Förlåt en kvinna som aldrig varit gravid, men man har alltså ”doft-cravings” som gravid?
Det visste inte jag.
Jag vet att man kan bli känslig mot vissa lukter – typ Rachel Green och tonfiskmackan – och att man inte tål dem, men det går alltså även åt andra hållet?
Vad spännande!
Jag undrar vad det är i den gravida kroppen som avgör vilka cravings man får?
Det kan ju knappast vara en överlevarinstinkt då det nog inte är helt hälsosamt att, som gravid, hänga på en mack dagarna i ända och sniffa bensinångor från omufflade tankhandtag.
Jag har en doft-craving som inte har någonting med graviditeter att göra, utan som jag haft sedan jag var liten.
Aceton. Gripens vita flaska med röd etikett.
Mamma använde den till att ta bort nagellack när jag var liten och jag försökte alltså sno åt mig en tuss att sniffa på, vilket jag aldrig fick.
Nu är jag däremot vuxen och kan sniffa hur mycket Gripens jag vill, men inser att det nog heller inte är så bra i det långa loppet.
Jag får helt enkelt slentrian-sniffa i förbi-farten när det är dags att måla om naglarna igen.
Har ni några doft-cravings?
Rent generellt eller specifikt när ni var gravida?
Föregående inlägg 