Det här inlägget handlar inte om influencer per se, men liknande inlägg har varit uppskattade tidigare eftersom kommentarsfältet ofta fylls med bra tips och rekommendationer från er läsare.
Gränsen mellan podd och annat inläst material är hårfin, ta exempelvis P3 Dokumentär, som räknas som en podd trots att innehållet skiljer sig markant från exempelvis influencerpoddar som mest handlar om influencerna själva.
Så det här inlägget är kanske på gränsen för vad Bloggbevakning normalt handlar om, men jag tänker att många är hemma mer än vanligt just nu och välkomnar kanske tips på saker att lyssna och titta på – så därför skriver jag det här inlägget med mina bästa fakta/dokumentär tips i alla dess former.
Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim fick se sin egen farbror Inge Torkel på en förteckning över hjärnor som skickats från anstalten i Lund och började kontakta fler anhöriga på listan. Efter över ett års undersökande, där nya fakta om anstalten presenteras, kommer nu berättelsen om Vipeholmsanstalten i fem avsnitt.
Jag lyssnade själv på P3 Dokumentären om tandexprimenten som ägde rum på Vipeholms sjukhus för flera år sedan, och förfasades redan då.
Det som framkom i den är chockerande att lyssna på, men känns, med facit i hand, som toppen på isberget.
Ekots grävande reporter Randi Mossige-Norheim har nu gjort en dokumentär i fem delar om människorna som tvingades leva sina liv på Vipeholm, som andra klassens medborgare – helt utan vare sig mänskligt värde eller rättigheter.
Det är helt sjukt hur det här sanktionerades av svenska staten, som höll Vipeholm öppet ända fram till 1982.
Här hittar du den.
Den norska serien 22 juli är en dramatisering av Anders Behring Breiviks terrorattentat, men utan direkt fokus på honom.
Istället fokuserar serien på Norge, före, under och efter dådet och människorna som, på ett eller annat vis, fick sina liv extremt påverkade av dådet, de flesta utan att vara direkta offer eller nära anhöriga, men som ändå fick dådet inpå livet.
Man tittar närmare på den högerextremism som fanns i Norge vid tiden för brottet, med den bloggare som inspirerade Breiviks gärningar. Man får även en inblick i sjukvårdspersonalens situation på ett annorlunda sätt, och hur människor tänkte och kände under tiden som alla fortfarande trodde att dådet var utfört av islamistiska fundamentalister.
Slutligen får man även följa några journalister och deras jakt på sanning vad gäller polisens katastrofala agerande i anslutning till skjutningen på Utöya.
Linnéa Kuling och hennes familj välkomnades in i en kärleksfull och varm gemenskap och kunde för första gången på länge andas ut.
De såg det inte. De anade aldrig att de var pjäser i ett spel där de vändes mot varandra och att reglerna de troget följt långsamt ledde dem till splittring.
I den självbiografiska ljudboken Knutbyflickan ger Linnéa Kuling en unik insyn i en av Sveriges mest omtalade sekthärvor – genom barnets ögon.
Linnéa Kulings bok ”Knutbyflickan” berör ytterst lite de mord som satte Knutby på kartan, utan fokuserar mer på Åsa ”Kristi Brud” Waldau (idag Jakobsson) och den makt hon utövade över församlingen och som förvandlade en öppen och trevlig församling till en fruktansvärd sekt där människor misshandlades, både psykiskt och fysiskt.
Boken avslutas med den rättegång som ägde rum i början av 2020, där flera högt uppsatta församlingsmedlemmar dömdes för olika brott. Åsa Waldau dömdes för 8 fall av misshandel, bland annat av Linnéa Kulings mamma, men även av den person som skrivit boken jag kommer tipsa om här nedan, trots att jag inte läst den än.
Jag har lyssnat på Linnéa Kulings bok på Storytel men finns ju så klart även i tryckt form. Enklast är att googla så blir ingen nämnd, ingen glömd. 🙂
För första gången berättar hon nu sin historia. Redan som tonåring flyttade hon hemifrån till Knutby och Filadelfiaförsamlingen där.
Men det som började med optimism och gemenskap i en idyllisk by urartade totalt. Josefine blev misshandlad, psykiskt nedbruten och hjärntvättad.
Under 25 år förvandlades hon från en trygg och framåt tonårstjej till en robot, vars största skräck var att hamna i onåd. Hon fråntogs rätten att vara mamma till sina två barn, rätten till samliv med sin man och kontakten med sina föräldrar.
Hon förlorade också sin värdighet och identitet. Först när det kom fram att hennes dotter utsatts för sexuella övergrepp lyckades hon och familjen bryta sig loss.
Josefine frågar sig: Hur kunde jag lära mig att tåla så mycket smärta? Jag var en slav, en slaskhink. Värst av allt var att den här vardagen blev helt normal.
Josefine Frankner (fd Waldenvik) är den kvinna som i Linnéa Kulings bok kallas ”Camilla” och vars dotter blir sexuellt utnyttjad av Knutbysektens manliga pastor, och som även fälls för detta i ovan nämnda rättegång från 2020.
Jag har nämnt det som hastigast tidigare, men jag lärde känna både Åsa Waldau och Josefine Frankner när jag var i tonåren och hälsade även på dem i Knutby. Detta var långt innan Helge Fossmo gjorde entré, morden 2004 utspelade sig och församlingen förvandlades till en sekt.
Jag hade svårt att förlika mig med bilden av Åsa som en maktgalen sektledare, särskilt så länge ”Jossan” tog henne i försvar, men inser nu att tonåriga Camilla, och resten av den församling jag var medlem i på mitten av 90-talet, blev manipulerad av den karismatiska Åsa, som på den tiden använde sin karisma till någonting bra.
Josefines bok är liksom sista spiken i kistan för den gamla bilden av Åsa, eftersom jag vet vilken relation de båda haft.
Så vill du på djupet veta vad som hände i Knutby efter att Helge Fossmo hamnade bakom lås och bom – läs Linneás bok, håll ögonen öppna efter Jossans bok när den släpps och faktiskt också – se de sex avsnitten av Uppdrag Granskning där alla, till och med Åsas son Viktor, ställer upp för intervju.
Fy fan vad det är farligt när folk slutar tänka själva och blir totalt livegna i händerna på maktgalna människor med minst sagt problematiska agendor.
Föregående inlägg 