Man hör folk säga – ”alla människor har samma värde”.
Han vi det egentligen?
På pappret och i folkmun ja, i verkligheten nej.
Jag känner mer och mer att jag tappat mitt värde. Inte bara med mitt jobb, utan mer och mer även generellt som människa.
Jag har gått ifrån att naturligt vara den där glada, positiva, starka, trygga, kloka, busiga sociala tjejen till att bli någon som istället nu behöver anstränga mig för att välja att vara så för att orka, för att överleva. Vad beror det då på? Jo, det är endast beroende på yttre omständigheter som dessutom ligger ligger och har legat fullständig utom min kontroll.
Som pandemin tex. Den har slagit söner mitt liv fullständigt och jag ser inte när jag få chansen att resa mig. Vill man ens att jag ska kunna resa mig? På det får jag sota för…jag precis allt känns det som.Kan inte gå in på detaljer men jag vet att många vet precis vad jag pratar om.
Man dömer mig, när jag då försöker stå upp för mig själv. Då heter det istället ”Men Anna, snälla ta av dig offerkoftan, slut gör dig till ett offer. Trots att jag står här helt jävla naken bokstavligen.
Så, för att jag är ärligt talat/talar om mina känslor, är jag då ett offer?
Är det nån som förstår exakt hur det känns?
Och hur svårt det är att känna att man inte förtjänar sitt liv, sin plats, att man inte får leva sin passion och det som man vet att man är jävligt bra på. För det får inte jag, och det är för att jag varje dag blir stämplad av antingen unga människor som ännu inte förstår bättre/vilket jag kan förstå. Men när sk vuxna gör det och vill dra mig i slutsen och verkligen se mig blöda…och det är där som jag själv inte förstår syftet.
Varför vill man så gärna förstöra mitt liv?
Varför får jag inte leva?
Varför får jag inte göra det jag är bra på?
Varför går man på mig om mitt utseende?
Varför är min kropp, min vikt såååå viktig?
Varför får jag inte visa glädje?
Varför ser man bara problem?
Varför vill man göra mig illa`?
Jag har inte gjort ont mot några annan.
Detta görs systematiskt mot mig för att förstöra för mig, förstöra mitt liv.
Man jag förtjänar inte det. Så när ska det ta slut?
Du – Ni vet vilka ni är. När ska det skuta?
Jag syns, det vet jag. Men hörs jag?
För jag undrar verkligen när det ska ta slut
Alltså...
Det är en sak att skoja om pulversås eller liknande med Anna efter att man fått sig en tjuvtitt i skafferiet och sett flera stycken lådor som de står ”Blå Band” på.
Det Anna beskriver nu i sin story är så långt ifrån pulversås-humor som man kan komma.
Det är rena trakasserier som verkar ha brutit ner henne så till den milda grad att hon börjat tvivla på sitt eget värde som människa.
Jag har en känsla av att den offentliga person i Sigtuna som fick ringa polisen pga trakasserier är Anna Book, men det är bara min gissning.
Någonting är det ju som fått henne att skriva dessa storys och snudd på vilja kasta in handduken.
Så här stod det i lokaltidningen:
Kändisen skriver i en Facebookgrupp om att en man i en silverfärgad bil kört nära huset och skrikit med aggressiv röst olika saker.
Nu vädjar kändisen om tips om någon i området med omnejd sett den silverfärgade bilen, troligtvis en Volvo av äldre modell.
Jag hoppas verkligen att polisen får tag på den eller de som trakasserar Anna.
Inte bara för att Anna själv ska få vara ifred, utan även som ett varnande exempel till de som funderar på att dra iväg och slentrian-trakassera någon – att man faktiskt KAN åka fast.
Här backar jag faktiskt Anna, trots att vi inte drar jämt alla gånger.
Trakasserierna måste upphöra och det BUMS!
Föregående inlägg 