Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 🙂

Ps! Tjafsa mindre!

495 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Alltså! Bebis blöja läcker varje gång hon bajsar….. 4,5 månad gammal. Helammar förutom lite ersättning på kvällen. Whyyyyyyyyy!!!! Har såklart testat olika märken, olika storlekar osv.

      Vart läcker det? På ryggen eller vid benen?

      Gå upp/ner en storlek 😊

        Och glöm inte att inte att vika ut ”flärparna”

      BebisEN!! 🤓

        BebisenS*

      🩸👀

      Var samma för oss. Håll ut så ordnar det upp sig när ni inför fast föda och bajset inte är i flytande form längre 😅

      Så var det för oss också men det gick över så snart bebisen började äta lite vanlig mat vid sex månader. Inte kul att byta kläder och tvätta av bebisen varje gång men det går nog över snart för er med!

      Testa babypotting.

      Testa som en sa en annan storlek men också annat märke på blöja. Mitt barn rumpa passade bäst i libero. Min kompis bebis rumpa passade bäst i pampers.

      Ni har kanske fel storlek, men eftersom ni prövat olika spänner ni nog inte på den tillräckligt tight! Dra åt ordentligt, de där små fluffmagarna klarar det.

      Om du ger ersättning på kvällen helammar du inte. Helammar = ger inget annat än bröstmjölk.
      Är som att säga ”jag är vegan men äter lite kyckling på kvällen”.

      Inte för att det är relevant till din fråga egentligen men är själv i ammande fas och förstår inte alla som säger att de helammar men ger ersättning också. Säg att du delammar eller bara ”ammar men ger lite ersättning”.

        Lol herregud. Rätt ska’va rätt!

        Vilken onödig kommentar när det inte hade ett smack betydelse för TS fråga… var ju glasklart vad TS menade.

        Även om jag kan köpa argumentet varför man i vissa sammanhang bör hålla sig till den helt korrekta definitionen så tycker jag i många sammanhang att det är en ”konstig” definition. Om man ammar sitt barn vid varje måltid men låter bebisen slicka lite på fingret som man doppat i tex buljong en gång om dagen så ska man enligt definitionen säga att man ”delammar”. Ett sådant slick påverkar inte min mjölkproduktion och påverkar heller inte bebisens mättnad eller någonting, ändå ska man då säga ”delammar” och behöva besvara följdfrågor som ”jaha hur ofta ger du ersättning?” Typ.

        Om TS bara hade skrivit ”jag delammar” så hade man ju fritt kunnat tolka om hontex ger 50% ersättning eller kanske tom ger fast föda vid några måltider. Och då kanske det låter lite ”konstigare” att blöjan läcker hela tiden. Nu är det istället många som känner igen sig i att i början, när bebisen nästan uteslutande levde på bröstmjölk, så var det vanligt att blöjan läckte mer. Helt korrekt hade väl varit att skriva ”förutom lite ersättning på kvällen så ammar jag enbart” men herregud, det är väl ingen doktorsavhandling?

        Sorry att jag spårade iväg helt nu men blev så irriterad av ”pekpinnen” här mitt i natten haha.

          Det är väl ingen konstig definition? Om du ger slick på fingret är det ju smaksensationer/prover. Du behöver ju inte säga att du delammar då men ”rätt” är väl att du ammar och har introducerat smakprover. Termen helammar innebär ju att bebisen inte får i sig något annat än bröstmjölk – det ligger liksom inte en värdering i det utan det är ett faktum bara? Varför vill man säga helamma istället för amma om man nu inte helammar? Jag säger för all del aldrig att jag helammar förutom i kontakt med vård eller liknande där det kan vara relevant information, annars säger jag ju bara att jag ammar.

          Jag lägger som sagt ingen som helst värdering i om man helammar/delammar/inte ammar alls. Det är en rent språklig fråga. Det är som sagt som att jag säger att jag är vegan men äter en portion kyckling på kvällen. Kan jag då kategorisera mig som vegan för att all annan kost under dagen är vegetabilisk? Och bli superkränkt om någon anmärker på det med att försvara att min upplevelse av att vara vegan?

        Men herre min jee.. Har själv helammat 3 barn i 6 månader var + 1 år efter det.. Men ÄNDÅ skulle jag aldrig droppa en sån onödig kommentarer? Skärp dig, en dag kommer du inse att amning inte gör dig helig. Helammar du för att du tänker det är bäst för din bebis och dig eller för att använda det till att trycka ner andra lite som inte är lika duktig som du?

          Jag delammade mitt första barn som fick tillägg i form av ersättning. Mitt andra barn helammar jag. Jag har väl inte lagt någon värdering i själva amningen, människa? Jag skrev endast om en felaktigt använd term som jag ser att många använder. Hur kan du bli så sekundärkränkt över det?

            Du valde ett bra alias i alla fall

      Babypotta/EC och tygblöja! Har inte haft en enda bajsläcka med baby nr 2!

      Bebis? Min bebis, mitt barns.. Varför sånt barnspråk?

        Nu spårar jag ur igen, haha. Men jag har länge undrat varför folk stör sig så mycket på det där uttrycket! 😂 Min tolkning är att de som skriver ”bebis” istället för ”bebisen” gör det för att på något sätt humanisera bebisen. Alltså att de skriver ”bebis” för att de i ett annat sammanhang hade sagt ”Lisen” eller ”Olle” men så måste de anonymisera och då vill de ändå liksom kalla den för någonting. Att skriva ”bebisen äter mat” blir ju mindre personifierat än ”Bebis äter mat” på något vis. Det sistnämnda blir ju mer ”Olle äter mat”.

        (Jag själv skriver inte ”bebis äter mat” men stör mig inte på när andra skriver det).

      Äckligt det låter 🤢

        Det ÄR superäckligt när bebis bajsar. Extra äckligt när bebis helammar men också äter gröt tre gånger om dagen. Det är därför man får barnbidrag.

      Åh nej! Ett tips är att verkligen se till så blöjan sitter rätt. Min blöja kan också läcka avföring ibland och då kan jag ha slarvat med att dra ut den ordentligt vid skinkorna 🙂

    Någon som vet om man kan sola samma dag som man fått vaccin mot corona?

      Det borde man väl kunna, annars tror jag man hade hört varningar om det i media osv eftersom det varit så varmt på sistone och vaccineringen har ju varit aktuell under hela sommaren.

      Det var en av mina biverkningar. Kraftig reaktion av solen. Jag är mörk, bränner mig aldrig och smörjde in mig med SPf 30 på kroppen och SPF 50 i ansiktet.

      Fyra dagar efter vaccinationen var jag på stranden en liten stund och blev enormt röd. Alltså kräftröd på rygg och ben. Har aldrig blivit innan.

      Ringde 1177 för jag trodde det var en allergisk reaktion eller liknande. De hade då hört om liknande exempel i samband med vaccinationer.

      Så mitt råd, ta det lugnt och smörj in dig.

      Ja men var försiktig i solen som alltid. Jag kände ingenting annat än öm arm men vet folk som fått feber.

        Kan tilläggas att solkräm bara hjälper mot att bränna sig inte från att skydda sig mot att få hudcancer, kläder och skugga och inte pressa på stranden om man vill hålla sig frisk och rynkfri 😊

          Bäst att sitta inne hela sommaren och få d-vitaminbrist istället! Det är nyttigt 👍

            Säger inte att man ska sitta inne, men många verkar ligga ute och pressa i solen i ett försök att få ändrad nyans, man kan göra saker med måtta och inte allt eller inget 😊

              Bara för att man är brun ligger man inte nödvändigtvis och pressar. Är man utomhus får man sol på sig, oavsett om man ligger och solar eller promenerar/spelar paddel/grejar i trädgården/åker båt etc. Många tycker om att vara utomhus denna årstiden utan att ha solbränna som syfte.

                Ja och om man är ute mycket och inte vill ha större risk att få hudcancer så kan man ju tänka på att kanske försöka ha någonting som täcker 😊

                  Men man kanske vill känna den varma sköna solen på sin hud de få månader man kan här? Herregud.

                    Man får göra exakt som man vill, springer inte runt om kastar skynken över alla. Tycker man ska vara medveten om vilka risker man tar då solskydd med hög faktor ger en falsk trygghet och antalet människor med hudcancer har ökat väldigt mycket.

          Har du någon källa på att det inte hjälper mot hudcancer?

            Har ju varit överallt på nyheterna för bara en vecka sen ungefär.

              Då borde det ju vara superenkelt att länka till en trovärdig källa, eller hur?

            Det är tvärtom frågan ska ställas. Det finns inga källor eller bevis som visar ATT solkräm skyddar mot hudcancer. Bara att det skyddar mot att bli svedd i huden.

              Ja det skyddar mot att bli bränd och det är väl att bli bränd som är farligt? Det och vissa födelsemärken.

                Att bränna sig ger brännskador men det är inte det som orsakar hudcancer 😊

                  Jaha, då kan jag slappna av då! 😄 Gör inget om man bränner sig nån gång då och då då. Om jag skulle hitta fakta som stöder det du säger.

                    https://www.aftonbladet.se/halsa/a/416l6E/inga-belagg-for-att-solkram-skyddar-mot-malignt-melanom

                    Säger inte att få brännskador är något positivt men så som jag tolkar informationen som getts av de som forskat i ämnet så är det inte brännskadorna som orsakat cancer.

          Det där med rynkor vet jag inte om jag tror på.. Vi i vår släkt (8 mostrar, 8 tjejkusiner) lever för stranden. Vi ärdär från 9-19 oftast. Ingen är rynkig. Jo klart lite, alltså men extremt lite. Kanske är bra gener, men i vår släkt påverkar solen inga rynkor 😅

            Och jag har jobbat med flera olika personer som spenderat sina arbetsdagar utomhus varje dag i Queensland i deras typ 50-åriga liv och samtliga har en mycket mer åldrad hy än jämfört till exempel med mina egna föräldrar på hemmaplan 🙂

          Så man ska inte va i solen och njuta eller? Nä, vill inte leva så. Då borde väl alla ha/få hudcancer, så är det ju inte.

            Nä tänk att få RYNKOR när man blir äldre, så hemskt!!! Bäst att ta på spf 350, vinteroverall utomhus när man måste gå ut men helst sitta inne hela sommaren

            (OBS IRONIIIIII)

    Känner mig så otroligt ledsen. Lämnade en destruktiv relation för ett år sedan och är så stolt och glad över det beslutet. Nu när jag äntligen har börjat träffa nya så känns det som att mitt självförtroende bara blir sämre och sämre. Jag har träffat en hel del killar genom Tinder, men det är verkligen ingen som vill träffas mer än en gång. Jag känner mig egentligen ganska fin, trevlig och rolig ibland, men när jag får nobben gång på gång så börjar jag tvivla på om jag verkligen är en bra person.

    Hur skall jag egentligen hantera att bli dissad hela tiden? Är 28 år och känner mig ganska stressad över att hitta någon att bilda familj med, men har också sådan lust att bara träffa någon och ha kul.. Förstår inte vad jag gör för fel 😔

      Känner igen detta så mycket, bortsett från att jag inte har haft någon relation alls. Är i samma ålder som du, använder tinder men får också bara en träff. Ibland räcker det, Ibland är det helt okej att bara träffa någon att ligga med eller whatever, men vill också träffa någon som det kan bli något med.

      Dels tror jag att tinder är lite sådär ”fortsätta tills man hittar det bästa”=man tror att det alltid kan bli bättre. Men dels har det nog mycket med det happydating säger. Jag har börjat reflektera massor sen jag upptäckte hennes Instagramkonto, podd och bok. Kolla in hennes konto på Instagram (podd och Instagram heter samma), det är mycket där som verkligen är så mitt i prick.

      Du gör inget fel!! Mitt bästa tips är att ta paus från killar. Kanske inte är rätt för alla men när jag lämnade en destruktiv relation för några år sedan så levde jag ett vilt singelliv men blev också dissar och dumpad många gånger, fortf oklart varför men de gillade väl mig inte tillräckligt I guess. Sen tog jag en paus från killar och tog hand om mig själv, hade roligt med vänner och sen vips kändes allt mkt lättare. O 28 är ingen ålder! Känn ingen stress, det kommer definitivt att lösa sig ❤️❤️

      Jag tror att du måste ta reda på vad du vill, ha kul eller hitta något seriöst och bilda familj?
      Vill du ha familj eller känner du dig stressad över din ålder?
      Jag är 36 och för några år sedan hade jag liknande tankar. Jag kom dock underfund med att jag inte ville ha man och barn utan kände mig tvungen för att inte ångra mig sedan. Tänk på vad du vill NU och gå efter det.

      Kanske är det felet? Att du är stressad över det?
      Jag har ofta märkt att när jag är trygg i mig själv så reflekterar killar på det. Om jag tillexempel dyker upp i min stat wars tröja och inte bryr mig så mycket om vad de tänker, då är de super intresserade oavsett situation. När jag däremot själv har varit osäker utav någon anledning alls, eller stressad eller vad som – då är det som om det speglar av sig och de blir gör ointresserade.

      Sedan tänker jag såhär; det kanske inte är fel att bara dejta en eller två gånger och tycka att det är kul. Det där med att träffa någon som man bara har kul med under en period.. Det är ju att ödsla tid eller hur ? Jag hade tillexempel en kille som jag bara hade roligt med, i ungefär sex månader. Och visst var det roligt. Men det fanns ju ändå någon typ av känslor efter det, så att börja dejta direkt efter var inte direkt aktuellt. Så ser man tillbaka på det så skjut jag ju egentligen upp allt som barn och något seriöst i ytterligare ett år. Vad jag menar är att det kanske kan vara kul och dejta lite olika killar och känna lite mer på det? Och gå in med den attityden, att det kommer bli en trevlig kväll, och inte att det nödvändigtvis behöver vara början på något stort?

      Sist men inte minst. Jag har dejtat jätte mycket killar. Jag har dejtat snygga killar och roliga killar och as grymma killar, ibland bara en gång. Det var nästan aldrig dem det var fel på, utan allra oftast jag själv. Att jag inte ville mer eller att jag inte hittade attraktion. Mina tjejkompisar sa ofta att jag var helt galen över att jag inte gick vidare med någon av dem för egentligen var de ju toppen: Och de var de ju också. Vad jag menar med det här är att du inte skall se ner så mycket på dig själv eller tappa självförtroende för det är bara galet. Speciellt inte när man dejtar från tinder – för även om det inte är något fel med det så är det för många människor just de första stegen man tar när det kommer till att hitta tillbaka ut i dejting livet, vilket betyder att de säkert inte vet exakt vad de letar efter heller eller är trygg att börja dejta ordentligt och flera gånger 🙂

      Försök att inte tänka att det är något fel du gör, utan se det som att era pusselbitar inte passade. Det finns så många olika anledningar till att man väljer att inte gå vidare. Kanske förde du dig på ett sätt som påminde om ett ex, eller hade åsikter som inte riktigt passade in med hans, eller så var ni på olika stadier i livet, han kanske bara var ute efter ett ligg osv. Det finns så många anledningar till att det inte blir någon mer dejt, försök att tänka att det var lika bra att det inte blev någon andra dejt för då hade du kanske hunnit fästa dig och att du då hade tagit det hårdare om det sedan inte hade blivit något. Det är lätt att blame:a sig själv men jag är säker på att om du kollar bak på dom dejter du haft så kommer du inse att dom inte var rätt och att det ändå var bra att dom aldrig bjöd ut dig på en andra dejt. Det kommer att komma en man som kommer vara rätt, och då kommer du förstå varför det inte blev något med dom andra 🙂

      Men träffa ej killar på tinder. Vad gör det för självförtroendet om dem bara vill träffas en gång! Träffa genom intressen eller seriösa kontaktförmedlingar.

        Seriösa kontaktförmedlingar? Kan du nämna en sådan?

      Tinder är värdelöst. Gå någon annanstans.

        Som var?

          Testa happy pancake (hur d nu stavas)
          Du lär blir bombad me killar som skriver. Där ifrån har jag hittat lite olika. Vissa finns i mitt liv än o där hittade jag mitt förhållande som jag har nu 6år senare.

          Nej för guds skull, testa inte HP! Eller gör det om du vill, men värre idioter till killar får man nog leta efter.

          -man kan fylla i ålder, vad man söker inom. Räkna inte med att de läser. Jag testade HP och hade väl åldern typ 27-32 eller något i den stilen, det var 40+ som skrev, 60+ i värsta fall.

          -man kan fylla i vilket kön man vill dejta. Räkna inte med att de läser/fattar det heller. Vet inte hur många tjejer som skrev till mig och bara ”det här är en ren chansning eftersom du söker killar, men…” JA MEN SKRIV INTE DÅ, jag kommer KNAPPAST bli gay för att en tjej skriver till mig och gör en ”chansning”.

          -har du en presentation är det ingen som kommer läsa den heller.

          -killar som skriver men som du inte svarar kommer kalla dig diverse ”väl valda” ord och bli arga för att du inte svarar dem.

          Det finns absolut de som hittat kärleken på HP, precis som på tinder. Min erfarenhet är att det är fler idioter på HP än tinder dock.

      Vill bara säga att jag tycker det var oerhört starkt av dig att lämna, och avsluta en destruktiv relation. Blev genuint glad av att höra det! Känner igen mig mkt kring ”stressen” att träffa någon. Vill inte vara klyschig med risk för att förminska dina känslor, men jag var själv där. Känner igen mig i situationen, i dina tankar och i dina känslor. Och det blev bra till slut. Tror verkligen att det kommer att bli det för dig med. Du är värd det bästa!
      Önskar dig allt gott och all lycka till!
      Stor kram

    Hej alla! Jag fyller 20 år om en månad och har ni tips på hur jag kan fira den? Känns ändå som att fylla 20 är något att fira och det vill jag men har inga vänner. Vet att det är fruktansvärt tragiskt att vara så ensam som jag är i min ålder men jag har lidit av social ångest och har på så sätt glömt av hur man skaffar vänner haha! Tar gärna mot tips på hur jag kan fira min 20 års dag på egen hand / med familj

      Boka bord på en restaurang du länge velat prova.

      Gå på spa.

      Om du gillar natur kan ni vandra och ta med delikatessmat och ha små trevliga stopp och bubbel.

      Eller fira ensam med Netflix och favoritgodis.

      Beställ catering och bjud över familjen. Pynta massa med ballonger och vimplar.

      Har firat alla mina stora födelsedagar med familj istället för vänner, tycker det är mysigare än bara fest som det lätt blir när man firar med vänner.

      Är det fint väder röstar jag på att du drar ihop familjen och äter en riktigt stor middag ute tillsammans. Hämtat från favorit restaurangen, massa grillat, tapas, skaldjur.. Välj något du gillar. Njut av solen, sällskap och mat. Ha med lite spel eller annat ni kan sysselsätta er med så det blir långdraget.

      Hej på dig du och stort grattis i förskott! 🌟🍻

      Vad gillar du, vad har du för intressen? Utgå från det tänker jag ☺️

      Spontana tankar;

      – Åk luftballong!

      – Ha picknick nära vatten förutsatt att det är fint väder. Käka tårta och testa sådan där sup bräda eller paddla kajak.

      – Gå på vinprovning/chokladprovning

      – Ha middag hemma med familj/släkt, önska dig en trerättersmiddag. Spela massa spel, kanske ha en slags spelturnering? Samt ha en klassisk musikquiz!

      – Besök ett spa över dagen med en nära familjemedlem. På kvällen ni bokat bord på en restaurang som serverar exakt det du älskar

      – Ha pyjamasmiddag med tillhörande filmkväll! Bunkra upp utav bara h*lvete med filtar, kuddar, allt det du gillar i snacks/godisväg och se på favoritfilmerna tillsammans. Låter kanske inte så speciellt men alla är vi olika

      – Åk iväg till en annan stad med förälder/syskon om du har råd, låt upplevelsen vara firandet! Strosa runt och insup atmosfären, turista lite. Köp ett fint klädesplagg till dig själv, eller ett smycke kanske?

      Må din sociala ångest hålla sig borta. Jag tror att du får många fina år framöver, fler födelsedagar att fira. Kram!

        Nämen se där, anonym 20:10 hade visst redan gett fina förslag! Naturled lät väldigt mysigt 😊

          Tack så mycket för era fina tips uppskattar det så mycket!💜

      Var bor du?

      Det är inte tragiskt!
      Du är fantastisk som kämpat/ kämpar med social ångest!
      Ditt sociala umgänge definierar inte dig. Aldrig.
      Heja dig och stort grattis till dina 20 år! Se till att skämma bort dig ordentligt på din födelsedag!
      Grattiskram!

    Vill bara skriva att jag är så glad då en av min största drömmar går i uppfyllelse i höst: Jag ska släppa en bok! Känns lite ego att skryta men är bara så glad och bryyyr mig inte!

    Den kommer släppas som ljudbok i okt/nov och kommer gå att lyssna på valfri ljudbokstreaming-tjänst. En feelgood-roman med titel Tillflykten om någon vill läsa. Såklart inget tvång 😉

      kommer läsa direkt

      Wow heja dig!!!! 👏🏼👏🏼👏🏼 Kommer definitivt läsa den 😊
      Min största dröm är att också en dag lyckas släppa en bok

        Tack!

        Kämpa på. Vill man tillräckligt och har tålamod så kan det gå, finns dessutom flera vägar att gå och bokbranschen förändras dessutom alltmer och det blir enklare för fler att ge ut en bok. Lycka till!

          Konkreta tips? 🤗

            Skriv skriv skriv så mycket du kan. Övning ger färdighet. Det måste inte allt vara bra, allt du skriver gör dig bättre. Och läs mycket. Våga ta in testläsare för det du skriver för att få feedback och tankar på vad du gör bra och vad du behöver jobba på. Jag har en skrivgrupp som är ovärderlig för mig. Vi läser varandras texter och hjälper varandra. Gulsvärt! De träffade jag på en skrivkurs, också ett tips om du inte redan gått en kurs. För mig blev mitt skrivande på ett helt annan nivå när jag fick professionell vägledning. Lycka till igen!

      Stort grattis!!! Så häftigt!

      Men åh häftigt! Ska läsa! Hur mycket fick du i förskott? Om du nu fick något, kanske bara typ Läckberg som får det?

        Jag får inget förskott, men tror vissa får det, även om man inte är Läckberg 😉

      Grattis!! Så roligt! Har du gått skrivarkurser)

        Jag gick en utbildning i kreativt skrivande på Skrivarakademin. Det var ovärderligt för mig!

      Åh vilken dröm. Har du alltid skrivit? Hur höll du inspirationen uppe? Vill veta alllllllt!
      Skrev SÅ mycket förr, kunde sitta i timmar. Men nu är det som att jag inte vet hur man gör. Har en massa inspiration och har haft i flera år, men jag kan inte få ner det. Det tar stopp i fingrarna. Har du några tips?🙁

        Jag har skrivit sen jag var kanske tio år och drömde redan då om att bli författare!

        Oj, det är svårt det där med så kallad skrivkramp. Det är så olika från person till person vad som funkar. Några tips är dock att fundera på omständigheter kring skrivandet, t ex vilken miljö trivs du bäst i? När på dygnet? Behöver du stänga in dig eller gillar du kanske att sitta på ett mysigt kafé?

        För mig brukar det funka att ibland bara tvinga igång det, försöka lura hjärnan att komma igång. Men framförallt är det bra att läsa mycket. Läs böcker i samma genre som du skriver, inspireras av en författare vars stil du gillar. Det är ok att ”sno” lite för att hitta din egen stil och din alldeles unika idé! Lycka till!

          Kan tillägga att det krävs mycket tålamod att skriva en roman, och disciplin. Det är en process som får ta den tid det behöver. Men det kan lätt kännas övermäktigt i början så det jag alltid gör i början av ett projekt är att släppa allt vad prestation heter och bara skriva för att det är kul, få ur mig bara, något som blir ett frö som sedan kan växa. Jag är en flödesskrivare som skriver ur mig mycket för att hitta fram, bena ut vad det är för en berättelse jag vill bygga.

          Blir en screenshot på detta, tack!
          Jag har skrivit lika länge jag men efter att jag träffade mitt ex för 8(!!!) år sen har det inte gått lika bra. Skriver lite men fastnar. Börjar på något nytt, fastnar. Tar upp något gammalt, fastnar igen. Under hela gymnasiet skrev jag om en tjej, i min ålder, som var den tonåring som jag inte var, som följde med mig i livet tills jag var 21 (då jag träffade mitt ex). Den har än idag inget slut och kommer inte att få, men det finns 600 A4 om henne. Började läsa häromdagen och jag skrev bättre då än nu men skulle aldrig kunna skriva klart.

          Jag lånar absolut och ”snor” lite, min genre är typ vardagsliv, nån storstadstjej som möter kärleken och diverse problem dyker upp etc, egentligen som vilken chic lit som helst.

          Föredrog att skriva på kvällarna och jag satt ofta förr när jag hade dåligt med inspiration och försökte plocka inspirerande rader ur låtar. Det gör jag fortfarande men det är sällan jag kan använda dem numera.

    Har ni blivit kära i någon som är i ett förhållande? Blev det ni till slut eller vad hände? Är i den situationen nu och tror personen gillar mig också men hen är ju liksom inte singel…

      Har hen barn? Backa i så fall på en gång, inga oskyldiga barn ska behöva drabbas för att vuxna börja gilla varandra. Om hen inte har barn så har jag inga som helst åsikter om situationen! Hoppas att det löser sig bra för er båda!

        Lite konstigt svar kan jag tycka. Det finns väl andra än barn att ta hänsyn till, nämligen partnern till den man blir kär i? Oavsett barn eller inte ska man fan sköta det snyggt.

          Det ska skötas snyggt, men är fortfarande den som är i ett förhållandes problem. Om hen väljer att vara otrogen – det är upp till hen.

            Absolut, men detta gäller oavsett barn eller inte

            Håller inte med. Om nån har partner – backa, tills den är singel och ledig. Don’t be a hoe.

              Det är man ju inte om man ska vara petig. Man blir ju inte betald. 😉

          Jag håller med att det bör skötas snyggt även om hen inte har barn, om det vore jag som var den som blivit kär. Av princip och respekt för andra bör det ju alltid skötas snyggt. Huruvida andra är otrogna eller stöter på någon med partner lägger jag mig dock inte i. Därav utelämnade jag min värdering kring det. Men om det finns barn med i bilden så är jag bestämt emot det även om jag inte har med saken att göra.

        Jag tycker helt ärligt aldrig att det är fel att berätta för någon att man har känslor för den (om man inte också har en relation till personens partner, för då finns ju ett förtroende där emellan också). Folk får ta ansvar för sina egna relationer? Alltså, om jag berättar för någon att jag är kär i personen och personen inte är intresserad och inte vill lämna sin partner, så kommer hen ju inte göra det? Relationer kommer och går, man kan inte paxa en människa för livet eller äga någon annan.

        Men självklart ska man försöka vara en vettig medmänniska och anstränga sig för att minimera skada – sköta saker snyggt, inte vara otrogen utan avsluta relationer först, tänka på vad som är bäst för barnen när det gäller nya osv.

        Men köper ej att man inte har rätt att uttrycka känslor till någon som är upptagen. Det är deras ansvar vad de gör av de känslorna sen. Är relationen kass och de vill lämna så är det knappast mitt fel, och kanske lika bra ändå?

      Jappjapp, det var fruktansvärt. Distanserade mig själv från hela situationen och är stolt över det i efterhand, några år senare när känslorna lugnat ner sig. Berättade aldrig även om jag misstänkte att det kunde vara besvarat, jag kände inte att jag hade något mandat att sätta griller i huvudet på någon som var i en relation. Det kanske inte var det svaret du ville ha men utifrån den situationen som jag var i kändes det som det bästa alternativet. Är ganska osentimental också, tror inte på ”the one”, så även om jag mitt i känslostormandet var övertygad om att det skulle vara han eller ingen, hade jag någonstans min egen logik att det kommer att finnas fler, jag behöver inte den här som just nu inte är tillgänglig. Eller det sjönk in efter ett tags sorgeperiod haha. Så gjorde jag, hoppas det var till någon hjälp.

        Bra där! Du gjorde och tänker helt rätt.

      Varför tror du att personen gillar dig?

      Ja, vi blev båda intresserade av varandra på jobbet (vi var ca 25-27 och han hade inga barn). Personen var i ett långvarigt förhållande där de vuxit ifrån varandra. Jaaa givetvis ska man göra slut först men jag blev väl ”anledningen” till att göra slut. Vi blev ihop och hade det skitbra i ett halvår. Sen kom allt ikapp, han hade ju inte hunnit bearbeta sitt breakup som trots att det hade hänt ändå såklart var väldigt sorgligt, att göra slut med någon man levt med länge. Han vågade aldrig prata om sitt breakup och känslorna inför detta med mig pga han trodde väl att jag skulle tycka att det var obekvämt. Jag är mer av åsikten att man måste våga prata om allt. Det var en av anledningarna till att det inte höll, vi gjorde slut efter ca 1,5 år. I efterhand förstår jag att det var sjukt dålig timing och det var synd, för vi funkade ihop på många plan, men han var för emotionellt otillgänglig delvis pga sin tidigare relation (som också hade varit rätt destruktiv så det fanns mycket att bearbeta). Alla historier är olika men det är inget jag skulle göra om personligen. 🙂

      Japp, liknande historia som Hanna här ovan. Blev kära på jobbet, han hade ett långvarigt förhållande som var dött sedan ganska länge men hade inte gjort slut ännu. Vi har dock varit tillsammans i 10 år nu så slutade lyckligt för oss 😊

        Män är så jävla bekväma och gör inte slut på ”döda” förhållanden? Fult. Eller så var det inte så döda egentligen, bara nåt de säger…

          Har också reflekterat över det här, att män i mycket större utsträckning än kvinnor verkar fine med att leva med någon trots att relationen inte är bra eller att kärleken tagit slut, bara för att det är bekvämt, medan kvinnor mår dåligt av det och avslutar relationen?

      Japp! Jag var i relation och han också. Vi är nu gifta med två barn. 🙂

      Jag och en gift man blev våldsamt kära. Gamla vanliga historien, han skulle lämna, men så blev det inte. Tog mig två år att reparera mig efter detta. Aldrig mer en upptagen man som inte gjorde vad han lovade. Men å andra sidan finns undantag. Han var mitt livs kärlek tyvärr.

        Ja då lärde du dig nåt då.

      Jag har varit den som var i relation (långvarigt) och som blev intresserad av en annan, som blivit intresserad av mig.

      Hade samma problem som Hanna beskriver men det var jag som inte hunnit bearbeta mitt breakup. Och tyvärr kan jag också se i efterhand att mitt intresse för honom byggde mycket på att han gav mig uppmärksamhet (vilket jag inte fått på många år från tidigare partnern). Och det krävs mer än uppmärksamhet för en fungerande relation…

      Det höll i 6mån innan vi insåg att vi var helt på olika plan.

      Jag var den som var i en långvarig relation och han var singel. Jag sa aldrig något om mina känslor till killen jag blivit förälskad i, ville inte att hans känslor eller icke känslor för mig skulle påverka hur jag gick vidare i min relation till min dåvarande. Jag bestämde mig för att först reda ut vad jag ville med relationen, jag och min dåvarande sambon pratade om det i säkert ett halvår innan vi kom fram till att vi skulle gå åt varsitt håll. Vi hade helt enkelt vuxit ifrån varandra och det var nog en av anledningarna till att jag hade känslor för den andra killen. När relationen var slut och jag hade flyttat ut tog jag kontakt med killen jag blivit lite förälskad i och lade helt enkelt korten på bordet och sa vad jag kände. Kanske skedde det en aning för tidigt efter uppbrottet med mitt ex, men det kändes som att relationen hade tagit slut redan innan den officiellt gjort det då vi hade pratat om det så länge. Är i alla fall idag tillsammans med killen jag blev förälskad i, han kände med andra ord samma som jag hade gjort❤️ Vi har idag barn tillsammans och jag har en vänskaplig relation till mitt ex, vi hälsar och pratar om vi ses och det finns inget otalt mellan oss. Jag är så glad att jag aldrig agerade direkt på förälskelsen utan att jag tog saker och ting i rätt ordning❤️ Men andra ord, är dina känslor besvarande måste du låta honom/henne vara den som tar initiativet genom att avsluta sin nuvarande relation och inte genom att vara otrogen.

      Var i samma situation och kände också att känslorna var besvarade. Jag berättade hur jag kände till slut och förklarade att jag självklart backar om det är så, men kommer ångra om jag inte frågar. Han sa att han också var intresserad men behövde reda ut sin relation (som knakade), det tog någon månad sen gjorde de slut, och då började vi träffas. Det var 4 år sedan, i våras gifte vi oss.

    Vad gör man på Värmdö?

    Ska semestra där med två barn.

      Värmdö är sjukt stort med massa öar, så det beror lite på var ni kommer bo och hur mobila ni är. Här är en guide: https://visitvarmdo.com/

      Nyfiken bara varför man bestämmer semester utan att veta vad man ska göra? Varför valdes platsen från början?

        Stockholms skärgård! Vi har ju lite koll men vill ändå ha tips!

    Föreställ er situationen att man bjuder in en gäst till middag där man förberett både mat och dessert. Så tar gästen med sig efterrätt till alla som en trevlig gest. Eller situationen att man bjuder in en gäst på en fika, och så tar de själva med sig fika, återigen som en trevlig gest. Tycker ni det är oartigt att inte äta det gästen tar med sig vid det tillfället? Ska man låta den efterrätten man själv förberett stå orörd och ta fram den gästen tagit med sig istället? Skippa kakan man bakat och fika på bullarna gästen kom med? Ställa fram båda?

    Hur hade ni gjort?

      Jag hade satt fram båda!

      Jag hade kommunicerat bättre från start 😅 ”jag bjuder på mat och efterrätt!” så vet gästen att den inte behöver ta med efterrätt som en fin gest, eller så erbjuder den dig att ta med och då slipper du göra efterrätt.
      Men om de skulle kommit med efterrätt ändå så hade jag nog sagt ”åh vad trevligt, jag har gjort en rabarberpaj så nu kan vi smaka två efterrätter” och så hade jag frusit in halva om det gick.

        I mitt specifika fall har personen frågat ”ska jag ta med något?” och jag har svarat ”nej tack jag fixar allt!” Men ställa fram båda känns mest rätt då ja 😅

      Ställt fram båda! Men det är lite sjukt att ta med dessert till alla utan att säga till om man blir bjuden på middag. Ok om det är en chokladask liksom men man kollar ju innan om man ska göra en riktig dessert tänker jag?

      Att ta med extra fika är dock inga konstigheter tkr jag, gött med olika grejer att mumsa på!

        Hade du ställt fram chokladasken samtidigt som din efterrätt om din gäst kommit med en sådan ask, eller tänkt att chokladen gästen kommit med var menad som en present till sen typ?

          Jag är en annan person men en chokladask hade jag sparat, dessert hade jag ställt fram! Blir det en lång kväll hade jag kanske tagit fram chokladasken senare.

          Enligt Magdalena Ribbing är alla såna gåvor (vin osv, som kanske ej passar till en tänkta maten) menade att sparas som presenter till värdparet, utom just chokladaskar som ska ställas fram efter middagen.

          Varsågod för information 🙂

            Tack!

            Åh Ribbing! ❤

          Hade ställt fram asken med. Men så äter jag knappt choklad ändå och brukar tycka sån är mindre god så då bjuder jag hellre runt haha. Men det hade jag gjort oavsett haha

        Lite låg tröskel för ”sjukt” kanske 😉

      Man serverar ju båda. Dubbel dessert är aldrig fel.

      Ställt fram båda. Hade tyckt det va märkligt om jag bakat en tårta, men du tar med bullar. Så ställer jag undan bullarna. Nej nej, fram med det😄

      Hade tyckt att det var trevligt med extra mycket fika och självklart ställt fram båda. Hur kan det ens vara ett problem.

      Hur är detta ens ett problem eller något att fundera över? 🤔 Det låter som en väldigt stel och formell hembjudning där man som gäst inte kan ta med sig något att bjuda på utan att det blir en grej av det.

      Ställ såklart fram båda så får alla ta vad de är sugna på. Alla gillar väl fika så ju mer ju bättre.

    Någon som opererats för hemorrojder? ;(

      Japp!!! Do it!!! Hade 3 eller 4 st precis innanför öppningen som stryptes, kändes inget efteråt..kan ibland ha problem med den de inte tog bort (kunde bara ta ett visst antal åt gången) men LÅÅÅNGT ifrån som det va innan!

    Jag har opererat mig och vill nu göra det bästa för att ärret ska bli så fint som möjligt. Vad är bäst att ha på? Silikonkräm el silikonplåster? Är det något märke som är bättre än något annat?
    Tacksam för hjälp från någon som vet 🙏🏼

      Använde inget av det, men har varit supernoga med att skydda mina operationsärr från solen tex. Hur fina som helst ☺️

      Jag använde Ciamed och nu har jag haft kirurgtejp på. Mina ärr (sex stora på bålen) har läkt fint.

        Använde du krämen el plåstret från Ciamed?
        Vad skönt att de är fina nu 🙂

          Jag använde krämen och började så snart det läkt och var okej med läkaren. Har kört i omgångar nu.

          Mina ärr är stora och breda, så jag tycker det har blivit över förväntan.

            Ok, tack! Då ska jag prova det! 🙂

        Glöm inte försäkringen om du har en ärrförsäkring🙂

      Mepitac fick jag rekommenderat. Viktigt att täcka ärret om du är i solen.

        Haha jag läste flera kommentarer här och funderade varför ni tipsade om att täcka ärret mot solen. Jag trodde det var en fortsättning på om någon hade opererat hemorrojder. Märkligt sola där hann jag tänka 😅

          Jag med 😂😂

      Jag skulle använda vanlig sån brun tejp på ärren.. kirurgtejp typ..

      Fick du inte information om det eller kan fråga de som utförde det??

        Nej fick ingen mer information än att det ska skyddas från sol i 3 mån. Vilket jag givetvis ska göra. Det jag är intresserad av är om de silikonpreparat som finns hjälper eller inte och vilket som då har funkat bäst. Som jag skrev…..

          Det borde sjukvården kunna hjälpa till med.

    Ha! Fick tillbaka mitt prov efter haft oskyddat sex med en kille som haft klamydia men tog sista tabletten samma dag vi knulla och som jag misstänkte, negativt svar 👌🏻

      Eh, ok..

    Mäklaren som hade en lägenhet till försäljning jag kollade på sade att den absolut inte kommer säljas för mindre än 2.3 miljoner. Jag sade nej för har inte den ekonomin så istället lades den upp till försäljning för 2 miljoner. Så fult av en mäklare att ljuga om att priset aldrig kommer sänkas.

      Fast ofta räknar de väl med budgivning och mäklaren kanske tror att den kommer säljas för mer än den läggs ut för?

        Ett utgångspris ska alltid vara ett accepterat slutpris. Annat är lockpris vilket ej är lagligt.

          Jo. Men det vet vi väl alla att så funkar det inte? Där jag bor budas husen upp över en miljon. Mkt strategiskt satta priser av mäklarna.

          Oavsett, säljaren har alltid rätt att tacka nej till budet om den tycker det är för lågt. Så även om det egentligen inte är okej så sker det ändå 🤷🏼‍♀️

        Nej för jag kunde köpa lägenheten på förhand om jag ville och hen som bor där nu VÄGRAR sälja lägenheten för mindre och mäklaren sade att när lägenheten väl läggs ut till försäljning kommer utgångspriset vara 2.3 miljoner vilket nu inte stämmer.

          Men buda två miljoner nu då och se vad som händer? Är det ingen annan som budar kanske du får den ändå.

          Men säljaren kanske ändrade sig? Är ju inte mäklares lägenhet liksom.

          Säljaren bestämmer, inget konstigt.

      Men vet du att han ljög då? Han kanske tänkte så som han sa när han pratade med dig

      Inget o vara upprörd över. Troligen Lockpris för att dra mer på hemney

      Bara för utgångspriset är 2 miljoner så betyder det inte att säljaren accepterar att sälja den för 2 miljoner.

        Och klart mäklaren inte är ute efter att lura dig på det sättet. Vad skulle hen vinna på det?

        Mäklaren sade att utgångspriset när den väl läggs ut till försäljning kommer vara 2.2 miljoner för hen som bor där går absolut inte med på att sälja den för mindre. Vilket nu inte stämmer.

          Men de börjar väl på 2milj av någon anledning? Buda om du vill ha den?

            Hade jag haft råd hade jag köpt den från första början? Leva på 2000 varje månad efter att betala av lånet och andra utgifter känns sådär.

              Herregud vilket gnäll, hitta en annan lägenhet. Eller buda 2 mkr och hoppas på det bästa. Det är liksom ingen rättighet att köpa en lägenhet för utropspris före budgivning.

                Har inte sagt något herregud. Får man yttra sig eller.

                  Du verkar inte förstå hur det fungerar och andra försöker förklara/hjälpa dig.

              Nej, och då vet du att man inte köper något man inte har råd med. Som sagt, lägg ett bud du vet du klarar av och se vad som händer. Som de allra flesta andra i världen gör.

          Men ibland ändras saker och ting. När du pratade med mäklaren så var väl planen att lägga ut den för det priset.

            Pratade för två dagar sedan.

      Utgångspriset är oftast betydligt lägre än vad man sedan räknar med att sälja den för. Inget konstigt alls!

      Vi ska sälja ett hus. Det ska läggas ut för 4.3 milj men vi kommer aldrig i världen sälja utan en rejäl budgivning som driver upp huset närmare 5 milj. Det kanske är ett lockpris men det är så marknaden funkar i Sverige där vi inte har bindande bud. Önskar att det funkade som i UK där ett bud är bindande och du måste ha allt klart med banken innan du budar.

        Så fungerar det absolut inte i UK. I Skottland eventuellt men iaf inte här i England. Aldrig varit med om en värre process än den som är här. Du kan vinna en budgivning men skriver inte kontrakt förrän absolut sist i processen, vilket inte görs enkelt och snabbt som i Sverige utan tar 3+ månader till kontraktsskrivning. Tappade två hus under processen, då högre bud kom in när den ”inte visades längre” då vi redan lagt pengar på besiktning etc. Nog saknar man Sverige när man går igenom husköpsprocessen här.

        Ett bud är absolut inte bindande förrän man skrivit på kontraktet. Däremot är det dålig sed här i Skottland att acceptera ett annat bud när man redan accepterat ett, och juristerna som sköter pappersarbetet ska i regel inte göra det.

      Du skulle lagt ett bud du hade råd med istället för att säga nej.

    Hur gör man när sexlivet är kass? Min partner förlorade mkt av sexlusten när hen började äta antidepp och nu är sexet obefintligt. Har försökt prata om det men hen vill inte riktigt prata om det och jag vill inte vara skuldbeläggande eller tjatig. Vill inte höra ”gör slut” etc, har du inget snällt att säga så säg det inte. Kanske har någon annan varit i samma situation?

      Hade en kille jag dejtade som åt antidepp. Vi pratade om det, han tyckte först det va nice att jag fick all uppmärksamhet. Men vi kunde aldrig ha ett enkelt vanligt ligg. Så han pratade med sin läkare om det och fick utskrivet viagra som räddade den biten. Han ville ju, men det gick inte utan.

      Om det är kvinna vet jag inte om likvärdig hjälp finns 😕

      Men att kunna prata om det är ett stort och viktigt steg. Hen kanske inte är tillräckligt trygg i sin nya roll med biverkningar osv? 😕 Hmm.. Om du kan ”linda in” det? Mysa i soffan, en sak leder till en annan. Och om hen inte alls blir kåt kanske det går att prata om alternativ då? 🌸

        Det är inte problem med att få erektion, det är lust öht som är problemet. Det har varit såhär i över ett år, så det är dessvärre ingenting nytt som ”går över”, misstänker jag… Jag får försöka ta upp det igen helt enkelt.

          Ahh okej fattar. Ja, den är svår. Man vill ju låta personen få göra sitt samtidigt som man själv både vill ha och ge närhet. Jättesvårt, hoppas ni hittar ett sätt som funkar för er 🌸

            Tack ❤️

              ❤️

        Och ja, glömde ju skriva! Beror ju på hur länge med. Hen mår ju mest troligt dåligt och då är inte sex kanske de första hen tänker på.

        Jag refererade till killen jag dejtade, som hade landat i allt och saknade att kunna ha sex ☺️

          Min partner mår bra nu och det har pågått i över ett år. Det handlar inte om att hen mår dåligt och inte vill ha sex av den anledningen

            Skönt att höra 😍

      Jag hade en period när jag mådde dåligt och hade noll sexlust. Och är så tacksam att min partner accepterade det. Nu när jag mår bättre så har problemet löst sig själv. Men känner man inte för sex så är det sista man vill att någon ska ge en dåligt samvete för det eller försöka förhandla fram en lösning. Vill man inte så vill man inte. Alla kan ha sådana perioder ibland. Men sen kan jag såklart förstå att det kan bli jobbigt för den andra personen om det pågår under en lång period.

        Det är precis därför jag skriver att jag inte vill vara tjatig. Min partner mår bra nu (med antidepp) men lusten finns inte. Har pågått i över ett år nu och det känns otroligt jobbigt, inte för sexets skull egentligen men som att vi inte är lika nära, o jag är rädd att vi ska glida ifrån varandra på ngt sätt.

      Jag läste någonstans att var och en tar ansvar för sin egen sexualitet och njutning, så du får väl tillfredsställa dig själv tills sexet börjar funka igen. Det är väl det enda alternativet om man inte vill göra slut. Vill din partner inte ha sex så behöver hen inte ha sex.

        Det har pågått i över ett år, jag har aldrig tvingat mig på min partner och jag pratar inte ens om det nu pga vet att det är ett knepigt ämne. Med det sagt så tycker jag fortf att det är sorgligt att vi inte har det sexlivet vi hade innan. Jag är fullt medveten om att min partner inte ska ha sex om hen inte vill. Tack för meningslös input.

          Men du har liksom ett begränsat antal alternativ i den här frågan, det är bara att välja nåt. Om du är ute efter en lösning dvs.

            Tack för infon, du kan sluta kommentera här nu.

              Vad för svar vill du ha då?

                Inget från dig!!

      Tillägg; min partner mår alltså BRA nu.

        Har också en partner som äter antidepp och i perioder inte har någon lust. Det är faktiskt lite kämpigt tycker jag.
        Min partners lust har gått upp och ner under de senaste åren, ibland normal
        , ibland ingen. Vi har gjort så att om vi varit inne i en period utan sex så har vi stämt av med jämna mellanrum, typ ngn eller ett par månader och då pratat kring sex och lust och hur han känner. Vi har ett litet barn och det blir inte så mkt utrymme för spontant sex så det har funkat bra för oss att prata och planera. Kanske inte så roligt eller hett. Men det har varit ett sätt att få igång sexet när det varit torka. Jag har inte velat ta massa initiativ och bli avvisad osv.

          Tack för svar ❤️
          Jag får väl ta mod till mig och ta upp det på ett öppet och icke skuldbeläggande sätt.

            Ja. Asså om personen mår bra nu men ni inte haft sex på ett år så kaaaanske det är så att lusten börjar komma tillbaka? Asså du kan ju kolla läget..jag har uppmuntrat min partner att tillfredsställa sig själv och att inte känna skuld för att han gör det även när vi inte kommit till sexbiten ännu. Tänker att lust föder lust…

              Jo, men det är ju just det som är problemet, att om sex har blivit ett nästan tabu samtalsämne så är det ju inte så enkelt att bara Halloj!! How about that sexlust?

                Jag fattar att det är svårt och all heder åt dig som inte vill såra partnern. Men – tyvärr så måste du nog bara ta upp det med risken för att hen känner sig lite pressad. Enda lösningen är ju att prata om det (utan att vara dömande eller skammande) tyvärr.

                Jag har mått dåligt i perioder och inte velat ha sex alls. Jag hade dött om min partner tagit upp det men hade innerst inne själv förstått varför om han hade gjort det. Istället tog jag själv upp det till diskussion med jämna mellanrum eftersom jag trots allt ville ta ansvar för den delen av min relation. Och för mig kändes det alltid bättre efter att vi pratat – innan dess målade jag upp mardrömsscenarier i mitt huvud och var väldigt stressad.

                Lycka till! Det är rimligt att vilja lyfta nåt sånt här och hitta en lösning och du verkar vara en rar och vettig person.

                  Tack för svar ❤️
                  Min partner mår verkligen bra nu och är sedan länge ute ur den där fasen där man mår piss. Det är väl därför jag är orolig för att ta upp det! Är så orolig för vad som komma skall ur diskussionen. Men du har helt rätt, jag får försöka formulera ngt och ta tjuren vid hornen!

                    Om personen mår bra nu är det väl verkligen dags att diskutera biverkningarna och hur ni tänker er livet framåt, nu när han är ute ur mer akut depression. Som vid all sjukdom.

      Min man går på antidepp sen flera år tillbaka. Det finns medicin som inte dödar lusten helt. Ni är två i relationen och det är viktigt att ni båda trivs. Försök prata med honom och uppmuntra honom att ta upp möjligheter med sin läkare. Lycka till ♥️

      Jag är i lite samma sits som du. Men det har gått några fler år. Sambon blev utarbetat och tappade lusten helt. Han jobbar på som vanligt men sexlusten kom inte tillbaks. Det är superkänsligt att prata om. Han blir arg och irriterad om jag tar upp det.
      Han ger en kram på sin höjd och sen inget mer. Kyssar har inte förekommit på åratal.

      När jag haft perioder med utebliven sexlust så har han tjatat och tjatat. Ofta börjat och sen har jag sagt ok då. Ibland kunde han visa k*uken och fråga om jag inte kunde suga lite iallafall. Då blir man ju hemskt intresserad..
      Det jag ville komma fram till var att han inte respekterade att jag inte hade nån lust, men nu är det självklart att jag ska respektera det. Jag är så less. När min lust var borta ville jag iallafall kyssas eller ligga intill när man sover. Han petar inte ens på mig, och sover helst i ett annat rum.

      Förstår att du är frustrerad. Man blir fasiken inte på bra humör att vara utan sex när man vill vara nära sin sambo.

        Problemet här är ju inte sexlust eller brist på sådan, utan att din sambo är en egocentrisk skitstövel.

          Du får en gilla av mig. För det är sant att han är det. Ofta iallafall. Hade nån sagt till mig för 15 år sedan att jag skulle finna mig i nåt sånt här hade jag inte trott på det. Jag vet liksom inte vad jag ska göra för att han ska bry sig mer. Känner mig patetisk som är så gammal som jag är och som inte lever som jag lär.

          Nu blev jag ledsen också. Tänker på hur lite han faktiskt bryr sig. Jag tappade en av mina föräldrar plötsligt i cancer för några år sedan. Har haft sömnsvårigheter sen dess, bett min sambo att hålla om mig en natt så jag kunnat sova. Det har inte hänt än. Jag har suttit och gråtit på nätterna men han har blivit irriterad för jag stört honom.

            ❤️💔❤️
            Du har rätt i att du förtjänar mycket bättre. Hoppas du hittar kraften. Önskar dig allt gott.

              Tack ❤️

            Men lämna! Herregud, han är ju empatistörd och älskar dig inte, verkar ju inte ens bry sig lite.

      Ni behöver ju kommunicera mycket mer om detta. Formulera vad det är du saknar med sexet, är det erotiken och orgasmer eller att vara nära din partner tex? Troligen både och. Kanske kan du då tillfälligt lösa orgasmer på annat sätt och att ni kan vara nära varandra utan att ha sex. Om du närmar dig din partner och hen inte vill ha sex så kan du ju erbjuda att få massera hen eller ligga och kramas till en film. Var tydlig med vad du önskar. Din partner behöver också ha respekt för dig och formulera varför hen tycker att detta är så svårt att prata om, skäms hen? Är hen ledsen över situationen? Är det svårt att få erektion? Eller är hen egentligen rätt nöjd såhär men vill inte göra dig besviken? Osv. Och sen komma fram till hur ni ska bemöta det, för börja kommunicera kring detta behöver ni uppenbarligen eftersom du skriver om det anonymt här på nätet. Du saknar ju någonting.

      Kanske kan du säga att du är så glad att hen mår bättre nu med medicinen, och att du gärna vill ha mer närkontakt i den mån som hen tycker är ok. Tex hålla handen, kramas, massage och annat som skapar en fysisk kontakt mellan er.

      Om din partner också tycker att detta är ett problem och skulle vilja ha mer lust så finns det olika antidepressiva läkemedel att prova med. Men återigen, det behöver ni prata om.

      Hoppas att ni kommer närmre varandra! 💓

    Jag har fått så himla dålig aptit på sistone. Först tänkte jag att det var värmen, men det har inte gått över trots svalare väder.
    Jag är inte sjuk och jag är inte orolig, mest lite nyfiken på vad det kan bero på. Jag rasar inte i vikt och jag orkar med träningen, men är liksom inte sugen på mat. Äter ändå så klart, men blir mätt fort och är liksom lite allmänt matointresserad.
    Så himla märkligt.

      Samma här! Har a l l t i d ätit samma frukost men nu blir jag äcklad av den. Inte sugen på några mellanmål som jag brukar osv. Och nej, jag är ej gravid… 😅 Tror att det för min del beror på sömnbrist, har en liten bebis hemma. Eller så är det värmen som gjort det.

      Om det håller i sig och leder till viktnedgång bör du söka vårdcentral. Plötsligt nedsatt aptit kan ibland vara sjukdomstecken. Eller känslig mot värmen nu på sommaren?

      Samma här! Eller det börjar väl vända, men det har hållit i sig sen i fredags. Tänker att det kanske har att göra med värmen och lite stress över en sak. Det enda jag kunnat äta sen i fredags utan att må illa samtidigt är typ tutti frutti och celsius…men det börjar som sagt vända vad det verkar som.

    Har någon av er köpt en valp som haft en anmärkning på besiktningen?
    Eller har era hundar varit helt fria från anmärkning?

      Jag köpte min hund med navelbråck. Fick honom billigare pga det.

        Okej tack! Hur mycket billigare om man får fråga?

          Bara någon tusenlapp. Man upptäckte det på första besiktningen, och gjorde en besiktning till efter några veckor för att se hur det utvecklades. Det såg bra ut då, men uppfödaren räkna det som skönhetsfel och gjorde lite avdrag.
          Har en maine coon som hade navelbråck också, men han behövde opereras.

            Ok förstår!
            Men på din katt, fick du då bekosta operationen själv ifall det fanns redan vid besiktning?

              Nej, operationen utfördes innan jag hämta honom. Och sen så gjordes en till besiktning efter operationen också!

      Mina har varit utan anmärkning men om jag vore du skulle jag kontakta veterinären som har gjort besiktningen och fråga hen om anmärkningen och vad den kan innebära för framtiden 😊

        Tack för tips, jag gjorde det men fick prata med receptionisten som då pratade med veterinären. Det verkar som hunden kan behöva en näsoperation i framtiden men det var inte säkert så lite svårt att säga.

          Okej, om det är en brachycephal hund som dessutom har en anmärkning på andningsvägarna skulle jag verkligen backa.

            Tack precis så tänker jag men nej det är inte någon av denna ras.
            Men står ändå att det är rastypisk trånga näsborrar. Så ska fundera. Andra hunden nu isåfall vi inte tar pga besiktningen så himla trist

              Men herregud ”rastypiskt trånga näsborrar, varför i hela världen vill du stötta sönderavling?? Det är djurplågeri och inget annat 😡

                Fast det är inte rastypiskt på denna ras så vet inte varför det står så. Har kollat det med försäkringsbolagen också. Jag vill inte stötta sönderavling. Jag har inte köpt en hund än. Hade lite frågor. Lugna ner dig

    Behöver tips/råd/hjälp!
    Min mamma är tillsammans med en man och de bor ihop på hans gård. Han har en dotter som är 19 år. Dottern har alltid bott hos sin mamma eftersom att hon inte gillar landet, men flyttade till mamma och hennes man när hennes mamma avled.
    Nu har dottern blivit tillsammans med en kille som är betydligt mycket äldre än henne. Han har typ flyttat in hemma hos dom nu (han kan inte få en lägenhet pga massa skulder) så han sover hos dom varje natt. Den här killen är känd för att vara klåpare, och det börjar märkas att han endast utnyttjar min familj. Han har börjat ställa bilar på gården, då han tar sönder bilarna och lånar då andras bilar. Han och dottern betalar ingen mat eller annat hemma, utan det får min mamma göra som tjänar jätte dåligt. Hon köper inte grejer till dom så, men hon lagar mat varje dag och oftast så plockar dom ut kylskåpet och äter upp det mesta.
    Både dottern och killen har inkomst, men ingen av dom sköter sina jobb och köper endast skräpmat och annat onödigt för sina pengar. Mamma berätta att dottern hade fått ut 20k förra månaden och att pengarna var slut på mindre än 2 veckor, och då har hon inga utgifter förutom mobilabonnemang.
    Det är mycket annat som dom gör också, men orkar inte skriva allt. Eller jo, båda två snackar skit om mig och min sambo (jag är 5 år äldre än henne) så vi vill knappt åka dit längre.

    Jag skulle väl egentligen vilja ha tips och råd på vad jag kan säga till mamma och vad man kan göra för att försöka lösa allt. Jag är så himla rädd att hennes pojkvän sätter alla i skiten då han är väldigt manipulativ och lurar folk.

      De måste ju sätta gränser. Ska de bo där får de tex betala hyra, hjälpa till med mat och handla osv. Det kan de ju börja med dottern, sen får killen haka på. Eller så hade jag tänkt iaf, hade aldrig tillåtit ngt med inkomst glida runt hemma, äta upp min mat och inte betala för tak över huvudet 😳 Hoppas de löser det 🌸

        Ja dom försöker sätta gränser! Men dottern är extremt bortskämd och börjar grina och bråka så fort hon inte får som hon vill. Hon har, som jag skrev, växt upp hos sin mamma och pappan har inte varit så delaktig då hon inte ville det. Hon vägrar även ta körkort trots att hennes jobb ligger 4 mil bort, så alla får köra på henne, och om ingen ställer upp så skyller hon ifrån sig på alla andra när hon inte kommer till jobbet. Dessutom så tycker jag att det är konstigt att en 24 årig man med jobb ska bo hos sin flickvän och hennes föräldrar!

          Gud.. Ja.. Min bror (23 år) bodde iof hos sin flickvän ett tag pga det va enklast med jobb/hinna ses osv. Dock betalade han för sig, städade, syntes liksom inte att han va där.

          Tråkigt svar, men det låter som att de kommer få hålla på så tills de flyttar. Jag hade aldrig gått med på att köra tillex, sånt gör ju att hon vet att de ställer upp. Hon måste få känna på konsekvenserna låter det som. Okej skit i körkort men då får hon ta bussen, cykla, gå eller vad som krävs.

          Shit jag är så jävla glad att jag är självständig på alla sätt och vis 😅 Tänk att folk beter sig sådär. Stackars din mamma med som hamnar i kläm typ.

          Myndiga personer (med jobb) som flyttar in nånstans utan att betala för sig och äter mat andra köpt = husockupanter och tjuvar.
          INGEN har försörjningsansvar för dessa människor.
          De får ha en diskussion som bygger på lagar, regler och ev konsumentverkets normer för betalning för myndiga barn som bor hemma – och skriva kontrakt.
          Inget ’vi tycker’ elsker ’om ni kan tänka er’ utan ’så här ÄR det!’.

      Det är inte din mammas ansvar, hennes man måste ta tag i detta omgående. Om inte kasta ut dom så stå för alla utgifter, det ska knappast din mamma göra eller behöva rodda/oroa sig för.

      Oj vad hemsk situation… vad säger hennes pappa om detta?? Och varför snackar de skit om dig och din sambo, om vad? Tycker att din mamma ska ta ett snack med sin kille så att han kan prata vett med sin dotter. De får flytta ut om de ska bete sig som svin.

        Han vågar inte riktigt säga ifrån om inte mamma trycker på. Mamma försöker också prata med henne men hon lyssnar inte. Jag hade en bra relation med min låtsas syster innan han kom in i bilden, men han har något emot min sambo. Det hela grundar väl sig i svartsjuka då min sambo tidigare umgicks med hans ex, och han har fått för sig att de hade nått trots att de bara va vänner. Och nu har hon hakat på och säger att min sambo är dum i huvet osv.

          Gud.. Blir trött bara av att läsa det 😅 Nej men de får ju typ ha nåt ultimatum. Betala hyra osv eller flytta ut.

    Tips på en bra och prisvärd pulsklocka??

      Garmin. Kommer inte ihåg på rak arm vad min heter, men har haft två och båda är och har varit superbra.

        Tack ska kolla upp!

        HAH! På ark arm… 😉

          Det var medvetet😎

      Jag har en Garmin vivoactive 4s som jag är mycket nöjd med. Betydligt mycket bättre än de FitBit jag haft tidigare.

    Hur länge är man ställd på moderering? Bara för att en kommentar gled in till en hetsig okontrollerbar diskussion för nån månad sen 🙄

      Du kan ju kommentera nu så då är den väl släppt.

      Förmodligen va det inte bara ”en kommentar i en hetsig okontrollerbar diskussion” då 😅

    Blir så ledsen och förvånad. För mig är det en självklarhet att säga ifrån när något inte är ok (exempelvis: ett ungdomsgäng kastade ner allt toalettpapper i en butik. Alla gick förbi och rullade på ögonen, ingen sa till – varken till kidsen eller personalen. Jag sa till dom att plocka upp – vilket de gjorde – sen sa jag till personalen).
    Men jag märker också att vuxna (över 18) inte hjälper andra. Tex körde jag förbi två pojkar (typ 13 år gamla) där den enaa styre fastnade så han ramlade av cykeln. En kvinna går förbi, alltså hon fick hoppa över honom. Tre bilar framför – INGEN stannar. Jag stannar mitt på gatan och frågar hur det är. Killen ser jättechockad ut och han blev rädd att han förstört cykeln (det va inte hans fel) och att han skadat sig. Jag parkerade vid sidan, INGEN stannar och kollar om vi behöver hjälp eller ngt. Det gick bra, han va sååå tacksam och jag lyckades laga cykeln så han kunde cykla hem, med litet skrapsår på knät.
    En annan dag är jag på stranden, en pojke börjar skrika (alltså ett ont-skrik) från bryggan. Det står massor av vuxna och äldre barn runt – INGEN går fram. Jag halvspringer i vattnet, tänker att han trampat på något och har svinont, vilket han hade. Lille killen hade trampat på snäckskal som skar in i foten. Så jag och hans kusin (mamma kom med) hjälpte bort till min filt där jag hade plåster osv. Men igen INGEN kom och frågade om vi behövde hjälp eller om det fanns något att göra.

    Tycker bara det är så fruktansvärt att vuxna står bredvid och tittar på. Förstår inte hur man kan ha hjärta att inte göra det? Tänker alltid ”Tänk om det va mitt barn”.

    Menade inte att ”hylla” mig själv. Utan jag ser det som min/vår uppgift här i livet att hjälpa till ifall man är först på plats (eller om nu ingen annan gör det) eller blir vittne till något liknande. Förstår inte hur vuxna kan kliva över ett barn som trillat med sin cykel 🥺

      Jag håller helt med.

      Kan ju finnas massa olika anledningar till att man inte säger ifrån. Man kanske inte vågar/har en dålig erfarenhet från att ha gjort det förut osv. Man vet ju inte alls hur de man säger till kommer reagera

        Absolut i vissa situationer (även om jag har svårt att fullt förstå 😅). Men hur kan man kliva över en pojke som trillat med sin cykel? 😳 Och gå därifrån med gott samvete? Det förstår jag verkligen inte 😕

          Jag skulle nog i vissa/många fall tro att barnet används som lockbete av en rånarliga eller liknande. Vilket egentligen är helt sjukt att ens tänka.

            Va? Haha, skulle aldrig ens kunna tänka så 😅 Det va två kompisar som cyklade hem från skolan. Men ja, rätt skrämmande om många går runt och tänker så.

            Det här var det sjukaste jag läst på länge. Snacka om att vara helt bortkopplad från mänskligheten när man går runt och tror att någon som ramlar av sin cykeln har kokat ihop någon plan.. herrgyd

        Ehh väntade bara på en sån kommentar. Visst att man kan vara rädd. Men alla andra exempel då? Vad är man rädd för om ett barn ramlar av cykeln? Herregud människor som dig alltså

        Jag har bara bevittnat barn (i 10-11 årsåldern) som ramlat på cyklar eller på annat sätt skadat sig vid två tillfällen i mitt liv. Har stannat snabbt som fan för att hjälpa till men båda gångerna har det varit ett prank. Kan inte sluta tänka på att dessa killar kanske förstör för den fjärde där det är livshotande på riktigt..

      Körde på E4 i höjd med Linköping och såg en liten kille på ca 11-12 år gå utmed motorvägen. Alltså på vägrenen. Det var en högsommar eftermiddag med massvis med semestertrafik, bussar, lastbilar, allt. Killen befann sig ett par kilometer efter den senaste påfarten, han måste alltså ha knatat på E4 en bra jäkla stund. Och jag var den första och enda som stannade och kollade vad som hänt.
      Det visade sig att han hade varit på fotbollsträning och tänkte gena genom att gå en kort bit på motorvägen. Men han hade missbedömt saken och om jag inte hade stannat hade han haft en mycket lång bit till nästa avfart. Jag ringde polisen, uppgav mitt namn och regnr och fick tillåtelse att köra hem honom till en skärrad mamma. Det gick bra men jag kan inte sluta tänka på hur många hundra bilar som körde förbi ett barn på motorvägen och inte en enda brydde sig om att stanna. Och jag tror absolut inte att jag är bättre eller mer hjälpsam än snittet så jag får inte ihop den här händelsen alls.

        Men eller hur?? Fantastiskt av dig! Förstå hur många som kört förbi och sagt/tänkt ”vad gör den lille killen här, här borde han inte vara”. Usch!

        Jag kan inte släppa lille killen som sitter på bryggan och blöder. Och runtom står massor av vuxna med barn och ja, tittar på 😳 Fullständigt ofattbart 😔

      Jag fattar inte hur människor kan gå förbi, inte titta, eller bara står och filmar när någon blir misshandlad, rånad, dödad osv. Jag fattar verkligen inte hur folk inte ingriper och gör sitt bästa. Sett många gånger när polisen släpper övervakningsmaterial om pågående misshandel där folk står och ser på istället för att hjälpa. Så sjukt.
      Inte konstigt att vi har ”Svenska hjältar” där folk hyllas för sånt som borde vara en självklarhet, när folk i allmänhet inte har någon som helst civilkurage.

        Jaa men eller hur?? Jag (TS) blev påkörd på motorvägen på väg till jobbet för några år sen. Inget blod eller uppklippta dörrar eller vad nu folk hade hoppats på, men det va sååå många telefoner som filmade mig gråtandes bakom staketet mellan motorvägarna. Ingen av dom frågade hur jag mådde. Det gjorde däremot några lastbilsgubbar 🙏🏽

        Men förstår verkligen inte vad det är som lockar, utan att man hjälper till? Förstår verkligen inte 🤯

          Fight or flight. It’s instinct. We can’t control it. Or can we?

            We get the world we deserve.

              Va??

                Inte konstigt att samhället är som det är när folk inte är kapabla till att agera när det behövs.

          Men gud vad sjukt! Varför??

          Helt sjukt att filma. Borde. Ara olagligt

            Det är tydligen inte olagligt att filma olyckor i Sverige, det är det i landet jag bor i. Däremot är det olagligt att inte hjälpa till.

      Ja det här tyvärr blivit så. Och jag fattar inte varför. ??Jag agerar också tex om någon råkat illa ut. varför många inte bryr sig är inte ok.

        Nä eller hur? Om nån ramlar, vet inte hur många vuxna jag sett slira med cykeln och trilla omkull som jag stannat och kollat hur läget är med. För mig är det en självklarhet, framförallt om det är barn (även om det kvittar).

      Du gör HELT RÄTT. Vi är några stycken i det här landet, där man inte får ta plats -ens om det handlar om att hjälpa en nödställd, som faktiskt vill hjälpa och är uppmärksamma på vår omgivning. Det är en väldigt fin egenskap som du ska känna dig stolt över och vårda. Tappa inte sugen för att du ser hur hopplösa andra drullar är. Tack för att du finns!

        Tack snälla vad fint sagt, vi behövs verkligen 🙏🏽❤️ Dock borde det vara en självklar instinkt hos alla, men som när jag berättade för en kompis om killen på bryggan så viftade hon typ bort det. Som att det va ointressant. Och då insåg jag att hon är en sån som inte vågar gå fram.

        Jag arbetar som förskollärare och har anmält flera kollegor för kränkande behandling (så pass att de blivit avstängda och polisanmälda). Skulle vilja arbeta med barns rättigheter på ett större plan på nåt vis 🙏🏽

      När jag var på stranden en gång förra sommaren så knatade en liten kille, alltså skulle säga 1,5-2 år rakt ut i vattnet utan nån form av flytgrejer. Han gick bara rakt ut tills han inte bottnade längre och ba plopp under ytan. Inte en jävel verkade se nånting, vart föräldrarna var har jag ingen aning om. Så jag fick släppa mina barn och springa ut till honom, och då fanns det vuxna människor på mycket närmare avstånd. Undrar liksom vad som hade hänt om jag inte sett honom, vilket ju mest var en tillfällighet… folk är så upptagna med sig själva och verkar inte se nånting.

        Det är så sjukt! Lovar att de stått och pratat om ”varför ser inte föräldrarna??!”.. Usch alltså 😔 Fint gjort av dig! För mig är det en självklarhet att alla hjälper om de ser ngt. Men tydligen inte😔

        Just i vattnet är svårt. Min mamma har stenkoll på min lillebror hela tiden. Men hon släpper inte honom med blicken. Så helt omöjligt för henne att se om något annat skulle hända. För då kan hon ju tappa bort honom. Samma med mig. Jag har fullt upp med en 1pfing. Har inte en möjlighet i världen att hjälpa eller rädda någon annan. Då kanske min lilla drunknar. Men annars så är det kört man försöker så gott man kan. Och har man inte småbarn så är det ju verkligen konstigt om man inte ens kollar läget 😱 vissa är bara ego. Finns ingen empati för någon annan

          Fast om man ser ett barn som är i verklig fara, alltså litet barn under vattenytan, då måste man väl kunna släppa sitt eget barn som EVENTUELLT skulle kunna hamna i fara. Förutsatt att man inte är på djupt vatten med sitt ej simkunniga barn som typ är utan puffar, men hur ofta händer det egentligen. Eller ropa åt nån annan vuxen eller vad som, inte bara skita i.

            Ja men exakt. Snälla, ta upp din 1-åring i famnen, spring ut till barnet i nöd och ropa på andra vuxna!! Hur handfallen kan man vara

        Jag har hjälpt tjejer med lågt blodsocker två gånger i lokaltrafiken. Mitt på dagen, propra tjejer båda gångerna med typ kontorsklädsel och portfölj, båda säckade ihop och kunde inte stå eller gå.
        INGEN annan brydde sig, folk gick bara förbi. Det syntes att de inte var drogpåverkade eller fulla, så ingen kunde skylla på det. Jag satte upp den ena på en bänk och hämtade spärrvakten, vid det andra tillfället hade jag mackor och juice i väskan så hon fick det och piggade på sig.

      Jag såg en gång en mamma slänga sitt gråtande barn i en soptunna och stänga locket. På en överfull hållplats. Bara jag och och en somalisk kvinna som inte kunde språket sa till. Alla andra stod och tittade. Kvinnan plocka upp ungen, jag ringde snuten men hon hann dra.
      En gång blev jag slagen helt random av ngn tjackpundare jag aldrig sett förr som tyckte jag stirra på honom. Detta va mitt på ljusa dagen i ett ganska centralt bostadsområde i Göteborg. Inte en jävel sa ngt varken då eller kom fram till mig efteråt när jag chockad satte mig och grät på en bänk.

        Usch alltså!! Du gjorde verkligen helt rätt! Men förstår chocken, herregud! 😔 Hoppas du känner ett lugn i hjärtat iaf, du stod upp för ett helt okänt barn! Det är stort ❤️

      Vad konstigt! Där jag bor stannar alla. När jag blev påkörd av en bil för många år sedan så stannade ALLA. Aldrig varit med om det du skriver! Men det kanske beror på var man bor

        Jag har bott i Stockholm, Småland, flera platser i Skåne. Samma överallt tyvärr.

        Jag och mitt tjejgäng fick punktering utanför Järna, på motorvägen. Vi satte upp trianglar, blinkers och gjorde allt man ska. Inte en enda person stannade (vi stod bra till så folk kunde stanna), däremot saktade varenda bil ner och GLODDE som kor. Någon ringde i alla fall polisen på oss för de kom 😂

          Jag, ensam tjej mitt i natten, krockade med ett rådjur. Gjorde också allt som man ska, men ingen stannade, de saktade inte ens ner.

            Man hinner inte se att du är ensam tjej och någon kan dessutom stå och gömma sig i diket.

            Tyvärr är det mest säkra idag att inte stanna och hjälpa er.

              Och? Ung ensam tjej som kört på ett djur, det är väl klart att man reagerar på att man inte fick hjälp. Jag fattar att det finns en massa ”tänk om”, men i situationen var det annorlunda.

                Fast nej! Saker kan iscensättas till att vara något det inte är och när du stannat är det försent och du hinner inte se vad som är vad om man inte stannar.

                Hade jag sett att det var en krossad vindruta, blod på marken mm så hade jag stannat betydligt längre fram och försökt att kolla läget men inte annars.

                Jag är hemskt ledsen med trixen de tar till är mycket beräknade för att få dig att stanna.

                Och som sagt, det kan se ut att vara en ensam tjej. Men lika gärna kan det gömma sig fler i närheten.

                  Ja och? Jag sa att är man i situationen är det inte lika självklart att någon inte stannar, då tänker man inte på att det kan vara farligt.

                  Det man däremot GÖR på en liten landsväg när olycka skett är att sakta ner.

                    Kunde man se att det varit en olycka eller trodde man att du bara stannat?

                    Många som slår på varningsblinkers som en storys parkeringsljus.

                    Du ser, det är inte så enkelt.

                    Jag håller med. Detta är det normala. Det borde var vad som sker. Att man både saktar in, stannar och hjälper. Men tyvärr kan du inte klandra någon idag längre att de inte gör det. Och det har inget med dålig empati att göra.

                    Jag hade som sagt ringt SOS. Men inte något mer.

                      Det kunde man se, inget snack om saken. Trots att rådjur inte är jättestora blev det en synlig skada på bilen. Blinkers var på, triangeln var ute. Ingen kunde missa att det var en olycka.
                      Rådjuret låg inte kvar på vägen dock, hade det gjort det hade läget nog varit annorlunda, uppenbarligen klarade det sig såpass och kunde springa iväg.

                      Det är ingen jättetrafikerad väg, (men den natten var det ovanligt mycket bilar, det minns jag väl) och särskilt inte på natten, de som åker där vet det och vägen är känd för sina viltolyckor. Helt enkelt en lokal liten väg på landsbygden bland bondgårdar och åkrar.

                      Nu fick jag rätt hjälp på telefon av polis och föräldrar, och jag klandrar ingen alls. Jag säger bara att är man i en situation där man inte vet vad man ska göra och behöver hjälp, då är det inte en självklar tanke att ingen stannar för att det kan vara farligt.

            Usch alltså, fattar inte hur man kan varaså hjärtlös.

            Jag skulle köra på motorvägen (fredag kväll) när jag, i en kurva, blev stoppad av 4-5 unga killar. De hade åkt av vägen och stod runt hela min bil. Jag rullade ner fönstret typ 3cm (ensam tjej, 4-5 killar på kvällen, jag va faktiskt lite rädd) och frågade om alla va okej, inga skadade. Nej de hade bara råkat åka av vägen i kurvan. Så jag åkte vidare och ringde polisen, de va ju inte ensamma och ingen skadad 😅 Men vågade faktiskt inte stoppa in dom i min bil 😬 Sa till polisen att jag hade lite dåligt samvete för det. Men polisen tyclte det lät klokt, ochefteråt läste jag att de tagit in ett gäng killar från samma vägför droger. Oklart om det va dom, meeeeen polisen sa att jag gjorde rätt😬

              Hade inte ens vevat ner rutan om det var ett killgäng på 4-5 pers..

              Men det behöver naturligtvis inte handla om hjärtlöshet. Hur i hela friden ska man kunna se att det är en ensam tjej när man åker på motorvägen? Eller ensam kille för den delen? Behöver man hjälp får man aktivt visa att man behöver hjälp. Jag har hamnat i diverse knipor, bla punktering på motorväg, men löst det själv. Inte förväntar jag mig att varenda bil ska stanna och potentiellt riskera sina liv om jag inte behöver hjälp.

              Med det sagt, de gånger jag råkat illa ut och behövt hjälp har jag fått det. Även när jag opererats (fem gånger senaste fyra åren, så viss erfarenhet har jag) och haft svårt att stå på t-banan/bussar så har människor lämnat plats för mig.

              Om man uppfattar att någon redan fått hjälp så finns det ingen anledning att blanda sig i bara för att leka hjälte och sen kunna skriva på Bloggbevakning om hur bra man är. Du vet ju heller inte hur personerna som går förbi agerar. Om jag uppfattat en situation jag inte vill blanda mig i pga att jag är en relativt liten och (ofta på promenad) ensam kvinna har jag ringt polis utom synhåll.

                För min del (ensamma tjejen som körde på ett djur) var det inte motorväg utan landsbygd mitt emellan två mindre bondgårdar så det var öppet överallt, en sommarnatt dessutom så det var ljust. Men ja jag fattar att man tycker det är läskigt att stanna, men i situationen är det en annan sak för då tänker man inte så. Och på en så liten väg saktar man ner om något hänt, ingen gjorde det.

                Om man väljer att inte stanna och se efter om man ändå uppmärksammar en olycka – det är hjärtlöst anser jag.

              Usch, obehagligt att de stod RUNT din bil😳
              Men sa polisen att det var klokt, så var det klokt.

            Tråkigt såklart, men jag som ensam tjej hade aldrig stannat och hjälpt någon i den situationen.

          Fast det här beror tragiskt nog på att man är rädd för att stanna. Nu var ni ni men man vet inte om det hade varit en vägpirat istället.

          Jag hade inte heller (längre) stannat. Men jag hade larmat SOS och sett till att ni hade fått hjälp.

          Tyvärr blivit ett hårt och kallt samhälle.

            Typ så jag skrev ovan när jag blev stannad på motorvägen med. Polisen sa flera ggr att jag gjorde rätt, men kändes elakt att köra ifrån 4-5 unga killar som kört i diket 😅 Men jag ensam tjej vågade faktiskt inte. Och de va ju många

              Ja inte känns det bra att bara köra vidare. Men tyvärr det snaraste att göra.

                Smartaste*

            Vid däckbyte var visst ett av mina däck löst. Det var flera som blinkade, vevade ner rutan och sa till, en man stannade mitt på vägen och sprang ut med ett sånt där verktyg föe att skruva till däcken trots att jag inte vad om hjälp, han bara blinkade med helljusen och körde upp bredvid, stannade till och kom springandes. Var väldigt tacksam

          Fast vid punktering brukar man väl inte stanna och då är jag en sån som ”ingriper”

          Fast vid punktering brukar man väl inte stanna och då är jag en sån som ”ingriper

            Fattar inte heller vad nån annan skulle gjort för er? Bytt däck för att ni inte orkade/kunde själva? Det är ju inte direkt en nödsituation, man fixandet som ska fixas eller ringer bärgning…

      Jag har varit med om flera situationer där jag agerat när många bara tittade på, det känns alltid så lustigt. En gång då en tjej blev på- och delvis överkörd av en buss. Jag var först fram, och en hel skolklass med 18+ bara stod och tittade på medan jag sprang fram i panik och försökte lugna henne (hon bara skrek, såklart) och ringa 112. En annan gång då jag stod och väntade på spårvagnen under rusningstrafik och såg en äldre man köra ut framför en spårvagn på andra sidan gatan. Jag släppte mina matkassar och sprang fram, satte mig i passagerarsätet och pratade med honom tills polis och ambulans kom (han var inte skadad, det gick långsamt). Folk, vilket det var mycket av, bara glodde.

      Har dock inte varit med om att någon filmat i en sådan situation, det är för mig helt ofattbart. SjUKT beteende.

        Just det! En gång mitt i natten hörde jag en taxi skrik-bromsa och så såg jag en kvinna och en man i slagsmål där fram. Sprang såklart dit, medan de jag var med bara stod kvar. Jag och en en kille kom dit samtidigt, men när han såg mig var det som att han tänkte att då var det mitt problem så då stack han… vet fortfarande inte vem som gick på vem (de skyllde på varandra) och det hände aldrig mer än att jag fick avlägga vittnesmål över tel. Undrar ibland hur det gick i rätten!

          Det där är så sjukt, att så fort någon agerat så bara drar folk? Stod ensam mitt på ljusa dagen med en halvt sönderslagen kille som var helt blodig från topp till tå (kände inte honom och han var heller inte i skick att kommunicera) och alla bara gick förbi, förutom en kille som stannade och när han fick veta att jag ringt 112 så gick han vidare. Det var helt ärligt vidrigt att stå kvar där själv som ung kvinna med en person som var allvarligt skadad i väntan på polis och ambulans, visste ju inte om det var någon som attackerat honom som skulle komma tillbaka osv…

            Om du inte själv hade bett mig att stanna eller bett mig om hjälp hade jag tagit för givet att du kände personen när du står med personen och säger att du ringt 112. Säger inte att det är rätt att gå vidare, men hade nog fått intrycket att du hade läget under kontroll, så mycket kontroll man kan ha innan 112 anländer.
            Är ju inte farligt att själv be omgivningen om hjälp heller liksom om man upplever att alla bara går förbi.

      Usch vad hemskt. Det känns ju givet att ingripa, särskilt när det gäller barn. En gammal kollega till mig har en man med parkinson som ramlade ihop mitt i centrala stan och folk bara gick förbi. Han låg där helt ensam på asfalten och flera personer gick bara rakt förbi och tittade? Det gjorde så ont i mitt hjärta när hon berättade det.

        Jaaa men eller hur?! Förstår inte hur man bara kan gå förbi? Om man nu är orolig för nåt, ring 112 eller dra med nån random nisse från gatan som går bredvid. Fy alltså 😔

      Glömmer aldrig när jag skulle hem från Stockholm centralstation mitt i natten, folk var lite fulla och trötta och så vinglade en tjej fram till en soptunna och råspydde i den. Skulle fram och hjälpa till men hann inte för minst tre andra kvinnor i olika åldrar med varierande promillehalt i blodet rusade fram innan. Började grina för det var så fint (var inte heller nykter).

        Åh det har jag med gjort förr när jag va ute (😅 innan corona haha).. Gråtande tjejer och arga killar. Inser mer o mer att jag borde arbeta med nåt som rör människor mer än jag gör idag 😅

      En gissning om varför.

      När det kommer till att hjälpa andra i nödsituationer brukar vi göra som andra gör. Att träda fram och sätta sig själv i fokus samtidigt när man hjälper någon okänd kan vara livsfarligt. Tänk på istiden. Ni har begränsade resurser och ser någon som behöver hjälp. Någon väljer att hjälpa, och flocken att fått en ny medlem. Några år senare blir det missväxt och dalen ni lever i har nog med mat åt ett visst antal människor. Folk svälter ihjäl och kvar är en bråkdel. De som var givmilda riskerade att bli ifrågasatta för att de inte prioriterat flocken.

      Beteendet går sedan i arv, varför många inte känner sig manade att hjälpa andra. Människor är givetvis bra på att samarbeta när det gäller som vid katastrofer, då kan någon istället bli bortvald för att inte ha hjälpt till. Men ibland duger det inte som vid svältperioder.

        Alltså lägg av bara.

        Sant dock att det var ’begränsade resurser’ under istiden… (vilken j-vla smörja!)

      Minns när jag va 13 eller 14 (det här va 6 år sen) och var ute och åkte longboard mitt i stan, en sten hamnade dumt under ett av hjulen och jag flög av brädan med ansiktet rätt ner i marken. Låg där ett bra tag och kunde inte ställa mig upp pga att mina knän fick en rejäl smäll, såg hur folk gick förbi och tittade, till och med stannade, men INGEN hjälpte mig. Ingen frågade ens om jag var okej, trots att dom gick en halvmeter ifrån mig. Tog mig upp efter ett tag och haltade till en busstation, önskar verkligen att någon hade hjälpt mig

        Usch förstår inte varför man inte stannar upp 😔 Hoppas den händelsen gav dig det istället, att om du går förbi nån som ramlat osv erbjuder hjälp eller iaf frågar om alltär okej 😃

      Tack och lov för människor som dig ts❤️

      Det värsta jag varit med om var ett tjugotal personer som stod och stirrade på en ung kille som blivit skottskadad i benet. Min sambo och jag var på väg hem och det stod så många runt omkring som bara stirrade. Min sambo ringde 112 och jag fick hjälpa till att försöka stoppa blödningen. Det är ju helt otroligt att folk är så handlingsfattiga.

        Vet inte vad som är värst egentligen, stå och titta eller bara gå förbi, man gör ju lika lite (stå och titta är kanske värre trots allt).

        En kompis som gick omvårdnad och precis hade fått lära sig hlr och sånt där hade varit i en galleria med sina föräldrar (typ 1an på gymnasiet tror jag) såg också en stor folksamling, nyfiket tittade hon ju dit och såg sen att det låg någon på golvet. Hon hade släppt allt hon hade och knökat sig in där, bad någon larma medan hon gjorde vad hon precis hade lärt sig för att rädda någons liv.

    Det var en diskussion idag på Isabella Löwens insta ang vad som är ett ”riktigt jobb”.

    Anser ni att det finns oriktiga jobb? Vad är isf ett oriktigt jobb? Är inte ett jobb som någon skrev något man tjänar pengar på? Någon nämnde prostitution och det är ju ett jobb (även om det är fruktansvärt). Eller?

      Isabella har semester både här och där, men blogginläggen och Instagraminläggen kommer som vanligt. Har hon verkligen semester då? Eller ser hon inte bloggandet och instagrammandet som ett riktigt jobb?

        Men är inte det som att vissa jobbar på semestern? Många med högstatusjobb typ VDs gör ju det. Har dom inte semester då eller

      Betalar du skatt är det väl ett riktigt jobb.

      Jag tycker inte influencers har riktiga jobb, sorry

        Och jag förstår inte hur man kan plugga 2-5 år för att vara en slav under ett företag för resten av livet. Ha csnskulder osv. Jag tycker inte att det är ett riktigt liv. Eller de är det men ett totalt värdelöst sådant. 🙂

          Nu var det inte en fråga om riktigt liv utan riktigt jobb

        Det tycker inte jag heller.

        Skrev ett 13 sidor långt gymnasiearbete om att influensers är ett riktigt yrke. Så kan tyvärr inte hålla med dig!

          Haha, gullig du är! 13 sidor! Wow, vilken avhandling!

    Hoppas att kriminalvårdaren som är kvar som gisslan klarar sig! 🙏 Så osmakligt att folk på sociala medier skämtar om pizzorna medan människors liv är i fara.

      Vad är det om pizzor?

        De släppte en om de fick pizzor.

          Wtf

          Kebabpizza

            Och inte ens från den bästa pizzerian…

        Fick de pizzor till alla på avdelningen skulle de släppa en av vårdarna

      Humor är ett sätt att hantera vardagen. Har bott i Hällby och kan inte göra annat än skratta åt pizzorna just nu, det är helt galet vad som händer.

      Jag skrattar alltså inte som i HAHAHAHAHAH VAD ROLIGT

    Jag ska börja äta p-piller imorgon + provera. Men bara fick en konstig känsla att det kan vara dåligt eftersom jag tog vaccin mot covid för 3 veckor sen?? Men samtidigt så äter ju massor av tjejer p-piller och förmodligen provera också och det ska väl vara lugnt ihop med vaccinet men man vet ju ej?? Någon som äter samma och tagit vaccin haha? Blev bara nojig hjälp mig borde jag ringa och rådfråga en läkare 😂

      Nej men Provera gör dig extremt deprimerad.

        Eller inte. Har ätit det i över sex år.

      Varför ska du ta dessa tabletter?
      Troligtvis inte farligt, särskilt som det var 3 veckor sedan du blev vaccinerad.

      P-piller och provera? 😳 Har du endometrios? 😅 Tror det är lugnt ihop med vaccinet 😄

      Olika. Av provera fick jag min härliga PMDS heeeela tiden och finnar över hela ryggen/nacken/bröstet/ansiktet/halsen. Hoppas du mår bra på dom dock!

    Jag förstår att detta är typ som att fråga ”hur långt är ett snöre” men… hur mycket umgås folk i 20/25 års åldern med sina föräldrar (om man flyttar hemifrån men bor nära varandra)?

      Vi umgås varje vecka 😄 Men beror nog mkt på corona med. Umgås inte lika mkt med vänner, utan då är vi hela familjen istället.

        (Och jag är 32 förresten. Mina syskon mellan 20-25 gör samma sak)

      Jag träffade mina föräldrar ca en gång i veckan under den perioden när jag väl flyttat hemifrån. Ofta på helgen när jag var bakfull och ynklig haha! Mina föräldrar är skilda så men träffade iaf en av dom varje vecka.

        Ska tilläggas att jag träffar de oftare +25 år men kan också bero på att jag har fått barn.

      Nu bor jag inte nära min mamma för tillfället men när vi gjorde det för något år sedan hade vi daglig kontakt på telefon och sen sågs vi kanske 1-2 gånger i veckan, ofta bjöd hon regelbundet på söndagsmiddag.

      2 middagar i veckan, ca. Semester ihop kanske 1 gång per år och de flesta högtider ihop.

      Jag bor med mina föräldrar så umgås varje dag. Underbart.

      Mamma, kanske 2-3 gånger i månaden. Pappa, varannan månad ungefär. Syrran träffar jag 4-5 gånger per år men det beror enbart på att vi bor 3 h ifrån varandra.

      Flera gånger i veckan, kommer och går i deras hus lite som jag vill men då bor mina hästar hemma hos dem också.

      Vi är inte så ”umgåsiga” i min familj men kanske 1-2 gånger i månaden! Ibland mer, ibland mindre 🙂

      För mycket. Har inte så mycket kompisar så när jag måste hemifrån så ringer jag mina föräldrar. Ca 250 m till mamma och 300m till pappa 🙈

        Bor dina föräldrar inte ihop men ändå så nära? Och du också?

      Bor 150 m från mamma o pappa, vi har en bra relation. Träffas typ 1 gång varannan vecka

      Jag umgås med min mamma 2-3 ggr i veckan och vi hörs dagligen. Min bästa vän och styrka 🧡❤️

    En random fråga! Vissa väderappar brukar ange regn i % och idag uppdagades det att jag och min pojkvän tolkar den informationen helt olika så frågan är vem har rätt???
    Min tolkning: % innebär mängden regn som kommer den dagen. Tex 50% = regn halva dagen
    Min pojkvän: % är lika med hur sannolikt det kommer regna just den dagen.

    Ingen jätteviktig fråga men det stööör mig att inre veta haha. WHO’s With me? 🙋🏻‍♀️

      Eftersom det även står % vid timredovisningen för vädret så tänker jag att det har med sannolikhet att göra. Har dock för mig att jag läst någonstans att det har med yta att göra. Om det är 50 % regn i Stockholm klockan 13 imorgon så kommer regnmoln täcka 50 % av ytan.

      Team pojkvän!

      Men visst är det väl sannolikhet? Iaf i klart-appen 🙂

      Det är väl luftfuktigheten som anges i procent? Regn (nederbörd) anges i mm.

      Neeej din kille har rätt 😄 Det är 40% risk för regn imorgon tex 😃

        I iphone-appen står det till och med ”sannolikhet för regn: 10%”

        Åh typiskt haha! Tack för alla svar 😅/ ts

      ”Procentsiffran syftar till vädersymbolen.
      Procentsiffran får vi fram genom att vi har underlag till 10 olika beräkningsmodeller som beskriver vädret. 80 % betyder att 8 av 10 beräkningsmodeller förutser ett visst väder. När det gäller nederbördsmängd så presenteras ett intervall som bygger på hur mycket nederbörd varje modell ger.”

      -https://kundo.se/org/smhi/d/sannolikt/#:~:text=Procentsiffran%20syftar%20till%20v%C3%A4dersymbolen.,ber%C3%A4kningsmodeller%20f%C3%B6rutser%20ett%20visst%20v%C3%A4der.

      🙂

      Din pojkvän har rätt. Den anger sannolikhet.

      Random, mitt svar till dig fastnade i modd. Förstår inte alls vilket ord det skulle kunna varit.

      Hahha helt klart din killes tolkning

    Kebabpizza 🤮

      MUMS!

    Har matchat med en kille på tinder som jag för några år sedan följde med hem på efterfest och hade kul med. Sprang även på varandra i ett annat sammanhang ett halvår senare. Nu får jag dock känslan av att han inte kommer ihåg mig haha. Är för feg för att fråga rätt ut om han glömt mig. Vad gör jag?

      Låtsas att du glömt honom

      Fråga om han kommer ihåg dig! Kom han ihåg dig andra gången ni sprang på varandra?

        ja absolut. Det var kram och småprat vid det tillfället. Har ställt en fråga som visar att jag kommer ihåg efterfesten. Får se om han tycker jag är värsta stalkern eller om jag bara missbedömt situationen 😅

          Tror han mer blir glatt förvånad att någon kommer ihåg honom.

          Om det varit ombytta roller hade han dock varit stalky. Killar som visar tecken på besatthet är farliga.

            Man är inte besatt för att man minns någon.

              Precis det handlar om bayesiansk statistik.

              P(besatt | minns någon från flera år sedan) > P(besatt).

          Haha att du kommer ihåg en person du har legat med är väl så långt ifrån stalker man kan komma?

      Spela roll vad andra säger, gör vad du känner för. Orka göra det invecklat genom att spela skulle jag säga.

    Någon mer som har sett nya Gossip Girl? Blev sjukt besviken.

      Vaa berätta mer???? Vart finns detta?

        Googla?????

          Ja snälla var kan man se det? Finns ju inte på HBO Nordic ännu och jag är ärligt talat usel på att googla

    Vilken pizza tycker du är godast ? Jag gillar skinka och massa räkor. Gud vad jag skulle vilja ha en hemma. 😊

      Jag är världens tråkigaste. Jag vill ha så lite som möjligt på allt – pizza, tårta, etc…. Så Vesuvio är helt klart min favorit!

      Kebabpizza

      Gorgonzola 🤤

      Batsman: Tomat ost kyckling och tzatziki på.

      Vesuvio är så himla god!

      Men kebabpizza kan vara riktigt gott ibland, eller någon med köttfärs och jalapeño på.

      Är egentligen jättesugen på pizza, men åt det i söndags och har bestämt att det var sista på väldigt länge😅🙈

      Beroende på hur välgjord pizzan är, så antingen vanlig margeritha (alltså om det är färska ingredienser på så är den jättegod) men annars älskar jag den med banan, skinka och curry. Jag vet att många tycker den kombinationen är märkligt. 🙂 hahaha.

      De flesta sorter blir ju godare med färska ingredienser, vilket inte alla pizzerior har. 🙂

      Räkor och ananas eller räkor och svamp.

      Räkor,skinka, svamp, sparris, tomat och jalapeno och bea.

      Skolans pizza.

      Hawaii med kebabsås, mums

    Young Royals på Netflix! Vad tyckte ni, ni som sett den?

      Sett! sevärd

      Jag tyckte absolut att det var sevärt! Hade jag ogillat det hade jag inte sett klart det. Vad tyckte du själv?

      Gillade främst han August (tydligen Pontus Gårdingers son), skådisarna till Simon och Wilhelm var ok.

        Håller helt med. Pontus Gårdingers son gör sin roll så otroligt bra tycker jag.

          Håller med. Särskilt då jag precis sett honom i Skitsamma på discovery där han spelar en helt annan roll.

            Jag har SÅN crush på honom nu haha och han är verkligen inte min ”vanliga” typ. Så knäppt. Också sett honom i båda, verkligen såååå olika. Tyckte du han gjorde sig bättre i Young royals?

              Alltså tyckte han passade skitbra som töntig toffel och skitbra som cool överklasskille. Verkligen kvalitet på skådespelarinsatserna med andra ord!

        +1 på August! Han gör sin roll så grymt bra, allt från minspel, hur han för sig liksom, alla detaljer!

      Tyckte jättemycket om den! Har aldrig gillat Omar särskilt mycket, förrän nu! Wow, så bra skådisar!

        Fast Edvin ÄGER ju scenerna när han är med, stor skillnad tycker jag. Tycker tyvärr att vissa av Omars repliker lät lite stolpiga (typ när han skulle be August om att få pengarna tillbaka). I övrigt älskade jag serien och betedde mig typ som en tonåring efteråt när jag letade upp alla skådisar på Instagram. 😂 Coolt att den verkar gå bra utomlands med!

          Blev visst en tonåring också när jag såg den med tanke på alla ”typ” i min förra kommentar…

    Någon här som följer systrarna elfstrand? Jag tycker det är helt sjukt hur några som rider LB/LA nivå och har skogsmullehästar typ kan sitta och prata om att Totilas och Valegro går i ”fel form”. Liksom hur kan man ha så dålig självinsikt att man tror att man på den nivån besitter en kunskap att döma ner världscupshästar?

      Både ja och nej.
      Jag tycker inte att man behöver rida på lika hög nivå som ekipage man har åsikter om. Man kan ha kunskaper om hur något ska se ut enligt tävlingsreglementet, ur en anatomisk synvinkel eller rent utbildningsmässigt, utan att för den skull ha en aning om hur man utbildar en häst dit, hur man praktiskt ska utföra ett moment om man sitter i sadeln eller hur man korrigerar t.ex. formen. För att ta mig själv som exempel så vet jag hur jag ska göra seriebyten och vad som gör att våra byten blir sneda och med jämfotahopp ibland, men jag är inte tillräckligt skicklig för att få bukt på problemet. Även om jag bara byter på vart fjärde så anser jag ändå att jag kan ha en åsikt om eliten och deras byten i varje och vartannat, det är ju samma problematik med dålig takt, hästen inte helt framme för skänkeln, bogar som rymmer iväg osv.
      Sen håller jag med om att framför allt Emma ofta är väldigt kategorisk i sina uttalanden och får det att låta som att grundridningen inte sitter hos världens bästa ryttare och att de därför inte borde tävla på hög nivå.

        Bra och vettig kommentar, men tror ofta man stör sig mer på Emmas attityd än vad hon säger kanske. Anna verkar inte kunna ha några egna åsikter, ofta tycker jag hon börjar säga en åsikt, då säger Emma kanske något annat och då säger Anna ”men jaaa så är det såklart” eh va? Du sa ju tvärtemot?

        Glömmer aldrig när dom var anti nosgrimmamotståndare och sedan började använda nosgrimmor, då blev ifrågasatta och svarade ”vi vet inte vad vi ska förvara dom om dom inte sitter på tränsen vi använder”

        Men något har ju hänt bland den sk eliten där rollkur och skadlig ridning premieras i samma takt som avel på nerv och luftighet i steget helt fuckat upp hästarna som kan ta sina ryttare till denna nivå. På samma sätt som utrustning sitter för hårt och hanteringen av tygeln verkar vara främsta verktyget under ridning. Kolla exempelvis de filmklipp frpn framridningen på Falsterbo. Var helt grinfärdig efter att ha sett dessa.

          Ja, kan hålla med men samtidigt, hur kul kan det vara för Annas häst Focus att ha henne (som är en stor kvinna) studsande upp och ner i ryggen. Hon borde lära sig att sitta ner i sadeln innan hon tävlar.

    Asså huuuur har det gått för Dasha idag med sin förlossning och operation?!

      Undrar också, hoppas allt gick bra 💕

      Tänker också på henne idag!! Fyfan vilken pers alltså, blev rörd av hennes youtube film verkligen…

      Hon brukar ju vara ganska snabb och generös med att dela med sig, så tänker att hon ändå kommer uppdatera så fort hon har möjlighet, så vi lär väl få veta så snart hon känner sig kry nog att uppdatera. Hon är inte den som spelar mystisk i onödan liksom.

        Hamnade på nån packningsvideo igår. Det enda jag kände va jäääävlar vad ipaden går hos dom 😬 Han kunde ju inte ens äta glass utan ipad? 🤯

      Börjar nästan bli lite orolig eftersom hon inte lagt upp något alls…

    Jag har försökt skriva den här kommentaren flera dagar i rad nu men jag ger upp varje gång. Vill typ höra att jag inte är ensam eller galen. Har precis fått mitt andra barn med min kille som jag varit tillsammans med i snart 4 år. Vi har tagit körkort tillsammans, skaffat barn och flyttat till hus … allt på 4 år. Men jag är så otroligt ensam och kan inte sluta fantisera om hur livet skulle vara utan barn. Älskar våran barn men önskar att vi väntat. Han har haft ett långt förhållande innan mig och jag blir galen när jag tänker på att hon fick flera år bara med honom medan jag är bara fast i familjelivet och hans ”nya liv”
    Jag har allt man någonsin kan önska sig men ändå kan jag inte vara nöjd. Mår så jävla dåligt när jag är ensam och tänker bara på hur det kunnat varit och hur fri vi hade kunnat vara. Han är jättenöjd med allt, älskar att vara pappa och ha en familj med mig men jag är bara bitter och önskar jag hade fått varit med och upplevt allt hans ex varit med på. Vet inte hur jag ska komma över det här.

      Låter kanske hårt – men sök hjälp. Seriös hjälp, inte råd på en blogg 🌸

      Vi ”hann” inte heller göra så mycket innan vi fick barn, och visst ibland kan jag med känna att det känns tråkigt. Och det är klart man kan känna sig lite sotis på ett ex som man tror fått uppleva mer tillsammans med ens partner, men han har ju ändå valt att gå vidare med dig och nu har ni två barn ihop. Exet kanske är avundsjuk på dig för att ni har bildat familj efter så kort tid medan de var tillsammans i flera år?
      Era barn är ju väldigt små nu, det blir bättre. Ni kan resa hela familjen eller bara nu två om några år.
      Som anonym skriver också, sök hjälp, det kan vara förlossningsdepp?

      Håller med. Gå till en psykolog eller kurator. Såna här problem behöver ventileras med en professionell så att det inte börjar slita sönder en inifrån 💕

      Förstår dock absolut dina känslor. Får du någon egentid alls nu under Corona? Eller är det fullt upp med familjen 24/7? Jobbar han och du är hemma? Eller delar ni på det?

        Skäms över mina tankar lite så känns jobbigt att prata med någon. Det är ju så fjantigt egentligen.
        Han gör allt jag ber om och mer där till, ska vara hemma hela sommaren med mig sen jobba typ 50%. Han jobbar hemifrån.

      Åh vad hemskt! Jag känner typ samma. Skaffade barn för att ”man ska” och alla sa att man ångrar sig annars.. Men det var nog inte för mig.
      Önskar att alla tänkte och kände efter innan de skaffade barn. Om det går, vänta lite!

        ’Om det går, vänta!’?
        De har två barn..?

          Skriver ju till alla andra som läser detta, läs meningen innan.

    Är det någon här som har erfarenhet utav att ha haft nattpersonal i hemmet på vak? (Mitt barn är allvarligt sjukt o vi behöver personal hos oss på natten som ser o hör barnet hela tiden. Om nåt akut händer och då kan larma.) Jag har kommit på personal med att sova vid 3 olika tillfällen, de senaste 18 månaderna. Vid olika tider kl 00 kl 4, kl 6. Är det vanligt förekommande att nattpersonal sover? Eller har jag haft extrem otur med just dessa 3 personer. Börjar tappa hoppet om medmänsklighet och assistans i övrigt. Rädd för att sova om nåt hänt mitt barn under natten. 🙁

      Jag har aldrig haft, men arbetat med vak. Jobbar jag 21-06 så är jag vaken. Kan spela nåt spel eller så men är aaaalltid vaken. Ring deras chef och fråga hur det ser ut. Är det vak så är det ju för att nån inte mår bra, och att personen tex inte ska dö ensam.

      Men du har kanske assistans? Vak sätter vi in – in i det sista liksom. Finns ju vaken natt, sovande natt osv. Bättre du tar det med verksamhetschefen ☺️🌸

        Tack för svar! Dom sitter vak pga trakeostomi så väldigt viktigt att alltid se och höra om ”tracken” skulle åka ut. Som tur är det tillfälligt tills dom kan operera vid 2 års ålder.Så orolig att nåt allvarligt ska ske innan dess.

          Vaken natt som du skrev.

      Jag jobbar natt som PA, jag har ALDRIG sovit eller slumrat till under natten. Ibland har man ju haft kaos schema o jobbat 17 h pass eller sovit FÖR lite innan sitt pass osv. Jag vet även att på min arbetsplats där det har varit en del assistenter så är det bara 1 som har sovit och 2 som har slumrat till vad vi vet . Och då har jag jobbat med ca 20 st olika (och det har varit sammanlagt ca 80 st genom åren).Så jag tror du har haft en del otur!

        Tack för svar!

      Men gud säg upp dessa asen. Brottsligt det dem gör. På dem jobben jag haft och personer sovit trots att det är vaken natt så har dem alltid blivit sparkade utan konstigheter. När dem blivit påkomna alltså. Det är jobb och kan man inte hantera det så ska man inte jobba så heller. ☺️

        Tack för ditt svar!

    Läste en kommentar under ett tidigare inlägg om slumpmässiga extra säkerhetskontroller på flygplatsen. Är det verkligen var tionde som undersöks och är det bara slumpen?
    Jag vet ju att POS upplever att de ofta blir slumpmässigt synade, men det blir även jag. Jag blir kollad så ofta att jag gjort en exceltabell för att föra statistik. 2019 reste jag 21 gånger och blev kollad 16 gånger (reser nästan bara i jobbet så halshugg mig inte). Jag ser typiskt nordisk ut, klär mig smart casual, är normalsnygg och har ett resemönster som inget program borde larma om då jag mest reser inom Norden.

      Haha jag blir också ALLTID uttagen till dessa kontroller. Är en blond liten tjej utan avvikande efternamn eller något annat som skulle vara misstänksamt i deras ögon. Har dubbla pass, vet inte om det är därför. Har alltså tänkt på detta flera gånger, varför det alltid är jag som blir uttagen. Känns som jag har en prick i nåt register som jag inte känner till.

      Har jobbat i säkerhetskontrollen på Arlanda i flera år. Det är slump som avgör. Som kontrollant kan man aldrig själv bestämma vilka det ska larma på. Däremot så finns det vissa BH:ar med större bygel eller skor mm som kan larma för den sammanlagda mängden metall. Då kan man såklart fastna i kontrollen oftare, men då är det inte ett slumpat utfall.