Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

584 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag skulle vilja höra vad ni har för synpunkter och hur jag borde handskas med följande tema.

    Jag har växt upp med en förälder som behandlade mig som om jag vore hennes vuxna kompis. Berättade hemlisar för mig, som bara vi två skulle behålla. Typ att hon spenderat pengar på något, eller när hon hade sina älskare hemma, så var det våran hemlighet. Och samtidigt, så var hon super sträng när det kom till banala saker så som att jag typ skulle ta på mig en kjol eller måla naglarna. Jag fick absolut inte göra någonting, som skulle dra uppmärksamheten till mig.

    I vuxen ålder även blivit en ”people pleaser”. Jag tänker jämt på andras känslor och hur det är för dom, alltså om dom kanske mår bra eller dåligt pga. mina handlingar. Ofta gör jag saker, som inte prioriterar mig själv utan mer för att ”dom andra” ska ha det bra. Och efter det blir jag arg, och känner att jag inte får mina behov sedda… det är lite martyr över mitt beteende….även om det var jag från första början prioriterade dom andra. En ond cirkel helt enkelt.

    En grej till med det hela är, att jag vet att hon inte ”visste bättre” än att uppfostra mig så, för att hon inte är en person som jobbar på sig själv, men jag kan ändå inte låta bli att vara arg på hennes sätt att ha gjort det på, även om det känns orättvist gentemot henne.

      Ja känner igen mig till 100%. I hur jag fick va mammas kurator, hur jag prioriterar andras behov och ibland känner mig bitter/oälskad/inte sedd.
      Det har blivit lite bättre med åren. Jag har lärt mig lite mer att hålla mina gränser och säga ifrån men är ofta den som lyssnar, fixar, kompromisser och anpassar mig. Det är helt okej så länge jag inte behöver slå knut på mig själv eller göra våld på mig själv.
      Relationen till mamma är vsd den är, hon är ungefär likadan. Ngn gång trodde jag hon hade insett, men det slutade bara i en lång period då hon ringde och grät för att hon varit en dålig förälder. Så jag fick trösta henne för att min uppväxt inte var bra.
      Jqg har kraftigt överdrivit min tinnitus så mamma tror att jag inte alls kan prata i telefon. Så nu smsar vi bara emellan träffarna. Det har faktiskt resultaterat i att vi hörs oftare och jag upplever inte smsen som dränerande alls på samma sätt.

        Haha förlåt att jag skrattar lite men det var ett lite komiskt praktiskt knep för att hålla en relation bra.

        Det där skulle ju kunna vara min mamma i ett nötskal… bra taktik av dig, med sms:en! 😂

        Låter som att du är i klorna på en narcisisst. Typiskt att känna sig dränerad efteråt och fylld med skuldkänslor.
        Kanske kan du prata med en kurator som kan hjälpa dig att se klart på situationen. Kan ju Var svårt själv då det är en nära anhörig. Du verkar vara jättefin men behöver vara rädd om din självrespekt och integritet mer.

          Jag fick en chock när jag läste det där 😳 stackars stackars barn mer narcissistiska föräldrar 😔

            Med*

          Tack för länken. Nästan varenda grej i hela texten kunde jag relatera till min egen mamma. Vissa saker var så rätt att det kändes som att de skrivit om henne.

      Jag är också arg på min mamma för mycket som saknades eller var fel, fast hon gjorde sitt allra allra bästa med att uppfostra mig och min bror. Har tagit lång tid att förstå hur mycket vissa saker påverkat mig och gjort att jag på vissa sätt blivit en person som egentligen inte är jag, och som ibland beter sig på sätt som inte är bra för mig.

      För att inte bli för långdragen vill jag bara tipsa om boken ”The Myth of Normal” av Gabor Maté. Jag har lyssnat på den som ljudbok under den senaste månaden och herre jisses vilken skillnad den har gjort för mig. Då har jag ändå mediterar i 15 år & gått i terapi för ca 5 år sedan. Dom sakerna är också jättejättebra men jag tror nog att boken faktiskt gjort störst skillnad. Den är som att gå i terapi hos en helt otroligt kunnig, duktig och lyhörd läkare. Det är stundtals jättejobbigt. Ibland har jag fått ta paus i några dagar, men så otroligt bra. Hjälper om man är redo för att låta allt bubbla upp också såklart. För det är verkligen jobbigt. Men det hjälper också verkligen. Håller på dig jättemycket. Lycka till ❤️❤️❤️

      Hej svarar sent. Det du beskriver är att du växt upp med en kluster b person.
      De har inte förmåga till normala gränser.
      Jag tycker du ska vända dig till psykolog för hjälp alternativt kan du vända dig till organisationer som jobbar med det här som saknadebarn.
      Våga reda ut vad du gått igenom och ta hand om dig själv.

        Tillägg. Jag har stödsamtal med personer som dig ideelt eftersom jag själv var drabbad. Du kan få kontakt med mig via just saknadebarn.

    Hur många har legat med kollegan denna vecka?

      Haha touché!

        Cccc
        Är massor massor nyfiken.🤣

      Räknas sambon som jobbar i samma organisation?

        Plus på den

        Sarah
        Japp det räknas 😀

          Woho! 🥳

        100 %

      Inte jag iaf. Jag låg med en kollega förut men det fick ett abrupt slut då han började ligga med min kompis 😅som nu också jobbar med oss.
      Jag är den som är mest sårad av hela situationen men det är jag som beter sig bäst och snällast av oss 😅

        Anonym 20:04
        Det låter inte alls bra.
        Kram

        Men usch. Sånt där är bara rimligt om man är 20 och jobbar i typ Åre. Och inte då heller är det ok att göra så om din kompis visste att du och den killen brukade ligga. Får man fråga hur gamla ni är och i vilken bransch 😂

          Det pinsamma är ju att vi är i 30 årsåldern 😅😅 hon visste inte om att vi låg när de började hålla på så jag berättade för henne. Men hon ville fortsätta med honom ändå 😅 jag var lite ledsen ett tag men det går bra nu😆

            Haha åh typiskt. Lite märkligt beteende av henne ändå att fortsätta kan jag tycka. Feel ya’ jag har nämligen jobbat i Åre vid 20 och varit med om typ samma , inte alltid så roligt 😘 du är värd någon bättre kille i alla fall!

            Om man lägger det rent etiska osv åt sidan så tycker jag det är svårt att förstå att man inte tycker det är avtändande när man får veta att ens nya ragg redan har för vana att ligga med ens kompis. Finns väl inget som är så avtändande som att en person är din kompis sexpartner?

              Varför skulle det va avtändande? Och är det då fel? Om de bara låg med varann? Står inte att de dejtade eller hon var kär.

                Ja du, vet inte varför saker är avtändande (eller tvärtom) egentligen, det är väl bara en instinktiv känsla, men för mig har det alltid kännts extremt avtändande att en person ingår i någon typ av relation/ flirt etc med en vän till mig.

                Hur etiskt fel det är eller inte behöver man kanske veta mer om situationen för att svara på, men uppenbarligen blev ju hon ledsen som kompis.

                Vet inte hur du funkar. Men jag vill inte ligga med nån som legat med nån jag känner 😅

                Det hade väl varit mer förståeligt om hon varit kär och förblindad, tycker jag…

          Du peggade Åre helt och totalt. Alla säsongsarbetare har legat med alla+några norrmän.

      Jag har inte legat med någon den här veckan, pga mens. Men andra veckor ligger jag både med kollegor och chefen.

      Jag driver eget.

      Usch. Mina kollegor är så oattraktiva att jag inte ens skulle ligga med dem om det var vi som skulle rädda jordens befolkning.

      Inte kollegan men en gift familjefar! 😊

        Och en glad gubbe på det.

          Ja wtf is up med den? 😬

            Hon menar kanske sin man

              Hahaha. Boomerhumor?

      Förr i tiden brukade jag ligga med chefen. Nu är han inte min chef längre men vi ligger fortfarande.

      I wish i had!!

      Jag har inte, men vill🥺

        Samma här, men kommer inte göra det…

      Haha 🙋🏼‍♀️
      Sjukt bra också!

      Har som vanligt legat med alla i kontorslandskapet, blir sån jädra go stämming oss kolleger när vi gör så 🤣🤣🤣

    Har huspriserna gått ner där ni bor? Var bor ni?

      huspriserna har gått ned sedan alla flyttade iväg till jorden så jag bor kvar på venus ett tag till

        Får jag komma och hälsa på. Vill gärna se Venus. 😉

        Venus är den varmaste planeten

      Är du samma person som undrade om matpriserna har gått upp i ett tidigare öppet spår?

        Arpanet
        Jag hade en tråd om att saker hade gått upp i pris ja.

          Du hade en tråd där du frågade om andra ”upplevt” att det blivit dyrare. Rätt världsfrånvant.

              Men lägg aav 😂😅😅

            Anonym 20:35
            Går du till onsdagens öppna spår och läser andra ämnes inlägget så får du svar.

              Du formulerade din fråga så som du gjorde, stå för det eller erkänn att du formulerade dig fel. Sucka inte över andras läsförståelse när din förmåga att göra dig förstådd i text är problemet. Det är skillnad på ”har ni upplevt att det blivit dyrare?” (så dumt att man smäller av) och ”hur känner/gör ni i jul nu när allt är så dyrt?” (en uppriktig fråga).

                Anonym 21:40
                Även om en fråga inte känns rätt för den som läser så behöver man inte komma med personliga påhopp!
                Jag trodde att vi var vuxna nog här på bloggbevakning för att försöka förstå.
                Folk kunde ha frågat hur jag menade eller tänkte.

                Upplever ni att det har blivit dyrare kan svaras med ja eller nej.
                – Ja det har blivit ännu dyrare nu än jämfört med i våras.
                – Nej jag tycker inte att det är någon större skillnad.
                För mig så var frågan rätt då jag trodde att folk skulle svara antingen ja eller nej.

                Nu tycker jag att vi lägger ner diskussionen. Det riskerar annars att bli ett evigt tjatande.

                  Hur kan du fortfarande inte förstå att just det var problemet? Huruvida det blivit dyrare handlar inte vad folk upplever eller tycker. Det är ett faktum. Det är konstaterat. Det är inflation. Många går på knäna. Många är oroliga. Många mår dåligt. Och då ställer du en fråga som man kan svara ja eller nej på, som att det går att säga att det INTE känns som det blivit dyrare, som att det INTE är ett konstaterat faktum. Världsfrånvänt och provocerande.

                    Men läs mellan raderna, så otroligt provocerande med folk som dig.
                    Hon ville ju såklart diskutera de höjde priserna men alla började hacka på henne och haka upp sig på ett ord.

                      Men att vi är inne i en inflation är inte en fråga om vad någon upplever, det är fakta.

                      Exakt, diskutera de höjda priserna, därav en mycket dåligt formulerad fråga. Att då gråta ut över folks läsförtåelse… Jag tappar sympati för den här personen.

          Vad ska du fråga i morgon? Om våra klippningar blivit dyrare? Om begagnade bilar blivit billigare?

          Vilka nick har du mer än ”Flundra” och ”Cccc”?

            Ann Onym
            Hur menar du nu?🤔
            Jag har bara Flundra som nick.

        Det är ju dock rätt stor skillnad på hur mycket bostadspriserna påverkats på olika orter. Och olika typer av bostäder.

          L
          Där jag bor kan det vara rejäla skillnader. Det billigaste som legat ute gick på ca 400k och det dyraste 2, 5 mil.

            Jo men att det skiljer mellan hus i en kommun har det ju alltid gjort. Beror på läge, skick på huset osv. Frågan är ju om de ökat eller minskat i pris senaste tiden.

      Bor i en ganska populär och ”rik” kommun i Stockholms län. Här har villa och radhuspriserna (finns inte mycket lägenheter) gått ner flera hundratusen kronor (typ -400 000 kr). Objekten ligger också ute nästan över en månad istället för att säljas på några dagar eller innan allmän visning. Vissa villor blir inte ens sålda. De allra dyraste villorna har fått sänka med typ 1 miljon.

      Jag bor söder om söder, här har priserna absolut gått ned och framförallt står marknaden nu typ helt stilla, många hus som inte blivit sålda alls och tillslut tagits bort från hemnet. Blir spännande att se hur det går med Kalles och Britas radhus på nämndemansbacken, de körde en lite halvfuling och la det som kommande på Hemnet fram till några dagar sedan men det var visning redan förra veckan. Jag var där pga seriöst intresse för den typen av objekt. Var anmärkningsvärt ostylat, Brita hade gjort någon halvdan ansträngning och målat på lite ny färg, dessutom var besiktningen katastrof… oavsett det hade det gått i ett ögonblink när marknaden var som hetast, nu inte ens ett skambud…

        Söder om söder. Så typ södra Ystad? Eller Köpenhamn?

          Ja precis! Vi pratar väl ändå inom rikets gränser så Köpenhamn känns väl inte som en så aktuell gissning.

          Stockholmare vet vad som menas. Bor man inte här skulle man nog inte känna igen namnen på områdena ändå.

            Och det är just problemet med stockholmare. Är ni ett eget litet land?
            Dock borde söder om söder vara smyge.
            Kram från en urstockholmare som är malmöit numera och inte lever i en världsfrånvänd bubbla

      Malmö, -12% nu!

    En närstående till mig har en riktig tuff period med mycket ångest och nu ett väldigt sent missfall som tagit hårt.
    Skulle vilja köpa något fint till henne som också kan va lite trösterikt. Någon med ångest eller som varit med om liknande och har tips på produkter eller saker som kan passa? Inget ätbart då personen försöker hålla vikt och har problem med hetsätning.
    Hon gillar inredning och sånt men hade helst velat hitta något som kan hjälpa eller trösta.

      En varm kram brukar vara det bästa.
      Annars kan något man odlar vara bra. Jag vill göra något med händerna när jag får ångest.
      Vet att många stickar eller virkar för att koppla bort tankar.

      En varm filt kanske? Mysigt och varmt om man mår dåligt. 😊

        Anonym 20:13
        Finns filtar/ plädar med armar.
        En sådan ser jätte mysig ut.

          Dom är as mysiga och varma, har en som går nedanför knäna och älskar den!

      Hemmaspa-grejer och doftljus kanske? En storstädning av huset om hen är nere och inte orkar.

      Jag har haft ett sent missfall och fick en superfin ljuslykta i form av en ängel av mina kollegor. Väldigt fint symboliskt

        Jag tror hon hadd gillat en sån ljuslykta mycket! Finns ju säkert flera liknande. Men vet du var den är ifrån? Gsr du länk?
        Tack för tipset!
        Många bra tips men blombud + ängeln tror blir jackpott

          Vet tyvärr inte var den är ifrån, hoppas du hittar någon fin. Ta hand om din vän och fråga inte om hon behöver hjälp utan bara gör. I den där sorgen vet man inte vad man behöver hjälp med men vad än ens nära och kära hjälper med värmer <3

      Jag fick ett ”care package” när jag mådde dåligt. En sån dr supermjuk filt, ett par fina raggsockar, gott te och doftljus. Blev suuuuuperglad.

      En fin dagbok som hon ska skriva i, och fin penna. Om 10 år kan hon gå tillbaka och läsa i dagboken, och bli påmind om hur stark hon är/starkare hon blivit. Det tillsammans med ett smycke med litet hjärta eller ängel, eller fågel 🥰

      Lite beroende på vad ni har för relation kanske, men jag känner mig alltid allra mest omhändertagen och uppskattad när någon hjälper till med något praktiskt. Så kärleksfullt att hjälpa, och ofta väldigt skönt att slippa typ något moment av hushållsarbete om man mår dåligt.

        Ja vi har en väldigt nära relation och ses ganska ofta. Men jag är ensamstående med två små barn så jag kan inte vara till så mycket praktisk avlastning då jag knappt får ihop min vardag. Utan jag blir mest den som lyssnar, brukar ringa henne på lunchrasten och sen ses vi ibland.
        Hon har både mannen och svärföräldrarna som bidrar i hemmet så jag tror inte att det är det största behovet även om jag fattar att det såklart hade varit uppskattat.

          Nej då låter det inte aktuellt. Du verkar vara en fin kompis hur som helst 🙂

      När jag har ångestperioder är det som värmer mig mest att veta att jag inte är bortglömd och ensammast, mest värdelösa och hemska människan som finns. Meddelanden från kollegor att de saknar mig och rycker om mig. Ett blombud med en fin hälsning.

        Blombud va en riktigt bra idé. Skicka ett blombud ni och sen ngn fin julklapp

        Ja att få blommor är härligt 😊

      Jag älskar blommor. En blombukett med orden ”tänker på dig” värmer fint.

        Verkligen värmande och fint.

      En fin pläd och en doftljus. Det är omtanke.

      När jag fått mitt andra missfall så kom en vän förbi med en liten påse med té, ansiktstvål, och ett doftljus. Väldigt gulligt. 🙂

    Hur vet man om man är på väg mot utmattning eller bara är stressad?

      Börjar bli glömsk, svårt att sova eller för den delen har svårt att somna.

      Kan du återhämta dig om du tar det lugnt?

        Nej, inte direkt, vissa lördagar kan jag sova 18 h (12 h om natten och 5 h ”power nap”) för att ta igen mig för veckan. Känns som hela mitt liv kretsar kring jobb eller återhämta mig från jobb. Tänkte att det var något konstigt med mina värden så bokade en tid på vårdcentralen som jag bokade om pga förkylningssymptom. Blev sedan hänvisad att boka tid i deras digitala tjänst men inte orkat ta tag i det än. Fått stressreaktioner tidigare men inte mer än så. Vet inte om det är ”vanlig stress” eller något att ta på allvar?

          Stanna hemma nästa vecka från jobbet pga sjuk och sov och vila ut. 🤒
          Ingen tackar dig för att du bränner ut dig!

          Har ni någon företagshälsovård? I så fall kontakta dem. Tala även med din chef. Kom ihåg att det finns ingen skam i att inte orka. Det bästa du kan göra för dig själv är att ta signalerna din kropp sänder dig på allvar, och att be om hjälp. 🌸

          Detta är inte vanlig stress! Boka tid på VC, skit i det digitala utan ring bara och förklara at du är för stressad för att klara av en digi-bokning. Att du blir helt snurrig i huvudet av det. Sedan berättar du allt för läkaren när ni ses och har dom något vet i huvudet sätter som igång en utredning. Tror inte en veckas sjukskrivning hjälper här. Det är för långt gånget. Känns VC för krångligt, kontakta någon på Mindler som ett första steg. Ta hand om dig själv. Ingen vinner på att du kraschar, allra minst du själv 💕

      Googla KEDS och gör testet så får du en hint. Om du får höga poäng kan du kontakta din vårdcentral.
      Var rädd om dig! Utmattning tar lång tid att läka.

        Japp, 5 år här och kommer nog aldrig bli bra igen efter två omgångar i väggen ✌️

        Gjort det tidigare och får väldigt höga poäng men osäker på om jag inte vara överdriver eller tycker synd om mig själv typ. Känns som att jag inte riktigt vet vart min gräns går eller vart gränsen går mellan ”vanlig stress” i en tyngre period och stress man bör ta på allvar.

          KEDS tycker jag är superbra. Ta dina höga poäng på allvar och sök dig till vården 💕

          Allt du skriver, om att du kanske bara tycker synd om dig själv, att du inte kan känna vad som är vad osv. Allt det är tecken på ett trasigt system. Ett system som varit överbelastat under lång tid. Precis som du beskriver dig själv hade jag tidigare beskrivit mig själv. Mitt misstag var att jag ”tog mig i kragen” och körde på. Sämsta beslutet ever! 😥 Hoppas verkligen du kan vara klokare, och snällare mot dig själv, än jag 💕

    Om det är några av er som minns att ni kände er sjuka (eller kanske var sjuka) under tidig graviditet och att allt ändå gick bra, kan ni skriva?

    Jag känner mig förkyld med lätt halsont och frusen, men har ingen feber. Är i vecka 7. Fattar rent logiskt att jag säkert bara är förkyld för hundrade gången denna höst (har ett barn i förskoleåldern som också är förkyld hela tiden) men gjorde det gigantiska misstaget att googla och läste i forum om ett par som skrev att de kände sig sjuka och sen fick mf…

    Så måste bara få läsa lite annat! Är så orolig.

      Jag hade corona när jag var i tidig graviditet. Har nu en liten frisk son på 5 månader. Tänk på, att det bara är en förkylning.

        Samma här, fick corona i v 5 och sedan i v 33. En frisk och ”viiiiild envis jobbig” 1 1/2 åring här hemma nu.

      Hade bihåleinflammation i veckan 8, har en fullt frisk 9-åring hemma nu. Fattar att tankarna flyger iväg men om det tröstar så är du inte unik med att vara förkyld/influensa denna period på året 😉❤️

      Fick tuff omgång covid i vecka 12, mår kalas idag – gravid i vecka 30 och bebisen mår bara bra 😃

      Sluta googla och tro på att kroppen tar hand om saker. Jag hamnade i början på de där tjejerna med dödfödda barn. Fick sån stress och ångest över att hamna där själv. Så blockade allt sånt, och läser av min egen kropp om det skulle vara nåt 🙏🏽

        Tack för svar ❤️ Tror jag tolkade de i forumet som att sjukdomskänslan/förkylningen var som ett ”symptom” på missfallet.. tror det var det som gjort mig så nervös.

          Jag har haft flera missfall och aldrig känt mig sjuk under tiden. En ra vän hade covid runt v 15 och har en frisk dotter nu! Så tror inte en förkylning behöver vara farligt alls.

          Förstår! Jag fick en blödning i vecka 6-7 och varenda sökning ledde ju till missfall. Väl på gyn (efter ha sett hjärtat) så berättade läkaren att vissa blöder i 9 månader och föder friska barn, vissa blöder inget och får missfall. Där och då lovade jag mig att inte googla mer (fast det gjorde jag tex när jag fick covid 🙈😂) för det gör mer skada och skapar oro än trygghet.

          Plus en tjej på gynakutens väntrum skrämde upp mig med ”tidiga missfall är vanligt, jag sitter här med mitt fjärde pågående”. Den kvinnan jobbade dessutom på sjukhuset själv, fattar inte hur man kan sitta och säga så till nån som uppenbart är knäckt. Men en annan kvinna ursäktade sig och berättade att hon också blött tidigt i graviditeten och ”här är min son, 4 dagar gammal nu”. Jag tror på att lyssna på sin egen kropp och söka råd hos barnmorskan istället ❤️

          Google eller typ instagram kan ge en sån jäkla ångest 😟 Som sagt, alla dödfödda barn osv – förstår att den sorgen måste få bearbetas. Men när man är gravid själv i samma vecka tex så är det så, så dumt att läsa sånt (om man är orolig av sig). Och samma med familjeliv och google.

          Men förstår dig, det är så lätt att söka info (på gott och ont) 😨 Om du är orolig så hade jag ringt gynakuten och rådfrågat om du bör komma in eller bara få lite lugnande råd av kunniga 😍 Tänker att de som genomgått missfall även vill hitta en anledning och berätta symptom. Vilket jag förstår! Men är man då i det, så kan det bli tolkat ”fel”, så blir man rädd och nojig istället.

          Krya på dig och ta hand om dig 🥰

      När vi försökte bli gravida så mådde jag otroligt dåligt och tog corona-test men det visade negativt. Någon vecka senare visade det plus. Då var jag alltså bara 2-3 veckor och började må dåligt och hade sjukdomskänsla och sedan hypermesis hela graviditeten. Nu har jag dock förträngt det haha. Ovsett grattis- en dag i taget!

      Jag var sjuk i flera veckor med feber och helt slut i kroppen från v7-14 ungefär även yrsel och jobbigt att stå vissa dagar. Har nu en pigg och fin 2,5 åring 😍

      Jag fick njurbäckeninflammation i vecka 10 med min dotter och blev jättedålig med bl.a. hög feber (fick ligga på sjukhus i flera dagar). Men min dotter tog ingen skada alls 🌸 Hon är 3 år nu.

      Har varit sjuk under alla mina graviditeter men särskilt mycket under den senaste. Hade jättemånga ”vanliga” förkylningar, covid, magsjuka, ögoninflammation, lunginflammation och så vidare. Var hemskt, men graviditeten påverkades inte av det och jag fick en frisk liten bebis.
      Du ska se att det går bra! Grattis och krya på dig!

        Skönt att läsa då jag har en helvetesgraviditet nu med många av dom symtom du nämner

      Haft två missfall i rad men aldrig känt mig förkyld i samband med dem ❤
      Har också en ettåring hemma som ”tredje gången gillt” utifall att någon annan läser och känner sig otröstlig efter missfall 💕

      Hade corona i v.7 typ, har nu en frisk liten bebis på fyra veckor 😊

    !

      Kan relatera.

    Familjelivsfråga!
    Har en 1,5-åring som nyps, rivs, stryps, sparkar,drar i håret. Många, många ggr varje dag. Hen gör bara så mot oss föräldrar, mest på mig pga väljer alltid att vara på mig, nära mig.
    Innan va det också problem med bitning, men det har faktiskt slutat, nästan helt iaf.
    Har läst och läst allt liknande jag hittat på nätet, allt från psykologsidor till familjeliv. Mycket som står är rätt grundläggande och saker vi redan gör.
    Jag har ett äldre barn och vet och förstår att dessa inslag är normala och att barn behöver lära sig. Men det är verkligen, verkligen mycket större problem med barn 2 än med barn 1 och typ alla andra barn i min närhet. Någon med liknande erfarenhet som har tips om exempelvis bok, föreläsning, podd eller liknande.
    Ber alltså inte om alla basic tips som att säga till barnet eller avleda eller visa att det gör ont eller vad som. Utan tips om någon har hittat litteratur eller annat som känns som att de fått ut något av.

      Det finns en stor grupp som heter Familjeliv. Där hittar du likasinnade med massa bra erfarenheter av just frågor som de du har 🌸

        Hon skriver ju att hon redan läst på bla Familjeliv?

          Ja asså bara scrolla vidare, jag skrev ut just ”familjelivsfråga” för att man ska kunna scrolla vidare snabbt om man är ointresserad

            Fast personen menade väl bara väl? Att det finns massa bra tips där, för många som varit med om samma?

              Om du har varit på öppet spår tidigare så vet du att personen inte menade väl utan bara ville vara dryg när en barnfråga kom upp. Händer i stort sett vid varje liknande inlägg.
              Därtill skrev ju ts att hon läst på familjeliv, så det är väl knappst att vilja väl att ”tipsa” om det. Är väl rätt tydligt att ts känner till familjeliv.

      +1 på den…. Han tar kål på oss med sitt slafande, bitande etc…

      Skulle be om hjälp av nån professionell 🙂

        Vet inte riktigt vilken typ av professionell du menar. Men upplever inte riktigt att vi är där ännu att vi behöver ta hjälp utifrån då det i övrigt fungerar bra.
        Upplever liksom inte att det är utifrån aggressivitet (oftast) utan en del bus och testa gränser. Mkt av det händer vid lek och när hen blir uppspelt liksom. Och en del av det handlar om att hen typ alltid vill ta på mina armar, hålla om dem, krama dem men också nypas lite lätt (också störigt och gör ont om hen kommer åt med naglarna).

          Ni kan få hjälp och stöd av tex psykolog eller specialpedagog. Hur ni ska hantera situationen, få tips och hjälp. Går barnet i förskola så kan ni prata med pedagogerna och att de hjälper er med kontakt. Det betyder inte att något är fel eller så, utan enbart få stöd i situationerna. Också så det inte eskalerar 🙂

          ”Har en 1,5-åring som nyps, rivs, stryps, sparkar,drar i håret. Många, många ggr varje dag” – låter jobbigt för både er och barnet. Och innan det eskalerar eller blir för mkt negativitet så kan det vara skönt med stöd av professionella 🙂

            Absolut. Såklart kommer vi söka hjälp om det inte ger med sig. Men upplever inte att vi behöver stöd utifrån just nu.
            Lyfte det på bvc som inte heller tyckte att det va ngt att oroa sig för.
            Jag vill som sagt bara höra erfarenheter för föräldrar som upplevt liknande och eventuellt har tips pp källor man själv kan kika på då jag läst igenom det mesta som google kunnat ge mig.
            Vill i övrigt inte ha oombedda råd då det är lätt att tolka det som kritik mot sitt föräldraskap. Upplever inte att vi brister utan tycker faktiskt att vi är ganska bra föräldrarna trots att detta beteendet är jobbigt just nu. Har inget principiellt emot psykologer eller så, själv träffat psykolog i tonåren och det va bra.
            Men ”sök professionella hjälp” är ju också ett svar som folk här skriver otroligt ofta så den va väl väntad.

              Så du vill inte ha ”basic tips” eller ombedda råd, men heller inte söka hjälp. Du har läst ”allt på internet” och pratat med BVC.

              Då blir det ju lite svårt att hjälpa till.

              Ok så du vill ha hjälp och råd men inte hjälp och råd? Ok…

                Haha jag tycker ändå i att jag är ganska tydlig i att jag letar efter böcker, poddar, föreläsningar osv på temat barn som slåss. Och jag har även fått ett hjälpsamt tips där nere.
                Det är väl inte jättemärkligt att anse att det finns ett mellanting mellan att inte veta ett skit och att söka psykolog. Jag tycker iaf det är rimligt att först genom ökad kunskap och andra metoder försöka på egen hand innan man söker psykolog. Barnet är liksom 1,5 år, barn i den åldern kan faktiskt slåss mer eller mindre.

                  Jag tyckte det gick jättebra att förstå vad du menade faktiskt, du vill ha tips om vidare läsning (/ lyssning) helt enkelt. Och då har du lite bristande tålamod med att folk ger helt uppenbara råd.

                  Jag känner tyvärr inte till något bra material dock. Men det är ingen konstig fråga.

                  Jag förstår precis vad du menar. 🙂

              Jag som skrev om professionell hjälp är förskollärare och vet hur mkt stöd det kan ge. Handlar inte om ett dåligt föräldraskap, tvärtom! En styrka i att be om hjälp och framförallt innan det blir värre. Som sagt, ingen kritik mot ert föräldraskap (för det är omöjligt att kritisera utan att veta vem ni är) – men en rent av skitbra hjälp för både er och ert barn. Så det va av ren omtanke.

              Men ni får göra som ni vill, tycker ändå många kommit med bra tips 🙂 Blir lite svårt att hjälpa då bara 😅 Men hoppas det löser sig!

              Vår dotter var likadan trots att hennes storebror ALDRIG var våldsam. Höll i sig fram till 2.5 sedan över en natt vände det och hon blev SÅ harmonisk, snäll och glad :)!

                Tack för en trösterik berättelse😀

      Ryt till ordentligt och skräm skiten ur honom

        oj sorry menar hen*

          Okej. Nu bad jag ju som sagt inte om de mest basic tipsen. Självklart har vi sagt till på skarpen när det går överstyr. Däremot tror jag inte på att ”skrämma skiten ut barn”. I synnerhet inte så små barn som inte har lärt sig allt vad som är rätt och fel ännu.

      Umgås mer med barnet enskilt och ge hen full uppmärksamhet på ett helt kravlöst att. Lägg undan telefon och skit i allt annat, sitt bara med barnet och följ den i leken i typ 20 min, ställ timer. Uppmuntra kommunikation och samspel, alltså svara på allt barnet säger/låter genom leenden och ögonkontakt, upprepa det barnet säger på ett bekräftande sett. Prova dagligen minst 2 veckor till att börja med

        Jag bad alltså INTE om basic tips.
        Det här är det enda vi gör i princip.
        Har aldrig med mig mobilen då det absolut triggar sånt beteende. Sitter på golvet med barnet och är närvarande vid lek minst ett par timmar om dagen. Och min sambo någon timme. Helgerna mer.
        Vi har så mycket fokus på att uppmuntra och svara på i princip allt som sägs och görs och leks med att jag snarare funderat på om vi överdriver.

          Vad förväntar du dig för typ av svar om du redan läst mycket och tycker att de råd som det faktiskt finns vetenskaplig evidens för är ”basic”?
          Kanske dags att vara lite självkritisk? Alla dina svar är i försvar att du MINSANN redan provat och att du SÅKLART vet bättre. Uppenbarligen finns det utrymme för självrannsakan och förbättring (eftersom barnet fortfarande har dessa beteenden). Alltså; kanske går det att prova på andra sätt? Mer? Mindre? Andra tider? Om det är så att du flera timmar om dagen sitter på golvet och har obruten kontakt med ditt barn kanske ni behöver komma ut mer och se världen tillsammans…

          Gör en beteendeanalys; vilka situationer uppkommer beteendet? Skriv ned! Kanske finns det triggers i miljö och tidpunkt som kan vara svåra att upptäcka först men blir tydliga vid ordentlig analys? Vad gör barnet? Vad blir den direkta konsekvensen? Direkta positiva konsekvenser tenderar att förstärka beteenden. Att barnet får uppmärksamhet (även om det är i form av skäll) kan i barnets värld vara en positiv konsekvens och därmed förstärka beteendet. Framförallt om barnet upplever att den får för lite uppmärksamhet generellt.

          Men ärligt, med ett sånt litet barn bör ni nog gå tillbaka till the basis. Positiv samvaro, aktivering, stimulering, tillgodose de fysiska behoven osv. Lästips: 5 gånger mer kärlek av Martin Forster

            Tack för ditt svar även om tonen är lite trist.
            När jag säger att vi är aktiva så menar jag inte bara att vi sitter på golvet. Jag är aktiv i lek även på lekplatsen, biblioteket, öppna förskolan osv.
            Barnet har väldigt stort behov av stimulans så vi gör minst en aktivitet varje ledig dag och åtminstone lekplatslek efter förskolan som hen går kort dagar på.
            Skulle vi bara vara hemma så skulle det definitivt eskalera. För mkt innetid resulterar absolut i det.
            Jag tror att vi har en bra bild av när, i vilka situationer och hur det händer.
            Jag tror verkligen inte att det handlar om att barnet får för lite uppmärksamhet. Syskonet är i nedre tonåren så konkurrerar inte så mkt om uppmärksamheten utan leker snarare med barnet den tiden hen inte sitter vid datorn eller spelar fotboll.
            Jag tror helt enkelt inte vår teknik att hantera funkar så bra på detta barnet
            Brukar säga till och typ säga ”aj det gör ont, man får inte slåss, man får kramas eller klappa snällt”. Och det har vi ju sagt för att vi vill att barnet ska lära sig och förstå. Men det är nog bättre att göra en lite mindre grej av det och bara säg typ ”nej, man får inte” för att det inte ska bli för mkt uppmärksamhet kring beteendet

          Nähä, prata med BVC då

            Det har jag ju då redan gjort som jag skrev.

              Men hur ska nån här hjälpa dig då om inte experterna kan??

                Jag tror iofs till 100% att det finns mer kunniga människor än mim bvc-tant i detta kommentarsfält

                  Ojdå! Skulle byta i så fall. Förstår inte hur man man litar på okända på internet i såna frågor, kan ju va vem som helst som svarar…

                    Nä, alltså de ska följa hans utveckling, det tror jag absolut hon klarar av galant. Men bvc-sköterskor är inte psykologer, specialpedagoger, familjebehandlare eller liknande. De är faktiskt inga experter på just uppfostringsmetoder…

                      Ja men de kan väl hänvisa vidare. Men den hjälpen vill hon ju heller inte ha…
                      Och här kan vem som helst svara som sagt, hur litar man på det??

              Men herregud, på riktigt. Jag är oerhört tacksam för de som svarar med tips på det jag önskar. De som har teorier om jag borde söka hjälp eller inte, de har ju faktiskt inte förmåga att bedöma det. Som jag skrev hsr jag frågat min bvc-tant som INTE tyckte att det va något onormalt eller någon anledning att söka hjälp för.
              Det betyder ju inte att jag inte kan utvecklas i mitt föräldraskap och läsa på ytterligare själv.
              Därtill anser jag mig inte vara helt tappad och kan således skilja vettiga tips och mindre bra ifrån varandra.
              Jag bad inte heller om tips i hur jag skulle bemöta det, jag bad om källor. Trots det fick jag tips, där jag skulle säga att till exempel Belles och kiwins va bra (även om belle kanske inte hade supertrevlig ton) medan ”skräm skiten ur hen” va mindre bra. Nej jag är inte dum nog att lite på vad som helst från främlingar, med det betyder ju inte att det inte finns kloka föräldrar här.
              Dock bad jag ju om personer med egna erfarenheter samt om källor.
              Så ja, kan lova att alla ”vanliga” tips som kan komma från personer som inte själv upplevt det är provade.
              Det är lite som att få rådet ”starta om datorn” om ngt strular
              Det är ett jättebra råd till 80-åring men kanske inte till en datorintresserad 17-åring.
              Därav att jag inte bad om basic råd, jag anser mig besitta grunderna som utgör ett närvarande föräldraskap, men nu har jag ett barn som kräver mer och då behöver jag finslipa det.

            Men varför svarar du ens? Så otrevlig ton.

          Men gud, så sur?

          Vet du, jag tror att ni gör alla rätt. Barn föds olika, men behoven är precis samma hos alla barn. Om ni bara visar kärlek, fysisk närhet, inte kräver motprestationer för att kärleken/anknytningen ska vara tillgänglig/fungera, är uppmärksamma och engagerade, ser till att barnet får leka fritt utomhus, helst med lekkamrater i olika åldrar, och låter ert barn uppleva alla sina känslor utan skuld, skam el dyl så gör ni redan allt ni ska. Det är dom grundläggande behov alla barn har och ni verkar fylla ditt barns behov bra. Gör man det konsekvent så blir det bra. Tar bara lite längre tid med visa barn 😉 Vill du dyka ned lite djupare i teorin kan kanske dom första kapitlen i boken ”The Myth of Normal” vara bra, eller kanske boken ”Hold on to your kids”, men den handlar mer om äldre barn. Du kan också lyssna på en podd m Gabor Maté. Tex Joe Rogan eller Rangan Chatterjee. Men ärligt, jag tror verkligen ni gör allt rätt och att det kommer att bli jättebra. Två av deras barn var så som du beskriver ditt barn. Och vissa andra föddes lugna som filbunkar och mysiga till tusen. Kan bara säga att småbarnsåren inte på något vis förutsade hur barnen blev senare (den äldsta tog studenten förra året). Så kör på med mycket kärlek, lek och uppmärksamhet precis som ni gör. Man kan inte älska sönder sina barn. Det är omöjligt. ❤️❤️❤️

            Mitten kom visst bort 😆

            Skulle stå attt jag känner en familj med sju barn, och att alla barnen ”blivit lika bra” trots att dom när dom föddes/var små var väldigt olika, varav två precis som ditt barn. 😊

            Tack sa mycket ska kolla upp boken och poddarna!

      I vilja situationer gör barnet detta?

        Skrev om det lite längre upp i mitt inlägg 21:05

      Kolla Janet Lansbury, jobbar med respektfullt föräldraskap. Här är ett poddavsnitt om liknande situationer och tips kring bemötande, går även att läsa istället för att lyssna:

      https://www.janetlansbury.com/2019/12/resolving-a-toddlers-aggressive-behavior-hitting-pushing-hair-pulling/

      Lycka till

        Tack! Toppen, ska kolla upp detta👍🏻😀

      Kan tipsa om Caesar Milans metoder!

        😄😄😄
        Be the pack leader, assert dominance!

        Pff..när han sparkar lätt på hundarna så börjar en del hundägare ryka från huvudet.

      Visa att ni blir ledsna, låtsas gråta och visa hur man gör rätt istället. (Som ni säkert redan gör.) Men ffa vill jag säga stå ut och håll ut. När språket kommit ikapp så lär det lossna. Mycket frustration och att vara småsyskon kan späda på det när man inte kan hänga med på samma sätt.
      Det kommer gå över! Så försök stå ut❤️

        Ja det är precis så vi gör eftersom det har varit ett vanligt tips kring detta beteendet. Det har tyvärr inte fungerat utan nästan gjort det värre. Så det är utifrån jag tänker att vi behöver hitta andra sätt.
        Men tack för ditt svar.

      Min favorit är Dr Becky Good Inside. Hon har både instagram och podcast, kanske denna om jobbiga beteenden kan hjälpa? https://podcasts.apple.com/se/podcast/good-inside-with-dr-becky/id1561689671?i=1000530844871

        Tack så mycket. Verkar absolut handla om helt rätt saker😀

      Poddar med Louise hallin är guld

        Henne har jag inte heller lyssnat på. Ska kolla upp genast.
        Tack så hemskt mycket.

          gamla avsnitt av knattetimmen är superbra med Louise Hallin ❤️ tragglat mig igenom alla avsnitt under 2011-2015 ungefär. Lycka till ✨🙏

      Rekommenderar NPF-podden med psykologen Bo Hejlskov Elvén och logopeden Ulrika Aspeflo!

    Jag har fått utbildning genom arbetsförmedlingen. Jag kommer att få aktivitetsstöd från försäkring kassan men det räcker inte för att jag skall betala hyra mat och transport. Jag har kontaktat socialen men de kan inte hjälpa mig. Finns andra bidrag jag har rätt få medans jag studerar?

      Jag vill tillägga att jag är 30 plus som skall studera en arbetsmarknadsutbildning via arbetsförmedlingen.

        Jobba extra på kvällar/helger 😊 inom handels är de 100% ob så då blir de lite pengar av de

      Vad avslår soc på för grunder?

        Så här svarade dem mig :”Om du studerar och utbildningen är csn berättigad så är det den ersättningen du ska söka i första hand.”

          Om utbildningen är csn-berättigad så ansök om det. Om utbildningen är inte csn-berättigad så begär att Arbetsförmedlingen ska skriva intyg till soc att utbildningen inte är csn-berättigad. Jag har haft många klienter som hade utbildning via Arbetsförmedlingen som fick försörjningsstöd. /Socialsekreterare

            Tack för info @soc-tanten.

          Ja men sök csn då? Det är väl rimligt att soc inte betalar ut pengar till studenter om de är csn-berättigade

            utbildningen finns i min hemort och den har jag sökt Via arbetsförmedlingen. Om jag söker via kommunen innebär det att jag måste pendla till gran orten och det blir dyrt för mig och tröttsam att pendla med tåg, jag kommer inte att orka.

              Oj då. Själv pendlar jag totalt 140 minuter om dagen till jobbet spårvagn, tåg och buss. Sedan promenad 900 meter till jobbet i 9 timmar. Välkommen till livet som vuxen och självförsörjande 😅

                Mm precis, livet är ingen dans på rosor. Om det är för jobbigt, undra hur det ska att arbeta…

                Alla fungerar olika. Du vet inte hur TS lever.

                *Långsam applåd*

              Varför skulle du inte få CSN för att du pluggar i samma kommun?

                För att utbildningen är inte csn berättigad.

                  Men då gäller ju inte svaret du fick ”Om du studerar och utbildningen är csn berättigad…”

                  Vilket den ju inte är. Alltså bör du kontakta f-kassan eller soc igen?

                    Nu när jag har fått mer information från er, har jag tänkt kontakta arbetsförmedlingen, soc och försäkringskassan.

              Jag studerar och pendlar. Det är jobbigt, men man kan också försöka utnyttja tiden med att göra uppgifter på tåget, eller bara ta tillfället i akt och sova? Så länge tågen går som de ska är det faktiskt mycket som är positivt med att pendla. Man kan göra saker samtidigt som man är ’på väg’ liksom. 🙂

                Jag har tidigare erfarenhet av att pendla till med till jobbet med tåg det gjorde mig utmattat. Jag har inte riktigt återhämtat mig från det, därför vill jag slippa pendla med tåg.

                  Hej 😊 Såg att vissa kommenterar väldigt självcentrerat i stil med ”jag orkar minsann så… Ville bara skriva att jag blev väldigt glad av att läsa att du känner dina gränser och respekterar dom. Att säga nej till sådant man inte vill och inte orkar ger utrymmet att säga ja till sådant man faktiskt vill, som tex din utbildning 😊 Hade alla varit lika kloka som du så hade folk varit friskare, gladare, och i högre utsträckning lagt sin tid på rätt saker. Hela samhället hade tjänat på det, både på individnivå och kollektivt. Så det är toppen att du säger nej till det som dränerar dig. Det sista samhället behöver är ytterligare en utmattad person. Hoppas du inte tog åt dig av dom stackarna som inte förstått det ännu. Hoppas du får kul på din utbildning ❤️

                    Men man behöver också försörja sig själv… Idag får fan alla ångest av att åka buss eller prata med en människa. Hur ska de kunna ha ett jobb?

                      Du har rätt, ångest och annan psykisk eller psykiskt inducerad sjukdom (många autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar, depression, visa typer av cancer etc) ökar lavinartat i samhället. Inte bara i vårt samhälle utan i alla ”utvecklade” länder. Att försöka förebygga det hos sig själv är a & o, mitt i en kultur som inducerar den typen av sjukdomar. TS ställde frågor här för att leta upp möjligheter till försörjning som gör att hen kan studera och samtidigt täcka sina basbehov utan att behöva bränna ljuset i båda ändar. Smart skulle alla proffs på hälsoområdet säga. Det finns tack och lov fler vägar att gå än att jobba dubbelt. För dom flesta som pluggar heter den vägen CSN men för vissa utbildningar finns det andra vägar precis som många i denna tråd har konstaterat. Så ingen risk att någon svälter ihjäl här, trots att hen är klok nog att respektera sina gränser 😉

                    Tack för dina fina ord.❤️

          Det låter som att det blivit något fel längs vägen?
          För om du ska läsa en arbetsmarknadsutbildning så är du inte berättigad CSN. Jag tror det bästa är att kontakta FK igen?

      Ta ett städjobb på kvällarna? Ger en bra extra slant med lite OB

        Det är inte bara att ”ta” ett städjobb eller jobb inom handel etc då det krävs utbildning/jobberfarenhet/båda inom områden.

          Man ju försöka iallafall.. annars får man inget!

            Ja, man kan försöka att söka ett städjobb där relevant utbildning och arbetserfarenhet är ett krav, inte meriterande. Man kan också söka jobb inom handel där erfarenhet av jobb inom hadel är ett krav. Man ska dock inte bli besviken när man inte får jobbet pga. avsaknaden av relevant utbildning och arbetserfarenhet.

            🙄

              Man får 0% av de jobb man inte söker… Städarna på mitt jobb har ingen särskild utbildning eller erfarenhet. Hur tror du massa studenter har extrajobb?

                Om du bara visste hur fullsmockad studenthälsan är av en massa stackare som helt gått sönder av att försöka göra ”allt” samtidigt. Jobba, plugga osv… Utbrända vid 22, knappt halvvägs igenom sin utbildning. Precis vad samhället och arbetsmarknaden behöver. Bra start där… 😔🌸

                  Det är inget konstigt att jobba och plugga samtidigt… Har folk gjort i alla tider. Men man får väl veta sina gränser. Tanken är ju också att jobba extra, inte för mycket.

                    Men klarar man sig utan den inkomsten är det ju jättebra.

                      Inte svagare nu. Sama fenomen existerade för 10-20 år sedan. Skillnaden är att ”lösningen” var att göra mer av samma. Och då har resultatet blivit därefter. Fler kraschar, fler blir sjuka. Inte konstigt såklart. Men väldigt väldigt synd. 😔

                    Jag är helt med dig. Det är jättevanligt att plugga och jobba samtidigt. För vissa funkar det också utmärkt. Men för väldigt många fungerar det inte. Dom gör det ändå men blir sjuka av det. Ibland kommer sjukdomen genast men ofta tar det många år av överarbete innan smällen kommer. Finns massor av vetenskapliga studier kring detta. Verkligen en hel uppsjö. Många av dom sjukdomar som ökar mest i samhället har den gemensamma faktorn att dom framför allt drabbar väldigt högpresterande personer, eller väldigt hjälpsamma och undanfallande personer (dom som sätter alla andras förväntningar och behov framför sina egna). Jag har verkligen djupdykt i detta ämne dom senaste månaderna och det kändes därför riktigt uppfriskande med någon som kände sina gränser, respekterade dom och sökte andra vägar än att ”gasa” för att få det att gå ihop. Forskningen ligger ännu ljusår före samhällsdebatten och har gjort det väldigt länge visar det sig. Vet inte varför det är så svårt för oss att se att det vi ”alltid gjort” eller det ”alla gör” faktiskt inte fungerar. Indoktorineringen är tydligen väldigt effektiv (trots att detta är ett nytt fenomen relativt mänsklighetens historia). Undra hur lång tid det tar innan vi kollektivt vaknar 🤔

                      Men det är konstigt att det funkade förr (utan att folk mådde dåligt och snackar om 10-20 år sen). Är folk svagare nu?

      Om du får aktivitetsstöd så har du rätt till bostadstillägg! Jag vet inte om man får göra reseavdrag när man har aktivitetsstöd?

      Om det riktigt krisar kan du ansöka om hjälp hos svenska kyrkan, både med ekonomiskt stöd och typ matkassar. Det är lite olika hur man organiserar sig beroende på var du bor. Och jag tror inte att du behöver vara medlem för att kunna söka stöd.

      Jag hoppas att det löser sig för dig, fattar att det är stressigt!

        Tack för info. Ansöker man om bostadstillägg via försäkringskassan?

          Ja, det gör man! 😊

        Bostadstillägg är för dem med aktivitetsersättning, inte aktivitetsstöd tyvärr.

        Det gäller aktivitetsersättning, inte aktivitetsstöd.

          Fasen, hjärnan gjorde någon autocorrect baklänges. Fint att du rätta mig.

          Hoppas att du finner andra vägar Molly!

        På min församling (och många andra församlingar iaf i Stockholm) delas inte ut några matkassar eller pengar så där. På min församling kan man ansöka pengar från ett fond 2 gg/år och då måste pengarna gå till nåt speciellt ändamål (t ex glasögon, tandläkare). Då det är väldigt många som söker är det bara en liten del som får sin ansökan beviljad. Mat delas inte alls ut.

          Tillägg: rent allmänt vill församlingar hjälpa till med självhjälp mer än att dela ut saker/mat/pengar.

          Jag har förstått att det är olika beroende på var du bor och vilken församling det är men matkassar har man kört med i Gbg och Borås, men man måste ansöka om det precis som med pengarna från fonden.

            Det räcker med andra ord inte att stå vid entrén å hoppas på att man får en matkasse just precis den dagen.

          Det är kärleksfull och omtänksam utav din församling.
          Idag har jag fått en matkasse från en kvinna som ”vill hjälpa” de som har det ekonomiskt svårt. Matkasse innehåll ruttna varor. Vissa varor hade best förre datum från 2021 andra varor gick ut för ett halv år sen. Jag känner mig besviken.

      Som student jobbar man extra på kvällar och helger. Finns ju inga studenter som slipper undan det och får soc istället.

        Jag har fått höra att om jag jobbar extra tappar jag aktivitet stöd från försäkring kassan.

          Nej, det gäller bara om du jobbar på vardagar. Helgerna räknas inte så då kan du jobba så mycket du vill och kan. Det ser du när du ansöker om aktivitetsstöd att du bara ska ange vad du har gjort måndag-fredag.

        Får man aktivitetsstöd finns andra stöd man kan få. Varför svara när man uppenbarligen inte har koll?

          Vilka är dem andra stöd som jag kan få?

            Vad roligt Molly att du ska gå en arbetsmarknadsutbildning!
            Som det nämnts tidigare så behöver du kontakta Soc igen och förtydliga att det är en utbildning via AF och som inte är CSN-berättigad.
            Kolla också om du kan ansöka om bostadsbidrag hos FK.
            Jag hoppas att ekonomin löser sig för dig så du inte behöver jobba extra samtidigt som du går utbildningen, det kan vara tufft för många. Särskilt att dessutom hitta ett jobba som går att kombinera med utbildningen då många a.utbildningar är platsförlagda mån-fre.

            Om du bor långt ifrån skolan kan det finnas möjlighet att få hjälp med reseersättning (du får själv stå för 600-700 kr/månad) men överstigande belopp betalar AF. Men det är alltid en bedömning huruvida du bor inom ”rimligt pendlingsavstånd”.

            En sista sak, om du har en dokumenterad funktionsnedsättning t.ex dyslexi, adhd kan du även kolla möjligheterna till att få pedagogiskt stöd under tiden du går utbildningen. Nu har jag såklart ingen aning om du har det men är ett väldigt bra stöd som inte så många känner till.

            Önskar dig stort lycka till!
            /AF-anställd

              Vilken toppenkommentar Linnea!! Fint att du tog dig tid att skriva ett ordentligt och peppande svar.

              Tack för informationen Linnea.

        Nej men det finns iofs många studenter så går runt genom att dryga ut CSN med bostadsbidrag.

      Du kan få reseersättning om summan överstiger 600kr. Så funkar det iaf i Skåne.

      Ams bör kunna hjälpa till med transport.

    Vad gör ni när ni har en dålig dag och är lite deppig sådär. Och egentligen skulle behöva sällskap men alla är upptagen med jobb/familj/osv?

      Äter godis, ser en film eller serie som jag vet att jag blir glad av. Tar på mjukisar, tänder ljus och tar en filt i soffan. Alternativt tar en promenad med en bra podd

      Jag tycker om att sätta på något mysigt på YouTube i bakgrunden så jag känner mig mindre ensam 🙂 Jenna Marbles/Julien Solomita är GULD!

        Uppdaterar Jenna igen?

          Nej 🙁 Men hennes gamla videos finns kvar

          Nej:( är inte samma som skrev ovan men älskar att ha deras gamla videor eller podcasts i bakgrunden även om jag sett/lyssnat flera gånger redan

      Tar en promenad, dricker kaffe, läser något bra.

      Äter lösgodis och tittar på bra serie!

    Är det någon här som har ett fotbad? Det var väldigt poppis när jag var liten (90-talet) men nu vet jag ingen som har. Men tanken slog mig för några veckor sedan och nu kan jag inte släppa det. Fan va härligt att sätta ner sina kalla fötter i ett riktigt varmt, masserande fotbad. Jag kan väl inte vara den enda som tycker det låter helt jävla fantastiskt? SÅ, till frågan. Är det någon som har en som kan rekommendera? Vill gärna passa på nu under Black Friday-veckan då de tyvärr är lite dyrare än vad jag hade trott!

      Nä men en fotmassageapparat som man sticker in fötterna i som masserar, klämmer och värmer. Lyx!!

        Åh, har du en länk? Låter härligt!

          Nä men googla på fotmassage elektrisk

        Låter hemskt! 😄 Fy fan.

      Hahaha jag har ett. Och det är helt värdelöst.
      Den låter jättehögt när den ”bubblar” och jag tror den ska hålla värmen men nä de blir iskallt.

        😂 vad har du? Så jag vet vad jag inte ska köpa!!

          Bara bökigt med vattenbad

        Ja att de låter är då störigt. Jag kör med en vanlig balja med vatten och badskum bara.

      Jag har! Asskönt! Har den här tror jag: https://www.amazon.se/dp/B09J15X88D?ref_=cm_sw_r_apan_dp_WAMWVXYYC80K3JNXC7WW

      Funkar bra, håller temperaturen bra och sköna bubblor/vibrationer osv. Men kika runt på reviews annars, tror det finns många som är likvärdiga eller bättre 🙂

        Tack 😍

      Haha fotbad…
      För några år sen suktade jag efter en väska. Diskuterade det med pojkvännen och han verkade så himla nyfiken. Jag köpte aldrig väskan men när det sedan var jul kom han med ett paket som var exakt i den storlek som kartongen som väskan kommer i. Var så glad för visste att det var väskan. Det var ett FOTBAD 😂😂😂😂 aldrig pratat om ett fotbad, någonsin.

        Lämnade du tillbaka det eller har du använt det 🙂

          Nä behöll både fotbadet och killen. Kanske använt 3 gånger. Fattar inte alls grejen så den står och dammar. Vi skrattar åt detta idag. Han tycker presenter är ganska svårt och så tänkte han på när han var liten hur hans mamma brukade ta fotbad för slappna av och hur mycket hon gillade det. Så han tänkte att det skulle nog uppskattas.
          Var ingen billig historia heller. Den ger massage, skrubbar, vibrerar osv. Berättade detta på jobbet efter och alla över 50 sa ”åh vad härligt” alla under sa näääääää

        Nej vilken besvikelse 😂

    Jag skrev för några veckor sedan om att jag haft pirrningar i mina ben i flera år och många av er föreslog restless legs syndrom. Nu har jag varit dundersjuk (influensa?) i en vecka och det har börjat pirra/kännas som svag elström även under mina fötter nu. Idag har det även påverkat min ena hand som känns svag. Googlar man kommer sjukdomar som MS upp så nu är jag livrädd. Men jag har inga problem med synnerven, känns inte som jag går på kuddar, inget strul med balans osv. Ni med erfarenhet av MS – skulle det kunna vara det jag har?

      Men snälla gå till läkare om du är orolig för MS. Ingen här kan ge dig ett svar.

        Kan ju visst finnas någon här som har MS och beskriva hur det känns.

          Hur det kan kännas ja. Men det kan ju variera väldigt mycket från person till person.

        Jag har varit hos två läkare men inte blivit tagen på allvar.

          Då går du till en till. Ge inte upp! 🙂

      Kan även vara magnesium brist.
      Ibland känns det som om det bubblar i mina knän och fötter.

      Gå till en läkare!!
      Jag har migrän med aura, då kan till exempel handen domna och bli svag och få stickningar, bland annat.

        Samma här. De utredde mig för MS innan de satte migrändiagnosen. Neurologiska sjukdomar kan vara luriga och påminna om varandra. Och framförallt variera väldigt mycket. Så gå till läkare om du är orolig, de är de enda som kommer kunna ge ett vettigt svar!

          En läkare ska ställa rätt diagnos. Men vi är ju här för att diskutera och fråga andra om råd.

            Så idiotiskt att diskuterar sjukdomar här. Gå till en läkare.

              Med tanke på hur vården ser ut och fungerar idag så är det absolut inte idiotiskt att diskutera sjukdomar online. Det är så de flesta ens får hjälp idag, man behöver leta efter svar själv.

      Kan vara någon variant av Gillian Barré, börjar med pirrningar/domningar i benen. Brukar kunna gå över av sig själv men ibland behöver man läkarvård. Har hört några som det inte brutit ut hos som har haft pirrningar flera år.

        Linnea tycker du på riktigt att det är ok av dig att sitta här och killgissa på mer eller mindre allvarliga sjukdomar? Så osmart.

          Hon skriver ju ”kan vara” och inte att det ÄR det. Låter på ts som att hon är kapabel till att sålla..

      Har ms, och som många svarat är det ju flera ms-symptom som påminner om andra sjukdomar. Det jag tycker är tydligt i ms-skov är att symptomen liksom inte försvinner, de är konstanta. Dvs har du ett problem hela dagen, flera dagar kan det vara ett ms-skov. Är det något som kommer ibland lutar det (av min erfarenhet) åt något annat. Men upplever man det som ett problem är det fortf något som bör kollas upp!

        Tack för ditt svar! Hur började dina symptom? Och hur mår du idag? 🥰

        Jag upplever att pirrningarna kommer och går, framför allt när jag rör mig. Då pirrar det inte alls. Stannar jag/sätter mig/lägger mig så brukar de börja igen. Sen har jag perioder när jag inte tänker på dem alls, t ex när jag reser, har semester osv. Men det gör också att jag funderar på om jag har skov…

          Fast det låter lite som stress. Haft det och när man är upptagen med annat är besvären borta.

        Hej Sofia! Har du provat paleodiet mot din MS? Läs på mer om dr wahls protocol. Här hemma har dieten funkat superbra mot MS!

        Är det inte skitviktigt att öht kolla upp en ev. sjukdom, tycker du? Det handlar ju inte om lite snuva?

      Äter du några läkemedel eller har någon annan sjukdom? Det kan nämligen orsaka RLS.

      Gå till doktorn. Ta blodprov.
      ”Patients with diabetes run at a higher risk to suffer from restless legs syndrome. Diabetic neuropathy, in particular, shares similar clinical characteristics with restless legs syndrome and reduces significantly the patients’ quality of life.”

      Jag känner personigen en som trodde han hade RLS, det visade sig vara diabetes.

      Det kallas parestesier. Jag har det ofta. Har utmattning som är kronisk men har haft det i bättre perioder också. Ibland tror jag att det skapas av att någon nerv blivit klämd av vissa skor men jag vet inte säkert. Min mamma har MS och jag har kollats för det två gånger utan att det visat att jag skulle ha det. Har helt enkelt vant mig vid det och tycker inte det är så konstigt. Men det kan ju vara bra att kolla upp för din del. Behöver dock inte vara något allvarligt.🤗

    Jag älskar att sova! Sover lätt 12-3 timmar per dygn. Jobbar, sover middag. Pysslar och lagar mat, sover middag osv. Går miste om massa i livet men det är självvalt för det enda jag längtar efter är att svara hemma och mysa och sova 😅🫣tackar nej till 99% av saker då jag bara vill vara hemma och slappa runt i egen takt.

      Fy fen vad gött. Jag har inte sovit sen 2016, barn brukar vara den biverkningen

        Va? Märklig kommentar. Spädbarn ja, men du kanske har haft spädbarn i 6 år.

          Vad var märkligt med det? Jag har också barn och de är väldigt morgonpigga. Så för att gå 12-13 timmars sömn skulle jag behöva gå och lägga mig kl 18 på kvällarna. Så jo jag håller med, barn har ofta den ”biverkningen”.

            Lite skillnad dock mellan att ”inte sova alls” och sova 12-13 h/ dygnet.

            De flesta (barn eller inte) lyckas nog pricka in något där emellan.

        Sover gör du mig, bara inte sådär mkt.

      Kanske ska du kolla upp om du har knas på sköldkörteln?

        Eller sömnapne.

    Läste frågestund hos Elsa Bratt efter att de nu bestämt sig för att köpa valp. Är det fler än jag som blir så fascinerad av vissas behov av att passivt ifrågasätta, hitta problem och liksom lite trycka till? Vad får man ut av det? Och nej, det innebär inte att man inte får ställa frågor. Är bara så fascinerad av folk som måste se allt så negativt.

      Jo, men jag tror många (inklusive mig själv) är rätt så avundsjuka på deras drömliv. Förstår att så många frågar gällde deras ekonomi, Cornelia studerar, Elsa är en föräldraledig influenser som jobbar ”lite”, de har en väldigt dyr hyra på 12 000, bil och verkar verkligen kunna konsumera fina barnkläder, god mat och massa dyr alkohol (suröl och fint vin). Min sambo är sjukskriven (och får typ ut som Cornelia), jag är föräldraledig, vi har betydligt billigare hyra, två barn, inget husdjur, ingen bil och köper typ allt secondhand och jag har ändå extrem ångest över vår ekonomi.

        Fast att fråga om andras privatekonomi är ganska oförskämt. Hur nyfiken/avundsjuk man än är så har man inte med det att göra. De är två vuxna människor som säkert har full koll på sin ekonomi och vad de har råd med. Så varför ska andra fråga om det? Skulle aldrig falla mig in att fråga någon om sånt, inte ens folk jag känner för det angår inte mig.

          Jag försökte bara ge svar på varför folk ställde så syrliga kommentarer under frågestunden (jag skickade inte in några). Jag följer henne på Instagram just för att hon lever ett drömliv, jag skulle inte vilja följa någon som har ett lika tråkigt och fattigt liv som mig. Men det blev lite av en ögonöppnare hur mycket man kan känna som influenser när jag började följa henne, har tidigare tänkt att de flera lever till stor del på sina partners. Samtidigt som jag tycker det var lite kul när hon i våras la upp massa storys om hur tufft de hade det, hur Cornelia hade 0 kronor på kontot och oron för hur sommaren skulle bli, och sen kom de plötsligt på att de ägde en lägenhet i Vasastan som de kanske kunde sälja.

            Tjäna* inte känna, förlåt är lite trött.

            De hade ju inte kunnat sälja den innan för att då kunde CSN bli indraget pga av vinsten. Men pga covid tog de bort beloppen tillfälligt om jag fattade det rätt.

              Precis så!
              Det var väl fribeloppet som gjorde att de inte sålde lägenheten, men så var det någon snäll följare till Elsa som påminde om att fribeloppet var tillfälligt borta p.g.a covid och att det skulle komma tillbaka första juli detta år vilket innebar att de kunde sälja lägenheten utan att det skulle påverka framtida CSN för Cornelia.
              De lyckades få till en affär med kort varsel och gick med väldigt mycket vinst.

              Sedan får man också komma ihåg att båda två haft heltidsjobb i några år och har kunnat spara undan en hel del var för sig vad jag fattat det som, redan innan de träffades.

            Kom de på att de ägde en lägenhet? Du menar helt plötsligt, ungefär som att man har glömt en ost i kylen? Oj!

        Dom verkar också köpa väldigt mycket second hand? Och äter hemma typ jämt?

          Ja och Cornelia jagar ju och tar hem mycket av köttet de äter, svampen plockar de själva, har sålt mycket saker när de rensade nyligen samt verkar spendera det mesta av sina semestrar med att bo hos familj och vänner. Känns som att de är ett typexempel på att det mesta går om man prioriterar bra och har en bra buffert.
          Jag är ensamstående tvåbarnsmamma och föräldraledig. Går i princip plus minus noll varje månad och planerar bra. Sen har jag ett bra sparkonto som jag försöker att inte röra men använder vid speciella tillfällen.

            Glöm inte att hon fick en första handshyreskontrakt i Vasastan som sedan ombildades till bostadsrätter – då köpte hon lägenheten, antagligen ganska billigt. Nu har de sålt denna lägenhet, precis innan priserna sjönk och lever typ på vinsten.

      Men hon öppnade själv upp för ämnet, hade frågestund kring bilköp (270 tusen) och valpköp (28000). Tycker det är helt okej att folk ställer frågor, hon bestämmer väl hur hon svarar dem. Sen nämner hon sällan att hon fick en första handshyreskontrakt i Vasastan som sedan ombildades till bostadsrätter – då köpte hon lägenheten. Nu har de sålt denna lägenhet och lever typ på vinsten.

        Även om hon säger att det är ok att fråga, så har man väl lite vett själv i huvudet?
        Och att vara avundsjuk? Kan man inte bara strunta i att tänka så? Det finns ju antagligen en miljon människor som har det bättre än dom flesta. Gör det bästa för dig och din familj i stället.

          Hej Elsa🙋‍♀️

          Elsa skriver öppet om deras ekonomi, vad saker kostar och hur de har råd, att en student och en föräldraledig har råd med såna dyra inköp är ganska ovanligt, jag tycker inte alls det är konstigt att folk ställer frågor kring det, speciellt när hon aktivt öppnar upp för det.

          Jag är absolut inte avundsjuk åt deras liv. Tycker Elsa verkar vara må väldigt dåligt, hon har inte jobbat på över två år och nu skaffar de valp, känns som hon hittar på saker hela tiden som inte avslutas (måla tavlor, bygga dockhus, skaffar torp m.m) de bor ute i ingenstans och hon gör content av deras barn. Tycker att det låter som ganska sorgligt liv. Jag är verkligen nöjd med mitt eget liv tack för frågan.

            Kan hålla med. Hon känns väldigt mycket av och på. Går igång på projekt och grejer men tröttnar fort. Funkar ju när det är dockskåp och grejer men kommer ju inte funka med en hund. Jag tycker annars överlag hon verkar lycklig och väldigt närvarande mamma men saknar förmågan att bita ihop och köra på när det är tufft, vilket det ju är ibland med småbarn. Liksom låter sina egna känslor och tyckande ta alldeles för stor plats och tycker synd om sig själv så fort nåt känns jobbigt. Min yngsta är två veckor äldre än Allan och jag är fascinerad över hur mycket hon gnällt och gjort sig till offer om allt som rör graviditet, förlossning och amning. (JA alla är olika men hon verkar besitta noll förmåga att kämpa på, det är mycket minsta motståndets lag och ”tyck synd om mig”).

    Kommer nån ihåg bloggen ”att stalka alex schulman”? Och sedan kom ”att stalka alex schulmans stalker”? Det var ju nyss och samtidigt jättelänge sedan.

      Tacka vet jag Classe KinzaKenza eller vad han kallade sig. Jisses för en knäppgök

        Saknar😂

        Fast bra skvaller ändå.
        Nyfiken på vem det var alltså…

        Var det samma som bloggen Jake the snake? Den som publicerade en massa skvaller om Stureplansmänniskor?

    Någon som slutat träffat någon ni egentligen gillar (ömsesidigt) pga att allt runt omkring känts för jobbigt/krångligt? Tex distans, orkar inte lära känna personens nära, psykisk ohälsa etc.

    Ångrade ni er?

      Ja det har jag. Det var väldigt jobbigt då men nu i efterhand kan jag se att det var rätt beslut. Det krävs mer än ”bara” kärlek för att få en relation att fungera. Ibland är priset helt enkelt för högt och man inser att man kommer få kompromissa mer än vad man verkligen vill

        Var du ärlig mot den andre och hur reagerade hem?

    Vad tycker ni om killarna på bachelorette?

    Lloyd är fan komisk..

      Lloyd är ju uppenbarligen headhuntad för att skapa lite drama. Olivia är inte intresserad av honom mer än möjligen en het natt. Fast inte ens det är troligt.

      Måste säga att överdrivet självförtroende i kombo med norska nog är bland det mer avtändande jag stött på.

      Gillar Mikko men han var körd sekunden han sa att han bor hos sin mamma.

      Linköpingskillen med barn är också körd eftersom han knappast kommer kunna flytta till Stockholm.

      Jag trodde inte det skulle vara så mycket drama i Bachelorette men Loyd och Roman gör det ju jättekul att titta… men ingen av dom två verkar ju ha alla hästar hemma.

    Är BBGLOW farligt ?

      Farligt är det väl inte men finns nog en ganska stor risk att man reagerar negativt på det

    Tips på klädbutiker som har kläder av bra kvalité och tillverkade etiskt och med miljötänk?

    Jag har bestämt mig för att bara köpa klassiska kvalitetsplagg som jag kommer kunna ha i måååånga år. Inget mer från H&M, Zara och NA-KD för mig!

    Jag tycker Arket och & Other Stories har fina kläder, är de bra?

      Ja tycker om Arket och Other s. Mycket att välja på och ok priser.

      Alltså Other stories är så sjukt överprisat…? Typ viskosplagg för 699:- och ylletröjor som innehåller mindre än 50% ull. Man blir lite lurad tycker jag. Då skulle jag hellre gå mot Samsoe samsoe eller Filippa K för kvalitet.

        Just ullblandningar tycker jag ökat dramatiskt! Man fattar ju att de blandar in billigare material men tar samma pris för att de är giriga.

        Vem vill ens ha 100% ull? Kliar ju som fasen.

          Merino eller kashmir kliar inte tycker jag!

      De ägs ägs av HM-koncernen i alla fall

      Både Arket och &Other Stories ägs ju av H&M…..

      Både Arket och &Other Stories ingår i H&M Group… Men med det sagt skulle jag välja Arket då de i alla fall vill att deras plagg ska vara mer hållbara samt är mer transparenta när det gäller fabriker, producenter etc.

        Åh nej 😕 Har ni tips på andra klädbutiker men med liknande design på kläderna?

          Sézane, ett franskt märke

            +1! Och Rouje. Jona för skor.

        De ingår i HM group, men HM har väl också startat dem för att de vill bredda sig och inte enbart satsa på lågpris. Tänker att de riktar sig mot en annan marknad och fokuserar mer på kvalitet, särskilt arket.

          Okej, men är kläderna ”miljövänliga” och har tillverkarna bra arbetsvillkor?

            Tycker det är så jäkla fint att tänka så. För det är fan en struggle!

            Det vet jag inte, finns ju organisationer som rankar sånt, skulle kolla på det.

            Men generellt sett är det ju alltid mer miljövänligt att handla kläder som har högre kvalitet och högre andrahandsvärde. Och därför tänker jag att det är bättre än HM.

      Asket!!

      Dyrt? Ja
      Basic? Ja
      Kvalité? JA
      Miljötänk? JA!

      Kan inte nog rekommendera asket. Har fler plagg och alla är lika fina som när de först köptes. Kläderna kostar en slant. Men samtliga är tillverkade i Europa, med antingen miljömärkta material eller återvunna. Tips tips

        Arket?

          Nej, asket är ett märke, bra bättre än arket.

    Bra intervju med dig i Aftonbladet idag, Camilla 🌺

    Jag är extremt stolt över mig!
    Har lidit av grov socialfobi hela mitt liv och nu har jag märkt att ja helt plötsligt vågar prata , även kallprata med främlingar , börjat på nytt jobb och det var grupp intervju inför en massa folk , ja kan erkänna att ja va extremt nervös så ja trodde ja skulle svimma men det gick jättebra och nervositeten bara försvann ? Ja kunde prata tydligt och presenterade mig väldigt bra , kunde även ställa frågor. Är så stolt , trodde aldrig att ja skulle kunna vara den jag är idag. Ville bara dela med mig av detta 😁❤️

      Heja dig 💜

      Jag gick in i väggen 2014 och vägen tillbaka har varit jääävligt lång och är ännu inte fullt frisk efter utmattningssyndromet. Just den sociala fobin som jag utvecklade blev som ett handikapp. Men nu KAN JAG PRATA! Kan tom skoja till det lite.

      Så jag vet hur jäkla skönt det känns! Se till att fortsätta framåt nu. Kan vara lätt att halka dit igen❤️

      Det var så fint att läsa, var stolt som en tupp över dig själv ❤️

      Wow! Heja dig😃

      Tack för hoppet du precis gav mig. Jag lider av grov social fobi som blev förjävlig pga pandemin och det känns som att det aldrig kommer kunna bli bättre trots att jag nu får bra hjälp för det, nån dag ska jag kunna skriva samma sak som du skrev❤️

    Ni som har småbarn med adhd, vad var deras tidiga tecken på det?

      Jag har adhd själv och har varit ett småbarn, om det kan hjälpa, haha.

      Tidiga tecken var sen med talet, frustration, ilska/utbrott, utåtagerande. Fick börja hos logoped vid 4 års ålder och de tyckte han hde svårt att hålla fokus och hade ”myror i brallan”. Gjorde utredning i våras och fick diagnos adhd, han är 6 år nu, var väldigt lugn och snäll som bebis. Problemen och de första tecknen kom vid ca 2-3 års ålder.

        Vill du berätta mer? Tex hur går skola? Verkar ditt barn hämmas? Hur är talet nu?

          Han har gått hos logoped och även talpedagog och har alltid varit uttalet han haft problem med, han har stort ordförråd och det är det som gjort honom frustrerad, att orden kommer ut fel och han blir missförstådd. Vi övar mycket hemma med olika spel och talet blir bättre för varje vecka! Nu förstår de flesta vad han säger men han är fortfarande långt efter ”alla andra”.

          Han har klarat sig bra i förskola och skola, mycket på grund av fantastisk personal. Han har haft samma pedagog i 3-4 år på förskolan som verkligen tagit honom under sina vingar och jobbat så bra med honom med att anpassa hans dagar så att han ska trivas! Därför var det väldigt jobbigt att lämna förskolan i somras och börja på en helt ny, stor skola, men det har gått över förväntan och jag har fått bra kontakt med pedagogerna som gör små anpassningar så att det ska passa honom så bra som möjligt, tex har han ett ”eget” rum som han kan gå undan till om han känner att det är mycket.
          Vi har precis börjat medicinering och får se framöver om han får lite bättre fokus och tålamod, han har svårt att vara stilla när han inte är intresserad 🙈 men kan sitta i timmar med tex legobygge. I förskoleklass går det ju bra men vi får se sen hur det blir i 1:an när det kanske krävs lite mer fokus från honom, men känns som att personalen kommer hjälpa honom bra så är hoppfull 😊

    Någon med erfarenhet av isotretinoin? Ska eventuellt börja med det men man blir ju mörkrädd när man läser om biverkningarna…

      Jag – lätt det bästa jag gjort, jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare men jag har alltid varit för rädd för biverkningarna. Nu fick jag endast vääldigt torra läppar och nässlemhinna i slutet och det var det värt.

      Jag trodde att jag var ett lost case. Hade ”provat allt” som alla andra. Allt som har med kost och livsstil att göra, behandlingar, krämer, perioder då jag inte gjort något alls för att inte stressa huden, tetralysal mm, men Isotretionin gjorde att det försvann och har inte kommit tillbaka nu två år senare. Jag tycker med andra ord att det var värt det.

      Ja, det var rätt tufft! Blev jättejättetorr, fick mer finnar i början och slemhinnorna blev jättetorra (särskilt i näsan, vilket var kvar länge). Fick också jättetorra läppar. Tror dock jag hade kunnat vara mycket bättre på att smörja in mig, så blev nog lite värre än vad det behövde vara. Men ångrar det inte en enda sekund! Var så värt att slippa akne! Var inte tvungen att äta p-piller (har hört att vissa blir rekommenderade att göra det? Men vet inte hur vanligt det är, såg i alla fall till att inte bli gravid).

      Har idag nästan inga problem men finnar, kommer det så är det pga kost och hormoner. 🙂

      Jag skulle då inte riskera att äta en medicin som kan ge mig djup depression.

        Jag tänker att om den var så farlig skulle den inte skrivas ut till miljontals tonåringar.
        Akne kan också ge djup depression.

          Oj, oj, oj så naiv man kan vara.

            ?? isotretinoin är vitamin A, viktigt att man inte blir gravid men annars är det ingen fara. alla läkemedel har eventuella biverkningar

      Jag har två veckor kvar av min behandling och det har gått jättebra! Jag hade ganska mild akne men var SÅ LESS på att fortfarande ha hudproblem som 30+. Min hy blev perfekt nästan direkt, 0 finnar efter första månaden.

      Min värsta biverkning var förstoppning när jag höjde dosen, kände mig helt uttorkad på insidan (blev bättre med en lägre dos). Har även fått mörka ringar under ögonen men det försvinner nog efter behandlingen hoppas jag när huden inte är lika tunn

      Jag har gått behandlingen. Tog 6 månader. Jobbiga biverkningar men jag upplevde att de kom och gick. Tex ångest i nån vecka sen försvann eller ont i leder. Torr hela tiden men man får smörja och smörja. Absolut värt det.

      Jag fick chrons sjukdom i samband med att jag åt isotretinoin. Chrons triggades igång av det där giftet.
      Har du ulcerös kolit/chrons sjukdom i släkten börja INTE äta medicinen. Mitt livs misstag..

      Jag lider av kronisk depression och har ätit roaccutan/isotretoinoin och det var inga problem. Åt min antidepressiva medicin samtidigt under hela kuren med. Kör säger jag! ❤️

    Hej!
    Cancelkultur är ett väldigt aktuellt ämne och det känns som nuförtiden går det knappt en vecka utan att man här läser om profiler som blivit ”cancelled” pga tveksamt beteende.

    Jag vet att alla här på bloggbevakning håller sig uppdaterade och följer med i vad som händer. Därför skulle jag bli så tacksam om folk här vill hjälpa mig och mina vänner på universitetet med vårt examensarbete om svenskars attityder till cancelkultur genom att anonymt svara på en enkät med några få frågor.

    Länk till enkäten: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeFuGdTsmc8xAzurgo_Vw-V2rxru_hNbErecVNDnf3onA6zPQ/viewform?usp=sf_link

    Tusen tack på förhand! =)

      Tror det finns både för och nackdelar med cancel culture. Tycker iaf det var rätt att Margaux fick skit för det hon gjorde.

      Svarade på dina frågor för har ändå inget bättre för mig en fredagskväll🥲 Lycka till! kommer ihåg när jag själv skrev c-uppsats för några år sen.😊

    Varför ser jag ut som en clown när jag använder ögonskugga? Jag vet vilken ögonform jag har, jag tittar mycket på diverse tutorials och är nog ganska bra på smink generellt. Men ögonskugga alltså. Slutar alltid med att jag tvättar av det eller typ hatar det.

    Känner mig bekväm i smink i övrigt och bär ofta ganska intensiva läppstift.

    Är jag bara ovan eller kan man ha en ögonform som helt enkelt inte passar i annat än mascara?

      Vilka färger använder du? Kanske för mörka eller fel ton/nyans.

        Jag är superljus med kall underton, så kalla ljusbruna färger ser helt klart bäst ut och ger minst clownkänsla. Men det ger ändå lite cirkusvarning.
        Ibland använder jag lite varmare toner för att främhäva mina blå ögon, men då mest som typ eyeliner.

        Vill ju kunna ha roliga sminkningar och glitter och grejer 🙁

          Det är inte placeringen av skuggan som är problemet då? Målar du som en clown skulle ha målat? Om du förstår hur jag menar. Tänker att du ska försöka komplettera den ögonformen du har. Har du tex små ögon vill du förstora dem, runda ögon vill man smalna av något, smala ögon vill man öka på höjden lite osv. Så att du inte har runda ögon och målat en rund cirkel tunt dem tex.

      Ja samma här. Ser ut som en prostituerad bara jag tar bara lite ögonskugga.

        Haha, skönt att inte vara ensam öndå

      Verkligen samma här! Sminkar mig ”mycket” i övrigt men just ögonskugga går bara inte. Det ser verkligen så illa ut på mig. Har följt tutorials på Youtube för att lära mig hur man lägger ögonskugga snyggt men det blir ändå inte bra. Speciellt mörka ögonskuggor. Tar ibland lite av mitt rouge(ljusrosa)eller min highlighter(skimrigt guldig)och lägger på ögonlocken, men that’s it, mer än så förstör bara. Samma med eyeliner.

      Kan vara att du är ovan, eller har en ögonform som inte passar bra i för mycket. Det är ju otroligt vackert med stora runda ögon (tänk Emma Stone) men mycket ögonskugga kan lätt göra att det ser lite galet ut…? Men om du inte har jättestora öppna ögon så börja med lite ögonskugga, bara lite ljusbrunt i yttre kanterna och lite beige skimmer mitt på ögonlocket. Sedan kan du långsamt lägga på mer när du vänjer sig.

        Jag har verkligen inte stora runda ögon, snarare tvärt om. Mandelformade, inte särskilt stora och med hooded lids. Men folk på Youtube med typ samma ögonform och hooded ögonlock lyckas ju jättebra med sin ögonskugga.

        Är väl kanske mest en vanesak då…

          Då har jag liknande ögon som du. 🙂 Tycker jag bär upp mycket ögonskugga väldigt bra just tack vare lite mindre ögon. Har du övat mycket? Har du ögonskugga av bra kvalitet? Tricket är verkligen att öva öva öva. Ser det slarvigt/skarpt ut så blir det inte snyggt tyvärr…

            Jo, jag tycker nog att jag har övar rätt mycket och i många år, men kanske inte tillräckligt. Jag får ge det fler chanser helt enkelt 👍

          Så kände jag också under många år. Mitt tips är att faktiskt boka en tid för make-uprådgivning, till exempel hos Body shop eller Kicks. Det är stor skillnad när någon kan visa hur man kan göra på ett sätt som passar just dig 😊 Nu har jag ofta ögonskugga och tycker att det är roligt att lägga på och oftast blir det faktiskt bra 😊

      Jag känner exakt likadant. Använder bara lite hudfärgad krämögonskugga och mascara. Men mycket tror jag är ovana att se sig själv i mer smink.

      Tror de kan bli svårt för oss med ljus och kall hudton just. Jag känner lika för ögonskugga, just för att de blir så hårt mot våran ljusa hy tycker jag. Jag använder nästan bara naken basic med 5 eller 6 skuggor ☺️ prova börja med den?

        Ja kanske men jag tycker ofta väldigt bleka modeller är fina med kontrasterande makeup när jag kikar i tidningar?

      Läs om kitchener essences, lite töntigt men de stämmer på väldigt många plan. Är du en classic t ex kan du lätt drunkna i för hårt smink, medan en dramatic passar bra i det. Sen ”ska” du följa din färgskala, är du kall ska du välja kalla toner och har du låg kontrast (vilket de flesta ljusa har) ska du köra på låg kontrast.

    Vi ska ha julklappsleken i år och min fantasi är lika med noll! Vad köper man? Max 200 kr. Det går bra med både seriösa och mindre seriösa grejer 😁

      Ett spel på typ lagerhaus de har många i den prisklassen.

      Oj, 200 var generöst. Går ju att köpa typ vad som helst då. Vantar, te, kaffe, smink, handkräm, reflexer, ljus, köksgrejer, alkohol, glas, porslin, muggar, filtar, armband, julpynt, krukväxter, godis, verktyg, random bra-att-ha-grejer.

      1,5-2 kg lösgodis
      Finns roliga och bra saker på Clas Ohlson och Kjell&co, exempelvis köksvåg, popcorn maskin, vetekudde
      Goda ostar eller chark (som då förvaras kallt innan spelet)

      Håll utskick nu under black Friday så kanske du hittar något kul. Allt beror jul också på vilka som är med i spelet, ålder, intresse och lite vilken humor ni har. Man kan köpa stora papiljotter och slå in i ett stor paket så kanske folk ”tävlar” om det paketet. Men vem vill ha papiljotter?? Kan köpa bra att ha saker, limpistol, första hjälpen väska, man kan göra ett kit dagen efter nyår med lite chips, choklad, dricka, resorb osv😅

      Köp något fint second hand! 💭

      Reflexvantar!

      Presentkort på Adlibris, de flesta ljudböcker kostar typ 50-60kr där så det räcker ändå till 3-4 ljudböcker (vissa är ju typ 18h långa). Ganska mycket present för 200kr 🙂

      kolla ”Tiger” /”TGR” roliga o billiga saker.

    Tycker ni det är intressant att följa svenska influencers som flyttar utomlands? Som t ex Jasse, Josephine Qvist och Alice Stenlöf? Jag tycker det är rätt tråkigt. Jasse verkar vara hemmafru och lagar mat och promenerar. Alice har ju faktiskt inte flyttat utan är i NY som turist i tre månader, hon verkar äta och träna. Jossan klagar väl mest, tränar och äter. Känns liksom som de bara bytt bakgrund annars är deras content exakt desamma utom Jasse som blivit tråkigare.

      Tycker inte att det är intressant att följa någon influenser alls, oavsett var de bor.

      Men jag antar att frågan inte är riktad mot mig då 😛

      Jag tycker ärligt talat att det är tråkigare att följa dom som flyttar utomlands. Tror att det blir så långt ifrån min egen verklighet att jag har svårt att relatera 😛

      Tycker bara hon Maja är kul att följa bara för att jag är anglofil.

        Samma här! Det är bara kul om dom flyttar till England

    Börje Salming asså som jag grät igår när han hyllandes igår 😭❤️ Jävla als

      Samma här. Så hemskt och samtidigt så fint att han fick uppleva detta. Känns som att det var det sista man såg av honom i offentligheten. Hoppas familjen formbara ifred nu och får en fin tid tillsammans.

        *får vara

      Ja supertragiskt. Haft en granne som fick det. Vilken hemsk sjukdom.Vilken snäll människa han är. ❤

      ❤😭😭😭

      Tycker att det känns så fint att Börje får ta emot all kärlek och alla hyllningar nu när han lever och klarar av det. Många människor (kända och okända) hyllas ju först efter sin död. Tänk när någon kändis dör, ex Adam Alsing. Då blev han enormt hyllad på sociala medier, alla som kände honom ville dela med sig av vilken fantastisk person han var. Även i kommentarsfältet här pä BB skrev ju många hur förkrossade de var över hans bortgång. Det kändes fint att se all kärlek men det känns så sorgligt att det sker först när han dött. Börje hinner iallafall uppleva all den kärleken ifrån sina fans medan han lever.

    Någon som har erfarenhet av genetiskt osäker och ängslig hund? Jag har en snart 2-åring hund som tyvärr har dåliga gener. Mamman och syskon likadant. Två syskon till och med avlivade för rädslan gick över till aggressivitet där de attackerade både familj och vänner.

    Han måste numera sövas för kloklippning och blir mer och mer obekväm vid borstning och torka med handduk efter regnpromenad. Han blir extremt stressad vid bilåkning och blir rädd för allt möjligt hela tiden.

    Samtidigt funkar det helt okej för vi bor väldigt lugnt på landet och han slipper bli utsatt för massa intryck, men så fort vi möter människa, hund eller bil reagerar han. Eller om ett grässtrå nuddar honom. Vi har tränat i stan också där han gått från panik till bara stressad.

    Jag trodde att han var lugn och avslappnad inne tills vi testade adaptil halsband och jag såg en helt annan hund. Han sover djupare, har slutat slicka/bita på tassarna och andra stressbeteenden han haft. Det har varit så lite så reflekterade inte över det förrän det försvann.

    Det jag undrar är om någon har haft en liknande hund och om det blev bättre med åren. Han är ju ändå ung fortfarande med hormoner som far. Svårt att träna bort när det inte är något specifikt utan typ allt.

    Älskar honom för han är så rolig och charmig, men ångrar att jag inte tänkte till mer vid val av valp ☹️

      Sövd vid kloklippning?? Sövs han flera gånger per år då? Kan man inte sätta munkorg eller något istället

        Stress och ångest kan förvärras vid tvång och i värsta fall leda till inlärd hjälplöshet.

        Har gjort det en gång och då klippte de så mycket som gick så det har hållt sig ok länge. Har lyckats ta en klo här och där innan han förstått vad som hänt men nu är det helt kört… om jag höll fast skulle han slå över i attack pga panik och även om han har munkorg vill jag inte utsätta honom för det. Då skulle han helt tappa tilliten och säkert kunna bli farlig även i andra sammanhang. Jag har jobbat sååå mycket med att vänja sakta och godis och bara hålla tassar. Men så fort man håller något i handen går det inte. Och det finns inget trauma bakom, som valp gick det ok men han blev superbusig istället. Så har det varit med borstningen tills nyligen. Han blir busig. Men nu börjar han säga ifrån mer och mer så kanske kommer till en punkt där det inte heller funkar.

      Adaptil finns ju till inomhus också.
      Du skriver om mycket hormoner, är han kastrerad? Kan vara en idé att prata med vet om det. Thunder shirt kan lindra, tillskott från Adaptil eller Aptus med typtofan likaså. Seren Um finns också.
      Är det riktigt illa kan du få ångestdämpande utskrivet av vet.
      Framförallt. Ta kontakt med en etolog som kan hund. De tittar på hemmamiljön och er interaktionen. Vad är det som händer och när? Hur reagerar hunden, hur reagerar omgivningen? Det är så mycket värt att få andra ögon och infallsvinklar.
      Stort lycka till med bästa vännen!

        Förlåt. Glömde svara på din fråga.
        Ja, jag har haft en omplaceringshund med stressproblem. Ett var att bita och hålla fast i svansen och snurra runt, runt, runt…
        Det var så illa att två veterinärer rekommenderade avlivning.
        Hon blev bättre och vi fick några fina år tillsammans💙

        Han har halsbandet dygnet runt så inne också. Jag har varit tveksam till kastrering eftersom jag hört att rädslor kan bli värre. Hans bror är dock kastrerad med enda skillnaden att han inte bryr sig om tikar. Rädslor varken bättre eller sämre…

        Tack för svar ❤️

          Du har rätt! Kastrera inte!
          Har du kollat med veterinären är och hundfysioterapeut om han har ont? Smärta tar sig ofta såna beteenden som du skriver. Kan vara något som går genetiskt i släkten tex missbildningar i rygg och nacke eller dåliga höfter osv. Det finns en grupp på Facebook som är mycket hjälpsam angående detta. Heter: reaktiva hundar och hundar med problembeteenden.

      Vad är det för flane som avlat på en nervös och ängslig hund?

        De sa att hon blivit skrämd som liten och jag tänkte inte mer på det då dumt nog. Men har ju förstått i efterhand att en stabil hund återhämtar sig från sånt…

      Tycker inte det är ok att en hund ska behöva ha ett sånt liv.

        Skulle du säga det om andra djur också, tex människor? Att man har utmaningar psykiskt och att man saknar livsglädje är två helt olika ting. Ingen, oavsett art, ska tvingas till liv när man inte vill. Men ingen som visar livsvilja ska väl heller berövas sitt liv, för att man har utmaningar och problem? 🤔

      Vi adopterade en hund som var otroligt nervös när vi fick henne, troligtvis illa behandlad av förra ägaren men också bara generellt ängslig. Det har tagit lång tid men vi överöste henne med kärlek och beröm hela tiden och vi ”skäller” aldrig på henne (hon vet själv direkt om hon gjort fel ändå, precis som en nervös människa). Ett annat bra tips är att gå före och visa att saker som är läskiga inte är det, t.ex. hälsa själv först på andra människor och hundar. Försök hitta något som din hund gillar och uppmuntra massor när hen är glad/modig. Sen får man också respektera hundens egna gränser, våran är t.ex. inte så förtjust i andra hundar utan är helst ensam.

      Vi har haft henne i över 5 år nu och det känns knappt som samma hund som när vi fick henne. Hon är glad och sprallig och så modig! Så ja, det går! 😊

      Det blev en lite konstig text men hoppas du förstår och känner lite uppmuntran.

      Ta kontakt med en etolog från sveriges akademiska etologer, de kan hjälpa dig! Beteendevetenskap fast mot djur, så allt är vetenskapligt belagt

      Anders Hallgren har tydligen skrivit en ny bok om hundpsykologi. Jag ska köpa den. Han är den första hundpsykologen i Sverige och hans böcker är ”biblar” för oss hundägare som inte vill bestraffa hundar.

    Har en crush på Eric Sporrong. Behövde bara få säga det.

    Snälla, skulle behöva seriösa råd och tips. Om någon vill skriva något taskigt eller elakt ber jag er att inte göra det här.
    Jag behöver lite råd kring hur man kan hantera dödsångest. Jag är så himla rädd för att dö, för vad som händer eller inte händer då. Är rädd för att få cancer specifikt, och dö. Någon mer som känner såhär ibland? Hur hanterar ni det? Kan få sånna sjuka ångestkänslor av vetskapen om att jag en dag kommer att dö. Och man vet liksom aldrig när. Vissa perioder tänker jag inte alls på detta och andra perioder slukar det mina tankar. Det har kraftigt förvärrats sedan jag fick barn för 3 år sen. Bara tanken på att inte få se mina barn växa upp gör mig illamående.
    Jag vill inte bli gammal eftersom det betyder att döden är närmare. Inte för att jag bryr mig om själva åldrandet i sig.
    Hur fan hanterar man sånt här? Hur tänker ni?
    Någon klok här?

      Hade kunnat vara jag som skrev detta, är också så rädd för att dö, och för att man inte vet vad som händer sen, ska man bara vara borta för evigt? Så får jag ångest när jag tänker på hur länge ”förevigt” är 🥹
      Vissa dagar tänker jag inte så mycket på det och tänker att det blir som det blir. Men vissa dagar kan jag inte sluta tänka på att livet kommer ta slut. Och samma här så blev det värre när jag fick barn. Kan inte minnas att jag kände så när jag var yngre.

        Mm exakt så. Hur kommer det kännas, eller inte kännas. Jag har blivit sövd några gånger inför operation, och inbillar mig att det kanske känns så. Som att det gått ungefär en sekund och sen är man vaken, fast det gått flera timmar. Man drömmer ingenting, man känner ingenting. Det är som att inte finnas. Och det är ju inte obehagligt… men alltså nej. Nu spinner jag iväg.
        Önskar SÅ att det finns ett liv efter döden. Tänk om det var så.

          Känner igen mig i båda era tankar. När jag var 8 dog min morbror och redan då började jag tänka väldigt mycket på döden. I tonåren dog min ena förälder och då fick jag ännu mer dödsångest. Mår verkligen fysiskt illa av tanken på att vara borta för evigt, önskar verkligen att jag hade varit religiös så att jag hade kunnat tro på ett liv efter döden. Blivit värre för mig med sen jag fick barn. Just nu förskjuter jag bara ångesten genom att inte tänka på det men… borde säkert prata med någon om det. Kanske i framtiden.

      Du är verkligen inte ensam. Tänker på döden varje dag. Inte för min egen del men för mina föräldrar. Hur kommer jag klara mig? Hur kommer mina föräldrar bli när de är gamla? Kommer de lida? Jag kommer aldrig förstå varför vi måste födas om vi sedan måste dö. Varför ska vi växa upp och skapa oss ett liv? Jobba och kanske bilda familj och sedan dö?

        Hur gammal är du?
        När jag var yngre var jag väldigt rädd att främst mamma skulle dö. Eftersom hon också var den som tog hand om mig. Var ofta väldigt orolig över att hon skulle försvinna.

        Nej det är svårt ibland att förstå vårt syfte här. Jag tänker att det är olika för alla. Att alla ska hitta sitt eget syfte…
        Döden är så svår att prata om med andra. Är många som inte vill prata om den. Ändå ska vi alla en dag dö. Vi har inte obegränsat med dagar, även om det ibland känns så.

          Jag är 35 och har alltid varit rädd för döden. Har en mamma som är kroniskt sjuk och har varit det sedan jag var barn så jag har sett mycket. Hon är också min bästa vän. Nej och varför har vi inte obegränsat med dagar? För mig är det obegripligt varför vi ska dö. Sådant jävla slöseri livet är. Bygga upp allting och sedan dö. Aldrig få ligga i min säng mer och spela tv-spel. Aldrig få krama min mamma. Aldrig få se min hund. Aldrig få prata med någon igen. Bara tomhet och mörker.

            Jag är 32.. Förstår dig precis. Känns helt värdelöst när man tänker så. Att vi alla bara en dag ska försvinna. Våra kroppar, personligheter, relationer.
            Alla människor som levde för 150-200 år sen… Ingen minns dom. Ibland när jag ser gamla bilder kan jag tänka så.. Vem var han/hon? Vad levde han/hon för liv.
            Men vem vet, kanske blir det inte bara tomt och mörkt?

              Låt oss hoppas ❤️ Jag är inte religiös men ibland önskar jag att jag var det. Ha en tro på något.

                Jag hoppas verkligen. En del av mig har tom svårt att tro att det bara tar slut. Varför skulle det? Tänker på alla som upplever andar osv också. Något händer men frågan är vad…
                Önskar också att jag var religiös, men ingen tro som finns passar mig. Däremot är jag inte ateist. Kanske snarare agnostiker.
                Har du någon att prata med om döden?

      Jag var väldigt rädd under mina tonår och det eskalerade inför en hjärtoperation jag tvingades göra strax innan jag blev myndig. Efter det försvann det, tror att det handlade om att en högst ”hypotetisk” rädsla blev realistisk och jag insåg att jag, om jag faktiskt dött, hade slösat bort så sinnessjukt mycket tid, glädje och sorglöshet mitt sista år att jag typ skämdes över det (ja kanske något hård mot mitt 17-åriga jag). Idag pendlar jag mellan att tro att döden är en drömlös sömn eller att det kanske finns någonting därefter men landar tryggt i att jag inte vet och aldrig kommer veta i detta liv heller. Vad jag däremot vet är att jag andas här och nu, att min kropp är varm och hur huden på min arm känns mot min sons lilla hand bredvid mig i sängen. Så mitt råd är att inte skjuta tankarna ifrån dig utan omfamna dem istället, låt dem skölja över dig, du kommer dö, du vet inte när, det är läskigt och sorgligt och allt det är okej, och försök att bara landa i det. Jag hoppas att det blir bättre och om du inte fixar det på egen hand så finns hjälp att få ❤️.

      Jag tror det kan ligga något annat bakom. Kan du ha
      något i ditt liv som gör dej otrygg? Eller varit med om jobbiga saker. Gå gärna och prata med någon så kommer du må bättre. kram.

        Nej inte direkt. Har alltid funderat mycket över livet och döden. Alltid varit väldigt medveten om min egen och andras dödlighet. Ibland hindrar det mig från att vara i nuet. Det kan verkligen vara jobbigt. Borde söka hjälp och prata med någon helt klart. Har min man som jag ofta ventilerar med… Han är väldigt orädd för döden, så det är skönt.

      Hamnar också i perioder när jag blir jätterädd att bli sjuk (ofta i olika varianter av cancer, brukar vara rädd för en sort ett tag, sen går det över till en annan sort). Försöker tänka på om jag faktiskt har symptom (vilket jag inte har), att jag mår bra, och att jag faktiskt inte kan stressa/oroa mig frisk/att jag ska hålla mig frisk. Det fungerar ibland, men ibland skenar rädslan iväg. Jag tycker dock att om det är för jobbigt för dig kanske du ska ta hjälp av någon professionell, som kan hjälpa dig att få verktygen att hantera ångesten och rädslan. Är verkligen jättejobbigt och energikrävande att gå runt och vara orolig och rädd så ofta!

      Hoppas du kan bli av med oron!

        Förstår. Har också varit sjuk i flera sorters cancer 😬… i mitt huvud.
        Funkar också för mig att tänka så i perioder. Att NU är jag frisk. NU är jag inte sjuk.
        Tror jag behöver prata med någon. Men det får bli en präst eller något. En psykolog kan inte hjälpa mig med detta… finns ingen tröst i att vi alla ska dö.

      Jag kände så när jag var yngre, men nu tycker jag mest att det känns skönt att allting en dag kommer att ta slut. Är mer rädd för vad som händer efter min död, dvs om jag kommer bli dödförklarad fast jag inte är död och typ vakna upp i graven. Därför vill jag bli kremerad, hoppas bara jag inte vaknar i ugnen. 😁 Nej men seriöst, massor av människor har dött före mig och ”klarat av det” och det gör att jag känner mig ganska lugn. Tror att naturen har sett till att vi ska klara av att dö, både fysiskt och mentalt. Det är en del av livet helt enkelt. Är det en såpass stor rädsla att det tar över och blir ohanterligt så låter det ju som något du skulle behöva prata med någon om.

        Intressant att du tycker att det känns skönt. Låter ändå som en bra känsla. Förstår det där med kremeringen 🙈. Också sagt till mina anhöriga att jag vill bli kremerad just av den anledningen!
        Det där med att ”klara av att dö” låter också som en spännande tanke.
        Det kanske är som du säger. När jag var liten trodde jag att alla som var gamla kände sig klara med livet och var nöjda. Nu vet jag att det inte är så och att många äldre har dödsångest. Hoppas att man slipper ha ångest på sin dödsbädd.

      Jag har EXAKT likadant sedan jag fick barn. Gått kbt, gör det du också.