Artikel i ETC om influencers och barn

Igår publicerade tidningen ETC en artikel av Kristin McMillen, som jag blev intervjuad till tidigare i veckan då ämnet var influencers och barn – ett mycket aktuellt ämne just nu.
Eftersom att journalister oftast är begränsade vad gäller utrymme så blir svaren nästan alltid nedkortade, men jag gjorde intervjun i skrift och skulle gärna vilja dela två frågor och svar som inte blev så omfattande som jag hade önskat.
Jag brinner för mitt jobb och kan prata hur länge och mycket som helst i ämnen relaterade till det så here goes.

Hållningen kring barnens integritet skiljer sig väldigt mycket mellan svenska influencers. Isabella Löwengrip valde till exemel länge att dölja barnens ansikten, för att sedan ändra sig. Kenza berättade nyligen att hon ska börja bli mer ”försiktig” att visa upp sin son i sociala medier.  
Varför gör influencers så olika i denna fråga?

Isabella hade redan innan hon fick barn, problem med stalkers och liknande och insåg nog snabbt farorna med om hennes barn enkelt skulle gå att känna igen och agerade därefter.

Jag tror helt ärligt inte att så många andra nyblivna föräldrar tänkte i dessa banor, då de flesta varit förskonade från sådant som drabbat Isabella. Jag tror inte att det så mycket varit medvetna beslut av andra influencers att visa upp barnen, jag tror snarare att de inte ens reflekterat över det utan det har bara känts självklart att visa upp även den här delen av livet.

Anledningen till att fler influencers börjat fundera i banorna att kanske bli mer restriktiva med att visa upp sina barn är för att debatten har väckts. 

Vissa influencers fattar beslutet för att de genuint har kommit till slutsatsen att det är det absolut bästa för barnen, medan andra gör det för att plocka pluspoäng och åka lite snålskjuts på en debatt som någon annan fått dra igång. I uppförsbacke.

Hur tror du att ett barn till en influencer påverkas i längden av att visas upp i sociala medier? 

Jag är rädd för att ett barn kan påverkas otroligt mycket, redan som väldigt ung och få en helt skev bild av både sig själv och verkligheten. Det vittnar Jakob Liebermann om när han medverkar i radiopodden ”Gott Snack”, där han berättar om hur hans treåring – som exponerats till max på sin mamman kanaler och mot sin pappas vilja – hoppar i soffan hemma hos pappan och plötsligt skriver att ”vi måste ta om, vi måste ta om, det blev inte bra”, i tron om att han inte presterat på topp inför den kamera som han verkar tro alltid är igång och filmar honom, vad han än gör.

Att från en tidig ålder indirekt lära ett barn att hans värde sitter i hur många likes, kommentarer och följare han indirekt får via sina föräldrars sociala medier kan resultera i en skev självbild och en extremt dålig och prestationsbaserad självbild där man bedöms för det man gör, inte för den man är. 

Jag tror även att barn som utsätts för det här kan komma att ha svårt att veta vad som är på riktigt och vad som är spelat eller stageat för sociala medier då den gränsen för längesedan suddats ut. Bristen på integritet från unga år kan leda till en vilsen och samtidigt gränslös människa senare i livet som inte har en aning om vem hen är egentligen.

Vissa barn kan nog även komma att bli utåtagerande och bittra på sina föräldrar som exponerat dem på alla utlämnande sätt som går utan en tanke på deras integritet eller på att det en dag riskerar att komma ikapp dem.