Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

735 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Ok, nu vill jag testa en tes: jag upplever att intresset för damfotboll har fullkomligt exploderat de senaste 2-3 åren, och att damfotbollen väcker känslor, åsikter, diskussioner m.m hos en mycket(!) bredare massa nu än tidigare. Jag kan dock inte avgöra om det bara är min filterbubbla? Någon annan som märker av en förändring?

      Vill göra dig glad men helt ärligt: njaej inte direkt. Det är väl ett större intresse runt de stora turneringarna men då tänker jag på VM. I övrigt passerar det nog ganska obemärkt förbi.

      Tror bara att det är media som känner sig tvingade att skriva om det för att inte såna som tnkvart ska gå bananas.

      Beror nog på i vilken krets man umgås. Däremot har marknaden ändrats till det positiva väldigt mycket, tyvärr åt det negativa för den svenska damfotbollen men rent ekonomiskt och marknadsmässigt har damfotbollen tagit stora kliv de senaste åren.

        På vilket sätt är det negativt för svensk fotboll? 🙁

          Svensk damfotboll har väl legat lite i framkant där och därför har man lyckats få dit väldigt mycket bra spelare. Nu när stora internationella lag börjar satsa på damfotbollen så blir det en större marknad men våra svenska lag kommer inte ha mycket att sätta emot ekonomiskt. Stor del av fotbollen ser ut såhär, därför svenska herrlag sällan lyckas ute i Europa.

            Så trist. Undra vad det kommer göra för svenska landslaget framöver, vore trist om man inte kan få fram lika många bra spelare

              Nånting bör göras för att behålla svensk damfotboll, det är så många små klubbar som lägger ner sin damverksamhet.

                Fast det beror nog på hur man ser det. Ganska säker på att de flesta damspelare vill kunna tjäna pengar på sitt utövande.

      Kvinnorna står iaf på fötterna den mesta tiden istället för att ligga ner…

      (Gillar både herr- och damfotboll men kom igen, damerna kastar sig inte lika lätt…)

      Vilken otroligt töntig kommentar. Män och kvinnor tävlar på olika villkor. Förutom att ha ganska stora fördelar fysiskt är förutsättningarna mil från varandra i herr och damfotboll. Finns absolut inget rättvist med att jämföra de två.

        Fast alltså jag håller med? Klart du jämför dam och herrfotboll liksom dam och herrtennis eller ridning eller friidrott eller vad som helst. Jag upplever också just damfotbollen sticker ut som tråkig, jag blir jätteglad om det är damtennis eller friidrott men just fotbollen…

          Du sitter alltså och jämför hur högt kvinnorna hoppar i stav jämfört med männen? Det är nog något du är ganska ensam om. Våra skiddamer når väldigt stora framgångar, men du sitter mest och jämför hur mycket långsammare de åker än herrarna?

            Nej det är exakt vad jag skriver? I de flesta sporter gör jag inte det för damerna håller så hög nivå, det kan tom vara mer spännande titta på damtennis än herrtennis. Men just fotboll, spelet är inte lika roligt att följa bland damerna och man zappar automatiskt över till herrsidan för det är mer underhållande. Ps. Jag är feminist men vi talar om underhållningsvärde i sport.

              Vad tycker du skillnaden är rent sportsligt? Jag brukade tycka som dig, men har sen insett att det till 100% rörde sig om att man inte kände till spelarna, det fanns ingen rolig publikkultur, matcherna är sämre proddade (inkl sämre kommentatorer, stats etc.). Nu tycker jag damfotbollen är roligare då det är mindre tjaffs och gnäll, men ändå otroligt imponerande teknik och lagspel. Säger inte att det är så för alla, men är bara nyfiken på vad denna tråkighetsstämpel beror på

                Så som du beskriver det tror jag absolut stämmer, att man skulle kunna komma in i det mer om man ”engagerade” sig lite mer med vilja i individuella spelare och så vidare. För mig, eller anledningen till att jag inte fastnat för damfotboll är tempot, det går så uppenbart mycket långsammare än herrfotboll jag tycker det ”ser tråkigt ut.”

                Håller verkligen med! Har själv börjat intressera mig mer för damfotboll senaste åren och tycker det är så mycket mer spännande! Inte samma tjafs som du säger och bra spel och teknik.

                Nu är det svårt att säga något om vad just individer tycker, för kanske tittar du bara på den absoluta toppklassen i fotboll. Men en stor del av svenska supportrar har inget problem med att ena dagen titta på Premier League och andra dagen på allsvenskan, där tempot skiljer sig ganska rejält. För de allra flesta så handlar det om kultur och förutfattade meningar snarare än att kvalitén skulle vara så dålig att det inte går att titta.

        Damfotboll går inte att jämföra med herrfotboll, precis som att damhockey inte går att jämföra med herrhockey.

        I ridning tävlar alla på lika villkor, herrar och damer i samma klasser?

        Tennis spelar jag själv och intresset är i princip samma för damer som för herrar. Som med friidrott. I individuella idrotter verkar intresset vara nästan lika stort för båda könen, kanske just för att det inte går att jämföra, där tar man det för vad det är.

        Något man borde göra med damfotboll också. Men jag tror att det är kört. För egen del tycker jag att damfotbollsspelare är så jävla gnälliga
        kanske inte på planen men runtomkring, och jag blir riktigt anti, detta trots att jag älskar fotboll. Vill helst inte ens döma damfotboll.

          Sista stycket. Blev typ glad när de förlorade os-finalen. Är säkert medias fel men gnälligare landslag får man leta efter.

            Det blev jag också

      ”Kvinnor är bra på vissa saker” ok

      Du har rätt. Man behöver bara se internationellt, de stora lagen satsar på damfotboll och det innebär mer pengar, mer media, mer intresse (både i Sverige så väl som internationellt). Och det med rätta! Damfotbollen är grym och har utvecklats galet mycket de senaste åren. På tiden om du frågar mig! Sverige har grymma spelare som tar mer och mer plats, det är mycket roligt att se.

        Jag lyssnade på en utländsk sportkommentator och han sa att han älskade svensk damfotboll. Han menar att svenska tjejer aldrig tvekar, alltid går ”in” I varje situation med avsikt att dominera den. Han menade att det var väldigt nordiskt och något vi borde uppskatta mer.

      Jag håller med! Den senaste säsongen har exempelvis det tidigare, väldigt gamla, publikrekordet i damallsvenskan fullkomligt krossats och storklubbarna ute i Europa satsar nu på damlag också och även damspelare kan leva som proffs på ett sätt som inte varit möjligt innan. Upplever också att intresset generellt har blivit större, inte kanske på klubbnivå men exempelvis på OS i somras.

        Mästerskap lockar dock de flesta att titta på sitt land, spelar knappt roll vad det är för sport men går det bra för Sverige, ja då tittar man. Oavsett om det är damfotboll, diskus, eller typ konstsim.

          Tror nog jag aldrig hört någon prata om tidigare mästerskap i damfotboll på samma sätt som folk snackar om fd mästerskap i herrfotboll. Då har det ändå gått mycket bättre för damerna. I somras (OS) tycker jag dock att det kändes som att hypen var mycket större än innan

            Framförallt stort när dam-EM gick i Sverige. 2013. Inte samma folksamling på uteserveringarna med storbild som när herrarna spelar, men så kommer det aldrig bli ändå.
            Och jodå, de senaste åren, iaf från 2016 och framåt, har folk kollat. Kanske inte hela mästerskapen, men när det gått bra för Sverige.

              Varför hamnade jag i modd

      Damernas innebandy är mycket bättre än herrarnas. Herrarna är för långa så de bara bryter bollen hela tiden och det blir inget spel. Dessutom är herrarna så mycket töntigare då de hela tiden ropar DOMARN!!! istället för att faktiskt spela.

      OT men trodde du skrev fittbubbla ??

      Självklart är de inte på samma nivå men man går ju inte till en tjejmatch med de ögonen. Man uppskattar deras nivå helt enkelt, utan att jämföra.

      Nja.,, tycker bara de fått ett uppsving när det är dags för mästerskap.

    Är så JÄVLA nojig just nu. Har vaknat med några utslag på benen de två senaste nätterna. Det är ett utslag på ena benet, och två brevid varandra på andra. De kliar inte men är ömma, och ser ut som att de hade kunnat vara bett. Är ca 2-3 cm, runda, lite upphöjda och röda, och ev lite lite mörkröda i mitten. Jag kan inte komma på en annan förklaring än vägglöss, och är så himla orolig att jag knappt kan sova. Jag har kollat runt i och under sängen efter tecken på vägglöss men ser inget. Jag har mycket ångest rent generellt just nu, och när jag har det får jag lätt sådana här katastroftankar.

    Är det någon som har haft vägglöss? Hur har betten varit då? Någon som har haft likande utslag, men som har berott på annat? Vadå isåfall?

      Det behöver verkligen inte vara det! Tvätta lakan och täcke + kuddar varmt, vänta några dagar och ring anticimex om det inte försvinner

        Får prova det, hoppas det funkar!

      Jag skulle ta det lugnt. Gå till läkare och kolla betten och även om det är vägglöss så är det ju inte cancer, det löser sig.

        Ja det kan ju alltid vara värre

      Vad jobbigt. Ej haft löss. Hoppas någon annan kan svara bättre. Vill bara skriva kram och försök att inte oroa dej.

        Tack ❤

      Förlåt för att jag gjorde så att början av öppet spår handlar om löss… ?

        ??

      Om du har ångest generellt så kan det också bero på det! Jag har fått oklara utslag i ångestperioder, särskilt på vintern när huden blir så torr av kylan

        Det kan absolut ligga något i det!

        Tror också detta. Jag har fått alla möjliga utslag när jag har mått riktigt dåligt och varit stressad osv

        Man kan också få utslag av SIBO (googla det). Kort sagt så är det ett tillstånd där man har väldigt mycket gas på fel ställe och fler dåliga bakterier än goda. Det påverkar rosacea också. Men det går att få bukt på med naturmedicin, antibiotika och kost.

      Har du djur? Det första jag tänker på är någon loppa som ens hund eller katt kan släpa in.

        Nepp, inga djur. Är så orolig över just vägglöss eftersom det känns som den enda insekten som finns nu

      Vampyrbett?

        Möjligtvis, men jag sover ganska lätt pga min ångest nu, och hade nog märkt om det kom in en vampyr i rummet. Men man vet ju aldrig

      Se till att ha vita lakan så du kan se spår tydligare. Kolla med ditt försäkringsbolag att det ingår skadedjursbekämpning och ring det bolag dom har avtal med.
      Bättre att utbildad personer kollar läget så du kan sova lugnt om det inte är vägglöss.

      Det finns en del andra typer av löss som är totalt harmlösa men som kan bita oss men sen dör för att vi har fel sorts blod.
      Kan kännas äckligt men även dom kan skadedjurstekniker utrota.

      Grubbla inte i onödan. Ta dit hjälp.

        Tack för tips!

      Kan det vara nässelutslag? Googla och jämför med bilderna! Du kan även kolla väääääldigt noga på underlakanet, ovan- och undersida på bäddmadrassen om du ser några spår efter vägglöss.

        Har haft nässelutslag, men det är helt annorlunda än detta tyvärr. Ja jag har kollat efter svarta prickar, men inte hittat några tack och lov!

      Jag har haft det och det var inte alls svårt att avgöra när man väl kikade efter det. T ex blodstänk på lakanen. Kände dem på benen. Hittade även löss när man kikade runt.

      Det finns massor av saker som bits eller ger utslag. Vägglöss är välkänt för att det är fruktat men jag tror inte du har det om du ej hittar några spår torts att du letar.

      Upplevde heller inte att jag fick utslag utan snarare att man kände av betten, men de tkan man iofs säkert reagera olika på.

        Oj okej! Upptäckte du mer spår än blodstänk?
        Hur gick det med att bli av med dem?

          Hittade du tex svarta prickar?

          Man kan se svarta prickar i tex eluttagen. Vet inte varför men de gillar att hänga där. Om man skrapar med nageln på prickarna smetas de ut lite om jag minns rätt.

      Jag hade liknande, det kom på lite olika ställen på kroppen och kliade, jag tänkte det var psoriasis eller så då vi har det i släkten, men sjuksköterskan undrade om det kunde vara skabb, men det kunde uteslutas efter undersökning och sen fick jag någon kräm utskriven att smörja med (då de inte visste vad det var) som jag aldrig hann börja med för det lättade och försvann. Undrar om det kan ha varit något stressrelaterat eller så. ? Men kolla upp skabb iaf för att utesluta, det vill man ju inte gärna ha.

        Bilderna på Google ser betydligt värre ut än mina små prickar dock.

        Har funderat på skabb. Skillnaden mellan mitt och det mesta annat jag läser om är att mitt inte kliar någonting ? Hoppas att det är något stressrelaterat. Skönt att det gick över för dig, ger mig hopp!

          Ring 1177 och rådgör, de kanske har några idéer om vad det potentiellt skulle kunna vara, som du kan söka vidare på. Eller om inte annat kanske de kan ge dig några lugnande ord.

          Håller tummarna att det försvinner snabbt för dig med!

          Är ju torrt i luften denna tid på året med, jag får ofta utslag lite hr och var under vintern. Brukar visserligen klia lite

      Det behöver ju verkligen inte vara vägglöss. Har du sett spår av några? Googla på Anticimex så ser du vad du ska kolla efter.

      Det kan vara massa olika anledningar till utslag. Nåt du har ätit och är känslig mot? Nåt tvättmedel eller nån ny duschkräm? Osv

      Ta det lugnt. Lättare sagt än gjort jag vet.

        Haha ja jag har googlat sönder om hur man hittar spår av dem, men har inte hittat något alls. Jag har stressat och druckit rödvin lite väl många kvällar pga stressen senaste tiden ? Kan ju faktiskt ligga någonting i det, båda de sakerna är ju egentligen sämst för kroppen.

        Ska försöka ta det lugnt, borde nästan söka hjälp för mina katastroftankar känner jag nu..

          Gör det!! ❤️ Då kan det bara bli bättre!

            Ja, det är ju inte första gången tankarna svävar iväg åt ett sådanthär håll. Tänk så mycket tid jag lägger på oro i onödan! Är nog faktiskt en bra idé

              Vi blev sönderbitna av vägglöss på ett hotell i somras, vidrigt. Pratade med aniticimex vid hemkomst iom att jag trodde vi fått med oss löss hem, de sa sätt en dubbelhäftande tejp runt om sängen/madrassen/ sängbenen, då fastnar eventuella löss där på nätterna och man har ett case för att få sanerat! Tips! Ps. Mina kliade så att jag ville skjuta mig…

              Förstår verkligen ångesten, vi hade vägglöss på jobbet och alltså jag gick sönder av ångest. Kollade sängen varje dag, vände upp och ner på sovrummet, vaknade på nätterna och drog upp alla sängkläder i panik, kunde knappat sova, dagliga panikattacker. Minsta lilla prick blev vägglusbett för mig, minsta lilla fläck på lakanet. Var helt övertygad om att jag hade det. Tror jag till slut framkallade utslag av stressen.
              Jag ringde Anticimex som efter lite övertalning skicka hit en kille som konstaterade på 2 sekunder att jag absolut inte hade några. Tror absolut inte du behöver va orolig om du inte hittar några spår efter dem, det va det Anticimex sa till mig. Men kolla om det ingår i din försäkring eller via boendet, så kan du boka en tid och få det bekräftat.

          Jag tycker du ska be Anticimex eller annan kunnig komma och reka. Så du får ro i själen. Eller hjälp om så behövs mot all förmodan.

      Vet flera som fått utslag på kroppen som biverkning av vaccinet.

        Och jag vet flera som inte har fått utslag på kroppen som biverkning av vaccinet.

          Ja fast nu diskuterades utslag

      Haft vägglöss utomlands ett par gånger, på studentcampus i Asien och även på ett hotell i Dubai. För mig blir det som myggbett fast mycket mindre och kliar väldigt mycket! Ofta många bett runt samma område, inte bara något enstaka. Det är nog väldigt liten risk att det är vad du har hemma så skulle inte oroa mig! Kanske kommer från rakning eller liknande om du har känslig hud? Elle nåt hormonellt t.ex.

        Fast jag fick bara något enstaka bett. Min man och son fick flera. Det är så olika det där vem dom gillar att bita.

      Jag har haft liknande utslag med bettprick i mitten. Var extremt nojig över vägglöss, men sen fick jag aldrig fler bett och har arkiverat det i mysterie-lådan. Du kan väl skriva när du vet om det var vägglöss? Känner mig mkt djupt investerad i detta nu ?

    Satt och funderade på en grej ikväll.
    Om man stör sig på någon eller något i ens liv, känner att saker är orättvist och känner negativa saker helt enkelt. Bottnar allt sånt i en själv egentligen? Att man själv inte är lycklig, nöjd med sitt liv och sig själv, man är bitter och inte mår bra själv helt enkelt?

    Eller tex som när någon tycker det är sjukt hur mycket influencers shoppar och reser så kommer ofta kommentarer ”du är bara avundsjuka”, ”bara för att du själv inte har råd”, ”kan du inte unna andra människor framgång?” tex. Är den personen bara missnöjd över sitt eget liv?

      Nä bara för att man själv mår bra ser man väl inte allt som positivt? ”Du är bara avundsjuk” kastas fram när man inte har argument.

      Man kan också bara va en människa med kritiskt tänkande kanske.

      Tänker högt: Om jag tänker på hur jag själv fungerar så märker jag att missunsamheten kan komma krypandes när jag har en period där jag är i obalans och känner mig generellt lite negativ, typ trött på jobbet. Det stannar dock oftast i mitt huvud.
      Generellt är jag lycklig och älskar livet men klart att det finns perioder som är sega. Det jag vill säga är att jag inte tror att alla som skriver sånt är missnöjda med sitt liv utan snarare att livet går lite upp och ner och likaså humöret. Mao inte så svartvitt

        Mja, alltså lite så ändå, kanske. Eller jag kan personligen känna att jag typ inte är så brydd om andra eller hur andra människor lever sitt liv. Låter nästan lite empatilöst men kan liksom känna att ”ja ja” eller liksom resonera kring varför en person gör som den gör. Blir sällan emotionellt engagerad om det inte är en person i min närhet, då är jag himla brydd och mån om den personen, annars tror jag inte att jag orkar bry mig så mycket? Men jag brukar absolut gå till mig själv först och fundera kring varför gav reagerar på något innan jag ifrågasätter någon annan och dennes beteende. Eller tror jag i alla fall, det är min uppfattning om mig själv, självklart kan andra i min närhet se mig på ett annat sätt…

          Men om du inte är så brydd om andra.. varför reagera på och kritisera andras beteenden? Du bryr dig väl då massor om andra men bara i ett negativt avseende? Det kanske inte beror på något speciellt men man kan ju fråga sig själv varför man känner så?

          Jag kan själv känna att jag reagerar negativt på människor som är väldigt olika mig och det är något jag inte gillar med mig själv. För att det tar upp onödig energi från mig och för att jag inte kan sitta här och tänka att mitt sätt är rätt. Så försöker vänja av mig med mitt beteende.

            Nej, det jag menade var att jag sällan kritiserar andra eller är särskilt dömande (självklart ibland men i det stora hela), just för att jag inte är så brydd. Eller funderar på varför folk gör som dom gör. ”You do you” liksom

      Jag blir stressad av att mänskligheten inte lever hållbart. Det bottnar nog mer i självbevarelsedrift (i utökad bemärkelse) än avundsjuka. Om man inte är klimatförnekare är det väl rätt uppenbart varför man kritiserar den livsstilen.

      Däremot tror jag det kan bottna i avundsjuka när man känner mycket hat eller när man t ex känner att man har svårt att glädjas åt andra. En del del av hatet mot influencers kan nog komma från en känsla av orättvisa.

      För mig är det så iallafall. När jag är helt tillfreds och nöjd inombords så stör jag mig aldrig på någonting och bryr mig inte om vad andra gör. Men när jag är mer i obalans märker jag att jag kan leta fel och irritera mig på andra.

    Vad är era tankar angående unga tjejers psykiska ohälsa och skeva syn på utseende och kropp pga sociala medier?

      Sorgligt är min enda tanke. Önskar att man kunde göra något åt tjejers känsla av otillräcklighet, men det känns som att det är svårt

        Håller med.

      Såg reklam för Talang. Är det bara smink på Bianca eller har hon ändrat sitt ansikte rejält?

      Att det är skrämmande att de redan på gymnasiet gör ingrepp

        Var förekommer detta?
        Har två barn i gymnasieåldern i Stockholm och skönhetsingrepp är definitivt inte något de har i sin omgivning.
        De går på en bra skola med studiemotiverade elever, men de har ju vänner som går på andra skolor och verkligen ingen har gjort ingrepp.
        Det verkar som mycket snack tycker jag.

          Känner du alla 15 klasser på det gymnasiet? Dvs ca 400 pers minst

            Jag? Jag pratar ju om vad mina barn upplever i skolan, inte om ungdomar jag själv känner. Samt att vi har skolkataloger. Ingrepp är inte vanligt i gymnasiet.

          Jag gick också på en skola med studiemotiverade och högpresterande tjejer och killar, väldigt mycket fokus på utseende och anorexi ändå

            Här pratades om ingrepp, inte anorexi

            Anorexi förekommer ofta hos högpresterande.

            Fast hur vet du att tex tjejerna inte fixat brösten? Gick i gymnasiet inne i Stockholms city och vet flera som under gymnasietiden opererade sina bröst. Nu 10 år efter jag tagit studenten har typ hälften av tjejerna tagit ut sina implantat.

          Mina barn går på en av de största skolorna i Sthlm och nej det förekommer absolut inte här heller.

          Ok, jag jobbade på en skola 2006 i Stockholm och då förekom det att tjejer önskade sig bröstförstoring i studentpresent.

            Men här påstås det att ingrepp är vanligt i gymnasiet

          Jag tog studneten nu i år och ingrepp är otroligt vanligt! Framför allt näsoperationer och såklart fillers. Herregud man reagerade inte ens efter ett tag när någon steg in i klassrummet med puffiga kinder efter cheek fillers eller blåa läppar efter lipfillers

          i en av sveriges storstäder. Jag gillar din inställning. ”Det där har JAG aldrig upplevt, då finns det inte!”

      Är ganska oförstående till varför de lägger vikt vid det. Vad tror de annars händer?

      Min systerdotter är 13, 90% av hennes vänner och klasskamrater har psykisk ohälsa men tror tyvärr att det blivit en fluga bland de yngre barnen.

        +1 på den

        Läste en artikel för ett par dagar sen om TikTok och videos om psykisk ohälsa och självdiagnos. Det är trendigt att ha diagnoser, ångest, och annat.

        Artikeln är inte bakom betalvägg även om man tror det när man klickar in först.

        https://www.wsj.com/articles/tiktok-diagnosis-videos-leave-some-teens-thinking-they-have-rare-mental-disorders-11640514602

        Japp, tjejerna snackar psykisk ohälsa och diagnostiserar varandra redan i sjuan. De lägger upp bilder där de gråter och skriver svåra tankar och kompisarna lajkar och skriver ”modell”, ”het” och liknande. Det är trendigt att vara skör.

          Ha ha! De har redan siktet inställt på att bli influencer 🙂

        Jag tror det blir farligt att säga att det har blivit en trend. Det är inte alltid att psykisk ohälsa syns utåt, att må riktigt dåligt kan vara svårt att våga berätta om. Att då tänka att ingen kommer ta en på allvar för att det ses som en ”trend”…

      Min tanke är att vita medelålder mäns självförtroende borde säljas på burk.

        Har ett gäng burkar över, intresserad?

    Någon som har testat produkter från Mary Cohr?

    Ni som oroar er för klimatförändringar, vad har ni gjort för uppoffringar för klimatet? Har ni gett upp något som verkligen betyder något för er för att minska miljöpåverkan?

      Nä. Det är ändå kört, så det finns ingen anledning.

        Borde vara förbjudet att säga att det inte finns någon anledning att värna om vår planet.

          För sent för att börja värna om vår planet. Hallå, människosläktet är typ en halv sekund av hela planetens livslängd jämfört med dinosaurierna. Vi är en kort parentes, ett litet svart streck i jordens avlagringar. Om en miljon år kommer någon utomjording förbi och kollar igenom alla avlagringar i jorden: ”Hm. Undrar vad den här lilla svarta avlagringen kan vara för något? Nä, för kort tidsepok att bry sig om. Är det inte fika snart?”

            Om en miljon år ja. Men om 100 år då? Borde inte dagens bebisar för uppleva en värld som inte är totalförstörd med extremväder osv?

            Ha lite moral för fan och gör ditt bästa.

              Nej vi borde låta bli att föröka oss.
              Så som vi människor härjar på den här planeten så hr vi förbrukat vår plats här.

              Vi förtjänar inte att bo kvar här.
              Vi förstör naturen, andra djurs hem, vi slaktar och plågar miljarder oskyldiga djur varje år. Vi plågar varandra och vi lider fan mer än njuter av vår tid här.

              Så nä, varför i hela friden ska fler bebisar få uppleva något här alls? Någon generation kommer få ta smällen. Vi kommer inte kunna skjuta på det genom att sortera sopor och sluta köpa billiga kläder från Kina.

                Jo, det är precis det vi kan. Rekommenderar dig att läsa lite kring hur vi kan påverka miljön, finns många dokumentärer och artiklar.

                  Och vad gör du för att dra ditt strå till stacken?

                    Varför ska jag redovisa det till någon som själv skiter i miljön och antagligen bara kommer håna mig och säga att det ändå är kört?

                    Men jag har ingen bil, reser sällan, köper närproducerad mat, handlar kläder second hand, byter elektronik extremt sällan, undviker plastförpackningar, shoppar generellt väldigt sällan osv.

                    Har säkert glömt något men kort sagt: jag gör medvetna val som känns bra i hjärtat.

                      För att det var frågan i ts?

                      Jag lever i princip som du, men har aldrig tänkt att jag är speciellt miljömedveten.. För jag shoppar ju ibland, mest second hand iofs, men har ibland just den där känslan att man vill ha ngt och handlar fastän man egentligen inte behöver..Men tex detta med elektronik, jag hatar verkligen att behöva köpa nytt, köper gärna bra grejer om jag vet att de håller i en evighet, men det finns ju fasen inte sådana grejer längre! Blir galen på det, dels för att jag är totalt ointresserad av teknisk prylar, men i mitt tycke är vi förslavade och lurade in i ett samhälle där man, för att kunna existera måste ha uppdaterad elektronik. Skulden läggs ju mestadels på människor (miljöbovar) när det i stort handlar om en struktur skapad av jätteföretagen.

                      Mitt svar var till ”Anonym 21.00”

                      Till Ansi, jag är likadan, behöva köpa ny teknik är det värsta som finns! håller kvar i mobil och laptop tills de går sönder och inte går att använda längre.

                      Ansi du har så rätt. Vår konsumtion är strukturell och en förutsättning för storföretagens vara. Den typ av företag som vi har idag fick fäste på 80-talet. De lever under mottot att det enda ansvaret de har är att maximera vinsten. Allt detta pga Friedman som fick ett enormt inflytande i nationalekonomi med sin forskning. Samma man var involverad i att förstöra Chiles ekonomi för att förenkla statskuppen där 1973.

                  Men ska vi?
                  Ska vi ens fortsätta vår tid här?
                  Vi gör ju inte direkt rätt för oss.

                  Vi är ju en ständigt pågående pestsmitta.

                    Det är upp till var och en om man vill leva.

                    Gör man miljömedvetna val så slipper man känna sig som en pestsmitta, tips!

                      Jag gör nog fler miljömedvetna väl än många andra.
                      Med pestsmitta jag inte bara miljö.
                      Jag menar hur vi människor beter oss öht.
                      Vi är en pestsmitta på många sätt.
                      Du och jag inkluderade.
                      Du kommer inte undan heller så länge du inte bott i en egensnickrad timmerstuga i hela ditt liv och äter din egenodlade potatis morgon middag och kväll och stirrar på stjärnorna som kvällsunderhållning.

                      Vi är inte bra för den här planeten och dess övriga invånare och det fattar även du.

                  Tips på dokumentärer om det?

                  Överbefolkningen är det största problemet men det är obekvämt att tänka på så den lösningen hoppas gärna över.

                    Exakt.

                    Folk vill förverkliga sig själva och mata sitt ego och skaffa barn men att barn belastar världen både miljömässigt och ekonomiskt är tydligen inte viktigt.
                    Det viktiga är att vi andra ska leva miljövänligt så att dessa barn ska få titta på solnedgångar och sjunga kumbaya kring en miljövänlig jävla brasa.

                      Hahahahahaha bästa kommentaren hittills! Kan tilläggas att jag själv har två barn, men din kommentar va ju av världsklass! Så sann? men så är jag ingen miljökämpe heller. Utan känner mer att ”går de åt helvete så går de väl åt helvete”. Tyvärr ingår ju inte jag i den där 1% gruppen och har alltså inte pengar nog (mandat) att få till någon förändring?

                Om man nu ska vara så himla långsiktig i sin tidshorisont så har det ju gett uppsving för livet på jorden efter samtliga tidigare massutdöenden. Så människan kanske bara gör jorden en fet tjänst….

                Men egentligen handlar det nog mest om att folk som resonerar som er tycker det är ett bekvämt sett att rättfärdiga att inte bry sig. Har ni tänkt på att de som drabbas hårdast av klimatförändringar är de som släppt ut minst? Som lever mest hållbart, t ex ursprungsbefolkningar?

                Jag tycker de är så fruktansvärt bortskämt att vara den som förstör för någon annan, och sen bara välja att forsätta så för att ”det är nog ändå för sent” fast den första orsaken är att man inte har lust att sluta leva som man gör.

                  Och vad har du gett upp som var viktigt för dig?

                  Tummen upp på den. Tycker det pratas alldeles för lite om hur överfördjävligt mycket vi påverkar vår jord och ser på framtiden som att, ”ja, men en dag går det väl åt helvete så att det är poänglöst att göra något”… samtidigt som många, många människor lever i den verkligheten. Nu.

                Ibland tänker jag att människan har bevisat att de inte blir klokare utan det är krig och våld precis som tidigare i historien så en stor bang och sen får mänskligheten starta om.

              Moral för fan, det kanske jag har, men det är ändå kört. Så glad att jag hinner dö innan det går helt åt helvete. Stackars barn och barnbarn, shit vad de kommer att hata på oss.

              Det saknar helt global betydelse om vi går med våra återvinningsbara sopor till närmaste återvinningsstation. Temperaturökningen är här för att stanna, och växa. Polarisarna smälter nu, havsytan ökar, Golfströmmen har redan börjat hacka, permafrosten smälter och ger ifrån sig finfina växthusgaser, Amazonas skogar eldas upp.

              Om det är någon som tycker att det är jobbigt med att det kommer människor från andra länder och vill bo här, gissa när vi får klimatflyktingar som gör vad som helst för att överleva.

              Kört. Finns inget jag eller du kan göra åt det.

                Är det för din egen skull som du låtsas att man inte kan sakta ner klimatförändringarna? Så att du ska kunna leva som vanligt utan att behöva ta ansvar?

                Obegripligt hur man kan ha sån slapp inställning. Vill man inte kunna se ens barn/barnbarn/yngre generationen i ögonen och veta att man gjort sitt bästa?

                ”Så glad att jag hinner dö”…. herregud. Människan i ett nötskal.

                Vänt bara tills vi själva blir klimatflyktingar. Alla tror att Sverige är något undantag, inte säkert det är beboligt här

      Köper inte kinesisk krimskrams hos kinesiska webbutiker.

        Och det fyllde ditt liv med lycka tidigare?

      Jag försökte ett tag. Sopsortera osv.
      Men även om alla invånare i Sverige var supermiljövänliga så är det en piss i havet jämfört med länder som USA och Kina.

      Fattar inte varför vi ska straffas med högre skatter och avgifter pga miljöförstöring när vi är de minsta bovarna.

      Jag är en enkel medelsvensson. Låt mig resa en gång om året och njuta av livet. Låt mig köra min dieselbil. Jag har inte råd att köpa miljövänlig bil.
      Låt mig leva så gott jag kan.

      Ge er på de stora miljöbovarna ?

        Inte om du fördelar miljöpåverkan per invånare. Eller om du väger in konsumtion. Då är vi i Sverige knappast några miljövänner.

          Ställ Sveriges tio miljoner innevånare mot Kina (1,4 miljarder). Om några år kommer Indien att ha fler innevånare. Tillsammans med Nigeria står Indien för 23 procent av befolkningsökningen de närmaste 30 åren. I Afrika söder om Sahara kommer antalet invånare nästintill fördubblas till 2050; i Europa och Nordamerika handlar om en tvåprocentig ökning.

          Lilla Sverige är en liten jävla fjärt i Globen jämfört med resten av världen.

            Ja och det kommer vara Europas skyldighet att ta konsekvenserna av Afrikas befolkningsexplosion. Allt annat vore rasism

              Ha, ha! ”Ursäkta, vi Europa vill att ni i Indien och Afrika inte knullar så mycket. Vi måste tänka på miljön. OK?”

              Nu är det ju istället Afrika och andra fattiga ställen som får ta konsekvenserna av västvärldens konsumtionsexplosion ?

            Vad menar du? Är det OK att släppa ut mer per person bara för att man bor i ett glesbefolkat land? Om alla människor skulle ha samma standard som oss i Sverige (konsumtion, AC, tvättmaskin, diskmaskin, torktumlare, rent vatten) skulle vi ha ett betydligt större problem än vad vi har idag. Dessa länder må ha många invånare och därmed givetvis högre utsläpp än lilla Sverige men här lever vi lever långt över våra begränsningar medan andra står tillbaka. Jag tänker att dessa skatter etc stimulerar oss att bli innovativa. Som litet land kanske inte ”att vi står tillbaka” löser problemen men som välutvecklat land kan vi säkerligen ligga i framkant med att komma med lösningar.

              Hur kan folk ens tycka att det är en lösning att leva som ursprungsbefolkningen och släppa ut så lite som möjligt bara för att vi ska kunna fortsätta överbefolka jorden?

          Hur kan folk fortfarande inte veta detta. Vi i Sverige släpper ut 10 ggr så mycket som är hållbart. Kineser släpper ut mycket mindre per person.

        Hur många gånger ska man behöva förklara det här för folk?

        Nej, din enskilda sopsortering spelar ingen roll i det stora hela. Men det handlar om att inspirera andra, för om ALLA skulle tänka som dig så är det klart att det är kört.

        Sedan är inte industrierna några självstående öar, utan det är konsumenterna som styr. Om vi konsumenter sätter krav så måste de ställa om.

        Förstår dock att din retorik är någon försvarsmekanism för att avsäga dig allt ansvar, så att du ska kunna leva miljöovänligt utan att få dåligt samvete.

          Ok vi säger så.

          Ah, jag kan inspirera människor i Kina och Indien (snart fler människor än Kina) genom att källsortera? Ha, ha, haaaaa!

            Sluta spela dum och försök att tänka ett steg längre.

              Snarare dumt att tro att lilla Sverige kan påverka ett dugg. Osar svensk hybris om den inställningen

                Tex Greta har redan påverkat stora delar av världen men visst, om du mår bra av att blunda så.

                  Nej Greta talar bara till godhetsknarkare som vill känna sig goda men inte inskränka sina egna liv. Men visst om du mår bra av att blunda för det så fortsätt.

                  Du tycker inte det är underligt att Gretas mamma som var en refugees welcome mångkulturvurmare helt plötsligt tvärsvängde och började klimatveva istället? Fokuset är kort. Eller så hoppar man bara på modet för stunden.

                  Finns cirka 0,00000002 procent av befolkningen i kina, Indien och Afrika som hört talas om Greta.

                    Källa på det? Indien och andra länder har fått många unga miljökämpar som inspirerats av Greta.

                      ”Sorry alla i Indien som vill ha bil, teve, dator, kyl och frys, vi måste ta hänsyn till miljön. Det får räcka med att de i Europa har bil, teve, dator, kyl och frys, vi i Indien får klara oss utan.”

        Det här var det dummaste jag läst. ??? ”när vi är de minsta bovarna”

        Sverige är ett av de rikaste länderna i världen. Vi är västerlänningar och vi shoppar något otroligt. Vår konsumtion per år är helt åt helvete.
        Vet du vad konsumtion gör? Jo det förstör klimatet.

        Kina är vår fabrik. Skyll inte på det landet som tillgodoser västerlänningarna med kläder, telefoner, hörlurar m.m. Skyll på efterfrågan.

        Det är de rikaste människorna i världen som släpper ut mest. PUNKT

      Jag oroar mig inte. Jag välkomnar det. Tänk vad skönt, det blir slut på allt elände och lidande som människan orsakar. Med det sagt så är jag inget miljö-asshole. Har ingen bil, cyklar, tänker på vad jag stoppar i mig. Flyger inte så ofta. Har inga barn.

      Har givit upp ganska mycket som varit viktigt för mig, och kan ibland kännas surt när man ser andra skita i allt. Jag försöker tänka på det jag får istället för det jag valt bort.

      Exempelvis har jag givit upp kött och blivit vegan, slutat flyga, sålt bilen och köper bara begagnat. Så istället för att tänka på den där älskade flintasteken jag saknar varje sommar så tänker jag att mitt liv blivit av en kulinarisk resa med veganmaten, jag hemestrar och upptäcker Sveriges natur (fjällen<3), åker tåg massor (och får många böcker lästa), samt slipper ha klimatångest över konsumtion.

        Får jag fråga, hur tänker du kring tex elektronik. Där man, för att öht kunna existera måste köpa nytt med jämna mellanrum. Jag lever själv, utan att eg. tänka så mkt på det (dvs det sker spontant och känns rätt för mig) hyfsat klimatvänligt, ingen bil, ytterst få resor, handlar secondhand, återanvänder osv. Men när det kommer till tekniska prylar känner jag mig oerhört osäker, dels pga ointresse, men jag skulle tex gladeligen ha min mobil i tio år om det gick, men det funkar ju tyvärr inte, blir osäkert pga gamla versioner osv, Jag tycker vi lurats in i en karusell vi inte kan hoppa av med all ny teknik, hur skall man ta sig an den biten, hur gör du?

          Köper begagnat i den mån det går, eller gör research på vill mobiler som håller längst. Min förra höll i 6 år, och den nuvarande köpte jag på swappie. Jag tänker någonstans att man får göra så gott man kan utifrån den kunskap och de förutsättningar man har.

      Jag hoppas allt liv på jorden försvinner så ingen kan lida mer.

        ?

      Så efter 1 h 15 min har en person svarat att den slutat köpa krimskrams från Kina.

        Folk kanske inte är så sugna på att svara när man får tykna mothugg direkt.

          Folk kanske inte är realistiska.

      Jag har inte flugit på fyra år, jag jobbar med hållbarhet, jag köper till 80% allt second hand, jag har dragit ner på alla produkter (städ, hygien, smink), källsorterar, äter mycket mindre kött, cyklar/åker kollektivt, röstar i valet och sen pratar jag ofta om konsumtion och sånt med mina vänner.

        Så fint av dig. Din insats har en stor betydelse för miljön i Kina, Indien, Sydamerika.

          Varför har man ett behov av att försöka trycka till de som gör något bra för vår planet?

          ”Fine” att du själv skiter i den för att du antagligen är för korkad och egoistisk för att ta ansvar, men att ge dig på oss som faktiskt försöker? Varför?

          fast det där var onödigt, jag efterfrågade vad folk gör själva för miljön.

          Ja det är väl bra? När vattnet stiger där borta så måste människorna flytta… du skulle säkert gnälla över att de kanske kom att flytta till Sverige?

        Jag tror att problemet är att många är omogna och inte vet bättre. När man är ung är det lätt att tro att man har lösning på allt

      Jag kör elbil. ?

      Så sammanfattningsvis är det bara en handfull som faktiskt är villiga att göra inskränkningar i sina egna liv pga oro för klimatet. Resten av er verkar inte vara särskilt bekymrade, oavsett hur mycket ni hävdar att klimatförändringar kommer förstöra världen. Ni kanske kan vara tysta tills ni gör något själva?

      Ja. Jag har gett upp det jag älskar mest i hela världen; Kött. Men det var även för djurens skull. Och min.

    Så jobbig dag på jobbet idag.

    Jag råkade glömma bort att vidareförmedla en specifik information till en annan avdelning (lite luddigt) vilket resulterade i att vi måste betala 7000 kr. Inga enorma pengar för ett stort företag men ändå irriterande, mest jobbigt var att jag hörde chefens irritation i rösten.

    Jag gör ganska sällan fel om jag ska vara ärlig men när jag väl gör det blir jag helt förstörd. Min kollega säger alltid ”men det är bara ett jobb” och jag önskar att jag kunde se det så, istället kommer det här nu att vara fast i mina tankar flera dagar framöver.

    Frågan är nu om någon kan hjälpa mig i hur jag ska tänka, jag känner mig helt värdelös och nedsänkt nu ?

      Tillägg: jag funderar liksom om det är lika bra att jag säger upp mig om jag inte klarar mitt jobb.

        Du kommer aldrig vara felfri vilket jobb du än tar.

        Jag tycker du ska byta jobb till något där du inte har ansvar, om du blir helt förstörd och inte klarar av att chefen låter irriterad.

      ALLA gör misstag ibland du är inget undantag! Kom ihåg vad du ev kan göra bättre till nästa gång och släpp det sen- du är människa och ingen robot och ibland gör man fel. Kram

      Jag har också ett jobb att blir det fel så blir det oftast dyra konsekvenser. Min chef sa att alla kommer göra fel, konstigt om man inte gör det. Har du väl gjort det felet så gör du aldrig om det. Försök fokusera istället på att detta felet upprepas inte och då handlar det kanske om ännu större summor.

      Hade aldrig kunnat ana att du är en sån som sitter här på bloggbevakningens ÖS. ? kan ju då säga att vi är kollegor och exakta denna händelsen hände även på mitt jobb ?

        kan inte folk bara få vara anonyma?

          Har ju inte ens gått ut med hennes namn? så anonym är hon

            nä men du är skitstörig

        Snälla säg vem du är!

          Chefen troligtvis :p

        Förlåt, men den ångesten du skapar hos hos din kollega nu, kunde du inte bara låtit det gå

          Det gör ingenting om jag outar mig egentligen, jag pratar om det här med allt och alla nu eftersom det är det enda jag tänker på ? Så det spelar ingen roll.

            Okej, och det är såklart det viktigaste här, tyckte bara det var lite taskigt )m(eller jag hade i alla fall fått jättemycket ångest av en sån kommentar). Men oavsett, försök att vara snäll mig dig själv, känner igen mig så mycket i det du skriver. Bara det du ger uttryck för säger mycket om din person. Du har goda intentioner, och det är det viktigaste, vivlarna blir det fel!

        Alltså… man skriver ju här för att kunna lätta sitt hjärta anonymt. Nu tycker jag att du bryter mot öppet spårs hederskodex.

          Hahshahaha orka

        Sluta ljug, det där var bara taskigt.

          Alltså kommentaren pr till personen som låtsats att den jobbar på samma arbetsplats som den som gjorde misstaget.

        Du sitter på ÖS men är chockad över att hon gör det också, vad ironiskt ?

      Om 100 dagar kommer du att skratta år det här, eller i alla fall småle.

      Jag tror det enda du kan göra är att försöka vänja dig vid att göra fel och brösta att din chef kommer bli irriterad, men sen får man gå vidare. Precis som att chefen gör fel och chefens chef blir irriterad. Eller att någon kollega gör fel och du blir irriterad, men sen går du vidare. Nu antar jag bara att du även kan släppa andras misstag.

      Jag tycker det här är ganska vanligt förekommande, folk blir helt sänkta när andra är arga eller irriterade på dem. Det är helt rimliga och naturliga känslor och det är inte farligt. Så du ska nog inte känna dig helt onormal och knäpp, du är absolut inte ensam i att känna såhär.

      Jag tror att du behöver jobba med den känslan. Spontant känner jag att du absolut inte ska säga upp dig på grund av ett misstag. Jag är imponerad av alla människor som har liv i sina händer , som läkare och veterinärer för att nämna ett par yrken. Tänk att göra ett misstag så en människa eller ett djur dör. Jag för min del hoppas verkligen att den personen inte slutar på sitt jobb utan istället inte gör om samma misstag en gång till. Om alla skulle sluta av ett misstag skulle nog inte många arbeta inom typ vården, brandkåren eller polisen och jag för min del är SÅ TACKSAM att folk orkar med de yrken jag själv aldrig skulle pallat med (pga pressen bland annat!). Jag vill inte förminska din upplevelse men kanske ge perspektiv. Skit i chefens irriterade ton. Du får lov att förstöra denna kvällen av dagens misstag och älta som fan. Så fort solen går upp ska du lyssna på ”let it go” från frost och SLÄPPA DET, förstått? (När solen går upp såvida du inte bor där solen inte går upp förrän typ i mars.. isf får du älta till kl 08:30 imorgonbitti) ??

      Jag har ofta liknande känslor, mina konkreta tips:
      – Brukar tänka: ”ingen dör av det här, jag är inte kirurg (förlåt alla kirurger ?)”
      – Om det är tankar som återkommer: för anteckningar varje gång det händer att du känner dig misslyckad och få ångest över ett ”fel” du gjort. Titta tillbaka på anteckningarna efter en tid och fundera på om det fortfarande spelar roll. Mest troligt kommer du undra varför du ens hade ångest över detta. När jag tänker tillbaka på misstag jag gjorde i början av min karriär där jag trodde att jorden skulle gå under så blir jag full i skratt ?

      Alla gör fel, jag lovar! Även den irriterade chefen gör fel. Jag brukar tänka att ingen dör om jag gör fel, det är ”bara” pengar eller tid det handlar om. Man måste få vara mänsklig. Kram!

      Jag jobbade på ett av Sveriges största Livsmedelsindustri och vi skulle ställa om till en ny produkt och med livsmedel så måste man ha datum och vi hade 1 år på ”bäst före” men jag råkade skriva fel datum så dem ”gick ut” samma dag som vi tillverka dem? och vi körde ett helt skift innan det upptäcktes. Så ja shit happens ?

        Hahaha vad jobbigt. Hur gick det då

          Är det någon annan som gjort något intressant misstag någon gång? Eller bara ett misstag?

            Jag var oerfaren och hade knappt haft ett vettigt jobb. Jag skulle posta ett utskick till alla företagets kunder. Ett antal hundra brev. Hade aldrig använt frankerings maskinen så vad om hjälp. Medan en kvinna visade mig så la jag ifrån mig buntarna med brev en bit bort och tog en rimlig bunt och la på en uppenbar ledig plan yta ovanpå maskinen då arbetsbordet var en smal bänk utan plats. Började mata breven. Efter ca 300 brev insåg jag att jag lagt bunten på maskinens VÅG och kvinnan hade inte sagt något om det. Portot ändrades automatiskt istället för typ 10 öre till 10 kronor.
            Den stackars stressade ekonomitanten fick ringa posten för att försöka makulera allt porto och en annan kvinna fick fixa nya utskick och IT-killen fick fixa nya adresslappar så jag kunde göra om allting. ekonomitanten var märkbart irriterad och pratade surt om mig till alla på arbetsplatsen.
            De var aldrig särskilt trevliga mot mig igen efter det och det var väldigt svårt att tänka ”jaja jobbigt, men inte hela världen” om det med tanke på konsekvensen. Skäms än idag men förstår inte varför kvinnan som visade mig maskinen inte sa att det var en våg jag la breven på.

              Alltså jag fattar att det blev mycket jobb för dem men att bli sur och inte vara trevlig mot en person som råkat göra fel omedvetet.. så långsint? Prata skit om dig på arbetsplatsen? Låter helt sjukt barnsligt av dem. Men låter som min gamla arbetsplats. Ett mindre företag där t.o.m. chefen gick runt och snackade skit om folk ?

                De tyckte jag var så otroligt korkad, som jag fattade det. Så korkad att de tappade respekten för mig. En hemlis: jag gillade aldrig nån av dem heller.?

          Jag fick kontakta skiftledare/chef och vi fick sälja allt som Andrahand sortering. Så gick ju och lösa men blev nog en del förlust

        Det är många gånger jag tackat mig själv för att jag inte blev kirurg ?

      Vetu va! Din chef ska stötta dig i såna här situationer! Du bankar ju redan tillräckligt på dig själv, din chef borde göra sitt bästa för att hjälpa dig ur din känsla snarare än att gå runt och va sur. Din chef borde sätta sig med dig och kolla läget, att man glömmer viktiga saker i arbetet kan ju tex bero på stress. Säger inte att det måste vara så för dig, men din chef har oavsett ett ansvar att kunna tänka i de banorna när något sådant händer! Gör inte chefen det så tycker ja att du ska säga upp dig, inte pga att du gjorde fel utan pga att du har en kass chef!

        Nämen nej, han var inte irriterad mot mig men gjorde tydligt för min kollega att han var irriterad. Och det förstår jag självklart, konstigt vore annars. Problemet är att jag ju kommer att göra fel även på nästa företag så att fly kanske inte är lösningen.

        Men det kanske samtidigt är bra att byta arbetsplats när man varit på samma ställe i väldigt många år? Jag gillar verkligen företaget som sådant, närmaste chefen och kollegorna men man kanske borde våga, jag ska ta mig en funderare. Jag har ett ställe som jag får börja på men frågan är om det gör någon skillnad att byta, kanske att jag borde ändra sättet att tänka på istället…hmm, svårt ?

          Våga prova det andra stället?

          Eller stanna kvar och jobba med tankesättet?

          Eller båda kanske.

          Vågar du ta upp det med chefen? ”Jag upplevde att du var så irriterad på mig efter det där och jag har svårt att släppa det”. Bara testa chefens reaktion, det ger också honom en möjlighet att leda och coacha dig bättre.

      Jag är exakt likadan, har jättesvårt att släppa sånt. Har börjat leva efter mottot: ”jaja, men nu blev det så”. Låter nonchalant, men för mig har det verkligen blivit en påminnelse om att släppa det som hänt. Jag kan inte påverka det nu.

        Bästa!

        Ja precis! Man kan ju inte gå tillbaka och få det ogjort. Man får be om ursäkt, försöka göra bättre nästa gång och gå vidare.

      Jag gjorde ett misstag som kostade ca 300k kr om det är en tröst (missade korrläsa en livsmedelsförpackning så allt som trycktes upp fick skrotas) ? Mådde sådär kan jag ju säga. Fick ändå jobba kvar massa år.

        ?

      Ingen har dött. Du får tänka att ja, synd för dom men vem bryr sig? Shit happens

      7000 är absolut, verkligen absolut, ingenting för ett stort företag. Om det kan hjälpa så gjorde en av mina kollegor ett misstag som kostade oss flera hundra tusen. Onödigt som fan, men fortfarande småpengar och hon har jobbet kvar.

      Omg, jag är precis som du. Även kallad ”duktig flicka syndromet”. Har oxå mkt svårt för om jag gjort ngt fel och ältar i det oändliga och gör vanligtvis heller aldrig fel på jobbet (så om man då gör det ngn gång, blir kollegor typ chockade) Det hela handlar ju i grund och botten om att allt man gör skall vara perfekt & korrekt. Rätt säker på att du också är en person som kanske har det välstädat hemma och inte tex lämnar disk i drivor till morgonen efter? Det jag jobbar på är att vara mer tillåtande mot mig själv, intala sig själv att det faktiskt inte är hela världen om ett litet fel begåtts eller om det inte soprent överallt, världen går inte under och du är ingen dålig människa för det. Tänk i större perspektiv, vad gör det felet om hundra år,din chef kommer inte, pga ett misstag, tycka att du är en usel medarbetare (tänk på alla rätt du faktiskt gjort!) Alla gör fel, inklusive din chef, det är mänskligt.

      Tycker det är helt rimligt att bli arg, ledsen och besviken på sig själv när man gör fel, det visar ju att man bryr sig! Man får tillåta sig att bryta ihop men sen är det ”bara” att vända blad och köra på som vanligt. Lite ”upp på hästen igen”-känsla. Det kommer säkert vara en period när du fortf tänker på det mycket men rätt vad det är så har du inte tänkt på det alls på flera veckor!

      Och som de andra säger, ALLA gör fel och så är det bara! Det är säkert lite olika hur man känner men jag har några kollegor som jag är nära och vi är väldigt öppna med när det blir fel vilket jag tycker är så skönt. Dels att man får deppa ihop och att vi kan peppa, stötta och ge råd men framförallt för att man får höra att man inte är ensam. Ena dagen är det jag som kommer in på kollegans kontor och berättar om vilket klantigt fel jag gjort och nästa dag är det hon som kommer in till mig. Jag tror det lindrar lite att veta att vi alla gör fel och att det finns en öppenhet kring det på arbetsplatsen

      När jag känner mig dålig på mitt jobb brukar jag försöka tänka ”de får skylla sig själva som var så dumma i huvudet som anställde mig”. Haha

        Moget.

    Jag är så trött på alla som automatiskt kopplar skönhetsingrepp till att man vill behaga män eller har dåligt självförtroende alt se ung ut forever. Det finns andra anledningar. Jag gillar tex att sminka mig men pga hängande ögonlock så har det varit svårt att lägga en fin ögonmakeup. Jag tar bort rökrynkorna, har lite botox och tear through för att jag såg ut som en panda med mina stora mörka ringar som ingen concealer rådde på och jag gör det verkligen inte för att behaga någon. Jag ser piggare ut och det är roligare att sminka mig. Ser dock inte ut som en porslinsdocka och det vill jag inte heller. Man går till frissan, köper fina kläder etc, är det för att behaga män också då? Knappast. Man vill helt enkelt vara fin i håret. Kändisar som fördömer de som gör dessa saker och också tror sig vara säkra på varför gör mig bara irriterad.

      Fast du gör ju det för att se bra ut inför andra. Hade du vetat om att du inte skulle visa dig för någon dom närmsta åren hade du förmodligen inte gjort dessa grejer.

      Det är skillnad på ingrepp och ingrepp. En del görs ju verkligen för att det är inne just nu. Tror du på allvar att så många tjejer vill se ut som ankor egentligen? Det mesta är ju bara för att det är på modet.

      Har man komplex och haft i många år är det en annan sak. Eller om man varit sjuk i cancer och behövt operera bort brösten tex

      Konstiga exempel du drar upp. Alla de tre är ju födda naturliga skönheter. Bara titta på bilder när de var unga.

      Men ja, Megan och Angelina har säkert gjort ingrepp på äldre dar för att bevara sitt ungdomliga utseende, men inget drastiskt.

        Här kan du se Angelina 16 år, utan ingrepp. Hon är född vacker och inga skönhetsingrepp i världen kan skapa ett sånt ansikte.

        https://www.google.se/amp/s/www.dailystar.co.uk/showbiz/angelina-jolie-age-16-bikini-17141813.amp

        Haha ja Megan Fox har ju bara gjort lite ingrepp på äldre dar..

        Megan fox, äldre dar… ? hon är ju ung! ??‍♀️

          Född -86

      Hur tar du bort rökrynkorna? ??

      Handlar väl inte så mycket om att ”vi” tror att du gör det för att behaga män som att du gör det på grund av rådande skönhetsnotmer som du sprider vidare när du gör ingrepp även om det inte är kirurgiska. Tänker så mycket på det här. Jag har varit så deppig i perioder över hur min kropp ser ut efter graviditet och på Instagram ser alla nyblivna mammor perfekta ut direkt efter födseln. Inga celluliter, ingen lös hus, inga bekymmersrynkor i pannan eller påsar under ögonen pga får aldrig sova. Själv åldrades jag 10 år på 2 år typ. Men började kolla på någon tjej på yt som går igenom kändisar och förklarar vilka ingrepp/injektioner de kan ha gjort så mår jag så mkt bättre. Det är ju min kropp som reagerat helt naturligt på en förändring och deras som med största sannolikhet fått en massa hjälp på traven att se exakt likadan ut som innan graviditeten. Men jag blir också arg för det är ju alla dessa bilder på deras ”fixade” kroppar som får mig att må dåligt över att min kropp inte är lika fin. Och där kommer den vanliga Svensson som gör lite botox in. Du bidrar ju till att normen kring hur man ”skall” se ut går mot ett allt mer onaturligt utseende, som väldigt få kan ha utan hjälp av injektioner eller kirurgi.

      Man fixar ju håret, sminkar sig, gör Lashlift och ingrepp för att se bra ut när andra tittar på en. Oavsett hur mycket man intalar sig att man gör det för sig själv. Hade inga andra människor funnits så hade man inte brytt sig.

      Jag tycker inte att det är något fel med att vilja se bra ut för andra. Men jag tycker det är tråkigt att det blivit så vanligt med ingrepp. ”Jag har bara rättat till mina ögonlock och mörka ringar”. Alla tänker så idag. Jag tänker det också. Och det är det som är så skrämmande. Vi gör allt för perfektion och drar med alla vi har omkring oss på kuppen. Var ska detta sluta? När man kan skriva ut ett nytt skal till sig själv och operera på sig?

      Så länge man gör det för att man själv tycker det är snyggt och passar en själv. Inte för att det är någon standard eller något som alla andra gillar/gör.

    Hallååååå! Du som skrev att är närmare till nästa sumer of 69? Var när skrev du det?

      Kl 9.16 i inlägget om Isabella och covid!

      Jättekul. Försök igen. Eller inte.

        Tänk på en årstid. Inte vinter, höst eller vår. På engelska.

    Dag 11 med jobbiga symptom med Covid. Antagligen är det Omikron då jag inte har hosta. Men trööthet, muskelsvaghet, huvudvärk, illamående.

    Jag börjar bli orolig att det är långtidscovid då jag läst att de flesta med Omikron blir bra efter 2-5 dagar. Finns det någon som varit sjuk i ett par veckor och sedan blivit bra? Behöver lite hopp känner jag!

      Det finns ett Covid ÖS

        Ok, tack. Hade varit bättre och lagt den så den syns först. Nu scrollar man inte ner för att kolla om det råkar finnas ett till ÖS för endast Corona.

      Jag skriver svar fast att det inte är covidspåret. Ja jag har hört flera som det suttit i länge för. Det är väldigt individuellt.

      Tänk som en vanlig ordentlig förkylning (OBS jag jämför absolut inte med vanliga förkylningar och säger det är samma) men menar att det hänger i olika länge också. Sambon kan vara sjuk i en vecka medan jag har kvar förkylningen i flera veckor. Kan ta lång tid innan jag orkar cykla uppför en backe eller gå uppför en trapp utan att bli ordentligt andfådd.

      Så behåll lugnet, se till att vädra och få frisk luft. Ta Alvedon och försök äta bra, man mår illa av att äta för lite. Du ska se att det vänder snart.
      Krya på dig ?

        Åh, tack för svar! Så det är många som haft länge och de har antagligen haft Omikron? Det är just det som satt sig som en grej i hjärnan på mig. Min chef sa att alla som blivit sjuka på jobbet var friska inom ett par dagar i princip och att jag varit sjuk ovanligt länge. Tack igen för fint och hoppfullt svar!

    Fellow människor med melasma/pigmentering i ansiktet: vad har funkat för er (utöver solskydd/undvika sol)?
    Jag har läst på en del och ser att det finns både massa olika ansiktsbehandlingar och ansiktskrämer men är intresserad av att höra vad som faktiskt funkat från er som testat ?

      Microneedling och prxt33.
      Är jag tvungen att välja en så microneedling.

      Har pigmenteringar och testat alla möjliga krämer (Nannic, Yellow cream etc). Mina fläckar har varit mörka även under vinterhalvåret trots att jag har spf 50 året om. Blev less på att köpa dyra krämer och kör numer med the ordinarys niacinamid och mina fläckar har äntligen börjat blekna och syns knappt ? Har inte vågat mig på laser eller behandlingar med syra.

        Haha strunta i dyra krämer, här ovan använder folk vitlök! ?

          Hahah! Jag ser det nu. Blir att genast börja koka vitlök då.

      Hahaha alltså förlåt men vad i helvete? Låter som voodoo

      Har melasma, om än ganska ljus men det tär oavsett på självförtroendet. Har spenderat x antal tusen på hudvård som inte hjälpt. Har övervägt dermapen men kan inte tycka mig läsa till att det skulle vara effektivt på melasma. Hyperpigmentering orsakad av acne ja, men melasma är en helt annan sak. Något som jag dock vet är en väldigt framgångsrik behandling för melasma är en cosmelan behandling. Kostar ca 6000 men det ska vara den mest effektiva behandlingen att få bort fläckarna. Jag planerat att göra en sån senare i höst/vinter. Kan tyvärr inte tipsa om några produkter då det verkar funka otroligt individuellt för alla. Laser har jag gjort och det har hjälpt på vissa områden men det är inte att rekommendera, det finns en risk att det blir värre.

      Men SÅ skönt att någon uppmärksammar detta problem många lider av. Funderar på att besöka en hudläkare och se om det finns någon receptbelagd blekande kräm, det är kanske något du också ska testa? Önskar dig lycka till oavsett, jag lider med dig ?

        Har du provat Tretinoin? Hade lite ojämn hudton i ansiktet av bla solande i yngre dar, fick helt jämn färg efter jag börjat med Tretinoin. Det går ju på djupet och ”spränger bort” melaninfläckar. Det är ju iofs kanske mer för acnebenägen hud, men för med sig detta resultat. Dock är det ju ngt man får hålla på med ett tag för att se resultat och man flagar och blir supertorr..

          Det har jag inte testat men det finns inte i Sverige om jag minns rätt? Det får väl inte säljas inom EU. Vart har du beställt det? Hade gärna velat testa!

    Min makes vän testade positivt för Corona i tisdags, är vaccinerad. Han började känna sig bättre igår kväll och idag var han i affären med hela familjen och handlade. Resterande familjemedlemmar är inte vaccinerade men har haft Corona för drygt en månad sedan.

    Rätt eller fel?

      Corona diskuteras i inlägget under detta.

        Ber ödmjukast om ursäkt, missade det helt.

      Han gör fel iom att han ska vänta 7 dagar efter testet. Hans familj gör helt rätt (onödigt springa och vaccinera sig om man har såpass färsk immunitet, de kan vänta med vaccin)

        5 dagar är det med nya bestämmelserna och en dag med tre doser.

          En dag med tre doser? Vad menar du?

          Är man sjuk i covid är det 5 dagar och symptomfri som gäller.

          ”Tiden för att stanna hemma när någon är sjuk i hushållet ändras från 7 till 5 dagar för alla.”

          Absolut inte en dag om man är trippelvaccinerad

            Är du trippelvacc behöver du inte vara i karantän om någon familjemedlem är sjuk. Om du själv inte har symptom då vill säga.

              jo fast alla fattar ju att nån som hade covid för så lite som fyra veckor sedan har minst lika bra eller bättre immunitet än någon som fått tre sprutor.

              Ja så är det. Jag motsatte mig bara en dag med tre doser.

              Är man sjuk i Covid är det minst 5 dagar hemma. 5 dagar är det nya 7.

              Men de som haft Corona nyligen eller är trippelvaccinerad får vara på jobb/skola som vanligt bara de inte har symptom.

                Dom 2 sista dagarna som man är hemma ska man vara symtomfri.

              Det stämmer. Jag svarade på att en skrev att man bara behöver vara hemma en dag om man är sjuk och tagit tre sprutor.

              5 dagar gäller för den som är sjuk.

              Är man vaccinerad med tre sprutor eller nyligen haft covid får man leva på som vanligt så länge man inte har några symptom.

        Ska familjen verkligen ränna ute om en i familjen testat positivt?

          Man ”får” göra det nu enligt fhm. Men lite eget förstånd bör man ju ha.

          Det verkar inte han ha dock eftersom det inte gått 5 dagar.

            Bara vid vissa undantag ju.

              Alltså, det är fortfarande karantän för de flesta i samma hushåll som en smittad.

                Nej det är ju inte det. Inte om man är vaccinerad med tre sprutor.

                Symtomfria personer som bor med coronasmittade och inte behöver vara i familjekarantän:
                Vaccinerade med dos 3.
                Den som haft covid-19 de senaste tre månaderna.
                Vid behov kan nyckelpersoner i samhällsviktig verksamhet återgå till arbetet även om någon i hushållet är sjuk. Det förutsätter riskreducerande arbete.
                Man ändrar inte rekommendationen för förskolebarn, eftersom dessa inte kan testas.

                  Ja jag skrev de flesta.. De flesta har inte vaccinerats med tre doser eller haft corona de senaste tre månaderna. De flesta är inte undantagna alltså.

        Han ska vänta 5 dagar. Ja han gjorde fel.

    WOOP WOOP 5 dagar ledighet nu ?

    Vad gör man om allt i livet går åt helvete? Det finns ingenting som går bra

      Försök fokusera på det du har i väntan på bättre tider

      Jag skulle säga vänta ut skiten och kämpa på under tiden fast allt känns skit och går åt helvete. Såna perioder håller inte (heller!) för evigt, precis som de bra. Tillåt dig göra nåt kul varje dag fast livet är bajs just nu!

      Bra fråga. ?‍♀️ Precis samma här. Går liksom inte ens att göra något roligt varje dag för ingenting är roligt och allt slutar bara i skit ändå.

    ✨ Hudvård ✨

    Är så trött på sånna här trådar egentligen haha, men efter att ha haft gravidillamående, influensan och covid inom loppet av en månad känner jag att jag vill piffa upp ansiktet och bli av med glåmigheten.

    Jag älskade Clarins double serum men tycker att det är lite dyrt, speciellt eftersom jag inte bryr mig om anti-age effekten utan älskar återfuktningen med lite olja. Har ni tips på något liknande serum som skulle kunna vara intressant?

      Billigt – kronans oljeserum. Dyrt -dr ceuracle royal vita propolis ampoule

        Har testat dr ceuracle royal vita propolis ampoule men blev så besviken! Fattar inte hypen. Kände ingen effekt och såg inget resultat. Dyra droppar…däremot Klairs Freshly juiced vitamin e mask är magisk!

        Följ skonhetsdjungeln på instagram! Många bra tips. Har räddat min hud

      Vet inte vilken prisklass du tänker dig men om det är återfuktning du önskar så kan jag tipsa om Origins drink up intense (finns på Kicks), som är en nattmask. Annars är ett generellt tips, då jag också gillar Clarins double serum, att hålla utkik på Åhlens och Lyko då det ändå relativt ofta har 20/25 % rabatt.

      Jag använder enbart naturlig hudvård och gillar att prova nytt, föredrar oljor. Just denna är min favorit https://www.kronansapotek.se/Loelle-Carrot-Seed-Oil/p/785987/

      Holika holikas aloe vera-essence är underbar, ger massor av fukt.

      Klairs fundamental watery oil drop ihop med Exuviance radiance serum under nattkrämen. Magisk kombo!

      Exuviance skin rise morning glow under dagkrämen!

      Jag använder oxå Clarins double serum, dyrt men magiskt bra. Det är mandelolja i double serum, du kan köpa en flaska mandelolja på apoteket för typ 50 spänn, mjukar upp huden jättebra. Kör en hyaluronsyra på huden först (finns ju massor av prisvärda billiga märken därute) och sen på med apotekets mandelolja. Jag kör på denna kombo när jag inte har lust att pynta för Double serumet.

    För er med katt eller som haft katt:

    Min katt har så länge jag kan minnas nyst ofta, typ i stort sätt varje dag, jag har inte reagerat på det då hon är precis som vanligt annars och inte gett något skäl för oro, ska sägas det är små nysar då och då och ibland rejäla, men aldrig som jag läst på nätet att hon nyser gång på gång på gång i flera minuter. Varit hos veterinären och vi provade medicin, kanske blivit lite skillnad men hon nyser fortfarande varje dag. Veterinär verkar inte förstå vad det är då hennes allmäntillstånd är som vanligt och inga andra tecken på att något ska vara tokig syns. Min undran är, är det vanligt för katter att nysa, precis som vi gör ibland, nån som haft katt som nyst såhär som jag beskriver?

      Det där låter 100% som kvalsterallergi och 0% som relaterat till solljus.

        Ja, en viss sorts kvalster bor i damm. Därför det hjälper om du städar mycket, det är egentligen inte dammet katten (det är vanligt bland människor också) är allergisk mot utan kvalstren.

      Vem syftar Anna Book på i sin senaste live? Hon vart så förbannad och ledsen.

        Inte så nice att sno nån annans inlägg? Vill gärna att det jag skrivit om ska diskuteras här.

          ”Sno nån annans inlägg” lol. Råkade ju skriva fel men du verkar inte inse det tyvärr. Ställde om frågan igen längre ner.

            Hahaha det hamnar ju fel ibland ??

            Tror knappast M ville skriva om book under frågan om din katt ??

      Vår katt nyste också mycket, inget vi hade haft hos katter tidigare men hon fick minst några gånger i veckan en liten nysattack. Har för mig att jag har hört om kattsnuva, att en del katter bara nyser mer? Jag skulle inte oroa mig om jag var du.

      Såg på tv en katt som nös. Veterinären spolade näsan och en stor bit kom ut. Kanske du ska ta upp det med veterinären.

    Men, hörni! Nu behöver jag hjälp. Det finns ett gammalt brädspel (heter det så?), med tärning och kort. Man skulle köpa och sälja råvaror har jag för mig, typ med båt. Kapstaden var en av hamnarna. Nix, det är inte Catalan. Någon som vet?

      Den försvunna diamanten?

        Ah! Kan vara det jag sökt efter; kollar med brorsan.

        Så många tack!

          Kallas även Afrikas stjärna ?

        Det låter inte alls som Jakten på den försvunna diamanten.

          Nej inte ett dugg. Det enda som liknade var att ”Kapstaden” finns med.

      Tänkte skriva Bondespelet men ångrar mig ?

      Ostindiska kompaniet kanske ?

        Tror också på ostindiska kompaniet! Man åkte med båtar och köpte råvaror. Utgick från Gbg. Superkul!

      Gammalt brädspel, hur gammalt? Alltså pratar du om ett spel från 2005 eller 1990?

        80-talet, 90-talet.

          Men borde finnas att köpa i dag.

        Hm! Tack! Kollar med brorsan.

      Ostindiska kompaniet?

    Hur är det så att man får exponera sina djur på sociala medier helt utan konsekvenser.
    Exponering ökar ju risken att djuret blir igenkänd ute på gatan och kan även raka för kidnappningsförsök i värsta fall…

      ?

      Vänta… Nej tyvärr det blev inget skratt.

        Jag menar allvar, faktiskt.

          Djur betraktas som egendom i Sverige, i Spanien har djur dock börjat betraktas som någon form av individer, om än lägre stående än människan. Där kan par exempelvis få gemensam vårdnad vid separation precis som om det vore ett barn. Det du pratar om kanske blir nästa steg. ?

      Du får i alla fall poäng för att ha försökt.

        Djur har också rätt att få vara ifred. GDPR kanske behövs för djur också.

          Mina silverfiskar är glada om de får överleva tio sekunder efter det att jag tänt lampan i badrummet.

    Ni men barn, jag har en fråga till er:
    Hur mycket låter ni era barn styra ert umgänge med andra vuxna? Tex hur mycket är det okej att barnet avbryter när ni pratar med en vuxen osv?

      Det beror ju på ålder. Vid 3-4-årsåldern är tycker jag att de ska be om ordet och inte bara prata rätt ut.

      Om jag får gissa hejvilt så antar jag att du inte har barn. Kan säga som så att barnen tar över ens liv. Vill jag prata ostört så har jag inte barnet med mig. Men om jag träffar en vän med mitt barn närvarande så ses ”vi” alltså alla tre, inte att jag träffar min vän och barnet är en slags accessoar. Herregud…. Vadå ”få avbryta en”. Ska barnet uteslutas från samtalet? Och isf vad ska den gör istället menar du?

        Det var en genuin fråga, varför herregudar du mig?

          Hade det varit en genuin fråga så kanske du svarar hade undrat hur det går till med samtal med vänner när man har ett barn med i sällskapet. Men du ställde frågan på ett sätt där det är uppenbart att barn irriterar dig i sällskapet och ”avbryter”. Så jag herregudar dig och din syn på barn, för du får komma ihåg att du också var en.

            Om jag (inte TS) får gissa hejvilt så antar jag att du har barn som någon kommenterat på är lite ouppfostrade när det kommer till att vänta på sin tur? Varför du projicerar hejvilt på TS som bara ställer en rak fråga?

              Bra försök. Har en ettåring. Mina vänner är så glada i henne, pratar och gullar och har full förståelse när jag måste avbryta mitt i en mening pga ngt. Både på telefon och irl. Som sagt, man tar inte med sitt barn om man inte ska umgås allihop. Blir så trött på människor som beter sig som att barn inte är en del av sammanhanget.

                Jag tycker verkligen att barn är en del av ett sammanhang och att alla i sammanhanget ska få prata och höras. Jag är ändå nyfiken på hur mycket föräldrar tycker det är okej att deras barn avbryter.

                  Jag har också en ettåring och hoppas att mitt barn och ? barn inte kommer att umgås, för jag känner på mig att ?s barn kommer bli odrägligt baserat på vad hen skriver…

                  Haha, skämt åsido. Just ”avbryta” väl mycket på ålder, som flera redan skrivit. Ett litet barn kan ju inte förstå att de ska vänta på sin tur att prata för de pratar ju oftast för att uttrycka något behov.

                  Men du skrev ju hur mycket man generellt låter sitt barn ”styra umgänget”. Vi kräver sällan (aldrig, om det inte är typ den närmsta familjen) att andra ska anpassa sig efter vårt barn. Tex skulle jag aldrig säga till några vi är på middag hos att vi måste äta en viss tid för då ska X äta. Däremot, om X är hungrig innan det är mat, så ser jag till att ge X sin mat eller ett mellis. Jag vill att mina barn ska växa upp och förstå att världen inte kretsar kring dem och att det kan finnas olika regler/rutiner/etc beroende på sammanhang eller plats, men jag ser alltid till att deras behov är uppfyllda och att de är trygga och mår bra. Men sen om de nån gång får ha tråkigt en liten stund tex, det är inte hela världen. Och när de blir äldre så får de successivt lära sig att inte avbryta; varken vuxna eller andra barn.

                    Tack för svar!

                En ettåring är ju lite skillnad, de förstår inte och kan inte. Men äldre barn bör lära sig det. Det jobbar vi med i skolan t.ex.

                Du tycker inte alls att det är en bra ide att lära dina barn att man inte avbryter när någon annan pratar?
                Beroende på barnens ålder alltså. Det är väl en del av att uppfostra? Eller menar du att man inte kan umgås familjevis, för ditt barn måste få avbryta hela tiden? Man kan säga ”vänta lite” till ett barn.

                Biet, så klart dina vänner gillar din 1åring. Det är nästan en bebis. Det kommer inte att fortsätta så med den taktik du har, det kan jag lova. Ingen gillar ett barn som alla ska ha fokus på.

        En del avbryter sig direkt om deras barn börjar säga något till dem, andra ber barnet vänta och säger klart meningen. Väldigt olika bland mina vänner upplever jag (vet inte vad som är rätt …. Kanske att när man börjar bli äldre är det rimligt att lära sig att vänta några sekunder på att få uppmärksamheten)

        Tycker att ditt svar är så ”spot-on” moderna storstadsföräldrar haha. Sådana vars barn är sådär högljudda och ”gnälliga” och vilda. Sådana som har liten/ingen respekt för sina lärare. Sådana som ska ha svar från sin förälder NU även om föräldern står upptagen. Sådana som när de blir äldre aldrig skulle ställa sig upp om någon äldre kommer på bussen. Just det där att du skriver ”vad ska den göra istället menar du?” Var det som verkligen fick mig att dra den (kanske felaktiga) slutsatsen. Att man liksom inte ens kan föreställa sig att ens barn ska kunna vara med i ett sammanhang utan att för den sakens skull styra/ställa/bestämma/leda sammanhanget.

        Menar inget illa nu men det är så svårt att förklara hur jag menar utan att låta okänslig/dryg… ? men när jag var liten var det absolut inga konstigheter att man stod tyst och väntade medan vuxna pratade. Och om man tex ville säga något och avbröt så sa föräldern till att ”xx vänta tills yy pratat klart, sen får du säga”. Och så gjorde man så.

          Ja du målar verkligen upp dessa barn så perfekt. Små prinsar (oftast, ibland prinsessor) som är vana att få sin vilja fram och samtidigt har lika låg självkänsla som sina föräldrar. De blir kränkta så fort någon inte faller på knä och dyrkar dem. De mobbar klasskamrater för att höja sin egen status och när lärarna kontaktar föräldrarna svarar föräldrarna att deras lilla prins inte alls är en mobbare utan det andra barnet är konstigt.

          Jag fattar verkligen inte hur du drar den slutsatsen öht. Men vad vet jag. Min unge kanske blir odräglig, det får tiden utröna. Jag ser det snarare som att småbarnstiden är kort. Är jag med mitt barn så skapar jag förutsättningar (så gott det går) för att hon ska vara med. Skulle inte falla mig in att frivilligt släpa med mitt barn till ett sammanhang hon inte förstår sig på för att sedan tysta ner henne för att få prata ostört med en annan vuxen. Sen finns det ju såklart läge att be barnet ”vänta på din tur” osv. Men att som vuxen förvänta sig att ett barn som har noll kontroll över sina impulser ska sitta still, vara tyst, vänta en obestämd tid på att få uttrycka sig för vadå? Umgås med sina vänner?
          Utifrån mig själv så meddelar jag i förväg tex att barnvakt eller så är upptagen, är det ok om barnet är med. Och när vi då ses mina vänner och jag så gör vi något som också funkar för barnet. Annars kan vi ses vid ett annat tillfälle. Basic human decency. Barn kommer rätt snabbt in i åldern där man kan prata med dem och förklara vad det är som händer. Innan dess så får man helt enkelt anpassa sig till de små liven. De fattar ju ändå inte vad snart, sen eller vänta en stund betyder.

            Fast jag tror barn ska vara med och få träna på turtagning så att säga.
            Tar man aldrig med barnet som litet så vill det inte komma när det blir större heller.
            Vi har alltid tagit med våra barn när vi träffat vänner och nu när de är tonåringar/nästan vuxna följer de fortfarande gärna med ibland och såklart blir de alltid middagens eller festens mittpunkt eftersom nästan alla vuxna (särskilt de med egna tonårsbarn/vuxna barn) tycker om att prata med unga sociala personer.
            De flesta andras barn fördrar att inte komma, även om de bara är hemma och inte ska träffa vänner den kvällen. Det tycker jag är en så tråkig sak i Sverige. Man träffar så sällan andras stora barn för de har aldrig fått in vanan att umgås i blandade generationer.

            Herregud ett barn måste inte vara i centrum HELA tiden. Det är okej för ett barn att ha tråkigt eller vara tyst ibland. Ditt barn låter som definitionen av en snöflinga ❄️

              Haha exakt. Och att personen säger att den inte ”fattar slutsatsen öht” bekräftar ju bara slutsatsen ännu mer haha

            ”Min unge kanske blir odräglig”… Det är väl precis det motsatta man vill med ens barn? Och då behöver man faktiskt hjälpa till på det viset att man från början visar barnet vad som är rätt och vad som är fel. i våran familj har vårt liv fortsatt i stort sett som vanligt när vi fått barn. Barnet hänger med på det vi gör. Det är ett barn och barnet behöver inte vara i centrum. Ett barn som blir odrägligt, gillas inte av någon.

          Håller SÅ med dig!

            Era snöflingor kan leka ? och avbryta varandra! ??

              Oj jag kanske svarade fel. Håller absolut inte med snöflingans förälder ⬆️

        Beror väl lite på uppfostran också? Lära barnen redan från början vad som förväntas?

      Det beror ju på åldern på barnet. Mina stora barn får inte avbryta hur som helst. De är 7 och 11. Man får lära sig att vänta på sin tur och respektera när någon annan pratar. En tvååring är ju en annan femma.

      Om de avbryter mitt i en mening säger jag ” nu pratade jag/kompisen, du får vänta” och när personen pratat klart uppmärksammar jag barnet.

      Skulle säga att barnets ålder är avgörande där.

        berätta mer

      Läste en sak om det här som jag aldrig tänkt på tidigare. Att många säger att barn bara får avbryta eller liknande om det är något viktigt. Men hur ska ett barn veta vad som är viktigt i vuxnas ögon? Att typ först fråga vad det handlar om och sen säga om dom ska vänta eller inte.
      Ögonöppnare för mig iaf.

        Intressant! Jag tror att barnen lär sig detta och så länge föräldrarna hanterar det på ett rimligt sätt så är det nog inte så dumt! Om du tänker dig hur du som vuxen agerar: du skulle väl inte avbryta två personer bara för att säga typ ”åh jag åt en så god pasta igår!” Men om du ser att den ena som pratar håller på att gå rakt mot en hal isfläck så avbryter du: ”akta isfläcken!”

        Detta är helt socialt accepterat och en självklarhet för oss vuxna. I något stadie lär vi oss detta.

        (Camilla, varför är jag i mod?)

      Jag förklarar för mina barn i förväg om jag vill få prata ostört med en vän. Tex ”Igår hade ni kompisar här hemma och fick leka utan att mamma avbröt eller störde. Idag ska jag ha en kompis här och det är längesen vi sågs så då vill jag få prata med henne ifred precis som ni får göra med era kompisar.” Sen ser jag till att de har ätit, har något att göra osv innan min kompis dyker upp. Funkar toppen, barn förstår bara man förklarar. Sen tror jag på att om man ger barnen massor med tid och uppmärksamhet i vardagen så är det så mycket lättare att ”kräva” lite privacy när man behöver det. Andra tillfällen umgås vi alla tillsammans men då är det samma regler för vuxna och barn, avbryt inte när någon pratar, var trevlig osv.

      Ganska mycket. Det är därför jag helst umgås med mina vänner utan att barnen är med. Jag gillar att fokusera på den jag talar med och det kan jag inte göra om jag samtidigt har mina barn runt mig.

      Har en bekant vars 4-åring dominerar exakt alla sammanhang de befinner sig i. Han pratar (skriker) rakt ut och kräver total uppmärksamhet. Säger man till så börjar ungen gråta och ska daltas med för att han blev ledsen. Det har gått till den gräns då släkt och vänner får be barnet vänta för att alls kunna föra ett normalt samtal. Mamman är alldeles för rädd för att säga till sitt eget barn. Hade jag betett mig så som barn hade mina föräldrar skickat upp mig på rummet direkt, men gör man inte så nu för tiden?

        Varför tänker jag att det är så Lisa i serien Bonusfamiljen uppfostrar sina barn haha

        Mammor idag tror att deras barn inte kommer att älska dom om dom säger ifrån. Istället blir dom nedtrampade av sina ouppfostrade ungar. Barn mår bra av kärlek och regler.

      Min son avbryter ganska ofta, både mig & min vän när vi pratar.
      Jag ber han vänta på sin tur ”nu pratar mamma med sin kompis, du får vänta tills vi pratat klart” gör han likadant mot hans pappa, säger pappa till också.
      Fubkar inte det, så säger kompisen till våran son, vi har litet umgänge så dom är kompis med sonen också. Vi har inga problem med det & det funkar ofta & vi tycker det är helt okej. Vi avbryter inte honom när han pratar med sina kompisar. Han är 5år & kan ta det.

    Det dagens ungdomar kallar glow, kallade jag och mina vänner flottig hud. Bara vi eller var vi de enda som jobbade med att få bort vårt ”glow”?

      Det ser ju bara svettigt ut att ha glow.

      Det gäller att det ska vara på rätt ställen tror jag.

      Haha tänker samma varje gång de visar upp produkter som ger glow. Det glänser som feta tonårsansikteen

      Glow är väl ändå något visuellt och inte en känsla, så hur mjuk din hud känns när den är återfuktad är inte relevant i sammanhanget?

        Tänkte samma. Då många pratar pm glow är när se glänser i ffa pannan. När jag var 14 ish så ansågs de vara flottig hud och något man försökte sminka bort

      Det där går väl cykler? Jag är 28 och under mina tonår skulle man gärna vara så matt som möjligt. Idag tycker jag att lite glow kan vara fint, men inte så pass mycket att man kan spegla sig i pannan ?

      Tycker glow är jättefult.

        Ofräscht.

      Trender kommer och går. Det måste du väl förstå själv. Känns som att du bara vill säga att det är fult.

        Men det ÄR ju fult.
        Jag tror inte det någonsin förut varit inne med flottigt/glow ansikte. Så vad har cykler med det att göra?

      Har aldrig heller förstått.
      Svett är ofräscht, naturligt, men inte fräscht någonstans. Glansparier.. ?
      Sminkar jag mig vill jag se helst se
      fräsch ut.. (Då matt.)
      Förstår inte ”glow-hysterin” alls ☺️

    Vem syftar Anna Book på i sin senaste live? Hon vart så förbannad och ledsen.

      Du menar den näst senaste? Det är denna blogg hon pratar om. Den senaste (som också hade en svart bild) var 180° åt andra hållet, som om det var gjort av snällmedicin.

        Ja precis. Jag trodde hon först menade PW men var inte säker.

      Jag gissar på Carola utifrån Stjärnorna på slottet där Carola pratar om när hon stod och funderade på att ta sitt liv när hon var ung och olycklig.

        Ja och Anna var sur för att folk var ledsna för Carolas skull, men ingen är ledsen för Annas skull…..

    Det enda sättet är att hitta ett bättre erbjudande och att vara villig att gå om de inte matchar. Du kanske gillar den nya arbetsplatsen lika mkt? Skulle bli fysiskt sjuk om jag visste att jag blev så negativt särbehandlad som du blir med lönen.
    Lycka till, och ta ingen skit!

      Du kollar först, går på intervju, fixar löneförhandlingen, och sen presenterar du ärligt för din nuvarande vad du har fått för erbjudande. Antingen matchar hen eller så går du på direkten. Det är mitt tips iaf.

    Bästa sättet att få upp din lön är att söka annat jobb, kolla vad du kan få för lön där och sedan fråga ditt nuvarande jobb om de kan matcha det.

      Eller säg bara upp dig och byt jobb till det som erbjuder högre lön ?

        Jo men om man trivs på sitt nuvarande jobb så kan man ju ge det en chans på så sätt.

          Absolut kan man vara kvar om man trivs. Men jag personligen hade inte velat vara på en arbetsplats där jag känner mig orättvist behandlad (som ts uttrycker det). Då får man ju väga vad som är viktigast. Ett annat alternativ är ju att bara ta upp detta med sin chef, säga att man tycker man är värd högre lön pga x och y, och detta utan att ”hota” med andra jobberbjudanden man fått!

          Låter oroväckande att 4 andra sagt upp sig. Hur är det annars på din arbetsplats? Enda chansen att jag hade stannat vore om allt annat verkligen var toppen eller om det var svårt att hitta ngt annat..

            Nejdå, inte alls enda..

              Alltså enda yrket.

          Jobbar du för din skull eller någon annans skull?

          Verksamheter startar och avvecklas hela tiden. Det är upp till chefen att hitta något annat att göra om företaget inte fungerar.

    Min kollega har även blivit ett nära vän till mig. Idag fick jag reda på, då det kom på tal att hans sambo är svartsjuk, att han undanhåller för henne att vi umgås. Jag blev så obekväm och jag önskar att jag hade varit mer konfrontativ eller i alla fall frågat mer kring det men ibland är det svårt att finna sig i stunden.

    Förutom detta så har jag misstankar om att han kan ha mer än vänskapliga känslor för mig vilket ju gör det hela ännu mer rörigt.

    Känner mig lite lost. Det känns liksom som att han är otrogen med mig. Fast vi aldrig har varit intima och jag inte har mer än vänskapliga känslor för honom.

    Vad tänker ni? Hur kan jag göra för att det ska bli så bra som möjligt för alla inblandade? Bara försöka backa utan att säga något? Det känns svårt med tanke på att vi är nära och dessutom jobbar med varandra. Prata med honom? Hur tar man upp det? Är det bäst att jag tar upp både att jag misstänker att han har känslor för mig eller bara att jag inte är bekväm med att han undanhåller för sin sambo att vi umgås?

      Jag skulle backa. Svartsjuk sambo och du får vibbar från honom – varningsklockorna ringer.

      Backa eller bli vän med hans sambo också.

      Men backa bara, hur svårt kan det vara. Ni är kollegor, det är inte din barndomsvän eller något.

        Nej, det är en nära vän nu skriver hon ju. Är bara gamla vänner värda nåt? Varför ska en svartsjuk partner få bestämma?

          Hahaha jaa vad är en sambo jämfört med en kollega liksom!

            Man behöver ju inte välja? Det är sjukt att styra sin partner så, hon måste jobba med sin svartsjuka.

            Poängen är att det är hans sambo som har problem med sina känslor. Han kan väl inte ändra sitt liv för det? Förutsatt att han inte har känslor för kollegan förstås. Gillar verkligen inte tänket att andra människor ska ta ansvar för någons svartsjuka.

      Det är inte ditt ansvar om han döljer det för sin partner. Men du kan väl säga att det känns märkligt att han inte har berättat. Du ska inte behöva backa utan de paret behöver arbeta med att vara ärliga och kommunicera.

      Jag tycker att du ska backa. Seriöst, respektera tjejen han lever med (även om han själv inte verkar göra det) genom att ta avstånd från honom.
      Det här är så oerhört respektlöst

        Hon har inte gjort något fel i detta utan det är han. Lägg inte detta på henne.

          Hon gör ju jättefel också mot sig själv, hon vill garanterat inte egentligen bli indragen i drama och hon behöver få höra det, världen är full av singelkillar och hon flirtar med kollegan, annars hade hon inte skrivit här om att hon ”blivit vän” med honom och hans sambo är oroad.

            Varför har hon gjort fel om de bara umgåtts vänskapligt och hon först nu fick veta om svartsjukan?

              Det ☝?

            Jag har ju inte flirtat. Blir inte ens attraherad av män. Vad är det du inte förstår?

              Haha så klockren!

            Hon skrev ju inget om att flirta??

            Vart står det att hon flirtar med sin kollega? Hon är ju rätt tydlig med att det är enbart vänskap. Måste man vara flirtig med alla manliga vänner man har?

              Ja, gud. Jag hoppar på varje man jag ser som jag inte är släkt med och ger mig inte förrän vi ligger! Nåt annat går inte!

          Eh.

          Jag har svårt att ta den här kommentaren på allvar där slaveri blandas in det hela.

          Vart köper du dina kläder anonym 20:45?

        Hon respekterar ju?? Hon har inte raggat på honom. Herregud, man äger inte sin partner…

        Varför läser så många in att TS vetat om det här länge och gör fel? ?

          Haha ja, jag skrev trots allt att jag fick reda på det idag. Misstankar om att han kan ha känslor har jag haft från och till ett tag, men jag har inga bevis för det, bara en känsla.
          Det märks att det är väldigt känsligt på folks reaktioner. Det kan jag förstå, jag tycker ju inte heller om att han undanhåller det vilket jag var tydlig med. Men det var snabba antaganden från vissa om att jag flirtat hejvilt med honom.

            Verkligen! Det går snabbt med antaganden här ibland ? Hoppas du kommer fram till något bra iaf.

              Tack snälla! Jag får fundera på hur jag ska göra.

            Jag kan ju inte låta bli att undra varför du tror att han vill mer med dig, om du inte attraheras av män..? Är han en så nära vän med dig, bör han väl också veta din läggning, alltså bör han inte va intresserad av dig..

              Man kan ju attraheras av någon som inte attraheras av en. Jag har tex attraherats av många heterotjejer och hoppats på att det ska bli något mellan oss. Jag har dessutom tidigare varit med män vilket kollegan vet och kan tänka mig att det gör att han tänker att jag kanske inte är så homo som jag säger.

              LOL har du träffat män någonsin? Jag önskar att det räckte med att säga att man är gay…

          Extrem svartsjuka (man identifierar omedelbart med partnern) eller man har blivit bedragen (& identifierar omedelbart med partnern). Ändå lite speciellt man inte inser det utan kritiserar TS & hotar henne med karma trots att det är ga uppenbart hon inte gjort nånting ??‍♀️

            Håller med. Tråkigt att man inte utgår från att personer är snälla/bra människor utan direkt läser in något negativt. Men det här forumet är ju ofta så så jag kanske inte ska förvänta mig nåt annat ?

            Det är speciellt, men faktiskt är jag inte förvånad. Det finns alltid en bunt människor som är en parodi på sig själva när någonting sådant här ens diskuteras. Helst skulle de kanske vilja låsa in sina partner i någon bunker…

      Han är inte intresserad av dig. Jag ska förklara hur det ligger till; han är konflikträdd. Han vill ha kakan och äta den dvs pleasa sin sambo samtidigt som han behåller sin vänskap med dig.

      Frågan är kanske om det är du som är intresserad av honom? I och med att du vet om sambons svartsjuka och skiter fullständigt i det…

        Nej, jag är inte intresserad av honom. Är inte ens lagd åt det det hållet.
        ”Skiter fullständigt i” – jag fick reda på det idag och jag skrev ju att jag blev illa berörd och tänker att jag antingen behöver backa eller prata med honom.

        Men herregud, varför ska man tassa på tå kring människors ologiska svartsjuka? Hon är uppenbarligen inte intresserad av honom mer än som vän och om killen ger sin sambo andra vibbar är det deras problem att lösa. Det enda ts kan göra är att vara ärlig med att det känns obekvämt för henne att han döljer deras umgänge för sin sambo och sen berätta om sin senaste dejt för att verkligen kila in vänskapen mellan dom.

        Självklart ska man skita i en överreagerande partner. De borde söka hjälp.

      I framtiden när du har en relation så dyker det upp en kollega och blir vän med din man… och hon undrar vad det är för fel med att ni är ”vänner ”…
      What goes around comes around. Gör som du känner men tänk på att karma is a bitch.

        Jag har varit i relation där min partner har umgåtts nära med kollegor. Jag har inte varit svartsjuk över det. Jag har själv också umgåtts nära kollegor tidigare när jag har varit i relation. Min partner har inte varit svartsjuk över det. Men det som är skillnaden är ju att vi har varit ärliga. Vilket han ju inte är, och det fick jag reda på idag. Och som jag skrev känner jag mig ju därför obekväm och vill backa eller prata med honom. Men absolut, karma kommer säkert åt mig för att jag har blivit kompis med en kollega.

        Det är väl superbra? Kul att ens partner har vänner. Blir misstänksam mot män som bara har manliga vänner..

          Nej tvärtom.

            Inte för mig. Det är bra om han ser kvinnor som jämlikar och möjliga vänner och inte bara på ett sexuellt eller romantiskt sätt. Mer modernt.

        Karma is only a bitch – if you are.

      Äh skit i det. Var vänner, fortsätt som vanligt. Uttrycker han nåt om intresse eller försöker nåt så får du ju markera och kanske ta avstånd. Hennes svartsjuka är inte ditt problem om ni inte gör nåt över gränsen. Man måste få ha vänner.

      Heter han Dennis?

        Nej.

      Fast nu vet vi ju faktiskt inte om det är så att sambo är svartsjuk pga hon märker av att han inte är som han brukar..? Många märker om ens partner börjar bete sig annorlunda, undanhåller saker osv vilket ofta kan leda till svartsjuka. Ännu märkligare att han undanhåller er vänskap för henne, bara det ger lite fog för hennes känslor i mitt tyckte.

    Jag ska flytta från min sambo.
    Jag har gjort slut och sagt att jag inte orkar mer.
    Om en månad flyttar jag och vår gemensamma dotter.
    Han har ett missbruk och tar återfall på återfall och jag har insett att det aldrig blir bättre.
    Vår dotter är två år och jag märker hur hon försöker få sin pappas uppmärksamhet, men han ligger mest i soffan och tittar på sin mobil. Igår kunde han inte byta blöja utan frågade om jag kunde göra det. Orsak: han hade självsprickor på händerna.
    Ja, ni hör ju vilken nivå det ligger på.
    För några dagar sen frågade han vad hennes personnummer är.. han har noll koll.
    Utåt låtsas han vara den underbara pappan som är så otroligt barnkär och rolig. Men hemma är han en egoistisk latmask som mest pratar om sina problem och sina krämpor. Han har ont i en tand, huvudet, en tå, magen, svårt att andas, med mera. Allt kretsar kring honom och vad han känner, vill och gör.
    Vår dotter har börjat bli otroligt mammig och skriker rakt ut ibland om han ska försöka ta henne. Jag tror att hon känner hans ointresse.

    Jag känner en stor oro för hur detta kommer att påverka henne längre fram i livet? Kommer hon att känna sig övergiven? Oälskad? Söka sig till äldre män för att hitta någon slags fadersgestalt? Hon är ju bara två år men mina katastroftankar maler.
    Han har barn sen innan som är tonåringar och dom säger att han bara bryr sig om sig själv, så jag är nästan helt säker på att min dotter kommer att uppleva samma sak som dom.

    Jag känner mig så jävla lurad, när vi träffades pratade han direkt om hur mycket han älskade att vara pappa och att han skulle vara uppe varje natt om vi skaffade en bebis.
    Han vaknar inte ens när hon ska ha mat.. finns det någon som upplevt samma och kan ge mig lite pepp?
    Hur ska jag göra för att min dotter ska känna sig älskad och må bra?

      Även en latmask till pappa är bra. Svårt för dig däremot. Men blir det lättare med varannan vecka?

      /En som känner sig igen i en latmask till pappa

        Eftersom han har ett missbruk går det inte att ha varannan vecka.

          Om han förnekar att han har missbruk så kommer han ju få halva tiden med dottern ändå. TS måste verkligen ha mycket på fötterna och väldigt konkreta bevis som håller vid ev tvist.

        Varför skulle det va ”bra”? Dessutom, en missbrukare som bara verkar bry sig om sig själv. Wow, vad bra…

      Ja jättetrist att det är denna pappan din dotter har. Men hon har dig som mamman❤ som visar att kärleken till henne och att hon ska ha det bra är viktigare än ngt annat.
      Det är bra och stort att du satt ner foten mot honom och dragit en gräns.
      Men tro mig, det blir mindre trasigare individer av att växa upp med en ensamstående mamma än att växa upp i hem där ngn är i aktivt missbruk.
      Vad är det för missbruk han har och har su stöd? Annara kolla upp och sök dig till anhörigstöd!