Tillägg: kl 12.10 6/1
Jag skulle tro att det finns en pappa och en hel hög anställda – allt från nanny till hemmateam – som nog har ganska mycket att göra med vilka dessa två barn utvecklats till, och som mer fått agera motpol till det gränslösa levene som Isabella tagit med barnen på sedan skilsmässan från deras pappa.
Att ett barn säger ”Mamma, ska vi verkligen flyga med andra människor? Jag tycker mer om att flyga själv.” är inte ett tecken på god självkänsla, utan snarare ett bevis på att barnet har en extremt skev och världsfrånvänd bild av verkligheten.
Edit: Här är fortsättningen på Isabellas svar från intervjun, där hon verkar ha lite samma syn på det hela som jag. I alla fall i intervjun.
Då tänkte jag: ”Vad har jag gjort för någonting? Har jag förstört hennes uppväxt?”. Jag är tacksam över att de var så små när allt var så, nu kan jag ge dom en mycket mer normal vardag.
Det är som mycket av det som publiceras av Isabella – en sanning med en smula modifikation.
Föregående inlägg 