Jag tycker det är intressant, det som Ellinor tar upp.
Det pratas hela tiden om att det är så jämställt, hur män och kvinnor delar på exempelvis föräldraledigheten, men samtidigt så ser man väl väldigt olika på det.
Värderar mannens och kvinnans identiska delar på olika sätt.
Kvinnans del ses ofta som en ren självklarhet, medan mannens ska berömmas och axelklappas för – trots att det egentligen är en och samma sak.
Mammor är hemma med sina barn, medan en pappa ibland till och med kan påstås ”passa” sina egna barn, eller sitta barnvakt till sina egna barn. Som att det inte är en lika stor självklart som när kvinnan gör det, utan att när mannen gör det så uttrycks det som en prestation utöver det vanliga som bör uppmärksammas.
Det är allt som oftast kvinnor som tar upp det här och kritiserar det, men vem eller vilka är det som gör den här distinktionen mellan män och kvinnor?
Det är ju vi? Samhället? Män, kvinnor och ickebinära?
Eller är det inte vi? Om det inte är vi, vilka är det då?
Är det bara männen som uttrycker dessa åsikter? Det är det väl inte?
Är det en känsla som genomsyrar samhället? Hur ska vi syra bort den då i så fall?
Här tror jag minsann att vi något att bita i över långhelgen, eller vad säger ni?
Föregående inlägg 