Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

616 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Vad tror ni, vem är denna kompis Mona skriver om?

    ”För 7 år sedan började jag äta antidepressiv medicin. 100 mg/dag. Allt det här med min äldsta dotters v*ldtäkter under sin barndom, höll på riktigt att knäcka mig när det flöt upp till ytan.

    Fick dock vara tyst i bloggen de första två åren efter avslöjandet. Detta pga av förundersökning m.m.

    Mitt sätt att läka är att prata och det gjorde jag. Skrev ett långt inlägg i bloggen och då kom nästa smäll. En nära vän, som idag är välkänd i en viss bransch varför jag ”ser” henne överallt, skällde ut mig efter noter och menade att jag ”red på någon annans historia”. Att jag sökte uppmärksamhet på bekostnad av dottern när jag berättade i bloggen. Jag gick i taket. Hon var som sagt en mycket nära vän, som jag dessutom hjälpt in i sin nuvarande bransch, där hon idag gör succé. Jag fimpade henne på 0,2 sekunder.

    ett långt inlägg i bloggen och då kom nästa smäll. En nära vän, som idag är välkänd i en viss bransch varför jag ”ser” henne överallt, skällde ut mig efter noter och menade att jag ”red på någon annans historia”. Att jag sökte uppmärksamhet på bekostnad av dottern när jag berättade i bloggen. Jag gick i taket. Hon var som sagt en mycket nära vän, som jag dessutom hjälpt in i sin nuvarande bransch, där hon idag gör succé. Jag fimpade henne på 0,2 sekunder.”

    (Jag censurerade själv ordet ovan i ett försök att inlägget inte ska fastna i modd).

      Är det inte C S?

      Tänkte på hon Christina Stielli. Hon var ju bundis & bästis med henne innan. Haha, så TYPISKT Mona att ta åt sig äran för någon annans framgång! Dessutom tycker jag det känns som st väninnan hade rätt ang detta; hon skor sig oerhört mkt på äldsta dottern och att hon blivit sexuellt utnyttjad.

        Det tänkte också att det skulle kunna vara Stielli. Men förstår inte HUR Mona skulle hjälpt in henne i branschen, Stielli var väl känt, skrivit böcker och allt innan Mona kom in i bilden 🤔 Håller med din sista mening.

      Dessutom har Mona skrivit om det här tidigare, hon måste vilja att konflikten ska fortsätta.

        Japp, hon har skrivit om det här minst nägra gånger förut. Förstår inte varför hon måste dra det upp igen, speciellt när hennes inlägg skulle handla om hennes medicinering.

      Är det inte hon med butik på Ekerö? Som hon åkte utomlands med?

        Menar du Plain Vanilla-Johanna? Med henne bröt Mona upp för länge sedan, innan fallet med Monas äldsta dotter.

          Hon bröt ju med en hel hög med ”vänner” ett tag. Nu har hon bara goda, vackra och underbara vänner. Undrar hur många som rensat bort henne av den skaran?

    Någon som fått hjälp av antidepressiva vid PMDS?

      Ja

        Berätta mer, är trött på att typ vilja ge upp större delen av månaden..

      Ja! Antidepp har räddat mitt liv! Ville dö en gång i månaden men nu kan jag fungera som en normal person. Äter bara ca 5 dagar/månad men det gör en enorm skillnad!

      Äter 14 dagar i månaden – har förändrat mitt liv! Skulle provat tidigare.

    Någon gravid här ikväll?

      Eller någon som är smygkär i kollegan kanske

        Team depp eller team heard??

          Depp

            Depp

          Depp

          Tycker det är så tydligt hur gemene man inte kan hålla två tankar i huvudet utan allt ska ställas till sin spets, alltid. Antingen ska hennes barn kokas i en mikro eller så är Depp en vidrig våldtäktsman som ska låsas in utan bevis. Alltså Metoo var oerhört viktigt och mäns våld mot kvinnor är ett reellt fruktansvärt problem – och Depp är INGET helgon och har även han sin beskärda del misogyna tankar som majoriteten av alla män i 50-årsåldern (och yngre) har – MEN AMBER HEARD LJUGER. Kanske inte om exakt allt men uppenbart om tillräckligt mycket för att inget hon säger går att lita på. Hon har åkt dit på lögn efter lögn efter lögn och är den mest skadliga för Metoo.

            Fanns det inte ett helt inlägg om det här idag?

          Depp alla gånger.

          Depp ❤️

          Heard

          Depp

        Eller gravid OCH smygkär i kollegan 😉

          🙋‍♀️ Nåja nästan i alla fall. Gift med små barn

          Gravid MED kollegan. I smyg.

            😂

          Kär i fd. kollega men i min man också?!

            Samma här. Man kan ju ha känslor för flera.

          Eller gravid med Depp och, kär i smyg i Amber.

            Vilken soppa!

            Men var är kollegan då??

              Amber är min kollega.

        Jepp! ❤️😄

          Nej usch, kom fel. Inte gravid.

            Bara kär.

              Jag med. Hållt på 9 månader nu! När går det över?

                Graviditeten? Den borde gå över efter cirka nio månader, annars bör du kontakta din barnmorska.

                  Hahaha. En sån har jag inte som tur är! 😄

          Depp?

        Check på den för mig. Kan bara inte släppa känslorna för kollegan.

          Nä svårt när man ses varje dag tänker jag? Men vill inte sluta heller för han är så himla bra att jobba med (svårt att hitta i mitt jobb!) och vi är typ vänner.

      Nej det känns väl lite omodernt att vara gravid?

        😄

        Haha håller med, vem är inte gravid just nu…

      Nix. Men börjar bra med första inlägg som gnäller i förväg på innehållet😂😂👏🏼

        Gnäller? Jag undrade. Vore kul att veta hur många vi är😊

          Och om jag säger att jag är gravid. Vad ska du göra med den informationen?

            Ja.. vad ska man med informationen om vad folk pluggar, vad de jobbar med, tjänar, sparar, tror på i en rättegång eller något annat? Kul att veta bara. Förlåt om det var en känslig fråga😅

          (Men verkar tyvärr inte vara så många här ikväll..)

            Hehe jag är gravid, vecka 36. Dock inte med kollegan men jag och min man hade samma praktikplats för 10 år sedan

      Ja, v 11+3

      Nää

    Ni som har syskon! Hur är eran relation till erat / era syskon idag? Har ni mycket gemensamt? Umgås ni ofta?

      Har en bror. Bor 4 h ifrån varandra så blir mest vid sommar, högtider och enstaka helger vi ses men facetimar kanske 3 gånger i månaden och skickar sms några gånger i veckan. Har även kontakt med svägerskan.
      Älskar min bror men gillar han inte alltid. Vi är väldigt olika och har olika åsikter om saker och ting. Vi hade inte varit vänner om vi inte var syskon men ändå är han en av dem jag litar på allra mest och skulle göra det mesta för!

      Har en syster och vi är otroligt nära, kan verkligen prata om allt! Vi träffas inte jätteofta men pratar varje dag i telefon.
      Har även en bror, vi har inte världens närmsta kontakt men pratar då och då, ingen speciell anledning till varför det är så. Hade önskat bättre relation med honom dock.

      Har 5 syskon och vi umgås varje vecka! Alla kanske inte alltid kan vara med, men i någon konstellation i varje fall. Vi har även en snapchatgrupp där vi hörs mer eller mindre hela tiden.

      Icke existerande.

      Har 2. Ett bor 10 min bort, vi hörs/ses 1-2 gånger om året. Det andra bor 4 timmar bort, vi ses 2 gånger i månaden kanske? Vi har inte så mycket gemensamt men det finns barn där som jag gärna vill träffa.

      Har en syster på mammas sida som jag vuxit upp med, hon står mig närmast av alla idag. Sedan fyra syskon på pappas sida där min bror sade upp kontakten med mig då jag valde att behålla min del av arvet efter pappa istället för att ge bort det till bror. Han var en jag också vuxit upp med varannan helg. Övriga tre syskon bara finns där ute och lever sina liv.

      Så svar, jag och syster pratar varje dag och umgås ganska ofta. Vi har väldigt mycket gemensamt, men där är också en åldersskillnad på tio år vilket gör att vi sällan varit synkade tidsmässigt.

      ✨icke existerande✨ så pass att han inte ens svarar på grattis-sms mär han han fyller år 🙂

      ✨icke existerande✨ så pass att han inte ens svarar på grattis-sms när han fyller år…

      Varför inte. Alla e olika

    Min vän fick barn för snart ett år sen och jag känner att vi glider isär mer och mer. Missförstå mig rätt, jag förstår att prio ett nu är hennes barn och nyblivna familj och jag förväntar mig inget annat.

    Men under snart ett år har jag hela tiden kontaktat henne, frågat om hur de mår och när vi ska ses. Hon har gjort det några gånger men nu har det gått över en månad sen vi hördes och sågs sist. Ena delen av mig vill se hur långt tid det kan ta tills hon hör av sig, medan andra av mig vill ringa nu.

    Hon är den första av oss som fått barn och jag säger det än en gång, jag menar inte att hon ska ringa mig stup i kvarten för jag har full förståelse över att hon har mycket att tänka på. Känner mest att jag vill ventilera och undrar hur ni hade gjort i min situation? Det är en vän jag gärna vill ha kvar och jag älskar henne och min guddotter.

    Ha en fin kväll 🥰

      Hör av dig till henne! Va den som tar initiativ!
      Jag var själv först bland mina kompisar att få barn och jag kände mig så himla trött och orkeslös första tiden. Orkade knappt med min man så desto mindre mina vänner. 🤪 Dock blev jag alltid så glad och fick energi av att mina vänner tog initiativ, gjorde det ”enkelt” att ses genom att tex komma förbi med mat osv. Håll ut och möt henne!

      Berätta för henne hur du känner så ni kan prata om det. Det kan vara svårt att prioritera annat än bebisen första året, men det brukar bli enklare när barnet är lite äldre.

      Vad tråkigt. Tycker det beror lite på vsd du förväntar dig? En massa kvalitetstid eller sena kvällar kanske inte är möjligt.
      Men om du är anpassningsbar och kan tänka dig att typ komma dit när det är lunchdags (och barnet kanske sover) och sen leka lite med barnet, en promenad ibland, följa med till en lekplats med picknick osv så är det verkligen hennes fel och förlust om ni inte ses.
      Jqg tröttnade ganska snabbt på en vän som va totalt ointresserad av att anpassa vår vänskap till mitt nya liv.
      De flesta av mina vänner har barn men några få har det inte. Det är absolut ett par av de vännerna som också kan tänka sig att ses hemma och käka pannkakor och kolla babblarna ngn gång då och då som jag också prioriterar att träffa på en middag eller drink när den möjligheten finns.
      De få kvällarna/eftermiddagrna jag har utan barn avsätter jag till vänner som också visat att de prioriterar mig och vår vänskap även om vissa delar i mitt liv kanske är tråkigt för de nu.

      Att bli förälder är väldigt omvälvande för många och alla hanterar första tiden på olika sätt. Vet du hur hon mår? Hon kanske mår dåligt eller får alldeles för lite sömn och därmed inte tänker på att höra av sig. Vissa får ju också förlossningsdepression. Om jag var du skulle jag kanske backa lite men även visa att du finns där för henne.

      Var den som gör av dig mest under en period, fråga henne gärna hur hon önskar att er relation ska se ut just nu. Vilken fin vän du verkar vara!

      Hör av dig till henne!
      När jag fick mitt första barn var jag helt slut. Orkade knappt ta hand om mig själv. Hon hade kolik och sov fruktansvärt dåligt. Jag orkade inte höra av mig till mina vänner eller familj.
      Däremot blev jag alltid så glad när vänner hörde av sig till mig, det gav mig mycket energi.
      Så jag tycker du ska höra av dig! Fråga hur hon mår, om hon vill ha hjälpt med något, eller laga någon god mat och ta med dig hem till henne? Sånt uppskattas! 🙂
      Och om du dessutom uppskattar henne som vän tycker jag absolut du ska höra av dig. 🙂

      När man har vänner som får barn får man helt enkelt vara den som tar större initiativ ett tag, för vännen har tusen andra händelser och känslor att bearbeta och tänker säkerligen på dig ibland med men sen kommer tio andra saker i vägen. Var inte stolt. Ha tålamod. Du ger henne energi när du hör av dig!

      Jag kan håll med om att man måste visa lite extra förståelse för en vän som fått barn, kanske vara den som ringer/smsar mer, men det gäller under en period. Nu har det ändå gått ett år, jag tycker att båda parter har ansvar i en relation för att den ska funka. Vad händer om du får barn snart? Kommer hon då ta över det ansvaret? Annars kommer eran vänskap som det låter rinna ut helt i sanden. Så nej, jag tycker att du ska prata med henne, inte bara fortsätta vara den som tar initiativ. Förklara att du vill finnas där men att du också behöver din vän.

    Har ni någon låt ni kopplar till era barn/sambo/hund eller likande?
    Min son somnade alltid till, kent – palace and main.
    Inte den bästa texten i men det finns värre 😅
    Vilka är era? 🥰

      On the road again kopplar jag till min änglahund ❤

      Älskade ängel (som är med i Bert) skrålade jag och min tonårskärlek tvåstämt när vi åkte runt på moppe.

    Ni som är gifta och har haft ett bröllop för både familj och vänner – är det något ni ångrar eller hade gjort annorlunda?

      Maken.

        Den där hade man ju inte hört förr.

          Det var det enda jag ångrade så vad ska jag säga?! Bytte ut honom men med den nya är jag inte gift så där finns inget bröllop att ångra.

          Förutom honom var vårt bröllop underbart och jag ångrar absolut inget annat.

            Det var en liknade tråd för ett par veckor sedan där någon sa exakt samma så kändes mest som ett försök att vara lite rolig.

              Jaha, den tråden har jag inte sett. Det här var bara ett ärligt svar.

      Nu i efterhand ångrar jag att vi bjöd så många kreti och pleti som vi knappt umgicks med. Hade velat ha ett mindre bröllop med bara de närmaste.

      Ångrar typ hela bröllopet. Så menlös grej egentligen. Asstressigt och dyrt och jättejobbigt.
      Glad att jag är gift, men hade stort bröllop för hans skull. Hade helst gift mig med två vittnen typ i en park eller nåt. Menmen

        Bigami är förbjudet i Sverige, varför gifta dig med två vittnen?😂

          3. Vittnen
          Vid vigseln ska två vittnen närvara. Brudparet själva ordnar med vittnen. Dessa kan vara släkt eller vänner till paret, vittnen måste vara myndiga och ska kunna uppvisa legitimation. Uppgifter på dessa vittnen (namn, bostadsadress, postadress) ska lämnas till vigselförrättaren senast 2 veckor före vigseln.

            Jo fast texten är skriven så det står att hon ska gifta sig med två vittnen. Inte med två vittnen närvarande. Personen som skrev om bigami skämtar alltså

              Precis😀

          HAHA!!

        Jag känner typ tvärtom haha. Gifte mig i rådhuset och vi hade med två vittnen, sen käkade vi på fin restaurang. Det var typ det. Hade hellre haft rolig fest med familj och vänner men min man ville inte det och mamma vägrar ”resa” så det blev en besvikelse helt ärligt.
        Men tänkte ta igen det med stor fest när jag fyller jämnt om några år. 🙂

      Skulle haft en riktig fotograf känne rjag. Och bröllopstårta även om det var ett litet bröllop.

        Vänner: ALLTID TÅRTA PÅ BRÖLLOP!

          😄
          Gillar egentligen inte tårta ens, men tycker bröllopstårtor är så fina. Funderar på att ha en fest när vi firar tio år som gifta och ha en då.

      Måste svara här för jag älskade mitt bröllop. Vi bjöd verkligen alla, vänner, familj, folk fick ta med barn och bebisar etc. Vi hade nästan inga pengar så allt gjordes budget. Fixade stans billigaste catering, köpte all öl och vin själva och la alla pengar vi fick över på ett liveband som spelade till 03. Det var mitt livs bästa fest! Utan tvekan. Aldrig haft så kul!

      Vi sparade ju in på fotograf, kläder, maten var helt ärligt inte supergod. Men jag känner att det inte heller var så viktigt i slutändan. 😉

      Jag hade haft början av dagen med att servera mindre alkohol för gästerna 🙈 många blev lite väl fulla då vi började 14 och slutade 00.45 😅 men annars super rolig vigsel och fest och har föreslagit för mannen att vi måste ordna nåt liknande snart 🙈

        Nu skulle också dock min brudfrämma vara en annan..

      Ångrar att vi inte tog en gruppbild på alla.

      Ångrar att vi inte filmade, åtminstone snuttar. Var ett gäng år sen så mobil-filmande var inte en grej då.

    Jag haaatar att städa men ska flyttstäda om en månad så behöver era allra bästa tips 😅

    1. På spisen (induktionshäll) är det märken vid ena platten. Det går inte bort när jag använder disktrasa. Jag tror märket kommer från att det har kokat över och sen lämnat märken efter sig eller något?

    2. I badrummet så har vi kakel. I fogarna är det mörkare mellan plattorna liksom. Det försvinner inte med en vanlig tvättservett. Hur får man bort/bleker en sådan beläggning?

      1. Electrolux vitro

      2. Bikarbonat och ättika. Låt verka en stund och använd sedan en skrubbsvamp eller borste

        Bikarbonat och ättika jämnar ut varandra och blir neutralt kör på ena.

      Induktionshällen- köp speciell rengöringsmedel för induktionshäll och tillhörande metallskrapa.
      Badrummet: ska också finnas bra medel. klor till exempel.

      Oj alltså när man flyttstädar så räcker det inte att använda disktrasa och tvättservett???
      Men för spisen: testa spisskrapa. För fogarna: testa mirakelmedlet eller ocean kalkbrott

        KalkBORT*

      Skrubba bort smutsen i fogarna med borste eller gröna sidan av en svamp (eller scrub daddy/mommy). Om fogarna missfärgats finns det nog inte så mycket du kan göra. Eventuellt nån blandning med ättika och bikarbonat som bleker. Se vad ekotipset säger.

      2. Ångmaskin!!! Smutsen bara rinner bort utan några kemikalier
      Sååå tillfredsställande

      1. Använd hällskrapa eller testa med att gnugga med en sockerbit + en droppe vatten.
      2. Blanda bikarbonat och vatten till en pasta och stryk på fogarna med tex tandborste, låt verka i 15 min och gnugga bort med tandborsten.
      Tipsar om ekotipset på Instagram, många bra städtips! 😊

        Nej socker repar! Gör rent med riktig spisrengöring

          Blött socker repar inte glas. Metarial som är mjukare än det det gnuggas mot kan inte repa.

            Upp till var och en att prova om man vill. Jag rekommenderar det INTE.

        Socker ska du inte gnugga på en spishäll. Aj aj.

          Rengjort min häll med blöt sockerbit, ser numera ut som ny. Inga repor. Gjort samma med stekpannor 👍

            Blev repor på min 😪

              Samma här.

      1. Gnugga med lätt fuktad sockerbit eller glashällsskrapa om det är fastbränt som inte går bort. Är det en fläck som inte går bort brukar jag alltid testa med en ”magisk svamp”.

      2. Köp en fogborste och blå wc-anka och skrubba loss.

      1. sockerbit (inte snabbsocker) doppa i lite lite vatten och gnubba, byt ut när den smulat sönder.
      2. bikarbonatpasta (https://www.ekotipset.se/blogg/2019/9/18/rengr-kakelfogarna-miljvnligt-med-bikarbonat)

      Alla tips från Ekotipset.

      lycka till!

        Båda var vi gjort och det funkade så bra, använde först en tandborste i badrummet men det var så mycket så tog en större och grövre borste som funkade super!

      1. Köp tjänsten flyttstäd!
      2. Köp tjänsten flyttstäd!

      Min allra bästa tips: betala för flyttstäd! Jag gjorde det senast jag flyttade och det var typ det bästa jag gjort länge (trots att jag fick betala hela summan själv utan rot-avdrag).

        Inte ROT utan RUT

      Brukar skrubba fogar med en riktigt hård borste och såpa. Jag tål inte lukten av ättika.

        Samma här. Ättikatipsen som är överallt. Klarar inte av lukten. Det stinker förfärligt så man får ont i huvudet och det sticker i halsen.

      Euroscrubby och universal allputsmedel. Inte tillsammans med de två produkterna funkar till ALLT!
      Båda finns på Cervera men även i andra butiker. Jag städar inte utan dessa två. Medlet är ganska dyrt men det tar aldrig slut.

      https://www.cervera.se/produkt/universal-allputsmedel

      Helt ärligt så om du har möjlighet ta in flytthjälp. Tycker alla gånger det har varit så värt. Att bara kunna ta sitt pick och pack och inte behöva tänka på det mer. Med skatteavdraget är det värt timpengen….

    Vad tror ni om Biancas talkshow? Succé eller inte? Tror själv på succé och ska bli intressant att se vilka internationella gäster hon ska ha med. Samt om det stämmer att denna talkshow kommer inte hålla den svenska standarden av talkshows, utan mer den internationella med pompa och ståt!

      Inte. Förstår inte varför internationella kändisar skulle vara intresserade av att ställa upp på detta. Bianca är bra på mycket men tror inte talkshow är hennes gebit.

        Förstår inte heller det. Och jag undrar också hur hon ska få kändisar att öppna upp sig och vara ärliga och prata om allt, eller vad hon sa, kommer inte ihåg ordagrant.

      Hur skall hon kommunicera med sin internationella gäster? Hennes engelska är bedrövlig

        Av det lilla jag har hört så talar hon bättre engelska än vad majoriteten av oss ”vanliga Svenssons” gör. Men jag kan ju ha fel såklart, har som sagt bara hört lite grann.

      Undrar vad målgruppen är. Oavsett kommer ju hennes fans kolla, men det känns som att väldigt väldigt många är mätta på henne/Wahlgrens så det vill till att hon är BRA om Wahlgrensmätta människor ska titta.

    Min lillebror har länge mått dåligt men på sistone har det blivit så mycket värre. Han träffar numera inga människor alls utan isolerar sig iprincip på sitt rum, pratar knappt ens med oss i familjen, och jag kan typ inte bjuda hem folk heller för det tycker han är jättejobbigt. Nyligen har han också utvecklat en selektiv ätstörning som bara verkar bli värre o värre. både jag och mina föräldrar känner oss så maktlösa, han är myndig så han kan inte tvingas till nån sorts vård även om det är väldigt tydligt att han skulle behöva det. Vad fan gör man?

      Har inga tips för hur du ska hjälpa lillebror men för ditt eget måendes skull vore det kanske bra om möjligt att hitta ett eget boende istället för att ni båda som myndiga bor hos föräldrarna. Då får du lite distans och ett eget liv och kan han folk över osv.

        Men hon kanske vill ha fokus på lillebror just nu och utöver det kanske föredrar att bo kvar hemma av andra skäl också?
        Varför måste ditt råd nödvändigtvis utgå från att hon ska må bra genom att flytta?

        Angående lillebrodern, kan någon familjevän/släkting komma och umgås lite med honom? Kan ni prata med honom om att kontakta till exempel psykolog via videosamtal på Kry, Mindler etc? Så kan han ta första steget utan att lämna hemmet.

          Ja sa aldrig att hon måste flytta, det var bara ett förslag. Svårt att få 4 vuxnas behov tillgodosedda under ett och samma tak. Speciellt om hon och brorsan är i en sådan ålder när de vill ha egen frihet och ett eget vuxet liv men lever i samma konstellation som när de var barn.

            Om en familjemedlem är sjuk så har de andra normalt sett inte fokus på att få sina vanliga behov tillgodosedda!
            Psykisk ohälsa är en sjukdom lika mycket som cancer. Skulle du säga till henne att fokusera på sina behov och flytta om brorsan hade cancer?

              Hon uttryckte att hon inte kan bjuda hem folk för att han tycker det är jobbigt, men mellan raderna tolkar jag hennes text att hon också tycker det är jobbigt. Det verkar alltså som att hon månar om sin bror men också vill att resten av familjen ska må bra (inklusive henne själv).

          Ang att flytta hemifrån är jag inte riktigt i det stadiet än av olika skäl. Det skulle såklart göra att jag till exempel kunde ha folk över men i grund och botten handlar det ju om att jag vill att min bror ska må bra, att det går ut över oss andra i familjen är jättejobbigt men jobbigast är det för att det är ett tecken på att han verkligen inte mår bra.

          Han träffar vår mormor ibland vilket han nog mår bra av. Hon tyckte att han skulle gå till en psykolog men han verkar absolut inte vilja prata med någon, vet inte hur han resonerar men han totalvägrar verkligen.

        Så svenskt att direkt sätta sina egna behov först och dumpa familj/kille/vänner.
        Ts ville ha hjälp för att hjälpa sin bror, inte hjälpa sig själv må bra.

          Om TS bara brydde sig om sin bror skulle hon inte uttryckt hur hans mående påverkar resten av familjen. Det är bara en utopi att tro att någon, svensk eller ej, skulle helt gå upp i att bara tänka på andra och aldrig sig själv.

            Med svenskt menar jag privligierad och empatistörd.

      Jag tycker att man får ställa krav på att personen antingen söker vård eller flyttar ut. Sorry, men en vuxen kan ju inte diktera hur hela familjen ska leva oavsett hur dåligt man mår. Du bor väl också där och ska kunna ta hem kompisar om du vill det.
      Men jag antar att man kan ringa socialen och fråga vad man kan göra.

        Oj vad empatisk! Personen är ju förmodligen deprimerad. Ska man då tvinga honom flytta för att familjen ska kunna bjuda hem vänner? Socialen, vad ska de göra menar du?
        Vilket okänsligt svar. Alla kan drabbas av psykisk ohälsa, det är inget som går över för att man ställs inför tuffa ultimatum.

          Men va? Ska inte en vuxen människa längre ta ansvar för sin egen hälsa? Hur länge är det okej att vara deprimerad, må dåligt och bo kvar hemma? Tills man är 35?
          Ponera att man är vuxen i en relation och bara stänger in sig i ett rum och inte gör nånting och är deprimerad. Det går ett tag men sen måste man ju ta tag i det för en sådan människa går inte att leva med i all evighet.

            Är du deprimerad? Äsch, ryck upp dig bara!

              Hon skrev ju inte att personen skulle rycka upp sig utan att han borde söka vård, stor skillnad. Sen kanske det inte hjälper men att söka hjälp är ändå ett krav man måste kunna ställa. Familjen kan ju hjälpa honom med det.

                Vi lever i samtiden. Man får inte ställa krav på individer här.

                  Vi lever i samtiden. Jag och mitt mående går före exakt alla andra runtomkring mig!

            Henrietta en dag kanske du själv sitter där och någon du älskar är deprimerad.
            Då kommer du att förstå att sjuka familjemedlemmar tar man hand om, man räknar inte åren ”nu är du 35 och deprimerad, nu får du fanimej bli glad”.

              Okej. Ja men dåså. Man är alltså skyldig att inkvartera och försörja hur gamla närstående som helst, hur länge som helst. Har du inte råd eller ork? Det spelar ingen roll. Skulle du allvarligt alltså inte ställa några krav på din man om han blev deprimerad? Dom allra flesta skulle säga att det är orimligt att du skulle försörja och hjälpa honom år ut och år in utan att han behövde göra nånting.

                Håller helt med dig H. Min bror var likadan som ts beskriver och Det förstörde halva min uppväxt, har fortfarande men. Bara för att han inte ville söka hjälp. Det hann bli helt sjukt illa så det är även för broderns egna skull man MÅSTE vara hård och ställa krav. Dalta de är typiskt svenskt skulle jag säga.

                Alltså jag skulle absolut låta mina barn bo hemma om de mådde psykiskt dåligt MEN självklart måste de söka hjälp. Dessutom här man dem ju en björntjänst om de inte ens behöver delta i någon form av rutin hemma, såsom att man stiger upp på morgonen, hjälper till med hushållet då gott man kan. Är det värre än så, dvs att man inte orkar kliva upp så är ju läget väldigt allvarligt och man behöver verkligen professionell hjälp, troligen slutenvård. Ska man tillfriskna så är det ju jätteviktigt med stöd från andra men också att man hjälper sig själv. Man måste ändå kunna sätts gränser för så kommer världen där ute också se ut när man förhoppningsvis kommer tillbaka. Hur ska man kunna ha eget boende och jobb om man levt i åratal utan minsta ansvar själv?

                Man är inte skyldig till någonting. Du är fri att slänga ut dina vuxna barn eller sambo precis när du vill. Sjuka som friska. Du kan ställa vilka ultimatum och krav som helst.

                Kör på du!

            Det är okej att bo hemma hur länge som helst. Det är okej att må psykiskt dåligt. Folk gör sitt bästa. Väx upp.

          Ja han klarar nog inte att flytta och bo själv. Ring socialen och prata med en kurator.

          ”Alla kan drabbas av psykisk ohälsa, det är inget som går över för att man ställs inför tuffa ultimatum.”

          Mycket bra skrivet.

        Förlåt men jag har haft en extremt suicidal bror. Ditt svar är väldigt okänsligt.

        Man ber liksom inte någon flytta ut när den inte klarar sig själv. Min mamma gick ner i arbetstid för att kunna vara hemma med honom och för att min lillasyster inte skulle komma hem ensam om han hade gjort något under dagen. Han fixade inte att äta, duscha, kliva upp osv utan hjälp. Men samtidigt fick han inte den vård han behövde av vården heller. Men du menar att man ska slänga ut någon som mår dåligt.?! Så mycket för sin familj alltså..

          Hur blev han bättre? Om han inte fick vård dvs.

            Kanske tack vare mamman som gick ned i tid? Tror du att han magiskt blev bättre? Du är qlltod så oempatisk och ologisk, Henrietta. Fattar inte varför…

            Han blev kanske bättre av kärlek, närvarande familj och omvårdnad Henrietta? Du vet att vården ofta inte klarar att hjälpa personer med psykisk ohälsa eftersom de behöver dels läkarvård, dels väldigt mycket omvårdnad och närhet?

            För att min mamma skötte honom. Jo ringde och tjatade på vården, bokade tider, hjälpte honom med att stå ut även när vården inte tog sig an honom, såg till att han kom upp om dagarna, åt, inte tog livet av sig, fixade ett ”jobb” åt honom, osv.

            Hennes man var av din åsikt. Att min bror behövde ta ansvar och inte vara den som styr familjen. Mannen åkte ut efter ett tags tjat och min mamma har all min respekt för att hon satte sitt barn framför både sig själv och sin man. Hade hon ”ställt krav” på min bror och bett honom ta tag i det själv eller till och med flytta så hade inte han levt idag.

              Tack för ditt svar och för att du orkar svara, och all heder till din mamma.

        Jag håller med. Ni mår ju knappast bättre av att ni blir isolerade också. Ta hem vänner, han kan väl sitta på sitt rum så besväras han inte.
        Jag tror inte det är bra att alltid foga sig efter den som mår dåligt, den drar allt längre och längre. Han behöver hjälp och jag hoppas att ni får honom till någon kurator eller liknande.

        Jag kan absolut tycka att han borde få lite mer krav på sig, kanske inte att man hotar med att han ska flytta ut men att han exempelvis aktivt söker jobb (han har gjort det några gånger förut men tyckte det var superobehagligt, så fort han fick avslag ville han ge upp och när han nån gång fick en intervju tror han fick en panikattack mitt under den). Har ibland sagt till mina föräldrar på skarpen att de inte borde stryka honom medhårs, vilket jag ofta upplever att de gör. Samtidigt förstår jag att det är väldigt svårt för dem då han kan vara väldigt utåtagerande när man går emot honom. Förr minns jag att han kunde hota med att göra grova saker mot sig själv och skräcken från det ligger nog kvar.

          Förstår tanken, men jag har varit i liknande situation som din bror. Blir fortfarande gråtfärdig när jag tänker på hur alla bara tjatade om jobb när problematiken var otroligt mycket djupare än så. Ett jobb skulle inte på något sätt botat den psykiska ohälsan.

      Beklagar. Var i samma situation med mitt syskon i 4 år. Hen var suicidal och försökte ett par gr. Gick ej och tvinga hen så jag blev psykologen, löste på allt man kunde om depression etc och försökte förbättra livet genom och umgås. Köpte målarböcker och pennor, böcker så hen skulle ha något o göra. Såg till att hen åt bra mat, o var bara där. Närvarande. De tog på mig jättemkt. Jag var också nyförlöst o bodde inte hemma så de blev o ta hand om bebis + syskonet. När hen började må bättre sökte hen hjälp. Jag fick dock bok tiden och följa med. Och de tog ett tag. Mnu 4 år senare mår mitt syskon bättre

        Att vara närstående till en som mår dåligt tär så otroligt mycket på en, och det måste ha varit extra jobbigt för dig att axla de två rollerna samtidigt. Vad skönt att ditt syskon började må bättre så småningom, det ger mig lite hopp om att det kanske kan ljusna för min bror också. Tack för att du delar med dig.<3

          Jag gjorde samma som ovan men jag blev otbränd. Helt otroligt ovärt. Min anhörige har dessutom aldrig tackat mig eller visat någon som helst uppskattning så ha lite fingertoppskänsla innan dum bestämmer dig för att offra ditt liv för att rädda hans.

      Usch vad tråkigt att höra.
      Så hemskt att psykvården är så nedmonterad i Sverige idag.
      Hoppas ni hittar en väg och att han blir frisk 💕

        Tack för omtanken<3

      Vill han alltså inte ha hjälp?
      Då är det ju jättesvårt – LPT är ju bara om han är självmordsbenägen eller en fara för andra…

      Går d inte alls att prata med honom?

        Nej han totalvägrar vilket gör det jättesvårt… jag förstår inte varför han inte ens vill försöka. Det är svårt att försöka förstå också, han pratar knappt ens med oss i familjen längre, svarar bara kort och undvikande om man ställer frågor.

          För mitt syskon var det för att hen inte förstod hur vården skulle kunna hjälpa, dvs ingen tillit Oxh skeptisk. Samt att hen led av social ångest så varje steg utanför hemmet var en utmaning.

            Är säker på att min bror känner mycket av det där också… :/

    Om man går ner i arbetstid och tex är ledig varje måndag, vad händer då om det nån gång är en röd dag på en måndag? Som tex nationaldagen nu på måndag. Får man en annan ledig dag eller ”förlorar” man den så att säga.

      Nog bäst att fråga hr på ditt jobb. Kan vara olika hur man kompenserar för olika typer av helgdagar. Vi får tex en kompdag när nationaldagen (bara den) hamnar på en helg. Vi måste ta ut den innan ett visst datum samma år. Min systers jobb har att den läggs ut den 23 dec eller något i stället.

        Det är för att nationaldagen ersatte annandag pingst. Annandag pingst är alltid röd en ”vardag” medan nationaldagen flyttar sig. Kollektivavtalet kan inte bli sämre därför får man en extra dag när nationaldagen infaller en helg.

          Ja men HUR man kompenseras skiljer sig mellan arbetsplatser.

      Du får väl ned en viss procent, så om du är ledig 20% (en dag i veckan) och den dag du brukar vara ledig på är röd. Då är det iaf på mitt jobb så att du ska jobba 80% av resterande 4 dagar. Dvs du får vara ledig drygt 3 timmar av någon dag tis-fre. Eller reglerar det på veckan efter typ?

        Jag har fått ledigt 80% av den röda dagen dvs drygt 6h ledigt och jobbar extra de 1-2h timmar som saknas någon annan dag/utslaget på flera dagar.

      Jag jobbar som lärare inom kommunen och jag får ingen extra dag eller så, råkar det vara röd dag på min lediga dag så är det så. Ett tips är att vara ledig onsdagar, jag får massa långledigt nu under våren 😅😍

      Beror väl på vad som är avtalat kring fördelningen av dina tider. Har du månadslön eller timlön? Men som jag tänker så räknas ju måndag som din lediga dag oavsett om den är röd eller inte så den ”brinner nog inne”. Du har ju fortfarande den ledighet som är avtalad.

      Om du går ner i tid så går du ner en viss procentsats, så är du ledig en dag i veckan och har 40-timmars vecka går du ner 20% i tid och jobbar 80%. Då ska du alltid jobba 80% av normaltiden på en vecka, det vill säga är det en röd dag är normaltiden den veckan 32 timmar och du ska då jobba 80% av de timmarna. Hur arbetstiden fördelas en sådan vecka borde du kunna komma överens med din arbetsgivare om. Så den lediga dagen fryser inte inne men blir heller inte en hel ledig dag (8 timmar) eftersom att normaltiden en vecka med röd dag är mindre än en vanlig vecka.

      Hos mig (jobbar i en region) så är den dagen ”borta”- man får inte en annan dag ledigt

        Har du en extra kompensation för det? Annars jobbar du en del timmar gratis eftersom att du ju en sådan vecka jobbar precis lika mycket som någon som jobbar heltid men får bara 80% av lönen.

          Fast den veckan som du får en röd dag på en annan dag än den lediga dagen så får du betalt 80 % istället för 60% som du egentligen arbetar den veckan. Får dina kollegor kompensation för det?……

            De får de ju. De får betalt 100% men jobbar 80%. Samma logik.

          Nej- samma som att om det är en röd dag en annan veckodag får man ju full lön (80%) trots att man då bara jobbar 60%…

          Jag vet inte varför d är så men vet att det är så, det är alltså inget man kan förhandla om utan det bara är så😊

      I kollektivavtalet jag arbetat efter är svaret nej. Det blir ingen kompensation.
      Precis som om en röd dag inträffar en annan dag i veckan är det ju ingen som tycker det kan vara din lediga dag. Du blir ju den veckan ledig 2 dagar istället för en.

    Har ni nån gång behövt ringa 112 och isf varför?
    Jag har själv ringt 2 gånger pga allergireaktion hos ena barnet samt 1 gång då en bil kom körandes mot mig i min fil, jag bytte fil och såg sedan i backspegeln hur bilen kör av vägen och rullar runt.

    Alla 3 gånger gick dock allt bra..
    Kvinnan i bilen var dock drogpåverkad..

      Jag har ringt massor med gånger. Fast mest i tjänsten (är ssk inom kommunen). Privat har jag ringt en gång tror jag då det brann på en skola jag körde förbi.

      Inte jag men var med. Vi krockade med ett vildsvin. Allt gick bra och så, men hamnade i telefonkö i 1.5h. Under tiden åkte en polisbil förbi, två gånger. Inget blåljus eller så utan i helt normal hastighet. Den stannade inte, trots att vi stod där med varningsblinkers och utställd triangel. Två privatpersoner stannade dock och hjälpte oss tills polisen väl kom.

        Telefonkö till 112 i 1,5 timme??!

          Nej sammanlagt. Det var kö till 112 också vet jag, men sen blev han kopplad till 11414 och där var kötiden längre, men han hamnade i kö till 112 en stund. Hur länge minns jag inte.

        Det låter snarare som ni ringt 114 114?

          Nej. 112. Lite kötid dit, de kopplade vidare till 11414 (absolut inte 114114), står i 20.26.

            Hamnade i modd så 20.26 fanns inte när jag skrev…

              20.26 vs 20.31😂
              Fattar att du inte uppdaterat sidan, men obviously fanns den rent tidsmässigt🤭

      Jag har ringt 2 gånger. En gång pga att en förvirrad och för mig okänd människa erkände ett mord så att jag hörde det och hen bar fortfarande på mordvapnet.

      Den andra gången fick min sambo ett anfall och började krampa.

        Berätta mer !! Vad när hur ?
        Hehe

        Jag hade hemska kramper tre gånger. Kunde bara ligga på golvet och inte göra mer eller ringa efter hjälp. Pga av en stor tumör som dom sedan upptäckte. Jag trodde det var något med magen.

      Jag har ringt 2 ggr. Ena gången kom jag först till en bilolycka och den andra gången hittade jag en ung tjej i ett dike som hade fått ett epilepsianfall.

      Japp, en gång när grannarna under oss slogs, kunde liksom höra tydligt hur en av dem blev inkastad i väggen gång på gång. Efter att polisen var där har jag faktiskt aldrig hört det igen som tur är. Vet inte om det var pga att polisen var där eller någon annan faktor.

        Sååååå bra gjort!!!!!!!

      Ringde när det var ett våldsamt bråk i lägenheten ovanför. Det lät som att möbler dunsade runt och gälla korta skrik då och då. Ringde polisen medan bråket och skriken pågick men polisen kom aldrig som de sa att de skulle.

      Det var ofta bråk i lägenheten men aldrig så våldsamt som då. Strax efter det så såldes lägenheten. Jag hoppas att de flyttade isär.

      En gång när jag var typ 14 ramlade en man ihop på gatan utanför vårt hus. En medelålders kvinna sprang fram och ropade samtidigt till mig: ”ring 112!”, jag minns att jag var helt darrig och knappt kunde slå siffrorna. Nervöst när det var första gången jag var med om det och jag var så ung. Men det gick bra och han vaknade till redan innan ambulansen kommit så jag tror att det slutade väl!

      Ja, flera gånger. Senast när några ungdomar ringde på och sa att det låg en död gubbe i rabatten. Han var inte död, tack och lov. Bara stupfull och hade försökt cykla hem. Ramlat så klart och somnat i rabatten. Himla tur att ungdomarna såg honom och vågade be om hjälp, eftersom det var minusgrader ute.

      3 gånger pga misshandel jag sett och en gång för ett barn på jobbet som inte kunde andas (hen klarade sig och mår bra).

      Jobbade natt med en kvinna som verkade älska att ringa 112. ”Står inte den där bilen väldigt misstänkt parkerat? Bäst att ringa 112..”

      Tror fan hon ringde en gång per natt vi jobbade ihop. Jag skämdes rejält å hennes vägnar.

        Väldigt vanligt fenomen tyvärr, många tror att vi på 112 kan lösa exakt alla problem som dyker upp. Vi löser det mesta, men det finns gränser. 😅

          Ja. Dejtade en som jobbar där. Fick höra mycket om vad det rings in om osv och hur de måste prioritera. Man fick en helt annan förståelse för arbetet där.

      En gång i arbetet. En påverkad, hotfull och aggressiv person utanför arbetsplatsen började krossa rutorna på bygget och försökte ta sig in.

      Och en gång av misstag. Skulle ringa ett internnummer på jobbet, 9000, men råkade slå en nolla för mycket, alltså det gamla larmnumret 90000. Det funkar visst fortfarande 😳 Förklarade och bad så hemskt mycket om ursäkt, han som svarade var förstående och sa att det var lugnt. Men usch så pinsamt det var.

      När min bror hade en grov ångestattack och var suicidal. Ambulansen kom och körde oss till psykakuten

      Jobbade på ett stort äldreboende och när hissarna la av eller en av huvudsändningarna slog av på kvällen/natten/helgen så behövde vi alltid ringa 112 så den kopplade vidare till ansvarig. Kändes alltid sjukt så dumt och onödigt.

      Har ringt 112 när min mamma hade en misstänkt hjärtinfarkt.

      Ringt en gång. Jag såg en man stå på fel sida av räcket av Smögenbron (som är ca 30 m hög) en sen kväll efter ha ätit middag på Smögen. Tvärnitade, jag larmade 112 medans min mamma gick fram försiktigt för att prata med mannen. En taxichaufför som passerade såg vad som höll på att hända och stannade också. De pratade hela tiden med honom och kom så nära att de fick tag i honom . Jag har nog aldrig känt sån panik som när jag såg mannen försöka hoppa medans min mamma och taxichauffören höll tillbaka honom och det måste ha varit fruktansvärt för kvinnan jag pratade med på SOS Alarm eftersom det tog så lång tid för hjälpen att komma. Men de lyckades med att dra honom över broräcket precis lagom till ambulans, räddningstjänst och polis kom.
      Mannen blev hysterisk och gick inte att få in i ambulansen så han fick åka med polisen för att få vård under LPT. Vet inte vad som hände med honom sedan, jag hoppas verkligen allt gick bra.

        ❤️

        Bra jobbat! Älskar civilkuraget som så många personer har. Det är fint att se.

      Vaknade på julaftonsnatt av att det lät som att brandvarnaren gick igång hos grannen som jag visste inte var hemma. Brandkåren kom men det visade sig att det var en klockradio som lät så gällt, inte en brandvarnare, så jag skämdes ganska mycket. Klockradion fortsatte tjuta hela natten, så inte mycket sömn för mig.

        Stängde dom inte av den?

      Ringt 112 när en familjemedlem hade misstänkt stroke (det var inte stroke och det kom vi fram till med operatören och åkte till akuten själva utan ambulans) och när min vän gick vilse i skogen utan telefon.

      Hittade en ung man så full att han nästan var medvetslös liggandes i snön när det var 32 minus. Utan ytterkläder.

      Ringde och behövde ambulans då en tjej fick ett ep anfall.
      Jag visste inte att hon hade epilepsi och visste inte vad jag skulle göra och ringde såklart ambulansen för hon blödde och krampade länge, de svarade men kom aldrig… Så jäkla sjukt.

      Har ringt ett antal gånger. En gång när två tonårstjejer med mening vandrade ut på motorvägen. En annan när jag blev vittne till och inblandad i en hundattack där hunden gick på den andra hundens ägare när den inte fick tag i hunden. Senast när jag låg uppe orimligt sent och hörde skottlossning precis utanför lägenheten.

      Ringde 112 en gång när jag bodde på hotell i Stockholm. Ett extremt högt bråk mellan ett par i rummet brevid och kvinnan skrek så mycket jag tänkte hon måste ha blivit slagen. Hotellpersonaelen hade hört och kommit upp till rummet tydligen och bett de vara tysta men de ringde inte 112 trotts att bråket lät som det lät. De verkade även irriterade över att jag hade ”dragit in polisen”. Sunkigt beteende.

      3 gånger, vad jag kan minnas. Polis två gånger och ambulans en gång.

      1) En fest i tonåren som spårade ur
      2) När exet nästan körde på en ung kille som satt mitt på bilvägen i kolsvart mörker (han var full och hade noll koll på vad han gjorde)
      3) När en full äldre herre stupade rätt ner i marken framför mig, blev medvetslös och slog upp ett stort jack i skallen

      En gång till polis för att en bekant var suicidal, de slog in en ruta och tog sig in till hen i tid.

      En gång till ambulans pga jag fick vad som sen visade sig vara migrän med aura, jag var gravid och 1177 misstänkte stroke. Var sjukt obehagligt när de på 1177 bad mig lägga på och direkt ringa 112 😅

    Hur ofta träffar ni era kompisar, ni som har barn kanske främst? Mina vänner är så viktiga för mig, träffar kompisar ungefär två gånger i veckan och har en 4-åring och en 7-åring hemma. Bor med deras pappa och mina närmsta vänner har inte barn. Men jag får inte riktigt ihop livet och undrar om jag måste acceptera läget att vuxna människor med barn inte kan träffa kompisar såhär ofta :’( Lite delade åsikter i min omgivning om vad som är ”rimligt”.

      Så lite som möjligt haha. Kompisarna är tyvärr prio lägst för mig nu när jag har familj.

        Riktigt trist inställning, och vilken lättvindig syn på vänskap:/ Hur gör du sen när barnen blivit stora?

          Blir ensam…

          Alla orkar inte med både familj och vänner. När barnen är äldre kan man återknyta vänskapsbanden. Kompisar försvinner, men vänner gör inte det.

            Det ska du nog inte räkna med, nej.

              Eftersom mina barn är vuxna nu vet jag ju hur utfallet blev för min del. Vännerna finns kvar.

                När sånna som du får barn i min vänkrets har jag ett mentalt avskedstal i mitt huvud där jag tackar för vänskapen som nu är över. Har aldrig saknat någon av dem eftersom att sådana som du blir så fruktansvärt tråkiga individer.

                  Det verkar ju inte vara någon förlust för dem, du har ju ett förbluffande otrevligt sätt. /Annan anonym

            Konstigt att de skulle finnas kvar om man skiter i dem i ett antal år. Vem vill ha en vän som gör så mot en?

      Försöker träffa mina kompisar som inte har barn 1ggr/vecka eller varannan för jag inte ska förlora dem typ. Har egentligen inte jättelust utan vill typ vila eller göra nåt som behöver fixas i hus eller trädgård. Men som sagt vill inte förlora dem så kämpar på.

        Träffar dem alltså oftast tillsammans, inte flera utspritt hehe

          Och 99% av gångerna har jag ju med mig barn eller de kommer hit

            Ja men så länge du orkar och det känns ok för barnets pappa så finns väl inga regler 😊 Alla familjer är så olika!

      Typ 1 gång varannan månad. En sak om du tar med dig barnen till vänninan. Men egentid och kompishäng 2 ggr per vecka när man har familj tycker jag låter mycket..

        Håller med! Vill man inte umgås med sina barn främst?!

          Alltså vi jobbar ju och barnen går på förskola/skola. Försöker träffa kompisar en kväll på vardagskvällar när barnen ändå hämtas vid 16:30, sen är det aktivitet, läxa, matlagning och middag och sen nattning. Så missar inte så mycket kvalitetstid. Sen några timmar på helgen på dagen när barnen leker med kompisar alt sen kväll när dom somnat 🙂

          Men herregud! Mamma maffian alltså. Går det verkligen inte att ha flera bollar i luften på samma gång? Vara mamma och att vara en bra kompis? Ni är bara för mycket härinne emellanåt.

            Det finns jj inte tid och man måste prioritera

              Konstigt då att så många andra klarar det? Så klart måste man inte välja bort sina vänner för man får barn 😄

            Är det verkligen så konstigt att livet ändras? Du lever väl knappast samma liv som när du var tonåring heller? Precis som att relationen till ens partner ändras när man får barn, så kommer kompisrelationerna också göra det. För oavsett hur många bollar du klarar av att ha i luften är det mycket att ge sina barn det de behöver, ta hand om sin kärleksrelation, kompisrelationer, hus och hem, eftermiddagsaktiviteter, mat, läxor, träning o.s.v. och då är det väl upp till var och en att välja vad man vill prioritera.

              Det kan ändras ja, det behöver inte upphöra. Då står man där ensam sen. Förstår inte vad man har för vänskap/vänner om man väljer bort dem helt. Skulle liksom inte acceptera att förlora så viktiga människor som jag älskar för att jag har barn?

            För alla går inte det. Man har helt enkelt inte energin till det. Jobb och småbarn tär ganska hårt på oss som inte är högenergimänniskor.

          Man kan ju umgås med dem samtidigt? Sen är man ju oftast mer än bara mamma, man umgås ju med familjen mkt ändå. Så är jag iaf, vill va den jag var/är utan barnen också fortfarande.

        En gång varannan månad? Är man verkligen kompisar då? Känns inte som man skulle ha nån kvar då…

          Måste man ha pyjamasparty och sova över hos varandra som när man var 11 år för att räknas som kompisar? Finns väl andra sätt att hålla kontakten på? 1 gång varannan månad är ungefär det jag hinner och orkar med, med småbarn, skolbarn och en sambo som jobbar mycket.
          Så nej jag kanske inte har vänner på samma sätt som min syster som tar en öl en torsdagskväll med sina kompisar, eller brunchar på en söndagmorgon, går på promenad i en park på måndag eftermiddag osv. Men vi är i olika skeden av livet och har olika förutsättningar. Lägger ingen värdering i det.

            Nej och det förstår nog du också. Men en vän som man bara träffar 6 gånger per år?? Om man inte pratar i telefon, skriver massa med emellan. Det är ingen nära vän enligt mig. Men om det funkar för er så.

            Din systers liv lät härligt, vill ha såna vänner! ❤️

          Jodå. Mina långvariga vänskapen klarar det utan problem isf

          Det är nog inte så ovanligt! Men man har väl telefonkontakt också … Så har jag det iaf. Om dessutom alla har barn så blir det verkligen kors i taket när alla kan ses. Obs, jag pratar ses utan barn, för när de är med … är det liksom meningslöst, ingen får ut nåt av det.

          Jag träffade iof inte mina vänner oftare än så innan jag fick barn heller.

          Det går att höras via telefon och dylikt också :). Jag träffar mina vänner några gånger i månaden, medan de som skaffar barn bara blir per telefon om de inte har barnvakt förstås. När jag tänker efter så är faktiskt alla mina väninnor endera i åldern att de har vuxna barn, eller så är de ofrivilligt barnfria. Jag har nog dragit till mig relationer som passar just mig bäst.

            Jag förstår det ifall man måste ha barnvakt för att träffa dig.

              Jag har nog också dragit till mig relationer som passar mig bäst, gör inte de flesta det? Har man små barn passar det bra att umgås med andra med små barn. Vill man resa med vänner så passar det bra att ha vänner som vill resa. Vill man festa varje helg passar andra vänner bättre.

              09:02, ja?

      Jag har aldrig sett det som ett hinder att träffa vänner bara för jag har barn. Vi ses relativt ofta ibland får barn vara med, ibland inte. Vi ordnar spontana middagar på vardagarna, vinkvällar osv. Allt handlar om prioriteringar och planering. Jag har hittills aldrig tackat nej till ett barnfritt event som någon av mina vänner styrt.

      Sen absolut förstår jag att alla fungerar olika då jag har många vänner som man knappt ser röken av längre sen barnen kom. Men vet att många av mina barnfria vänner uppskattat att jag alltid tagit mig tid att ses även om jag har fullt upp med småbarn. För det fick jag lära mig när jag separerade – hur jävla viktiga mina vänner är och det ska jag inte ta för givet.

        Exakt så tänker jag också! Att det liksom är en investering. Speciellt mina två närmsta vänner, dom är mina systrar liksom <3 Men kanske tillfälligt får försöka träffas lite mindre för jag själv håller på att gå sönder av trötthet typ.

        Så vettig och fin du verkar! Skönt med en kontrast mot alla som struntar i sina vänner härinne!

          Återkom gärna när du själv ynglat av dig och däckar av trötthet när du egentligen skulle ha gjort a, b, c samt ringt din kompis.

            Jag har barn och håller med anonym här ovan.

            Hur vet du att jag inte har barn? Och vaddå nä, många vill inte ha alls. Jag skrev en positiv kommentar till en annan fin kommentar, vad kul att du kunde vända det till nåt negativt.
            Handlar inte om att inte orka festa som förr, utan om folk som struntar i sina vänner.

            Vi är ganska många som ser värdet i vänner även efter att vi ”ynglat av oss”. Separationer, kriser, sjukdomar, barn med diverse diagnoser som kräver all energi… – det är mycket vi hjälpt varandra med i min vänkrets. Men för att få stöttning när det väl skiter sig måste man ju ha varit en bra vän även innan det.

              Precis! En person kan inte va allt för en och om det tar slut?

      Träffar min bästa vän varje dag då vi jobbar på samma ställe. Oftast varje helg också. Andra vänner mer sällan, de flesta bor i andra städer. Några av vännerna har barn, bland annat min bästa vän, jag har inga. Kul att du vill umgås mkt med dina vänner! Kanske kan ni göra vardagssaker tillsammans, tex laga och äta middag, leka med barnen i parken, sånt som görs ändå liksom?

      Tycker inte att det är orimligt att vara iväg två gånger i veckan. Men sen beror det ju på resten av livet. Jobbar du heltid, pendlar du till jobb? Beroende på situation får man ju prioritera, kanske hinner man inte också träna flera gånger i veckan OCH träffa kompisar två gånger per vecka.

        Gah, postade för tidigt. Men som sagt, kanske är det träningen som ryker, kanske ensamtid i lugn och ro, och ens prioriteringar kan ju skifta från vecka till vecka. Kan du slå två flugor i en smäll och försöka ses när barnen är med eller liknande så är det ju perfekt men försök hitta balansen här och nu, snart kanske det går fint att ses två gånger i veckan igen utan trötthet!

      Jag har inte barn själv men många vänner har börjat få barn så blir väl andra perspektivet, hur du kanske kan hänga med vännerna fast du har lite tid? Nu är de ju småbarn så jag har inget emot att hänga med kompisen och barnet om det inte går att lösa på annat sätt, så hinner vi ses en stund iaf 🙂 Försöker vara flexibel med vart vi ses och tid och komma hem till kompisen tex istället för att ses ute.
      Om du har flexibelt jobb och många jobbar nära ditt kontor eller där du bor, kanske kan ni ses på lunch? Eller promenad-telefonsamtals-lunch? Det är mysigt och man får en update även om man inte ses. ❤️

      Varannan månad kanske. Märkbar skillnad mot innan jag skaffade barn. Nu har jag tyvärr inte så många kompisar kvar, säkert självförvållat en del eftersom familjen och jobb upptar mkt tid men också för att livet ändras för alla..

      Typ en gång i månaden – har fina vänner med trivs bäst själv😅

      Jag har inga barn men de flesta av mina vänner har det. Träffas sällan nu för tiden. 🙁 Jag säger alltid ”ta valfri tid och dag, jag kan jämt” och så väljer de ett datum 6 veckor framåt i tiden… Har en vän jag promenerar med 2 ggr per vecka men hon får barn nu i sommar så vem vet hur ofta vi ses framöver. Upplever att barn skapar distans till vännerna (förståeligt) men också att något hänt efter pandemin?? Som om folk blivit otroligt antisociala och lata efter det? Gick på grillfest förra helgen och av 20 inbjudna så kom 2, jag och min man. De flesta andra hade ställt in samma dag med typ ursäkten ”sorry trött efter att ha ordnat i trädgården, men ha så kul!”… :/

        Det här känner jag också igen mig i. Och hur glad jag än blir när någon vän ska ha barn så känns det ändå lite tråkigt eftersom jag av erfarenhet vet att vänskapen tyvärr sällan består. Men det säger jag så klart inte när de berättar om den glada nyheten.

        Och ja, jag upplever också att pandemin har gjort något med folk. Det är som att det sociala har blivit jobbigt för många.

          Själv är jag tvärtom, har ett jättesug efter tillställningar och social kontakt nu efter corona, och då har jag inte varit extrovert eller så innan 😄

            Du, jag också! 😀 Jag är faktiskt väldigt introvert och helt okej med egentid, men nu saknar jag fester och middagar och allt sånt!

        Ja en del människor blir så efter barn. Ibland vänder det efter några år.

        Grillfesten – fy fan vad fult, så gör man inte. Alla kan int heart legitima ursäkter…

    Ni som har syskon! Har ni bra relation till erat / era syskon? Mycket gemensamt? Umgås ni regelbundet?

      Har 3 syskon, en syster som är 3 år yngre och 2 bröder som är 7 och 12 år yngre. Har jättebra relationer till dom alla, vi har samma humor och kommer bra överens. Hänger mer än gärna med dom!

      Inte alls, har en bror som var elak mot mig hela uppväxten, nu hörs vi inte alls. Det är jätteskönt men min mamma är ledsen över det.

    Någon mer här som hade många vänner man snackade med dagligen på MSN under första delen av 2000-talet? Jag och min bästis hängde mycket på Lunarstorm på kvällarna när vi gick i högstadiet och gymnasiet, hittade folk på klotterplanket och la till på msn. Skrev med massor av folk i långa perioder, ibland flera år. Några få pratade jag med i telefon och träffade på nån konsert typ men de flesta var bara på msn. Ibland kan jag fundera vad dessa människor gör idag, majoriteten kände man bara med förnamn och vilken stad de bodde i. Diskuterade det här med de jag pluggade med förut men det var bara en som förstod mig haha.

      Inte på MSN men på en sims-sida som jag tror hette korvskins. Låååånga meddelanden med en tjej som var precis som jag. Vi skrev lite på MSN men inte mycket. Smsade lite också minns jag och i flera år efter vi slutade skriva regelbundet skickade vi på jul, nyår och födelsedagar.

      Kan komma att tänka på henne ibland och undra vad hon gör idag.

        Vad fint det där med jul osv😊

          Ja🙂 vore lite kul att höra av sig, ”hej hej, minns du mig”, men tror inte jag vågar det😅

            Kom att tänka på låten ”long lost penpal”. Hade helt glömt bort den. Jättefin i alla fall.

            Hello, do you remember me?
            I am your long lost pen pal
            It must have been ten years ago we last wrote
            I don’t really know what happened
            I guess life came in the way
            Let me know if you’re still alive
            Let me know if you ever used that knife or not

              Och båda hade ljugit om sina liv i breven. Genialisk låt rakt igenom

                💕

      Åh älskade msn, så mysigt! 😊 Minns fortfarande pirret när jag loggade in och såg att ”ragget” var inloggad. . . 😍😍

      Jaa, jag känner exakt samma! Jag är en helt annan person nu jämfört med då vilket gör det ännu mer spännande att tänka på vilka de är och vad de gör

        Eller hur! Jag pratade mycket med folk som klädde sig lite efter sin musiksmak också som tonåring så vore kul att se hur de ser ut i dag, förutom vad de gör osv

      Hade exakt samma! Vissa av dom träffade jag IRL, typ åkte land och rike för att hänga en helg. Så märkligt att mina föräldrar lät mig göra det egentligen. Jag följer två av dom på instagram och två som jag var ganska ”nära” hade lite ovanliga efternamn så jag har kunnat stalka dom även i vuxen ålder. Lite kul ändå!

        Ja. Kanske var det ”andra tider” då så de vågade. Jag har stalkat en på Facebook och en är kompis med en jättestor influencer så henne har jag sett lite om några gånger

      Träffade en av mina absolut bästa vänner på lunar! Vi var typ 12, hon från Skåne och jag runt Göteborg. Vi gillade samma band. Chattsde på MSN varje dag. Flyttade till samma stad efter studenten, nu är jag gudmor till hennes dotter ❤️ så jävla tacksam för att jag träffade henne!

    Såg nån som skrev att Oscar zia faktiskt var så nervös att han var påväg att spy under mello, stämmer det? Jag trodde på riktigt kväljningarna var del av manus.

      Jag också

    Någon som vet grejen med Margaux bröstoperation? Det var ju så mycket prat om att de inläggen kunde ge cancer och att man skulle tänka mer än en gång men satte hon in andra inlägg istället?

      De ser större ut nu än innan hon tog ut dem…

    Hjälp! Hur undviker man att skrämma iväg en ny dejt?
    Jag har nyss börjat dejta en kille, vi har träffats ynka två gånger men det har varit jättetrevligt och jag upplever att det är ömsesidigt. Vill därför såklart fortsätta träffa honom. Men, jag vet sedan tidigare att jag är så himla dålig på att slappna av och känna lugnet i sådana här situationer, dvs vara lite chill och bara ta saker som de kommer. I mitt huvud bygger jag upp saker så himla fort och fantiserar ihop saker som just nu är otroligt avlägset. Utåt försöker jag ändå ha en avslappnad approach men vet inte hur bra det lyckas.. tycker det är en hårfin gräns mellan att visa intresse och att vara för positiv. Hur ska man tänka? Hur blir jag bättre på att vara i nuet?

      Man är sig själv. Tids nog hittar man någon som tycker om en för den man är.

        Det gör man, men man ska tycka om den också.

          Jo det är väl självklart, men man ska ju inte hitta någon som tycker om den roll man spelar.

      Kan känna igen mig i hur jag brukade vara. Vändningen för mig var att jag lärde mig trivas med mitt liv utan partner, så en eventuell partner skulle bara bli en bonus. På så vis fantiserar jag inte upp en bättre framtid med en annan person, för jag har landat i att mitt liv kommer bli bra oavsett vad som händer eller vem jag träffar. Tidigare var jag väldigt mycket mer inställd på att jag ville gifta mig, köpa hus, skaffa familj osv och då fokuserade jag mer på ytliga attribut hos en partner och inte vem personen var på riktigt och om vi var kompatibla.

      Skriv med flera samtidigt, och träffa alla som vill ses. Så när du har en ledig kväll kan du skriva till alla på ”listan” och kan din favorit inte ses är det inte hela världen, då träffar du bara nån annan så länge. Sen när du har vant dig kan du börja rata folk och satsa på en person, medveten om risken att du kanske blir bortvald och sårad (ett måste för att kunna veta om det är nåt på riktigt tyvärr). Men fram tills dess så är det en in – en ut som gäller.

      Mvh skrämde bort alla jag dejtade oavsett om jag ens visste om jag tyckte om dem eller inte men hittade kille tack vare ovanstående metod.

        Obs vet att man ska vara sig själv men det är inte det lättaste när man känner sig så blottad och sårbar som man kan göra när det kommer till dejting.

    Alltså jag stör mig så mycket på ”lyckliga barn, lyckliga föräldrar” eller ”nöjd mamma, nöjd bebis”. Alltså nej? Känns som en ursäkt för att tulla på uppfostran eller i andra fallet att välja/göra nåt som egentligen är litelite sämre för ens barn

      Tror väldigt många föräldrar (mammor) rättfärdigar sitt leverne genom det där med ”lycklig mamma lyckliga barn”. Det är så enbart egoistiska mammor tänker. Jag blir ju lycklig av ciggen och rödvinet och att internetshoppa över mina tillgångar………..

      Du får kanske ge ett exempel eller någon typ av kontext till detta du nämner. Finns liksom olika nivåer i dessa citat.

      Dom uttrycken används väl mest för saker som inte spelar så stor roll i slutändan. Tex om föräldrarna ger bebisen ersättning istället för amning pga orsaker, det spelar ju ingen roll. Om barnen får pannkakor till middag tre gånger i veckan istället för en perfekt komponerad middag, vad spelar det för roll? Jag tycker det är jättetråkigt att gå till lekplats, men när barnen har roligt så blir jag glad. Finns ju massor av saker man gör som förälder som egentligen inte spelar någon roll för barnens ”uppfostran” i slutändan 😅

        amning har väl dock massa fördelar för barnet? bygger väl upp immunförsvar och liknande?

          Jo men ibland funkar det ju inte att amma av olika orsaker.

            jag invände mot påståendet att det inte skulle spela någon roll för barnet huruvida det ammas eller ej.

              Barnet överlever utan amning. Ibland sitter mamman och lider och mår piss rakt igenom varje amning. Då är uttrycket ”lycklig mamma = lycklig bebis” ett bra uttryck och där av bättre att mamman slutar amma och ger ersättning istället.

                Ja om man bara vill att ens barn ska överleva så spelar ju ingenting egentligen någon roll.

              Men om alternativet är formula eller inget?!

                Det är ju en helt annan fråga som inte har med diskussionen att göra. Diskussionen gällde om det spelar någon roll om barnet ammas eller flaskmatas. Men givetvis ska du ge formula om du inte kan amma.

                  Ja och när man inte kan amma är ju upp till varje mamma att avgöra.

            Ja men ibland vill folk inte amma pga lathet. Och döljer det med ”nöjd mamma, nöjd bebis”

              Jag har ammat ett av mina barn och flaskmatat det andra. Flaskmatning är enligt min uppfattning betydligt mer tidskrävande (flaskor ska tvättas och värmas, pulver ska handlas och mätas upp)! Så lathet tror jag knappast det handlar om.

                Haha samma här. Det lata på natten vore ju att langa fram bröstet till ungen och ligga kvar i sängen själv. Inte gå upp och göra ännu en flaska med ersättning nere i köket.

                Även när man är utanför hemmet är det ju betydligt enklare att ta fram ett bröst än att packa ner flaskor, vatten, antingen i termos eller veta att micro finns, pulver osv och sen rengöra allt det när man kommer hem också.

                Generellt sett så blir ju flaskade bebisar stoppmätta och får typ paltkoma i flera timmar medan ammande bebisar brukar vilja småäta mycket mer..

          Spelar mycket liten roll i slutändan när barnet växer upp.

            Nja. Risken för infektioner, barnfetma och diabetes reduceras, det spelar väl roll?

              Reduceras från vad och till vad?

              Alltså vad är risken utan och med amning?

              Ökar risken för diabetes typ 2 om man inte ammade?

                  Man vet ju idag inte ens varför man får diabetes typ 1, så att amning skulle minska risken är ju än sålänge bara en teori. En teori bland många andra. Det står t o m i artikeln du länkade att amning ”kan ha en skyddande effekt”. Mitt barn fick diabetes när han var 1 år. Om det vore så väl att amningen hade skyddat 🙏 Ammade honom i över två år.

                    Evolutionsteorin är också ”bara en teori”.

                    Nämen lilla vännen, fy så jobbigt att hen fick diabetes i så späd ålder. Respekt till er som fixar det, dag ut och dag in!💪🏻

              Vad är den absoluta riskreduktionen för dessa saker om man inte ammar sitt barn?

                Förlåt. Om man ammar menar jag men det förstod du säkert.

              Det är marginell skillnad.

      Jag brukar åka och simma. Min 5 åring vill inte att jag åker (får stor separationsångest och blir super ledsen) och skulle han få bestämma skulle jag vara med honom jämt. Men i detta fall så stämmer det verkligen. Jag behöver gå promenader ensam eller åka och simma, få paus från barnen och få återhämtning. Om jag skulle gå på barnens bästa där och då (att var hemma) skulle iaf inte jag orka vara en bra förälder i övrigt 😅

      Ja det brukar låta så när mamman dumpar sin nyfödda och drar utomlands. För mamman måste vila upp sig osv
      Vem tänker på barnen? Samma med skilda föräldrar. Att barnen mår bättre. Det är då långt ifrån alla barn som tycker det är så roligt att fara i en resväska mellan två hem. De tänker inte att deras egoistiska beslut får ut över barnen.

        Och sen sitter de och gnäller på bonusbarn som tar för mycket tid av den nya partnern.

        Att åka utomlands från en nyfödd skulle jag personligen aldrig göra. Barnet ska inte vara borta från sin närmsta anknytningsperson mer än en timme per antal månad barnet är. Dvs vid två månader kan man lämna barnet borta i två timmar.
        Gällande skilsmässa, ska barnet tvingas växa upp i en familj som bara bråkar och med olyckliga föräldrar? Det tar på barnet också.

        Jag är uppvuxen i ett ganska dysfunktionellt hem med mycket bråk och jag kan bara säga att det blev såååå mycket bättre efter mina föräldrars skilsmässa! Visst var det jobbigt ibland att bo varannan vecka i två hem men jag kände mig åtminstone trygg. Kunde fokusera på skolan. Slapp vakna mitt i natten av bråk och skrik. Behövde inte oroa mig för vilken stämning det skulle vara när jag kom hem osv. Jag tror inte alltid att kärnfamiljen behöver vara det bästa för ett barn. Men du kanske menar att föräldrar som hatar varandra ska hålla ihop livet ut för barnens skull??

      Det finns biologiska orsaker till det uttrycket också. Barn kan gå upp väldigt dåligt i vikt ex om föräldrarna mår dåligt (man vet inte exakt varför men de känner väl av stressen eller liknande). Är mamma väldigt stressad och rädd som gravid finns det större risk för att barnet får adhd, varför man kan fundera över om alla förlossningsrädda ska tvingas lida igenom förnedrande samtal (de flesta är det) hela graviditeten innan de får besked om kejsarsnitt. Är kvinnan rädd under förlossningen finns de större risk att barnet skadas under förlossningen.
      Ett barn som växer upp med sköra föräldrar påverkas. Det är därför otroligt viktigt att ta hand om sig själv som förälder också, för ditt barns eget bästa

      Tänker att det såklart stämmer ibland. Jag var oerhört olycklig med min förstföddes pappa, och han med mig. Hade såna oerhörda skuldkänslor när vi skulle skiljas, men minns min mamma väninna som sa det uttrycket till mig och det hjälpte mig faktiskt.

    Någon som fått hjälp av antidepressiva för PMDS? Hur gick ”utredningen” till, vad hade du för symptom, tell me everything!

    Har eskalerat sedan jag fick barn och har sökt hjälp och ska träffa läkare nästa vecka. Men är rädd för eventuella biverkningar av antidepressiva.

      Jag hörde av mig till dr.se som lätt som en plätt skrev ut ett recept. Först ett snabbt samtal med ssk, sen ett snabbt med psykolog och sedan läkare. Tog kanske 15-20 minuter allt som allt. Skrämmande lätt!
      När första dosen var slut skulle jag be om uppföljning på vc för att få nytt recept men gjorde aldrig det då jag upplevde att det inte fungerade.

      Ett samtal till Doktor.se efter ett jättegräl med min sambo, sen var tabletterna fixade. Ett uppföljningssamtal efter två månader då jag fick byta eftersom jag inte mådde så bra av premalex (eller jo, jättebra men sexet blev meh vilket läkaren inte tyckte att jag borde behöva stå ut med).

    Någon annan som får enorm klåda av tamponger? För mig har det blivit helt outhärdligt så denna mens har jag behövt ta en paus i några timmar (och haft binda) för att lindra. Klådan försvinner ganska direkt när jag tar ut tampongen. Jag har testat med Ellen/probiotiska och det är inte lika illa men ändå inte bra.
    Känner någon igen sig? Är det allergi? Finns det något annst än binda som hjälper, tex menskopp? Vill helst inte börja används binda igen efter 15 år utan ..

      Jag har använt menskopp sedan 5 år och kommer aldrig att gå tillbaka till tampong. Blev av med mina återkommande svampinfektioner och är inte längre torr därnere efter att mensen är över. Menskopp är bäst!

        Alltså ja menskopp är det bästa. Minns att någon sagt till mig någon gång att en tampong för slemhinnorna där nere är som att gnugga en servett mot tandköttet så nu kan jag inte få bort den bilden ur mitt huvud. UGH vad törrt! Menskopp är ekonomiskt, praktiskt, snällt mot fiffi och… också lite kul att se hur mycket man blöder?! Rekommenderar det till alla när det kommer på tal. Men jag har ”normal” mens och vet inte hur det funkar för andra som blöder rikligt tex.

          Kul? 😬 Vill helst inte se alls..

          Men alltså det känns ju EXAKT så! Som att man gnuggar en servett mot tandköttet. Friktionen .. hua
          Menskopp it is, orkar inte genomlida detta igen

          Ja och så skönt att slippa tänka på om man har tamponger hemma, eller tamponger med sig i väskan eller smussla in dem på toaletten för att byta. Menskoppen är alltid med utan att den syns eller känns, mensen har verkligen blivit 100ggr lättare (förutom mensvärken) efter att jag började med menskopp. Förstår inte folk som envisas med tamponger fortfarande när menskopp finns. Finns det någon som börjat med menskopp och gått tillbaka till tamponger?

            Varför är det svårt att förstå, folk är olika ju? Det är ju det där med att skölja ur den, finns inte handfat på alla offentliga toaletter. Det ska geggas med när man tar ut den och häller ut, man ser mer blod då och sen ska den tydligen kokas? Nej inget för mig, håller mig till binda och tampong när det mkt.

              Inget fel att vilja ha det, förstår att vissa gillar det. Men ni måste ju kunna se motsatta sidan, alla gillar det inte.

                Fattar absolut men vill alltid uppmuntra andra att prova! Känns också skönt att inte betala varje månad för att man har mens… Om jag vet att jag ska på en offentlig toalett med bås brukar jag ha med en liten vattenflaska i väskan (en sån rese-förpackning för schampo) samt sanitetsservetter för menskoppen. Sköljer på toan och torkar koppen med rengöringsservett. Skulle aldrig springa ut till handfatet där med en blodig menskopp 😄

                  Uppmuntra kan man ju göra men du skrev ju ”förstår inte folk som…” En del tycker det är smidigare och fräschare med andra sätt.

                    Det var inte jag som skrev det. Jag är anonym 20:45. 😚

            Kommer aldrig ha menskopp.

            Ja jag, jag har provat mig igenom hela marknaden av menskoppar men de fungerar inte för mig. Det gör ont (som fan!) när den ska in och ffa ut. Jag har också svårt att kissa med den i, den trycker liksom på något konstigt sätt och att göra annat än kissa är helt omöjligt. Sen tycker jag att det är svårt att tömma den på offentliga toaletter, men det hade jag kunnat leva med. Vi är helt enkelt olika byggda och det är inte helt ovanligt att det inte fungerar med menskopp.

            Jag gav menskopp en ärlig chans men gick tillbaka till tampong. Tampong funkar bättre, är bekvämare att ha i, enklare… ja enligt mig alltså.

        Alla ni som alltid förespråkar menskopp. Jag har provat flera olika, vill så gärna få det att funka men jag får en otrolig mensvärk där nere av den! Känns som om livmodern ska trolla ut när jag går. Vad gör jag för fel? Eller är bara inte menskopp för mig?

          Det låter som att du kanske vecklar ut den vid ”fel” läge? Jag har för mig att det kan göra ont om den hamnar på ett visst sätt mot livmodertappen eller något. Kolla menskopp.se, de har haft en bra FAQ förut iaf där jag lärde mig mycket när jag började.

          Din livmodertapp är nog bara ”långt ner”, jag har det och det känns precis som mensvärk med vanlig menskopp inne.

          Funkar bra med mjuk menskopp t ex intimina lily cup one (om du inte blöder jättemkt plus vill ha den i länge, skölj i kallt vatten så är den lättare att sätta i). Eller femmycycle låg cervix, finns säkert fler märken med modeller för låg cervix.

        Blöder man mycket är dock inte menskopp ett fungerande alternativ den glider ut och så rinner det längs sidorna. Tampong blir heller inte torrt då den glider ju också ut efter en stund med läcker inte. Hade gärna använt menskopp men den funkar bara i början och slutet när det kommer väldigt lite.

      Nej däremot hade jag ofta svamp när jag använde binda. Funkade absolut inte för mig. Har inte upplevt samma med tampong. Har du provat de där ellen-tampongerna? Kanske kan de vara något att varva med?

        Åh suck, jag har så himla lätt att få svamp så binda är ju inte heller hållbart då.
        Yes brukar oftast använda Ellen (bättre mot svampen!) men får klåda ändå ..

          Ah okej. Då har jag inga tips. Lycka till.

      Menskopp gjorde att jag blev av med prick alla mina besvär kring mens faktiskt! Jag testade ett par olika men blev mest nöjd med Flowcup.

      Testa absolut menskopp, det bästa jag gjort! 👌 Får klåda av att ens tänka på tamponger nu. . . 🙈

      Ja! & är inte helt förtjust i att tömma och tvätta menskopp. Tygbindor funkar och känns bäst, bara att rulla ihop och lägga i en tvättpåse. Sen öppnar man bara påsen innan tvätt i 90 grader, slipper både se och känna ev lukt. Jag har lite svårt för kroppsvätskor över lag 🙈

    https://www.instagram.com/p/CeDL4DhIKiz/
    Smygreklam med köpuppmaning..Hon kör helt öppet obekymrat Smygreklam på Instagram och även sin blogg..pengagirig kvinna.

      Anmäl om det stör dig.
      Men jag antar att det är ditt egna konto och vill locka till klick? (undrar om någon faktiskt följer länken…) Du vet hur det gick kommandoran som blev för girig!?

      Följer aldrig länkar som läggs upp här.

    Hur skaffar man nya vänner som snart 30-åring? Jag tycker det är jättesvårt och vet inte riktigt hur jag ska göra för att hitta nya ”närmare” vänner, alltså inte bara ytliga vänner, utan personer som man kan prata om allt om. Några tips?

      Vill också veta. Har en, lite speciell men Vill heller inte vara ensam. Men hade varit så härligt med fler🤷‍♀️ särskilt när hon verkar gå all in och dejta en kille nu. Kul🙃🙃🙃

      Ta tillfällena att lära känna nya personer när de ges. Om någon vill prata eller hitta på något, kör på. Tänk inte att det kommer ett bättre tillfälle, ta vara på tillfällena som dyker upp.

      Var genuin. Visa vem du är och lär känna personer på riktigt. Spela inte någon du inte är.

      Våga var sårbar. Gå inte omkring med höga murar runt dig, släpp garden. Och låt andra vara sårbara med dig.

      Bjud på dig själv och var generös. Räkna inte varenda krona, tjänst eller tid och förvänta dig inte exakt samma mängd tillbaka, det är ge och ta som gäller.

      Var kontinuerlig i dina relationer. Låt inte saker rinna ut i sanden om målet är att bygga en långvarig vänskap.

      Det är mina knep!

        Håller med dig i allt! Superbra tips! Har flyttat mycket och detta är det jag söker i folk och gör själv.

        Och våga fråga om folk vill ses! Helst själv, utan barn eller partners. Är själv sämst på det men vågar man inte så kommer man ju tyvärr ingen stans.

      Skaffa gofriendly! Har funnit massa events att hänga med på där för att skaffa nya vänner ☺️ Åker till exempel iväg på festival strax med, några för mig, helt okända människor☺️

        Var bor ni som tycker att det är en bra app? Bor i småstad, här funkar den inte alls.

    Tror ni att en man som pratar om sin tjej som ”värdelösa hora” och skämtar om att han ska ”spöa upp den fula fittan” har nära eller långt till fysiskt våld?

      100%.

    Tror ni att en man som pratar om sin tjej som ”värdelösa h’ra” och skämtar om att han ska ”spöa upp den fula f’ittan” har nära eller långt till fysiskt våld?

      Nära.

      Ingen aning men en jävla idiot är han ju uppenbarligen.

      Ja, och sjukt vidrig snubbe hur som. Vet flickvännen om det?

        Japp, rättegång just nu. De flesta är på snubbens sida.

          Och det där är det enda som kommit fram i rättegången? Han har skrivit exakt så helt utan bakgrund?

          Jag kan bara utgå från mig själv men efter att jag äntligen lyckats få ut mitt ex som under flera år misshandlade mig fysiskt och psykiskt skrev jag vad jag önskade skulle hända honom till min bästa vän. Jag kan i övrigt inte medvetet skada något större än mygg, t o m spindlar blir räddade av mig.

            Ordagrant:

            “I’ll smack the ugly c*** around before I let her in”
            “Did that worthless hooker arrive?”

              Du svarade faktiskt varken på min första eller andra fråga.

      Jättenära! Låter sjukt ju!

      Jag tror absolut inte att det innebär att han skulle göra det – dock en sjukt obehaglig person ändå såklart!

      Skulle anta att han redan slår henne.

      Beror väl på kontext.

      Johnny Depp?

        Exakt min tanke!

    Att önska sig pengar i bröllopspresent och välja att skriva – swisha till bruden och nr samt ”glöm inte att ange vem det är ifrån så vi kan tacka er” på inbjudan, tankar om det? Undrar även vad ni andra tycker om pengar generellt som önskemål från vänner och bekanta i bröllopspresent. Vad tycker ni? Ska på bröllop i sommar och ja det är bara pengar brudparen önskar sig. Tycker sättet de önskar sig på känns lite, ja jag vet inte, märkligt? Hade hellre sett mer specifikt önskemål men kanske tänker helt fel… vi är i 30 års åldern om det har någon betydelse.

      En gång för alla:

      – SNÅLT
      – SNIKET
      – OFÖRSKÄMT

      Alla som tycker annorlunda saknar vett och etikett.

        Tack för svar! 🥰 Pratade med en annan vän som ska på bröllop även hon med liknande upplägg och önskemål, vi båda kände att hur mycket ska man ge då och om man köper en present istället, blir det helt fel och går emot alla principer? Vet inte hur man ska tänka men känns mest olustigt… Inte för att vi inte vill ge, för det vill vi såklart utan mer sättet det framförs på.

        Håller helt med dig!

        Alla gör som alla vill. Om man är så emot en så grundläggande sak som vad brudparet önskar sig kanske man inte ska gå på bröllopet. Jag hade avbjudit nån så oskön som ska ha så starka åsikter om en sådan sak

          Och om brudparet måste tigga pengar av gästerna så kan de låta bli att ha ett bröllop.

            Men tigga presenter är okej?

              Man tigger givetvis inte presenter. Vad händer med vett och etikett?

              Presenter hör ju till. Jag har inget emot att ge pengar och det är ärligt rätt skönt. Men tycker det låter illa när man verkligen avsäger sig presenter, såsom att man inte vill ha vad för skräp något kan tänkas köpa för man har redan allt, MEN gärna pengar! Tycker man kan utforma det lite snyggare, att pengar är ett tips på present liksom, inte att pengar är minsann det enda vi vill ta emot.

        Alla som tycker annorlunda är de som önskat sig pengar i bröllopspresent.

      Bryr mig inte alls. Underlättar förvisso för mig som gäst eftersom jag slipper lägga en massa tanke på bra present. Så.. ja.. jag är väl för antar jag. En sak mindre att fixa inför någons äktenskapsfirande.

      Det är så pinsamt och patetiskt av brudparet. Hade aldrig gett pengar.

      Jag tycker det är okej att önska sig pengar om det är till något specifikt (typ bröllopsresa eller så). Inte bara pengar i allmänhet.
      Jag var bjuden på ett bröllop en gång där de hade kuvertavgift OCH önskade sig pengar. Vägrade ge några pengar i present.

        Är till bröllopsresa men inget specifikt resemål, då paret har småbarn så blir det inte direkt har det sagt utan om ett par år. Tänker att vi såklart vill bidra antingen till det eller med present men som sagt sättet det är formulerat i inbjudan känns bara så fel…

          Tycker också det är formulerat lite… girigt? Med swishnummer och allt och att man ska skriva sitt namn så dom kan tacka en sen. Det är som att dom tar för givet att det är pengar dom ska få. Typ 😅

            Tycker grejen i sig är helt okej men känns som att de vill att de skriver ut namn så det vet vilka som inte gav? Formuleringen var lite weird.

          Vi önskade oss pengar och kunde åka på livets bästa bröllopsresa och det var heeeeelt underbart! Hade aldrig kunnat haft det så bra på resan utan bidrag till resan. Njuter 1000% mer av upplevelser än av framkrystade presenter

        Håller med! Är det till något specifikt tycker jag inte att det är konstigt 😊

        Det är ju riktigt sniket. Räcker med kuvertavgift och skippa present.

      äh jag hade swishat 200 kr och varit nöjd med det. antar att de kanske insåg att det blev dyrare än planerat att bjuda in folk. har för mig ena syrrans bröllop kostade ca 250kr per person i matkostnad och då var det inte så anmärkningsvärt någonstans. men tycker inte heller de ska gå plus på att bjuda in folk, vill de inte ha någon minnespryl eller köksapparat så visst, men inte vill jag sponsra något egospel då avstår jag gärna bröllopet

        Det är nog inte många som går plus på ett bröllop…

        Förstår inte varför det är sniket att önska sig pengar/bidrag eller liknande. Det är väl bättre det än att brudparet får en massa saker som de inte kommer använda?!

        Vissa kulturer är det ju väldigt vanligt att man ger brudparet pengar i present som start till deras gemensamma liv. Förstår inte varför svenskar ska vara så bajsnödiga när det gäller att ge pengar i present?

          För att majoriteten av svenska par redan har ett gemensamt liv när de gifter sig.

      Hade nog inte gjort så själv men tycker det är helt OK.

      Jag hade inte brytt mig. Hellre swisha än köpa någon grej de inte kommer använda! Jag hade swishat 5-600kr eller mer om det var en när vän eller nära släkting.

        Hellre köpa en grej de har nytta för än att köpa något de inte kommer använda.

      Jag gifter mig I höst och vi önskar oss enbart bidrag till bröllopsresa i present. Det har inget art göra med att vi är oförskämda, snikna, inte har råd med bröllopet ect. Vi har bott ihop i 13 år, har 3 barn och helt ärligt – alldeles för mycket saker. Vi har inget behov av fler brödrostar eller kristallglas. Det vi däremot vill är att komma iväg bara vi två, skapa fina minnen tillsammans på en ny plats och hinna smälta allt kring bröllopet. Så vad spelar det för roll att köpa ngt på cervera för 400 eller swisha 400? Det är ju det brudparet vill och det är deras dag. Om du vill göra det roligare så går det ju att slå in pengar på olika sätt. När min bästis gifte sig (önskade sig med enbart pengar) så blåste vi upp små genomskinliga ballonger som vi fyllde med glitter, konfetti och la i en 50-sedel i varje. Fyllde en hel kartonglåda och slog in den som en megapresent. Brudparet blev jätteglada 😁

        Hahaha är du säker på att de blev jätteglada för att de gick poppa ett stort antal ballonger för att få sina pengar och under tiden få glitter överallt? Låter mer som en present till nån man inte gillar så mycket

          Man kan ju klippa upp ballongen med en sax väldigt enkelt, inget popp, inget glitter 🤪

        Men om ni HAR pengarna så är det bättre att inte önska er någonting öht! Så slipper ni ses som pinsamma. Helt ärligt alltså, för eran skull.

          Fast det är ju jättevanligt att brudparet önskar sig ett bidrag till bröllopsresan, så det är nog inget gemene man kommer att reagera negativt på. Många ser det också som otänkbart att inte ge en gåva till brudparet när de går på bröllop, så även om man säger att man inte önskar sig något kommer man att få en massa presenter. Bättre då att berätta vad man helst vill ha, tycker jag.

            Det är en jättejobbig situation för gästerna som inte vet hur mycket man förväntas lägga. Bättre att säga ”vi önskar oss ingenting, men om ni gärna vill ge något så xxx eller skänk till xxx”.

            Då kan de med sämre ekonomi välja själva utan att behöva känna sig fattiga och snåla.

              Tycker också att ekonomiaspekten är svår att undvika när det är ett belopp som brudparet önskar och vill veta hur mycket det är för att kunna tacka för. Lägger extremt stor press på gästerna att lägga ”rätt belopp”. Är 200 för lite? Är 600 för lite? Är 1000 för lite? Är lättare att lägga ihop flera stycken och ”gömma sig” om man har dålig ekonomi men när det kommer på en Swish är det svårare.

                Där håller jag med. Snyggare att låta någon annan samla in pengarna och skicka ett samlat belopp (så gjorde vi).

              Man ger väl så mycket/lite pengar som man hade kunnat tänka sig att lägga på en present?

          Exakt, varför inte avsäga sig presenter? Eller be gästerna Swish till välgörenhet? (Typ Röda korset/Barncancerfonden eller liknande)

          På vilket sätt är det pinsamt?
          Jag bidrar hellre till en resa eller något annat än köper en present som jag inte är säker på att dom vill ha..

            Då frågar man vad de önskar sig. Eller om man känner varandra väl kanske man t.o.m. kan fundera ut lämplig present på egen hand?

              Och om de svarar att de önskar sig bidrag till resan?

        Jag säger inte att det är fel att önska sig pengar till bröllopsresa men om man ändå ber om pengar och swish, då kan man lika gärna säga belopp tänker jag. Min uppfattning är att det finns en förväntansbild av hur mycket man bör få i gåva. Är 500kr snålt, för lite? Är 200kr jättesnål? 1500kr är du en bättre vän då? Det är väl just sätter man framför önskan om pengarna på och att det bara är pengar.

      Tycker inte det är problem att önska sig pengar, men tycker deras formulering lät konstig? Lite girig typ?

      Kanske andra tycker att vår också lät men vi skrev något likande detta, (skulle flytta kort efter bröllopet):

      Då flytten närmar sig undanbeds vi fysiska presenter om inte flytthjälp ingår. Det viktigaste för oss är att ni kommer och delar vår dag! Om ni ändå vill ge en present är ett bidrag till vår bröllopsresa till LOCATION det vi önskar oss mest.

      Fick en del på Swish, en del kontanter, och en del fysiska grejer. Tacksam för allt men framförallt alla som kom!

      Jag tycker generellt att det är skamligt och oförskämt med vuxna människor som har önskelistor. Det i sig är pinsamt.

        Sen om de får en present de inte gillar så blir det missnöje. Man ska vara tacksam över det man får och inte grina över en ful vas.

      Är bjuden på ett destinationsbröllop där de önskar sid pengar och de kommer inte att ha fri bar, bara bjuda på dryck till maten (tre glas vin). De önskar sig bidrag till bröllopsresan som de bokat och betalat för flera månader sedan. Jag hade förstått det mer om det hade varit en resa de drömt om att genomföra men de ska med barnen en vecka till kreta.

        Beror väl helt på destinationen förvisso (för mig är det utlandsbröllop) men om majoriteten av gästerna måste lägga stora summor på att delta känns det väldigt snålt att därtill önska sig present öht? Att önskan sen är pengar spelar noll roll tycker jag

          Ja man ska väl inte önska sig nåt om man man gifter sig på ett ställe som innebär kostnader för gästerna?? Man ska avsäga sig det, kutym.

      Har varit på bröllop där brudparet önskar sig bidrag till bröllopsresan som sker precis efteråt typ ”vi önskar oss inga saker, vi vill bara att ni kommer, men om ni vill ge ett litet bidrag så kan ni swisha på…”. Vet ju att bröllopsresan redan är betald så det känns liksom som att de ska ”tjäna in” lite bidrag ändå..? Lite kluven där. Till ett annat par som önskade sig bidrag valde vi att lägga euro i ett kuvert med en ”instruktion” vad pengarna var öronmärkta till (typ mysig middag med gott vin) och så skickade de en bild från middagen som tack.
      Men på nåt sätt tycker jag det känns lite sniket, tex ett bröllop där de önskat sig pengar, bröllopet var i en helt annan del av landet för många gäster och man bokat hotell två nätter, resa, tagit ut semester etc..