Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

549 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Veckans låt? ?

      Rema – Soundgasm

        DPR Live – Hula Hoops

      Meshuggah – Bleed

      Måneskin – Beggin

      Garbage – The world is not enough

      Bad habits – Ed Sheraan

      Tröttnar aldrig

      ”Chaise longue” med Wet Leg

      Måneskin – Morirò da re

        Alltså min fördom om moneskin lyssnare ”wannabe svåra” människor som vill va edgy fast gruppen verkar komma från 90 talet. De kommer inte bli särskilt framgångsrika (min spådom, döm den sen) ellererere så är det jag som är tråkig o dålig på att förstå grejen! Tänker lite på Kenzaz Tokyo hotel

          Måneskin*, mind you.
          Jag är inte en ’svår person.’. Aldrig fastnat för Tokyo Hotel. Jag lyssnar på alla möjliga artiser och band från alla möjliga genres. Så jag är inte av de där edgy människorna. Tvärtom, de flesta ser mig som rätt tråkig.

          Hallå de vann Eurovision. Folk som lyssnar på dem är inte ’edgy’, inte ens på låtsas ?

          Är ingen wannabe och lyssnade aldrig på Tokyo Hotel. Var punkare och gothare som tonåring så deras musik och alternativa stil faller mig i smaken då ränderna aldrig går ur.

      Olivia Rodrigo – Good 4 you

      Three is the magic number;

      Rosen – Arne Qvick
      Höst – Amanda Ginsburg (tonsatt dikt skriven av Dagerman)
      Myself – Bazzi

      Professor Elemental- Fighting trouser

      Bara jag som inte tål Måneskin? ?
      Veckans låt – Våran sista sommar med världens bästa Emil Assergård!

        Har du lyssnat på några andra låtar av Måneskin förutom de mest omnämnda? Dvs utöver Beggin, I wanna be your slave och Zitti e buoni?
        Jag föreslår Coraline, Torna a Casa, L’altra dimensione, Amandoti, La paura del buio, Morirò da re. Underbara allihop.

          Jag har lyssnat på några och nej. Tål dem icke.

        Tål dem inte heller??

          Jag är glad att jag inte är ensam ❤

          Jag tror aldrig ens jag hört en låt av dem?

          /Tantalura på 32 som tydligen inte alls hänger med i musiken 2021

        Vad är det med dem du inte gillar?

      Talia – King Princess

      Diamante – American Dream

      Smith & Thell – typ alla låtar! ?

      Nightwish – Noise

      Lil Nas X – Industry baby

      Joker Xue- senaste releasen
      Eric Nam-Hold Me
      Uno Svenningsson-Fickorna fulla av sand
      Horangsuwolga-Ujoo

    Hur mycket måste man engagera sig privat i jobbet?

    Jag har jobbat i ett halvår på ett nytt jobb där det är väldigt mycket fokus på sammanhållning och att alla ska vara kompisar. Jag är introvert och gillar att äta lunch själv (många gör det nu pga corona så det anses inte som kufigt just nu) och att jobba bakom stängd dörr. För att passa in i företaget så ser jag till att äta lunch med kollegor ca 2-3 gånger i månaden, pratar med alla när man träffar dem vid kaffeautomaten och skämtar lite och och glad med alla. Ibland tar jag en eftermiddagsfika med någon och pratar lite längre. Trivs så som situationen är nu och tror att alla kollegor tycker att jag är trevlig, men möjligen mer osocial än dem. På alla arbeten jag har haft har jag varit uppskattad och fått kompisar, men det har tagit tid (upp mot 1 år) innan jag blir närmare vän med någon kollega.

    Nu har en del nya kommit in i företaget och jag märker att de, trots att de har jobbat kortare tid än mig, har fått jobbkompisar och blivit mer tjenis med alla andra. Detta känns jobbigt för jag önskar att jag hade viljan och orken att vara så social, men det har jag inte. Det känns som att jag mest tycker det är jobbigt gör att det ”förväntas” av företaget att man ska vara så mycket kompis med alla, men jag orkar inte, jag vill inte, men jag känner mig konstig och udda om jag inte lever upp till företagets förväntningar att vara bästis med alla.

    Hur social ”måste” man vara?

    Till exempel är det en konferens planerad i Oktober där de säger att de gärna vill att alla ska följa med och att de flesta brukar följa med. Inget tvång alltså men det finns en förväntan. Konferensen är 3 nätter och förutom att jag på ett personligt plan ryser av tanken att sitta 12 timmar i buss, enkel resa, och därefter umgås med kollegor i 3 dygn så innebär det att jag lämnar min ettåriga dotter. Hon har en pappa som hon är lika trygg med som mig, men han jobbar ju också och måste antingen ta ledigt (vilket blir svårt då han har ska på utbildning iallafall en av de dagarna) eller så får dottern gå på förskola 08-18.30 de dagarna som jag är borta. Jag lyfte detta med kollegorna men de tyckte jag kunde be min syster (som själv har tvillingar på 1 år) hämta dottern de dagarna.

    Hur gör man? Det känns viktigt att vara en del av gemenskapen på jobbet och denna konferensen är ju en del av det, men samtidigt så vill jag ju inte hänga med kollegor efter jobbet och prioriterar hellre att hänga med mina vänner när det går.

    Hur hade ni gjort och hur sociala är ni på jobbet?

      Är ganska introvert men får mitt sociala behov på jobbet. Är singel och har två kompisar, umgås knappt med folk på fritiden ?

      Jag brukar ladda mentalt i förväg inför sådana saker och vet att det kommer vara betydligt roligare än jag tror, men det kommer bli väldigt jobbigt. Försök få eget rum. Få egentid varje dag. Det är vad jag hade gjort.

      Du kan låta bli att åka, men din känsla av utanförskap lär bara öka.

        Jag tror att jag hade haft roligt om jag väl kom iväg, men även att det blir en hel del social ångest och att jag kommer att vara utmattad efter den veckan. Är redan på gränsen till att bli utbränd pga högt tempo på jobbet, småbarn och flera sjukdomsfall och dödsfall inom familjen.

        Jag har mitt sociala liv utanför jobbet, men vill ju inte heller bli utanför på jobbet ?

          Då hade jag definitivt skyllt på dödsfallen. Jag upplever kollegor som mer förstående gällande sådant än småbarn. Eller bli sjuk i sista stund ? i dessa tider är det ju mer uppskattat – om du vill ha utvägar.

          Det beror ju helt på om du vill stanna på platsen och vad dina planer med arbetsplatsen är.

            Planerar att stanna där i ca 2-3 år till då jag inte riktigt är nöjd med arbetsuppgifterna.

            Att bli sjuk i sista stund känns fult då de bokar hotell m.m. Men kanske kan jag vara öppen med att det har varit mycket för mig privat!

      Du låter som en högst normal introvert person. Om ditt bästa inte duger får du till slut byta jobb. Du kommer gå sönder om du ska fejka.

      Låter ju som guld att kunna skylla på din dotter iallafall de kommande fem åren för att slippa!

      Visst, du kanske inte kommer avancera i karriären pga kompisar på samma sätt som de andra, men det är nog ett rimligt pris att betala för att slippa förvränga själen. Dessutom är du grym på andra sätt och det kommer också uppmärksammas i det långa loppet.

        Så fin och bra kommentar! Tack ?

        Jag håller helt med Kristin. Jag skulle aldrig åkt till konferensen för det skulle känts som att vålla mig själv skada(inte ens en överdrift). Efter att jag fick barn fick jag ett helt annat självförtroende att våga säga nej och sätta gränser, mest för att jag började känna att jag inte orkade vara annat än rak och ärlig eftersom det kostar energi att bädda in allt man säger i fluff för att pleasea andra. Fiska inte hos dina kollegor efter deras ”medgivande” att få stanna hemma, för de kommer bara komma på fler anledningar för att du ska kunna åka (troligtvis för att dom tror att du VILL åka och vill ha en lösning på din dotters dagistider etc). Bestäm dig och stå för det. Livet är för kort för att umgås flera dygn med icke självvalda kollegor.

        Har en liten anekdot från mitt jobb.
        Min chef kom och frågade mig och en kollega om vi skulle med på den planerade AWn. Jag svarade ”nej” och det gjorde min kollega också. Då sa min chef ”okej kanske nästa gång då” varpå jag sa ”nej troligtvis inte för jag är ingen AW-person”. Då sa min chef ”ush det är inte jag heller men som chef måste jag gå mot min vilja”. Så skönt att bara ta bort förväntningarna inför framtida AWs. Och jag presterar bra på jobbet och det är allt chefen bryr sig om.

        Du vet innerst inne vad du vill. Gör det!

      Umgås inte med någon privat, jobbar dock bara med betydligt äldre än mig själv. 3 nätter borta låter hemskt, jag tycker det är jobbigt med kick-offar som bara är en natt.
      Trivs du med dina kollegor och har tänkt stanna länge på arbetsplatsen så kanske du ska överväga att följa med. Men ta egentid och passa på att vila.

      Har nyligen börjat på ett sånt ställe med. Alla är kompisar, hänger utanför jobbet, kör flera awn i månaden… är såklart också introvert, jag går sällan upp till personalrummet tex. Ibland kan de ta beslut som påverkar hela verksamheten på rasten. Och har man inte varit där får man inget veta. De är alltid jättetrevliga, bjuder in en men väljer tidigt vilka som är en del av ”innegänget” och ibland känns det som om jag går i högstadiet igen. Anyways jag har lyckats vara på god fot med gänget men är sällan med på ngt och går inte upp på rasterna särskilt ofta. Ansträngde mig mer i början, och har märkt att de är lite irriterade på de och förväntar sig ett och annat. Har inget tips annat än att det är helt ok och inte söka vänner på jobbet??
      Särskilt såna personer, som inte kan respektera ditt väsen 🙂 hehe

        Fult att ta stora beslut under rasten!

        Vi verkar ha liknande arbetsplatser. Jag blir lite fundersam nästan om mina kollegor har alla sina vänner på jobbet? Många av dem känner varandra privat sedan tidigare så då blir det ju så. Jag har vänner utanför jobbet, familj, hobbys, hus… Hinner och orkar helt enkelt inte följa med på massa AWs, partykonferenser och sånt. Börjar undra om det är så att de har sina vänner genom jobbet eller om de verkligen hinner med hem, familj, hobbys, vänner OCH kollegor.

      Du låter mycket lik mig. Jag har arbetat på tre arbetsplatser sedan jag blev färdigutbildad. På de första två tvingade jag mig själv till att vara social och följa med på allt (hade också småbarn hemma) och hatade det. På mitt tredje bestämde jag att jag från dag ett skulle vara mig själv och luncha ensam, skippa de flesta sociala sammanhang. Jag är självklart glad och trevlig mot alla, försöker minnas detaljer om mina kollegor som jag ställer frågor om när vi ses vid kaffeautomaten, är alltid med på inbetalningarna när någon fyller år/slutar/får barn men än annars hängiven mitt introverta sätt. Har mycket mer energi vid arbetsdagens slut och jag är säker på att jag är en uppskattad kollega. Det ska ju vara hållbart att jobba på en arbetsplats!

      Jag hade inte gått på den frivilliga konferensen du nämner.

        Vi låter väldigt lika. Jag är också med på alla insamlingar och är bra på att småprata och komma ihåg vad som sker i kollegorna liv och med det ställa frågor. Bryr mig ju om dem och vill att de ska må bra, men orkar och har inte viljan att bli bästis med alla.

      Jag tror och hoppas att kollegor inte förväntar sig att man ska hålla samma tempo när man har småbarn? ”Skyller” alltid på att jag inte kan vara med pga barn och familj, jag får känslan av att de är förstående när man säger typ ”har träning med sonen på morgonen, måste kila tidigt!
      Fastän de e sambon som går och jag har sovmorgon hehe
      Är introvert och förstår verkligen inte hur man kan vilja hänga med kollegor på

        Många på arbetet har småbarn och verkar hålla det sociala tempot. Jag har många vänner utanför jobbet och även min sambo har vänner han vill umgås med så vi får redan pussla för att vi båda ska kunna hålla på med hobbys och träffa vänner. Det finns helt enkelt inte vilja i mitt liv att ta bort tid från mina hobbys eller vänner för att kunna hänga med kollegor.

        Samtidigt vill jag inte vara utanför gemenskapen. Vill alltså både ha kakan och äta den… hur reagerar dina kollegor när du inte är med på gemensamma aktiviteter?

      Jag har en kollega som är introvert och hon berättade för oss andra att hon är det och hur hon vill ha det (t.ex att hon uppskattar att bli medbjuden på AW men att det inte är för henne). Hon är jätteuppskattad och kunnig och upplever att det varit positivt för hela dynamiken hos oss att veta hur hon vill ha det.

        Alla på jobbet är väldigt snälla och trevliga, men jag tror inte de hade tagit det bra om jag hade valt bort dem.

        Det är MYCKET fokus på att alla är vänner och att vi är ett så härligt gäng. Och det ÄR så bra människor som jobbar där, väldigt bra stämning på arbetsplatsen! De var väldigt noga under intervjun att det var väldigt viktigt att man ”passade in” och allt. Jag gjorde flera personlighetstest för att se hur jag fungerade med gruppen. Samtidigt tror jag att de trodde att jag var mer social än vad jag är då jag tidigare har arbetat som lärare och är väldigt bra på att bete mig extrovert även om jag inte är det egentligen.

          Fast tänker att det inte handlar om att du väljer bort – det är ju inte så att du tycker illa om personerna, du behöver bara hushålla med din energi.

          Så märkligt.. Ett jobb är ett jobb. Man ska ha en bra stämning såklart men för de flesta tror jag så är inte jobbet en social club där man vill eller kan lägga all sin sociala energi och vänskapsrelationer…

      Jag vet inte vad du menar med ”engagera sig privat i jobbet”? Det du beskriver är sådant som sker på arbetsplatsen, och jag tycker inget av det verkar speciellt udda. Naturligtvis ska du inte känna någon press att umgås med kollegor utanför arbetstid, om det handlar om det, men så uppfattar jag det inte av vad du skriver. Det verkar mer som om du vill hålla dig för dig själv, luncha ensam och stänga in dig på ditt rum. Det kan man väl göra, men då får man nog acceptera att bli ”omkörd” av mer socialt begåvade kollegor.

        Arbetsplatsen förväntar sig att man följer med på AW (inte nu under corona), konferenser och att man har kontakt med varandra under semester m.m. på Facebook och Snapchat.
        Jag är inte riktigt på den nivån och har inte energi och tid att umgås privat med kollegor och samtidigt ta hand om mina relationer med vänner och familj.

        Men det är svårt! Jag vill ju både ha kakan (att få vara introvert) samtidigt som jag vill äta den (bli en i gänget och bli mer kompis med kollegorna).

          Vad är det för jobb ni har där ni alla verkar vara så sociala o mkt aw’s?
          Så har vi det inte på mitt jobb. Ok vi fikar ibland och träffas på lunchen men inte så mkt mer än så. Inget konstigt om man inte är med på lunchen tex.

      Hade bara sagt att ni ej har barnvakt och att det blir för långa dagar för henne på fsk om du åker bort. Hade inte velat lämna mitt barn 3 dgr för jobbkonferens om det inte är helt nödvändigt, man kan ju troligen vara med digitalt om det behövs.
      Hade försökt att vara normalt social med dem som du ju verkar vara men man behöver inte var kompis med de man jobbar med om mn inte vill (självklart ska man kunna samarbeta och småprata och vara trevlig).

        Konferensen är mer ”partykonferens”. Alltså inget som har så mycket betydelse för jobbet utöver att man ska lära känna varandra ännu mer så det går inte vara med digitalt.

        Lutar åt att jag får säga att det blir för långa dagar för dottern (Vilket det blir. Det känns inte alls bra att låta en ettåring vara på förskola 08-18.30 tre dagar i rad!), men de tycker då att min syster kan hämta och hon har fullt med sina egna barn…

          hahah jag tycker att det låter jättekul med partykonferenser och så vidare men då är jag i och för sig 21 år. Är dock precis som du introvert så förstår om det blir för mycket. Men måste bara få fråga, vart jobbar du eller inom vilken bransch? Tycker det låter lite skevt att ledningen eller var det va du skrev kräver att man ska ha kontakt med varandra på tex snapchat.

            Är 33 och tycker också det låter jättekul ? MEN hade inte åkt om mitt barn var ett. Nu är hon fem och nu skulle jag kunna åka från henne ett par nätter för en jobbgrej eller så?

            Före barn följde jag alltid med på konferenser och tyckte det var ok, men efter att ha fått barn har jag blivit riktigt lättviktare med alkoholen och dricker 2, absolut max 3 glas vin på kväll och com jag förstår det är dessa ”konferenser” riktigt blöta!

            Kan tyvärr inte säga vart jag jobbar då branschen är rätt liten. Ledningen kräver inte att man har kollegor på snapchat och liknande, men det finns en förväntan på arbetsplatsen att alla ska vara kompisar och gärna umgås och ha kontakt privat!

              Du lever ett annat liv nu när du har barn och de har de flesta förståelse för!
              Det är ingen som kommer tacka dig för att du vänder ut och in på dig själv för att åka på en partykonferens när du har småbarn, och det har ingen betydelse för sammanhållningen heller på jobbet, jag lovar! Du verkar ju vara mycket engagerad och social på jobb i övrigt, folk glömmer inte bort det för att du inte åker med denna gång. Ibland ger det faktiskt mer respekt att man säger nej och sätter gränser, visa var skåpet ska stå, sen åker du hem o myser med din familj!

              Låter lite knäppt.. Det kan i vilket fall inte kräva att man har kontakt privat eller är vänner så det kan man ju skita i. Låter sektigt ?

              Låter som en revisionsbyrå i mina öron.

      Omg. Det här låter exakt som jag! Jag är omtyckt på mitt jobb (varit där i snart fyra år nu), men sociala arrangemang – och särskild sådana med massor fulla människor – efter jobb, tar verkligen all min energi. Har inte ens barn. Men är så slutkörd i hela kroppen. Jag försöker tvinga mig själv med ibland, men all min energi är HELT slut efter en sådan dag/kväll. Måste ladda batterierna i minst en dag för att kunna må normalt igen. Folk misstänker nog ej att jag är introvert eftersom att jag är väldigt pratglad och trevlig.

      Angående konferensen: Åk inte med! Förstår att du vill bli en del i gänget, men det kan komma på andra sätt. Jag var lite av en outsider hela första året, men någon dag frågade någon ny tjej mig om jag ville ta en eftermiddagsfika med henne i köket, och vi blev sedan kompisar. Ibland bjöd vi fler till våra fikastunder. Man behöver ej träffa kompisar på party-konferenser. Samt om du enbart har tänkt stanna 2-3 år, då behöver du inte ”nära vänner” från jobb. ❤️

      Tycker att det är en toppen anledning att säga att du har en ett-åring hemma och att du inte kan vara ifrån henne så länge, eller att du ej vill lämna henne på förskola så långa dagar, ELLER så ”råkar” hon få vattkoppor/annan ”sjukdom” just några dagar innan ni ska åka. :)))

      Omg. Det här låter exakt som jag! Jag är omtyckt på mitt jobb (varit där i snart fyra år nu), men sociala arrangemang – och särskild sådana med massor fulla människor – efter jobb, tar verkligen all min energi. Har inte ens barn. Men är så slutkörd i hela kroppen. Jag försöker tvinga mig själv med ibland, men all min energi är HELT slut efter en sådan dag/kväll. Måste ladda batterierna i minst en dag för att kunna må normalt igen. Folk misstänker nog ej att jag är introvert eftersom att jag är väldigt pratglad och trevlig.

      Angående konferensen: Åk inte med! Förstår att du vill bli en del i gänget, men det kan komma på andra sätt. Jag var lite av en outsider hela första året, men någon dag frågade någon ny tjej mig om jag ville ta en eftermiddagsfika med henne i köket, och vi blev sedan kompisar. Ibland bjöd vi fler till våra fikastunder. Man behöver ej träffa kompisar på party-konferenser. Samt om du enbart har tänkt stanna 2-3 år, då behöver du inte ”nära vänner” från jobb. ❤️

      Tycker att det är en toppen anledning att säga att du har en ett-åring hemma och att du inte kan vara ifrån henne så länge, eller att du ej vill lämna henne på förskola så långa dagar, ELLER så ”råkar” hon få vattkoppor/annan ”sjukdom” just några dagar innan ni ska åka. :)))

      Men sjukt att ni ska åka i 12 timmar med buss? Vaaarför?! Inte ok.

    Hälsa på sina nya grannar?

    Köpt hus! (Ni som läser OT kontinuerligt och sedan början av juni – yes, vi har köpt ett fantastiskt hus nu!)
    Vi kommer att ha fyra grannar (fyra andra hus) som närmaste grannar. Hur hade ni introducerat er/hälsat på de nya grannarna?

    Plingat på med någon present? Vad i sådana fall? Eller är det bara i Hollywoodfilmer detta sker…? ?

    Hur gör man?

      Nu bor jag i lägenhet men hälsade på alla grannarna när jag flyttade in. Det är ju bara jättetrevligt och tänker att inget negativt kan komma från det?

        Håller med! Hade själv uppskattat det! Men ska man ha med sig något eller bara plinga på och hälsa?
        Är sämst på det här med vuxenpoäng ?

          Jag hälsade bara utan att ta med något. Men om det är hus och få grannar så kanske en flaska vin var? Det uppskattas säkert 🙂

            Aldrig alkohol till okända. Men en sockerkaka, en blomma eller en bättre olivolja är väl trevligt!

              Varför inte alkohol till okända? Undrar genuint alltså

                Man ska väl inte utgå ifrån att alla dricker alkohol.

                  Men ska man utgå ifrån att alla äter sockerkaka?

                    Ahahah exakt !! Pk

                    Fast alkohol och sockerkaka är ju inte riktigt samma sak?

                Du vet inte om personen har alkoholproblem och kan bli triggad i sitt missbruk. Det är anledningen att jag aldrig bort alkohol till människor jag inte känner väl. Jag ger väl iof inte till dem heller, ger bara bort alkohol i present till min man, ingen annan.

                  Är alkohol fritt okej då?
                  Genuin fråga alltså?

                  Men vadå? Kanske är grannen överviktig och triggas av socker

              Vi fick en pava rödvin av våra nya grannar nyligen. De chansade väl på att vi inte var mormoner 😉 Man tackar och tar emot och ger vidare om man inte själv dricker. Inte svårare än så.

          Tycker inte man behöver ha med sig något, om man typ inte har nån frukt i trädgården, men alltid trevligt att hälsa!

          Men varför skulle du ge en present. ”Hej, grattis till att få mig till granne”? Det är ju väldigt bakvänt.

      Jag skulle nog ha plingat på och presenterat mig/familjen osv, sånt är ju supertrevligt! Men jag hade nog skippat att ha med någon present à la desperate housewifes med nybakade muffins i en korg ?

      Nu har jag bara flyttat två gånger till nytt hus men ingen av gångerna har vi eller någon granne plingat på/lämnat något ? Vi är dock inte världens mest sociala heller kanske.. Hade själv inte uppskattat att någon kom och hälsade på helt plötsligt ? För oss har det varit så att man hälsat på de absolut närmsta grannarna när det blivit tillfälle. Presenterat oss och småpratat lite bara ?

      Jättesvårt! Just nu sitter jag inomhus och gömmer mig… Flera grannfamiljer grillar på den gemensamma uteplatsen och jag fattar inte hur man liksom blir inkluderad. Två av dessa har barn i samma ålder och umgås genom dem, men familj nr tre flyttade nyligen in och umgås redan. Vi har bott här i åratal och även om alla är trevliga och hälsar glatt när vi ses så är det som att vi inte riktigt finns när det gäller närmare umgänge. Känner mig urledsen för detta, och förstår inte varför det är så. Det svider i magen på mig när jag ser dem från fönstret.

        Fast du skriver ju att du gömmer dig… Hur ska du då bli inkluderad..?

        Styr upp en grill eller brunch själv och släng iväg ett sms till dem att de är välkomna – boom så har du ett kliv in i deras bekantskap ?

        När jag skriver att jag ”gömmer mig” så är det för att jag inte gärna vill sitta i fönstret och synas när jag ju ser att dessa tre familjer sitter i trädgården och grillar. De har dukat upp tillsammans och alltså bestämt träff där (jag kan inte förklara bättre, men det är inte ett ställe där man spontant råkar hamna utan tydligt att de gör detta ihop).

        Jag (och min man) har vid flera tillfällen mött de andra utomhus både igår och idag och ingen gång har de nämnt att de ska grilla ihop. Det är bara vi fyra familjer som bor precis runt denna gemensamma gård. Jag brukar ju vanligtvis inte gömma mig för dem, tvärtom har jag hejar glatt och växlat ett par ord med medlemmar i två av dessa familjer senast idag. Men sedan tittar jag ut och ser att dessa tre par sitter och dricker vin och har trevligt och fattar då att det bestämts att de ska umgås – men vi blir liksom aldrig inkluderade i något mer än småpratet. Och det känns i hjärtat. Det är inte första gången dessa grillar tillsammans.

        Hade fattat att vi blir exkluderade om vi var jätteotrevliga eller störande men det tror jag faktiskt inte att vi är. Känner bara att vi har blivit så utanför och att jag fasar för dessa soliga kvällar numera…

          Oj.. Förlåt om detta låter hårt, men säger det med välmening. Om du mår så dåligt över det att du förfasas över soliga kvällar, så antingen får ni styra upp nåt själva och bjuda in (ta första steget) eller bara acceptera att de gillar varandra. Kanske har de mer gemensamt eller en annan jargong än ni, de kanske kände varandra sen innan. Kan ju vara hur mkt som helst, kanske har de inte lärt känns er så pass att de hunnit gilla er. Eller så ser de det något som är öppet, kom om ni vill?

          Antingen får du ge upp det helt och gå vidare och ändå njuta av soliga kvällar, eller ta tag i det själv. Du mår ju inte bra av att sitta inne och ”fasa” över soliga kvällar och ”gömma dig” för det. De kanske märker det och känner/tror att ni inte vill. Eller så känner de kanske att när ni ses känns det som ni har fullt upp ändå och de inte vill störa. Kan ju finns mängder med anledningar.

          Så get over it eller ta tag i det själva ?

      Får bli så – vi kommer plinga på/gå fram om de är i trädgården och presentera oss. Det hade vi själva uppskattat. Men kommer varken baka sockerkaka eller plocka någon blomma ? För oss kommer grannsämja vara viktigt + sociala av oss. Tack för input! ?

      Att komma med hembakat etc är väl ändå ett sätt att hälsa en nyinflyttad familj välkomna? Det skulle isåfall vara era nya grannars roll. Men tror inte det är så vanligt i Sverige, bara sett det i amerikanska tv-serier…

      Jag kan faktiskt tycka det är dina grannar som ska hälsa er välkomna och då ska ni presentera er. Vi brukar alltid hälsa på nya grannar för det är ju alltid jobbigare att vara den ”nya”. Sen om någon är ute och man naturligt möts så ska man ju absolut hälsa ?

        Helt ärligt hade jag bara passat på att hälsa om/när jag träffar på dom utomhus och då passat på att prata lite och presentera sig osv. Jag personligen hade tyckt att det vore jättekonstigt om en nyinflyttad person kommer och plingar på hemma hos en bara för det syftet, ännu märkligare om man har med sig en present. Men det är bara min personliga åsikt ?

          Hu om nån ny granne kom med en present. Skulle bli jättekonstigt, ska jag sen gå tillbaka med nåt? Nej, passa på att hälsa utomhus utan att göra en stor sak av det. Ni kommer nog att lära känna varandra på lagom nivå ändå.

          Jag skrev svar utan att läsa svaren som redan fanns. Instämmer helt.

        Usch alltså jag vill inte att nån knackar på utan att jag vet om det ? Jag ogillar oplanerade besök, oavsett vem det är och varför de kommer ?

      I vilken stad har ni köpt hus? Vi har ocskå fått nya grannar i vår granskap kan de möjligtvist vara ni? ?

        Hehe händer väl var och varannan dag!

      Nej inga presenter. När vi flyttade till vårt hus så väntade jag med att presentera mig för grannarna tills vi möttes utomhus en snöig dag då halva gatan var ute och skottade.
      Har haft bra kontakt med grannarna sen dess.

      Tycker inte man ska ringa på och presentera sig. Hade tyckt det var konstigt om nån granne gjorde det.

        Så olika man kan tycka. Hade jag fått nyinflyttade grannar hade jag tyckt det var en trevlig gest om dom kom och presenterade sig, inte alls konstigt (bara om dom hade med sig en present ?).

      Du ska väl inte ge present? Om det är någon som gör det så är det ju dom som redan bor där som hälsar er välkomna.

      Gör det enkelt och ta med en liten blomma.
      ”Men om alla inte tål blommor”

      Ta en plastblomma då 🙂

    SOCIAL PÅ JOBBET

    Hur mycket måste man engagera sig privat i jobbet?

    Jag har jobbat i ett halvår på ett nytt jobb där det är väldigt mycket fokus på sammanhållning och att alla ska vara kompisar. Jag är introvert och gillar att äta lunch själv (många gör det nu pga corona så det anses inte som kufigt just nu) och att jobba bakom stängd dörr. För att passa in i företaget så ser jag till att äta lunch med kollegor ca 2-3 gånger i månaden, pratar med alla när man träffar dem vid kaffeautomaten och skämtar lite och och glad med alla. Ibland tar jag en eftermiddagsfika med någon och pratar lite längre. Trivs så som situationen är nu och tror att alla kollegor tycker att jag är trevlig, men möjligen mer osocial än dem. På alla arbeten jag har haft har jag varit uppskattad och fått kompisar, men det har tagit tid (upp mot 1 år) innan jag blir närmare vän med någon kollega.

    Nu har en del nya kommit in i företaget och jag märker att de, trots att de har jobbat kortare tid än mig, har fått jobbkompisar och blivit mer tjenis med alla andra. Detta känns jobbigt för jag önskar att jag hade viljan och orken att vara så social, men det har jag inte. Det känns som att jag mest tycker det är jobbigt gör att det ”förväntas” av företaget att man ska vara så mycket kompis med alla, men jag orkar inte, jag vill inte, men jag känner mig konstig och udda om jag inte lever upp till företagets förväntningar att vara bästis med alla.

    Hur social ”måste” man vara?

    Till exempel är det en konferens planerad i Oktober där de säger att de gärna vill att alla ska följa med och att de flesta brukar följa med. Inget tvång alltså men det finns en förväntan. Konferensen är 3 nätter och förutom att jag på ett personligt plan ryser av tanken att sitta 12 timmar i buss, enkel resa, och därefter umgås med kollegor i 3 dygn så innebär det att jag lämnar min ettåriga dotter. Hon har en pappa som hon är lika trygg med som mig, men han jobbar ju också och måste antingen ta ledigt (vilket blir svårt då han har ska på utbildning iallafall en av de dagarna) eller så får dottern gå på förskola 08-18.30 de dagarna som jag är borta. Jag lyfte detta med kollegorna men de tyckte jag kunde be min syster (som själv har tvillingar på 1 år) hämta dottern de dagarna.

    Hur gör man? Det känns viktigt att vara en del av gemenskapen på jobbet och denna konferensen är ju en del av det, men samtidigt så vill jag ju inte hänga med kollegor efter jobbet och prioriterar hellre att hänga med mina vänner när det går.

    Hur hade ni gjort och hur sociala är ni på jobbet?

      Men resor med jobbet kan bli roliga minnen. ?

      Jag är nog kanske lite mer social på jobbet än du. Men hade absolut inte velat åka bort på tre dagars konferens. Om det känns som att det inte riktigt accepteras att du väljer att stanna pga dottern (och kanske lite att du inte vill, men det är ju svårt att säga) så hade jag sagt att jag kommer. Sen hade jag skyllt på att dottern blev sjuk och att sambons utbildning bedömdes som viktigare.

      Jag tror inte alla förstår hur det är att vara introvert, jag är väldigt introvert och har lärt mig med åren att avsluta alla vänskapsrelationer som bara tar energi.
      När jag började på mitt senaste jobb så bestämde jag mig att jobbet är bara jobb, orkade inte lägga energi på att försöka passa in och följa med på varje AW. Har tidigare följt med på personalfester men då gruvat mig/ mått dåligt i veckor innan för jag vet att det tar så mycket energi från mig.
      Har varit trevlig mot alla i fikarummet, men behöver inte bli BFF med alla mina kollegor.

      Känns tragiskt att säga, men Corona passar mig bra. Jag mår bäst att att umgås med mina få vänner. Folk tycker ofta att jag är tråkig, men jag har insett att man ska göra det man blir lycklig av och inte av vad andra tycker att man ska göra.

      Känner du inte för att åka på konferensen så tycker jag inte du ska göra det. Det är helt fritt att välja själv, för varför ska man umgås med kollegor på sin fritid om man inte vill ?

    Opopulära åsikter är ju alltid kul!!! Mina:
    * Jag förstår mig inte på folk som inte utbildar sig efter gymnasiet MED UNDANTAG för folk som satsar på en sport eller som driver ett eget företag (som går riktigt bra)
    * Tycker småbarn är menlösa och egoistiska och får alldeles för mycket fokus (självklart gäller det sista inte alla men ni fattar)
    * Det är viktigt att se bra ut, utseende har stor betydelse
    * Otrohet är fel men tycker folk överdriver kring hur allvarligt det är
    * Folk som bryr sig om miljön har inte så mycket andra problem och måste därför haka upp sig på något

      Kör på med era!!

        Tänker att de flesta med ”utmattningssyndrom” bara är veka ?

          Oj vad ”härligt” att läsa att någon är lika knäpp som mig.. tänker exakt samma.
          Tänker att jag själv ALDRIG skulle kunna bli det..

            Så tänkte jag också. Sen blev jag själv drabbad av nåt skit som jag inte kunde förklara. Det visade sig att det var utmattningssyndrom. Jag var mycket motvillig till diagnosen. Det sket hälsan i.

            Jag med! Tänker att jag har alldeles för starkt psyke för det. Men skulle såklart aldrig våga yttra det högt, hehe

          Detta är ju inte en opopulär åsikt utan endast bara okunskap.

            Can’t it be both?

          Gud ja. ”Vill inte tillräckligt mycket” tänker jag när någon säger att de inte kan pga psykisk ohälsa (eller utmattning etc.)

        Nä har du vaknat på fel sida. Deppigt att läsa det där.

          Nej är superglad idag! Vad var deppigt?

            Typ allt. Så tycker jag.

      Jag vet inte hur jag ska säga det här på ett snällt sätt men… hjulet snurrar uppenbarligen men hur är det med din hamster?

        Hahah vilken syftar du på? Miljön antar jag??

      Håller med om de första tre men inte de sista hehe.
      – Tycker folk som skaffar barn är egoistiska. Tycker folk som skaffar fler än 2 barn bara är helt orimliga.
      – Fyrverkerier är det onödigaste som finns. Fyller ingen funktion förutom att det är fint. Men förstör miljön och skrämmer djur.
      – Influencers är de mest korkade människorna som finns.

        men ang otrohet, ibland låter det som att folk tycker det är lika allvarligt som att typ misshandla någon? Tycker det blir lite skevt då

          Nej absolut, otrohet är kanske inte lika allvarligt som misshandel, allt är ju relativt.

          Fast är inte otrohet är en typ av misshandel? Psykisk misshandel mot den man faktiskt är tillsammans med. Personen som blir bedragen, får med största sannolikhet svårt att lita på personer, blir säkert också helst nedbruten. Så ja, en typ av misshandel.

            Vilka galenskaper. Så galet kränkande mot kvinnor som blir misshandlade av sina män att jämföra det med att mannen är otrogen

      Men vilka menar du skulle ta alla dessa jobb som det inte finns högskoleutbildning till som tex butiksanställd osv. Du borde vara tacksam att dessa människor också finns och att vi är olika ?

        Det är superbra att dom finns och är otroligt tacksam men jag förstår mig fortfarne inte på dom. Tur är väl att alla inte har samma drömmar!

          Du vet en pyramid? Varför samhället liknas vid en pyramid?

          Vad händer om botten börjar skaka, och varför är det just en pyramid? Vad händer om alla är högst upp? Kan alla vara högst upp?

            Men det har jag ju inte sagt. Jag säger bara att jag förstår inte varför man inte vill vara högst upp i pyramiden. Däremot är jag otroligt tacksam att folk vill vara längst ner, för utan det – ingen pyramid

              Det handlar ju inte om vilja alla gånger…

              Herregud, vilken osympatisk människa du verkar vara. Det här kanske låter vasst, men har du problem med att relatera till andra människor? Jag menar du kan väl omöjligt tro att alla har möjlighet att plugga vidare efter gymnasiet? Eller inte titta på nyheterna och känna för alla de som är saknade i Tyskland pågrund av översvämningar?

                Vilken jämförelse?

                Vem menar du, I SVERIGE, inte skulle ha möjlighet att plugga vidare?

                självklart känner jag för människorna i Tyskland?

                  Åh herregud. Du kanske borde lägga ner telefonen och gå ut och få lite perspektiv om du tror att det inte finns fattighet och misär i Sverige som gör det omöjligt att plugga vidare.

                    Men fattigdom? Det är gratis att plugga i Sverige och dessutom får du 10 000 kr i CSN. Berätta istället för vem det skulle vara omöjligt

                      Okej, vi kan ta mig som exempel då. Min mamma gick bort när jag var 17 år gammal – efter 8 års sjukdom. Jag hade ingen pappa jag kunde bo hos utan flyttade in hos min mormor som var pensionär. Man kan absolut säga att jag kunde ha pluggat vidare – men det mentala måendet efter så många år av sjukdom och död var inte toppen. Inte heller hade vi ekonomi att tala om.
                      Ingen snyft historia direkt, för det finns tusentals likadana. Massvis av människor som råkar ut för tragedier under deras liv och som har dålig ekonomi som gör det oerhört svårt att plugga vidare – både mentalt och ekonomiskt. 10000 är inga pengar: Inte när man skall betala hyra, internet, telefonräkningar, bussresor och allt annat. Detta gäller såklart för alla ä: Men det är bra mycket tuffare att klara sig i ung ålder om man inte har ett bra skyddsnät runt om sig. Speciellt om man inte haft så under en längre period: Glöm inte bort hur många det finns som faktiskt inte kunnat fokusera på skolan fullt ut under gymnasietiden heller så en vidar utbildning hade krävt så mycket mer

                      Jonna, jag reSpekterar ditt val att inte plugga vidare fullt ut. Tycker inte ens det är FEL.

                      Men fortfarande – JAG förstår det inte. Men behöver jag förstå det? Nej, kanske inte

          Det jag har svårt att fatta är att det ju är kostnadsfritt att utbilda sig i Sverige (bidragsdelen lär ju täcks litteratur och så otroligt bra lån för att täcka andra kostnader) och jag har så svårt att fatta varför man inte drar nytta av det? Ok att det kanske inte passar när man är 18-20 men någon gång i livet? Och även om man trivs med sitt jobb måste det väl vara intressant att fördjupa sig lite? Men ja, det är väl min opopulära åsikt också

            Du uttryckte exakt mina tankar.

            Blev ensamstående mamma när jah var 21, innan dess hade jag ingen tanke på att plugga vidare. Tanken her kommit senare i livet, men det är inte så lätt:
            1. Ekonomin medans man pluggar. Ja det funkar men det är ansträngande. Ska jag plugga 2-3 år får det isf verkligen löna sig ekonomiskt efteråt.
            2. Bor i en liten stad. Ska jag plugga behöver jag flytta. Flyttar jag vill jag inte på i en 2a hand med mitt barn. Och hur lätt är det att hitta boende i populära städer?
            3. Vet inte till vad jag vill plugga.

            Där kanske du fick lite perspektiv på varför en del ”inte vill” plugga vidare.

              1. Budget och spara innan
              2. Man kan också plugga på distans
              3. Välj något som intresserar dig

              Fast ska man plugga bara för att menar du? Tänker alla utbildningar finns inte på distans 🙂 tänker inte skaffa studieskulder pga en utbildning som inte är rätt.
              Du verkar ju lagom trångsynt ? för vissa är det större steg än vad man kan tro.

                Personen tog upp problemen hon hade med att börja studera, jag skrev möjliga lösningar. Om personen sen vill använda dessa lösningar är ju upp till den personen, jag tvingar ingen att studera.

                Jag tycker inte att alla ska plugga vidare, för vissa passar det inte med det akademiska livet och för vissa så gynnar det inte deras karriär. Alla måste inte heller vara ambitiösa och vilja göra karriär, tyckte bara att anledningarna som nämndes var ganska basic som många känner innan dom ska plugga vidare, jag själv gick i samma tankar och sen hittade jag min utbildning och är nöjd och utbildad nu.

            Jo absolut, det är kostnadsfritt men man går ju miste om lönen man skulle fått om man arbetat.. När jag och min kille var mellan 24-28 år utbildade jag mig till lärare medan min kille jobbade och tjänade ca 27000, och kunde spara ihop massa pengar under de åren. Sedan gjorde han ”karriär” inom den branschen och tjänar nu runt 34000 + bonusar medan jag tjänar 32000.. Klagar alltså inte utan älskar mitt jobb och är nöjd! Men att utbilda sig är ju inte rätt väg för alla ?

              Lägg till att du under dina studenår tog lån och att han jobbade så ligger du ännu mera back.

            Det finns väl 100 anledningar till varför man kanske inte klarar av en universitetsutbildning även om den är gratis? Du måste kunna tänka lite längre än så. Psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, dåliga betyg så man inte kommer in, eller att man inte är tillräckligt intelligent eller disciplinerad för att klara av studierna helt enkelt osv

            Varför tänker ni inte på de som inte kan plugga? Ser ni ner på dem också? Någon med ofullständiga betyg, inget läshuvud, bara jäkligt svårt för att plugga etc? Alla kan liksom inte.

            Och jo, jag kan så jag talar inte utifrån mig själv om någon nu skulle tro att jag behöver försvara mig.

      1. Kaffe är äckligt.
      2. Att jag inte köper att föräldrar inte hinner läsa med/för sina barn.
      3. Att papperssugrören är värdelösa. Haha

      Kanske inte direkt sådär grova ?

        Hahah nummer 3, är det inte snarare opopulärt att gilla papperssugrör? Dom är verkligen helt menlösa och blir blöta å äckliga usch

          De går ju inte att bita på ?

          Är alltså 27 år och biter på sugrör

            Hahahah jag med, är 23

            Snart 28 och älskar att bita på sugrören. Det hör liksom till

            Ja! 29, biter på sugrör. Och klubbpinnar i plast. Man måste det.

            Men alltså, vuxna människor behöver inte sugrör. Sluta använd dem bara. ?

              Milkshake dricker man med sugrör.

          Du vet inte vad ”menlös” betyder ?

            Förklara gärna definitionen av ordet för mig isåfall så får vi se om jag har så fel som du säger! Tack

              Du skulle använt ordet ’meningslös’. Du får nog Googla skillnaden mellan de två.

                Nej, för menlös har fått två betydelser. Googla själv innan man läxar upp någon nästa gång!

                ” Någon som är ”menlös” är alltså en person som är oskyldig eller som inte har något ont i tanken. På svenska finns ordet belagt sedan åtminstone 1500-talet men har i nutid fått en delvis förändrad betydelse – till ”meningslös” eller ”betydelselös”. Därför valde Almanackans namnlängd att år 2000 byta från ”menlösa barns dag” till ”värnlösa barns dag””.

        1. Tacos är överskattade
        2. Man behöver inte en ny mobil varje halvår, räcker med att byta vartannat år eller så
        3. Jag tycker om att somrarna här börjar bli varmare och varmare
        4. Vill ha tillbaka plastsugrören!

          3 och 4, håller med. Jag vill ha plastsugrör och plastbestick, ryser av pappen och de i trä, lika illa som glasspinnar!

            Tror alltid att min tunga ska få stickor av träbesticken! De är så otroligt vidriga, kastas direkt!

          Hahaha, man behöver inte byta förrän telefonen går sönder egentligen. Så mycket bättre är inte en nyare telefon.

            Eller när man inte kan ladda ner något viktigt för att telefonen är för gammal…

        Varför!! Kan vi inte ha sugrör i majsstärkelse som i andra länder? Ser ut funkar som vanliga plastsugrör, de i papper är ?

        Avskyr att läsa för mina barn och gör aldrig det. Så sinnessjukt tråkigt jämfört med att kolla på film. Har försökt ett par gånger innan vi ska sova (barnen lägger sig ca 22 vardagar) men blir KAOS då alla 3 barnen varvar upp blir helt vilda och är vakna till 24. Nej tack, lässtunder innan jul som fröken i skolan har räcker gott och väl. Min läser aldrig heller – never ever.

      Min man gick inte ens klart gymnasiet (läste dock in det på komvux senare) utan började jobba på callcenter. Idag är han IT-chef på en stor myndighet 🙂 han har iofs en lång rad certifikat och interna utbildningar men ingenting formellt på högre utbildning.

      *den andre partern i en otrohet är alltid oskyldig
      *fler borde lära sig att klä sig efter kroppsform
      *ekonomer har mindervärdeskomplex
      *de som inte läser böcker är mentalt fattiga

        Första och andra håller helt med

        Åh är så delad ang nr 2. Vill att alla ska klä sig så som de är bekväma med och vad de känner sig snygga i. Men om jag själv köper en klänning som sitter åt på fel ställen så JAG inte känner mig snygg/bekväm så sliter jag av den. Men undrar ibland när kompisar/kollegor kommer i alldeles för små kläder och visar upp hur bra de sitter på, om de verkligen inte känner att det är för tight. USCH vad elakt det lät. Men samtidigt älskar jag att folk går klädda precis som dom vill. Jag relaterar nog mest till mig själv inser jag nu. För jag klarar inte av tighta kläder, lever i oversize upptill pga bekvämt och cykelbyxor haha ?

        Varför ska man bry sig om huruvida andra klär sig efter kroppsform? ?

      Det går inte att ha meningsfulla relationer med män och de som påstår motsatsen är i förnekelse.

        Gud vad intressant, utveckla!

          Män är (i bästa fall) tråkiga, självupptagna, ointressanta och ointresserade av andra människor. De har inget inre rum och inget själsliv.
          I värsta fall är de misshandlande våldtäktsmän som förgriper sig på kvinnor och barn (och andra män).
          Det är för mig helt obegripligt att kvinnor frivilligt ingår i relationer med dessa odjur.

            Vad ska man göra om man attraheras av män? Leva själv?

            Jag håller typ med dig men jag är hetero. Kan man välja sexuell läggning tror du?

              Att bryta sin heterosexuella läggning bör inte vara svårare än att bryta någon annan dålig ovana. Jag tror på dig!

                Som att det går att påverka?

                Nej, jag tror inte att man blir kär i en person, man blir kär i en person av, i det här fallet, det motsatta könet.

                  Självklart går det att påverka vilka man väljer att leva sitt liv med.

                    Men går det att påverka vilka man vill ha sexuellt umgänge med?

                      Det är värt ett par försök!

                      Aldrig i livet. Hellre singel för evigt än att leva med en kvinna. Jag attraheras varken av en kvinnlig personlighet eller en kvinnokropp.

                      Vad är en kvinnlig personlighet?

                      Tänk på killar du känner och jämför med tjejer du känner. Samma sorts personlighet? Om ja, grattis till att ha hittat likadana folk oavsett kön.
                      Om nej, där har du svaret.

                      Ehh haha säg det till alla homosexuella då som mår dåligt av sin läggning, be dem ändra sig! Vilken idiot du är, herregud. Inte konstigt att du bara stött på skitmän med den attityden. Män är underbara, behandlar en som en prinsessa och är vackra. Synd att du inte får uppleva det.

              Du kan ju ha sex utan en relation.

            Vet inte om du skämtar eller är allvarlig. Men tyvärr, jag tror det stämmer i de allra flesta fall.

            Jag är man och jag håller med fullständigt, jag har alla de där egenskaperna. Härligt med någon som har upptäckt detta och som kan varna resten av kvinnligheten att aldrig beblanda sig med en man.

              ???

            Hahahahahahahahaha

            Vill leva med en kvinna men skulle aldrig och då menar jag aldrig kunna ha sex med henne. Mår illa av tanken.

      Håller med om allt utom 1. Ska fundera på egna.

      Jag har sagt det förut, men säger det igen.

      Vitlöksbröd är överskattat.

        Meh åh.
        Blev sjukt sugen på vitlöksbröd haha..

        Kanske det, men vitlökssmör är det ej!

      – att många arbetslösa nog inte egentligen försöker få ett jobb.
      – fotboll är förjävla tråkigt att titta på.
      – grillat är inte gott.

        Jobbade en period med vidareutbildning av arbetslösa och kan bekräfta att en hel del är väldigt kräsna kring vilka jobb de vill söka :-/

          Ja verkligen! Jag jobbar med HR och får också dagligen ansökningar som är så dåliga att man förstår att de bara skickat in dem för att AF säger att de ska söka. Det kommer in ansökningar utan CV, utan personliga brev eller inget brev alls. Ofta är ansökan helt generisk.

            Men tyvärr tror jag inte människor får rätt hjälp att komma ur depressioner och dåligt självförtroende som arbetslösa. Att ’sälja in sig själv’ som arbetslös och kanske kroppsligt sjuk är otroligt svårt, med depression på det.

            Tänk lite att det är som att någon skulle vara med i löptävlingar trots att personen kanske sitter i rullstol, eller är skadad och går med kryckor.
            Tror inte människor som är friska och har ett välfungerande vardagsliv kan förstå hur svårt det är för deprimerade och sjuka (fysiskt och/eller psykiskt) att prestera bra i ansökningar osv.

        Alltså ang arbetslösa. Jag förstår inte de som har barnen på förskola 15h i veckan där de ska söka jobb, men behöver ha mer tid? Jag som arbetar heltid söker jobb på kvällar/lunch och lyckas få jobb..?

          Men du har väl inte kravet på dig att söka ett visst antal jobb per vecka eller månad? Det har en arbetslös.

            Nä har tack och lov aldrig varit arbetslös. Men om man har 15h barnfri tid, resterande timmar då? Många har bara ett barn, många har dessutom partner osv. Det finns 24h på ett dygn..

      Ägg smakar vidrigt, folk som glatt mumsar kokt ägg saknar smak och lukt.
      De flesta människor är idioter.
      Folk som läser Läckberg och liknande svenska deckare saknar all känsla för språk.
      Vår tid är nu var en usel, dåligt skriver serie med usla skådespelare.
      Millenniumtrilogin var urtrist, tog mig inte ens igenom första boken.
      Att köpa och äta icke ekologiskt svenskt kött är oförlåtligt.

        Beställer du aldrig en rätt med kött på restaurang? Tar du alltid med dig ekologiskt kött när du är bortbjuden?

          Jag är vegan så nej, jag äter aldrig kött. Och flertalet av mina köttätande vänner frågar om köttets ursprung på restauranger eller väljer rätter utan kött. Och när de bjuder på mat så använder de ekologiskt svenskt kött (är jag med tar jag med en vegansk rätt).

        Älskar ägg. Hårdkokt med kaviar på, mums!
        Äter mycket ägg i perioder och sen tröttnar jag, kom in i en äggperiod precis före semestern igen och herreguuud, mina smaklökar fick orgasm.?

        Ja, läste 100 sidor i första boken av millenniumtriologin, hände ingenting, galet tråkig bok.

      Mina opupulära åsikter:

      – Tror att män bara är i en relation för regelbundet sex eller för att ha någon som tar hand om en.

      – Gillar inte Astrid Lindgrens böcker och serier/filmer baserat på böckerna.

        Gillar inte heller Astrid Lindgrens böcker och har inte läst dom för mina barn..

          Vad taskigt mot dina barn!

            Varför? Man väljer själv vad man vill introducera för barnen.

        Tror tjejer kan vara lite så med, fast med män. De gillar att bli lite omhändertagna och beskyddade.

        Tycker inte heller om Astrid Lindgren. Barnen i Bullerbyn bara, resten tycker jag inte om.

      Det heter impopulär, herregud när ska folk lära sig…

        Tror det är ganska opopulärt att vara språkpolis

          Jag skiter fullständigt i om jag är populär eller inte.

        Gissar ungefär samtidigt som när folk lär sig hur man använder punkt.

      Föräldrar curlar sönder sina barn.

      Man dricker alkohol enbart för att bli berusad, inte för att det är gott som så många påstår. Varför är det då inte kö till safthyllan på Ica?

        För att saft inte är gott? Smakar bara sött

        Saft är inte gott.

        Jag dricker mig aldrig full. Älskar gott vin eller en kall öl då och då.

        Köpsaft är sliskigt ofta .

          Hemgjord är bara ännu äckligare och NEJ jag behöver INTE prova din svartvinbärssaft heller tack och fläder smakar blomma bläk

        För att barn ofta inte har egna pengar?

          Barn?

            Hen menar att det bara är barn som dricker saft…

        För att safr är svinäckligt ? Har du sett köerna till de större affärerna med smågodis ? Ringlar 20 meter utanför

      Tycker att majoriteten av folk som bär (alldeles för långa) lösögonfransar ser så sömniga ut, som ögonlocken inte orkar hålla sig fullt öppna pga fransarnas tyngd.

        Åldrande med för mycket frans.

      * jag gillar nästan inga av mina barns kompisar. De flesta är ouppfostrade och jag vill inte ha dem i mitt hem.
      * Jag tycker inte att kronprinsessan verkar så genuin som alla påstår utan mer konstgjord. Det är hennes jobb och hon gör det bra, men genuin är inte det jag tänker på när det gäller henne.
      * Jag tycker att dryga, självgoda jävlar är överrepresenterade i huvudstaden
      * TV4 är bara skräp och inte minst aktualitetsavdelningarna.
      * Folk som kollar på TV4s nyheter och/eller Nyhetsmorgon är lite dumma i huvudet.

      Förstår inte folk som har stora utbuktande leverfläckar/vårtor i ansiktet och INTE tar bort dom, ser as äckligt ut. Typ tunnelbanenettan och Maja N L

        Jag tycker det är lite befriande att Maja inte tar bort den

        +1
        En av de värsta grejerna jag vet.

      Tryffel är äckligt.

        Ja!! Även pepparkaksdeg är äckligt.

      Älskar fotboll men damfotboll är det tråkigaste jag vet. Har själv spelat högt upp i divisionssystemet men det har inte gjort att jag tycker det är kul att kolla på. Kul att spela för då slipper jag titta.

      – Killar som älskar hundar är osexigt

      – Perfect är Ed Sheerans sämsta låt

      – Plastgran är bättre än riktig gran

        Varannan kille på Tinder: ”Om du har hund kommer jag troligtvis tycka om den lite mer än dig”…

        Tur jag aldrig kommer sätta en hund innanför min dörr. Men HÅLLER MED. De tror nog att det ska låta gulligt, men jag tycker bara det är lite otäckt ?

        Beror på vilken typ av hund, finns raser jag verkligen avskyr och de jag älskar. Har mannen en ras jag älskar är det bara positivt annars en deal breaker

      Miljön är ju dock ett jävligt stort problem för alla egentligen.. Bara om nåt väldigt akut hänt har man större problem.

      My lost sister, is this you? ?
      Känner exakt prick i med din lista (speciellt eftergymnasial utbildning!!), har bara ej haft tillräckligt mycket stake att skriva det, pga, vill ej starta en ramaskri ??

    Om er partner varit med om nåt rätt allvarligt och inte berättar det förrän flera dar senare (har ej setts fysiskt eller haft mycket kontakt dessa dagar), hur hade ni känt?

      Det beror ju på. Om ni inte setts och hen ville berätta det face 2 face är det väl mer okej även om man blir besviken så klart.

      Min sambo träffade och drack öl med hela Iron Maiden på en spelning och berättade det inte för mig på typ 2 år. Psykopat!?

        What??! Så konstigt att han kunde hålla det hemligt!

          Han höll det inte hemligt, han ansåg det inte vara någon stor sak bara ?

            Tror jag absolut att han tyckte.

      Jag hade inte gått runt och tänkt på hur det får MIG att känna och fått det till att handla om mig, jag hade fokuserat på att stötta min partner istället

        Ja, det är rimligt och jag försöker verkligen att inte tänka på mig i denna situationen för det är inte mig det är synd om. Det är bara att själv hade jag ringt hen direkt och berättat direkt för att få stöd, så jag känner mig rätt oviktig nu, men man är väl olika på att hantera sånt här, såklart!

          Förstår vad du menar. Någonstans mitt i allt hade man känt sig lite oviktig. Även fast man inte säger det högt.

    Det är orimligt att detta påverkar mig men varför had LD blivit så utseendefixerat på senaste? Förut förespråkade hon self love och att raka benen är ofeministiskt etc men nu så sminkar hon sig, går ut och springer en mil, rakar benen och bär klänning. Någon som vet varför hon har ändrat sin åsikt?

      Jag funderar på om hon blivit påverkad av att hon gått ner i vikt och fallit tillbaka i att bli mer utseendefixerad och sugen på att få bekräftelse för sitt utseende. ELLER om allt är ett experiment och att hon snart går ut och visar siffror på hur många fler likes hon får på ”snyggselfies” jämfört med de hon lagt upp tidigare tagna ur ej smickrande vinkel, som fokuserar på håriga ben osv.

        Eller insett det ohållbara i att trycka ett paket gifflar och äta portioner för tre personer i en sittning?

          Varför är det ohållbart?

            Det är ohållbart med överkonsumtion, sen så har hon väl regelbunden läkarkontakt så hon kanske har koll på sina värden men övervikt kan ibland leda till sjukdomar, hjärt och kärlsjukdomar eller diabetes. Säger inte att det är så för alla men det kan ge en ökad risk.

              Fayme ökade i vikt massor efter att hon börjat hänga med LD och sedan åkte hon ju på graviditetsdiabetes. Det kan såklart finnas friska feta men alla har inte samma tur.

                Ja jag tänker att man lätt påverkas av sin omgivning, speciellt med mat. Tycker det är lätt att trilla dit när man har en ny relation kompis eller partner att man lätt typ äter hela tiden och gärna onyttiga saker och typ går ut och unnar sig, den där nykära känslan eller hur man nu ska förklara det haha

        Hon har ju alltid hävdat att det är omöjligt att gå ner i vikt utan att totalt svälta sig och att man sedan går upp allt igen eftersom kroppar vill behålla sin vikt.
        Nu skrev hon att hon gått ned i vikt utan ansträngning för det var väl ”vad kroppen ville”.

      Nja om man följt LD en längre tid så vet man att hon alltid varit intresserad och brytt sig om hudvård tex och att hon berättat kring hur hon känner kring att inte vara ”knullbar” sedan hon blev tjock och äldre. Hon har Dock problematiserat det i texter och även menat på att det inte är feminism.

        Ja det har hon ju skrivit mycket om tidigare. Men hon har ju, i alla fall utåt kunnat hålla ifrån sig hetsen och haft orakade ben, svarta oformliga kläder osv. Och lagt upp bilder som, jag gissar med flit varit ”osmickrande”. Men nu – snyggare kläder, selfies med snyggt ljus som framhäver det klassiskt vackra osv.

      Varför skulle hennes åsikter ha ändrats för att hon börjar ha klänning eller springer en mil? Märklig slutsats tycker jag. Dessutom har väl LD alltid brytt sig om sitt utseende?

      Ålderskris? Nya värderingar? Blivit påverkad av normen? Eller så vill hon bara känna sig snygg bara för att?

      Hon kanske har omvärderat vad self love betyder?

      Lärt känna en intressant man…som är omgiven av smalare slätrakade kvinnor.

      Jo därför att det är naturligt och biologiskt. Det är inte naturligt att vara straight och hata det motsatta könet. Det är inte naturligt att inte bry sig om hur man ser ut. Särskilt inte om man är i fertil ålder. Lev bara med det. Ni galna feminister kan inte sudda bort biologin, de flesta av oss kvinnor vill vara snygga för oss själva, men det sitter en biologisk komponent där, mycket handlar om det motsatta könet, samma sak med män men det yttrar sig på andra sätt.

        Exakt. Därför är det mest i de trötta småbarnsåren som feminister är militanta och förfular sig, orken finns ändå inte och barnens pappa är lika trött och ful han.
        Sedan blir barnen större och man får tid och ork att se både sig själv men kan också få upp ögonen för andra män, då är det inte lika roligt längre med dubbelhaka och håriga ben. Och tur är väl det. Man mår bra av att känna sig fin.

          Få upp ögonen för andra män fast man har partner? Vill de va otrogna, mammorna, menar du? Eller göra sig till för andra män bara för att? Lite… weird.

            Precis så. Ingen otrohet behöver ske men att flirta och få bekräftelse av andra på det sättet kan kännas kul för både trötta mammor och pappor. Vad är weird i det? Vi är människor, inte robotar.

    I mitt villaområde hälsar man inte? Upptäckte häromdagen att jag tydligen haft en granne i sex år, visste inte att den existerade.

    Men kanske bjuda in till en liten bjudning eller är det överdrivet? Ni var ju inte så många

      Antar att detta är ett svar till mig 😉

      Jag känner verkligen att jag vill veta vilka mina närmaste grannar är, och att de fått träffa oss. Så 6 år är ju helt galet ?
      Samtidigt bor vi i hyresrätt nu och ser nya grannar hela tiden och här har varken jag eller någon annan presenterat sig via att plinga på… ?

    Vad ska man göra åt att man är så jävla ful?

      Banta, träna, fillers, fixa fransar, frisören., nya kläder, lära sig sminkning. Eller acceptera läget.

        Nej till fillers, och fransar. 🙂
        Annars, ja man tränar, man kultiverar sina intressen och skapar sig en stark personlighet. Man bryr sig om att ta hand om sin hygien.
        Man klär sig snyggt och rätt för tillfället. 🙂

          Varför inte? Fransar gör än så jävla mkt snyggare. Sen jag började med fransar anser jag själv att jag gått från en 4:a till typ en 7:a. Så värt

            Alltså beror ju på hur de ser ut. ”Naturliga” fransar ja, men såna där bamsingar på en halvmeter som ser ut att vara flera kilo tunga gör ingen snyggare.

              Håller med. Singel it is

              Tror ingen menade bamsingar heller utan mer normala som man knappt ser. Varför utgå ifrån att någon ska vilja göra fulast möjliga ?

        Fillers är inte snyggt! Gör det inte

        Hahahahaha. Norm-skadad much?

      Du är inte ful ❤️ Skönhet är en sån där sak som ligger i betraktarens öga liksom. Men jag skulle säga börja inifrån. Kanske prata med en psykolog som kan hjälpa dig med din självbild.

        I betraktarens ögon men även i samhällets normer…

        Vilket skitsnack. Och hen som skriver ”bry sig om sin hygien” alltså haha, på vilken nivå är ni? Vem bryr sig INTE om sin hygien? Alltså träna, håll dig smal, ta hand om huden, ha fräscha naglar. Lite smink, mascara. Om du är riktigt ful, operera dig, ha på dig fina kläder.. finns mycket man kan göra, kolla bara på Kylie jenner. Gick från en 1:a till en 5-6:a.

          Skitsnacket står du för.

          Kylie Jenner? Sönderopererad, generisk plastdocka, är det vad man ska sträva efter? Sjukt.

      Det är vad tycker. Tror att du är mycket fin. ?

      Känner samma nu haha. Egentligen är jag inte ful men är långtidsskadad och känner hur jag lagt på mig när jag inte kunnat hålla igång som jag brukar. Är på semester nu och har bara packat klänningar, bara att jag tänkte inte på att det var klänningar man knyter i midjan så jag ser ut som en plufsig ballong och iom att jag tänker på det och inte är bekväm så känns det som att alla andra tittar på mig. Typ jag placerar tankar i deras hjärnor ”oj vad mycket dubbelhakor hon har”, ”hon borde ha något annat på sig” etc…nu tänker de säkert inte så, men är man osäker i sig själv blir det ju tyvärr lätt att man tror det…

      Skit i fillers och långa ögonfransar. Det mesta handlar om sin egen inställning till sig själv och sin personlighet. En person med utstrålning är mycket vackrare än en person som är bildskön men med taskig attityd.
      Det började en ny kille på mitt jobb som var så j-vla snygg. Men det dröjde inte länge innan det visade sig att han är en snobbig besserwisser och nu är han väldigt alldaglig.

        Så sant, och roliga smarta människor kan bli sexiga plötsligt. Skulle säga att humor, hygien och IQ är ett vinnande koncept.

    Vem är My Feldt? Hon dyker upp på min instagram hela tiden men förstår inte riktigt vem denna kvinna är och var hennes följare kommer ifrån.

    (Hennes käcka bilder med en novelll under varje inlägg om kärlek, lycka och hur allt är perfekt driver mig till vansinne dessutom).

      Hon driver kondetori och är väl mest känd för sina bakverk osv. Är från samma stad som henne så för mig är det självklart att känna till henne ? men vet att hon varit med i tv osv och att hon väl antagligen blivit igenkänd över hela landet (inte alla såklart)

      Alltså.. På ett sätt gillar jag henne men stör mig otroligt mycket på att hon alltid ska se så ”krejjsy” ut på bilder och liksom skrik-gapa av glädje..

        Håller helt med ? men hon skriver otroligt vackert också, om döden osv ☺️

      För länge sen syntes hon mycket med NoScarlett när hon fortfarande var bloggare. Sen dök hon upp i TV-rutan i något bakprogram (minns inte vilket) och blev väl ganska populär gissar jag? Hon har sen fortsatt synas i lite mindre tv-produktioner och har ett eget bageri i Halmstad med sin exman/pappan tilll hennes tre första barn.

    Ni som har kille eller dejtar – hur vet ni att ni kan lita på killen ni är med? Jag har så svårt för det här och är rädd för att öppna mig så rejält.

      Handling. Titta på vad han gör, inte vad han säger.
      Min kille är väldigt kommunikativ och öppen, pratar om var gränser går och visar om han får något meddelande från en tjeje och vad han har svarat, han visar tydligt att han har partner och han försätter sig aldrig i en situation som kan sluta fel (tex genom att dricka för mycket på firmafesten).

      Man måste möta sina rädslor. Man känner när man kan lita på någon, killar jag inte känner förtroende för dejtar jag inte. Det är den där ”connectionen”, den känner man.

        Kan man verkligen känna den?

          Ja har du inte känt när det bara klickar??

            Nej aldrig. Bara med vissa kompisar.

              Då hoppas jag du får känna det någon gång.☺

      Orkar inte lägga tid och energi på att INTE lita på killen

      Läste nånstans att det tar två år tills man litar på någon.. så tid, och alla handlingar som sker under tiden

    Vet inte om det här är ett ickeproblem men… Pluggar till förskollärare och hade min första praktik nu innan sommaren. Och alltså jag tycker att utbildningen är rolig och jag passar (enligt mig, men även enligt handledaren) bra ihop med de yngsta barnen. Men de barn som är ca 5-6 år gör mig så obekväm, jag vet typ inte hur jag ska bete mig tillsammans med dem. Jag tänker att det kanske kommer nånstans ifrån min egna osäkerhet och dåliga självkänsla, men har jag ändå valt fel utbildning? Eller kommer det bli bättre? Har inte så mycket erfarenhet av barn än.

      Barn i den åldern är ganska obekväma. Det är konstiga och fräcka frågor, utstuderade blickar och inga som helst filter. Dom förstår mycket men har inte lärt sig sociala koder riktigt än. Tyckte också att det var jobbigare att jobba på äldre avdelningen än småbarnsavdelningen först. Men man lär sig att tackla det och agera proffesionellt. Dom är också så jäkla härliga och man kan verkligen ha fantastiska samtal med dom.

      Är förskolläy sen 2010 och känner fortfarande samma. Trivs bäst med 1-2åringarna. Tror inte det är nåt att bekymra dig över. Du kan ju alltid försöka söka till yngre barnsavdelning när du är klar. De flesta av mina nuvarande och dåvarande kollegor har också föredragit en ålder före en annan. Så du är precis som man ska!

        Tack ❤

      Neeej! Är utbildad förskollärare sen 10 år. ÄLSKAR att arbeta med de yngsta! Har arbetat med de äldsta med, det va roligt men nä. Inget för mig. Jag känner att jag kan ge mycket mer till de yngsta/mellanåldern.

      De äldsta är så stora, de kan göra allt själva. De kräver inte omsorg på samma vis som en tvååring. Självklart behöver de också omsorg. Men inte på samma vis. När du söker jobb sen kan du säga att du helst vill arbeta med de yngsta. Oftast är det svårast att få in utbildade till de yngsta ☺️

      Tror sånt är så olika. Min mamma vill helst jobba med de äldre barnen, medan jag föredrog de yngre när jag jobbade. Man får ju alltid börja någonstans men kan ju sen se till att försöka söka sig till den åldersgrupp man själv vill 🙂

      Jag är inte utbildad men har jobbat en del inom förskolan, och jag håller helt med! Jag tycker de äldre barnen är svårare att aktivera och prata med, och det känns som att de dömer mig mer på något sätt (vet att mycket av detta ligger hos mig och det går såklart inte ut över barnen). Men som andra säger så har nästan alla en preferens, det är ingenting konstigt. På de förskolor jag jobbat på är det oftare brist på förskollärare på småbarnsavdelningar, så jag tror inte att det behöver bli ett problem för dig i framtiden!

    Min mammas alzheimers har blivit jätte mycket värre senaste tiden. Hennes sambo klarar det inte själv längre och kommunen är helt sjukt seg med att fixa så de får hjälp. Kommer nu spendera semestern med att pendla fram och tillbaka för att hjälpa till att avlasta så mycket som möjligt.
    Var att det behövs och det är jag som gjort valet att hjälpa till men är samtidigt super deprimerad över att alla semesterplaner blivit helt inställda. Samtidigt är jag så trött att jag bara vill stänga in mig i ett rum och sova en vecka.

      Min mamma hade den sjukdomen. Den är hemsk. Hoppas det forskas mycket om demens.

      Inte ok att att kommunen är så seg på att bevilja hjälp så förstår din frustration! Jag arbetar som specialistundersköterska inom hemtjänst där vi har många vårdtagare med någon form av demenssjukdom. Vill bara säga att det finns mycket hjälp/stöd som din mamma och hennes sambo kan få. Från hemtjänsten kan man få mycket hjälp och hennes sambo kan få avlösning i hemmet. I kommunen ska det också finnas dagligverksamhet för personer med demenssjukdom.

      Går det inte att få vård för anhörig i ditt fall? Kolla med Försäkringskassan. Du behöver tid för dig själv också. Annars sjukskriven du dig för stress under semestern.

    Mina inlägg fastnar för moderation hela tiden. Det blir serverproblwm m.m. Varför blir det så?

    Såg djurkyrkogården igår. Hua vad läskig den var på slutet. Idag på 2:an kommer kl 12 film om en massmördare. Det har hänt på riktigt. Den verkar bra.

      Jag läste boken för ett par år sen, enda gången en bok gjort mig mörkrädd på samma vis som när man kollar en skräckfilm

    Händer det att ni snöar in er på någon ny på Youtube, artist eller liknande som får er att må jättebra i början men tillslut mår man skit? ?

    Började följa en ny på Youtube och blev så jävla glad, skrattat så sjukt mycket men sen började jag tycka personen var väldigt charmig, snygg, verkar ha bra värderingar osv så nu är jag ledsen för jag aldrig kommer få träffa personen ?

    Samma med en annan, han tog en paus från Youtube för snart 2 månader sedan, första 3 veckorna utan hans dagliga videos var plågsamt, samma nivå som att sluta med något beroende ?
    Känner mig så patetisk men är kanske bara ensam, eller patetisk helt enkelt ?

      Vilka youtubers? 🙂 blev sugen på att kolla haha

        Den jag snöat in mig på nu är Simon Lussetti, och skånska liksom, varför? Kunde väl haft en tråkig dialekt åtminstone.
        Skäms hur mycket tid jag lagt ner senaste 14 dagarna på att kolla hans videos ? är nog långt ifrån den genomsnittliga åldern dessutom ?

        Sen Roomie som jag kollade på varje dag innan han tog en paus.

      Känner igen mig så mycket, men med serier! Kan bli helt besatt och googlar huvudperson osv. Slutat kolla på vissa serier för blir typ jobbigt när man blir ”kär? Gud jag hör hur det låter ?

        Är det personen den spelar du blir besatt i eller den riktiga personen?
        Nyfiken, vilka serier/vilka personer? ?

        Glad jag inte är helt ensam ? men fy fan, känns så sjukt ?

    Tror vi att vi har ett nytt potentiellt par inom influenser-häst-världen i Nina Rademakers och Carl Hedin?
    Tycker att dom hade varit gulliga ?

      Hahahah vågade inte skriva detta själv för jag har skrivit om detta i öppet spår så många gånger så trodde folk skulle tröttnat men jag tror inte dom är ett par faktiskt. Varför? För jag tror inte det bara är en av dom som gillar killar?

      Jag tror båda dom gillar killar?

    Jag lägger varge månad över pengar av lönen till en insatts på en gemensam lägenhet men min sambo inte sparar en krona , vi betalar lika på hyra men eftersom jag både betalar av studieskuld och sparande till insattsen så har mycket mindre att röra på mig på en månad medans min sambo slösar pengar på utemat och nöjen . Skall jag ta mina pengar och köpa en 1 och skita i vårt gemensamma boeend (skämt men känner så iblan ^^ ) men hur får jag min sambo att fatta att de e segt att få spara själv.

      Alltså… jag kommer aldrig att fatta varför man inte har gemensam ekonomi som sambos. Men förutom det, om du nu har din ekonomi och han sin, så ska du ju självklart inte ensam spara ihop till en gemensam lägenhet. Nej nej nej. Fattar han inte så köp egen.

        Vad är det du inte förstår?
        /Ej gemensam ekonomi

          Hur kan man vilja dela sitt liv ihop med någon men inte dela pengar

          Jag förstår inte varför man väljer att dela sitt liv med någon men delar upp i mina och dina pengar.

            Jag och min man har ett gemensamt konto/kort som betalar alla räkningar och mat osv, men vi sparar x antal kr var (lika mycket) på våra egna kort som vi ”får” göra vad vi vill med = ”hans/mina” pengar. Tycker inte det är så himla konstigt? På så sätt blir det inga diskussioner för att jag tycker han är knäpp som slösar 7000 på en spelkonsol, eller tvärtom när jag köper hudvård etc för dyra pengar. Funkar jättebra för oss, sällan tjafs om pengar, tillskillnad från våra vänner som ofta tjafsar om det! Men alla är ju olika ?

              Vi för in alla pengar på ett konto, betalar räkningar, en summa in på matkontot och spar (gemensamt plus varsitt eget där jag får extra för inkomstbortfall under graviditet och föräldraledighet), sedan delas det som är kvar på två ? helt upp till var och en vad vi gör med våra pengar. Vi har ungefär samma lön efter skatt så antar att det är en av anledningarna att det funkar för oss.

        Också nyfiken varför om du menar helt gemensam ekonomi? Skulle aldrig falla mig in så är så nyfiken på de som har det så haha.. En sak att dela på gemensamma kostnader men resten, tex klädinköp eller diverse andra egna inköp? Nä känns jättekonstigt.

          Fattar inte det konstiga. Vi har 100% gemensam ekonomi och har alltid haft. Självklart unnar jag min make klädinköp, hobbygrejer osv? Konstigt att behöva sära på pengar pga sånt

            Har man gott om pengar eller väldigt lika sätt att se på pengar kanske det aldrig uppstår något problem. Men pengar är ju en jättevanlig grej som par är oense/tjafsar om så det är väl bra att alla kan göra på det sätt som passar för dom ?

      Fördelen för dig kommer ju isf vara att boendet är DITT. Tar det slut är det han som får dra, och du kommer ha veto i alla inredningsval ?

        Nej, om bostaden köpts med tanke på att båda ska bo där så är det tyvärr inte betalaren enskilda egendom. Skriv papper på hur det skall vara vid en ev separation, gör det bara!

      Varför sparar inte han till en lägenhet? Helt ärligt säg att du köper en etta och så får väl han börja spara så kan du sälja ettan och ni kan flytta ihop och köpa gemensamt. Men förstår inte varför man vill vara med en person som prioriterar utemat och nöjen framför framtid tillsammans…

      Prata med honom och kom överens om en fast summa ni överför till just det sparandet varje månad. Vi sparar t ex till bröllop. Har öppnat ett separat konto för endast det och vi båda för över X kr varje månad dit.

      Verkar inte som att ni har pratat igenom detta helt? Vet han att du sparar ens?

      Vill han köpa ett gemensamt boende är väl första frågan? Om ja så måste han ju inse att han måste spara, annars lever han ju i någon slags fantasivärld. Skulle aldrig orka vara tillsammans med någon som resonerar på det viset, det bådar inte gott för framtiden. Eller så vill han inte, känner han sig osäker på er som par? Tror ni måste sätta et ner ordentligt och prata om det, inga skämt om att köpa en etta själv utan verkligen fatta beslut om hur ni ska göra.

      Gå med i en ekonomigrupp för kvinnor på fb om du inte redan är medlem! Det har lärt mig massor om vilka rättigheter jag har och hur jag ska tänka. Tex i ditt fall så är det för mig självklart att du inte ska spara ihop till något med denne kille , han låter sjukt omogen. Men helt rätt att spara på egen hand tycker jag, för om inte annat så kan du kanske köpa bostad sedan (som nån annan skrev- om nu ni fortsätter ihop så skriv för guds skull papper på att det är DIN lgh!!) Om detta ligger några år fram i tiden så investera dessa i en förslagsvis stabil fond med låg avgift så får du en vettig avkastning längst vägen.

      Annars så skulle jag ställa krav, bestäm i vilken prisklass ni vill köpa så vet ni ju ungefär vad mkt ni behöver spara till. Sätt då upp villkoret att han ska spara ihop till hälften och så är du jättetydlig med att han måste bidra med X kr för att det ska vara aktuellt. Alternativt att ni är nöjda med att inte köpa något och så slösar ni båda… men då ska ni vara överens om det, inte hålla på som han verkar göra och lova något han inte håller.

      Tack för tips

    Sitter på en strand och äter kvällsmat. Inväntar solnedgången. Hör vågorna. Känner lugnet.
    Älskar detta.❤

      Låter underbart! Vad för gott äter du?

        Vi har bara en liten lätt picknick, goda mackor, lite frukt?

    En sak jag tänkt på … Bianca och gänget har tagit dit ytterligare ett gäng till Spanien. Såg att biancas assistent Julia också är i närheten.. Men ej inbjuden (inte ens för middag eller skönt häng) Förstår om de va ett litet antal på resan, men nu är det ett stort gäng ..
    Tror personligen att hon är super gullig av de lilla man sett ☺️ Bara en tanke

      Jag tror verkligen det är bra att inte ha för personlig relation till de man jobbar med om man är chef. Så jag tycker Bianca gör rätt isåfall.

        Bianca har väldigt nära relation med sin ex-assistent Lovisa när Lovisa var hennes assistent. De var som jättetighta kompisar snarare än chef/anställd.

      Låter normalt om man arbetar för någon.

    Hur blir man lika snygg och smal som Bianca? Seriöst den snyggaste kvinnan i Sverige.

      Kort svar gener och eller ätstörning, i hennes fall troligen båda. Annars äta hälsosamt, röra på sig, ta hand om hud och hår, fint smink o fina kläder. Hjälper om man är grundsnygg också..

        Plus skönhetsoperationer.

        Fast alltså en ätstörning gör ju dig inte snygg.. någon grund måste liksom finnas där. Är man ful får man ju göra på andra sätt. Hon är heller inte opererad förutom brösten vad jag förstått. Tjejen är bara jävligt snygg, och har alltid varit snygg men lagt ner lite pengar och blivit supersnygg. Riktig glow-up

          Hon har ju gjort nån ögonoperation och massa fillers och botox. Fattar inte varför alla tycker hon är så snygg. Tycker hon ser plastig och konstgjord ut. Men det är väl inne nu…

      Spy upp din mat och operera dig.

        Vilket skitsnack. Exakt vad har hon opererat i ansiktet ?fillers är ej operationer. Hennes kropp är perfekt timglasformad utan operation. Brösten bryr jag mig inte om för hennes kropp var perfekt innan det ändå. Avund avund

          Att man är avundsjuk är så uttjatat. Ge dig nu.

      Bra gener och troligen bulimin ??‍♀️ hon har ju erkänt att hon inte tränar (trots att hon varit ansiktet utåt för massa sportföretag) hon verkar ju enligt bild äta massa onyttigheter osv, så vem vet ??‍♀️ jag skulle inte se nära på ut sådär med all den mat hon sätter bilder på hela tiden ?

      Ätstörningar, fillers, botox

      Då behövs det att man opererar sig

      Men va?

      Verkligen inte ?

      Vad är det du är ute efter om jag får fråga?

    Haha känner mig som en hemsk människa ..
    Alltså jag älskar,älskar barn. Bästa jag vet .
    Meeeeeen jag är från en liten stad, och bor nu i stan i Stocholm sedan flera år tillbaka. Och jag får verkligen stress,panik och lite äckel när jag ser gamla ”gymnasievänner” lägga ut bilder på sina snoriga ungar mitt ute i skogen . Och jag dricker bubbel med mina vänner på balkongen . Jag är 25, och i princip alla från gammal bekantskapskretsar har skaffat barn. Men får panik över att tänka att jag kunde haft det livet

      Ok, noterat.

      Helt normalt. Du är inte hemsk.
      Om 10 år är det du och dina nuvarande vänner som lever småbarnsföräldralivet och torkar snor istället för att korka upp bubbel. Så njut nu!

        Tänker så jag också!
        Ser sååå fram emot det ? men inte nu. Är väll därför jag just nu får panik på tanken.

      Låter som du har mer problem med själva människorna snarare än det liv de lever. Men att se ner på dem gör inte dig lyckligare 🙂

        Ärligt, både och typ. Kan ha och göra med att vissa var så fruktansvärt elaka rent ut sagt. Blir lite stolt att jag skapat ett annat liv än majoriteten från orten jag är uppväxt på.
        Har absolut ingenting med att se ner 🙂

          Varför blir du stolt? Hade de velat ha ett annat liv hade de också flyttat till Stockholm etc

            För det jag skapat. Är inte du stolt över dig också ? 🙂

              Men de är säkert stolta över sina liv och vad de har skapat.

              Klart du ska vara stolt över det du gjort, att välja det andra livet är ju den enkla vägen och en väg du kan ta om du vill, krävs ju lite mer att flytta och skapa ett nytt liv åt sig själv. Och det låtet ju som att du gjort det DU verkligen ville. Livet med småbarn kan du ju få sen och personligen är jag verkligen glad att jag hann prova på att bo på olika platser, olika länder, rest, träffat en massa nya människor innan dess. Har dina gamla bekantskaper valt sina liv och är lyckliga så bra för dem, verkligen. Men skönt för dig att du känner panik snarare än avund när du ser dem. Tror många tänkt som du.

      Är 35 och dricker bubbel varje helg utan att känna barnhets. Asnice. Tips är att bara chilla med din inställning till framtiden.

      Jag upplever ungefär samma sak. Jag är 30 år och många av mina gamla vänner har skaffat barn de senaste åren och jag Har bara känt att jag verkligen inte vill ha det livet. Allt ska anpassas efter barn, resor ska vara barnvänliga med Bamseklubben och all inclusive, restauranger ska vara bra för barnen, man kan inte gå ut och äta med sina vänner längre, ingen alkohol kring barnen, ett barn ska alltid vara med när man träffar sina vänner, lekland stup i kvarten och bara snacka om barn hela tiden. Jag har känt att familjelivet verkligen inte är för mig och min sambo sedan 10 år har upplevt samma sak. Men så har vi nu börjar umgås med andra människor sedan vi flyttade till Stockholm och de nya vännerna är inte lika besatta vid att allt ska vara så perfekt för barnen hela tiden. De gör sin grej av att leva familjeliv. Självklart prioriterar de sina barn och det tycker jag såklart att man ska, men det måste inte alltid vara barnen som bestämmer vilken restaurang de ska äta på utan ibland gör de val som de vuxna uppskattar. De åker på resor till storstäder och hittar på saker som alla tycker är roligt istället för att alltid åka till någon all inclusive resort. De kan dricka ett glas vin till maten även om barnen är med och ibland har de även barnvakt och då vill de prata om annat än barnen. De bejakar sig själva och vill inte tappa bort vilka de är som personer. De har gjort att jag och min sambo nu faktiskt är sugna på att bilda familj men samtidigt inte släppa våra egna intressen helt bara för det.

      Mina vänner från hemstaden är säkert jätte nöjda med sitt sätt att ha barn på men jag hade gått under av det livet! De hade säkerligen gått under av ”mitt” sätt att vilka leva familjelivet och det är väl helt okej. Alla måste inte göra på samma sätt!

        Vad härligt! Ja, vissa går all in i barnlivet och vissa behåller saker från sitt tidigare liv. Beror kanske på intressen och vad man har/hade för övrigt i sitt liv. Nog vanligt att folk är sådär på mindre orter. Gör er grej, barn eller inte!

    Men gud hur gamla är ni

      Alldeles för gammal helt klart

    Har någon erfarenhet av otrygg undvikande anknytning och i och med det problem med närhet och sex i en relation? Dela med er gärna vad som hjälpte.

      Har alltid haft problem med närhet och sex i relationer, har vestibulit så det gör fysiskt ont att ha sex som involverar penetration och sen lite traumatiserande upplevelser som våldtäkt har väl inte hjälpt. Det som har hjälpt mig är att ta det långsamt med en seriös partner som lyssnar på mina signaler, ser mig, hör mig och respekterar mina gränser.

      Yep. Pga ett as som slog sönder mig och förgrep sig på mig när jag ”sov” så vågade jag inte ha sex/vara nära nån. Förrän mitt ex dök upp, jag låtsades vara lite coolare än jag va, så vi hade sex. Efter honom så stängde jag igen mig totalt.

      Träffade mitt andra ex efter 6 år, vi dejtade och pratade jättemkt om detta. Han va väldigt noga med att säga att vi inte gör något förrän jag känner mig redo. Mitt problem va att jag VILLE men kunde inte. Vågade inte. Så tillslut satt vi och festade lite, då hade jag typ bestämt mig att det fan va dags. Kände att om vi inte gör det snart så kommer han lämna mig, jag hade heller inte velat dejta nån så länge i vår ålder (30) utan nån typ av sex. Bara hångel liksom. Så jag drack ett glas vin för mkt, gick in i nån ”jag är så jävla het”-roll (?) och det hjälpte mig. Han va sååå lugn och förstående. Efter det kände jag mig mer och mer trygg, och nu har jag inga problem med att ligga alls. Varken med hnm eller andra, han hjälpte mig komma över den tröskeln och det är jag så jävla tacksam över ??

      Hoppas jag kunde hjälpa lite iaf. Lycka till ☺️☺️☺️

      Hej!
      Jag är undvikande och har haft svårt med sex i nära relation. Har låst mig, inte kunnat prata om vad jag gillar etc. Har känts för nära? Varit mer avslappnad vid ONS. Men har försökt utmana mig mer i senaste relationen, och jag tror det är vad som gäller. Hur är det för dig?

      Tack für alla svar. Mitt ”problem” blir till ett problem när jag är i en längre relation… i början lever/levererar jag ett high-five sexliv, men med tiden för min lust ut, så mycket att hg inte ens har lust att kramas, för att inte tala om allt annan. Jag bara tycker att man ”inte behöver det mer”. Och det är det beteendet jag vill komma ifrån.
      Alltså det är inget fel på min pojkvän, vi har en bra relation osv.

    Hej alla fina, dem gånger jag känt att jag behövt hjälp så har ni som skrivit funnits där. Så jag provar med ett annat av mina 100 problem.
    Har problem med teorin men inte själva körningen. Skäms att ens säga hur många gånger jag gjort den, men klarat alla dem tre gånger jag gjort uppkörningen. Höll på i ca 2 år fram och tillbaka. Men nu känner jag för att ta upp det igen, hur fasiken får jag motivationen tillbaka? Vill verkligen. Och vad har ni för tips inför teoriprovet? Känns som att alla svar är så logiska men ändå så blir det fel.
    Någonting säger ju att jag inte ska ha det körkortet men allt jag vill är att ha det! Vill bevisa för mig själv att jag kan tillslut.

      Hej! Hur funkade du övrigt i skolan? Hade du lätt för att plugga? Jag tror verkligen att man måste anpassa metoden beroende på vem man är. Jag har t.ex väldigt bra fotografiskt minne så för mig räckte det att göra frågorna online när jag pluggade, öppnade aldrig boken. Men för andra funkar det bättre att läsa boken, skriva ner stödord utifrån den (om man lär sig mer genom att skriva). För nån tredje kanske det funkar bäst att läsa boken högt med en vän eller föräldrar. Sånt där beror ju verkligen på hur man funkar som person! Försök fundera på hur du lär dig bäst och anpassa din metod efter det. Du kommer klara det!

      Vet inte om jag har några bra tips, men kämpa på! Själv hade jag tvärtom, körde upp fem gånger men klarade teorin på en gång. Vet inte hur du gör nu, men nöta och lägg tid på teorin! Ladda ner teorifrågor i en körkortsapp och kör varje ledig stund, avsätt 30-60 minuter dagligen för att nöta teorin tills det sitter. Du kommer klara det! håll oss uppdaterade hur det går ?

      Det finns SUPERBRA appar som hjälper när man pluggar teorin! Jag körde nästan enbart på dem.

      Exempelvis Körkortsappen eller googla Abu Jihad körkortsfrågor. De brukar ta från riktita teoriproven!

      Du får den inte tillbaka för såna som dig borde inte ha körkort.

        Hoppas nån du känner dör så du får veta hur ont det gjorde att höra det där. Ditt lilla äckel.

    Jag känner mig gravid. Har 3 barn sen tidigare, vill absolut inte ha fler, har gjort tester som visat negativt, men min kropp känns konstig, liknande som då jag varit gravid, dock har inte mina typiska tecken kommit (hata kaffe, alkohol, bli äcklad av allt osv) och har nu kännt mig såhär några månader.
    Måste bara få dela med mig… Om nån kännt lika, går detta över, har ni gjort nåt osv?

      Jag kan känna mig gravid när menscykeln blir konstig. Har varit gravid två gånger så känner igen tecknen. Illamåendet, uppblåstheten, tröttheten m.m. brukar släppa när mensen kommit!

        Hoppas att det är detta! Äter varje dag piller så är totalt ute och cyklar när jag borde få mens.. har funderat på att sluta piller men mannen vill inte använda kondom och jag vill absolut inte ha barn så vi är stuck med piller??‍♀️ litar inte heller på ”säkra dagar osv”

          Vasektomi??

          Om du absolut inte vill ha barn är kondom inte ett bra alternativ då det inte är ett så säkert preventivmedel. Att en av er steriliserar er kanske om du inte mår bra av något preventivmedel (finns ju massa andra förutom piller)?

          Han vill inte använda kondom så då måste du ta ansvar för att inte bli gravid, va skevt ändå

            Det är bådas ansvar. Men kondom är ju inte tillräckligt säkert om man verkligen inte vill bli gravid. Men förstår hur du menar. (Förstår mannen också dock, tycker heller inte kondom är skönt).

              Jag är allergisk mot latex så förstår att man kanske inte vill ha kondom då jag själv inte kan använda det, men tänker att om man inte vill ha barn så är vasektomi supersmidigt

      Tips: börja m preventivmedel

    Ni som har barn:

    Om ni är på t.ex en strand och ert barn springer över till sällskapet 10m bort, hur tänker ni, vad gör ni?

    Jag fattar att barn är nyfikna, de pratar ju med allt och alla ibland och jag kan köpa att det kommer nåt barn och hälsar en gång, kanske två, tre.

    Men vi var på stranden och bevittnade två barn, typ 3-4 år, som gick bort till ett sällskap ca 12-15 gånger inom loppet av 1.5h och det verkade inte som att föräldrarna brydde sig särskilt mycket och det såg inte ut som att barnen och sällskapet kände varandra heller.
    Hade ni sagt till era barn i ett sånt läge, att låta de andra vara, eller hade det varit okej för er?

      Man försöker väl kolla av andra människor känner jag. Mina barn går mest fram till andra småbarnsfamiljer, om de går fram alls, och då går man ju vidare baserat på reaktionen tänker jag. Men överlag gäller väl att inte störa andra människor. Hade tyckt att det var som digerdöden att behöva vara social med andra random människor så besparar mina medmänniskor det också.

        Ja jag är glad att det inte hände mig, hade inte gillat det heller. Av reaktionerna att döma (och av det vi hörde dem säga när barnen inte var där, vi satt bara några meter bort) såg de inte ut att uppskatta det hela så jättemycket. I början svarade de barnen men uppåt 5 gånger och fler var det tydligt att de inte var lika roade längre.

          Jag tror att många kanske har lite problem med att förstå att alla inte känner likadant för deras barn som dom gör. Alla tycker nog inte att random ungar är så himla söta och roliga liksom (förutom mina barn, dom ÄR objektivt sötast i hela världen men jag gör ändå mitt bästa för att dom inte ska störa andra människor)

            Åh ja, haha det tror jag också nu när du säger det. Kanske något föräldrar borde lära sig.?

            Detta! Tänk om fler (föräldrar) kunde tänka som du gör, det hade varit helt fantastiskt 🙂

        Precis så tänker jag med

      Till dig hade jag sagt ”njut av att vara på stranden och bry dig inte om andras barn.” Hade dem stört sig så hade dem nog sagt till, så oroa dig inte. ☺️

        Nej? Jag hade ALDRIG sagt till men hade absolut kunnat störa mig ändå.

        Föräldrar som inte fattar att inte hela världen tycker att deras ungar förgyller allas tillvaro är det värsta jag vet

          Verkligen. Barnen förgyller deras tillvaro, men sällan ett random sällskap på en strand.

        Det var inte oss det hände, men vi satt nära och hörde och såg allt. Det var några fler runt omkring som reagerade till slut på att barnen aldrig slutade och vi hörde ju vad det drabbade sällskapet sa när barnen inte var där, det var uppenbart att de störde sig.

      Jag litar helt och håller på att vuxna människor klarar av att säga till två små barn ”Vet ni, nu vill vi vara ensamma så nu får ni gå bort till era föräldrar”. Jag har så svårt för den här gissningsleken som verkar förväntas av föräldrar där man ska ”känna av” vad som är lämpligt vad ens barn pysslar med. De är BARN och beter sig därefter. Passar det inte, säg till.

        Men va? Jag skulle aldrig säga till ett stackars barn. Du som förälder måste ta ditt ansvar och känna in situationen

          Kan du säga till vuxna människor? Då kan du säga till barn. På ett trevligt sätt naturligtvis.

            Men det är väl fan föräldern som skaffat ungen som ska hålla koll på den.

            Och ang om jag skulle kunna säga till vuxna, nja? Om det var en vuxen som kom fram till mig när jag och mina vänner hade picknick hade jag väl aldrig sagt till den att gå därifrån…

              Om någon vuxen kom fram och var jobbig och störde, hade du inte sagt till då?

              Men det är väl bara att prata med personen som stör, oavsett personens ålder? Förstår verkligen inte hur svårt det kan vara.

              Du hade inte sagt till en vuxen människa som störde dig 15 gånger under en picknick? Varför?

                Men snälla du har valt att skaffa barn, ta ditt ansvar och håll koll på dina ungar, hur har man mage att tycka att det är någon random som ska ta det ansvaret när det är DITT barn? Hade skämts ihjäl om mitt barn störde nån och jag låg och latade mig och inte hade koll och förväntade mig att någon annan löste det

          Men om inte föräldern tar sitt ansvar och du blir irriterad, så är det väl bättre att säga ifrån än att bli störd hela tiden? Man kan ju faktiskt vara trevlig och artig mot barnen. ”Det har varit roligt att träffa er, men nu vill vi prata själva. Det är bäst att ni går till era föräldrar nu” Är du trevlig och respektfull mot dom, så är dom oftast det tillbaka.

          Men det är väl klart att man säger till om någon stör, barn eller vuxen? Jag förväntar mig att andra säger till mina barn om de stör. Man säger ju det på ett trevligt sätt.

        Det är enbart föräldrarnas ansvar.

        Haha denna inställning hos föräldrar stör mig så ofantligt mycket! Få saker gör mig så irriterad som ”dagens föräldrar” som lutar sig tillbaka och förväntar sig att omvärlden ska uppfostra deras jobbiga ungar. Så många gånger man varit på strand/restaurang/affär/etc och barn härjar runt och föräldrarna knappt reagerar. Om jag ligger på stranden (eller vad det nu är) har jag ingen lust att säga åt andras barn. Det ska föräldrarna göra. Springer barnen till andra sällskap, skvätter vatten på andra, eller vad det nu kan vara så får man som förälder vara där direkt och kolla läget. Utgå ifrån att de okända sällskapet INTE vill ha ditt barn där och vill de det så kan de säga till! (Ja, jag har själv småbarn).

          VERKÖIGEN. Ska jag behöva uppfostra ett annat barn för föräldern inte orkar hålla koll??? Snälla

        Klart man kan säga till dem men det ska väl fan inte behövas?? Ska man lägga ansvaret för att mota bort en hund som kommer till nåns filt 15 gånger på personen som störs eller ska man ha den under uppsikt?

          Haha du drog hundkortet, tänkte göra det, men vågade inte. ”Man kan inte jämts barn och hundar!” Säger en del. Jo, i såna här lägen tycker jag man kan det.

            Jämföra ska det såklart stå. Vad hände där?

        Håller helt med. Jag säger till andras barn. Och förväntar sig att andra säger till mitt om det gör fel, inte skriver inlägg.
        ”It takes a village to raise a child”

          The village doesn’t want to do your job, lazy!

            Folk utan barn…??
            Självklart har föräldrar huvudansvar. Men föräldern är inte alltid där. Och människor har olika gränser. Säg ifrån för fan. Till barn, vuxna, män, alla som överskrider DIN gräns.

              Föräldern bör inte släppa barnet utom synhåll i så fall ”ibland är inte föräldern där”…kan du inte ha koll på dina barn såpass på en strand borde du knappt ens gå dit. Det är inte vi andra som ska uppfostra dina ungar och jag hade tappat det efter 12-15 gånger, innan det redan egentligen och haft jävligt svårt att försöka vara trevlig till slut.

      Åh stör ihjäl mig på sånt. Dels vill jag inte ha sällskap ändå, och fraamförallt vill jag inte ha sällskap i en pandemi.

        Svenskt folk, blir rädda så fort en människa vill prata med en ? sorgligt

          Men nej, men är jag på stranden vill jag njuta av min ledighet. Har barn runt mig 5 dagar i veckan, låååt mig va när jag är ledig ?

          Det är kulturellt betingat i Sverige att aldrig störa eller vara en belastning på andra. Absolut. Barn ska ses men inte höras, är en gammal devis som fortfarande lever väl.

            Ja, en bra kultur som vi ska kämpa för att ha kvar tycker jag. Det är fint med respekt och hänsyn till andra.

              Javisst. Ställer mig neutral till fenomenet. Finner man gehör för den hos populationen så ska den givetvis inte motarbetas.

          Eller kulturellt betingat. Det kan vara så att man trivs med att vara ifred. Och att det är tyst.

            Ja, underbart! ❤️

            Den uppfattningen är oerhört uttalad i Sverige. Det finns en anledning till att Sverige hamnar ensamt i ett hörn på den globala kulturella distanskartan. Vi är extrema även ur ett nordeuropeiskt perspektiv.

              Ja, härligt! Tyst och lugnt och respekt för andras gränser .
              Vill man ha det på ett annat sätt kan man välja andra länder.

    Ni som har mörkbrunt hår naturligt och bleker hos frisör till blont (med eller utan mörka rötter kvar) är det värt det? Känns som så mycket jobb och pengar att gå typ vad 3e månad för att bleka utväxt och kanske tona längderna. Samtidigt som man får sämre hårkvalitet. Dock fint om man tar hand om det också.. lite sugen såhär några glas in ändå ?

      Inte värt det, alldeles för dyrt och tidskrävande att hålla vid liv

      Var tredje? ? haha önsketänkande. Har lagt 15.000 på mitt hår på 7 månader, och då är jag inte ens mörkbrun utan råttförgad svennebanan. Men ja det är värt.

      Om du hittar en bra frisör som kan göra en snygg, naturlig övergång är det absolut värt. Har själv mörkt hår och lägger ljusa slingor och skiftningar hos frisören 1-2 ggr om året, får ingen utväxt utan övergången är mjuk och behöver inte fixas särskilt ofta. Har gått hos den frisören i flera år och sa redan från början att jag inte kommer gå till frisören oftare än 1-2 gånger om året men att jag vill att det ska se bra ut mellan gångerna ändå. Tips om du bor i Stockholm är Ellui!

    Hallå alla ullaredsresenärer!
    Jag ska till gekås för första gången och är orimligt pepp.
    Jag och min man ska handla saker som behövs till hushållet (tvättmedel, toapapper, ja ni fattar), men vad ska vi annars hålla ögonen öppna efter?
    Jag har förstått att allting inte är superbilligt, men ni som har tips på riktiga klipp vi kan göra får gärna dela med er.
    Vi har typ helt vanliga intressen, så ge mig högt och lågt.

      Tvättmedel och toapapper kan du handla på öob ?

        He he, jo jag vet. Tror väl egentligen inte att vi kommer spara så mkt.
        Men men, nu ska vi dit och även passa på att gå östdanmarksleden plus grimeton.
        Jag vet inte varför, men jag är så oerhört pepp på gekås.

      Jag jobbar där ? Har ni djur är allt sånt billigt och det finns en del fina lampor. Fina grejer till köket också. Är inget fan av de vanliga kläderna men vi har mycke goa träningskläder

        Insidertips alltså <3 Taxemonkan!
        Träningskläder säger du, finns det bra vandringskläder typ ullunderställ och strumpor, tunna mössor och så? Sånt slits ju snabbt.

          Ja de finns massor av sånt nere i ”källaren” man tar rulltrappan ner vid damkläderna ?

        Pernilla Wahlgrens kollektioner har alltid varit fina men har inte själv kunnat åka till Gekås ? vänner har köpt till sig av hennes kollektioner!

      Finns en grupp på FB som heter Gekås Ullared Fynd! Gå med i den. 🙂

      Själv gillar jag deras inredning, lökhackare, padelrack, hudprodukter och träningskläder! ?

      Ps. Älskar ullared! Ha så kul!

    Så har det hänt – börjat få frågor om när jag ska hitta någon att gifta mig och skaffa barn med. Har inga direkta planer om varken det ena eller det andra än dock.

      Men vad är det för fel på folk? Suck. Hur kan det vara så intressant? Hade man velat delge den framtidsplanen hade man väl gjort det. Också NÄR du ska hitta nån att gifta dig och skaffa barn med. Inte ens om. Suck igen.

        Och vad ska man svara?

        ”Jag tänkte träffa någon i april 2022. Passar det dig bra också?”

          Var en äldre släkting som frågade, så tog inte illa upp. Hade bara inte räknat med att jag redan börjar bli ”så gammal”. Låt mig bli 30 innan tjatet börjar i alla fall!?

    Ska besöka Borås Djurpark. Sevärdigheter/smultronställen runtomkring Borås/Ulricehamn då vi stannar några dagar extra??

      Usch för er som besöker djurparker! Var en medmänniska och läs på om förhållanden där. Hoppas det ger dig en eftertanke.

        Ja usch. Jag tycker djurparker borde förbjudas

        Nu var det alltså inte besöket av djurparkens vara eller icke vara jag eftersökte. Blir inte heller provocerad av din kommentar så ? ???‍♀️

        Men skickar en kram ?

          Eller så är du lite mer mogen och inser att djurparker och speciellt Borås Djurpark är det sista stället att besöka. Gå in på djurparksguiden punkt se. Lär även dina barn att vilda djur hör hemma i det vilda.

          ☀️??: gör det du vill göra och skit i pekpinnar. Det är livsfarligt att ställa frågor som inte är pk här inne.

            Haha ja jag märker det?. Att rätta mig efter människor som samtidigt kallar mig ”usch” i samma kommentar som hen vill skicka information biter dock inte på mig. Hade det varit konstruktiv kritik, fine.

            Nu släpper vi detta så önskar jag alla inblandade en fin sommar vad ni än må hitta på☀️?

              Djur lider av ditt val.

              Sen gör du självklart som du vill

      Åhå Borås har man bott i.

      Åker du med barn? Då tycker jag Navet (vetenskapsmuseum med aktivister) är väl värt ett besök, ligger i Borås centrum bredvid Textilhögskolan. Man måste dock boka i förväg p.g.a pandemin.
      Kanske uppleva Hemsökt Museum också om det inte är för läskigt.

      Är du konst och kulturintresserad finns det en hel del att se, väl värt att gå No limit Street art-rundan, brukar vara en del guidade turer. Gatukonst helt enkelt som växer sig allt större och större.
      Spana in Abecita fotomuseum om ni gillar fotokonst. Textilmuseet brukar har riktigt bra utställningar men vet inte hur uppskattat det är hos barn.

      Typ två, tre mil utanför Borås finns Torpa Stenhus. Jättevackert område! Och känt för att vara hemsökt.

      Ryssby klint är en utsiktsplats över Borås, jättefint. Finns fina vandringsleder därikring om ni vill ha naturupplevelser.

      Och vill ni bada är Almenäs bra,passar liksom alla.

      Ulricehamn vet jag dock nada om men jag hoppas att ni får en trevlig resa och att ni finner något att göra ?

      Wow tack!! Japp åker med småbarn 🙂 ska spara din kommentar, tack snälla!

        Stackars dina barn som får växa upp med en sån otroligt oempatisk och hänsynslös mamma.

      Åh, min hemstad, välkomna!
      I Ulricehamn är ett besök på Hemma på Källebacka givet, det är ett supergulligt par som driver ett mysigt café på landet ? kolla öppettider på instagram innan ni åker dit bara!
      Sen är det supermysigt att sitta och grilla/äta picknick i Stureparken och ta ett dopp i Åsunden, barnen kan passa på att leka i Ulricaparken som är en väldigt uppskattad lekpark i staden.
      Gillar man att röra på sig finns det massa att hitta på uppe på Lassalyckan. Jag tycker Ulricehamns turistbyrå är grymma på att uppmärksamma olika utflykter och guldkorn på instagram så kika även där så kommer ni nog hitta något som passar er ☀️

        Tack snälla, så glad att jag ställde frågan här inne och fick så bra svar ?? ☀️?

      Ulricaparken i Ulricehamn kan jag rekommendera. Lekpark med intilliggande badplats. Jättemysigt.

    Fattar verkligen ingenting alls.

      Äsch, babblade bara på om något jag trodde jag släppt för längesen, när jag kände mig liten och sviken. Och ett gammalt spöke från det förflutna dök upp igen som rev upp gamla sår.
      Var nog mest bara för att få ur mig det som exploderade inom mig.
      Men jo tack jag skrev väldigt flummigt och osammanhängande.

    Hur vågar man släppa taget egentligen?
    Jag och min sambo har inte haft det bra på ett bra tag – ca 2 år. Förhållandet är bara dött. Tomt. Ingen är direkt elak men det finns ingen glöd eller kärlek kvar.
    Vi pratar inte om annat än praktiska saker och vi gör inget tillsammans utöver att laga mat och äta middag någon gång då och då.
    Vi har pratat om det men det blir ingen förändring, snarare är vi överens om att vi inte ska fortsätta tillsammans. Men det kom vi fram till då – för 2 år sen.

    Men jag vågar inte släppa taget. Jag flyttade till den här staden för hans skull. Jag har inget socialt nätverk, inga vänner och ingen familj som jag har någon djupare relation med. Vilket gör att släpper jag väl taget då står jag helt ensam.

    Även om det var längesedan jag och min sambo hade någon djupare kontakt också så är det en trygghet. Han är den enda jag kan ringa om det kör ihop sig med saker (praktiska saker). Men jag förstår såklart att vi inte kan fortsätta såhär.

    Jag är redan ensam liksom och gör allting själv (reser och hittar på grejer) så på så sätt är jag inte rädd.
    Men det är väl också en sorg och rädsla över att jag kanske inte hittar någon annan. Jag är dessutom så pass i ålder att jag känner stress över att hitta någon att bilda familj med. ?

      Bara gör det, för din egen skull och välmående. Se till vad du själv behöver och skulle må bra av, följ ditt hjärta och gör upp en plan. Finn ro i det beslut du fattar, sörj det som varit och fira det som kommer. För livet och kärleken, för det kommer alltid bättre och ljusare tider <3

      Men.. måste du bo kvar i er stad? Tänk istället att gör du slut har du möjligheten att göra VAD du vill, bo vart du vill, ligga med vem du vill ? Vill du hellre stanna i ett stendött förhållande?

      Du kan ju flytta vart du vill om ni gör slut?
      Du ska ju absolut inte skaffa familj med honom om ert förhållande är stendött så ju fortare du kommer ur det desto närmare är du att hitta den personen.

    Camilla Gervide du kan plocka bort min kommentar, tack?

    Gifte mig för några veckor sen och fick fotona av fotografen häromdan. Jag fick en chock av hur abnormt fet jag är! Visst jag har några kg för mycket men i spegeln ser det inte SÅ illa ut. På bilderna ser det hemskt ut. Är så himla ledsen. Överväger på riktigt banta ner mig + fettsuga det som inte försvinner av träning/bantning och ta nya bilder och låtsas att det är bröllop då.. vägrar ha såna fula bilder som bröllopsfoton, jag ser så himl ful och tjock ut 🙁

    Dessutom har det gjort mig jätteosäker för uppenbarligen är jag ju tjockare än jag tror så nu vill jag inte åka och bada med min man och vårt barn. Vill knappt gå ut 🙁

      Man ser så sjukt mycket fetare ut på bilder än i spegeln tyvärr. Vet hur det är, har inget ”tips” mer än jag vet känslan.

      Kan du eventuellt försöka sätta det i relation till vad du faktiskt väger?

      Oftast tycker man nog att man är smalare etc i spegeln. Men bredvid andra och från andra personers vinkel ser man hur man egentligen ser ut

      Förstår dig helt. Känner så varje gång jag ser en bild på mig. Men jag försöker tänka att alla andra se mig såhär och de tycker fortfarande om mig. Liksom de har sett mig så i flera år och är vana att se mig som jag ser ut på riktigt.

      Jag såg inte heller skillnad på mig själv i spegeln när jag vägde 115 vs 90 kg…

        Det gör att jag skäms ännu mer. Liksom har jag sett ut såhär i typ 2-3 år???? Har varit smal hela livet, är först senare år jag lagt på mig tyvärr. Men eftersom det sett ändå ok ut i spegeln har jag tänkt att äsch muskler väger blablabla ingen fara. Men uppenbarligen är jag jättetjock 🙁 dubbelhaka och valkar överallt där jag inte ens visste att man kunde ha valkar.

        Bokade konsultation för en fettsugning av haka/hals igår så tänker fixa det nu direkt efter semestern. Kroppen får jag banta ner och sen operera om jag måste. Ska INTE se ut såhär längre. Gråter så fort jag tittar på de där bilderna och när jag ser mig i spegeln nu.

          Men alltså… vill du skriva din vikt och längd? Känns som att du kanske har en skev kroppsuppfattning. Tycker det låter mer som att det var en dålig fotograf än att du skulle vara så stor som du tror.

          Kör på!!! Det här samhället där man ska vara så obrydd och ”njuta” av skräpmat varenda dag är bara att lura sig själv. Ingen mår bra i en tjock kropp, varken fysisk men framförallt inte psykiskt. Jag har gått ner 20 kg och hållt vikten sedan dess och det har gått många år. Det är faktiskt väldigt lätt, ställ bara in dig på det. Är så himla värt det, och jag mår så bra nu och kan jag så kan du för jag var en riktig gottegris förr!!

          Om du fettsuger dig nu och sen går ner vikt, är inte risken då att du blir för smal i ansiktet?
          Var försiktig!

    Vaaaad ska man göra med alla papperskassar man ”får” när man beställer mat online? Det har blivit ett par dussintal senaste året och vill ju inte bara kasta dom i återvinningen då de varken är trasiga eller skitiga, fast det kanske är det enda rätt?? Kan man göra något finurligt av dom istället? Kanske något slags DIY-projekt-ishigt? ..Hjäääälp! xD

      Du får börja göra adventsstjärnor och sälja av alla dina kassar 😀

      https://diysweden.se/hogtider/advent/julstjarna-av-avfallspasar/

        Ingen dum idee det, tack och bock ;D

    Husmorsknep eller andra tips på hur jag kan underlätta värken och att det svider i underlivet efter förlossning mottages gärna! Inga problem vid toalettbesök utan mest när jag sätter mig ner oavsett om det är på golvet eller i soffan.

      Finns produkter från Multigyn som kan lindra. 🙂

      Bedövningssalvan xylocain körde jag med när stygnen sved! Finns receptfritt på apoteket och starkare kan man få på recept

        Xylocain är lifesaver!

      Jag gjorde likadant som man gör med barnen när de är röda där nere och det svider, smörjde med Inotyol? Det i kombination med lösa underkläder (typ kalsonger) + byxor gjorde susen för mig!

    Okej så jag har alltid sett mig som straight, har man och barn. Men är så sjukt kär i min kvinnliga kollega. Alltså jag vet inte vad som händer

      Följ hjärtat❤️ tror du att hon känner samma för dig?

      Tryck bort de känslorna å se vad du redan har.

        Om jag alltid skulle ha sett mig som straight och helt plötsligt skulle bli kär i en av samma kön vore det nog rätt svårt att skaka av sig.
        Åtminstone om det aldrig npgondin hänt tidigare.

          *någonsin

          Har man man med barn så måste man någonstans förstå att man valt bort andra partners. Gör väl ingen skillnad om det är en annan man på jobbet eller en kvinna man plötsligt får vibbar för?

      Vänta… alltså du har en man nu? Vänta och se om känslorna svalnar, vilket de säkerligen kommer göra. Tror inte det är bra att lämna mannen bara för en förälskelse. Om du fortfarande har känslor om flera månader eller något sånt, så kanske du kan fundera på det. Men tror inte du ska ta förhastade beslut eftersom förälskelser ofta svalnar.

        Nej jag menar inte att jag skulle lämna honom för henne, hon har för övrigt också man och barn. Men jag vet inte vad som händer med mig typ. Är det nån åldrrskris ?‍♀️

      Stackars din man har ingen aning…

    Varit ihop med min kille i två år och vi säger fortfarande inte att vi älskar varandra.. Vanlig? Ovanligt? ??

      Har ni aldrig sagt?

      Har du velat säga det till honom? Har du sagt det i tidigare relationer? Ibland kan det ta tid om man inte är van och kanske inte reflekterar över det. Personligen hade jag nog undrat efter två år vad ni egentligen känner för varandra och kanske frågat hur det står till med känslorna haha men alla är vi olika!

      I början kanske jag undrade lite varför, nu känns de orden inte ens speciellt viktiga längre? Jag vet han älskar mig och att jag älskar han ❤️ Men många runt om mig som reagerar så antar det är ovanligt? ?

        Min första man sa nästan aldrig att han älskade mig men var en kärleksfull omtänksam person. Min andra man sa det efter 2 månader. Det betydde ingenting. Han var en störd Narcissisist som hade ”lärt sig” att det var bra att säga. Ofta. Han visade det dock aldrig i handling.

        Så mitt tips- hur ÄR han? Inte vad SÄGER han.

      Alla är vi olika så behöver inte vara något fel med det så länge ni själva är trygga och har känslor för varandra, allt behöver inte heller alltid visas upp eller sägas =) ..och på tal om ovanligt så kan jag dela med mig av min lilla ”hemlighet”, min pojkvän och jag har inte gjort ”det” under de drygt sju år vi varit ihop men vi har det ändå bra ihop och roar oss med annat istället 😛

      Tänkte på detta häromdagen faktiskt. Jag kan verkligen inte säga till folk att jag älskar dem. I min familj har vi aldrig gjort det, utan snarare visat att vi älskar varandra genom att ta hand om och ställa upp för varandra. Tror sedan det följt med i mina egna relationer. Det har hänt några gånger att en nära vän eller en pojkvän sagt ”jag älskar dig”, och då har jag sagt det tillbaka men bara för att det skulle bli konstigt om jag inte gjorde det. Även om jag förvisso har älskat dem så har det bara känts totalt fel att /säga/ det. I min värld ska det inte behövas, utan det ska bara vara självklart genom hur man behandlar varandra. Känner mig också som från en annan planet när folk säger ”puss, älskar dig” till sina föräldrar i telefon som om det vore vilka ord som helst.

      Det verkar alltså vara vanligt att folk säger att de älskar varandra till sina nära och kära, men här finns i alla fall en till som inte gör det. ?

    Jag fick just reda på att min kollega, som inte är svensk medborgare, jobbar gratis 2 timmar varje dag för chefen med flit schemalägger honom så han måste sluta tidigare än vad han möjligen kan göra med de uppgifter han har, så att när han stämplar ut räknar de det som ”övertid” vilket de säger att han inte får, de har istället tvingat honom att alltid stämpla ut vid schemalagd tid trots att han jobbar 2 timmar längre, med andra ord, 2 timmar gratis. Cheferna vet vad de gör, och de kan omöjligen inte veta att det inte är okej eller tillåtet. Vad ska jag göra? Han vill inte säga något om det för han behöver jobbet, och om jag skulle rapportera det till någon myndighet så finns det väl en risk att det går illa för honom, då han bara har uppehållstillstånd? Funderade på att fråga cheferna själv vad fan de håller på med men antar då att jag bara får sparken (är provanställd) och inget blir bättre för honom. Har redan börjat titta på nya jobb för jag mår illa av att ha chefer som de men vill inte bara lämna honom.

      Kontakta facket.

        Kan jag göra det trots att jag själv inte är med i facket, inte han heller? Känner mig bra dum nu som inte gått med i det…

      Är det helt omöjligt att han går den tiden han ska gå och gör klart uppgifterna dagen efter alternativt att någon annan kollega gör klart hans uppgifter?

        Uppgifterna måste göras när vi har stängt och han är schemalagd att sluta när vi stänger. Som sagt, cheferna vet vad de gör. Jag brukar stanna och hjälpa honom, men det slutar ju bara med att vi är två som jobbar gratis. Ingen annan är schemalagd senare.

    Till dig som rekommenderade bobbi Brown color corrector – Tack så mycket för tipset! Gick till butik och testade och den var riktigt bra mot mina mörka ringar. Köpte direkt!

    Blir galen på vaga minnen om datorspel! Vilka tänker jag på? Jag spelade som liten och jag är 24 nu så vi pratar innan 2010 iallafall.

    Spel 1: kommer ihåg spöke(n?), en källare tror jag och ett bibliotek. Man spelade en pojke, blond tror jag. Som hade en ficklampa. Spöket jag kommer ihåg fanns i biblioteket och hade överkropp men istället för ben var det som anden i lampan. Kommer inte ihåg vad det gick ut på. Men nåt mysterium kanske?

    Soel 2: man spelade en figur som hade kropp, huvud, händer, fötter men inga armar eller ben, där var luft. Var det sonic the hedgehog? Eller något liknande. Här är det ännu mer vagt. Man åkte bland annat i nån flygfarkost. Kommer ihåg nåt sorts fort av trä man skulle ta sig igenom.

    Sjukg vaga minnen men NÅN som känner igen?

      Rayman 3 är spel 2 luskade jag ut nu. Spel 1 fortfarande ett frustrerande avlägset minne.

      Kan spel 2 vara rayman?

      Kan spel 1 vara ”Toms äventyr – biblioteksmysteriet”? ?

        JAAAA tack!

    Vad är grejen med att många storstadsbor lämnar sin stad på sommaren och bara förväntar sig gästvänlighet när de dyker upp. Precis som de är någon present som dyker upp? Sen ska det övernattas, ätas osv. Sen åker de vidare. Tycker det är så komiskt, tvärtom går det ju inte för det är för litet hemma… valet att bo så är väl ändå taget även för sommaren?

      Vad menar du? Om de bokar hotell, restaurang osv eller liknande är det väl klart att man ska kunna förvänta sig gästvänlighet. Eller vad menar du att de skulle förvänta sig av er andra som inte jobbar inom serviceyrket?

        Fattar verkligen inte vad du klagar på ? driver man hotell/hyr ut stugor/boende osv eller har en restaurang så ska man erbjuda gästvänlighet oavsett var gästerna kommer ifrån. Annars har man valt fel bransch ??‍♀️

          Menar hon inte att det är släktingar som besöker hennes hem?

      Du menar att storstadsbor kommer och hälsar på vänner/släktingar som bor i mindre städer eller på landet? Semestern brukar ju vara ett bra tillfälle att träffas och resa runt… om du tycker att du blir utnyttjad är det ju inte bra. Som gäst hjälper man ju till, bidrar och bjuder givetvis igen efter förmåga.

      Dyker de bara upp och förväntar sig att övernatta hos dig samt bli bjudna på middag? Det är ju väldigt respektlöst. Du får ju ingen chans att säga nej eller dra gränser då. Särskilt om de kommer objudna med barn är det svårt att be dem vända om och dra.

    Det är en kille på mitt gym som jag inte kan släppa. Sett honom där från och till i över ett halvår och vi har haft lite ögonkontakt. Hur approacher man? Är så blyg men kan inte släppa honom! Haha.

      Men du snälla gör mig en tjänst, stalka och skriv till honom! Vet din känsla och den är förgäves för allt man vill är att bara få prata med personen. Han har ju uppenbarligen lagt märke till dig och kollat på dig, så att okänd är du inte för honom.

      Nästa ÖS är på onsdag va? Då vill jag ha en uppdatering ?

        Hahah åh tack för ditt svar och pepp!! Har inte hans nr eller liknande så kan inte skriva, men om jag ser honom där innan onsdag borde jag göra någon move! Så får du update, det är en bra morot för mig.
        Men vad gör man? Jag är verkligen så lost. Kan man liksom gå fram (utan att störa i träningen) och bara langa sitt nummer typ?

          Men ja??? Det kan du verkligen. Säg ”jag har sett dig här ett par gånger, och tänkte kolla om jag kan ta ditt nummer?” Eller om du inte vågar prata öppet om det är mycket folk eller så, så ge över en lapp.
          Han kommer tänka, wow vilken modig tjej! Och du kommer göra det så bra! Känn ingen press men jag kommer tänka på detta dessa dagar nu?

            Men gud, tack för din pepp!! Jag är så blyg så det känns så långt bort för mig att göra en sån sak, men när jag läser det du skriver låter det ju bara coolt och carefree! Och jag har svårt att tro att han skulle ta illa upp, hade det hänt mig hade jag bara blicvit smickrad oavsett om jag var intresserad eller ej ? nu hoppas jag vi är där samtidigt i dagarna, i så fall ger jag update!

              Helt naturligt, du kommer vara stolt över dig själv och bevisa för dig själv att du vågar och att det visst inte var så farligt.
              Precis, han kommer bli smickrad och förhoppningsvis får ni kontakt! ? Jaa, jag vill höra allt då! ?

          ”Om jag får låna hanteln så swishar jag.. VAD ÄR DITT NUMMER?” typ haha! ?

            Hahaha men JA så bra! Hade nog känts enklare med en så avslappnad approach ?

          Inte konstigt att alla ni här inne är dumpade och ignorerade… män som är intresserade går fram. Palla vara som någon hund som springer efter en man

            Kom in i verkligheten.

            Men ta det lugnt, attityden?

            Palla vara dig som är bitter! Hoppas du får en bättre dag imorgon?

      Och försök le lite extra till just honom, var på en maskin som är nära den han är på. Och är han en man nog så kommer han prata med dig ?

        Tack för svar! Jag ska försöka titta åt hans håll och le lite mer men är så blyg, har så lätt för att släppa blicken då. Så jag hoppas han är man nog ?

          Är samma person som svarat dig här. Lätt att säga var inte blyg, för jag förstår dig. Men tänk om han byter gym och du aldrig mer ser honom? Du kommer ångra dig att du inte gjorde något, så do it! ?

    Blir snudd på sucidal när jag har min mens. Idag har jag gråtit nästan hela dagen. Någon som haft samma och fått bra hjälp?
    Grejen är att jag har en deprissonsjukdom i botten men det blir 1000x värre vid mens. Äter redan antidepp.

      Ta blodprov och kolla hormonbalansen.

        Dum fråga men vad säger jag på vårdcentralen? Tycker det är extremt svårt att bli tagen på allvar när man har en psykisk diagnos, som att allt är psykiskt.

          Sök för PMDS! Ring gyn ?

    Är ni oroliga över hur hösten kommer bli efter hur mycket folk reser nu i sommar?
    Tror ni många kommer dö? Kommer ingenting hända? Är allt påväg åt rätt håll så vi snart är ute ur detta? Vad tror ni?

      Med tanke på att vaccineringen är i full gång så är jag inte jätteorolig inför hösten. Någon gång måste folk få börja leva igen.

      Tror fjärde vågen nosar oss i nacken ? Men kanske blir färre dödsfall iom vaccinet. Men tror det lätt kan bli kaos igen..

    Vet du om han ens är singel?

      Det får han väl berätta ifall hon gör ett move? Får man inte ragga om man inte vet civilstånd?

    Bor på hotell just nu. När jag åker hem, finns det något jag kan göra för att underlätta för städerskan? Har läst om de som typ river ut lakan osv, är det uppskattat?

      Lägg 20 euro på kudden.

        Nej. Finns inget att dricksa för när de inte städat mitt rum under min vistelse här.

          Varför ska du ens underlätta för dem då??

    Håller äntligen på att börja tycka om mig själv som jag är.

      Men fina du. Vad glad jag blir. Hoppas du för alltid får känna så. ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.