Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

597 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Var får man den bästa massagen samt fotvården i Stockholm?

    Har någon här testat på kristallhealing? Vad tyckte ni?

      Jag går på massagestockholm.se vid st eriksplan! Finns både klassisk och behandlande massage

      Stockholm Physique har den absolut bästa massagen om du har ont i ryggen. Det är inte alltid skönt men gör susen om det är det du är ute efter!

      Jag har gått på kristall healing och Reiki healing, så bra! Säg till om
      Du är intresserad så kan jag ge uppgifter till kvinnan jag gick till!

        Är intresserad! 😃 tar gärna uppgifterna. Tack 🙂

    Vad tycker ni om årets bachelor?
    Tjejerna samt killarna?

    Trodde tills häromdagen att Emma skulle få Christians sista ros, men efter senaste avsnittet så är det nog längre inte aktuellt.

      Emma är en mobbare. Alla tjejer är bara plast.

        Enligt Emma så kan man inte vara vänner med alla. Fine. Men man behöver inte vara otrevlig för det.
        Finns faktiskt ett mellanläge på att vara vänner och icke vänner. Man kan vara trevlig fast inte vänskapligt.

      Är det sista veckan nästa vecka? Tror nog ingen kommer hitta kärlek denna gång

      Tycker säsongen varit väldigt kul! Så mycket som hänt nu på slutet när det annars brukar vara så himla segt.

      Tycker det är lite trist att Christoffer verkar dras till tjejer som inte är intresserade av honom?

      Emma måste sluta skjuta all kritik ifrån sig och se att det faktiskt ligger saker i det folk säger till och om henne. Hade varit så enkelt om hon bara vad om ursäkt i många lägen.

      Christian. Har en fördom om att killar som har sådär lätt till att beröra och vara romantisk med nya personer är svåra att behålla. Han verkar ha lätt att charma tjejer så skulle inte vilja vara hans tjej 😬

      Emma var den populära tjejen i skolan som också var en översittare. Tror hon har många fina sidor men hon har en hel del jobb att göra med sig själv. Det blir väldigt tydligt när hon ”ber om ursäkt” genom att säga att förlåt för att du tog det på fel sätt.

      Alicia gillar Christoffer men hon är för mycket en småstadstjej för honom. Hon kommer gå sista tiden men deras relation kommer att dö ut.

      Lucy är verkligen inte hans typ. Att hon skulle vara lärare är ett skämt, hon är väl på sin höjd en outbildad vikarie.

      Den värsta av dem alla är dock Maria. Framstår som gullig och snäll men är egentligen en extrem kappvändare som saknar personlighet. Ingen att hålla i när det blåser.

      Christian har inget seriöst intresse av någon av tjejerna. Johanna framstår som rätt labil, Anna som en typ Christian äter till frukost och René vill han pumpa och dumpa. Kolla bara vad han sa om hennes smink. Håller med om att det är onödigt mycket och det gör sig bättte på stillbild än irl men vem fan säger så om nån man precis hånglat med. Hon tycker också att han är en tönt egentligen och kommer hitta en riktig guldkille om några år.

        Är du synsk? Intuitiv? Eller gissar du bara 😀 seriös fråga!

    Vad är det värsta en influencer gjort enligt er? Fyll på listan.

    – Margaux som filmar en blodig och medvetslös man och låter sitt barn peta på honom. Lägger sedan ut på Youtube.
    – Den där flunsan som köpte en bok om Gulag för att den passade som inredning men hade ingen koll på vad det faktiskt var.
    – Alla flunsor som har insamlingar för specifikt ändamål men sedan använder pengar till annat (tex Lex LD och plantan).

      Det kommer vara svårt att hitta någon som toppar Margaux här. Fullkomligt vidrigt 🤢

        Lätt. Blattelito.

          Annie 😔❤️

        Jasså? Den här tjejen som sålde falska biljetter till folk. Dömdes i domstol att betala tillbaka, men som skiter i det och åker på semesterresor istället?

      Influencern som mördade sin partner måste väl ändå toppa den listan.

      – Dasha som la upp en bild på sin sons nakna, nedbajsade skrev och rumpa på sin blogg och ba ”hahaha kolla in hur mycket han bajsade”. När hon fick kritik försvarade hon sig med att ”jag är hans förmyndare jag bestämmer över honom”

      – Andrea Norrman som tatuerade in ”SS” på armen. När folk påpekade nazistkopplingarna så sa hon ”det där är inte ok!! Min farmors mor dog faktiskt i förintelsen!”, sen lite senare sa hon ”okej det där med min farmors mor var inte sant men det hade kunnat vara sant så tänk på vad ni säger!!”

        Men gud visste inte det där om Andrea, var det länge sen? Jag följer henne nu och blev chockad när jag tex läste om sånt hon gjorde i ph

          Det var 2017, så efter paradise hotel men innan hon blev förälder iallafall.

        Visste inte det om andrea! Fy fan vad motbjudande

        Det låter inte så trevligt att tatuera in ”SS” på armen, men det är väl knappast ovanligt att den förkortningen dyker upp i andra sammanhang än nazistiska. När man googlar tatueringen såg det ju dessutom ut mer som typ ett paragraftecken än Schutzstaffel

          Det var ju bara okunskap, det kan man ju förlåta. Men att ljuga om att någon man känner dött i förintelsen för att få folks sympatier…. Även om hon erkände snabbt efter är det bara så vidrigt

        Haha det där är något av det roligaste jag vet. Tre blåsta tjejer ”supersnipporna” tatuerar in ss på armen 😅😅 hysteriskt ju

      Gulag gate: korkat men inte elakt, tycker jag. Tycker om Margaux men det hon gjorde idag är helt ofattbart dumt.

        Margaux barnbok då 🙈

          Det tyckte jag inte var farligt alls. Förstår inte varför folk blev arga 🙂 Boken innehöll, som jag förstod det, en familj på semester + massor av djur. Inte konstigt då att inte visa upp svarta människor. Storyn handlade om djur och inte människor.

      Jag tycker att klä ut sina barn till horor var topp fem motbjudande.

        Just det! Så vidrigt

          Redan har folk börjat glömma bort det. Och det var ju inte ens en månad sedan 😂

    Om du har en svägerska – vad tycker du om henne?

      Jag har och tycker väldigt bra om henne. Men det kanske inte är så konstigt då vi kände till varandra och hängde lite med gemensamma vänner innan jag blev tillsammans med hennes bror.

      Ja 😄

      Jättekonstig fråga ju. Vad tycker du om tjejen i Pressbyrån liksom….

        Nyfiken över hur själva relationen är – inte specifikt hur personen i fråga är.

        Hahaha ja verkligen konstig fråga. Man kan ju dessutom ha flera svägerskor.

          Skippa att svara då?

            Eller fick jag tycka det???

          Jag tyckte det var en rolig fråga. Alltid kul när någon frågar något lite mer udda än typ ”vad har ni i lön/ hur ofta ligger ni/ hur lång tid tog det för er att bli med barn”

            Ja för partners familj dyker aldrig upp som ämne här!?

              Inte ämnet i stort men exakt den här frågan tror jag är ny 🙂 (plus att svägerska ju bara hälften av gångerna är partnerns familj)

      Fantastiskt bra! Ingen av oss har en syster så vi har blivit som systrar. Vi håller inte alltid med varandra, är olika på många punkter och ibland tjafsar vi. Men vi ställer alltid upp för varandra och har väldigt kul tillsammans. Jag har skaffat barn på egen hand och svägerskan var med på båda förlossningarna.

        Så fint, verkligen.

        Fast då är hon väl din före detta svägerska 😊menlåter som en fin relation

          Va? Det är min brors fru.

            Hahahahahah men gud det slog verkligen slint i mitt huvud.

          Det är väl hennes brors fru?

          Ens makes syster eller ens brors fru, båda kallas svägerska.

            Precis. Trodde alla visste det 😂😂

            Ja, det kan väl dessutom vara ens frus syster, eller ens systers fru?

      Hatar min svägerska. Hon är seriöst satans avkomma. Hon har gjort så mkt för att försöka förstöra mellan mig och min man. Vi har inte träffats eller pratat 10 år, så himla skönt.

        Fy, låter hemskt. Skönt att du slipper kontakt med henne idag.

        Jag har liknande situation. Min svägerska var så avundsjuk på mig för att jag hade en bra öppen relation med hennes bror. Hon var en riktig pest tills jag också började tycka illa om henne.
        Det är ju hennes förlust eftersom jag och maken fick barn och fortfarande håller ihop osv så nu framstår hon bara som ett freak som ogillar mamman i en välfungerande familj.

        Låter som min. Satan vad jag har åkt på nit efter nit från denna människa. Önskar faktiskt att vi sagt upp kontakten för flera år sen. Hon har ljugit för mina svärföräldrar och hittat på allvarliga saker som jag så påstås ha sagt. Hon skapade drama när vår förstfödda äntligen kom till världen efter flera års barnlöshet. Hon förstörde hela vår upplevelse av lycka att äntligen få bli föräldrar då hon är ett sjukt EGO. Har svärfar lindad runt lillfingret. Vi kan umgås men det kryper i hela mig efter allt hon gjort.

      Tycker inte om min brors tjej för fem öre.

      En annan ”A” här.

      Har en fantastisk svägerska. Vi är väldigt lika och är nära vänner även om vi inte direkt pratar jätteofta. Hon bor tyvärr långt bort men när vi ses är vi som systrar.

        Den ena underbar, den andra hemsk. Egoistisk subba

      Hon är toppen! Så snäll, omtänksam, påhittig och vettig. En jättebra fasternoclwp. Och när jag misslyckas m e att stötta min partner i vissa frågor brukar jag föreslå att han ska ringa henne, för hon stöttar bra (brukar vara sånt som är lite mer relaterat till deras trassliga barndom, en erfarenhet jag ej delar).

        *faster också

      Jag har två. Den ena är fantastisk och vi har jättefin relation. Den andra är väl snäll, men liksom inte min typ av människa, eller vad man ska säga. Relationen är inte lika tajt.

      Min man har 3 systrar. Så de är jättetighta. Superfina tjejer men det är lite svårt att komma in där 🤷‍♀️

        Min ex-make har tre systrar också. De är tight och även lite högljudda, så där att de kan ta över fester, middagar osv. Även om jag delvis gillade dem så är det faktiskt lite skönt att slippa höra deras inbördes beundran på mellanstadienivå varje jul.

      Klarar inte av min svägerska. Hon är empatilös, osympatisk, skrytig och allmänt småtaskig.

      Hon är trevlig, men sticker ut mycket från resten av vår familj. Vi är väldigt praktiskt lagda, hon är lite materialistisk. Kan inte bestämma mig för om jag tycker hon är smart eller inte, trots att hon är väldigt högutbildad.

        Antagligen smart då..

          Bara för man är högutbildad är man inte automatiskt smart.

          book smart or street smart 😉

            Skulle det ena vara bättre än det andra eller vad?

              I street smart, behöver du inte böcker för att veta, du vet redan.
              Men i book smart, behöver du läsa och lära dig för att sen veta. Tolka hur du vill 😀

                Det där är inte korrekta definitioner av book smart och street smart 😂

          Hahaha man behöver inte vara smart för det.

            … garanterat från någon som själv aldrig klarat av studier på mer än kandidatnivå då. Det krävs ABSOLUT någon form av intelligens för att bli godkänd på en masteruppsats.

              Jag har civilekonomexamen 4år och därmed gjort en master..? Dålig på begreppen. Anser inte mig vara smartare än någon som inte gjort det, man kan ju vara ödmjuk nog att förstå att bara för att man väljer att inte plugga så innebär det inte att man är ointelligent.

                Absolut inte, men det var ju inte det som diskuterades, eller hur?

                Att de som har högre utbildning behöver vara smarta för att klara av den (på åtminstone något typ av sätt) innebär ju inte på något sätt att ALLA som är smarta utbildar sig, bara att just de som klarar av utbildning på avancerad nivå utgör en andel av den smarta befolkningen.

      Hon är snäll men oändligt tråkig.

      Älskar henne, som en kombo mellan syster och bästis ❤️

      Min svägerska har fått Alzeimers bara lite 50 + o det är åt helvete i familjen. Hon känner inte igen sin egen bror. Och det gör ont i mig när jag ser hans sorg i det. Hon är inte kvar bland oss längre rent mentalt o snart inte längre fysiskt. Hon behandlade mig som skit ( som frisk) när jag kom in i familjen som andra fru. Men der kvittar. Den här skitskjudomen tar verkligen bort all energi hos även anhöriga.
      Så. Mitt tips. Håll i varandra o acceptera varandras olikheter. Vi vet fan inte vad som händer imorgon.

      Haha fick tänka efter lite men ja, det har jag ju! Och hon är jättetrevlig, gillar henne massor. Men sju år äldre och bor många timmars tågresa bort, och vi är inte direkt på ringa varandra-nivå.

      Sen har jag en kompis som blev superbästis med sin svägerska typ direkt, de gick och tränade tillsammans bl a (tills svägerskan flyttade lite för långt bort). Lyxigt ju!

      Min sambo har tre systrar. Har en bästis/systerrelation till två av dem. Den tredje hade jag en superfin relation med, tills hon träffade sin nuvarande partner som är en toxisk.
      Min brors fru har jag också en nära relation till och deras barn är som mina. Mitt fasterskap betyder jättemycket för mig och en av mina prioriteringar i livet är att ha en stark relation till dem, och även se till att mina barn har en bra relation med sina kusiner ❤️

      min man har ”bara” 5 bröder vilket jag är glad över, kommer bättre överens med killar än tjejer!

    Hannas live igår.. ”jag behöver att ni ger mig mer kärlek”. Alltså. I vilket annat yrke blir man DAGLIGEN bombarderad med komplimanger?

      Vilken Hanna? Persson?

        Friberg

          Theorin?

            Lyser psykisk ohälsa om henne.

          Hon börjar också tappa det.

      I mitt! Är förskollärare, barnen ger så fina komplimanger bokstavligen varje dag. Även vårdnadshavarna 🥺❤️ Men fiskar inte efter dom 😅

        Men va mysigt 🥰 vill också vara förskollärare

        Själv har jag blivit kallad bajskorv varje dag i en vecka nu. Av ett barn såklart, inte vårdnadshavare. Jobbar på förskola.

    Vad sägs om en bikt? Har du gjort något jävligt på sistone? Kör!

      Tönt.

        Vad har du för deppigt liv egentligen?

        Va? 🙂 Tänkte det vore kul. Men du kanske har något roligare att skriva så gör det!

      Jävligt vet jag inte, men upptäckte häromdan när vi kom ut från mataffären (och hunnit gå en bit) att min treåring plockat på sig ett russinpaket. Orkade inte gå tillbaka och betala det.

        Betala nästa gång.

      Hörde av mig till en person jag lovat min man att aldrig mer vara den som initierar ett samtal med. Ångrade mig direkt och det blev ingen grejj, (var ett oskyldigt sms), men ändå det var jävligt.

        Blir nyfiken, var det en flirt eller liknande?

      Jag hade 1 dags betalt flyttledigt från jobbet (för att flytta) och hade mitt barn på förskolan samtidigt. Osäker på om det är oförlåtligt eller ej, men jag planerar iaf inte att göra om det på något decennium.

        Hoppas du var ironisk för i såfall var det jättekul med tanke på alla diskussioner som brukar vara här! Om du inte var det vill jag ge dig en kram och säga att det var väl verkligen det enda rätta att göra?

          Haha ja du jag vet inte själv! Jag tyckte iofs det är rimligt (arbetsgivaren betalar mig ju inte för att vara hemma med barn utan faktiskt flytta. Plus att man flyttar sällan. Och man kan för den delen inte ta ut flyttledigt regelbundet även om man faktiskt gjorde det. Och barnet har det bättre på fsk än om hon knarkar film för att vi måste packa osv ). Men jag har väl läst i för mycket mammatrådar och hör ändå hur det ekar i huvudet ”lediga förädlrar, lediga barn!!!!”

            Tur att du inte var ledig då, du arbetade med att flytta 😁

              Haha ja och det är ta mig tusan betydligt jobbigare än att jobba på kontoret 😉

      Jag hade en brainfart och råkade ta ut min grannes skor ur torkskåpet fast det fortfarande var hennes tid. Det har jag lite dåligt samvete över.

      Å andra sidan stank alla våra kläder fotsvett sen, så det gick väl på jämt ut…

        🤣Förlåt.

          Förlåt att jag skrattar alltså, inte mina skor.

      Stoppade min svågers tandborste i toaletten för ett tag sedan. Avskyr honom.

        Kan folk snälla sluta med detta?? Hälsovådligt! Gör nåt annat fanskap, som inte kan göra personen sjuk!

          Äh om man avskyr någon kan det vara på sin plats 😆 Doppa på!

      Jag har skapat en fejkad tinderprofil för att flirta med eller snoka på en man jag sprang på nyligen. Har inga intentioner att göra något fysiskt eller träffas alls. Jag är gift. Älskar min man. Hatar att jag gör detta. Tror jag är bitter och uttråkad, deprimerad, och saboterar för mig själv.

        Har undrat så mycket hur man gör det där i praktiken? Vad var du för bilder te x? Fejkbilder? Annars skulle väl någon kunna känna igen dig…

          Ja det är alltså inte jag på bilderna… Utan en jag följer på Instagram (obs ingen kändis eller modell, vanlig tjej men bor inte i Sverige)…

            Nej fy va hemskt att använda nån annans bild!

              Ja jag vet. Men ville ju inte bli igenkänd med egen bild…

                Men sluta vad dåligt av dig. Du borde fasiken skämmas.

                  Det gör jag ju

                    Men ta bort den då. Säg inte att du skäms utan gör nåt åt det. Ta bort den med en gång!

            Usch vad hemskt.

              Jag har mycket mer dåligt samvete för att jag gör såhär mot min man

                Det du gör är olagligt. Att använda någon annans bilder och sen dessutom utge sig för att vara någon annan?

                  Nej det är det inte. Det är dessutom bilder från en offentlig profil, som är tagna från sidan/bakifrån så det är knappt någon skulle kunna se vem tjejen är. Jag utger mig inte för att vara hon heller utan använder mitt förnamn och fejkar inget annat direkt.

                    Du har inte rätt att använda någon annans bilder utan godkännande från personen, offentlig eller inte. Olagligt.

                      Hur får du det till att det är olagligt, och vilken paragraf i lagen är det? Up till bevis.

                      @Jenna

                      bilder är skyddade av upphovsrättslagen. Det innebär att den person (upphovsman) som tagit bilden också äger rättigheterna till bilden inkluderande rätten att kopiera och sprida bilden. Därav har du inte rätt att använda någon annans bild utan upphovsmannens godkännande.

            Det är ju nästan värre att du har använt en vanlig tjejs bilder! Vad har hon gjort för att förtjäna detta? Ta bort ditt fejkkonto och skilj dig. Pinsamt.

        Snälla radera nu!

          Inte snälla utan RADERA Nu!

            tinder? raderade direkt efter att vi börjat skriva till varandra på annat sätt så redan gjort.

        oj är så många som skriver om otrohet här så trodde inte jag skulle bli kvällens hatobjekt för detta. men ja jag hatar mig själv till 100% och har gjort länge så den avsky ni känner för mig finns redan inombords ändå. ska sova nu och inte
        hänga här. Och bryta all kontakt med den där snubben nästa gång han skriver. tinder är raderat sedan länge. Jag hoppas jag inte är en psykopat men det är jag kanske.

          Otrohet bemöts aldrig bra här.
          Det som sticker ut är att du skapat en fejkprofil och använt någon annans bilder utan tillåtelse (åter igen olagligt)
          Sov gott och hoppas du tar ditt förnuft till fånga och bryter kontakten med killen och berättar ditt misstag för din man. Ärlighet varar längst.

            Fattar inte varför den stora grejen är att hon snott en annan tjejs bilder? Hon catfishar inte och personen kommer aldrig få reda på det? Stora grejen är att hin gör det bakom sin mans rygg. Men det vet hon redan.

          Tycker synd om din man, men det sjuka är ändå att du snott en annan tjejs bilder för ett fejkkonto.

          Du fattar inte att det handlar om bilden? Du har stulit en bild och utger dig för att vara henne.

          Nej du är ingen psykopat (gissar jag). Men du har brist på omdöme. Gör om och gör rätt. Radera.

          Vem bryr sig om din otrohet? Du använder en annan tjejs bilder till ett fejkkonto, skäms! Det är olagligt och otroligt kränkande. Att du tror att det är mindre illa för att hon är en vanlig tjej och inte känd… Och att det skulle vara ok för att hon har offentlig profil. Du verkar inte klok.

        Jag är nog ensam om detta men tycker typ inte att det är så himla hemskt. Du kan få bilder på mig om du behöver till nästa fejkkonto 😅

          Inte samma sak. Då har du godkänt användandet av dina bilder.

            Ja, det vet jag väl?!

      Angav en man för offentlig urinering. Känt mig taskig för det var ju rätt harmlöst av honom. Men det är ju olagligt…

        Karen x 100 000. Usch.

        Men hur gjorde du det? Hann du få fatt i en polis medan mannen kissade?

          Bredvid mitt hus finns ett företag där killarna som jobbar ofta står och röker. Stör mig inte. Men häromdagen när det stod två rökare så innan de gick in från rasten ställde sig den ena och kissade mot väggen. Jag brydde mig inte så mycket personligen men blev bekymrad att det skulle bli en vana så jag mejlade det företaget (jag beskrev inte killen specifikt utan tänkte de kunde påpeka för alla anställda att från detta hus ser man tydligt vad de gör där ute).

        What fan vad taskigt. Jag som har extremt svårt att hålla mig har väl snart kissat i varenda buske i min stad. Nöden har fan ingen lag. Beroende på situation kan det dock vara svinigt, beroende på hur, när och var man kissar

          Se mitt svar ovan! Hade verkligen förstått en nödsituation.

      Men wow, hon ställde en fråga/gav uppslag till kul diskussion med glimten i ögat. Vad surar ni ur för?

    Har en svärmor som jag på riktigt älskar lika mycket som min egen mamma. Vi står varandra väldigt nära och jag vill göra något speciellt för henne när hon fyller 70 år. Någon som har tips på vad?

      Det klassiska spa?

      En resa, spa eller restaurang tillsammans?

      Förstår vad du menar. Älskar min också.
      Åk med henne någonstans. Var tillsammans med henne.

        Vad fint att du också gör det! Ja, känner hela tiden att jag vill passa på medan hon är pigg. Åren går…

      Ta med henne till Sandvik Lady Spa ♥️ fantastiskt ställe för gammal som ung och alla mitt emellan. Och så är det bara kvinnor där. Förutom en och annan servitör.

      A
      Om hon står dig så nära, borde du inte själv känna av vad hon kanske uppskattar för present/gåva från dig?
      Känns lite trist att du behöver hjälp på bloggbevakning

        Äsch, trist kommentar. Man kan ju behöva inspiration till och med när det är sig själv man vill köpa/ hitta på något fint för. Ibland har man inte så mycket idéer helt enkelt.

        Sånna som du som gör att det snart inte är någon som skriver här längre.

    Hur har det gått för dig som skrev om din partner som skjutsat sin kollega lite väl mycket?
    Jag har tänkt på dig hela veckan ❤️

      Det hade jag missat. Vad handlade det om?
      Har också en partner som varit privatchaufför åt en han var chef för.

        Det var nyligen, kanske en vecka sen?

        Killen skjutsade en kvinnlig kollega gratis varje dag trots att det innebar att han fick ta en omväg och flickvännen märkte det för att det gick åt så mycket bensin. Kollegan hade egen bil och körkort. Han kunde heller inte fixa grejer som att typ handla på vägen hem eller vad det var, eftersom han alltid skulle skjutsa kollegan.

        Den enhälliga domen i kommentarsfältet var att han var kär i kollegan.

    Matchat med en AShet kille på tinder, han är dock 3 år yngre. Såklart har han ej skrivit. Vad ska jag inleda med? Killar har hittills tyckt att ”hej” tråkigt 🥲

      Killar gillar raka puckar och när man tar för sig och kör rakt på. Skriv det som du skrev här ”Du är ashet. När träffas vi?”.

        Hahha hade någon skrivit så till min kille hade han blivit livrädd

          Vad har din kille med det att göra?

        Plocka upp något från bion/bilderna och skriv en kul men harmlös fördom – funkar alla gånger. Typ ”Dina vänner beskriver dig som festens mittpunkt, men du själv gillar mest att hänga vid chipsskålen”

      Har han något på nån bild eller i bion du kan kommentera eller fråga nåt kul om?

    Hej!!

    Har någon erfarenhet av att skada magmusklerna av träning? Tränar aldrig magmusklerna och brukar göra squats samt marklyft på gymmet och har typ sen en vecka haft svårt att bajsa för kan liksom inte ”krysta” ut avföringen. Har någon annan erfarenhet av detta? Förlåt för för mkt information men jag är hypokondriker så är extremt orolig över att har blivit allvarligt sjuk haha. Vissa av mina symtom stämmer in på ”sports hernia” och läste precis att man tydligen kan dö av det så har sån ångest. Har bokat läkartid för detta men vill bara höra om någon annan varit med om detta

      Det ska väldigt mycket till för att skada magmusklerna. Vad har du gjort?

      Hahah är läkare och har aldrig hört om sports hernia så du kommer nog inte dö! Du är nog förstoppad högre upp i systemet, ta laktulos i några dagar innan du låter ångesten ta över

      Du kommer inte dö! 99% att du är förstoppad, ta lite laktulos i några dagar så kommer det gå bättre

        Dubbelkommentarer 🫶🏼 Ska jag säga det en gång till? 🤦🏼‍♀️

          Eller kan förstoppningen bero på att jag försöker gå upp i vikt så äter mat typ var tredje timme och matsmältningssystemet inte hinner arbeta typ?

          Läkare 😂

            Vad betyder din kommentar?

            Gose-satan är faktiskt läkare. Hon har hängt här länge och alltid varit konsekvent i svar och medicinskt kunnig. Denna kommentar var kanske lite hafsig, men läkare är också människor som ibland inte orkar uttrycka sig som om de var på jobbet 24/7

              Man märker på tonen att hon är läkare på riktigt.

        Men tänk om det är cancer? Googlade och cancer kom ju såklart upp så nu har jag dödsångest även för det hahaha asså vafan jag hatar den här hemska hypokondrin

          Testa lactulos först och går det inte över så ringer du vårdcentealen ♥️

      Sjuksköterska här, låter som en klassisk förstoppning. Gå till apoteket och köp någon form av laxerande medel, de kan guida dig rätt. Google ställer till med mycket oro i onödan!

      Ta lactolus eller inolaxol 2-3 gånger per dag i någon veckan och se om det hjälper och var extra noga med vätska. När man tränar behöver man dricka lite extra då man gör av med mer helt enkelt och blir lätt förstoppad. Hjälper det inte så ta kontakt med vården. Cancer behöver du nog inte ens tänka på men det finns fall där kvinnor fått något som heter framfall av bakre slidvägg – Rectocele och det kan ge svårigheter att tömma tarmen. Kan uppstå om man är försvagad i magmusklerna och tränar på tok för tungt samt med fel teknik. Mycket sällsynt att det sker utan en graviditet och förlossning i bakgrunden men chansen kan öka med åldern. Men vi är alla olika i anatomi också. Troligen är du förstoppad längre upp i tarmen, börja där så du kan utesluta det iaf.

    Vet någon hur länge man har ont i magen vid en urinvägsinfektion? Jag fick symptom under natten mellan tis och ons, åkte till min vc i onsdags fm och fick beskriva mina symptom. De tog inget prov/odling osv utan läkaren sa att det lät som en klassisk uiv och så fick jag antibiotika. Jag har nu ätit det i 2.5 dag och det svider inte längre när jag kissar men jag har fortfarande ont i magen. Inte lika illa som innan men det molvärker i hela magen och när jag hostar så hugger det smärtsamt till över urinblåsan. Har fortfarande trängningar men inte så intensivt som innan. Ska det vara såhär när man fått medicin eller är jag för otålig?

      Jag brukar ha ont i några dagar beroende på hur kraftig infektionen är. Du kan nog vänta några dagar till om det verkar gå åt rätt håll hittills, men jag har för mig att man ska kontakta vården igen om allt förvärras.

      Jag hade det nog omkring 6-7 dagar efter jag fick antibiotika. Först hade jag såg ont i magen att jag knappt kunde sitta ner. Men efter 3-4 dagar lindrades det. Men nog tog det till efter sista tabletten innan allt ont försvann.

        Ska tillägga att jag tror du kan vara helt lugn. Är ju bara 2 dagar sen du började äta. Jag trodde också att man skulle märka stor skillnad snabbt, men ha lite tålamod.

      Efter ca 3 dagar ska antibiotikan kicka in, så ta det lite lugnt. Teststickor finns annars att köpa på apoteket.

      Låter ju som en kass läkare som skriver ut medicin utan att konstatera att du faktiskt har urinvägsinfektion.

      Hoppas du blir bättre men be om provtagning om det händer igen för det är dumt att äta medicin i onödan.

        You know nothing. Man tar möjligen en urinsticka, det är inte samma som odling. Med klassiska besvär + ung kvinna så ska urinen inte odlas. (Om man är äldre/man/barn eller har recidiverande besvär odlar man – annars inte!) helt korrekt handlagt. Sluta klaga.

      Tack snälla ni för svar! Jag får lugna mig. Smärtan över urinblåsan stressar mig dock, googlar man så kommer bara urinblåse-cancer upp 😳

        Fast man har ont där vid UVI. Googla inte 🙂

        Jag förstår, är likadan själv. Men som sagt det tog över en vecka innan allt var försvunnet för mig. Men du ska se att redan imorgon känns det bättre. Lite bättre för varje dag. Ta Alvedon.

        Och nu kommer jag få massa spydiga kommentarer men håll fötterna varma. Jag får alltid ondare av att fötterna är kalla. Så testa varma sockar, sov gärna med dom också.

        Så en läkare jag kan ha. Och jag har inte kommit i väg till urologen. Åh det tär på mej. 😢 blir för mycket på en gång.

      Jättekonstigt att läkaren skrev ut antibiotika utan urinprov…
      Du borde kräva att de testat dig? Du har rätt till det.

        Det är inte konstigt när symptomen är tydliga och nytillkomna. Jag har två gånger fått nefrit medan läkare inväntade provsvar, det önskar jag ingen. Svårt sjuk i tre veckor varje gång istället för att stoppa infektionen direkt med antibiotika.

          Men här har de ju inte tagit prov det är fullständigt kontraindicerat ge antibiotika innan odling!!!!!!!! Nybörjarfel från någon inkompetent idiot (ursäkta mig). Det kan vara fel antibiotika och den kommer maska bakterien så ny odling är förstörd och under tiden får du njurbäckeninflammation och sepsis. Om du börjar äta antibiotika innan odlingsvar så måste åtminstone odling redan vara gjord.

            Tror du behöver uppdatera dig på riktningslinjerna…

            För kvinnor 18-50 år med klassiska symptom kan man behandla utan odling.

            Och man märker om antibiotikan inte funkar, då byter man…

            Samma sak hände mig två gånger medan läkaren inväntade odlingssvar. Bakterien hann gå upp i njurarna. Det hade varit bättre att ge mig bredspektrum för att stoppa infektion i väntan på provsvar. Båda gångerna blev jag svårt sjuk i onödan.

              Tvärtom för mig. Fick antibiotika utan odling, visade sig vara fel och låg på sjukhus i tio dagar med 42 graders feber som värst…

            Vem är inkompetent? Men sluta sprid sånt här. Det stämmer inte. Ung kvinna + uvi-misstanke= urinvägsantibiotika utan odling. Ibland inte AB alls. Det är liksom inte alls ovanligt? 😅 Det är graden av besvär som styr. (Och har man feber eller ont bak i ryggen (eller är äldre har/recidiverande uvis)är det ju ett helt annat läge!

            Hur ska antibiotika ”maska” en bakterie? Antingen är bakterien känslig för antibiotika eller inte. Om det är ”fel” antibiotika given kommer urinodlingen ju visa växt. Prata inte om sådant du inte vet något om.

              Antibiotikan kan bita på bakterierna men inte i tillräcklig grad varför urinprov som odlas inom 5-7 dagar efter avslutad kur med antibiotika kan vara negativ dvs inte visa växt av bakterier trots att infektionen är kvar. Resistens är inte svart eller vit.

        Tror inte alls att det är nödvändigt. De har aldrig tagit på mig, bara den gången det blev värre och jag fick röntga också (pga att de misstänkte njursten).

      Krya på dig 🌸 hoppas du mår bättre

    Nu nalkas helgen igen.
    Jag har ingenting inplanerat, och som vanligt vet jag inte ens om jag VILL göra något. Allt verkar tråkigt eller jobbigt.

    Varför lever jag ett så tråkigt liv? Hur börjar man vilja göra saker?

      Känner igen detta. Som om någon slags vag utmattning tagit över hjärnan.

      Har känt samma. Började tvinga mig ut på promenader, försökte äta bra, sova mkt, sen blev det lättare och lättare och jag fick mer lust till saker. Men går verkligen upp och ner, du är inte ensam.

      Jag tror inte man ska vänta på viljan, utan göra saker ändå (obs dock kanske inte gigantiska projekt). Och sen försöka agera som att det är trevligt och mina vill det här, inte fundera så mycket på känslorna.

      Då brukar det kännas bra sen, när man väl är ute på den där lilla skogsutflykten. Iaf fungerar det så för mig, som lätt hamnar i en ond cirkel av passivitet annars.

    Haloj!
    Vad har ni för erfarenhet av zinzino? Vunnit en tävling på en mässa och får en hälsoundersökning därifrån… är det något att ha? Eller är det bara bluff o båg?

      Men hur många har vunnit skiten egentligen. Gå inte på sånt där.

      Samma fråga som igår?

        Jag ställde frågan sent i onsdagskväll men fick inga svar. Så tänkte fråga igen ifall någon har någon feedback innan jag ringer tillbaka och antingen tackar ja eller nej..

          Du fick väl svar om att det var pyramidspel och att du skulle hålla dig borta?

            Inte som jag såg, annars hade jag väl inte frågat igen. Kanske missade, kanske någon annan som också frågat? Kan man inte bara svara vänligt, måste man vara så dryg?

              Är absolut inte dryg, det är nog hur du läser det. Det var en uppriktig fråga.

      Om det var du som skrev en liknande fråga i ÖS i onsdags, läs svaret jag skrev där. Om det inte var du, läs svaret jag skrev där.

      Bluff och båg. De är bra på att locka med det som glittrar. Omega 3 kan och bör du äta utan att sälja åt dem.

    Om ni bara fick äta en maträtt resten av livet, vilken skulle ni välja? (Vi kan låtsas att ni aldrig skulle riskera att tröttna på rätten).
    Min blir toast Skagen

      Inte direkt en maträtt.

        Beror väl på hur stor jag gör den?

        Va? Vad menar du att det är då?

        Nej fan sant, SKÄMMES anonym som valde toast Skagen. Vad är acceptabelt ?

        Att folk O R K A R hugga på ALLT!

        Stavning, folks val av sista maträtt 😆😆😆

      Knaprigt stekt fläsk med löksås, kokt potatis och lingon 😍 såå gott

        Ja det är riktigt gott. Det blir nog min rätt alla tider också. Eller något i samma genre. Typ renskav lingon och potatismos.

      Poke bowl med tonfisk.

      Köttbullar

      Grön curry med kyckling

      Om jag inte riskerar undernäring i kombination med grav fetma så våfflor med glass, vispgrädde, jordgubbssylt och jordnötssmör.

      Löjrom med Västerbottenpaj.

      En stor fet köttbit från gräsbetad kossa.

      Lax med smörsås. Eller poke bowl med lax

        ”Smörsås”??

          Det är en sås på typ schalottenlök, vinäger och vitt vin som man kokar ihop och sen har man i massa smör. Så det blir en syrlig sås som smakar smör. Otrolig god! Bästa såsen jag vet om.

      Köttfärslimpa med potatis, brunsås och gelé 👌🏻

        Mmm gelé är underskattat

      Oh gud vad svårt!

      Jag säger också toast Skagen men som förrätt med pad thai som varmrätt hahaha.

      Jag vet, det blir två rätter men ibland fuskar man 🤷🏻‍♀️

      Svamprisotto!

      Hmm tacos med nötfärs eller kyckling. Älskar skiten, samt grönsaker och protein.

      Pannbiff med brunsås, rårörda lingon, stekt lök och potatismos 🤤

      Köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt 🥰 Fy fan vad gott, blev hungrig!

      Kokt torsk med äggsås och kokt potatis.

      Toast Skagen är en stark kandidat även för mig.

      +1
      Alternativt en riktigt bra smörgåstårta.

      Pasta bolognese. Om man får variera den lite då och då… Vego eller nötfärs. Med grädde ibland. Etcetera.

      Havskräftor med aioli ❤️

      Potatismos 😍

      Räckmacka ☺

      Mammas köttfärssås

    Kan ett liv utan barn bli i närheten lika innehållsrikt och meningsfullt som ett med barn? Vad kan mäta sig med det?
    Jag har själv två barn och kan inte minnas vad som var viktigt i livet innan.

      Hoppas att du trollar 😒 Annars, eh ja självklart kan man ha ett meningsfullt liv utan barn.

      Jag hoppas det. Har haft ett antal missfall och gjort flera ivf som tyvärr inte resulterat i ett barn. Är nu 40 och min fertilitet sjunger väl på sista versen. Så om jag inte hittar annat som ger mitt liv mening om min otur fortsätter… Vad gör jag annars här på jorden liksom.

        Så dina 40 år hittills har varit totalt meningslösa?

        Man kan få barn trots att barnet ej är biologiskt?
        Adoptera , bli fostermamma osv. Som en i min närhet sa som fick ett icke-biologiskt barn ” Jag hade aldrig velat ha det på ett annat vis. Det är allt detta som gör att jag har just min son, och jag hade ju aldrig velat ha någon annan”

        Tror även du kan behöva gå i terapi om du inte redan gör det. Din mening med livet ska finnas inom dig ❤️

          Adoption anses inte så korrekt längre. Av flera orsaker. Fostermamma är en fantastisk och hedervärd roll men man kanske inte ska ta den rollen som att bli mamma?

            Folk skaffar ju inte barn beroende på ”vad som anses” korrekt, vad som är och känns korrekt för en individ avgör ju individen, särskilt när det kommer till så viktiga frågeställningar som att adoptera eller inte. Om dina livsval avgörs av ”vad som anses vara korrekt ” är du ju helt ryggradslös.

              Tror att det som inte är ”korrekt” är alla de missförhållanden, barnhandel och annat brottsligt som det skrivits ganska mycket om senaste åren.

              Jag menade alltså att adoption har visat sig vara människohandel i stor utsträckning plus att i psykologiska studier har adopterade visat sig lida av mental ohälsa i en mycket högre grad än man tidigare trott.

                Fattar, men det går att problematisera och diskutera etiska dilemman med adoption utan att för den skull avfärda/förbjuda dem helt. I vissa fall är det en fantastisk möjlighet och den bästa lösningen, inte i andra.

            Allt kan ju bli icke-korrekt om det sker på fel sätt. Tänker även att rollen som fosterförälder verkligen kan ge en unik mening med livet. Målet är ju såklart att ett barn kan komma tillbaka till som förälder, men man kan hjälpa,stötta och ge en liten glimt av trygghet medan fosterbarnet är hos en.

              Jag tror ni läser in ordet korrekt fel här.

              Jag läste ett fall där barnet fått en mamma-barn relation till sin mamma och ångesten hon upplevde när hon skulle flyttas tillbaka till sin nu rehabiliterade biologiska mor var likartad dödsångest, sa psykologen som avbröt försöken tvärt.

                Va? Adopterar man ett barn så flyttas inte barnet tillbaka till den biologiska föräldern.

                  Vem skrev om adopterat barn ? Det stod fosterbarn.

                  Ts talar ju om fosterhemsplacering? Det är ju inte permanent.

      Har barn men tid och kraft för andra nära relationer – familj och vänner. Resa och uppleva saker som är svårare med barn. Styra sin tid efter sin egen takt och vilja. Jobba hur mycket/lite man vill utan att ta hänsyn till annan. Samma med hobby.

      Ja så klart? Det hänger väl på att man själv finner mening i något som inte är att bilda familj. Har en granne vars största passion i livet är hundar och språk. Hon har forskat i språk och även startat upp en stor rädda-hundar-organisation i ett annat land. Hon älskar sitt liv och hade inte velat förändra det. 🙂

      Spelar det någon roll, eftersom du redan har barn?

      Mest meningsfullt liv vinner?

        Precis, det är konstigt att någon som har barn ställer den frågan. Som att man vill trycka ner alla som inte har det.

      Med andra ord: ditt liv är totalt meningslöst men du skaffade barn som blev det enda innehållet? Ja, så kan det såklart vara. Men alla andra i världen har inte helt meningslösa liv såklart? Svårt förstå frågeställningen här.

      Nej det skulle ju inte vara lika meningsfullt (har tre stora barn) men folk utan barn hittar ju andra meningar med sina liv.

        Har dina barn meningslösa liv?

      Självklart! Men din fråga får mig att tänka på en nära släkting till mig. Han och hans fru har aldrig skaffat barn utan istället levt ett rikt liv med mycket resor, träning, uteliv, kultur osv. Nu har han drabbats av en svår sjukdom som försatt honom i rullstol och som påverkar både hans muskler och mående, så han klarar nästan inte av någonting längre. Resa är bara att glömma, träning likaså. Han blir snabbt trött och orkar inte med saker som han orkat förut. Hans fru hjälper honom med det mesta i vardagen. Jag kan bara tänka att det måste vara extra svårt för dem att förlora så mycket av det som varit deras innehåll och mening nu när vardagen är så begränsad. Att det kanske blir ett större tomrum. Dessutom är hans fru ganska ensam med att hantera både sorgen och det praktiska. Tänker att det är ett sånt läge när barn både kan vara ett stöd men också ge en ”mening” till livet, när mycket annat fallerar. Bara filosoferar här… Hoppas att jag inte trampar någon på tårna.

        Det låter väldigt sorgligt dock? Tänker att både du och ts beskriver barn som något att ta till när allt annat fallerar? Inte som något som skänker er glädje eller tillför något utan något som ska rädda er från den absoluta misären?

        Men om barnen bor långt bort? Om barnen själva är sjuka? Om barnen/relationen inte finns kvar? Mycket kan hända på vägen. Finns många föräldrar som sitter ensamma som äldre också.

          De allra flesta har ju bra relationer. Sedan känns det nog bra att bara veta att de finns. Det säger min mamma iallafall, att våran existens är en glädje.

            Jo men då var de väl en glädje även på vägen mot att bli gammal. Inte en glädje man plockade fram när livet sket sig.

              Reagerar också på detta. Barn ska enligt detta synsätt vara ett skydd mot livets meningslöshet/ålderdomen/sjukdom/ensamhet osv. Det är inget man skaffar för att livet är bra. Låter rätt hemskt.

                Men gud, det var inte det jag menade. Jag skaffade inte barn av den anledningen 🙄 Mina barn ger mig mening på otroligt många sätt som jag inte tror att folk är så intresserade av att se mig lista… Utan jag försökte komma på en situation när barn skulle kunna kännas meningsfulla för människor som lever ett annars rikt, barnfritt liv.

            Jo men det vet man ju inte.

            Sen sitter de på äldreboendet och beklagar sig åt personalen att barnen aldrig hälsar på.

              Upplever att äldre alltid saknar sina barn men att det är personalen som faktiskt talar skit om de anhöriga. Inte föräldrarna.

          Ja men självklart ska man inte skaffa barn av endast den anledningen, att de ska finnas som någon reserv i livet slutskede… Det trodde jag att folk fattade av min kommentar. Självklart skaffar man barn för att man vill ha barn, min släkting och hans fru har valt att inte skaffa barn och har som sagt haft annat som gett mening till deras liv. Jag har bara tänkt nu när han blivit allt sjukare och mer isolerad hemma, att de kanske känt sig ensamma och då har jag undrat om de någon gång önskar att de hade haft barn. UNDRAT. En mänsklig fundering. Ni vet, som den mänskliga hjärnan funkar. 🥰

        Det där är såklart ett sorgligt scenario och ja, just de två kanske hade haft ett roligare liv nu om de hade skaffat barn när de var yngre. Men det finns inget beslut du kan ta som är fool proof och garanterar ett bra liv. Livet kan alltid komma i vägen och kasta utmaningar på dig som du inte väntade dig och som ställer allt på ända. En kompis kompis fick en dotter som föddes med en plågsam och mycket allvarlig sjukdom som jag nu inte minns namnet på. Dotterns första tre år i livet var kantat av operationer och lidande och sedan dog hon. Hennes föräldrar mår inte jättebra nu, om man säger så. En annan bekant lider av en ovanlig bensjukdom och får nu palliativ vård och kommer troligtvis inte att leva så värst länge till. Jag känner inte hennes föräldrar men jag gissar att de inte planerade att överleva sitt barn. Fruktansvärda saker kan hända med och utan barn.

        Men det är svårt i vilket fall som helst. Och det är inte säkert att det blir bättre för att man har barn, det beror ju på vilken relation man har och har haft med dem också. Plus att man kanske inte vill lägga för mycket på dem (och om man gör det kommer de få sina egna liv förstörda.)

        då är det ju skönt att hon inte samtidigt behöver ta hand om barn samt deras sorg över pappan ovanpå allt annat

      Måste livet vara så himla meningsfullt då?
      Jag har inga barn och gör inga stordåd.
      Jag skiter i karriär, ser noll mening med att föra mina gener vidare, är inte ett dugg bekymrad över vem som ska ta hand om mig som gammal (blir ändå hemtjänst eller äldreboende. Inga barn tar hem sina gamla föräldrar och tar hand om dom)

      Utöver det gör jag normala saker, reser, äventyrar, jobbar, pluggar, gör helt vardagliga saker.
      Varför måste jag trycka in små människor för att det ska bli mer meningsfullt?

      Jag förstår ärligt talat inte vad du menar?
      För mig låter det värdelöst med sömnbrist, snor, kiss&bajsblöjor, skrik och gråt, släpa runt på barnvagn, inte längre få ha min kropp ifred, ansvaret, oron, stressen, alla måsten, allt jag inte kan göra.

      Nej fy 😂

      Jag förstår verkligen inte det här. Varför säger man såhär? Vill du trycka till alla utan barn o må bättre själv? Är du eg missnöjd med ditt liv och måste framhäva dig själv för att må bättre? Varför bry sig så mkt om andra människors liv och vad som är meningsfullt för dem? En jävla sjuk grej att säga tbh, osmakligt och självupptaget.

        Folk mår väl dåligt och känner att något saknas i livet. Sen för att trycka undan eller ignorera den känslan blåser man upp eller förstorar något man har. Barn upplevs inte lika genomskinligt som om man skriver ”kan livet verkligen vara meningsfullt för människor utan häst” Men man kan nog vara helt säker på att någon som skriver så saknar en viss mening eller riktning i livet som barnen här får kompensera för.

        Hen talar väl bara för sig själv och vad hen tror och tycker? Ingen skada skedd.

          Fast jo, saker folk säger kan skada andra. Bla detta.

            Men då får kanske de som känner att de inte orkar höra skrolla förbi?

              Fast man vet ju inte vad man behöver skrolla förbi förrän man läst inlägget. För ofrivilligt barnlösa är det knappast skoj att gång på gång stöta på självgoda och taktlösa föräldrar som bara måste klämma ur sig att ett liv utan barn är meningslöst. Det är väldigt okänsligt. (Och dessutom rätt trångsynt att tro att ett meningsfullt liv bara kan se ut på ett sätt.)

                Det kan tyvärr inte hjälpas ibland. Man får lyfta tankar och åsikter utan att behöva oroa sig för vad några ska ta åt sig av, speciellt på ett så öppet forum som detta.
                Det är saker som relaterar till livet och folk talar ju för sig själva oftast.

                  Man får. Men man får också låta bli. Och ibland är det kanske det snällare valet.

                Jag ville med min kommentar belysa ETT scenario där barn KANSKE kan upplevas som meningsfulla. Jag kan också komma på många scenarion där djur, ett barnfritt liv, ett liv med partner, ett liv utan partner, ett liv i storstad, ett liv i småstad, osv, kan vara meningsfullt. Jag sa inte med min kommentar att alla andras liv är meningslösa… Jag sa att mening kan finnas på många olika sätt. En fundering jag hade bara. Är du så känslig för andras berättelser ska du nog inte sitta och läsa på ”forum” som detta. Förlåt, men, andra kan inte alltid ta hänsyn till vilka som kan bli sårade. Jag tycker att jag uttryckte mig varsamt och som sagt enbart med en tanke, en fundering, inte en ”sanning”.

                  Jag syftade egentligen inte på dig och har inga problem med det du skrev. Jag syftade på hon som startade tråden.

                  Och så vill jag lägga till att jag personligen inte tar åt mig. Jag är väldigt nöjd med att inte skaffa barn och om jag skulle ändra mig så har jag tid på mig. Men jag vet de som lider rätt mycket av att de önskar sig barn men av olika anledningar inte kommer att bli föräldrar, och jag förstår inte riktigt syftet med att uttrycka sådana tankar när man vet att de sårar.

                  Visst har du en poäng i att alla i slutändan ansvarar för sig själva och sina egna känslor. Man kan logga ut från internet, skippa att gå utanför dörren, låta bli att träffa släkt och vänner och arbetskamrater eller vad man nu behöver göra för att skydda sig från kommentarer om att ett liv utan barn är meningslöst. Men det utesluter inte att föräldrar också kan välja sina ord med lite större försiktighet i sammanhang då det kan finnas ofrivilligt barnlösa som lyssnar/läser.

                  För grejen är den att det ju verkligen finns människor som känner att ett liv utan barn är meningslöst samtidigt som de själva inte kommer att kunna ha barn. Och det finns något oerhört sorgligt i det. Så jag förstår inte riktigt varför man som lycklig föräldrar vill göra det ännu värre för dessa människor.

                    Okej, det förstår jag. Den första kommentaren var ju lite osympatiskt formulerad. Vad bra att du inte har problem med det jag skrev 🥰

        Tror helt ärligt man skriver den kommentaren för att man tycker det är kul att få lite liv i komnentarsfältet.

      Hej! Sent svar på din kommentar. Förstår att det är många tankar som rör sig kring detta för dig, och att det finns en sorg i att inte kunna få barn om det är en längtan. Är ledsen för alla bitska aggressiva svar i gårdagens öppet spår som bland annat du fick.
      Jag funderade länge och väl på om jag ville ha barn och bestämde mig till slut för att jag ville prova, kunde och har nu två barn. Är mitt liv mer meningsfullt nu? Ja kanske på ett sätt, vissa prioriteringar är enkla att göra för det finns en meningsfullhet att prioritera barnen först. Men är mitt liv i stort mer meningsfullt? Njae, det skulle jag nog inte säga. Det är ju också slitigt, tålamodskrävande, relationen till min partner har varit kass länge
      det var den inte innan barn, men ingen av oss har ju ork eller tid nu. Jag älskar mina barn, vill inte vara utan dem, men hade jag vetat allt om hur det är är jag inte säker att jag hade gjort samma val igen i att skaffa barn. Någon nämnde att prata med psykolog själv eller parterapi, och det kan nog vara klokt. Att få hjälp i att bena ut i frågorna ”vad är viktigt för mig?” ”vad skapar mening i mitt liv?” och att få hjälp att ta hand om sorgen om det nu inte blir barn så som du önskar. Jag tror att alla kan hitta mening i sina liv, även om vägen dit kanske inte blir exakt den du tänkte från början. Hoppas att du landar i något som är meningsfullt för dig framöver!

    Hur nattar ni era små?
    Jag känner mig så ensam om att samsova med mitt barn. Hon är snart 9 månader och det är det mysigaste som finns att sova med henne. Vi ligger i sängen tills hon somnat och sen smyger vi ut och har kväll. Jag tänker att är det lätt så är det rätt.

    Men nu har jag börjat känna att vi gör ”fel”. Alla våra vänner har sina barn i spjälsäng och de somnar ”själva”. Borde vi också göra så? Är det bättre? Gynnas hela familjen av det längre fram?

    Jag tror egentligen att jag bara jämför, för vi har det ju bra.
    Hur gör ni?

      Mitt bästa tips – jämför inte. Gör det som känns bäst för er!

      /En som samsovit båda barnen till 2 års ålder, då har dom själva varit redo för egen säng och eget rum.

      Hehe mitt barn är ca 6-7 ÅR äldre än ditt och vi samsover. Gör det som känns bäst för er och strunta i alla andra.

      Tipsar att följa Heysleepybaby på Instagram och läsa hennes sparade storys och inlägg 🙂 kände exakt som du innan jag började följa henne och är nu helt säker på att jag gör helt rätt för mig och min bebis (Vilket innebär att tex. spendera den tid han behöver för nattning och samsova).

      Gör det som passar er bäst! För- och nackdelar med båda.
      Dina vänner missar ju myset att samsova!

      Jag kan säga såhär att vi lärde barnen att sova tidigt i egna sängar, det ångrar vi inte en sekund! De var runt året när de fick sova själva och alla i familjen sover så bra när vi slipper trängas i en och samma säng. Börja så småningom att vänja barnet vid att sova ensam i sin säng.

        Vaknade eller vaknar dina barn ofta på natten? Min systers barn som nu är 3 och 6 har ofta vaknat på natten till och från och jag upplever att det är skitjobbigt för föräldrarna att aldrig få sova ordentligt. Så sjukt sömndepraverade trötta föräldrar 😅 är ju toppen om de kan sova bra hela natten någorlunda ofta 🙂

          De sover genom hela nätterna utan uppvak! 🙏🏻

            Fy fan va skönt 🙂

      Jag samsover med min 2,5-åring. Tycker det är jättemysigt och hon sover bäst tillsammans med oss i vår stora säng. Ser inget fel på det, det funkar för vår familj. Hur andra gör är upp till dem.

      Med barn nr 1 la vi bara honom i spjälsängen och han somnade själv, man satt en stund vid sängkanten när han blev större sen. (Eget rum vid ca 6 månader) Barn nummer 2 gör vi exakt samma med som du, dvs nattar i vår säng (ligger tills hon somnar) går upp upp håller kväll sen. Och hon är 4 nu. Och hon får sova hos mig så länge hon vill. (Tänker att det nog är extremt ovanligt med tonåringar som sover hos sina föräldrar 😂) barn är olika och har olika behov.
      Ibland säger hon att hon vill sova i sin egen säng, då provar vi men hon ångrar sig alltid efter 10 minuter och vill sova i vår säng. Det viktigaste är att alla sover bra, inte var man sover. Man fungerar inte bra utan sömn.

      Nattar min snart 5åring, ligger kvar med henne tills hon somnar. Min 8 åring nattar sig själv sen ett halvår men kommer in till oss varje natt och sover vidare i vår säng.

      Tror inte det finns nåt rätt eller fel där. Om det känns bra för er så kör 😊

      Vi nattar vår dotter i eget rum och har gjort sen hon var kanske 9 månader. Innan dess samsov vi för att jag ammade på natten. En av oss läser saga, kramar godnatt och sätter på speldosan och går ut.

      Det ÄR mysigt att sova tillsammans men vi sover inte lika bra då. Hon rör sig mycket, sparkas, klättrar, och jag vaknar lätt. Sen tycker vi det är skönt att inte ”behöva” sitta med henne tills hon somnar. Många kvällar vill man kanske ha den tiden till att plocka undan, läsa lite, etc. Vi är trötta och somnar själva vid 21-21:30 så det blir ju inte så mycket tid 😅

      Gör det som känns rätt för er, inget sätt är fel! När vår yngsta var runt året ville hon inte heller sova i spjälsäng, så vi la en madrass på golvet i vårt sovrum för att kunna ligga bredvid vid nattning men ändå få sängen för oss själva. Slutade dock alltid med att hon kom upp till oss under natten vilket var väldigt mysigt! Äldsta har alltid somnat själv i egen säng i eget rum, så det är väl olika från barn till barn också.

      Klart ni ska samsova. Är naturligt att vilja sova nära sitt barn. Förstår dock människor som sover dåligt så, och behöver ha barnet i egen säng! Följ ditt hjärta och din magkänsla.
      Sover också med min sjumånaders 🙂 Min treåring har själv nu valt att sova i eget rum, så då fick han det.
      Skulle inte falla mig in att köra någon ”metod” för att få honom att sova ensam. Den tiden kommer också 😁

      Du är nog i väldigt gott sällskap. Läste en fråga inne hos HejHejVardag om samsovning här om dagen och i kommentarsfältet var folk 100 % överens om att det ej fanns någon orsak att sluta och en del samsovning med sina barn långt upp i tonåren,.nästan tills de blev vuxna.

      Jag blev själv samsovd med väääldigt länge och är av åsikten att man ska lära barn i skolåldern att behärska att sova själva, även om de inte måste utöva det varenda natt. Jag mådde dåligt av att jag inte kände att jag klarade av det och att jag var konstig. Plus att man kan behöva lära barn att konfrontera rädslor. Men det är ju väldigt långt dit för er så det var lite off topic, förlåt.

      Samsover fortfarande med treåringen, men hen ska få börja sova i egen säng pga att tvillingar är på g. Den äldsta sov med oss tills hen var 4,5.

      Finns inga rätt eller fel.

      Bästa som finns är att sova med min son. Nattar honom och sover i samma säng hela natten (han är strax över 2 år). Ville aldrig sova i spjälsäng så det blev såhär 💕 Får se hur det blir när bebis kommer om några månader…

      Mitt barn är snart fem och samsover ännu.

      Vi gjorde som er fram till typ 19 mån, då flyttade barnet över till egen säng. Sover hos henne ibland ändå pga mysigt haha

      Ingen sover tillsammans med sin 15-åring, så lovar att det går över.. Sov tillsammans så länge ni vill 🥰

        Haha ja precis! Bra svar.

        Jo, vet ett par stycken. Och har läst flera i kommentarstrådar som gör det också och argumenterar för att man aldrig kan få för mycket av närhet.

        De flesta barn har förmågan att ta tag i problemet själva om föräldrarna inte pushar dem, men inte alla. Pusha era barn att sova själva långt innan de fyller 15, är ni snälla. Annars gör man dem en björntjänst.

      I vår familj läste vi aldrig på om sömn innan barnen kom, vi gjorde det som kändes rätt av instinkt vilket för oss var att ha barnen nära dvs samsova. Det gör vi fortfarande ibland trots att yngsta barnet är fem år (har två till). Detta för att både barn och vuxna tycker det är mysigt. Jag tror personligen att det är ett starkt skäl till varför vi har så trygga barn också. De har fått mycket närhet och kärlek och det märks. Något jag är stolt över. Med det sagt är samsovning inte rätt för alla familjer. Man måste känna efter. Och som nån sa, man måste också träna barnen på att sova själva när de kommer upp i lågstadieåldern, så att de är bekväma att sova tex hos sina mor & farföräldrar eller kompisar.

      Vi har ju det att både barnen och vi vuxna har sovit väldigt dåligt de nätter vi har haft barnen i vår säng, alla tvinnade och ingen sov. Så det har varit lättast i spjälsäng bredvid min sida av sängen! 😊
      Men tycker alla ska göra som det fungerar bäst för dem!

      Vi samsover med våra barn på 5,5 och 4 år. Vi har satt en enkelsäng bredvid dubbelsängen som är i samma höjd så det blir som en jättestor säng så vi slipper trängas. Det funkar jättebra för oss och alla i familjen sover bra.
      Någon av oss eller båda lägger sig tillsammans med barnen tills de somnar och sen går vi upp och fixar eller tittat på tv när de har somnat.

      Det här funkar bra för oss. ❤️ Tycker det är mysigt att samsova och hade inte pallat att behöva gå upp från min säng för att gå till ett barn som vaknat av olika anledningar.
      Jämfört med personer i min omgivning så är vi några av de få som inte klagat på sängen under småbarnsåren, är väl dels för att vi haft tur med barn som sover bra men också att vi hittat ett upplägg som passar oss.

      Sen ska ju barnen lära sig att sova i egna sängar när de är större men det är ingen stress än.

        *inte klagat på sömnen

    Vad gör ni ikväll? Läser, ser på, lyssnar, äter?

    Jag äter varma mackor och ser på Enola Holmes. Blir för mycket ”tonåring ” ibland men efter en lång vecka känns det alldeles lagom.

      Ligger i sängen och ska snart sova men har ätit smågodis i soffan ikväll och kollat Love is blind.

      Dricker riesling, äter Bjärechips tryffel&parmesan, och tittar på idol..

        Sneglar alltid på Bjärre chips men har inte testat ännu.
        Älskar dock tryffelchips!

          Åh, de är mina favoriter! Dock är deras tryffel&parmesan väldigt sant, men fantastisk smak. Den och Cheddar är bäst!

            Väldigt salt*

      Äter popcorn och kollar en ny serie. Funderar på vad jag vill med livet. En vanlig fredag alltså

      Äter marabou havssalt och muffins, tittar också på Enola Holmes. Följer inte direkt handlingen så mycket, tittar mest på Henry Cavill och drömmer om att få dra fingrarna genom den kalufsen…

      Ligger i sängen men ska hämta salamichips nu.

      Ligger hemma med covid. Sjukt uttråkad.
      Har glott på alla serier och filmer jag varit sugen på att se. (Tar gärna emot tips på nåt som finns på Netflix, 4an och SVT 😃)

      Äter 🍿Och dricker lingondricka och ser just nu på gränsbevakarna australien (bäst på tv)

        Vad gillar du för typ? Reality, drama, crime, romance?

          Sorry sent svar. Jag gillar det mesta, är mer humörtittare. Det gör det ännu svårare.
          Men en riktigt bra sci-Fi som typ Arrival vore drömmen 😍 gärna utomjordingar. Interstellar var också bra även om den var utan utomjordingar

            Upptäckte War of the worlds på Disney+, så bra, obehaglig och läskig serie! Finns tre säsonger.

            War of worlds på Disney+!

        Om man vill ha något hjärndött men som ändå engagerar så såg jag realitytävling Mullvaden på Netflix, jag drogs in i det fort. Jag tror det var någon på ÖS som skrev om den här för några veckor sedan 😊

          Tack för tips!

      Kollar handbolls em, äter Ferrero Rochers och surfar efter ny dammsugare. Nån som har tips på en riktigt bra? Så urmegatrist att kolla efter, men vill inte köpa random som knappt suger upp nåt utan att man får utföra våld på golvet för att öht få upp något.

        Jag tycker den trådlösa från dyson är underbar. För jag pallar inte att göra en stadsakt av dammsugning utan tar fram den fort, suger upp och ställer tillbaka. Inget dragande och fastnande av kablar… och sen så har jag ju barn, så det är ännu en fördel, att det går smidigt. Ibland åker den ut flera gånger om dagen…

          Tack för tips, har funderat på den faktiskt, men läst så olika om själva sugningförmågan dock, vilket är prio ett för mig(bra uppsugning) Trådlöst är ju verkligen annars supersmidigt och även slippa joxa med påse.

      Kollar på 90 days UK, äter godis och planerar en sockerdetox som förmodligen aldrig kommer att hända

      ”Pizza” på tortillas och Peacemaker! Julmust också och förmodligen lite popcorn om en stund.

      Såg precis klart serien om Candy Montgomery och nu halvsover jag. Så jäkla trött idag vet verkligen inte varför!

      Det lät mysigt!

      Jag har käkat sushi och halvglor på Idol. Men om några minuter ska jag dra igång Enola Holmes 2 då jag älskar David Thewlis skådespel.

    Scenario: företag köps upp av annat företag, Är det lagligt för den nya arbetsgivaren att ge bort en tjänst som tillhört en arbetare som varit sjukskriven och sedan hota med uppsägning då den sjukskrivne vill ha tillbaka sin tjänst på arbetet?

      Låter som en fråga för facket.

      Fattar inte helt frågan, vad menar du med att ”ge bort” tjänsten? Vill arbetsgivaren säga upp personen som bara återgår i tjänst och alltså tvinga den sjukskriva sig igen eller att den tar en annan roll? Eller handlar det om ett löfte om en roll? Vänd dig absolut till facket.

        Den sjukskrivne personen hade en specifik tjänst, den nya arbetsgivaren gav bort denna tjänst till en annan person(eller anställde en ny person). Den sjukskrivne blir (när hen kommer tillbaka) nerdegraderad till en sämre tjänst. Vid ifrågasättande hotades det med uppsägning. Alltså då den sjukskrivna personen påpekade att hen hade befattningen som nu en annan anställts för.

        Finns inget fack på denna arbetsplats tyvärr.

          ”Finns inget fack på denna arbetsplats” – facket funkar inte så. Är du medlem? Har ni kollektivavtal? Ring facket och fråga. Spontant låter detta inte okej.

          Facket tillhör ju inte arbetsplatsen, utan är ett medlemskap som man betalar för att få hjälp med just sånt här 🙂

            Ok har aldrig tillhört fack själv, jobbade förut på en arbetsplats där det berättades att det enda som diskuterades på fackmöten var ”hur ful fredrik reinfeldt var” så jag blev så sjukt avskräckt från att gå med, riktigt sossig fackledare på den arbetsplatsen😅🤣 det är över 12 år sedan dock och detta gäller en helt annan branch. Kollade in nu,tack för tips.

              Kontakta facket bara 🙂
              Som medlem i facket behöver du inte gå på möten eller så, utan du kan betala och få rådgivning/hjälp samt att de kan förhandla åt dig i situationer som ovan.

              Eftersom du inte verkade så ha bra koll på facket, har du koll på vad A-kassa är?

          Hmm, kolla upp detta. Vänd dig till en byrå som som sysslar med arbetsrätt, du kan ställa frågor till jurister gratis över telefon utan att anlita någon.

      Får inte arbetsgivaren ändra ens placering på arbetsplatsen om de har skäl till det, så länge personen inte får lägre lön.

        Jo, helt riktigt. Den nya placeringen får också innebära lägre lön

      Alltså om företag A köper upp företag B så slutar ju företag B att existera. Anställda i företag B kan få anställning i företag A men det är ju inte garanterat.

      Det nya företaget kan välja att ta med den personal den vill. Den tjänsten som den sjukskrivna har behöver täckas upp på något sätt och har då anställt en ny person.
      Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet och har faktiskt laglig rätt att omplacera någon utan godkännande från arbetstagaren. Den tjänsten som man blir omplacerad till kan faktiskt också innebära en lönesänkning.
      Godtar inte arbetstagaren omplaceringen så kan arbetsgivaren säga upp personen antingen på grund av arbetsvägran eller på grund av arbetsbrist.

        Tusen tack för det grundliga svaret. Är en väldigt jävlig situation då arbetsuppgifterna går från platschef-> ner till slitigare o sämre betald tjänst, känns så himla orättvist då det redan är jobbigt nog som det är med sjukdomen o. sjukskrivningen.

        Men, men. Det blir antagligen aktuellt med ny arbetsplats efter detta sviniga beteende, tack alla som svarat. Man får väl vara nöjd att det nya företaget ens anställde den sjukskrivna personen.

    Mailat Lumene om de verkligen ska köra live event med Margaux efter detta. Företag och produkter jag gillar därav extra engagerad. Nöjer mig i övrigt att Aftonbladet bla skrivit om det så att företagen ser. Hoppas innerligt att hon tappar det hon förtjänar nu.

      Vi kan väl ge henne en chans att visa ånger först?

        Vad gör det för skillnad egentligen? Vet inte en kvinna i hennes ålder rätt och fel när man ser en skadad person?
        Varför försvarar så många henne? Hade det varit IL hade alla varit all över the place. Sån dubbelmoral.

          Så trött på att folk ska bli kapade från försörjning när de begår dylika fel. Ja hon är säkert en avtrubbad kändis som tappat känslan för vad som är normalt. Men vi har ju markerat nu.

      Har skrivit till några företag hon nyligen haft samarbete med. Inväntar med spänning svaret

      Varför har du gjort det?

        Tror inte personen gjort det av rätt anledning, utan bara ett sätt att sätta dit M

          Vad är rätt anledning?

            Att åstadkomma nåt vettigt antar jag istället för att utse sig själv till polis och vilja se någon annan lida? Tror inte heller människor som kontaktar företag eller eldar upp sig över katrin z fest är dem som verkligen ger hlr eller kämpar mot prostitution.

              Vad är något vettigt när kommentarer raderas och vad ska en ursäkt åstadkomma? Dessutom har detta stått i flera tidningar så nog vet samarbetspartners det oavsett. Som sagt, hade det varit IL hade folk gått bananas. Det är dessutom nästintill brottsligt, att sprida bilder om ngn i utsatt ställning. Det är inte bara fråga om etik och moral. Hade det varit mitt företag hade jag aldrig velat att en sådan person frontar.

      Tror budskapet har nått fram till henne med råge. Tror hon fattar att hon agerade och gjorde så jäkla fel man kan göra.
      Räcker inte det? Måste vi dra det så långt att kontakta hennes samarbetspartners?

        Såklart vi måste. Det hon gjort är så sanslöst jävla vidrigt att hon måste få kännbara konsekvenser av det. Så satans kränkande.

          Eftersom folk är totalt gränslösa, så har hon säker fått ett och annat hot i DM (inget som är bekräftat, men gissar bara)
          Tror det är jäkligt kännbart. Vissa är ju sådana idioter så de säkert hotar hennes son också.(åter vara gissar)
          Så nej, vi behöver inte mejla hennes samarbetspartners. Kommer inte göra dig lyckligare (och om det gör dig lyckligare, har du problem i ditt liv som du måste tag i)

          Men lugn. Man måste inte hämnas varje gång någon gör något fel. Man kan säga ifrån bara, det räcker så.

          ”Såklart vi måste” Nej vi måste inte leka hobbypoliser när andra gör fel. Det har uppmärksammats överallt, hennes samarbetspartners får väl sen bestämma sig för hur de vill göra. Försvarar inte det hon gjort på något sätt men det här börjar bli töntigt. Lite ”fröken, fröken säg till henne!!”

      Tycker också att videon är hemsk och att Margaux visar en vidrig sida av sig själv, men den här självgoda skvallerbytta-mentaliteten har jag svårt för. Vem har ens tid och lust att sitta och maila de ftg hon har samarbete med, vad får man ut av det?? Gottar man sig så åt att någon gör bort sig, och med största sannolikhet kommer få ta konsekvenserna av detta? Helt obegripligt för mig.

        Var ju någon i förra inlägget som kallade detta för det mest inhumana den sett på länge.

        Problemet är att hon inte kommer få konsekvenser. Tar ett brejk några dagar, sen är hon tillbaka som vanligt på måndag. Som om ingenting har hänt, inte ens en ursäkt (inte för att detta ens går att ursäkta).

          Men om folk fortsätter följa?!

            Är väl upp till var och en att följa eller inte? Om väldigt många avföljer så blir det ju konsekvenser på det sättet. Är väl bättre än att sitta och klaga och gnälla. Jag gillar verkligen inte Katrin Z och har därmed noll koll på henne och vad hon gör eftersom jag aldrig skulle följa henne. Köper heller inga av hennes produkter. Men jag gnäller ju inte om att andra följer henne eller att butiker säljer hennes produkter.

      Ni som anser att det är fel, om en offentlig tjänsteman för ngt ytterst olämpligt blir det ofta en fråga för arbetsgivaren som hen representerar.

        Ja och om det blir så i det här fallet är upp till hennes samarbetspartners. De har nog knappast missat uppståndelsen kring detta. Men det är ju superlöjligt att privatpersoner sitter och hör av sig. Har man inget annat för sig än att lägga sig i vilka samarbeten andra gör?

          Man gör det i egenskap av kund. Precis som i alla fall man som kund vill ställa krav på de man köper av. Hade detta varit en man hade folk gått helt bananas. Eller IL. Eller KZ. Varför skillnad på person och person?

            Men sluta tramsa! Hennes partners vet om vad som hänt sen är det upp till dem hur/om de vill agera. Är du så arg och triggad av henne så låter du som kund bli att köpa produkter som hon samarbetar med. Enkelt va? Vad är det för barnsligheter en del sysslar med?
            Jag är inget fan av Katrin Z och köper därmed inte hennes produkter. Men jag går ju inte och gnäller i mataffären om att de borde sluta sälja dem.

              Varför detta gullande? Som sagt jfr IL eller en man som gjort detta eller Gina tricot med BI. Du får tycka vad du vill. Jag tycker det är horribelt och ska uppmärksammas och verkar inte vara ensam om det.

                Se över sitt eget patetiska liv istället för att gnälla om andras. Är du 10 år och vill se att fröken säger till den som varit dum? Känns det bättre då?

                  Så man ska inte uppmärksamma fel och låta all samtidens skit bara flyta förbi så att nästa generation tror att det är normalt. Nej tack.

        Är du hennes arbetsgivare?

    En av mina vänner har börjat fälla kommentarer angående att jag är ”större” än henne. Har strl M (40). Hon kanske har strl 36-38 eller något sånt nu. Jag nämnde att jag inte har med mig en extra tröja ifall det blir kallt. Då sa hon ”Jag har säkert en stor tröja du kan få låna”. Eller ”Jag som väger 59 kg…” Känns som mycket handlar om vikt för henne nu. Det gör mig obekväm. Känns som att hon liksom granskar om jag går upp eller ner i vikt.
    Har tidigare haft en ätstörning och det vet hon. Förstår inte varför hon börjat göra såhär. Har hon själv en ätstörning? Vill hon ”trycka ner mig”? Jag trivs bra med mig själv i strl M och har inga planer på att gå ner i vikt.
    Hon är verkligen en bra vän och har inte upplevt detta hos henne tidigare. Kanske borde prata med henne, men är svårt.

      Usch vad hemska kommentarer!!!
      Kanske kan du nästa gång hon lägger en sån kommentar ta upp att det inte är bra för dig att höra såna saker pga tidigare ätstörning? Typ lägga fram det utan att ”beskylla” henne. Detta bara om du vill typ undvika konflikt. Hennes beteende är inte ok och du ska inte behöva ta det! ❤️

        Ja jag får nog göra det, för just nu känns det inte bra. Känns obekvämt att hon liksom jämför våra kroppar med varandra. Uppenbarligen tänker hon ju på hur min kropp ser ut i relation till hennes. Hade räckt att säga ”Du kan låna en tröja av mig”. Jaja. 😕 Hon mår säkert dåligt själv i sin kropp.

      Relaterar!!!! Inte just på det sättet, men jag har också haft (har, jag gör inget men tankarna finns) en ätstörning och min kompis som är pytteliten i kroppen jämfört med mig säger så ofta ”jag har lagt på mig och det känns inte bra, jag har blivit så tjock!” Eller ”fattar du, jag fick köpa S och inte XS! Jag måste träna ännu mer nu”.

      Har bett henne att sluta för jag kan inte vara ett bollplank eller någon som kommer med goda råd när jag själv inte är helt frisk, men hon gör inte det.
      Den här personen håller på i många andra sammanhang också och ska hela tiden fiska efter komplimanger och hävda sig själv. Min kompis vill absolut trycka ner mig, det har jag märkt i många andra sammanhang. Om det är det din kompis också vill vet jag inte, men det låter nästan så. Och 40 är inte särskilt mycket större än 38…kan du säga något till henne om att du inte gillar hur hon pratar?

        Usch… Väldigt respektlöst av din kompis. Känns som att vi båda kanske har vänner som vill trycka ner oss.
        Detta har i alla fall gjort att jag inte kände för att åka och hälsa på henne när jag var i närheten (bor i olika städer). Bara kände inte för att få min kropp granskad just då. Hon kan verkligen titta på mig uppifrån och ner. Och jag har just fött barn så är lagom kul.
        Eller så projicerar jag mina egna osäkerheter på henne? Ingen aning längre. Men har en dålig känsla.

          Har hon alltid varit sån bara att du kanske tänker på det mer nu?
          Annars, utifrån vad du skriver så tror jag mer på att din dåliga känsla stämmer, tyvärr, men ofta är det så har jag märkt själv när magkänslan varit dålig.😕

            Alltså hon har alltid varit mån om att vara smal, men har inte tidigare upplevt att hon jämfört oss med varandra på sättet som jag upplever nu. Känns som att det alltid blir såhär för mig och vänner. Någon sorts sjuk outtalad ”rivalitet”. Så tröttsamt och blir så ledsen över att aldrig kunna hitta en vän som vill väl till 100 procent.
            Kommer du fortsätta att bara vän med din kompis?

              Gud vad jag känner igen det där med ”rivaliteten”! Nu när du tänker på hur hon är gällande din kropp och så, är det något du kan se ett mönster i, har hon gjort liknande i andra sammanhang?

              För det var lite så jag kom till insikten om vad min kompis är för någon och min magkänsla sa att jag skulle bli mer uppmärksam och med facit i hand, hon har hållit på likadant sen vi lärde känna varandra. Så märker du av samma, och känner att du skulle kunna klara dig utan en person som beter sig illa mot dig, ta en funderare på om det är värt att fortsätta vara vän med henne.

              Jag tror ärligt talat inte att jag kommer umgås med min kompis mer. Känner att jag vuxit ifrån henne och hon reagerade otroligt nedlåtande när jag berättade om mina juristplaner och antydde att jag var för korkad för att plugga.

      Har inga bra insikter till varför hon gör så men kan bara relatera. En av mina närmaste vänner gjorde för några år sedan samma sak. Jag hade dessutom gått upp i vikt (för att jag var lycklig och fått några extra sambokilon plus tränade inte så mycket). Då frågade hon hur jag mådde egentligen och om min sambo verkligen var bra för mig eftersom att jag blivit så annorlunda storleksmässigt. Flera år senare känns det tyvärr fortfarande. Men hon slutade och nu i efterhand tror jag att hon gjorde det för att hon inte mådde bra och var i en fas i sitt liv där hon inte var lycklig.

        Men usch och fy vad nedlåtande av henne. Bra att du kan se att problemet låg hos henne och inte egentligen hade med dig att göra.

      Om det är svårt att skriva till henne och säga något i still med ”jag önskar inte umgås förrän du slutar fälla kommentarer om mitt storlek”. Jag gissar att hon är osäker och måste bekräfta för sig själv att hon är ”mindre än dig” om och om igen. Tyvärr får ju du dra lasten. Men FASEN vad grymt av dig att du bah ”jag trivs bra och har inga planer på att gå ner i vikt” – världen hade varit 1092847 ggr bättre om fler var som dig!

        Nej alltså jag ser ingen vits med att gå ner i vikt när jag är normalviktig. Har inte målet att vara pinnsmal. Vill bara vara och känna mig stark och hälsosam 🤷🏽‍♀️ tack för peppande ord 🌸

      Känns mer som hon granskar sig själv. Men absolut inte okej att göra så bara för att man själv mår dåligt\ Tycker att du skall säga ifrån

      Försök tänka bort det negativa i ordet ’större’. Du är större än henne, ja det är kanske så, och det är ingenting negativt alls med det.

        Nej för mig är det inte det. Men för henne är det ju det. Undrar mer över hennes avsikter gentemot mig. Jag själv är nöjd med hur jag ser ut för första gången i mitt liv!

      Det där är ingen vän. Gör dig av med henne.

      Måste inflika med att det faktiskt kan vara oavsiktligt. Jag som alltid varit lite knubbig typ, gick ner i vikt för några år sen. Älskade det då jag alltid haft (egna) ”problem” med vikten. Efter att ha varit smal i typ ett år, träffade jag en vän jag inte hade sett sen dess. Hon har alltid varit den smala men pga sjukdomsbehandling gick hon upp i vikt. Jag som såg henne bortom sin sjukdom, hade lagt på mig lite när vi väl sågs, så klagade jag på det i för henne, utan en minsta tanke på något ont liksom. Försökte liksom vara som alltid trots hennes sjukdom. Senare fick jag reda på att hon tagit åt sig jättemycket utav det och klagat till andra om hur okänslig jag var som klagade på att jag gått upp något enstaka kilo medan hon lagt på sig pga sjukdom. Jag blev SÅ chockad och sårad över att hon ens tänkt så om mig.

      SÅ! Det KAN vara så att man inte menar illa. Men det vet du säkert bäst själv.

        Ja men absolut. Men nu är ju inte jag vare sig knubbig eller överviktig. Det är inte så kul att behöva bli jämförd på det sättet bara för att en person råkar vara smalare. Klagar aldrig på min vikt utan att genuint nöjd med att ha strl M. Förstår dock vad du menar. Man ska såklart inte behöva höra något negativt om sin vikt oavsett storlek.
        Jag tar aldrig upp min vikt med henne. Får helt enkelt snacka med henne om att inte göra det med mig heller.

          Jag menade inte på att det skulle vara liknande scenario, utan i mitt fall var det min väns egna demoner som projicerades på mig och att det KAN vara så att man misstolkar. Men som sagt, det vet du nog bäst själv. Tycker absolut du ska följa magkänslan, men ville lägga in min upplevelse som en liten parantes.

          Menade precis som kommentaren under, att det kanske inte handlar om att trycka ner dig specifikt utan att hon själv verkligen mår dåligt av det.

            Nej förlåt jag missförstod nog din kommentar! Fattar vad du menar ❤️

      Hon kanske själv har, eller håller på att utveckla, en ätstörning? Är det så att hon nyligen gått ner i vikt? Jag tycker det är jättesvårt att ta upp sådana här saker med folk, men jag tror att du måste prata med henne, annars kanske det blir så att du slutar umgås med henne för att du känner dig nedtryckt av henne och i värsta fall triggad av hennes prat…

        Ja… Hon gick ner (vad jag tror) är 10 kg för ca ett år sen. Skulle dock aldrig få för mig att kommentera hennes vikt. Den enda anledningen till att jag noterade det är för att vi inte hade setts då på ca 6 månader. Så det blev väldigt synligt vid första anblick.
        Men som sagt. Jag uppskattar inte om folk kommenterar min kropp eller vikt så därför gör inte jag det mot andra. Däremot frågade jag henne hur hon mår och hon sa att allt var bra. Sen vet jag att hon har lite relationsproblem till och från som jag gärna stöttar henne i.
        Tror du har rätt i att jag behöver prata med henne eftersom jag nu undviker henne lite. Det är tråkigt då hon kanske inte alls menar illa.

    EKONOMER!
    Vad har ni för titel, arbetsuppgifter och lön?

      Controller på statlig myndighet, 52 k. Bor i Stocholm. Aktivt valt bort privata sektorn trots det högre löneläget där.

        Det vore intressant med hur länge man har jobbat…

      Redovisningskonsult där jag sköter redovisning och rådgivning åt lite större företag. 41 000 kr

      Ekonomiassistent, 45.000kr

      Företagsrådgivare i bank. Handlägger i huvudsak kreditärenden. 40kkr/män, jobbat i 7år.

      Projektcontroller 41K

      Controller, Stockholm, 54000, jobbat i sju år

    Jag är 30 år och har aldrig varit tillsammans med någon. Jag har dejtat lite, men det blir aldrig mer än så (alla dissar mig).
    Jag vet att det har att göra med min anknytning och allt, så det är inte det min ts ska handla om (för jag vet att jag har saker att jobba på och börjar komma till insikt om hur).

    Överallt på sociala medier är det inlägg etc om lyckliga relationer (jag vet, jag ska undvika dem vilket jag gör men så dyker de ändå upp där rätt som det är). Jag läser i ös om folk som dejtar och har det bra, läser inlägg i diverse Facebookgrupper om ”min man”, ”min kille” etc och känner…kommer jag någonsin kunna kalla någon för ”min kille”? Liksom, eftersom jag varit singel hela livet så känns det som att jag kommer ha så himla svårt för att släppa in någon, jag klarar mig ju själv!

    Och för varje diss känns det som att jag bara blir mer och mer sluten och mer och mer självständig. Finns det någon som överhuvudtaget kan relatera och kanske någon det t.o.m vände för? Berätta, gjorde du något aktivt eller vad hände?😊

      Boken: hemligheten, från ögonkast till varaktig relation, ger bra information och konkreta tips gällande anknytning och dejting 😊

        Tack, har läst den. Eller lyssnat på snarare, men får nog göra det igen.😊

      Jag kan förstå om man har byggt upp en mur runt sig och att den blir högre för varje ”diss”. Jag tror inte att du behöver lägga alltför stor vikt vid anknytningsteorin (du kan säkert hitta någon ändå), men om du vill kan du ju testa KBT eller läsa boken Hemligheten eller lyssna på poddar som tar upp ämnet?
      Hur tänker du att din framtida partner ska vara, vilka krav ställer du på en relation eller partner? Är dina krav kanske för låga eller för höga? Sen, jag menar inte att vara hård nu, men möter du dina egna krav som du sätter upp på en partner? Om jag hittar på att du vill ha en kille med en viss inkomst, utseende, livsstil, nära relationer och social – skulle du beskriva dig själv så?
      Vågar du utstråla värme och närhet med de du har dejtat tidigare eller visar du upp en sluten sida och ”jag klarar mig själv (m.a.o. utan dig)”? Om du till exempel vill ha en kille som är omtänksam och kärleksfull, hur bemöter du en kille som du dejtar när han utför kärleksfulla handlingar? Känner du kanske till och med att du tappar intresset/attraktionen för en kille som gör/säger snälla saker till dig för att det skulle kunna bli en krock av din självbild som självständig?

        Det här var bra. Bland det bästa svaret jag fått i ös någonsin. Tack. Tänkvärt!

        Har egentligen avfärdat anknytningsteorin många gånger men jag tror det ligger mycket i den. Vilken det är vet jag inte, men det jag kommit fram till är att jag tydligen alltid strävat efter mina föräldrars uppmuntrande. Det blev så tydligt tidigare i höstas när jag berättade för dem om mina planer på studier och båda två peppade massor. Det grundar ju sig någonstans i min uppväxt. Har lyssnat på Happydatings bok och det var någon övning eller liknande i den som också gav mig den insikten. Har även lyssnat på Hemligheten nån gång, och på poddar då och då som tar upp ämnet.

        Jag anser i alla fall att jag uppfyller kraven som jag vill ha i en partner. Men till viss del har jag nog höga krav ändå, och även om jag inte uppnår de kraven i så fall, så är det något jag strävar efter att uppnå.

        Ett problem är att jag inte vågar vara varm, omtänksam, kärleksfull etc först för jag är rädd för att visa något och så är det inte ömsesidigt. Börjar killen däremot, då vågar jag också.

        Sen om jag tappar intresset och attraktionen, jag tappar det inte om en person jag är intresserad och attraherad av gör något snällt och fint. Men om en kille som jag inte är det minsta intresserad av väcks inget intresse.

        Så det är väl egentligen en mix av allting, men mycket att jag är rädd för att visa något och så gillar inte han mig.

        Ja, håller med.
        Jag funderade mycket över vad för typ av partner jag ville ha. Även över hur jag själv var och vilket liv jag vill leva. Här krävs det kanske att man åkt på några nitar. Jag bestämde att jag skulle ha öppet sinne när jag gick på dejt osv.

          Öppet sinne har jag på mina dejter, det hjälper ändå inte.

          Träffar iofs bara mina dejter genom tinder för jag träffar inga killar naturligt i min vardag, bara såna som är väldigt mycket yngre eller väldigt mycket äldre. Och på jobbet, men killarna där…en klass för sig om man säger så.

      Jag kan verkligen relatera till det du skriver. Jag dejtade också i många år och det ledde ALDRIG till något seriöst. Blev dissad, träffade oseriösa killar som behandlade mig som skit och jag lät dem göra det. Till slut intalade jag mig själv att jag heller inte var ute efter nåt seriöst, bara för att slippa bli sårad. Var övertygad om att ingen nånsin kunde bli kär i mig.

      Intressant att du nämner anknytning, för mig hade det jättemycket med saken att göra. Bli medveten om dina dejtingmönster och försök bryta dom. Gör tvärtom vad dina insikter säger. Kan verkligen rekommendera en bok som heter ”Anknytning – från ögonkast till varaktig relation”, den hjälpte mig att förstå varför jag drog mig till vissa män och hur jag kunde jobba på min otrygga anknytning. Det kan också vara bra att gå i terapi om man behöver extra stöd och hjälp.

      Jag träffade min sambo för tre år sen, han var väldigt annorlunda mot män jag träffat innan. Bestämde mig för att ge det en chans ändå. Vi skrev ett bra tag innan vi träffades, hade massor att prata om och det kändes verkligen som vi lärde känna varandra på djupet innan vi tog nästa steg. Jag kunde vara mig själv till 100 % med honom och det blev så småningom ett väldigt lyckligt förhållande.

      Jag tror att det kommer vända för dig också! Önskar dig stort lycka till och skickar en virtuell kram ❤️

        Oj, hemligheten menar jag såklart! Ser att alla andra har tipsat om den också 😂

        Lite så känns det! Eller, jag vet att det går att bli kär i mig. Men kommer någon jag blir kär i, bli kär i mig?😭

        Vill du berätta mer om hur du vände dina dejtingmönster, eller hur de såg ut och hur de blev?
        För jag känner ju att jag vet vem jag vill ha, men uppenbarligen går det inte…
        Jag vet iofs knappt vad som menas med ”dejtingmönster”, är det enbart vem man dras till?

        Så himla fint hur du äntligen fick träffat din kärlek😍😍! Det är precis så jag gillar att göra och gjorde med en kille i somras. Men det blev uppenbarligen ingenting och jag har aldrig varit med om liknande förut som jag kände med honom. Det gör ont som fan än idag.
        Varje dag poppar han upp i tankarna och jag blir varm i kroppen, tyvärr!!! Och senaste veckan har jag drömt om honom fyra gånger. Och som jag försöker att inte tänka på honom!

        Var din kille din typ utseendemässigt förresten, eller vart träffades ni och vad fick dig att ge honom en chans från början? Tänkte t.ex om det var tinder, då är det ju rätt ytligt iom swipandet på bilder.

          Ja egentligen är det ju rätt osannolikt att kunna bli kär i någon som samtidigt blir kär i dig. Men folk blir ju tillsammans hela tiden, klart att det kan hända dig också!
          Dejtingmönster är typ hur man brukar bete sig när man dejtar någon. Som att spela svår, inte höra av sig så snabbt, eller kanske tvärtom, vilja höra av sig hela tiden osv. För mig var nog den största skillnaden att vi tog det väldigt långsamt, väntade med att ligga t ex. Och jag slutade spela spel. Bäst att bara berätta om man tycker om någon. Läskigt så klart, men värt det!
          Vad tråkigt att höra 😩 Olycklig kärlek är ju det värsta som finns. Kanske är det bäst att inte dejta alls nu på ett tag och fokusera på familj, vänner och saker du gillar? Kan ta sjukt lång tid att komma över någon. Men han var förmodligen inte rätt för dig även om det kändes så ❤️
          Utseendemässigt var han min typ ja, det måste finnas fysik attraktion. Men han bodde ganska långt bort och hade barn, vilket jag hade dissat tidigare. Vi träffades på tinder. Han inledde med något roligt och sen blev det ganska långa diskussioner direkt, inte det här klassiska ”hej, läget?”. Det finns seriösa killar på tinder och jag tror det är ett jättebra sätt att träffas på under rätt förutsättningar.

            Du menar så, då är jag med. Tycker det är så jäkla svårt det där efter en dejt. Man kan ha hörts 24/7 innan och sen bara det tar slut. Och jag går alltid från en dejt med samma känsla ”hur gick detta?”. Jag vet alltså aldrig om det går bra. Eller jo, såhär. Säger han ”det var trevligt att träffa dig, vi hörs”, då gör vi inte det. Jag hatar det där ”vi hörs” för det är uppenbarligen bara något folk säger. Om jag själv inte vill ses eller höras mer säger jag ingenting, tackar för en trevlig kväll bara.

            Att ta det långsamt låter som ett vinnande koncept, jättebra! Det är så jag tycker det ska gå till också, klart jag har legat på första dejten men det har varit en risk man får ta.

            Nej just nu dejtar jag inte. Jag är inte intresserad, tittar inte ens efter snygga killar på stan (eftersom utseendet är det som fångar en först). Så nä förmodligen var han inte rätt för mig, men det var nyttigt för mig att träffa honom och på så sätt känns det som att det var meningen att han skulle komma in i mitt liv för ett tag. Han var väldigt inspirerande och fick mig att våga kliva ur min comfort zone och gå in i en annan zone och det känns bra. Så trots allt känns det som att det var meningen på det sättet, jag hade garanterat inte öppnat ögonen så om det inte vore för honom.

            Det låter fint. Det är ju ofta man hör sånt tycker jag, ”jag tänkte ”äsch” och körde på ändå”. Har också tänkt ”äsch” ibland, men det har inte gått, haha. Så jag tror ju egentligen mer och mer att det är jag som är enda problemet.

            Seriösa killar på tinder finns det absolut! Bara för att jag inte fått det att gå vägen med de jag dejtat betyder ju inte det att de är oseriösa. Dessutom står det i var och varannans profil numera ”söker endast seriöst”😄

    Min svärmor är en riktig narcissistisk subba

      Anledningen till att man älskar ÖS! 😀

      Min med 🙋🏽‍♀️

      Inte min. Hon är bäst ❤️

        Underbart ❤️

      Den bästa hämnden är att skapa en fin välfungerande familj. Då bevisar du inför alla att hon hade fel.

        Man är tyvärr fler om att skapa en familj. Men fattar vad du menar 🌸

    Alltid när vi är iväg på konferenser med jobbet är det så otroligt mycket raggande och otrohet. Och prick alla är ok med det eller blundar för vad som händer.
    Det kan inte vara en slump att båda mina två arbetsgivare jag har haft under mitt arbetsliv har denna kulturen? Någon mer som känner igen sig?

      Jag jobbar på hotell där det ofta kommer konferensgrupper och ja jag ser sånt så många gånger tyvärr…

      Japp och jag har skvallrat för deras respektive.

        Hejja dig!

      Usch vad hemskt! Vilken bransch jobbar du i?

      Oj vad är det för bransch? Känner inte alls igen det från mitt jobb som tur är.

        Skönt att höra.
        Mina arbetsgivare är två helt skilda branscher…

          Aj då. Men läser man här på öppet spår så verkar ju var och varannan människa va tänd på en kollega.😬

      Jag arbetade tidigare på en norrländsk kommun och ja det var lite prasslande på nästan varje personalfest eller weekendresa. Den affär jag minns bäst var när en gift äldre medarbetare till mig hamnade hånglandes med en yngre tjej med sambo i en restaurangsoffa. På måndag morgon vid kaffet så låtsades det som inget hänt. Jag var lite av ett sommarbarn innan detta arbetet och chockades, men numera är jag ganska onaiv.