Öppet Spår!

352 kommentarer

Jag har två situationer jag skulle behöva ärliga åsikter om.
Situation 1) min familj består av mamma, pappa, jag och min bror. Min mamma och pappa är gifta men min mamma bor hos sin pappa då han är sjuk (dvs min morfar) och helt ärligt talat umgås inte mina föräldrar så mycket, kanske en gång i månaden. Jag bor inte hemma. Jag har en mycket god relation med min pappa och vi umgås väldigt ofta (flera dagar i veckan).. Mamma och jag har en konflikt och har ingen kontakt sedan över ett år tillbaka. Min morfar (hennes pappa) har betett sig illa emot mig och bland annat kallat mig häxa, så honom har jag ingen kontakt med heller. Jag är singel och har alltså bara min pappa och bror att fira med (hade jag haft en kille och kunnat fira med hans familj hade jag ansett att det varit en annan femma) . Nu på julen anser jag att det rimligaste är att jag och min pappa firar, och min morfar och mamma, och min bror kan ju då välja vem han vill fira med – just för att då behöver ingen sitta själv. Sen kan mamma och pappa fira ex på juldagen. Det slutar med att pappa firar med min mamma, min bror och min morfar, medan jag får sitta själv. Har jag fel i att jag är besviken och arg på min pappa? Hade mamma inte haft morfar och behövt sitta själv hade jag inte ansett mig ha mer rätt, men jag tycker det är viktigt att ingen behöver sitta själv.

Situation 2: då jag och min pappa är så pass nära så berättar jag ju mycket för honom, vilket jag också vill. Exempelvis har jag i veckan genomfört en operation. Detta har han då berättat för min mamma, vilket jag absolut inte vill då jag inte har någon kontakt med henne och hon är den sista jag vill ska veta privata saker om mig. Men jag är ju inte dum, jag förstår ju att pappa sätts i en sits där han ska ”undanhålla” saker från sin fru/min mamma. Han anser att hon som min mamma har rätt att få veta saker och var drar man gränsen – om det handlar om en bilolycka? Cancer? Graviditet. Men hur är lösningen i denna situation? Ska inte min integritet väga tyngst?

Jag är 24 år om det har någon betydelse.

God jul allihopa, hoppas ni haft en bättre jul! ?‍?

Jag tycker du ska försonas med din mamma och svälja stoltheten. Alla kan och vill inte dela upp sig bara för att en familjemedlem inte går ihop med någon annan. Om din morfar är sjuk så kan inte det vara ”straff nog” för dig?

Det går tyvärr inte. Kan berättanatt hon kallat mig slödder, att hon vill slå ihjäl mig och att jag är värdelös. Så handlar inte om någon stolthet

Nu vet ju inte vi om hon har kallat dig det – är ju din version. Men som ovan sade: Försök svälja din stolthet om du vill ha en mamma. Annars låter du det vara.

Som det låter har hon brutit kontakten med sin mamma på helt rimliga grunder och frågorna handlar inte om att återfå kontakten med henne. Bara för att någon fött en betyder det inte att den personen är en bra person och ingen ska ”svälja stoltheten” och tillåta kränkningar eller t om psykisk misshandel bara för att det kommer från en biologisk förälder.

Verkligen!

Jag fast du hör just Bara en version. Hur kan du säga att hon bryter kontakten på ”rimliga grunder.” Det finns ALLTID två sidor av en historia.

Att kalla sitt barn för slödder och värdelös är helt oacceptabelt, och det finns inget som rättfärdigar det. Inte ens om man bråkar och blir ski*förbannad får man säga så.

Men vad taskig du är. Varför inte tro på det hon skriver. Bara sluta! Hon har det ju jobbigt fattar du inte det??

Jag tror på folk som har ”större perspektiv” när det kommer till konflikter. När en person skriver väldigt ensidigt ,t.ex, ”morsan kalla det mig bitch” utan någon som helst kontext, det för mig är en stor indikator att det finns mer till berättelsen än vad personen vill påpeka.

Vet inte vart du vill komma? Vi bråkade jättemycket. Det gör inte dessa ord okej

Hur skulle din morsa beskriva konflikten ? Är hon arg på dig över nånting ?

Det finns sjuka människor som gör detta utan ”kontext”.
Finns inget som rättfärdigar att bete sig så mot sitt barn.

Varför tänker du att du har rätt till mer av historien än TS vill berätta? Och varför utgår du ifrån att det finns förmildrande omständigheter? Det kan ju lika gärna vara precis tvärt om, att TS tonar ned allvaret för att inte behöva fläka ut sig/sin familj för mycket.

Summan av kardemumman: När någon skriver så svara på det som skrivs, inte på en egenhändigt utbroderad eller i vissa fall helt egenskapt version. Detta är inte VM i att läsa mellan raderna så varför gå in så stenhårt för guld? Hur hjälper det liksom?

Alla som känner sig träffade, you’re welcome ?

Gillaknappen är borta, så jag skriver gilla istället. Jag instämmer i det du skriver till 100 procent.

Det är du som antar saker febom att direkt säga att hon ska återförsonas. Att bryta med sin familj är varken lätt eller något som görs k en handvändning

TS förstår din situation och lider med dig. Du behöver INTE ha kontakt med toxiska familjemedlemmar. Hoppas att du har ngn terapeut som du kan öppna dig helt för och kan hjälpa dig navigera alla svåra situationer. Du gjorde självklart rätt som öppnade upp dig här också.
Mitt enda råd är just terapi för framtiden, det har hjälpt mig.
Stor kram ❤️

Genom, inte febom….

Du antar tyvärr också saker. Eftersom ingen av oss vet alla detaljer så varför är dina gissningar mer kvalificerade än någon annans?

För att jag är påläst i ämnet.
Du vill försvara någon som du inte vet ngt mer om än vad hon har skrivit. Varför vill du tvinga henne tillbaka i ett dåligt förhållande?
Det säger mycket om dig.
Och där avslutar jag diskussionen med dig, för du verkar anse att ens föräldrar får behandla hur som helst för att de skapat en. Det fungerar inte så. Psykisk misshandel är något som Ingen förtjänar.
Ät en pepparkaka.
God jul.

Wtf ? Hur står det till egentligen.

Version? Jag ljuger inte om att dessa ord sagts?

Så tråkigt att höra, förstår att det är komplicerat och tungt att bära. Vad säger din pappa? Önskar jag hade ett supertips till dig. Du är inte ensam om knepiga föräldrar som tyvärr kan skapa jobbiga situationer och en sorg… önskar dig en god jul och hoppas tiden hjälper.

Försök ignorera denna person. Vet att det är svårt❤️
För oss som gått no contact med narcissister ser den här typen av personer dyka upp på sådana IG-sidor för att ge oss skulden.. de går igång på att få en känsla från dig.

Jag tror att en del som kommenterar bara är vanliga föräldrar som lärt sig att även barn kan vara riktigt svåra att ha att göra med. Det händer också då och då ?‍♀️

Snarare att vissa inte kan förstå att andra föräldrar inte är lämpliga att vara det.

Vet inte vad jag ska skriva. Men om din mamma säger sånt är det bra du brutit med henne. God jul och kram.

Om din mamma behandlat dig så och din pappa vet om det och ändå väljer henne framför sin dotter på julafton så tycker jag inte han verkar vara mycket å ha heller! ❤️ hoppas av hela mitt hjärta att du snart träffar någon fin person att dela livet med och att du får hens familj som bonus. Kram på dig!

Så nu ska hon bryta med pappan också tycker du?? Vilka jävla råd..

”Bryta” är väl att ta i. Menade bara… a ja vet inte. Tyckte båda lät som riktiga bajsföräldrar och många mår faktiskt bättre av att acceptera det, få distans till det och hitta människor i sitt liv som verkligen bryr sig om en på riktigt. Istället för att hela tiden kompromissa med sig själv och förlåta och förlåta och gång på gång bli sviken och ledsen.

Tack❤️
Jag har funderat mycket på pappas roll i detta. Jag tycker han gör fel, men han är ganska svag som person och konflikträdd. Hans positiva sidor väger över, och han har respekterat att jag inte vill ha kontakt med mamma – men det blir problem vid jul.

Jul är en jäkla skithögtid på grund av sådana här saker bland annat.
Försök framöver hitta andra sätta att fira jul: tillsammans med vänner, volontära, arbeta etc.

Det är inte julen som är en skithögtid. Det är förhållandena som sätts under belysning. Så vi kan bättra oss.

Det blir blandade känslor. De behöver bearbetas. Man får ha tunga känslor över jul, man behöver inte göra lemonad av alla citroner. Jag hoppas att du finner något såsom en julfilm eller mysig serie som kan lätta känslorna om än för 5 minuter❤️

Tycker det är sjukt att din pappa är tillsammans med henne om hon säger dessa saker. Då är hon ju helt störd. Är han psykiskt misshandlad/nedtryckt av henne? Kan du få honom att söka hjälp/stöd att lämna?
Du bör även polisanmäla henne om hon uttalar hot mot dig. Och nej, hon har ingen rätt at tveka nånting om dig!

Det låter som att pappan kanske är i ett medberoendeförhållande med mamman, Snälla personer som blir tillsammans med kluster B-personer kan ofta hamna i sådana…

Alltså snälla, varför ska alltid barnen svälja stoltheten och bli vän med föräldern när det är föräldern som gjort fel?!

Alltid? Att mammor förlåter sina barns dumheter måste väl ändå vara överväldigande mycket mer vanligt I samhället?

Nu skrev jag ju dock ”när det är föräldern som gjort fel?!”

Ja det är tydligt att föräldern gjort fel här men varför skulle det vara omöjligt att förlåta? Så av principer så ska TS sitta och hålla på att inte försonas? Man kan ju läsa mellan raderna att brodern och pappan kanske tycker det är något som kan förlåtas och att de känner till hela kontexten.

För att det är väldigt grova saker hon sagt? Ifall man säger att man vill slå ihjäl sitt barn så har man gått förbi en gräns där man inte kan förväntas att bli förlåten. Det är inget ”vanligt gräl” eller en sak som är bara en dumhet som många sagt. Och det finns många som levt i en familj när en förälder varit jävlig mot barnet och den andra har stått tyst bredvid så det säger inte så mycket.

Märks att alla med mommy issues projicerar i sådana här trådar tyvärr. De går riktigt igång på neutrala konstruktiva råd.

Tack men jag har en utmärkt relation med min mamma. Och det är inget neutralt eller konstruktivt råd att anklaga trådstartaren för att ljuga och sedan råda henne att återuppta en relation med en människa som uppenbart behandlat henne illa.

Men uppenbarligen vill ju inte mamman heller lösa konflikten, hon verkar ju inte bett om ursäkt eller liknande (så som jag tolkar det) Så ska hon återuppta kontakten och behöva utstå att bli behandlad sådär igen? Bara för man väljer att svälja stoltheten och försonas med någon så betyder det inte att man automatiskt förändrat den människan och beteendet från denne. Är hon en person som säger såna grejer till sin egen dotter så verkar hon ju inte vara speciell trevlig att ha och göra med.

Bara att du drar in faktorer som inte ens finns i detta fall visar ju hur jävig du är. Du vill ju göra hen helt ensam. Sjukt. Jag har inte anklagat henne för att ljuga. Sluta tro att alla anonyma är en och samma person.

Hur får du du det till attan projicerar när man tycker det är grovt att hota med att slå ihjäl någon?

Personen jag svarade på drog även in detaljer som inte alls stämde i det här fallet. Det är ju en solklar projicering.

Har den ömma modern ens bett om förlåtelse?

Säger man sånt är man inte frisk eller normal eller så är man ond. Man kan inte förlåta nån som inte ber om ursäkt/vill bättra sig heller…

Angående att läsa mellan raderna.

Om det förekommer någon form av misshandel eller övergrepp i en familj så är det jättevanligt att resterande familjemedlemmar ser mellan fingrarna/tittar bort. Det är inte helt ovanligt att de t.o.m. skuldbelägger offret (även i fall där offret är ett barn som blir utsatt för pedofila övergrepp). Ofta är de ju själva också offer för någon slags misshandel/övergrepp av samma förövare, så att de själva redan brutits ner och därför inte kan stå upp mot förövaren.

Det säger alltså väldigt lite att brodern och pappan i det här fallet inte tagit avstånd från mamman.

Så för att mammor är allmänt förlåtande mot sina barns dumheter bör den här mamman som kallar sin dotter för slödder förlåtas..? ?

Det är upp till dem. Jag bara satte saken i ett perspektiv.

Men vad får dig att tro att mamman skulle bli en helt ny trevlig människa bara för att dottern väljer att ”försonas”? Har det hänt upprepande tillfällen så är det väl sån hon är som person.

Därför att det är hennes mamma och då kan de fira jul ihop iallafall men kanske kan de hålla distans oftast.

Pm man kallar sin dotter sådana saker så är man fan inte någon mamma. Det är misshandel.

Håller med. Tycker det är lite mycket begärt att man ska behöva fira jul med någon som har kallat en för slödder.

Föräldrar har mer ansvar att bete sig.
Sedan när man är vuxen, så kan man välja att inte umgås, oavsett om man är föräldern eller barnet.

Detta är ett märkligt perspektiv som ofta dyker upp på ÖS, att barn tvunget ska förlåta allt deras föräldrar gör eller säger och att man annars är en ”typisk självisk svensk”… Hur kan man ens tänka så när man inte vet mycket om situationen?
Jag är den personen, en 35-årig kvinna som år efter år förlåtit min mamma. Hon har viktmobbat mig hela livet och gett mig ett ätstört tankesätt. Hon gaslightar mig konstant, också något som skett sedan barndomen. Jag mår dåligt hela december då jag vet att jag ”måste” vara med henne i 3 dagar under julen (bor långt bort så sover över där). Jag har vid flera tillfällen åkt hem i tårar, inte så mycket nu, men när jag var yngre ofta. Känslan av att aldrig duga, att behöva hetsbanta innan man åker dit på besök, att bli ifrågasatt för alla beslut… Jag och mitt ex gjorde slut som vänner, no hard feelings, och min mamma gjorde en enorm grej av det, påstod att jag ”bara tröttnar och slänger bort män”… Så för att sammanfatta så får hon mig att må skit år efter år. Jag vill bryta med henne men samvetet stoppar mig. Jag känner att jag är ”skyldig” henne att vara en snäll gullig dotter som dyker upp när hon behagar. Jag har enorm respekt för de som bryter med sina störda föräldrar, det är så jävla svårt men ibland måste man faktiskt prioritera sitt eget mående. Som vuxen är man sin egen person. Man FÅR välja att bryta med de som mobbar, gaslightar, manipulerar en. Även föräldrar kan vara enorma skitstövlar. Man är inget jävla helgon bara för att man fött barn.

Jag kan tycka att om bara människor med egna liknande problem ’får’ svara så kan det också vara problematiskt.

Alla får svara, det är väl ingen censur här som råder kring det ämnet? Men jag misstänker att de som svarar på det viset ”äh bara förlåt henne!” själva hat väldigt fina, snälla, gulliga föräldrar… Blir lite skevt då. Som att jag som inte har barn skulle tipsa om hur man får sina ungar att sova och äta broccoli liksom.

Jo jag skrev ’får’ som du kanske märkte. Jag har själv en problematisk relation till min mamma som jag kan hantera idag så att det inte påverkar andra. Eftersom jag är en vuxen människa.

Vill du ha en applåd? 🙂
Som sagt, jag själv har inte brutit med min mamma utan jag har hittat ett sätt att ha en relation med henne som fungerar, för det mesta. Men det är ju bara individuella relationer. Det säger inget om hur någon annans mamma behandlar dem. Det finns mammor som är 100 ggr bättre, och 100 ggr värre, än vad min eller din mamma är. Jag tycker det är anmärkningsvärt att ha perspektivet att barn så långt det bara är möjligt ska ursäkta och förlåta sina föräldrar, för typ husfridens skull. Som att man ska stå ut med vad som helst bara för att de födde en… Man väljer tyvärr inte sina föräldrar. Du får väl döma bäst du vill, själv väljer jag att respektera att vissa gör klokast i att bryta kontakten med familjemedlemmar, släkt, vänner… Det är sällan något som görs lättvindigt.

Varför skulle jag vilja ha en applåd??‍♀️ Jag motsatte mig bara din generalisering. Vem har jag dömt? Varför denna ordsallad bara för att jag efterfrågar mer blandade svar på problematiken?

Du stör dig på hur jag uttrycker mig men ditt ”för jag är en vuxen människa” är väl ett skolboksexempel på passiv aggressivitet…?
Men men, det finns åsikter, råd och tankar av alla de slag i kommentarsfältet nu så det är väl jättebra då. 🙂

Nä, jag ville bara understryka att jag tycker vuxna kan hantera sådant här på ett mer konstruktivt sätt så man inte stannar i ett barns tänkande runt sina föräldrar av vana. Sluta påskina att jag inte är helt seriös eller uppriktig i mina svar.

Men du, vuxna människor kan mkt väl ta avstånd från som kallar en grova glåpord och mordhotar en. Det är väldigt att göra det.

En vuxen person tar ansvar över sitt eget mående. Ibland ingår i det att distansera sig från människor som behandlat en som en rutten frukt.

När du skriver som du gör så får du det att låta som att det enda rätta om man har en elak förälder är att försonas med denna. Att det är så vuxna människor gör, och gör man inte det så är man inte vuxen. Är det verkligen det du menar? Gäller det också om föräldern slagit en? Slagit sin partner? Våldtagit en?

Men bryt nu. Allt som händer är att du bara kommer må sämre. Bryt från elaka människor.

Hej! Jag har aldrig haft konflikt med mina föräldrar men stått vid sidan av när folk i min närhet haft det. Min absoluta åsikt att det alltid är föräldrarnas skyldighet att ta första steget till att lösa det. Man är alltid barn i den relationen.

Jag tycker att ni som säger sånt ska försöka backa lite. Tänk dig att du blivit psykisk misshandlad av en släkting hela ditt liv. Du har hela tiden ursäktat det med att hen är sån. Men tilm sist händer något som slutligen ger dig kraften att slå dig fri. Och för första gången i ditt liv mår du bra. Då kommer någon som inte har någon som helst insikt dragande med att familj är så hiiiiiiimla viktigt och att det bara är att förlåta. NEJ DET ÄR INTE DEN PERSONEN SOM ÅTERIGEN SKA IGNORERA SINA EGNA BEHOV. Det är den andra personen som ska söka hjälp, komma tillbaka och erkänna att den gjort fel och be om förlåtelse. Tyvärr händer detta aldrig, därav måste man bryta med vissa personer.

Grejen är väl den, att det är ganska poänglöst att uppmana människor som svarar på det sättet att ”tänk dig att du….”. För det är ju just det som är bristen – de kan inte tänka sig in i en annans situation utan utgår kallt efter sin egen. Något som det inte sällan visas prov på i allehanda kommentarsfält på internet.

Jag håller med dig. Förstår att du är ledsen över att din pappa valde bort dig under julafton, i de här omständigheterna – och jag tycker att han gjorde fel i det.

Håller med. Usch så trist gjort. <3

Jag håller också med och med Mina. Synd att inte din pappa var tillräckligt stark för att säga att han vill umgås med dig, så att du inte skulle sitta ensam på julafton. Det finns gränser för vad man får säga inte bara som förälder, men öht som människa.

Vill mest skicka en varm kram ❤️ Du är självklart varken slödder eller värdelös, blir ledsen av att läsa att din mamma har sagt så till dig. Vissa människor förtjänar inte sina barn. ❤️❤️❤️

Tack ❤️ God jul ❤️

Jag läste en liknande inlägg i en Annan ”öppet sår tråd” fast då handlade det om nyårsplaner. Personen blev arg eftersom, hennes kompis valde att fira med någon som personen är i konflikt med.

Så här tycker Jag och det kommer låta hårt, men Jag tycker inte andra har rätt att bestämma över hur andra ska fira sitting nyår. Jag antar att i detta fall hade du like gärna kunnat fira tillsammans med din mamma och hennes mortar? Det är inte din Pappas fel att ni har en konflikt. Det är help upp till Han vart Han vill fira. Det är du som gör valet att inte fira Jul med dom (om det är så att du blev bjuden) och du tycker att konflikten ska väga tyngre än Julfirandet

Precis så. TS är vuxen nu och inte ett övergivet barn.

Spelar ingen roll ålder. Om någon kränker en inte vill man ha med den att göra. Alla förtjänar att må bra. Mamman verkar ju inte ett dugg vuxen.

Jag har svärföräldrar som beter sig sådär, alltså inte ens egna föräldrar utan makens. Jag tar det inte så j-a allvarligt eftersom de inte kan påverka mitt liv om jag inte låter dem. Det är ju bara du och andra familjemedlemmar som förlorar på att ni inte pratar för att ni har en konflikt. Jag pratar med mina svärföräldrar, minsta möjliga konversation absolut men jag håller inte på och ältar vad de har kallat mig etc. Det mår ingen bra av, speciellt inte jag!

Det är dina svärföräldrar. Du är alltså inte uppvuxen i den där relationen och fått utstå sådant sedan barndom. Hon behöver och förtjänar att få bryta helt från sådana människor.

Fast det är ju två helt olika relationer? Ens svärföräldrar är ju, om man inte vill mer, bara en bekantskap som man träffat i vuxen ålder. Ens föräldrar har man växt upp med, de har påverkat ens liv, varit med och format en (oavsett vad man tycker om det), det är ett mycket starkare känslomässigt band. Klart deras ord tar olika hårt och det inte går att jämföra.

Då får TS också ta konsekvensen att potentiellt fira Julen ensam, och inte skylla på pappan. Enkelt.

Jag vet inte vad som hänt dig som gjort att du beter dig på detta osympatiska vis och jag hoppas att du lyckas förändra ditt sätt att vara i framtiden.

Jag hoppas att du också växer upp och slutar skylla på andra. Ingen tycker om en vuxen bebis

Jag ska försöka hålla mig till dina frågor.
Jag fattar atr du inte vill träffa din. Stackars ❤️ men jag tänker också att din pappa och din bror inte ska behöva välja. Förmodligen gör din mamma större drama om han inte firar med henne, så det spelar väl in.
Jag tänkte föreslå en kompromiss. Som funkar om ni alla bor pp rimligt avstånd. Följande jul så bjud in din pappa och bror på julafton morgon på julfrukost, lite mys och häng och lunch. Och efter lunch så kan de åka till din mamma.

Angående vad din pappa berättar för din mamma så förstår jag båda era perspektiv. Antingen får du prata med honom och helt enkelt fråga i vilka lägen han inte känner att han kan avstå att berätta för din mamma om drt du sagt. Försök ha ett ärligt och öppet samtal pm var båda era gränser går.
Det är det eller att sluta berätta saker för honom.

Nu är jag själv mamma så svarar utifrån en mammas perspektiv. Om min man skulle behandla vårt barn sådär som TS beskriver så skulle det inte handla ett smack om att ”jag inte ska behöva välja sida”. Naturligtvis skulle jag aldrig acceptera att han behandlade vårt barn så. Oavsett hur gamalt barnet var.

Ja du, jag är också mamma så förstår precis vad du menar. Anser förstås att man ska skydda sina barn i alla lägen och då även om den andra föräldern är den som utsätter.
Nu va mitt råd mer till ts utifrån vad HON som vuxen kvinna kan göra för att hantera situationen. För den ser ut som den gör, rätt eller fel.
Vad jag menar med att mamman antagligen skapar drama är väl också tankar kring hur mamman behandlar pappan. Tänker att en person som är så elak mot sina barn kanske inte heller är den mest kärleksfulla partner och att hennes beteende är normaliserat av pappan osv osv.
Oavsett, mitt råd i all välmening är bara att försöka hitta kompromisser så att ts ändå får fira jul med de delar av sin familj som hon vill fira med.
Och ärligt, man får läsa min kommentar rätt kritiskt om just den kommentaren bland all skit ts fick är den man väljer att hugga på.

Känns meningslöst att komma med ett ”annat perspektiv” till alla de som skrivit näst intill taskiga kommentarer till TS. Känns som att TS blivit tillräckligt uppmuntrad att ignorera de kommentarerna redan.

Känns då mer relevant att ifrågasätta en sånhär kommentar som din, som ändå verkar vara skriven i välmening och innehåller relativt bra råd. Och då ville jag helt enkelt ifrågastta det där ”pappan ska inte behöva välja sida”. Lite oklart vad du menar med ”hugga” men hoppas mitt budskap gick fram till TS i alla fall för det är huvudsaken – inte om du tar illa upp eller inte för att jag inte höll med dig i allt.

Jag tycker att det är barnsligt att inte prata med sin mor för att man har en konflikt. Konflikter kan man ha, men man måste kunna prata ändå och vara medveten om att det här kring konflikten är vi arga för, men vi är ändå familj och måste kunna bete oss vuxet kring andra saker.

Dessutom har ingen konflikt någonsin lösts av att man INTE pratade.

Många verkar tycka att hur mamman uttryckt sig är oförlåtligt. Jag tycker inte det personligen, men det verkar vara där kruxet ligger.

Jag hade nog kunnat förlåta det. Men det går inte när det upprepas gång på gång på gång. Jag hade kunnat förlåta igen – men det hade upprepats igen, tyvärr

Tänker att man får sätta sig ner och prata om det här med ord och hur man uttrycker sig till andra. Varför kallar hon dig slödder, vad menar hon när hon säger slödder och vad hoppas hon att du ska ändra på. Så kan ni prata om det istället för att alla i familjen ska gå på tå kring er och er ”konflikt”. Du är ju vuxen så ni är två vuxna som kan ta ansvar, då är det rätt oschysst mot resten attni håller på såhär.

Vi har självklart pratat. Vi har försökt igen. Och det upprepas. Vad ska jag göra mer? Undrar genuint. Hon kan inte hejda sig från dessa ord för hon blir så förbannad när vi krockar. Det är självklart inte bara hennes fel, och jag hade kunnat ta våra bråk men jag kan inte acceptera dessa ord gång på gång på gång.

Ok men om det är saker hon säger när ni bråkar, och inte normalt sett, då är det ju inte så allvarligt. Arga människor säger elaka saker.

Inte så allvarligt? I min värld är det varken okej eller normalt att misshandla andra människor psykiskt, för det är det det här handlar om och det är väldigt allvarligt. Snacka om att förminska TS upplevelse. Spelar ingen roll om man bråkar, vissa gränser passerar man bara inte.

Har aldrig mordhotat eller kallat nån jag älskar slödder hur arg jag än varit…
Alltså, hade varit vem som helst annars hade man ju polisanmält mordhot?

Fast nej? Finns ju inget bevis.

Så man polisanmäler bara när det finns bevis? Eeh…

Tragiskt. Det kanske inte är något för ÖS detta utan för professionella att försöka lösa. Önskar dig allt gott ❤️

Tack. God jul❤️

Har mamman en diagnos?

Mordhot?? Nej, hon har passerat gränsen för hur man får bete sig mot sitt barn för länge sen!

Jag har försökt, att bryta har inte varit alternativ 1. Men när samma beteende upprepas gång på gång så har jag kommit till någon slutsats att det inte går. Jag kan inte acceptera att bli behandlad så som hon gör gång på gång.

Japp, detta förstår inte alla! Många som sysslar med psykisk misshandel, gaslighting, kontroll m.m. är inte benägna att förändra sitt beteende. År efter år fortsätter de förgifta stämningen och tar inte till sig kritik. Har själv varit där med min mamma, lugnt förklarat för henne att jag blir ledsen när hon säger X och Y till mig och då har reaktionen varit ”men gud du är verkligen överkänslig, skärp dig nu!”. Kommunikationen blir ofta ensidig med såna personer. Tyvärr. :/

Men det handlar ju inte om dig och din mamma.

Nej men det var ett exempel på att många giftiga beteenden fortgår hur mycket den andra parten än försöker kommunicera och försonas? Vem ska jag annars utgå från om inte mig själv i detta kommentarsfält? ?
Men visst, ett mer generellt tips för de som har en knepig mamma är att läsa boken ”It’s not you, it’s your mother”. Den presenterar olika sätt att hantera en svår mamma på. Väldigt tänkvärd.

Förstår att du försöker hjälpa men oftast hjälper man bättre när man sätter sig själv åtsidan. Du riskerar att färga allt efter dina egna färger annars eller få det att undermedvetet handla om dig själv.

Fast nu råkar jag ju inte vara Miras kurator eller psykolog. Detta är öppna kommenterar där random folk delar med sig av tankar, tips och åsikter. Väldigt märkligt om man förväntar sig en neutral psykologsession här. Ber dig ignorera mina inlägg om de stör dig – för jag tänker inte anpassa mig efter hur du vill ha det här i kommentarerna.
Lämnar denna diskussion nu, har sagt vad jag ville säga, och önskar Mira allt gott oavsett hur hon väljer att hantera sina familjerelationer. <3

Fast du lät ju inte mig ha en egen åsikt, här ovan, där du minsann svarade och gick emot. Ja, kanske bäst att du lämnar.

Jag tror det är du som borde ta ett chill pill.
Bara för att man som medborgare har rätt att uttrycka en åsikt behöver man som medmänniska känna av situationen och inte säga allt som är i hennes huvud. Visa lite respekt nu. Det är jul.

Märks ju att ni är folk med problem.

Tack Koala <3 För att du tar dig tiden❤️ Jag uppskattar det

Ledsen men jag börjar tro att dessa inlägg är fejk för att trigga igång folk, och flera svar här under med olika nicks verkar vara samma person.

Jag önskar att det var fejk. Men tyvärr inte. Jag har bara använt mig av Mira i alla fall

Försök lägga sådana här kommentarer åt sidan. Vi är många som känner med dig. Stäng denna sida åtminstone till imorgon, för hjärtats skull. Du förtjänar ett bra liv och du är inte skyldig elaka människor någonting ❤️
Man kan få samtalsstöd via vc och det är helt normalt. Du behöver få bygga upp styrkan och lära dig mer om situationen du befinner dig i. Endast patientavgift på typ 250 kr per gång till högkostnadsskyddet slår till.
Ett tips från någon som vid en ålder mer än 10 år äldre än din gjort detsamma..
Jag vet, det hjälper inte att förklara för föräldrarna. Det skadar hellre, du kommer förstå varför längre fram.

All kärlek fina du! Du är fantastisk och stark ❤️?

Du verkar så fin❤️ Tusen tack alla ni som skrivit fina saker❤️

Detta är fejkinlägg samma typer av inlägg är standard på Flashback. Skrivs ju såna här inlägg i varje öppet spår. Skrivarna bakom dessa inlägg är inte läsare av bloggen i vanliga fall utan det är folk som hittat ett random öppet forum att skriva sin dynga på.

Det har du ingen aning om. Det där är bara en egen sanning du hittar på.

Mm tror jag också. Tror detta är blajj helt och hållet.

Jag läser framförallt BB för ÖS. Är måttligt intresserad av influencers. Det finns inget inträdeskriterium för ÖS a la, du måste kolla BB minst 1ggr per dag och likea/kommentera ”vanliga” inlägg varje vecka för att få tillgång till öppet spår. Jisses. Det är (oftast), trevligt här, på ÖS, så jag hänger kvar bäst jag har lust, utan vara läsa bloggen i ”vanliga fall”. Pilutta dig ?

Jag är helt säker på att jag har läst det här inlägget på Flashback redan.

Jag med faktiskt. Liknande frågor dyker nästan upp hela tiden.

För att folk genomgår/funderar över liknande saker. Du tror väl inte på fullaste allvar att folk är sååå unika att alla har vitt skilda tankar, funderingar och problem? God Jul ?

Inte ok någonstans!
Så himla taskigt att låta dig sitta ensam på julafton.

Din pappa bör respektera din integritet och INTE berätta för din mamma om dig.
Oavsett vad det är.

Jag har ingen kontakt med min mammas sida av familjen:Mao de ska inte ha reda på saker om mig eller min familj.

Vad tråkigt att höra om din situation.

Vid varje event har vi två val: 1) acceptera att det är som det är (till fullo acceptera), eller 2) förändra det du kan förändra.

Andras val har vi aldrig kontroll över. Bara våra egna. När vi tar till oss detta blir det lättare att gå igenom livet.

Önskar dig allt gott ?

Tråkigt att höra! Hoppas du hade trevligt igår ändå. Men till nästa jul, så här tänker jag. Även om de flesta firar med familj så är det absolut inget som säger att man måste fira med familjemedlemmar. Har du någon kompis som vet om allt detta? Som någon annan skrev försök fira med kompisar, volontärarbeta etc. Försök hitta helt nya traditioner. Nu kanske kompisarna firar med familjen men jag som kompis hade verkligen bjudit in dig ändå. Efter mina föräldrars skilsmässa firade vi några jular med andra mammor med barn samt ett gäng personer som skulle suttit ensamma men som alla inte alls kände varandra. Det är en av de trevligaste jular jag kommer ihåg!

Om man bryter med någon så är det ens eget beslut och andra personer kan inte tvingas välja sida. Du kommer att uppleva bröllop, begravningar och födelsedagar i all livstid, och du behöver ha din strategi klar. Du väljer, men respektera de andra familjemedlemmarnas val. Resultatet blir annars så svårt för de andra, att nya konflikter uppstår. Ingen ska behöva välja sida för att du vill det. Även om syftet är att ingen ska vara ensam.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Första gången jag kommenterar men ville bara önska alla en riktigt god jul ????

God jul! ✨

Jag önskar att fler drog ner på mängden julklappar till barnen och prioriterade annat på julen ❤️

Som vadå?

Umgås, Hjälpa till med välgörenhet, Spela spel, Äta gott. Tycker det är orimligt att en 5 åring får 47 julklappar ?

Jag håller med i sak, men jag ser inte riktigt motsättningen i dina påståenden heller. Många ger säkert många julklappar och spelar spel och äter gott.

Ändå intressant att ditt svar enbart handlar om saker som man gör för sig själv och att du helt utesluter välgörenhetsbiten.

Fast allt det där du nämnde brukar väl också vara prioriterat på julafton för väldigt många?

Julklappar är ju kul! Äta god mat och umgås kan man göra resterande dagar på året hehe.

Många väntar ju med att köpa saker tills jul så då blir det ju många. Det har jag förståelse för. Värre om de redan har allt de vill och behöver och ändå får mycket till jul.

Tycker det är viktigare att det dras ner på alkoholen.

Det håller jag med om helt. Usch vad hemskt för de familjer där någon eller några väljer att dricka för mycket.

exakt. uppvuxen med vit jul o utan alkohol och ger mina barn samma ❤️ känns otroligt främmande att dricka på julafton…

Jag önskar att folk kunde låta bli att lägga sig i vad andra väljer att göra.

Vintern närmar sig och jag hittar inte någon bra ljudbok att lyssna på kvällarna, men jag har kollat runt på Nextory, vet ni någon bra ljudbok på Nextory?

Kolla topplistan

Det är ju bara kassa deckare och feelgood där.

Har det inte varit vinter ett tag?

Game of thrones kanske?

Är 26 och nysingel. Första julen ensam. Är livrädd att jag kommer vara ensam varje jul. Är från en småstad och det känns som alla har barn/hus/gifta. Känner mig ensam och har ångest. Nojar jag? Är 26 och singel okej?

Det är okej att vara singel och ensam på jul oavsett ålder. God jul! ❤️

Ja, du nojar. Vill du inte vara singel så ge dig ut i dejtingvärlden. Lär känna dig själv och andra. Njut av livet, och se vad det för med sig

Utvidga sin vänskapskrets! Jag är 33 och ingen av mina närmsta vänner har barn än 🙂

26 är ingen ålder. Dina småstadskompisar kommer skilja sig snart 🙂
Om du vill ta tillfället i akt kan du börja plugga och flytta till en studentstad, nästan garanti på att träffa någon i det livet (menar inte att man ska börja plugga för att hitta kärleken, men det är typ svårt att undvika i studentmiljön).

Flytta till en storstad, där är alla singlar vid 26

Jag flydde precis ut från mina svärföräldrar ut ensam på promenad. Kanske ser konstigt ut men fick panik. Har tidigare varit utbränd och hatt en riktigt galen månad så typ gråter av trötthet.

Du får gå hem och lägga dig om du kan ❤️ jag har skippat julen och firat med min man och vår hund senaste 5 åren pga utbrändhet. Det är okej att välja sig själv först ❤️

Stor kram! Var rädd om dig!

Det får man göra, var väl jättesmart sätt att få en paus. Min svägerska är nyligen utbränd och firar jul med oss/min familj. Jag har sagt åt henne att det finns gästrum att gå undan i om hon vill ta en paus, eller att hon kan ta ett långt toabesök, gå ut med hundarna – eller åka hem tidigt. Det är ju inget illa mot oss, utan hennes sociala mätare blir ju full superfort och hon behöver återhämtning eller bryta. Alla förstår – och de som inte skulle förstå förklarar jag för isf så hon slipper ? Ta hand om dig! Hoppas din partner också kan ha den förståelsen och vara lite gatekeeper/släta över saker artigt om de andra inte förstår (handlar ju inte om dömande, utan ofta bara om okunskap och välvilja – att man unnar alla att vara delaktiga). God jul ❤️

Så fint! God jul till dig! ❤️

Gud vad jag önskar att jag hade en svägerska som dig som stöd när jag umgås med min killes familj ❤️

God Jul! Jag ”firar” ensam. Slängde just in en Findus färdigrätt Fish and chips i mikron. Fick 500 kr i julklapp av min sugar daddy (lite snålt kan jag tycka, han har dock betalat väldigt mycket under året), men han har däremot inte hört av sig idag, dåligt att han inte skickar en julhälsning. Livet som sugar baby är inte så glamoröst som man kan tro. Är dessutom 40 år och sjunger därmed på sista versen som sugar baby. Funderar på vad man ska ägna sig åt sen ? Pensionen ligger ju 25 år bort i tiden, det lär dessutom inte bli mycket till pension.. vad får man i pension som sugar baby? Ni andra som har en sugar daddy, vad fick ni i julklapp av er sugar daddy?

Haha troll-lisa ändå ???

Fick 10 000 och en guldklocka. Lite snålt av din kan jag tycka.

God jul lisa!

Gör en BBL så håller du minst tio år till!

Låter som en väldigt dålig sugar daddy. Jag fick ett nytt set med resväskor från LV. Mitt gamla var lite slitet efter alla turer till Dubai. Vid alla högtider får jag så klart också undrklädr och kläder, som jag ska ha på mig nästa gång vi ses. I vanliga fall får jag 15 000 kronor i veckan, men nu fick jag en julbonus också. Man måste ju leva lite.
Är lite besviken över att jag inte fick Bentleyn jag hade önskat med, men jag fyller år snart så det ordnar sig nog.
Nästa jul vill jag ha något nytt från cartier, tror jag.

God Jul och byt upp dig!

Men Lisa, det är inte du som är gammal, det är han som är snål! Det finns andra daddies out there! You go girl!

Fick en Tesla! Dock i helt fel färg så är väldigt besviken just nu. God Jul!

Jag fick en ö i Karibien med personal. Men ön var inte tillräckligt stor och stort palats där så kommer bojkotta den ön.

Den Lisa har kallas Splenda Daddy. Dags att uppgradera till en bättre eller byta karriär. 😉

Har precis sträckt ut mig på sängen. Herregud vad mätt jag är!

Jag med! Pust…

Och jag är hungrig igen?. Tycker det är för tidigt att äta julmat kl 13?.

Oj, vi äter som tidigast 17 och då är det endast för att det finns barn med, annars hade vi ätit typ 19.

Vi äter så tidigt för att flera ska iväg och fira jul på annat håll med. I år hade vi ingen julmat hemma heller pga så mycket sjukdom.

Ah men, idag ska det rullas köttbullar ?. Lite mer julmat ska jag allt ha ?.

God jul på er alla ?

Oij vad tidigt, vi äter 15 och jag är ännu så mätt ??

15:00?
DÅ ÄR DET JU FÖR FAN KALLE ANKA!

Äta framför teven?

Men gud vad deppigt att äta JULMIDDAGEN framför teven

Det vet jag inte. Blir väl deppigt om man gör det till en deppig grej. Annars blir det inte det.

Vi har matbord i vardagsrummet. teven står på hela julafton. Programmen ska rulla på medan man äter liksom.

Men äta framför tv:n är ju det bästa ?.

Vi äter klockan 17 haha svalt ihjäl nästan!

Vi äter julbord mitt på dagen och på kvällen på julafton pga olika firanden. Määääättttt

Hej alla, hoppas ni är nöjda med er jul ♥️
Har ni några tips på att starta om och upp sitt sociala liv efter utmattning? Vänner har försvunnit, tyvärr när jag inte orkat hålla upp den bollen också. Studerar fortfarande på distans så den vägen är tyvärr ett hinder för att knyta kontakter i vardagen. Bor i en mindre stad.
Säkert fler i samma sits som kan ha nytta av tips ??

Känner med dig! Var många år sen nu som jag själv var nära utmattning men symptomen sitter kvar – jag tycker det svåraste med det sociala är att det ofta kräver planering, och jag kan inte planera eftersom jag inte vet hur dagsformen ser ut när man väl ska ses. Upplever därför också att det är tufft att hålla liv i vissa relationer, eller skapa nya.

Mitt bästa tips är att hitta umgängen via aktiviteter – dels så kombinerar du då umgänget med en hobby på samma dag och frigör en extra dag för återhämtning istället för två uppbokade dagar. Dels finns det då sammanhang (t.ex lagsport eller gruppaktiviteter) där det är enklare att droppa in eller stanna hemma utan att det står och faller med en. T.ex. om man är ett gäng som klättrar ihop en stående dag & tid varje vecka, eller om man spelar korpen-fotboll. De andra kommer då fortfarande köra om man själv inte orkar, och när man väl orkar så kan man bara dyka upp.

Tack för input!
Tänker att det måste vara många som kämpar med det. Är egentligen samma som att växa ur vänskaper i takt med att en själv utvecklas. Hållbara relationer handlar om anknytning och kunna ”bara vara” tänker jag? Lätt att se rent intellektuellt men värre i praktiken efter sjukskrivning, pandemi och distansplugg.
Planering är trixigt, precis som du säger är det lätt att ställa för höga krav (vanligt drag vid utmattning dessutom) och sedan när träffen väl kommer är en överväldigad av vardagen typ.
Bra idé med återhämtande aktivitet. Går på yoga regelbundet men svårt att ta det vidare till från att prata om vädret typ ?

Fast det håller ju inte att aldrig planera in saker för att man inte vet hur man ska må. Det går ju att vända på steken och se till att man planerar in mycket vila efter en aktivitet, så att man vet att man har möjlighet att återhämta sig om man behöver. Jag vet att det kan vara svårt om man är i arbete, för då äger man inte sin tid på samma sätt, men det kan vara bättre att planera in några saker och sedan se till att ha en exitplan om man inte orkar hela aktiviteten. Säg att man ska träffa en vän. Då kan man meddela innan att man gärna träffar vännen men att det kanske bara kommer att gå en timme. Då kan man uthärda den timmen och sedan gå hem. Även om man kan bli trött i stunden så gör det ändå att man blir mer frisk i längden. Om man planerar in en sak varannan vecka och sedan ser till att man har tre-fyra dagar där man inte gör så mycket så går det och man får lite mer livskvalitet på det sättet.

Detta går givetvis inte i den mest akuta fasen av utmattningen, men det går så småningom. Jag har varit sjuk i utmattning två gånger, båda gångerna i ett år vardera. Man får vara försiktig med sin energi, men man kan inte begrava sig helt, då lär man bara kroppen att ingenting går. Det är bättre att göra lite, men anpassa efter behov, exempelvis avbryta aktiviteten efter en viss tid.

Jag fick lära mig att det bästa sättet att långsamt återställa kroppen är att göra lite mer (med betoning på lite) de dagar man är trött och sedan vila mer de dagar man har lite mer energi. Då tränar man på att återfå ”energibalansen”. Fällan som många faller i är att göra mindre när man är trött och sedan passa på att göra mycket de dagar man är lite mera pigg. Detta förstärker snarare utmattningen.

Det jag skriver ska inte uppfattas som ett krav eller ett klagomål. Det är bara råd som man antingen kan förkasta eller ha nytta av om de passar ens situation.

Nej, det är superbra råd såklart och jag håller ju med om att det jag har och beskriver är ett stressundvikande beteende, för att jag helt enkelt är rädd att falla över på för mycket. Tipsen jag gav har funkat bra för mig, jag tränar ganska ofta med kompisar (det är liksom vår umgängesform snarare än att ta en AW på bar).

Men att stämma träff med en exitplan funkar ju sämre med nya bekantskaper man försöker bygga relation med än med de gamla rävarna som redan varit med en i vått och torrt och fattar ?

Jag har ’tvingats’ att hitta nya vänner som är i samma sits. Om man varit utmattad själv så har man också större förståelse för att det kanske inte alltid orkas med en massa. Mina gamla vänner festar varje helg och/eller kräver att man hörs väldigt ofta, minst varannan dag. Sånt orkar jag verkligen inte med och därför rann de relationerna ut i sanden.

Hej! Jag och pojkvännen tänkte åka till Stockholm antingen februari eller mars. Planen är att vi ska upptäcka Stockholm och vill gärna bo centralt. Har ni några förslag på hotell som ligger centralt, mysigt och som inte kostar skjortan.

Scandic camper ligger riktigt bra och nära till allt! Liksom mitt i mitten! Dessutom coolt och stor frukost

Bodde där när jag var på konsert i Stockholm i våras. Så jävla överskattat, jag blev jättebesviken. The Sparrow däremot som någon tipsat om under här är fantastiskt!

The Sparrow Hotel vid Stureplan – såå bra!

Hobo Hotel tycker jag är mysigt och prisvärt, iaf om de har samma priser som när vi bodde där, då var det runt 1000 kr/natten. Det ligger sådär 10 minuter från centralen. lfall budgeten är lägre än så kan det nog tyvärr vara svårt att hitta något bra hotell om ni inte har turen att hitta något erbjudande eller kampanjpris, då är det mer vandrarhem eller kanske kolla utanför tullarna.

Freys hotel var mysigt för några år sen

Urban Deli ?

Haymarket!

Urban deli ?

Vi bodde på Scandic Continental senast, brukar inte gilla Scandic men det var faktiskt bra.
Annars bor jag alltid på Elite. Elite Stockholm Plaza är favoriten.

Story hotel är prisvärt. Lydmar och Bank är vanligtvis andra (men så jäääävla bra) och kan ha erbjudanden, så kolla iaf 🙂

Jag har precis kommit hem efter spenderat julafton med min älskade mamma. Mamma bor på ett demensboende. Köpte med mig go frukt, räksmörgåsar, choklad……och glögg, vin. Vi hade en väldigt trevlig stund tillsammans .

Vad fint 🙂 God Jul!

Så värdefullt ♥️

Tack för att du skrev det! Min mamma har också demens (i ung ålder), jag vet vad du går igenom❤️

Vad är era bästa tips på hur man på ett hållbart och sunt sätt byter livsstil så man kan gå ner i vikt? Tankesätt? Strategier? Planering?
Jag har testat alla ”dieter” som finns så är inte ute efter tips om specifika metoder, utan mer hur man lägger upp sina mål och påverkar tankarna för att kunna ta sig mot en sundare framtid.

Få in motion.
Gå promenader, styrketräna och/eller löpträna.

Just träning är ju inte så effektivt för viktnedgång. Men absolut, det är ju toppen för kroppen överlag. Jag avskyr typ gym och gruppträning men försöker gå 10 000 steg per dag och cykla hellre än att ta bussen. 🙂

För vanlig övervikt så är det överskattat med träning men för hormonell övervikt så kan träning göra mycket. Kortisolfetma på magen eller ansamling av vatten tycker jag träning är riktigt effektivt mot.

Tack, vet faktiskt inte riktigt vad min fetma beror på förutom att jag älskar att äta. :/ Men försöker få till mer motion för sover bättre och mår allmänt bättre av det

Men ja precis, man sover så bra på motion.

Hej! Är som du, älskar mat och ja ibland bygga upp en hel dag runt vilken mat jag ska äta. Träning har aldrig hjälpt mig att gå ner i vikt. Blir ju tränad, får bättre kondition, men blir också hungrigare och drt jag då äter verkar gå plus minus noll. Enda sättet jag lyckas gå ner i vikt är när jag följer ett viktminskningsprogrqm. Alltså ett sånt där man får ett schema som anger vad man ska äta till frukost lunch och middag, med 5:2 och lågkolhydratskost.

Köp en Apple Watch eller fitbit. Tävla mot dig själv och rör dig.

Ta bort det onyttiga från din kost.

Ja jag har en aktivitetsklocka och verkligen älskar den. 😀 Sjukt bra sätt att bli motiverad till fler steg.

Jag har så svårt att hålla mig undan från onyttigheter… Inte varje dag men typ på helgen. :/ Önskar att morötter ersatte chips på ett bra sätt…

Du måste bara bestämma dig. Ät lchf, då måste man inte räkna kcal o hålla på. + du äter jävligt god mat. Mitt sötsug försvinner efter en vecka.

Som sagt, specifika dieter är jag inte så intresserad av. Har redan provat lchf, var inte min grej. 🙂 Det där med att bestämma sig, alltså hur bestämmer man sig på lång sikt?! 🙁 Jag är så bestämde första tiden och sen börjar jag slira….

Kanske handlar om att bli medveten och påmind om sitt varför? Varifrån kommer önskan att gå ned i vikt? Vad står i vägen? Vad handlar motståndet om? Är det för stora förändringar på en gång och du är rätt nöjd med livet ändå?

Kloka frågor. Vill gå ner i vikt för att främja min fertilitet/framtida graviditet. Även helt ärligt för att känna mig lite mer snygg.
Men helt rätt där att jag överlag är nöjd med livet. Min man älskar mig oavsett vikt, jag är frisk, jag stör mig bara emellanåt på vikten… Kan nog vara så att motivationen tryter då. Känns nog ibland svårt att förändra saker när det är så trevligt att ägna sig åt dem (typ ett glas vin plus chips på fredagskvällen). Önskar ofta den där starka ”new year new me!” känslan skulle stanna kvar varenda minut resten av året!

Då är det säkert det mest tråkiga som gäller: förändra små vanor som gör skillnad över tid. Det absolut svåraste enligt mig ??

Haha jaa det är fan inte lätt?! 😉

Personligen tycker jag inte att lchf är en diet, o det som ffa gör skillnad för mig är att jag blir av med sötsuget o då är det inte längre svårt att ”bestämma sig”, det blir liksom en ickefråga. Vill du gå ner i vikt så är det nog tyvärr så att du måste gå på någon form av diet eller lägga om kosten helt. En liten uppoffring några månader för att må bättre.

Förstår tanken men jag tyckte lchf blev en ”quick fix”. Det dök alltid upp tillfällen när bröd eller pasta var enda alternativet och då hade jag liksom ”förstört” min ketos osv. Slogs med mycket skuldkänslor och självhat just pga det. :/ Tror fortfarande det är ett sunt sätt att leva på men för mig kändes det inte hållbart i längden. Då har jag trivs mycket bättre med viktväktarna de perioder jag följt deras program.

Du kommer inte gå ner fören du ligger på kcalunderskott. Ladda ner lifesum, räkna ut vad du ska äta varje dag, dra av 500 kcal och kör. Träning ger dig större minus så för mig har det varit en avgörande faktor. 12-15000 steg är ett bra mått på steg/dag om du inte pallar träna. Vilket jag dock råder dig till för att forma kroppen och må bättre mentalt.

Självklart behöver jag äta mindre men frågan är nog mer, hur håller man sig till det? Hur står man ut med sötsuget? Hur säger man nej tack när mannen köper chips…? :/ Tror mest det är mitt mindset som är ”fel”. För jag vet mer än de flesta om kcal, näring m.m…

Ja det är inte svårare än att säga nej. Eyes on the prize liksom. Får inte chipsen plats i kcalbudgeten så är det nej tack. Du måste lära dig att kontrollera din hjärna. Det enda som funkat för mig är att när jag fuskar/inte följer planen hamnar jag ett steg längre bort från ”priset”. Chipsen är goda just nu men inte när du ångrar dig för att du aldrig når dina mål. Så: eyes on the prize.

Fattar att du har rätt, fastän det ofta är svårt. Har en tendens att glömma bort mitt varför när jag blir sugen eller hungrig…

Det här kanske är känsligt men kan det vara så att din knepiga relation till din mamma sätter käppar i hjulen här? Att äta blir ett indirekt sätt att straffa henne eftersom hon visar så tydligt att hon vill att du ska gå ner? Lite så var det för mig nämligen, och jag har lyckats gå ner och hålla vikten enbart av att släppa den känslan. Min mamma har ingenting med min vikt att göra och det jag äter och inte äter är enbart för min egen skull.

Antar nu att du är samma koala som skrivit om sin viktmobbande mamma ovan.

Ja jag tror det finns mycket i det du säger. :/ Jag rebellade aldrig mot mina föräldrar som ung och ibland har jag tänkt att kanske rebellar jag undermedvetet när jag skiter i hennes ”kvinnor SKA vara smala”-regel…

Berätta för din man att det är viktigt för dig och be honom att inte köpa hem chips? Om du gör det pga fertilitet skadar det ju verkligen inte om ni gör en ”hälsoresa” tillsammans som ett par. Chips är ju inte bra för någon, oavsett vikt.

Skriv ner dina anledningar och mål i mobilen, så att du kan påminna dig själv.

Tror också det är viktigt att få med honom på detta. Kan erkänna att han ofta ställer upp men sen så är det jag som drar hem något snacks i ett svagt ögonblick. :/

Jag ändrade mitt mindset från att tycka mat och fika/snacks var en happening, en kul grej som gjorde vardag och helg lite roligare till nåt man bara konsumerar för att få den energi man behöver eller framför allt inte behöver. Annars såg jag alltid fram så mkt mot nästa lunch/frukost/fika/middag och kände alltid att jag ville ”passa på”. Fortfarande svårt när man får grejer gratis på jobbet eller vid högtider, men jobbar på det. Har även övat på att lämna mat på tallriken om jag blir mätt, är uppvuxen med att man äter upp det man har tagit och det satt verkligen benhårt mentalt.

Åh ja det där svårt för jag älskar mat och dryck. Men förstår tanken, att se det mer som näring än bästa i livet haha… 😛 Tyckrr det kan funka ibland att tänka på hur bra viss mat är för en, typ att grönsaker innehåller så mycket vitaminer osv. Vill ju ge kroppen det, inte bara socker som ger halsbränna och trötthet..

Några enkla tips för att stå emot sötsuget:

– se till att äta riktig mat
– ha lågkalorisnacks hemma som du kan ta om du är jättehungrig. Tex kycklingfilé, vitkål, gurka
– Borsta tänderna med en stark minttandkräm flera gånger om dagen, gå och borsta om du blir sugen
– Är du supersugen så ta en promenad
– drick te eller buljong
– är du jättesugen – är det du är sugen på men räkna på kalorierna. OBS detta funkar bara om du kan kontrollera dig, annars är det inte bra.

Du kommer vara hungrig i början när du ska vänja dig vid det nya. Det kommer vara tufft med sötsuget. Kämpa på och ge inte upp! Och kom ihåg att det är kaloriunderskott över lång tid som gör att du går ner i vikt, inte enskilda perfekta dagar. På samma sätt kan du ha ett återfall ibland utan att det ”förstör allt”.

Heja heja!

Skulle säga vanorna, att kunna sitta och kolla på tv utan att äta nåt till. Inte dricka nåt annat än vatten till vardags. Föreslå aktivitet istället för fika/mat när man umgås. Äta en liten skål chips istället för en påse. Sluta äta innan man är proppmätt utan mer nöjd.

Ja de där vardagsvanorna är nog bäst att få ordning på. Älskar te så tänkte jag ska köpa hem nya sorter så jag kan dricka det istället för vin… Och ja, försöka hitta lugnet i att inte småäta.

Rekommenderar att du läser boken ”you are not a before picture – Alex light”

Något som kan funka skulle kunna vara att försöka fundera över när och varför sötsuget slår till. Är det för att du är trött, eller hungrig, eller törstig, eller stressad eller ledsen? Vad kan man göra för att minska förekomsten av den typen av situationer när sötsug slår till?
Om det är socialt, kan du prata med maken och be honom att avstå från chips för att vara solidarisk med dig? Kan ni välja att köpa chips mindre ofta? Lägga upp i mindre skålar? Placera chipspåsen mer otillgängligt så att det blir besvärligare att gå och ta?
För min del fungerar inte förbud, det ökar suget. Däremot fungerar det att tänka att jag inte måste äta det direkt utan kan vänta någon/några dagar och om suget fortfarande kvarstår några dagar senare så ät lite av det som triggade suget och känn efter hur det känns. Oftast, inte alltid, tar jag mindre med mer medvetenhet om vad suget beror på och hur det känns när det väl blev uppfyllt.
Till slut, du är inte en dålig människa för att du vill äta chips, eller vad det nu är som råkar vara just din last, chips/snacks/godis är liksom utformat för att göra oss sugna och vilja äta av det.

Tack, vad klok kommentar. 🙂 Ska försöka fundera på varifrån suget kommer. Känner helt igen det där att förbud kan ställa till det. Jag kan lätt bli lite ”besatt” av det jag förbjuder…. Tror också mindre mängder och att långsammare är bra.

Inte det du frågade efter kanske, men är glad över mina resultat som kommit av att ha släppt typ alla tankar på mat och kropp. Lååång process som så klart startade med diverse hetsätningar pga bantat i typ 20 år i sträck. Har även haft världens identitetskris för vem är jag utan dessa tankar. Men nu har det gått över ett halvår utan att ha räknat kalorier och utan överätningar. Gör inget särskilt egentligen, försöker bara äta normalt. Gillar grönsaker och ”nyttig mat” så det hjälper så klart men älskar onyttigheter också. Men det viktigaste (för mig) är att tänka att jag på riktigt vill äta så att jag mår bra. Ibland är det en sallad och ibland en kexchoklad. Ingen big deal typ. Mitt liv är värt mer än att ägna så mycket av min tid åt tankar på mat och kropp, så försöker jag tänka när jag vacklar.

Känner igen det där med att banta i decennier…. Tack för att du beskriver din erfarenhet. Så skönt att inte vara besatt av mat och vikt

Vet som sagt inte om mina tips är till nån nytta, men tror att acceptera och tycka om sig själv (och för min del bara toktröttna på allt fokus på kroppen), är bra grejer. Kanske värt att testa att låta kroppen vara och försöka fylla livet med kul och mys istället, så kanske maten inte får så mycket makt.

Tjena såsen ? Så himla glad att höra att det är detta du landat i. Har typ landat i samma fast jag aldrig upplevt mig ha jättemycket tankar kring bantning etc. Men när jag bestämde mig för att äta vad jag vill, när jag vill, i den mängd jag har lust med, så blev det tydligt att jag nog tänkt mer kring mitt matintag än jag trott. Hur som äter jag nu vad jag vill, och konstigt nog äter jag hur bra som helst. Ville visst inte äta chips, godis och delicatobollar varje dag, eller ens varje vecka. Inte dricka vin heller tydligen. Men det viste jag inte tidigare för jag har aldrig tillåtit mig ?

Ps. Kollar alltid lite extra efter din signatur. Glad att du är här ? God Jul ?

Hej kiwin!
Men vad gullig du är tack ?
Har inte varit lätt, ärligt talat mycket ångest att sluta dieta för min del. Så svårt att inte ta till ångestdämpningen av att räkna kalorier eller hoppa på en diet när kroppsmissnöjet spökat. Men känns verkligen som jag är på rätt väg, inte primärt för vikten utan för psykiska välmåendet. Stort plus också att det går att ha chips och godis (och vin ?) hemma och äta lite lagom vid sug, att det inte är förbjudet gör att jag knappt bryr mig om det längre.
Tack och god jul ?

Tipsar varmt om Jordan Syatt (syattfitness på instagram) som har sunda värderingar och metoder. Han går igenom allt grundligt i sina videos om man vill ha fördjupning tex hur många kalorier man ska äta, hur man ska göra för att hålla sig långvarigt, undvika cravings, tänka er träning etc. Helt fantastisk, gör ingen reklam eller betald marknadsföring.

Tack för tipset, ska spana in 🙂

Jag äter det jag brukade äta förut, med den enda skillnaden att jag inte äter mig för mätt längre. Alltså, jag äter inte så lite att jag fortfarande är hungrig, utan mer att jag känner mig ”nöjd” utan att bli proppmätt. Äter fortfarande godis ofta, men även det i mindre mängder (om jag åt 1-2 stycken 200-grammare Marabou förut äter jag kanske två rader sakta och njuter av dem istället). Tvingar mig inte till motion heller – det får jag tillräckligt av att lämna/hämta barnen på förskolan, städa osv. Med andra ord har jag varit mycket snällare mot mig själv. När jag slutade tvinga mig själv att träna och begränsa vissa livsmedel så slutade hets/överätandet av sig själv. Insåg verkligen att det sitter HELT i psyket (före trodde jag nämligen att jag hade ett kroppsligt beroende). Förut hetsåt jag/bantade jag jämt och gick upp i vikt till skillnad från nu när jag äter lagom varje dag så jag håller mig på en jämn nivå. Vet att det är lättare sagt sån gjort, men ändringen kom en dag när jag precis hade hetsätit och tänkte ”nästa gång, då kan jag väl åtminstone bara äta ETT kakpaket och inte tre?”, och på den vägen var det som jag lyckades trapp ned och gå ner till en lagom vikt. Just, det – släng vågen också! Det har hjälpt oerhört mycket. Lycka till!

Tack, klokt! Jag tror också att det främst sitter i psyket, därför är jag inte så sugen på att köra viktväktarna eller lchf eller andra program… Har man bantat hela livet tror jag den där besatthet av mat och vikt gör en knäpp och ja, besatt…

Det här är ett jättedumt förslag, men sedan jag började snusa äter jag mycket mindre godis och sånt, eftersom jag hellre tar en snus, haha.

Annars kan jag också berätta att jag gick ner i vikt när jag slutade äta köpebröd och började baka allt bröd själv istället. Med surdeg eller pyttelite jäst, Enklare bröd av Martin har många bra recept. Detta förutsatt att du är en brödälskare som jag då förstås. Ps. Börja inte snusa, det är dumt . Ds.

Du, mycket av min övervikt uppkom när jag slutade röka för 8 år sedan. 🙁 Ciggen var en perfekt distraktion från snacks, och snabbar på förbränningen… Men jag vill verkligen inte ha något nikotin i mig eftersom jag satsar på ökad hälsa och bättre fertilitet. 🙂

Faktiskt inte dumt att baka eget bröd! Tycker också grovt knäckebröd är bättre än köpebröd (för jag överäter inte det haha)

Absolut INGA dieter , om det ska funka långsiktigt är det enda som gäller att tracka dina kalorier. Efter ett tag blir det en vana och livsstil knappt helt utan någon ansträngning. Jag äter allt, gått ner 20 kg på räkna kalorier och hållt min nya vikt i flera år

Logga allt i ”fitness pal”. Trackar inte enbart kalorier utan även näringsvärde så man kan äta balanserat och hålla koll på att man får i sig tillräckligt med proteiner, fiber etc.

Samma 19:05 Nu blir det självklart Karl-Bertil Jonsson

Har precis firat min första ensamma jul och med facit i hand blev det en ganska deppig dag, men jag gjorde iallafall så gott jag kunde och överlevde. Nu ska jag ta mig igenom nyår också och sen kan december 2022 dra åt h*lvete. ? Det positiva är att jag iochmed min ensamma jul har gjort ett aktivt val att bryta kontakten med min låtsasmamma som har tryckt ner mig och misshandlat mig psykiskt i flera år. Egentligen skulle jag ha firat jul där av rädsla för att sitta ensam men jag valde istället ensamheten och överlevde det eldprovet. Nu ser jag fram emot att skapa mina egna traditioner under julen i framtiden, och vad det blir återstår att se. Kram på alla därute som känner sig ensamma under jul och nyår! ❤️

Jag blev också ensam i år. Blev dumpad i våras och så dog pappa för ett par månader sen. Tyvärr uppstod det så stora konflikter i familjen att jag inte kände att jag kunde åka till mamma. Dagen har varit hemsk och jag ska också göra vad jag kan för att överleva nyår. Kram till dig och hoppas vi får må bättre 2023❤️

Beklagar sorgen ❤️ Kramar

Heja dig och starkt jobbat!
Hoppas både nyår och 2023 blir bättre för dig ❤️

Tack ?

Låter som ett klokt val! Jag har bestämt att nästa år inte fira med mina föräldrar (de är ok med det också) och känner mig så pepp på att fira jul på MITT sätt då! 🙂 Lite ensammare men gladare och mindre stressigt/ångestfyllt tror jag.
Heja dig som tar hand om dig istället för att ställa upp konstant på din bekostnad. <3

Tack ?

Alltså julen är ett påhitt. Det är en helt vanlig lördag men ngn idiot har bestämt att folk ska kolla på kalle, äta äcklig julmat och stå ut med sina släktingar. Gör ngt bra av dagen. Träna. Laga GOD mat. Läs en bra bok. Se en serie, sök jobb, meditera, måla om ett rum. Det blir inte värre än vad du gör det till. Detta är min andra ensamma jul och kunde f*n inte bry mig mindre, har haft en toppenlördag. Samma med nyår. Ibland är man ensam ibland inte. Det definierar inte dig som person. Hade du gnällt om man inte valt att kalla just denna lördag för julafton? Probably not. Kram

Jag skulle nog inte kalla det för gnäll, och det är såklart lite speciellt då det är min första ensamma jul och jag inte riktigt har hittat vad som är ”min” jul ännu. Vi hanterar det lite olika och så får det vara tänker jag. Kul att du har haft en bra dag! ?

Julen 2018 valde jag att ”fira” själv. Ser tillbaka på det och känner mig nöjd och stolt. Det är lyxigt att få vara vuxen och bestämma själv, samt stå upp för sig själv <3

Åhhh vad glad jag blir att höra detta ??? Så himla glad att du tagit steget och är på väg ut i friiiheten ❤️❤️❤️

Att vara själv behöver inte vara det samma som att känna sig ensam, tvärt om, men det krävs nog lite övning (nyckeln heter självmedkänsla), särskillt om man är van att omge sig med folk bara för att. Du kommer helt säkert finna dina egna sätt att fira som gör dig glad och får dig att må bra. Och sedan kommer människor ansluta sig, rätt människor, i takt med att du mår bättre och bättre i din nya situation. Jag hejjar på dig helhjärtat. Vet att detta blir så bra ❤️ God Jul ?

Tror som du, tack snälla för ditt fina svar ?

Finns det någon mer här som lever med en partner med (allvarlig) psykisk ohälsa? Det tär SÅ mycket och det gör sig påmint extra mycket under högtider när det blir fel hur man än gör.

Jag har varit och det tog tyvärr slut. Inte på grund av den psykiska ohälsan i sig, även om det såklart tärde utan mer hur min partner krävde att jag skulle förhålla mig till den. Det fanns ingen förståelse för att jag inte kunde vara där för honom 100% av tiden (till exempel att jag behövde jobba även om han hade en jobbig dag). Tror det kan fungera för andra dock men det kräver nog en öppnare kommunikation och en bättre relation än den vi hade.

Tack för att du delar med dig! Jag tror det med, man måste kunna prata och man kan inte leva med ständig oro så fort man inte är med varandra i längden. Det går inte.

Ja, det är en sak att man såklart är orolig för att den man älskar inte mår bra. Det går inte att komma ifrån men blir det att man känner sig rädd för att göra fel eller inte kan göra något för sig själv för då blir man för orolig eller få skuldkänslor, då går det inte. Blir lite som ett misslyckat försök att rädda någon ur en isvak då, att två drunknar istället för en.

Jag skulle aldrig vilja leva med någon som har allvarlig mental ohälsa. ? Kudos till er som kan det.

Jag har full förståelse för det, fullt rimligt att tacka nej till en dejt eller avsluta en relation om man känner att man inte klarar av det. Förstår däremot inte riktigt varför det är något man har ett behov av att meddela det generellt och opåbjudet, människor med allvarlig psykisk ohälsa är stigmatiserade, skäms ofta och känner sig inte värda att älska så känns rätt onödigt att spä på det.

Intressant, men tycker du man ska bryta med mammor som säger dumma saker?

Jag tycker det är upp till var och en och ”dumma saker” är ju väldigt brett. Kan vara allt från en mamma som en gång kommit med en dum pik om ens vikt och bett om ursäkt till en mamma som upprepade gånger utan ånger utstuderat trycker ner en och förstör ens självförtroende.

Dessutom är de ofta väldigt intelligenta och fina människor som förtjänar lika mycket kärlek som alla andra.

Mjo borderline som kan ta sig väldigt lika uttryck som den mörka triaden är ju lätt att älska…

Vill man inte se det positiva så behöver man inte. Bättre att avliva alla psykiskt sjuka. ?

Det är ingen som tvingar dig till det heller.

Märks att det är många problemfyllda individer här i afton?

Lägg ner din dryga attityd, du verkar inte vara ett dugg bättre.

Japp. Känner igen det så väl. Är gift med en man med skitzofreni, svår ptsd och svår ångest. Han har noll energi. Orkar aldrig något. Vi har anpassat vår vardag men runt högtiderna märks det hur mycket energi allt tar. Älskar honom över allt annat då vårt förhållande i vår tvåsamhet är helt perfekt men funderar ofta på hur länge till jag kommer orka. Så fort något ”extra” händer utanför vardagen så tar det så exkrent mycket energi från honom att han kan sova flera dygn efter en julafton t ex. Samtidigt vill jag inget hellre än att vara med honom resten av livet. Så svår balansgång. Och jag blir omerdvetet överbeskyddande och försöker ”fixa” allt åt honom.

Jag själv lider av psykisk ohälsa och mig personligen skulle det inte falla att ingå en relation med någon annan förens jag blir frisk. Jag förstår att det tär på dig fruktansvärt mycket. Det är ok att göra slut även med en person som mår dåligt, särskilt om den får dig att må dåligt.

Vet ju självklart inte hur det är för din partner, men runt högtider upplever jag att man känner sig extra ensam, stressen kring högtiden lägger sig som en hinna på allt och man får dåligt samvete för att ”tynga ner” folk runt omkring, under stunder som ska vara fina. Det du kan göra är att visa att du finns där, annars kan du inget göra än att typ uppmuntra vårdkontakt. Förstår att det kan vara tungt, men vill han tex inte fira och du vill det, fira utan honom.

(tillägg) med frisk menar jag ”stabil”, men det är ju olika från fall till fall.

Hur funkar det att BUSA bara ansiktet? Blir det konstigt med resten av kroppen, och var slutar man BUSA i så fall? Är sugen på tanrevel men pallar fasen inte att BUSA hela kroppen. Men jag fattar som sagt inte hur det fungerar.

Och GOD JUL! ?❤️

Jag vet bara hur man inte gör; för 20 år sedan la jag ca 5 lager BUS i ansiktet. Bara ansiktet, inte halsen.
Hade det hänt idag hade jag nog blivit anklagad för Black-face eller black-fishing.
Beroende på vad du ska ha för kläder så skulle jag nog rekommendera iaf halsen o kanske urringningen. Men absolut inte bara ansiktet.

Jag brukar göra så på vintern, lite bus i ansikte och på hals/dekolletage men struntar i resten. Är ju mest långärmat och så nu som gäller ändå… 🙂

Jag tycker personligen inte att det är snyggt att se en tydlig skillnad mellan ansikte och hals t.ex.
Om jag valde att använda Tanrevel skulle jag göra det över hela kroppen…
Men du gör som du vill såklart! 🙂

Eller solkysst ansikte och vinterbleka händer. Väldigt vanligt bland människor som använder bus. Händerna avslöjar en alltid.

Jag kör hals, urringning och några cm från axlarna/armhålorna då ☺️

Samma!

Jag använder Ida Wargs spray och lägger först i ansiktet, sen det som är kvar på handsken brukar jag stryka lite lätt över halsen bara. Blir jämnt och bra för mig, gjort i många år!

God jul! ?☺️

Tack för alla svar ?

Älskar min TanRevel! Den blir ju liksom som en ”mist” så jag upplever ingen skarp kant över huvudtaget. Sprayar ansiktet i ett mönster i ett eller två lager och sedan dekolletaget. Upplevs inte alls som att jag busat bara ansiktet så som vanlig bus skulle kunna göra, ser liksom bara solkysst och fräsch ut! Man får ju också komma ihåg att ansiktet naturligt ofta är lite brunare då det utsätts för solen mer 🙂

Hanna Theorin gav sin mamma en födelsetavla på sitt barn som dog i magen för fem år sedan i vecka 23-24 isch. På riktigt? Varför skulle någon annan vilja ha detta undrar jag?

Åh herregud. Kan verkligen inte förstå det heller.

Ja, det är ju barnets mormor i det här fallet. Så en helt randig person är hon ju inte ?

random*

Avdelning ofrivilligt barnlösa ivf-influencers: F-days som hela tiden har med sina syskonbarn aka sitt döda barns kusiner som lämnar teckningar, paket osv osv osv vid graven. Tycker det är så komplext att diskutera detta för allas sorgeprocesser ser olika ut men samtidigt…det här beteendet att barnet fortfarande ”lever” fast i ”himlen” blir lite morbitt. Ja såklart det är ett sätt att leva ut modersinstinkten som nästan verkar rinna över hos dessa personer, men kombinationen med contentskapande/pengainkomst ger en rätt besk eftersmak. Ibland känns det som att det överdrivs med en så tydlig tanke om profit bakom.

Jag tror dessa kvinnor håller fast vid det enda som kommit nära drömmen om att bli mamma.
Såg en amerikansk kvinna som varit på makens jobbs julfest, där de delade ut en julklapp, en leksak, till alla som har barn. Hon blev jätteledsen och upprörd över att hon och maken inte fick en julklapp (de förlorade sin bebis i sen graviditet). Hon skrev att hon önskade att hon sagt till, men att hon var för ledsen. Hon tyckte de var hemska eftersom de visste de förlorat sin bebis, men för henne var det som att de är föräldrar men till ett barn i himlen… Jag känner så med dessa kvinnor men tror helt ärligt de nästan gått in i en slags förnekelse? :/ Jag tror inte dessa beteenden upphör förrän de får ett levande barn och då kan vara föräldrar med fokus på det barnet. Tills dess kommer de nog klänga sig fast det enda ”föräldraskap” de fått uppleva.

Så konstigt? För dom är ju inte mammor? Dom har inget barn. Märklig psykologisk rektion av dessa

Förstår inte hur de kan ha så mycket följare. Tjejerna mår ju inte bra uppenbarligen, tragiskt att se tycker jag.

Jag tror det här med sociala medier i tuffa situationer som förluster, allvarlig sjukdom osv är väldigt dubbelt. Och ena sidan finns det positiva i att komma i kontakt med andra som varit med om liknande, att få stöd och sympati, speciellt för de som kanske inte får det i sitt ”vanliga liv”. Men jag tror också att det kan göra att man fastnar i det, att man belönas för att vara kvar i det, antingen genom pengar eller mer likes/sympati.

det var det sjukaste

Euw

Jag blev med helt paff när jag såg detta, hennes mamma kan ju såklart inte säga ifrån heller utan måste nu ha den tavlan uppe resten av sitt liv ?. Det är så tragiskt med Hanna tycker jag, hon arbetar inte ens eftersom de försöker skaffa barn, det är alltså 5-6 år nu som hennes liv stått helt på paus och hon har i princip inget umgänge alls. Det är verkligen inte sunt och hon lever i en väldigt liten värld med otroligt smalt perspektiv. Jag tror både hon och F-days hade behövt en ordentlig behandling med psykolog för att komma vidare i livet utan att hänga fast sig så vid ett dött foster. Jag har själv haft ett sent missfall och tänker på det då och då, men att hela ens liv ska kretsa runt något som aldrig blev är inte bra för någon. Uppmärksamheten och följarna gör nog bara livet ännu mer deprimerande i slutändan eftersom inget fokus ligger på att gå vidare i livet och våga släppa och se framåt istället för bakåt.

Jag tycker det är SÅ konstigt och det känns inte riktigt friskt

God jul allihopa. Fick doftpinnar, pengar, en högtalare… Hoppas att ni är nöjda med era klappar o julen i övrigt!

Fick en dyson air wrap och blev sådär löjligt lycklig som ett litet barn. Velat ha en så länge. I övrigt var julen toppen! Älskade att höra mitt minsta barns glädjetjut över sina klappar och se mina stora barn vara glada och komma överens med varandra hela dagen.

Fick också en dyson och blev precis lika glad ??

Känner så inte julstämningen i år. Är i Kanada tillfälligt hos några vänner som jag bor hos medan jag är arbetlös (får förmodligen jobb i Februari och jag kan knappt vänta). Har mått dåligt över tanken på att jag kommer få julklappar men inte ha råd att köpa julklappar till någon själv.
Igår blev jag ghostad av en kille som jag hade pratat med ett tag och det verkade gå bra och trots att han gillade mig och min personlighet och var så positiv så bara blev jag blockerad när han insåg att jag var kurvigare än vad han hade önskat trots att jag hade sagt det innan.
Och visst så varade det inte alls särskilt länge, men det kändes som att vi hade en genuin ”connection” och nu mår jag bara dåligt över det. Kommer ta en paus ifrån allt vad dejtande heter. Jag trodde att jag var redo efter ett par år som singel men att bli behandlad såhär igen är bara så inte värt det.
Jag känner mig också lite dum så föll för fina ord så himla fort.
Nej, 2023 blir året då jag fyller 34, får äntligen ett jobb igen och fortsätter jobba på mig själv.

Det var en random karl du aldrig träffat som ghostade dig var glad att det inte blev nåt. Du är på besök i Kanada passa på att upplev stället du är på och umgås med dina vänner. Istället för att ödsla tid på menlösa och oseriösa dejting appar där ghostning används flitigt

Tycker din inställning låter helrätt. Ett jobb du ser fram emot, lite tid utan dejtande för att verkligen ta hand om och fokusera på dig själv. Tror 2023 blir ett jättebra år för oss båda ? God Jul ?

FETT HÅR – HJÄLP! Min tonårsdotter har så problem med fett hår. Hon tvättar håret ca var tredje dag, men redan dag två är det fett. Hon har tunnt, fint hår. Någon som har tips på bra schampo och balsam så tar vi tacksamt emot tips!

https://www.yves-rocher.se/har/harvard/schampo/schampo-utan-sulfat-milt-200-ml/p/68777
Här har vi ett schampo med bra recensioner från Yves Rocher.

Tack snälla! Det är ju en djungel med produkter så guld värt att få tips.

Min dotter har fett hår. Hon vill helst tvätta håret med ett milt schampo varje dag för att det ska se och kännas bäst 🙂

Min dotter tycker att det är jobbigt att behöva tvätta håret ofta så hon vill helst kunna tvätta håret mer sällan, hon tar ibland torrschampo men gillar egentligen inte det heller.

Jag har ett lite konstigt tips men om hon är blond eller vill göra håret ljusare så är det toppen att bleka håret (hos frisör). Det torkar ut det lite (viktigt att fortsätta med balsam i topparna) så man slipper tvätta så ofta. Jag märker direkt när rötterna behöver blekas för det blir fettigt fort då. Men dumt tips om hon trivs med mörkt hår så klart…

Använd torrschampo mellan tvättarna! Funkar super.

Det beror på hur man tvättar det också. Masserar schampot in över HEEEEEELA skalpen, två gånger eller kör man lite slappt med pytteliten schampo bara? Det blir ju skillnad så klart.

Annars får hon kanske bara bita i det sura äpplet och tvätta det oftare. Tyvärr är det så med den hårtypen. Speciellt i tonåren.

I värsta fall finns det massor med tips på Youtube hur man stylar sitt feta hår för att det inte ska synas att det är fett. Kanske kan vara nåt?

Låter kanske knepigt men äppelcidervinäger istället för balsam gjorde underverk för mig. Luktar sådär när man applicerar men det sitter inte kvar när man sköljt ur. Här är en beskrivning på hur man gör, går inte i god för schampotipsen i texten för har inte provat.
https://derin.sporthalsa.se/2019/05/31/surskolj-haret-med-appelcidervinager-sa-har-gor-man/

Snart ska vi sätta barnen och sova, ta varsitt glas vin och byta julklappar ? en tradition sen första barnet var bebis 10 år sedan! ?
Hoppas alla haft en fin jul! ?

Som vanligt en skitjul med massor av bråk, vill gärna umgås med mina föräldrar men klarar verkligen inte av min bror och alla blir bara sura och spända i hans närhet

❤️❤️❤️ jag lider verkligen med alla som har det såhär. Kan du ta en promenad eller så? Så du får vara ifred – eller ringa och prata med någon?

Samma problem här fast med svärfar. Alla tassar på tå och är nervösa för rätt vad det är så blir han förbannad på någon.

Om det är någon tröst så är du inte ensam. Min syster är som ett svart hål som slukar all energi i hennes närhet. Kan bara minnas bråk och konflikter kring henne sen hon var runt 12 år, är idag närmare 30. Det har verkligen förstört så mycket.

Berätta mer

Samma fast på min mans sida. Såsjukt att behöva pusta ut att det blev en lugn och fin jul i år utan bråk. Så har jag aldrig haft det i min släkt, att konstant behöva ha en klump i magen från och med att man anländer tills att alla gått.

Suck, så svårt att behöva umgås med personer som man inte valt själv. Tycker det fanns rätt bra tips här:

https://www.google.com/amp/s/www.vice.com/amp/sv/article/pa5gjz/experter-om-hur-man-umgaas-med-slakten-i-jul-utan-att-bli-galen

Har ni span på något till mellandagsrean? Vad ska ni köpa? ☺️

Jag vill hitta en aktivitetsklocka då jag lyckats slarva bort den jag hade. Ngn som har tips kanske på en som är bra??

Jag är nöjd med min fitbit. Om man inte nödvändigtvis ska ha nyaste så kostar dom bara typ 700-800. Billigare på rean, så klart.

Garmin. Tycker de är skitbra.

Apple Watch SE

Ett våffeljärn!

Köpte en dator redan igår på ”mellandagsrean” för jag ska plugga och min gamla är såååå långsam och gammal.

Näst på tur är sminkborstar och löparkläder, brukar alltid passa på att köpa löparkläder när det är rea. Jag behöver liksom inte senaste modet i spåret.

Brukar aldrig shoppa så på mellandagsrean heller egentligen, men nu är mina sminkborstar trötta, gamla och äckliga, och jag behöver lite nya kläder att träna/springa i, särskilt som är bra i kylan.

underkläder

Herregud. Nästa jul hoppas jag vid Gud att jag är skild, har brutit med mina föräldrar och syskon, och enbart firar med mina små barn.

Min julafton har varit fruktansvärd och nu har jag nattat barnen och ska gå ned och slänga ut resterande ”gäster”.

Hoppas att jag och barnen aldrig ska behöva uppleva en så stressig, konfliktfylld och ojämställd julafton igen.

Vad tråkigt att höra, skickar kärlek ❤️

.nästa jul vill jag vara med familjen i Thailand.

Har någon tips på bra familjehotell?

Var är bäst att bo?

Ett väldigt konstigt svar till någon som berättar om sin jobbiga situation.

Nej herregud det är meningen som ett nytt ämne ju!

Hoppas jag med för din skull ❤️

Vill du berätta vad som har varit fruktansvärt?

Det har varit helt och hållet mitt ansvar att fixa julen. Jag har köpt alla julklappar till barnen, handlat och lagat all julmat, städat hemmet, pyntat etc.

Detta med alltid minst ett barn närvarande.

I veckan kom mina släktingar ner och då ska det servas måltider även till dem (utöver barnen) och serveras ingen mat sitter de på varsin stol (med varsin mobil i handen) och kläcker ur sig att de: ”Minsann är lite hungriga och att det vore gott med mat”.

Den här veckan har jag snittat 3-4 timmars (ej sammanhängande pga min bebis) sömn per natt och jag är så slut.

Så när min äldsta var övertrött i kväll, efter julklappsutdelning och en dag i högt tempo, så meddelade jag att vi nu borstar tänderna och går och läser de nya julklappsböckerna. Barnet (som redan var ledset pga övertrött) gråter och säger att hen inte vill, varpå ”hjälten” mormor rycker upp barnet i famnen och (oerhört dramatiskt) omfamnar och säger: ”Men SNÄLLA Eila, låt henom stanna! SNÄLLA Eila”

Och hon säger det på ett sätt som om jag sagt: ”Nu går vi upp på rummet och tar fram livremmen, så ska du få se på stryk!” till barnet.

Det är ett axplock, hela relationen till min man och familj är, sedan långt innan, oerhört komplex och tyvärr är det ofta en stämning av konflikt i luften och att alla går som på nålar.

Nåväl, nu ska jag inte tråka ut er – jag hoppas att ni alla haft en fin jul och att vi som inte haft det orkar ta nya tag i morgon ?

Herregud ?Vilken vuxen beter sig ens så? Tror dom du driver ett hotel? Om dom gör det kan du gott skicka räkning. 1000kr/skalle/dag. Minst!!!

När gästerna kommer ska man bli avlastad. Alla hjälps åt och ser till att det blir trevligt och bra, för alla. Det du beskriver är rena igiel-festen. Mooochers! Blir ledsen för din skull men glad att du tänker på att rädda dig själv och dina barn. Någonstans får det ju verkligen räcka! Hoppas du får ett gott nytt år ❤️

Tycke helt ärligt att du ska visa det här klippet som nåt ”roligt” och sen får du se om de fattar hinten? ?
https://m.youtube.com/watch?v=WH8CyWgCY6U&t=311s

Men din stackare ❤
Min man säger varje år ”varför blir du så stressad och trött av julen? Det är ju bara mysigt!” Ja det skulle jag också tycka om jag kom ner på julaftons morgon och allt är dekorerat, handlat, inslaget och klart!
Slipper tack och lov övernattande gäster

Tror ni det är slut mellan bingo och Julia?

Nej verkligen inte. Julia ville nog bar fira jul med sin familj i Marbella istället för med BinKat’s moderna familj?

Har någon provat Hickaps borstar i travel size och har något att säga om dem? Hickap verkar bra men jag har heller aldrig sett någon använda den lilla modellen.

Jag och min man brukar inte köpa julklappar till varandra, men i år hade han helt utan anledning köpt en julklapp till mig. Inget stort, men överraskningen gjorde mig glad, särskilt som vi det senaste året haft det rätt knackigt. ❤️

va kallt de har det i amerika nu

Hej kiwin!
Men vad gullig du är tack ?
Har inte varit lätt, ärligt talat mycket ångest att sluta dieta för min del. Så svårt att inte ta till ångestdämpningen av att räkna kalorier eller hoppa på en diet när kroppsmissnöjet spökat. Men känns verkligen som jag är på rätt väg, inte primärt för vikten utan för psykiska välmåendet. Stort plus också att det går att ha chips och godis (och vin ?) hemma och äta lite lagom vid sug, att det inte är förbjudet gör att jag knappt bryr mig om det längre.
Tack och god jul ?

Fin bild. THK är en söt knubbis.