del av livet och mig som person tills jag började gå i terapi pga en allvarlig sjukdom. Då sa min psykolog till mig att jag var deprimerad och att jag troligtvis varit det under många många år. Till sist blir tankarna en vardag och man reflekterar inte över det. Jag trodde tex inte alls att jag var deprimerad men började ändå med antidepressiva och VILKEN skillnad (i kombination med terapin). I dag är jag en sådan som kan gå runt och känna glädje över typ en vacker blomma i en rabatt haha. Ta hjälp! Du är inte dum i huvudet <3

Alltså jag skrev att jag inte är deprimerad för att jag har, mig veterligen, varit deprimerad innan och det har varit på en annan nivå än detta. Jag var suicidal i tonåren (gav liksom ett löfte till mig själv att jag inte skulle börja på gymnasiet, i dagsläget kan jag tycka det är lite synd att jag inte höll det löftet pga känner inte att någonting jag gjort sedan dess ändå spelat någon roll eller varit meningsfullt, snarare tvärtom) och mådde riktigt riktigt dåligt. Nu mår jag inte dåligt egentligen, jag är mest likgiltig inför allt. Men det kanske är depression, idk. Har bara accepterat att det här är mitt normaltillstånd att jag inte tänker på att det kan vara någonting som faktiskt är ”fel”.

Jag har tänkt söka hjälp men det känns också meningslöst. Plus att jag hatar att prata om saker, och bara tanken på att dra upp allt som hänt i mitt liv med en random person gör mig illamående. Och jag känner lite att jag i sådana fall skulle behöva någon som ”bryr sig på riktigt” och ingen som får betalat för att låtsas bry sig typ.

M, jag ser att vi har väldigt lika erfarenheter ??

Jag kände så när jag var deprimerad. Förstod verkligen inte varför jag skulle göra alla vardagliga saker som att träffa vänner, jobba, klä på mig etc om jag ändå skulle dö sen? Då kunde jag ju lika gärna slippa ta mig igenom alla de onödiga sakerna och dö direkt. Är frisk idag och känner inte så längre 🙂 Skulle du kunna tänka dig att söka hjälp?

Ja, det är väl lite ganska bra precis så jag känner också. Ingenting jag gör spelar ju någon roll i längden, och jag vet liksom inte om jag vill leva hela mitt liv om jag ska gå runt och känna såhär. Då kan jag lika gärna avsluta det nu dirr.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att söka hjälp, har tänkt göra det i flera år men det känns också rätt meningslöst. Fick nog i vintras och skulle boka tid, men insåg att det var så jävla krångligt att göra det hos min vc så jag orkade inte. Då kändes det meningslöst igen och jag sket i det. Tänker typ varje dag att jag skulle behöva prata med någon (behöver egentligen inte vara en psykolog) men det blir som aldrig av. Har svårt att prata med folk så har lätt att hitta ursäkter att inte göra det.

Oj, ja det låter som en depression. Försök samla kraft att söka hjälp! Och rådet gäller alla andra som skrivit att ni känner likadant här ?? samtal och medicin brukar funka, men ibland får man prova sig fram, både vad gäller samtalskontakt och medicin.

Jag är en av dem som skrev att jag känner samma, fick bara prova medicin utan samtal och det fungerade inte alls så slutade med medicinen och drog mig tillbaka. Tror verkligen att samtal skulle hjälpa mig, men det finns verkligen ingen sådan hjälp här där jag bor 🙁

Åh det är det värsta med vården många gånger, att man måste orka kräva hjälp. Kan du prova lista dig på någon annan hälsocentral, eller göra en egenremiss till närpaykiatrin ? ge inte upp!

Kan du inte gå till din vårdcentral? De kan remittera dig om de inte har psykologer på plats.

Skulle absolut råda dig att söka hjälp. Du kan boka tid hos din vårdcentral på 1177.se, det tar Max 5 minuter och är supersmidigt!:)

Du kommer troligtvis inte se detta svar, men nej. På min vc kan man inte boka tid via 1177. Man måste antingen ringa (vilket jag inte vill pga telefonfobi) eller göra ett ”symtomtest” och prata med en läkare via videosamtal (vilket jag heller inte vill pga telefonfobi) innan man får en fysisk tid. Så det är inte ”supersmidigt” och en anledning till varför jag inte sökt hjälp.

Ok. Jag känner igen det här. Om du känner såhär: vad är meningen med allt? Vad är meningen med att umgås med någon, vi kommer ändå dö. Vad är meningen att starta företag, vad är meningen med att jobba alltså att du i allt du tänker dig göra inte ser någon mening tror jag du är deprimerad. Jag insåg det inte själv under de två åren jag mådde så men plötsligt förlorade allt mening. Att umgås med någon kändes som typ men vad leder det här till? Att jag dricker kaffe och pratar med nån? Men vad är meningen med det? Vad är meningen med att jag ska starta företag, jag kommer ju ändå då. Det var liksom en känsla av meningslöshet i ALLT. Inget hade någon mening alls. En dag gick det här över och jag förstod då hur djupt nere jag egentligen varit. Så jag skulle råda dig att typ prata med någon professionell om du känner dig redo för det och har känt som du gör en längre tid

Bila till Smögen, GBG, Koster, Mardtrand (Ullared…) med omnejd – vad får en inte missa?

Älskar att fota, bada och att äta ? (Finns en rullstolsbunden med på resan)

Hällristningarna i Tanum är häftiga att fotografera. På Kosters trädgårdar äter man bra (men kanske inte så billigt), inte långt därifrån badar man vid Stran, Kosters bästa badplats. Vi kanske ses, jag åker dit imorgon.

Tack så jättemycket! Ska hålla utkik efter dig, Anonym ?

Jag tyckte Nordkoster var mycket finare än Sydkoster så se till att få med det ?

Tack, Sofia! ?

Hej! Är det någon som har använt sig av Sellpy för att sälja kläder osv?
Jag köper mycket av dom på Tradera men det är mest för att dom säljer märkesprylar till loppispriser. Så tänker att man inte kan tjäna så mycket som säljare genom att använda sig av dom.
Någon med erfarenhet?

Jag har erfarenhet av dem. Man tjänar väldigt dåligt. Men andra-hands marknaden är väl inte så stor, tyvärr.
Jag sålde saker mest för att saker jag inte använde gav mig ångest, men det blev inte mycket pengar…

Jag brukar skänka saker som är riktigt gamla men ändå märkes men som jag inte orkar lägga upp själv. Tycker att sellpy suger, du tjänar mycket mer på att bara göra jobbet själv. De trycker ner priserna, så du måste ändra dem själv om du tycker det är för lågt. Lägger de upp varan för under 50 får du ingenting. Det är rätt ovärt men funkar väl om man är ok med att få typ 15% av det man kan få annars.

Vill vara säker på att få in pengar så ska man inte använda Sellpy, då är det bättre att försöka sälja själv.

Men det är bra om man inte orkar lägga ner en massa jobb på försäljningen, och mest ser det som en bonus om man kan få in en slant. Eller om man har kläder som man ändå hade tänkt kasta eller skänka, det som inte går att sälja hos Sellpy skänks ju ändå i slutändan

Pengamässigt blir det peanuts om du inte säljer ting som går för tusenlappar per sak. Den del du får ut är nämligen försvinnande liten på saker som går för 500kr eller mindre. Däremot är din del av allt över 500kr helt rimlig. Säljer du något för 50kr får du ut en tia. Säljer du något för 500kr får du ut 190kr. Säljer du något för 1000kr får du ut 640kr. 3000kr, ja då får du hela 2440kr själv vilket ju är superrimligt. Så har man inte riktigt värdefulla ting är Sellpy toppen om man känner sig överväldigad av alla sina saker och bara vill rensa på enklast möjliga vis (de hämtar ju vid dörren). Men är slantarna det som är det viktiga har man nog större chans ifall man säljer själv.

Hade samma problem innan jag slutligen fann vad jag ville göra. Har också dyskalkyli (vilket begränsade mina val mycket) och utbildade mig tillslut till trädgårdsmästare. Försök hitta det du är intresserad av. Finns ändå en del utbildningar som inte kräver matte. Finns väl en del utbildningar, tex guldsmed kanske? Kolla in yh utbildningar.

Jag står som reserv på Informations- och kommunikationsteknik till hösten (ganska högt upp på listan). Jag undrar om någon har gått den utbildningen och vad ni jobbar med nu?

KALMAR!!! Vad gör man? Önskar tips på god mat, badställen, små mysiga handelsbodar, glass, loppisar?! 🙂

Ta en öl på Söderport. Fika på Kullzenska och Krusenstjerna. Åk till Öland. Se Kalmar slott om du vill turista.

Hittade denna kommentar på Facebook om
SSK och renrasiga hundar Vs blandraser;

” ja i Sverige är det tyvärr så att allt som inte är reggat i SKK är blandras.
Kan vara både fördel och nackdel med tanke på att försäkringsbolagen följer SKK’s val av raser. Jag hårddrog det inför ett stort försäkringsbolag då hunden jag köpte inte var reggad i SKK och därför automatiskt klassades som blandras. När jag fyllde i ras hos försäkringsbolaget valde jag därför blandras. Vid senare problem med hunden skrev veterinären beskrivningen på hunden efter vad han såg. När försäkringsbolaget skulle betala ut ersättning hävdade de att rasen ingick i en undantagsklausul och jag nekades ersättning. Jag bestred detta och fick rätt, hunden räknades som blandras eftersom den inte uppfyllde SKK’s krav.
Denna gången var det en fördel men antar att frallor inte klarat sig. ”

Men alltså… betyder detta att alla vi med hundar som ej är reggade i SSK kan registrera oss som blandraser hos försäkringsbolaget?!
SNACKA om billigare försäkring!

Så fort en hund inte är registrerad på SKK, eller på kennelkubben i nåt annat land, betraktas hunden som blandras i alla sammanhang – även på försäkringsbolag.

Säger som Phoebe; THAT IS BRAND NEW INFORMATION!
Det blir ett samtal på måndag till försäkringsbolag, tack!

Varför är det så extremt viktigt med unika namn på sina barn nu för tiden? Förstår inte folk att deras påhittade namn som: Juvelia, Bobbi-Lo, Aidén (visserligen inte påhittat men ska uttalas Äjdän trots accent) bara skriker lågstatus? Ser direkt kedjerökande föräldrar utan utbildning framför mig.

? Har också tänkt på det där med unika namn. Har du sett 10 barns mamman Tainia Liccardio – Ravioli på Youtube? Läste en så rolig kommentar om att i Polen eller var det var springer det inte runt några Afrodites eller Shakespeares på gatorna ? Får tydligen inte döpa ungarna till vad som helst.

Undrar samma sak. Föredrar vanliga klassiska namn, tidlösa.

Har två ovanliga namn på mina barn. Runt 20 talet som heter det i Sverige. De är dock gamla namn. Ena är ett nordiskt namn från 1800 talet iaf och det andra väldigt mycket äldre och vanligare utomlands. Var inte ute efter just ovanliga namn utan fastnade för dom när vi googlade runt på namnlistor, då de bara kändes rätt i vår familj.

Sen är ju alla namn påhittade någon gång?

Viktigt att visa man är WT?

Haha det måste vara det!
Alla barn nu för tiden verkar få namn som egentligen mest passar på barn. Såg en unge på Facebook igår som heter Millie, har ju väldigt svårt att se en Millie som högsta chef på ett stort bolag…det är ju bara fördomar såklart, men har för mig jag läste en studie en gång om att man är vad man heter.

+100000

Fråga Tainia Liccardio Toivilo om unika namn, dock inte påhittade. (hamnade i mod sist jag kommenterade, känns som att jag skrev något dumt )

Har också svårt för märkliga hittepånamn (Jourline anyone?), eller provocerande namn som kanske inte direkt gynnar barnen i framtiden (Ozzy Lucifer). Jag har ett ovanligt men klassiskt namn, med fin betydelse vilket jag uppskattar. Hade fan aldrig velat heta typ Anna Nilsson liksom…

Varför döper man barn till påhittade namn? ?

Alla namn är ju påhittade någon gång. Hur gammalt tycker du ett namn ska få vara då?

Man vill vara originell antar jag ?

Är så uttråkad.. tips på roliga saker att göra?

Ladda ner en paint by numbers app

Läs en bok.

Hatar hur de saboterar serier som Outlander och Poldark bara för att. ARGH.

Hur menar du?

Vill inte spoila för de som vill se eller håller på att se. Men trött på hur det alltid ska brytas upp mellan två karaktärer på grund av otrohet eller vad fan det nu är. Sluta dra det kortet hela jävla tiden.

I lördags (förra helgen) var jag påväg till min pappa i en annan stad för att fira att jag skulle fylla 30 år två dagar senare, det är en sträcka på cirka 4-5 mil. Vid ett ställe på cirka 800 meter går hastigheten ner till 70 km/h och blir enfiliga (2+1-väg), vägen var sådär lagom befolkad en lördag mitt i sommaren och dessutom mitt på dagen (kl. 13). En husbil kommer i fart mig och lägger sig precis bakom mig, jag uppmärksammar föraren flera gånger genom att blinka med bromsljusen varpå han blinkar tillbaka med helljus och ligger kvar. Efter cirka 500 meter får jag nog, vevar ner rutan och skall räkna till tre (tresekundersregeln) och är så less på föraren att jag avslutar med att peka finger.
Precis därefter kommer två filer där du kan svänga av från vägen från båda riktningarna, först från mitt håll och sedan från motsatt färdriktning. Husbilen kör av och för en sekund hinner jag tänka att jag slipper honom för att inse att han ska försöka köra om mig, vilket sker samtidigt som jag själv kan börja accelerera då trafiken framför börjar öka farten igen (då hastigheten går tillbaka till 100 km/h en bit framför). Husbilen hamnar i filen där motsatt trafik kan köra av vägen för att kunna passera över vårt körfält (en kort avfartsfil på 70 meter). Husbilen girar då rakt in i min bil, drar i bakspegeln och börjar pressa husbilen mot min bil. Han gör detta tills avfartsfilen tar slut och han måste in bakom mig. Han har då alltså kört i motsatt färdriktning och dragit över två heldragna linjer samtidigt som han körde in i min bil. Det enda som fanns till höger om min bil var ett djupt dike, jag hade ingenstans att ta vägen..

Jag fick panik, slog på varningsblinkers, stannade bilen mitt på vägen, rusade ut och frågade vad fan han sysslade med. Jag fick som svar ”du pekade finger”.
Mannen var väldigt noga med att påtala att jag varit olaglig som blinkat med bromsljusen och pekat finger, när någon efterfrågar varningstriangel var jag för uppvarvad för att tänka så sa att jag inte visste om jag har en varpå han påpekar att en måste ha det enligt lag.

Låter helt sjukt att ens beskriva detta och det är polisanmält, men jag känner mig så jävla ensam i detta och har haft sån ångest över att mitt långfinger medförde att någon försökte preja mig av vägen..
Någon som kan ge mig tips på saker att tänka på utifrån att det är polisanmält? Fordonen, regplåt, hans körkort etc. är fotograferade, jag har vittnen, jag har blivit förhörd osv. Men några andra saker jag bör tänka på framåt?
Och hela grejen med hur traumatiskt det var.. Säg något vänligt?

Människor är fucking obehagliga.. Förlåt har inget vänligt att säga mer än gosh vilka idioter det finns på vägarna vad fan är det för fel på folk? Skönt att du inte blev skadad.❤

Det värsta är ju att en tar på sig skiten själv, så att få höra att andra kan reagera på det jag reagerade på är vänligt nog <3 Tack!

Hur blev du bemött av poliserna som tog ditt förhör? Blev du tagen på allvar?
Har du haft någon mer kontakt med dem?

Vilken jävla idiot! Ja det är lite otrevligt att peka finger men han tyckte alltså att han får potentiellt skada (döda?) någon för det? Hoppas han åker dit som bara fan!

Någon jag talat med påtalade för mig att ja, det är dumt att visa fingret men att blinka med helljusen när jag försöker uppmärksamma honom på att ta avstånd kan likställas med att peka finger.. Men ja, tro fan jag ångrade impulsen jag fick när det väl hände. Det var inte alls vad jag tänkte göra när jag drog ut handen.

Idioten låg dig i röven, det ÄR olagligt.

Jag hade gjort exakt som du, inklusive långfingret!

Stå på dig, du har inte gjort ”tillräckligt fel” (tycker ej du gjort fel men du förstår) för att rättfärdiga att han ska preja din bil/köra över heldraget/riskera ditt och andras liv… etc etc

Du hade garanterat en varningstriangel i bilen, det finns alltid i skuffen eller så, klar du inte kunde tänka på det om du vad chockad!!
Han försöker bara knäcka dig så att du ska låta han komma undan…

Nä som sagt, ställ till ett jävla liv!
Gubbjäveln förtjänar det!!!

Till och med min pappas sambo, som är väldigt noga med etiketten i trafiken, sa att hon ibland pekar finger.. Klart jag skulle låtit bli långfingret, en ska ju respektera andra – Och det är ju därför jag får så sjukt dåligt samvete över att jag försatte mig själv i den situationen. Det där med att lägga över skulden på helt fel håll, för som du säger.. Det rättfärdigar inte att riskera andras liv.

Ja, min bil var relativt nybesiktigad så varningstriangel fanns, men vem kan tänka på det när man bara någon minut innan trott att en ska dö..

Det materiella kan ju fixas, men psykiskt så mår jag kasst. Det tog mig 4-5 år att återhämta mig från föregående olycka (som passagerare). Detta var som att riva ut glassplitter på golvet när en precis fått golvet helt rent..

Tack i vilket fall, behöver höra detta!

Usch, tycker synd om dig.. ?
Försök ge dig ut och köra nu så du inte fastnar i rädslan! ❤️

Bra att du polisanmälde, kan nästan garantera att det kommer bli till din fördel, han kommer åka på detta!

Du har inte gjort fel alls. Har pekat finger flera gånger när jag tyckt någon gör något uppenbart idiotiskt. Man måste tänka på att det är liv man riskerar när man beter sig som han gjorde så ett finger är liksom det minsta man kan ”reagera med”. Du gjorde inget fel, försök att inte h ångest. Det är han som är helt sjuk i huvudet och tack och lov att du mår bra. Han har inte försökt ta kontakt på något sätt?

Vilket pucko delux. Jag har inte körkort än men sitter med min man (som är polis), vi brukar köra en lek ”hur många körkort kan jag ta härifrån till dit vi ska”, brukar bli ett par stycken. Jag vet att man inte ska ”böja” sig för idioter men just i trafiken är män helt sjuka och blir aggressiva fort. Kommer inte tuta eller peka finger när jag väl får körkort för jag är rädd för dem helt enkelt. Möjligtvis lyfta på händerna typ som ”vad gör du” som max haha.

Jag brukar inte bry mig särskilt heller men sättet han besvarade mitt bromsljus gjorde mig så obehaglig till mods. Jag har polis i min närmaste familj också, när vi stod på platsen sa mannen lite kaxigt ”men ring polisen då”, som om han ville få mig osäker och inte våga ringa. Jag är så tacksam för att de som låg precis bakom frivilligt kom fram och sa att de ställer upp som vittnen, och att folk faktiskt påtalade vilken idiot han var. Jag har varit med om en trafikolycka som passagerare, i år är det 10 år sedan, så att hamna i en situation där jag riskerade att hamna i diket skapade så starka flashbacks.. Jag kunde höra den där smällen i mitt huvud från tio år tillbaka, hur bilen slog ner i diket. Husbilsmannen drog i hela min högersida från backspegeln bak till kofångaren..

Någonstans vill jag ju samtidigt göra något mer utifrån detta, lyfta hur viktigt det är att inte låta någon bete sig så.. Därför vill jag ha bästa förutsättningar eftersom jag polisanmält honom.

Snälla skriv hur det gick sen! ?

Ska jag vara ärlig tror jag faktiskt att hans körkort kommer ryka, låter som grov vårdslöshet i trafik.
Kan inte fatta att han drog hela din sida på bilen!
Tänk så hade du åkt ner i diket och voltat?!

Hoppas du får en fet ersättning, det tycker jag verkligen du ska ha.

Ja det låter helt förskräckligt!

Jag har varit med om nästan exakt samma sak!
För lite drygt ett år sedan körde jag med min mc på motorvägen då samma sak hände. Han låg för nära, jag markerade med bromsljuset. Han blinkade med helljusen och jag pekade finger åt honom när han körde om.

Då blir han riktigt obehaglig och prejar mig, på motorvägen, när jag sitter på motorcykel. Hade jag inte behållt lugnet där och tittat rakt fram så hade jag legat på marken där. Men det är inte det värsta, för lite senare när vi kört av motorvägen och stannat för att snacka så säger han att ”du är _bara_ kvinna. Du har ingenting i trafiken att göra”. Då gick topplocket på mig och jag slår av hans sidospegel precis innan jag åker därifrån. Han blir ju såklart asförbannad och kör på mig med flit! Han kör alltså på mig som sitter på motorcykel, med en SUV.

Jag hade riktigt tur där då det var en riktigt kvicktänkt kille som kom i mötande fil. Han la sig framför föraren så att han inte kunde ta sig någonstans, sa till honom att sitta kvar i bilen medan den där killen ringde polisen.
Polisen kom och drog såklart in körkortet för den där snubben på plats. Nu väntar rättegång för bland annat mordförsök och vållande till kroppsskada.
Senare när jag kollade upp honom så har han haft ett långvarigt missbruk av anabola och blivit dömd i hovrätten för grov misshandel och kvinnofridskränkning av sin fru.

Nu är det väldigt lätt att vara efterklok och nä, jag skulle inte ha pekat finger och jag skulle inte ha slagit av sidospegeln. Men någon gång måste man stå upp för sig själv också.

Efter det här har jag faktiskt blivit väldigt mycket lugnare och mindre hetsig. Jag låter väldigt mycket passera som förut gjorde mig skogstokig (man skulle kunna hävda att jag har haft lite problem med road rage ;-)) Jag känner att det inte är värt att försöka läxa upp folk, för de kommer ändå inte ta till sig något och ännu mindre lära sig. Speciellt när det handlar om situationer som jag inte är inblandad i, som när någon bil långt fram gör något dumt.

Som häromveckan när det var en bil med väjningsplikt som körde ut mitt framför mig när jag kom körandes. Nu tutade jag bara och visade ljudligt att jag blev irriterad. Förut kunde jag vända om, följa efter, stanna bilen och konfrontera föraren.
Och jag tar för givet att alla förare är lika impulsiva som älgar och de som kör aggressivt tar jag för givet har narkotikaproblem utan spärrar. Så när jag träffar på sådana tar jag aldrig någonting medan vi fortfarande är i rull eftersom jag aldrig kommer att hamna i överläge, i alla fall när jag sitter på motorcykeln.

Kan knappt beskriva känslan av att få vara mammaledig snart..
Är 35 och har jobbat i vården sedan dagen efter studenten.. aldrig varit långledig mer än vanliga semestern.
Alltid jobbat de flesta jul/midsommar då föräldrarledighet hos kollegorna gått före..
Bara att jag ska få vara hemma varje helg… helt ofattbart!
Nu är det äntligen min tur!

Det känns JÄTTEKONSTIGT samtidigt, jag är realistisk och förstår att all energi kommer att gå åt till vår bebis men.. sen då?
Vad gör man av all ledig tid? Hur håller man rutinerna dagligen om man inte har ett jobb att anpassa sig efter?
Är så van att jobba och det har fått mig att känna att jag för något vettigt av min dag även om det har varit otroligt slitsamt..

Löjliga tankar kanske men.. kan ni inte berätta om er mammaledighet lite?

I början – skit i rutinerna. Vila när du kan, ta hand om bebisen all övrig tid.
När du börjar bli varm i kläderna kommer du att få rutiner kopplade till barnets sovstunder. Ofta blir dagen uppdelad i förmiddag och eftermiddag. På förmiddagen försöker man komma ut (ofta ligger besök på BVC och Öppna förskolan på dessa tider, men det kanske är annorlunda i pandemitider). Sedan är det hem för att äta, sova och sedan antingen ut igen eller vara inne och mysa. Är man inne hinner man också fixa lite hemma om man vill mellan varven, men många väljer också att göra hushållsarbete först efter att barnet somnat för kvällen.

Jadu. Jag undrade samma! Är sjuksköterska och undrade hur fan man ska få tiden att gå. Min son är 6 månader nu, och nu undrar jag var dagarna tar vägen! Tiden går såååå snabbt. Kan inte fatta att han redan är 6 månader. Har inte en lugn stund just nu. Han vill bli underhållen 24/7 ? Hade varit semester att jobba ett pass nu ?

Ang rutiner… För oss har det alltid funkat bäst att ta dagen som den kommer. Blir han trött får han sova, när han är hungrig äter han osv. Är det fint väder går vi ut, regnar det mycket är vi inne. Många har väldigt strikta rutiner och det är ju bra om det funkar för dom 🙂
Upplever ibland att för fasta rutiner inte alltid är till hjälp utan kan vara ganska begränsande. Har vänninor som har väldigt strikta rutiner och inte kan göra något förrän deras barn har ”sovit och bajsat” ungefär… Låter lite trist. Min pojk hänger med på det jag gör just nu. När han sen får behov av striktare rutiner anpassar jag mig givetvis ? Njut av mammaledigheten!

Har samma erfarenhet! Vi tar också dagarna som de kommer, upplever att för mycket rutiner kan bli väldigt begränsande.

Rutiner 0-4 mån var obefintliga. Han var uppe flera timmar på natten, vi sov på dagen, amma i timmar. Levde i den typiska bebisbubblan, enda rutinen var väl barnvagnspromenaden 1 gång om dagen och bebismassage/mamma gruppen på bvc nån gång i veckan. Det blev definitivt mer rutiner när han började äta. 6mån fram till 14 mån såg ut typ såhär: Frukost- gå ut och leka- lunch- sova- mellis- ut och leka/handla- lek hemma- middag- bad och kvällsrutiner- sova. Träffade alltid min mammalediga kompis ute på lek och babbel från att han var nyfödd till 14 mån. Började jobba vid 14 mån.

Att flytta till en stad man ”egentligen inte vill bo i”, vad tror ni om det?
Sökte ett sommarjobb i staden, tänkte att ”det är bara ett par veckor”, och fick det. Jag älskar jobbet, älskar kollegorna, trivs väl inte överdrivet bra med staden i sig. Nu har det varit lite prat om att erbjuda mig att stanna kvar i minst fyra månader till och jag vet inte riktigt hur jag ska resonera.

Jag tänker lite att jag inte trivs så bra för att jag inte har något riktigt liv här? Jag gör ingenting efter jobbet, har inga vänner, och att det då lätt känns väldigt tråkigt och jag tar som ut det på staden i sig. Jag bor i en lägenhet utan möbler och där jag inte alls trivs, vilket såklart bidrar till känslan eftersom jag spenderar all tid jag inte är på jobbet där. Förstår ni hur jag tänker?

Har bott i samma stad hela mitt liv så hade ju varit ganska trevligt att testa något nytt (och har länge längtat efter en nystart), men har tänkt att OM jag ska flytta till en annan stad så ska det vara till en större stad – vilket detta inte är. Och bara det tror jag sätter lite käppar i hjulet för mig.

Hur hade ni resonerat? Flytta dit på ”prov” de här månaderna eller leta jobb i annan stad? Det är ändå ett jobb i en tuff bransch, som är ännu tuffare i coronatider…

Jag får känslan när jag läser det du skriver om att du inte trivs och skulle behöva komma bort.

Vad säger din magkänsla? Ibland är det värt att testa sina vingar istället för att bara gå på trygghet ?

Magkänslan går verkligen fram och tillbaka. När jag tog jobbet tänkte jag ”Yes, nu kommer jag härifrån, jag hoppas jag blir kvar det skulle vara fett” osv. Men nu när det faktiskt skulle kunna hända så blir jag ju livrädd. Jag vet att jag nog skulle behöva utmana mig själv i form av att flytta till en annan stad, men det är så mycket som tar emot. Jag trivs inte överdrivet bra i min stad och skulle nog behöva komma bort, men bilden jag hade av att ”flytta till en annan stad” var inte detta och därför blir jag rädd…

Förstår dig helt och fullt där!

Spännande med jobbet och nya staden!
Känns som att du upplever att du måste bestämma dig för resten av livet att bo där? Jag hade testat 🙂 Du kan ALLTID ändra dig och flytta om du slutar trivas. Låter ändå som att du har det ganska bra? Gör det hemtrevligt i bostaden och se hur det känns? Lycka till!

Jaa, men jag funkar nog lite så. Jag hatar tanken på att ge upp och att misslyckas, och att flytta dit och sedan behöva flytta hem med svansen mellan benen skrämmer mig lite. Vet att det är en dum tanke för det är ju inte så, men har lite svårt att släppa det. För du har ju givetvis rätt! Jag kommer inte bo kvar i den här lägenheten om jag stannar, så jag tänker att jag får försöka hitta ett annat boende jag trivs bättre i i sådana fall. Men det är ju också en sådan grej som tar emot – tanken på att jag aldrig kommer kunna få en lika bra lägenhet som den jag har. MEN det är ju bara en dum jävla tanke av mig haha.

Som du säger, i denna tid är jobb alltid att föredra framför inget jobb. Och du gillar ju jobbet och kollegorna = mycket värt.
Kan du piffa upp lägenheten lite, så att du trivs bättre? Utforska omgivningen genom att åka på utflykter på lediga dagar?

Men precis. Det känns verkligen så.
Jag kommer inte bo i lägenheten jag bor i nu om jag blir kvar, så då blir i sådana fall nästa problem att hitta en lägenhet jag trivs/hitta en lägenhet öht. Har ingen bil så kan inte ta mig så långt tyvärr, vilket såklart också bidrar till känslan av att jag känner mig lite ”instängd” i den här staden. Men är helt med på vad du menar!

Hur sparar man pengar? Jag får in 20 000 kr på kontot varje månad, 8000 fasta kostnader. Har alltid 0 kr på kontot efter varje månad… Era tips? Hur mycket borde jag kunna spara?

Skaffa separat sparkonto. För över en bestämd summa dit varje månad när lönen kommer. Är du ensamstående utan barn borde du ju kunna spara 5000 kr/mån med den inkomsten kan jag tycka.

Ännu bättre att ha sparandet på autogiro till en annan bank (t ex Avanza eller Nordnet) så att man inte bara kan klicka tillbaka pengarna från sparkontot inom samma bank. Upplever det lättare att låta bli sparpengar som finns på en annan bank som man inte ”behöver” logga in på.

Håller med om det här, glömmer bort att jag ens sparar pengar på autogiro och blir alltid så jävla stolt och glad när jag går in och kollar Avanza!

För över pengar direkt och rör ej. Så får du klara dig på det du har kvar. Börja med 1000:-, känns det bra så kan du öka nästa månad osv. Du bör kunna spara, bara göra. 🙂

Är det någon här som har testat Bumble? Är den mer seriös än Tinder? Testade nämligen Tinder men fick fan mardrömmar.

Blondinbella, skulle inte hon åka och vandra? Vad hände?
Tror hon är narcissist

Nä, corona kom i vägen ☺️

Ni som kan sånt, vad är det som gör att min dag/nattkräm från Filorga absolut inte går att använda med Ida Wargs face-bus?! Tar jag BUS när filorga är det sista på hyn så blir allt kornigt…. Gick bra när jag använde en kräm från Aco så det är inte själva BUSen som är fel..

Vad heter krämen? Det är någon ingrediens i den som klashar med BUSen.

Time-filler mat o time-filler night!

Nån annan som tror att moa mattson å hennes snubbe gjort slut?

Jaa

Vill köpa en bra filmkamera. Någon som kan rekommendera någon ?

Är det någon här som har börjat plugga i 30-årsåldern? Känner mig mer och mer sugen på att utbilda mig, men utbildningen jag vill gå finns bara i Uppsala och det är 50 mil från allt jag känner till och jag får ångest bara att tänka på att börja om i ny stad som 32-åring.

Bara gör det. Du kommer med största sannolikhet inte att ångra dig. Finns massor som börjar plugga i din ålder så känn ingen stress kring det. Och OM du ändå skulle göra det så bara kom ihåg att du bygger för nåt större, dvs din framtid.
Nu är jag lokalpatriot, men alltså Uppsala är en otroligt fin stad. Behöver du en guide sen (om ett halvår??) så bara hojta! 😛

Jag tror att det är en jättebra idé! Aldrig fel med en utbildning, särskilt om du har hittat något som intresserar dig. Och det är länge kvar till pension, så det gäller att hitta något att trivas med ?

Säg att utbildningen tar fem år. Ställ dig då följande fråga: Vill jag vara en 37-åring med en XX-utbildning, eller vill jag vara en 37-åring utan? 37 blir du hur som. Men vem vill du vara när du är 37? Min mamma började plugga till ingenjör när hon var 15 år äldre än dig. Gick toppen. Nu är hon 65, trivs ännu fantastiskt bra med sitt jobb och är hur nöjd som helst. Att ha flera yrken under ett liv kommer bli vanligare och vanligare då arbetsmarknader hinner förändras så mycket på kort tid numera. Se det som att du ligger lite i framkant ? Och Uppsala får du ser som ett äventyr. Man kan ju alltid flytta därifrån sedan… ?

Tack hörrni, ska prata med syo på torsdag och se vad jag behöver göra för att ens se om jag kommer in ?

Märklig fråga men någon som vet om man kan hitta gamla tidningar från typ 80-talet, alltså mer Okej, Frida osv. arkiverade? Har en släkting som modellade under den tiden och hade varit en rolig present

Kanske på tradera ?

KB! Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek. Biblioteket samlar in och bevarar allt tryckt material som ges ut i Sverige sedan 1661. Detta gäller alltså även det du söker. Ring/mejla dem med din förfrågan. Eller gå dit ?

Du kan ju inte få tidningarna därifrån, men du kan få kolla i dem, och ta kopior 🙂

Även UB i Lund!

Börja äta kött om du ej gör det. Näringsbrist kan utlösa det du beskriver.Tror du kan slå på en fil i en dator i ditt lokala bibliotek (har allt sparat i svartvitt).

Han @henrikwahlstroem borde ha koll på detta! Fråga där.

I öppet spår för ett tag sedan fanns det en tråd om uttryck på andra språk som översattes till svenska. Är det någon som minns? Hittar inte när jag letar.

Vad brukar ni göra när ni har tråkigt?

Dåliga saker tyvärr. Äter för mycket och nätshoppar.

Kollar på film, håller på med appar eller spanar efter harar

BEHÖVER HJÄLP??
Bor på bottenvåning och grannarna ovan mig har fest varje dag. Nu har de också fest och varje helg får jag städa på min altan efter de…!!! De är glasflaskor, glasbitar, SPOTTLOSKOR på mitt nya bord, cigg fimpar, kapsyler…. snälla ge mig råd hur ja ska gå tillväga. Försökt säga till de men de är snorungar som ej lyssnar ???

Har fest varje helg menade jag ***

.

Helt ärligt så hade jag nog bett grannen i nyktert tillstånd komma förbi in på din balkong för att se vad som händer när grannen har fest. Tror inte det är någon idé att ta det snacket med en berusad snorunge 😉

Tack för svar, ska gå och knacka på imorgon. Mår så dåligt över detta, ser ut som ett bombnedslag på altanen?

Håller med S. Men lyssnar de fortfarande inte så ring störningsjouren och/eller din hyresvärd/bostadsrättsförening.

Stort tack för era tips ❤️

Gud så äckligt. Visst har jag varit berusad ofta i yngre dagar, men det där är väldigt ociviliserat. Är det vuxna människor eller tonåringar som inte har föräldrarna hemma?

Ring alltid störtningsjour när de festar på ett störande vis. Detta är aldrig ok i en hyresfastighet (där man har en plikt att visa hänsyn mot sina grannar), särskillt inte på nätterna (alla har rätt till normal nattvila och grannarnas aktivitet ska ej förstöra denna). Ta bilder. Och filma med mobilen, både när de har fest, upp mot deras balkong, och din egen alltan. Gör detta upprepat och anmäl sedan hos hyresvärden. Om hyresvärden inte vill hjälpa dig går du till hyresnämnden. Ev kan det också vara ett polisiärt ärende. Låter som att det du beskriver kan rubriceras som skadegörelse eller dyl. Detta är en typisk sak man kan bli av med sitt hyreskontrakt för. Om du är medlen i hyresgästföreningen, rådfråga dem (de har specialiserade jurister). Är du inte medlem, bli. Det kan vara toppen att ha dem i ryggen mot värden, ifall denna lägger sig på latsidan och kostnaden är i sammanhanget försumbar. Lycka till. Lider med dig. Låter förfärligt ?❤️

Speciellt spottloskor i dessa tider. Och plocka upp krossat glas kan inte klassas som lite obehag. Det är verkligen ett intrång på många vis. Dina tips är bra.

Fota varje gång det sker så har du bevis på antal tillfällen och hur illa det ser ut.

Lady Dahmer är så barnslig, sitter med en cigg i minnen på ett av de senaste instafotona. Förstås för att provocera de som vill ge råd, som hon inte vill ha, för att öka chanserna att bli gravid. (Gå net i vikt, sluta röka).

Varför skulle det vara en provokation? Hon röker väl för att det är gött. Rökare och feta kan också bli gravida vet du.

Fast hon lägger ut det på insta för att framkalla en reaktion. Så uppenbart är det. Hon är outhärdligt omogen för sin ålder.

Jag misstänker att åldern är största hindret för graviditet här. Funderar själv över hur lätt det är att bli gravid vid 40+, då jag har en mirena som suttit i fem år på måndag ??

Ho rögar väl så länge ho tycker det är gott

Någon som har bra tips mot en orolig mage? Skulle gissa att det beror på stress.

stressa mindre

Oj tack ska genast lägga ner med stressen??‍♀️

Det är ju därför du har en orolig mage? Då är det ju det du ska åtgärda?
Du tar inte och bara sätter ett plåster på ett sår om det sitter på en bruten fot. Man tar ju och behandlar den brutna foten då ju!

Testa mindfullness

Varit med om 2 gånger på senaste (separata tillfällen/ungängen) att jag varit bjuden på fest och haft med mig egen mat/dricka där värden ändå vill att det ska swishas X antal hundralappar efteråt, är det inte för dekorationen så är det för fördrinken. Fick precis ett meddelande om att det ska swishas för förra helgens fest’s dekorationer.

Jag är mållös, detta har alla varit relativt nya sällskap och jag har bott halva livet utomlands, så vet inte om svenskar gör så här?

Vad hade ni gjort, hållt minen och swishat för att behålla friden eller sagt ifrån? Känner mig lite förnedrad faktiskt.

Alltså va?? Nej jag skulle absolut inte betala vilket sjukt beteende. Isf ska ju det vara uttalat innan festen att om man vill vara med får man swisha lite pengar för dekorationer/mat/whatever. Man kan ju inte helt plötsligt ba ”du förresten swishar du mig ett par hunkor, tack för att du kom i lördags btw”. Så oförskämt och märkligt. Finns ju folk som inte ens KAN lägga pengar på sånt.

Alltså om man själv väljer att bjuda in till fest och man själv väljer att dekorera och hålla på får man stå för det själv eller be alla om bidrag innan. Häpnar verkligen. Haha är så sekundärarg här!

Och hur mycket kan lite pynt kosta? Ska alla swisha flera hundringar? Låter som dom försöker tjäna pengar på er ?

Nej gud, det är inte nåt svenskar i allmänhet håller på med, aldrig hört på maken! Skulle skita i att swisha och inte gå nästa gång.
Man väljer ju själv om man vill ha fest och de kostnader som då följer?

Verkligen. Dekorationer gör inte festen, så vitalt är det inte. Att då begära att gästerna ska betala för dem? Snacka om antiklimax. Ingen kan väl vilja gå på värdens framtida fester om kraven är sådana? Sjukt märkligt!

Sånt avtalar man om innan särskilt om det handlar om flera hundralappar. I så fall bidrag till mat- och dryckkostnad, inte till dekorationer när du har medhavd mat och dryck. Vad är det för dekorationer varje gäst ska betala X antal hundralappar för?

Skulle sagt ifrån direkt! Om upplägget är kostnadsdelning så kommer man överens på förhand, både om detta och om budgeten sanm vad som ska köpas/ingå/tas med. Har inget sådant avtalats på förhand och man blir bjuden till fest, då är man bjuden. Punkt! Tycker hela din upplevelse låter mycket obehaglig. Jag hade också blivit illa till mods och tagit upp det direkt. Ibland får man välja det minst obehagliga vilket konfrontation låter som i det här fallet ?‍♀️ Lycka till ❤️

Oj tack ska genast lägga ner med stressen??‍♀️

Någon som har tips på dippsås till rispapperrullar? En med jordnötssmör och en utan tänker jag. Båda måste vara vegetariska (så ingen fisksås och sånt) 🙂

Börja äta kött igen så kan du äta allt istället 🙂

Men gud…

Jag kan äta allt men vill inte 🙂 Väljer själv att inte äta kött och är nöjd med det 🙂

0,5 dl sweet chili sås
0,5 dl vatten
2 msk jordnötssmör
0,5 msk japansk soja
En liten bit ingefära
Mixa ihop!

Sen brukar jag ha sirachamajo också, brukar köp den färdig men det finns ju vegetarisk Majo så man kan blanda ihop själv. Ska också vara gott med hoisinsås, vet ej om det är vegetariskt dock.

Någon gång för längesedan gjorde jag en dippsås till rispappersrullar på typ lime/apelsinjuice, soja, lite socker, färsk chili och kanske lite olja eller något? Testa vettja!

Ja!!!! SÅ enkelt och SÅ GOTT. Koka upp soja sås med jordnötssmör, bara några minuter tills den blir lite tjockare. PERFEKT till risrullar!!!!!!!!!!!

Hej, här kommer lite reklam för mitt tiktok konto Travelbytrain.
Har precis startat det för att dela med om mina resor jag har gjort med tåg. Jag försöker inte uppmuntra någon att resa nu men mer att inspirera när allt förhoppningsvis blir bättre. Jag är ingen kameraproffs och är ny på det så ta gärna en titt annars så strunta i min kommentar bara. Tack 🙂

Ett grannbarn pratar om att gå ner i vikt, hon är 8 år. Hennes kompis började prata om att det va dåligt att spy upp maten.

Hur hanterar jag det här?

Prata med föräldrarna till att börja med om du känner att du är orolig och vill göra något.

Det är det jag vill göra, men Jag vet inte vilka föräldrarna är.
Kan man verkligen leta upp föräldrar och prata med dom om sånt?

Flickan sa att hennes syster säger att hon måste gå ner i vikt.

Istället för att försöka läsa på hit och dit undrar jag om någon har koll på huruvida det torde vara lättare att komma in på juristprogrammet på Stockholms universitet än på Oxford eller dylikt universitet? Är inte själv intresserad men tycker att en bekant resonerar märkligt och orealistiskt.

Självklart att det lättare att komma in på Stockholms universitet som svensk än på något toppuniversitet i Storbritannien. Väldigt mycket billigare och mindre krångligt är det också. Det är väldigt mycket papper som ska lämnas in till UCAS, svenska betyg ska översättas etc.

Med Brexit lär det bli ännu rörligare, och dyrare! Vill dock påpeka att en polare till mig sökte till läkarprogrammet på KI tre ggr utan att komma in (blev bortlottad). Så då tröttnade hon och sökte till Cambridge istället. Kom in på första försöket. Den läkarutbildningen var alltså rankad 1:a i välden då! Alltså är det nog svårt att generalisera. Beror också på vad din kompis läst på gymnasiet. Har man läst IB får man väääldigt fördelaktig betygsöversättning i vissa länder (eller fick då jag gick ut gymnasiet iaf).