Times change

Året var 1991 och tidningen Vanity Fair beslut sig för att ha en naken och gravid Demi Moore på omslaget.
Hon var i sjunde månaden och i magen låg mellandottern Scout.
Den här typen av banbrytande omslag hade aldrig gjorts tidigare, och det är intressant att ha i åtanke, med tanke på de mängder av kända gravida kvinnor poserat nakna på omslag sedan dess.
Det som då räknades som en ”nakenchock” i halvkonservativa USA är nu för tiden standardmaterial att lägga ut på sociala medier för den som önskar.

Ta det här fotot på Ida Warg, där hon poserar på ungefär samma sätt som Demi Moore gjorde på sitt omslag. 
Det var det första jag tänkte på när jag  såg Idas inlägg – att det påminde om det här 30 år gamla omslaget.
Det är liksom ingen som ens höjer på ögonbrynet länge av den här typen av bilder, utan man kan ta dem själv i spegeln med mobilen.

Tiderna ändras och sensation blir standard.
Det händer hela tiden, även nu. Margaux Dietz var först ut med att filma sin förlossning och publicera på Youtube, och efter henne så är det nästan lite konstigt om en influencer inte gör det.
Sensation blir standard.

Anledningen till att jag tycker att bilder som den Ida publicerade är så vackra, samtidigt som jag ställde mig frågande till stagade gravidbilder i stora klänningar som fladdrar i vinden likt Carola i Melodifestivalen, ute på ett fält med ett gigantiskt blomsterarrangemang på huvudet, samtidigt som gärna den blivande pappan tår på knä och kysser den gravida kvinnans mage eller formar ett hjärta med händerna över den, är för att hennes bild är naturlig. Avslappnad. Utan krusiduller. Den bara ”är”.

Förlåt på förhand till alla er som ilsknade till av mitt förra inlägg om saken. 
Vill man ta sådana här stageade bilder så ska man ju självklart göra det, och vad jag har för åsikt om saken är ju irrelevant och ingenting annat än en ”moo point”.
Folk har åsikter om allt mellan himmel och jord mest hela tiden, och det får man ju ha, men det betyder inte att man måste bry sig, eller hur?

Doft-cravings?

Förlåt en kvinna som aldrig varit gravid, men man har alltså ”doft-cravings” som gravid?
Det visste inte jag.
Jag vet att man kan bli känslig mot vissa lukter – typ Rachel Green och tonfiskmackan – och att man inte tål dem, men det går alltså även åt andra hållet?
Vad spännande!
Jag undrar vad det är i den gravida kroppen som avgör vilka cravings man får?
Det kan ju knappast vara en överlevarinstinkt då det nog inte är helt hälsosamt att, som gravid, hänga på en mack dagarna i ända och sniffa bensinångor från omufflade tankhandtag.

Jag har en doft-craving som inte har någonting med graviditeter att göra, utan som jag haft sedan jag var liten.
Aceton. Gripens vita flaska med röd etikett.
Mamma använde den till att ta bort nagellack när jag var liten och jag försökte alltså sno åt mig en tuss att sniffa på, vilket jag aldrig fick.

Nu är jag däremot vuxen och kan sniffa hur mycket Gripens jag vill, men inser att det nog heller inte är så bra i det långa loppet.
Jag får helt enkelt slentrian-sniffa i förbi-farten när det är dags att måla om naglarna igen.

Har ni några doft-cravings? 
Rent generellt eller specifikt när ni var gravida?

Bär vi själva ansvaret för vår psykiska ohälsa?

Depression är ingen diagnos. Det är ett symptom. Det är resultatet av biokemiska obalanser orsakade av vår livsstil. //Dr Diamantis

Ida Warg har delat det här inlägget – från Dr Diamantis – på sin story.
Enligt det så är det vårt eget fel, om vi drabbas av psykisk ohälsa, så som depression.
Det är  alltså vår livsstil som orsakar psykisk ohälsa, då den är pro inflammatorisk, och ändrar vi bara på den så har vi de bästa förutsättningar att bli kvitt vår psykiska ohälsa.

Absolut att fysisk aktivitet, andningsövningar och bra kost kan vara bra för en deprimerad människa – jag har själv varit en –  det säger jag ingenting om, men om det alena kunde bota depression så hade väl det föreslagits av ALLA läkare? Eller tänker man att det hela är en konspiration av läkemedelsföretagen?

Jag tycker det absolut mest problematiska i det här inlägget som Ida Warg både delat och gillat, är sättet det skuldbelägger människor med psykisk ohälsa. Att det är deras fel att de mår dåligt och att en förändring av livsstilen är att föredra framför medicinering och behandling.

Det som fungerat för mig är kombinationen av psykofarmaka, samtalsterapi och en förändrad livsstil, samtidigt som jag vet att ett skuldbeläggande om att depressionen är mitt eget fel hade haft en direkt motsatt effekt, som bara hade fått mitt mörker att växa sig större.

Jag tycker att det är extremt oansvarigt av Ida att dela den här typen av inlägg med tanke på hur lång tid det tagit att få bort stigmat kring psykisk ohälsa. 
Det här inlägget av Dr Diamantis påminner mig om Viktor Frisks bagatelliserande inlägg om Bipolär sjukdom, där han bland annat skrev att man kan kontrollera sin diagnos genom att helt enkelt bestämma sig för att inte må dåligt i mer än 12 timmar, eller genom att ha en hobby.

Tack för tips! 

Ida Wargs barnbeslut för sociala medier

Bollen verkar vara i rullning och fler och fler influencers har, om inte börjat fatta beslut kring sina barn och sociala medier, så fundera kring det.
Jag har tidigare skrivit om Sanna Guidetti och hur hon (och maken John) beslutat sig för att inte publicera sina barn på sociala medier mer, och för inte helt längesedan så gick pappan till Margaux Dietz barn ut och kritiserade sättet som hon exponerar deras gemensamma son. 

Nu tar även Ida Warg och Alexander Pärleros beslutet att fortsättningsvis inte exponera sin son Elvis på sina sociala medier. 
Vill man veta mer om saken så har Ida uppdaterat med en Youtubevideo som ni hittar här. 
Där skriver hon följande:

Ett beslut som känns väldigt tråkigt men samtidigt helt rätt. Vi hade tänkt att ta bort honom vid 3 års ålder men känner redan nu att det är dags. Men detta beslut innefattar också att det kommer massa nya inslag här på kanalen som ex ”Hänger med en kändis”! Kommentera gärna nedan vad ni önskar se mer av här på youtube. Puss, I

Är det här någonting vi kommer se mer av tror ni? 
Fler influencerföräldrar som reflekterar över sina val vad gäller barnen?

Bloggbevakning testar Ida Warg Beauty

Jag har, under några månader, testat mig igenom det här utbudet från Ida Warg Beauty. 
All produkter är veganska och plastförpackningarna är tillverkade i Europa men ej av återvunnen plast.

Jag använder normalt sett Garnier Fructis Damage Eraser schampo och balsam och fullkomligt ÄLSKAR doften av det, så redan här får ni en liten ledtråd om mina doftpreferenser.

Schampo 250 ml, balsam 250 ml & hårmask 250 ml kostar runt 149 kr/st ord. pris

Jag valde att använda ”repairserien” vad gäller schampo, balsam och hårmask då jag tenderar att stundtals använda ganska mycket värme för att tämja mitt hår – hårfön, plattång mm.
Håret känns riktigt rent och jag har till och med fått komplimanger för hur gott mitt hår doftat när jag varit hos frisören. Håret blir inte statiskt vilket jag ibland kan uppleva på vintern och håller sig rent länge.
På minuskontot måste jag sätta att det krävs ganska mycket schampo för att få upp ett rikligt lödder vilket gör att flaskan tar slut ganska snabbt, något som i slutändan kan bli lite dyrt.
Detsamma gäller balsamet om man, som jag, har både långt och tjockt hår.
Trots det så får dessa tre produkter ett klart godkänt.
Produkterna har en blommig, livlig doft med arabisk jasmin, patchouli och freesia, och är fria från parabener, silikoner och sulfater.

Torrschampo 150 ml, Volymspray 150 ml kostar 99 kr/st ord.pris // Moisture Serum 100ml kostar 129 kr ord.pris

Ett helt okej torrschampo som gör jobbet, men inte mer än så.
Jag har använt flera produkter från andra märken som varit betydligt billigare men som fungerat ungefär lika bra, den enda skillnaden har varit att de billigare alternativen inte varit veganska.
Tycker du däremot att det är viktigt så kan jag rekommendera Ida Wargs torrschampo, för det är billigare än andra veganska alternativ på marknaden som jag provat – exempelvis Maria Nilas Style n Finish.
Doft: Röda bär

Jag har använt Ida Warg Beauty Dry Volume spray i håret, när frisyren är någon dag gammal eller om jag vill ha en himla stuns i det på en gång.
Det får dagsgamla lockarna att studsa till lite och ett platt hår får lite liv igen, utan att få det där lite dammiga utseendet som jag ibland upplever av att använda vanligt torrschampoo för långt ner i längderna.
Sprayet är helt transparent och doftar ganska starkt, vilket man ska tänka på om man är känslig för sådant.
Jag är det inte, utan tycker mer att håret blir fräscht av det.
Doft: Mjuk kola

Jag har använt det här Moisture Serumet i både blött och torrt hår då mitt hår gärna blir frissigt. Formulan är vit och lite mer som en lotion än ett serum och fungerar precis som utlovat på mitt torra hår.
I och med att produkten är mer som en lotion så blir håret inte flottigt, ens om man använder mycket,  vilket jag ibland kan uppleva av genomskinliga håroljor och serum.
Jag upplever produkten som ganska dryg och då också väl värt priset.
Doft: Mjuk kola och vanilj

Jag ÄLSKAR duschmousser och har hela badrummet fullt. Med andra ord krävs det en del för att imponera på mig, men jag är imponerad.
När du först trycker ut moussen så kommer det en gele, men så fort den kommer i kontakt med handflatan och vatten så förvandlas den till en silkeslen mousse.
Den är så härlig att jag gärna tvättar mig en extra gång, just för den silkeslena känslan. Moussen är både tjockt krämig och silkeslen på en och samma gång, vilket jag inte riktigt upplevt i andra – lite billigare – varianter som varit mer åt det spröda hållet.
Jag är SÅ glad över att jag köpte alla tre på en gång för jag vill helt ärligt inte använda någonting annat att tvätta mig med i duschen från och med nu.
Vitalizing doft: En exotisk doft m toner av ananas och persika i kombination med mjuka inslag av mandel och vanilj.
Hydrating doft: En uppfriskande doft av Aloe Vera, grönt äpple och persika
Intense Nutrition doft: En varm doft med toner av vanilj, kokosnöt och jasmin.

Jag har sett att vissa upplevt återfuktning från den pärlemorfärgade varianten, men det är ingenting jag märkt av.
Jag är, och har alltid varit torr som fnöske i huden och måste smörja in mig efter varje dusch, oavsett vilken av dessa tre mousser jag använt mig av.
Min favorit är den orangea flaskan längst till vänster – Vitalizing shower mousse – pga att den har min favoritdoft som går åt det mer tropiska hållet.

Så duschmousserna från Ida Warg Beauty är inte bara mina favoriter bland dessa produkter utan bland alla duschmousser jag någonsin provat, och det är en hel hög.
De har till och med knuffat ner min tidigare favorit – The Ritual of Ayurveda – från förstaplatsen och den har legat där ett BRA tag ska ni veta.
Den produkt som får lägst betyg måste vara torrschampot, som inte gjorde något större intryck på mig och mitt hår.

Vill du testa någon produkt eller kanske ge bort en i julklapp så skulle jag säga – kör på duschmousse all the way.

………………………………………………………………………………………………………………………………………

Det här inlägget är INTE i samarbete med Ida Warg Beauty och produkterna som testats är heller inte arbetsprover utan är beställda från nätet.
Här kan du läsa om när jag testade produkter från X by Margaux.

Ida Warg släpper singel till förmån för Ellas Hjältar

I somras startade jag en utmaning där jag skulle lära mig sjunga 🙈Valde den svåraste låten jag hittade och började med sånglektioner för att efter 1,5 månad kunna spela in låten i studio. Nu är den klar och kommer att släppas på Spotify på fredag. Så sjukt att jag fått ihop en riktig låt 😱

Jag kommer skänka alla pengar för låten som skulle gått till mig till @ellashjaltar ⭐️
Så vill ni bidra till något viktigt så lägg till låten i alla spellistor ni har.
Ni kan redan nu spara den i Spotify genom att klicka på länken i min profil.
Hoppas ni kommer gilla den 😊❤️ #thebleedingone // Ida Warg på Instagram

När jag ser sådana här fina initiativ så är det extra tråkigt att det inte finns särskilt stora pengar i streaming.
Jag önskar att Idas låt kunde spela in massor av pengar till ”Ellas hjältar” då de gör så fina saker för sjuka barn. (Klicka här för att komma till ett inlägg om det)
Hon borde starta upp ett Patreon dit alla som vill och som gillar låten och Idas ansträngning kan göra en donation till ”Ellas hjältar” istället för att vänta på eventuella Stim/Spotifypengar.
Eller hur?

Jag har gärna gjort en donation till ”Ellas hjältar” i det här projektets namn.
Både för att ge ”Ellas hjältar” möjligheten att glädja fler barn men också för att visa uppskattning till Idas ansträngning.

Ida Warg vs Elin Molimenti – rond 2

 

Hon har kanske rätt i sak, men jag vet inte om Elin ”StyleElin” Molimenti är rätt person att såga influenciska hårvårdsprodukter med orden ”vem som helst kan gå till en fabrik och få sina produkter gjorda” när hon själv suttit och pekat ut färdiga diadem, spännen och hårsnoddar från AliExpress/Alibaba som hon sedan satt sitt klistermärke på och kallat för ”sina produkter” som hon KRIGAT sååååååå hårt för? // Gårdagens inlägg

Så inledde jag gårdagens inlägg där Elin Molimenti kritiserade influencers hårvårdsprodukter och använde Ida Warg och hennes företag ”Ida Warg Beauty” som exempel.
Enligt Elin kan vem som helst kan knalla in på en fabrik och få sina produkter framtagna och det är därför extra viktigt att läsa innehållsförteckningen.
Ungefär som på Elin och My Molimentis diadem och spännen – på dem står det AliExpress/Alibaba på, hur man än vider och vänder och försöker läsa baklänges på den faktiska förteckningen.
Har du inte läst det första inlägget – gör det HÄR innan du läser vidare.

Ida har nämligen konfronterat henne och frågat varför hon sågar hennes produkter, och ja…
Läs själva.

Först kom det här:


Sen kom det här:

Elin påpekar nämligen att Ida minsann inte är utbildad inom hårvård som hon själv är, utan Ida har enbart sitt NAMN på hårvård. 
Ungefär som Elin och hennes hårprylar – hon har sitt NAMN på dem – men till skillnad från Ida så har hon köpt sina prylar från Kina medan Ida och hennes företag tagit fram helt nya produkter och design som bland annat vunnit Årets bästa hårvård 2020 i ”Swedish Beauty Awards”.
Jag tvivlar på att Elin kommer få några utmärkelser alls för sitt Kinakrafs med absurda prispåslag. Kanske en och annan anmälan till Allmänna reklamationsnämnden eller Konsumentverket, men det är också allt.

 

Resten av texten består av Elin som rapar floskler om ifrågasättande och hur det här är en del av branschen, men spännande nog så verkar det inte gälla Elin och hennes företag, utan bara andra ”kollegor”.
När Elin blev avslöjad med att sälja prylar från AliExpress/Alibaba så blev det block och gråtfest för hela slanten, och hennes svar till Ida, när hon påpekar just det, säger väl allt?

 

Aj, aj, aj! Sanningen svider!

Nu publicerar Elin Instastories om hur påhoppad hon känner sig och hur missförstådd hon är. 
Tja, uttrycker man sig som en rövhatt så…

 

Som tur väl är så är det ”CLOSIIIING FRIDAAAAAY!!!!” i morgon för hela slanten, så hon kan få ta lite ledigt med Mr Molimenti , ledigt från alla hemska ifrågasättanden och AliExpressanklagelser. 

Ida Warg slutar blogga

  

Ida Warg meddelar nu – efter en sommar med bloggpaus – att hon helt lägger ner sin blogg för att fokusera på Youtube, podd och Instagram.
Ingenting direkt överraskande där, influencerna lägger ner sina trotjänare på löpande band till förmån för andra, modernare sociala medier, och jag kan inte låta bli att undra hur sådant här kommer påverka bloggportalerna.
Portalerna, men primärt tidningssidorna som har egna bloggprofiler och som är SÅ beroende av trafik för att kunna sälja banner-reklam, vilket är en STOR del av deras intäkter.
Kommer de bloggar som finns kvar kunna ställa större krav på tidningarna och förhandla till sig bättre villkor, eller kommer de få nöja sig med de få sidor som finns kvar och slutligen ”fejdas ut”, kanske MOT sin vilja?

Kan vi också ta en sekund och titta på den översta kommentaren från ”S” som tycker att det är SÅ dåligt att Ida meddelar nedläggandet av sin blogg efter en lång bloggpaus.
Hade det inte varit sämre och mer oväntat att blogga på som vanligt med flera inlägg om dagen och sedan från ingenstans meddela att bloggen läggs ner?

Jag tror tidningarna måste tänka om, och det snabbt –  frågan är bara hur?