Dasha Girine

Nu öppnar Dasha upp om sin komplicerade graviditet och förlossning

Juli 26, 2021, 15:00   64 Kommentarer

Dasha har gjort en lång story om vad som föranledde att läkarna tog ut hennes son för tidigt (v34+2), och hur det första dygnet efter förlossningen var.
Jag har valt att klippa ut hennes text istället för att publicera det som en lång video.
Bilderna är syntolkade.

Okej, är ni redo? Vi är nu alla stabila så jag känner att jag orkar och vill dela med mig. Det var här jag lämnade er sist va? Sista duschen innan operationen. Väldigt nervös var jag här. Stor skillnad från förra förlossningen. Då kom vi in 07.00 på sjukhuset. 07.30 var vi inne i operationssalen och 40 minuter efter det hade jag Atlas i famnen. Denna gång checkade vi in kl 17 kvällen innan och det gav för mycket tid och utrymme för tankar och att bli väldigt nervös. Väldigt rädd här. Hade hela fem infarter här och har precis fått in epidural i ryggen. Men hade bästa stödet vid min sida hela tiden. Jag har ju nämnt att jag haft en stor komplikation. Denna upptäcktes någon vecka innan midsommar. Alltså, vi upptäckte att min moderkaka låg längst ner och framför "utgången" tidigare men se upptäckte de även att den betedde sig fel. Den växten likt en tumör som angrep andra organ i magen. Och "satte sig" på dem. Istället för att bara vara som en "tjock omelett".

Tänk er som slime. Fast när man släppte ner slime:t i magen så sitter det fast på klister på de olika organen. Typ så. Så när Cosmos var ute så skulle läkarna avlägsna moderkakan och se hur stor skada den åstadkommit. De visste alltså inte hur det skulle se ut förrän de öppnade upp mig och Cosmos var ute. De var oroliga att flera organ hade tagit skada och att de skulle få ta bort delar av tjocktarmen etc. Men när de tagit ut Cosmos så var det inga organ som tagit skada förutom min livmoder och en liten del av urinblåsan. Jag visste att de skulle med största chans behöva ta bort livmodern och därför orkade jag inte skriva om det innan för jag ville inte höra andras erfarenheter om detta. Ibland vill man ha stöd, ibland inte. Jag orkade helt ärligt inte höra andras historier. Jag var tvungen att fokusera på mitt egna och samla mig inför detta. Det var en stor chock när jag fick höra detta första gången. Grät varje dag i veckor. Men eftersom det inte finns så mycket att göra åt det så fokuserade jag på Atlas och myste med honom lite extra innan dagen med operationen. Cosmos föddes v 32+4 och behövde därför andningshjälp och blev inlagd på neo när de tagit ut honom. Mig opererade de i 6 1/2 timmar totalt. Röret i magen är ett rör som samlar upp blodet som är kvar i magen efter operationen. Sånt här ärr har jag nu över det gamla snittärret. Jag förlorade 3 l blod under operationen och det är ca 50% av vad man har i kroppen. Här skickade jag en film till @cecilia_claesson där jag berättar att jag ligger på uppvaket men inte fått se Cosmos än för att jag inte har någon känsel i benet vågar de inte släppa upp mig till neo.

Mina bästa bästa vän. Tack för att du är här och går igenom denna prövning tillsammans med mig. Tack för att du torkar mina tårar, håller mig i handen, framför allt underhåller mig och får mig att le. <3 @dhallstrand Här ser ni hans lilla segerdans efter att jag haft en tuff natt med mycket smärta och gråt men som slutade med att vi testade att ge Cosmos bröstet och han tog det. Det var verkligen den lilla boosten jag behövde för att få lite mer energi.
Bildkälla: Dasha Girine Instastory

Men Douglas var där uppe och skickade bilder och vi facetimade hela tiden. Efter 8 timmar på uppviket så släppte det inte i benet men uteslöt det blodpropp som de misstänkte så jag fick äntligen komma upp till Cosmos. Det var väldigt känslosamt. Precis innan de skulle ta upp mig sa de att jag inte skulle få vara där uppe.... Att det var fullt på avdelningen där man vårdar både mamma och barn ihop...Att ag skulle få säga hej och sen åka ner på BB själv. Då tappade jag det... Skrek av psykisk smärta. Frågade vem som bestämde att någon skulle få vårdas med sitt barn och vem som inte skulle få det? De hade tagit min livmoder, de kan inte separera mig från mitt barn som jag fått vänta på i så många timmar helt själv. Hur kan det inte enbart finnas samvård år 2021? Sa att jag avsäger mig all vård. Att jag vet att jag har rätt till det. Det får göra ont men jag måste få vara med mitt barn. Så så fick det bli. Jag fick sova där uppe. De tryckte in min säng och jag sa att de på neo får ringa om det är något akut med mig, men annars behöver de inte lägga tid på att komma upp och kolla till mig. Återkommer med dygn två i morgon men så här sov vi första natten.

Fan, vilken krigare du är, Dasha!
All styrka och kärlek till dig och lilla Cosmos. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *