Elsa Brattströms otrevliga upplevelse på Mama-galan

Visa det här inlägget på Instagram

Igår gick tidningen Mamas gala av stapeln, en tillställning där mammor av alla de sorter träffas och hyllas.
En influencer som var bjuden var Elsa Brattström, som bland annat delar med sig av sin vardag på sociala medier, sin vardag med sin blivande (blivande?)fru Cornelia* fruar och deras gemensamma barn.
Under gårdagen delade hon med sig av sina förberedelser inför galan, där hon fick hjälp med allt från hår till naglar av riktiga proffs i ett uppstyrt förmingel.
Kvällen verkar dock ha utmynnat i någonting riktigt tråkigt och så här skriver hon om det inträffade på Instastory:

Vet ni vad som är förnedrande?
Att få frågan om man är mamma till sina barn. Efter att man genom en halv middag suttit och pratat om just sina barn. Vad dom heter och hur gamla dom är. Berättat att man poddade sig igenom första processen och nu är föräldraledig med andra. Sen från ingenstans, som att hon inte kunde hålla sig längre: ”men är du mamma till dina barn”?
Det är så sorgligt. Att gång på gång få det bekräftat, att min rädsla för sociala sammanhang är befogad. Att få bekräftat att mitt moderskap, om jag är mamma, ifrågasätts av personer jag möter under tiden jag stolt berättar om mina barn.
Sitter på en gala som ska hylla mammor. Jag har tagit mig över min egen, ganska höga, mentala tröskel och gått dit – och önskar med ens att jag låtit bli.Inte utsatt mig, stannat hemma i min bubbla. För det spelar inte roll att andra delar varit härliga. Att upplägget är fint och stämningen god och incitamentet bra och jag fått hälsa på många jag annars bara träffat på Instagram.

Det är så jävla synd, och jag önskar att det var lättare att låta det fina väga över – men det ärrar. Det gör tröskeln för nästa gång högre, kanske så pass att jag då faktiskt inte går över den. Det låter dramatiskt..och vet ni? Det är det! För mig är det dramatiskt. För mig är det vad jag primärt kommer minnas av igår och jag HATAR ATT DET ÄR SÅ!

Jag frågade vad hon menade och hon undrade vem som burit. Jag sa att det inte spelade någon roll och hon blev ställd. Jag ursäktade min ton och sa att jag önskar att jag fick frågan andra får: om hur mina barn äter och sover, inte om jag är deras mamma. Hon sa att det väl vore tråkigt om alla fick samma frågor. Jag sa att hon aldrig hade sagt så om hon tillhörde en minoritetsgrupp. Men vilken minoritetsgrupp menar jag att jag tillhör? Undrade hon. Lesbiska, homosexuella!
Sa jag och undrade hur det landade här. Hur min kväll som hittills varit så över förväntan bra på alla sätt ändå landade här. Med min bordsgranne som jag ju pratat som fint om mina barn med. Hon undrade om jag verkligen tyckte att det var en minoritetsgrupp, lesbiska, om man skulle till hela världens befolkning var det väl inte riktigt det. Att först bli ifrågasatt om jag är mamma till mina barn och sen bli ifrågasatt om minoritetsgruppen jag tillhör verkligen är en minoritetsgrupp, det är så förnedrande.

Problemet är att det här är ett exempel på konversation som återupprepar sig majoriteten av gångerna jag och Cornelia är i ett nytt sammanhang. Igår kom det från ingenstans och jag hann inte känslomässigt värja mig. Det suger. Hon kommer antagligen inte göra samma misstag igen – men frågan är hur lång tid det kommer ta för mig att närma mig den här typen av sammanhang igen. // Elsa Brattström

Nu har Elsa uppdaterat med två bilder till från Instastory.
Jag publicerar dem på en gång men håller på att texta dem i detta nu.

Ett dm till Elsa:
Förstår att det är otroligt känsligt för er, men som utomstående känner jag att detta nog handlar om okunskap, inte illvilja på något sätt? Det är svårt att veta vad man får fråga och inte när man är heeelt novis liksom. Det suger så klart! Ni kommer antagligen få dessa frågor för resten av livet, så det underlättar kanske om ni ser det som ett tillfälle att rise above och förklara, inte ta åt er? Ni ÄR ju lika mycket mammor, det förstår jag. Men det är också tack vare er och era förklaringar som jag förstår det. <3

Elsas svar:
Fast vet du – det spelar liksom ingen roll. Det är 2022. Jag hade pratat om mina barn. Det finns inga, absolut inga ursäkter för den frågan då. Om jag är mamma till mina barn. Det är jättelätt för dig att säga att vi ska ta tillfället i akt att förklara – hade du varit på min sida hade du inte känt eller sagt så.

Elsas text på inlägget:
Jag kan inte se det som ett tillfälle att ”rise above”. Att situationer för nöje och umgänge för mig ska vara att bli ansvarig för hbtq-utbildning och se det som ett tillfälle att förklara. Det kan inte vara så det ska behöva vara. Jag orkar inte det. Kommer gå i social exil resten av livet om det ska vara så.

Men också. En sak som var sjukt fin var att @iamayshajones var en sån jävla syster!!!!
Alltså, jag kände systerskap på ett sätt jag inte vet om jag gjort förr, i liksom ordets klaraste bemärkelse. Hon överhörde delar från sin plats längre bort på bordet, på eget initiativ bröt in när det började spårar och konversationen inte tog slut fastän jag flera gånger försökte sätta punkt. Aiysha tog min hand och gick därifrån. Tröstade och var helt jävla otrolig bara. Och när jag sen fick ta hennes plats vid bordet och personen från tidigare som sett att jag blev ledsen (har ju nära till känslor på gott och ont, dvs blev gråtfest på toan) kom och försökte be om ursäkt så röt Aiysha ifrån och sa att hennes beteende inte var okej och att hon bara skulle låta mig vara nu. Det var så jävla skönt att ha någon där då som faktiskt fattade och som stod upp för det och bröt av. // Elsa Brattström

* i slutet av juli 2022 var Elsa och Cornelia blivande fruar, och jag ber om ursäkt om de gift sig sedan dess och jag missat det.