Öppet Spår

God jul och god fortsättning, hälsningar hela Sveriges cyberpolis! 

??????‍♀️????

453 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Jag och mitt ex har hittat tillbaka till varandra efter en längre tid isär, då vi båda två haft andra relationer. Har någon här erfarenhet av liknande? Jag anstränger mig såklart för att bygga på något nytt men har det tufft när det känns som att magin vi hade är borta. För att det funnits andra, som delat samma stunder och samma situationer, under tiden vi varit isär. Hade varit förlösande att få höra om det finns andra som varit i samma sits, och att det faktiskt kan bli bra igen.

      Ex är ex av en anledning.

        Precis, varför inte bara släppa taget. Finns 8 miljarder människor på denna planet.

        Fast det finns ju saker som kan vara en anledning för uppbrott men kan förändras. Typ att man bor långt ifrån varandra, att någon inte vill ha barn men ångrar sig, att någon behöver resa massor i jobbet men byter tjänst, att någon mått väldigt dåligt men blivit frisk osv osv.

      Vet inte. Men det beror väl mycket på varför det tog slut. Kan man inte , med tiden, släppa tankarna på att ens partner vart ihop med någon annan och delat fina liknande stunder så blir det nog svårt tyvärr.

      Jag har varit i samma sits. Vi var tillsammans i fem år, sedan inte tillsammans i fem år. Och nu har vi varit tillsammans igen i fem år ?

        Har du kunnat släppa vad ditt ex gjort under tiden ni inte var ihop direkt, eller hur har känslorna utvecklats första tiden efter att ni blivit ihop igen? Var det sådär romantiskt och problemfritt i början av omgång 2, så att säga?

          Jag har släppt det ja. Men vi hade en väldigt bra relation under tiden vi inte var ett par också, och det tror jag har varit avgörande. Vi pratade i princip dagligen trots att vi båda hade andra relationer. Det var ju inte samma nykära grej under period två, det känns som att det bara kan vara en gång per relation. Men vi har det superbra, gifta och har flera barn.

            Kan lägga till att vi aldrig pratar om den tiden som var när vi inte var ett par. Alltså aldrig. Främst för att vi båda mådde dåligt under den perioden.

      Vet flera som gått tillbaka till första kärleken och där det varit något magiskt och fint. Jag tror det går. ❤️

      En familjemedlem hade sin livs kärlek så. Det fanns alltid sår… men det var ju hens livs kärlek, tills döden skiljde dem åt.

        Ledsen men jag har varit i samma situation och glöm det där. Dödsdömt på förhand. Trollar du?

      Men är inte det samma som att inte kunna acceptera att ens partner haft en relation innan ens? Oavsett om det är mellan eller innan. Tänker att allt handlar om att man inte faktiskt var tillsammans.

      Vad är anledningen att ni hittat tillbaka till varandra igen? Du skriver att magin saknas, tror det är vanligt efter att man varit tillsammans ett tag (även om ni gjort slut emellan). Men om du älskar personen så tänker jag att det är bäst att fokusera på den känslan?
      Och håller med ovan att relationer ni haft under perioden det var slut är ju liknande relationer man haft innan man träffades.
      Tänker att ni ändå hittat tillbaka av en anledning och då är det vad ni ska bygga på. Inte hur relationen var innan eller vad som hände när det var slut.

      Har några kompisar som var par i några år, var isär i några år och sen hittade varandra igen. Nu har de varit tillsammans i 7 år sen dess, är gifta och har 2 barn. Så det kan funka men beror nog mycket på varför man gjorde slut första gången.

      Du säger att ni hittat tillbaka till varann. Men magin är borta??? Då har ni väl inte hittat tillbaka?

      Tänk såhär; ditt ex har delat stunder med andra under tiden ni varit isär, men valt att bli ihop med dig igen. (Och du har valt likadant fast tvärtom då alltså.) Ni har VALT varandra framför de personer ni var med under tiden isär. Den magin är väl kanske den starkaste av all magi? <3

    Ni som har varit deprimerade, haft ångest eller liknande. Har ni börjat träna och verkligen känt att det har hjälpt?

      Ja!

      Jag har aldrig fått en diagnos och aldrig behövt ta mediciner eller så. Men jag kan ha nära till att bli nedstämd/orolig och grubbla över saker och känna mig otillräcklig. Perioder då jag tränar och rör på mig regelbundet mår jag väldigt bra och är glad och pigg och framåt. Om det går flera veckor eller tom månader utan regelbunden träning så känner jag att jag mår sämre och sämre psykiskt.

      Jag har varit deprimerad och senare utmattad med med mkt ångest. Ibland hjälper konditionsträning men ofta kan en löptur göra mer skada än nytta. Styrketräning mår jag böst av men har jag haft mkt ångest så orkar kroppen inte lika mkt och just nu försöker jag få in mer promenader i mitt liv. Tyvärr hjälper de mer för stunden.

      Jag kan inte säga att enbart träning hjälpt, däremot hjälper det mig mycket att ha sunda varsagsrutiner. Äta regelbundet, lägga mig i tid, gå upp i tid, motionera regelbundet… Att överlag ta hand om mig själv verkar minska risken för mig att igen drabbas av depression och ångest.

      Ja det hjälpte mig en gång, men det hjälper inte direkt nu. Så det är väl flera faktorer inblandade. Jag önskar jag kunde hitta den där glädjen jag fann i att träna då.

      Ja. Faktiskt.
      Inte regelbunden träning efter schema. Men jag är ute och går i skogen oftare, springer ibland och tränar styrka inomhus ibland.
      Jag går också oftare hem från centrum, och springer korta sträckor till buss och tåg, från att mest sitta still inomhus. Jag kan också välja att gå av en busshållplats längre från mitt hem för att få in en kort promenad.

      Jag har inga fasta rutiner, men jag märker att ju mer jag rör på mig, desto bättre mår jag. 🙂 Ska försöka fokusera mer på att öka träning och att tänka på att minska onyttig mat.

      Skulle inte säga jag är deprimerad men jag är surmulen och mår rätt dåligt till och från och har lätt för att vara ledsen. Men jag har börja styrketräna och mitt humör är mindre deppigt och jag har inget sug för sötsaker utan äter hellre mat eller bara ingenting/är nöjd på kvällen. Förut var jag alltid sugen på något sött på kvällarna.

      Jag tror att det beror på intensiteten i hur dåligt man mår. Vid lättare nedstämdhet så tycker jag att det kan hjälpa (som flera här ovan har beskrivit). Vid depression när den har diagnostiserats av psykolog så mår jag oftast så dåligt att ens en promenad är en stor bedrift. Samma vid stark ångest, och då kan det även bli värre eftersom man anstränger kroppen och det kan kroppen tolka som att den utsätts för ännu fler stressmoment (hög puls är ju vanligt vid ångest t.ex., och då får träning motsatt effekt). Men jag tror att träning kan verka förebyggande, för att upprätthålla sunda vanor och få kroppen att må bra i grunden.

        +1
        Upplever samma sak.

      Det är det enda som hjälpt mig.

      Ja verkligen. Men när jag var som mest deprimerad var det en så sjukt stor prestation att bara ta mig ut så då siktade jag på 15 min dagsljus om dagen. Orkade jag röra mig hela den tiden var det en stor vinst. När depressionen blev mildare blev det längre promenader och löpning, men jag fick vara noga med att känna efter när pulsökningen var ångesttriggande eller lugnande.

      behövde till sist medicineras men träningen har absolut hjälp mig mycket, inte minst för att inte helt isolera mig hemma.

      Nej inte ens lite. Hjälper mer att ligga i låst i ett rum och undvika omvärlden.

      Ja!! Träna är som antitesen till depressionens motor, därför är det ASbra att göra det i botande syfte. Det kommer funka! Om det så börjar med en promenad runt kvarteret.

      Promenader är något som verkligen har hjälpt mig i de perioder när jag haft överväldigande ångest och varit nedstämd/deprimerad. Är rätt säker på att promenaderna var det som hjälpte mig att börja må bättre igen.

        Lyssnar du på någon podcast samtidigt då eller nåt? Jag grubblar och funderar så mycket när jag är ensam.

      Ja! Det som hjälp mig mest helt klart. Har kämpat med återkommande depressioner och GAD sedan tonåren. Joggar lite varannan dag och det har gjort så mycket för mitt mående. Promenad annars mycket och yogar en eller ett par gånger k veckan. Att gymma har dock aldrig hjälpt mig på något sätt. Min kropp blir stressad av hård styrketräning tror jag.

    Tror inte vi får skriva om detta. En tidigare tråd om detta raderades förut trots att kommentarerna var sakliga och (vad jag kan minnas) inga namn direkt nämndes.

      Ah ok det kan jag ändå förstå! Men är nyfiken på vilken podden är, för vem sitter ändå i ett publikt forum och säger sånt….

      Men får man inte ens skriva vilken podd det gäller? Poddar finns ju för alla att lyssna på. Tänker på när Nicole och Tulli pratade om Filippas graviditet på ett elakt sätt, det diskuterades massor..

        Vet ej. Minns bara att den tråden hade en huvuddiskussion om själva konceptet ”vad man delar med sig av på sociala medier” och en hel del vettiga intressanta kommentarer som egentligen inte hade direkt med personen att göra. Ändå raderades hela tråden.

          Tycker det är så trist när det händer! Vissa av oss lägger faktiskt tid och tanke på våra kommentarer. Fattar att rent hat och elakhet tas bort men annars är långa diskussioner här oroligt intressanta och lärorika. Lite respektlöst att ta bort de riktigt bra och långa, tycker jag….

            Japp. Och att det blir lite dubbelmoral på nåt sätt. Vissa influencer får man nästan skriva rakt ut personangrepp mot och ”mobba” med namn. Men en diskussion som grundar sig i en sån sak (som självklart är en känslig sak!) men ändå blir mer generell och ändå saklig (utifrån hur jag minns den och de kommentarer jag hann läsa) raderas helt. Man får ju ha i åtanke också att personen själv hade gjort inlägg om det offentligt, så censuren blir lite skev tycker jag.

              Eller så skaffar du dig vettiga intressen på fritiden?

                Kan väl både ha vettiga fritidsintressen och en åsikt i denna fråga?

              Återigen, det handlar inte om vad någon tycker och tänker om olika personer etc utan vad de som står bakom Camilla (redaktionen) anser kan ligga till grund för en förtals-anmälan. Move on

                Fast där har du lite fel för den tråden hade verkligen ingen högre förtalsrisk än någon annan tråd här inne.. Det var ju att c ansåg att vi ej fick prata om nåt som hade med den influencern att göra pga det som hade hänt.

      Får man inte skriva det?? Enligt vem då? Gud? Regeringen? ? vad fan är det för trams? Såklart ska det kunna skrivas ut. Herregud för denna jävla samtid där allt ska styras o ”godkännas” , det ska triggervarnas , allt ska rullas in i bubbelplast.

      Det nämndes kika igen

    Jag funderar på vad som är ”meningen med livet” eller kanske snarare vad är meningen i ens vardag. Vad är det för er?
    Jag har ,tyvärr, alltid varit duktig på att förminska allt jag gör och därmed inte låtit det få ta plats ordentligt. Ex så lägger jag tid på ett fritidsintresse får jag dåligt samvete för att jag inte ”bygger något långvarigt” utan mer leker runt. Och leka runt o vara spontan är jag skitdålig på. Jobbar jag mkt får jag dåligt samvete för att jag prioriterar karriären o inte saker som är viktigt, typ relationer. Vet inte vad jag vill få ut mer än att höra hur era tankar går.

      Jag tänker att man kanske inte måste ha en ”stor” mening med livet. Jag vill gärna använda mitt liv till att testa olika saker, se nya platser, utveckla olika intressen. Att inte alltid ha ett enda stort mål att jobba mot, utan att få lunka på i en skön takt emellanåt och göra lite vad som faller mig in. ?

      Jag är också lite på det viset, har svårt att vara snäll mot mig själv och tycker alltid jag borde vara mer produktiv.
      Jag tänker att livet går ut på att uppleva och lära sig och förstå saker och ting. Men jag är rätt andligt lagd och tror vi har en själ som reinkarneras… Fattar att alla inte tror det. Men trots min andlighet kan jag känna mig väldigt lost med vad jag verkligen vill i livet och vad som spelar mest roll så att säga. Avundas verkligen de som redan som barn vet att de vill bli hjärnforskare eller astronaut eller annat specifikt. Måste kännas skönt att ha en så tydlig riktning.

        Hej! Jag tror att meningen med livet finns i det lilla. Och att det går att hitta om man vet svaret på frågan ”vad är viktigt för mig?” när jag lever i enlighet med svaret på den frågan (oavsett normer, vad andra tycker/säger osv) då kan jag uppleva meningsfullhet. När jag har stark skam/skuldproduktion är det dock svårt att hitta det verkliga svaret på den frågan för då kommer” borde” hela tiden och är ivägen. Då kan det vara så att man först behöver öva sig på att hantera skammen och skulden och alla borden så att de inte står ivägen.

          Jag tror vi lever i ett samhälle som kräver så mycket av oss att många känner sig otillräckliga. Man ”ska” utbilda sig, resa över hela jorden, rädda miljön, ha en bra karriär, vara snygg och smal, ha ett förhållande, köpa fint hus, ha 2 barn och samtidigt vara glad och tacksam jämt. Det går inte ihop. Och om man tycker om att typ läsa deckare och sticka vantar så ses man som tråkig och ifrågasätter ofta sig själv ”varför vill jag inte surfa med hajar i Sydafrika?” typ… 😉

          Men egentligen tror jag också de små sakerna är det viktiga. Ens relationer man bygger hela livet, att man utvecklas i sitt inre, lär känna sig själv (övervinner skuld och skam som du skriver) osv… Och ja att man lägger tid på det man gillar oavsett om det är läsa deckare eller springa maraton på mount everest… Men det är lätt att dras med i andras hets.

            Bra relationer är det viktigaste, tycker jag. Det underlättar om du är snäll, då kan man ha relationer med andra tills döden skiljer er åt. Bokstavligen.

      Skit i allt jobbigt och bara lev! Om 100 år är vi alla döda så då spelar det ändå ingen roll vad man gjorde nu.

        Nja, hur du lever ditt liv påverkar dina närmsta anhöriga., barn barnbarn. Lev ditt liv så du inte gör andra illa.

          Nej jag säger också LEV PÅ! Varför skulle man leva för att bry sig om vad som sker efter man är död!?
          Man har ett liv och det levs inte för anhöriga

            Nja. Många skulle nog föredra att själva dö knall fall än att en när&kär skulle få ett kasst liv.

      Undrar verkligen jag med. Jag kommer aldrig förstå meningen med livet när vi alla måste dö – sådan bortkastad tid på att bygga relationer och arbeta och sedan måste vi lämna det och försvinna härifrån. Vem har ens bestämt det här? Varför kan vi inte få leva för evigt?

      Förlåt för deppigt svar vilket inte vad det du ville ha men har samma funderingar som du.

        Har du sett The Good Place? Tycker den besvarar ganska bra, på ett sjukt roligt sätt, varför vi inte bör leva för evigt. 😉

        Känner snarare att vår begränsade livslängd gör tiden värdefull och meningsfylld, hade man haft hur mycket som helst av den så hade allt iaf för mig börjat kännas poänglöst, tråkigt och repetitivt efter ett tag. Att jag kommer att glömmas bort ganska fort efter min död (kommer sörjas av anhöriga men kommer inte stå i någon historiebok) stör mig inte, det ger mig snarare frihet att leva som jag vill. För i slutändan står det inte och faller med mig, jorden kommer fortsätta snurra som vanligt oavsett.

        Jag brukar jämföra min ålder med universums(ca 14 miljarder år). Vår existens är bara en milisekund i det stora hela och bara det faktum att alla vi existerar och möts under samma ”blipp” är en sjukt häftig grej i sig tycker jag.

        Vissa kanske tycker att det känns jobbigt/stressigt att tänka på, men jag känner tacksamhet istället. Nu när man ändå är här så kan man ju lika gärna njuta av den lilla tid man fått.

          Att tänka så tycker jag gör att min lilla existens i det stora hela känns fullständigt meningslös.

            Men din existens är ju värdefull för DIG och för dina nära och kära. De erfarenheter och kunskaper vi lämnar efter oss blir vårt arv till nya generationer i ett evigt kretslopp. På så vis är vi alla sammanlänkade. Vad mer kan vi kräva av livets mening?

              Nja. För mina ”nära och kära” (har dock knappt några) är inte min existens särskilt värdefull. Nog inte för mig själv heller. Och definitivt inte för universum.

        Bestämt och bestämt, det är ju naturens gång. Finns det inget värde i nåt bara för att det en gång tar slut? Njut här och nu, medan du kan.

        Samma här. Känna så meningslöst. Jag vill bara ta mig i genom skiten…

      Jag tror inte att det finns någon färdig mening utan att du själv måste hitta meningen med just ditt liv. Vad som känns viktigt för dig, vad som gör att du mår bra och känner dig levande. För mig är det löpträning, äta god mat, läsa böcker, naturen och att upptäcka nya platser. Och förhoppningsvis längre fram att träffa en skitsnygg och intelligent kille med långt hår och skägg. Så tror jag. ✌️

        Åk till Södermalm! Där kryllar det av långhåriga smarta killar!

          Tack för tipset! ?

          (Är inte anonym ovan) Gav Södermalmskillar en chans när jag flyttade till sthlm pga gillade estetiken men många är så outhärdliga? T ex fick på en dejt förklarat för mig hur det är att vara kvinna för han hade läst någon bok om feministik teori, en annan lajvade fattig arbetare trots att hans föräldrar köpt honom en bostadsrätt i innerstan.

            Stockholmare

              Nja, är tillsammans och bor med en stockholmare nu så det är verkligen inte så att alla är så, de flesta är folk som folk är mest. Det är mer den klicken som tyvärr stämmer hyfsat in på en del utav fördomarna om dom.

              Men sluta med det här, Stockholmare är inte ens samma typ av människa om du rör dig från Södermalm till Vasastan. De flesta av oss är helt vanliga människor, kanske lite mindre fördomsfulla än er som säger sånt här då 🙂

            (Jag är anonym ovan, som söker killar med långt hår och skägg) – Haha, kände direkt av svaret jag fick ovan: ”Nej tack, vill inte ha en söder-kis”. ? Jag är mer ute efter typ en autist i någon förort som lyssnar på metal och funderar kring existentiella frågor.

              Ifall du är i sthlm: Fredagsmangel i Järfälla! Där finns sådana.

                Nice, tack! ?

              IT-killar är en underskattat pool att leta bra män i!

                Datanördar är absolut välkommet, sålänge de har långt hår och skägg. ?

        Börja spring ultra, där har alla killar långt hår och skägg.
        Plus att de gillar att springa ?

          Bra tips, tack! ?

      Jag behöver gå in i något 100% för att inte må dåligt och få panikångest. Nu är meningen med livet min 2 åring. Men innan så va de hästar. Det tog ca 4-5h varje dag att vara i stallet, och det gav mig verkligen ro i själen. Hoppas kunna ta upp de igen när mitt barn är äldre och jag kan lägga all tid och alla pengar på hästar ☺️ jag saknar det och har provat men orkar inte på samma sätt just nu så jag väntar tills jag kan ge 1000% igen ?

      forskning är livet, att försöka förstå något eller göra det bättre, som solceller

      För mig är meningen med livet att ha kul och skönt samt meningsfulla relationer, kärlek.

      Något som verkligen gjort mig lyckligare är att se meningen i de små sakerna. Gör saker du mår bra av! En promenad, tända ljus, träningspass, en fika, se en serie osv osv. Jag mår tex bra av att träffa grannar/vänner/familj, att mysa hemma, ta hand om min hy/hår, städa/organisera, vara ute i skogen mm. Det är meningen med mitt liv helt enkelt: jag fyller det med saker jag mår bra av.

    Redan juldag oj det har gått fort. Ska kolla rean i morgon. Behöver ny morgonrock och varmt syntettäcke. Hoppas ni har det bra. ?

      Jag köpte Mass Effect Legendary Edition på Steam – 75% rea. Bästa rean någonsin!

    ”Ge mig lite kärlek på detta inlägget ❤️” måste va influensers mest använda kommentar ?

      Vilket härligt nick. Jag blev sugen på morötter!

        ? med dipp är bäst!

    Varför raderas alltid deras trådar? Är de själva här inne och läser?

      Förra gången det raderades var det väl när en persons barn precis gått bort, så det är en annan grej tkr jag

        Aha trodde man menade de som var igår för då kom dessa två på tal också. Att någon förlorar sitt barn förstår jag att det tas bort.

      Vissa mindre influencers tror jag kontaktar Cam med krokodiltårar i högsta hugg om någon i kommentarerna kritiserar dem. Märks på typ Hanna T och Hanna som stavar med två H… Konstigt för de verkar ju gilla att få följare och uppmärksamhet i andra situationer.

    Det här med att lägga föräldraledighet över jul och nyår är en het potatis. Jag jobbar på sjukhus och vi har ett rullande storhelgsschema som innebär att man jobbar var tredje jul. Jag har småbarn men lägger aldrig föräldradagar på just julafton eller nyårsafton, däremot lägger jag lite i mellandagarna för att ge barnen lite längre ledighet. De flesta av oss med barn är schyssta mot varandra, vi har ju alla trots allt valt att arbeta på en avdelning som har öppet 24/7. Men vi har en kollega som i flera år lagt föräldraledigt över både jul och nyår samt alla mellandagar. Nu i år var första året som hon inte längre har dagar kvar och hon åkte då på att jobba julaftons kväll. Och jäklar vilket sur och gnällig bitch hon har varit sedan schemat lagts. Efter varje pass med henne är man helt slut av att lyssna på hennes gnäll och offersnack. Vad är det för fel på vissa människor? Som att inte alla hennes kollegor har jobbat storhelger i flera år medan hon glatt tagit långledigt. Idag sa jag till slut till henne att om hon nu störs såna att jobba på jul så kanske hon borde söka sig vidare, till typ vårdcentral eller mottagning. Det togs inte emot väl…. Aja vet inte riktigt vad jag vill med detta. Mest kräka av mig lite. Så trött på folk som ska utmåla sig till offer.

      Åh vilken självisk jävel! Fattar att du är less. :/ Viss solidaritet med kollegor tycker jag är ett måste. Man kan inte bara ta och ta men aldrig ge…

      Superbra sagt. Både för din egen mentala hälsas skull och för hennes reality check. Man kan inte bara ta emot folks gnäll utan ände. Du är inte hennes slasktratt! Hon njuter säkert (omedvetet) av sin offerkofta så den lär inte tas av i första taget, men inte är det din sak att dadda en vuxen kollega som hakat upp sig. Åter igen, bra att du sade ifrån ?? God Jul ??

      Känner igen det där… jobbar inte inom vården men i annan verksamhet som har öppet mycket och även röda dagar. Jobbar man så behöver man liksom köpa det, annars får man söka sig vidare till jobb med ”kontorstider”. Även om arbetsgivaren kan underlätta för småbarnsföräldrar så behöver man ändå köpa grundprinciperna på jobbet.

      Har också barn.

      Oj vad jag håller med! På mitt jobb jobbar vi varannan, dvs jul ett år, nyår ett år. Vissa lyckas alltid slippa jobba jul pga att de söker semester eller FL. Jag hade säkert gjort samma med FL om jag hade barn men då lämnas oftast vi barnlösa att täcka kvällen, då föräldrarna hellre jobbar dag eller natt.

      Helt rätt! Vissa saknar självinsikt totalt och kan gnälla över att behöva jobba helg eller kväll inför andra som gör det hela tiden. Även om du har barn och man behöver man ju inte umgås varje kväll eller helg och vill man absolut det, välj jobb med sådana tider!

        Lite OT men apropå att sakna självinsikt:

        Min syster är forskare och har en kollega som verkligen tar för sig vid tårta, fika etc. Vi snackar 3-4 tårtbitar, bullar etc. Eftersom det inte räcker till alla när den här tjejen plockar 1/4 av en tolvbitarstårta har dom försökt lite trix för att få henne att fatta.

        Trix 1: Låta alla ta en bulle före henne och låta henne få den sista. Funkade första gången. 2:a gången hoppade hon före i kön och tog två ?

        Trix 2: Säga något i stil med att ”åh vilken god tårta, synd att man bara kunde ta en bit för att det ska räcka till alla”, Hennes svar: ”Jag ser alltid till att komma först när det är tårta så jag vet att det alltid räcker till mig. Älskar verkligen tårta”

        Trix 3: Ställa fram färdiga portioner på assietter till alla. Funkade en gång. Sedan inte då hon snabbt noterade att några kollegor pratat om att hålla vikten på lunchen, så dom äter borde ju inte äta tårta oavsett. Mer tårta till mig mao ?

        I min bok är hon inte ens jobbig längre, bara legendarisk. Men syrran sliter sitt hår. Tror vissa självinsikt helt enkelt är selektiv ???

          Alltså… säkert skitirriterande för hennes kollegor men SOM jag skrattade nu! Hon låter ju nästan som en karikatyr. Hur gammal är människan? ?

            Runt 50 tror jag. Liten nätt kvinna. Väldigt lugn, trevlig och hjälpsam i alla andra sammanhang. En av dom mest seniora forskarna på bolaget. Tycker hon borde få en helt egen tårta nästa gång. Syrran håller inte med ??

              precis, köp mer tårta! Saken är löst!!

              Haha men gud vad lustigt på något sätt?! Den generationen är ju annars ökänd för att gasta om hur ”syndigt” det är att äta något sött.?

          Vad hände med att prata med folk direkt? Är de så fega att de inte vågar det så får de väl leva med att hon beter sig sådär. Herregud.

            Inte heller helt normalt att en vuxen människa beter sig som hon, på sin arbetsplats. Står det en 12 bitars tårta i ett personalrum till ett helt arbetslag så är det väl sjävklart att inte ta fyra bitar??? Herregud till och med min fyraåring skulle fatta det.

              Verkligen inte, men då får de ju säga till henne om hon inte fattar det själv.

          Haha åh, borde tycka att hon är fruktansvärt irriterande men kan inte låta bli att respektera skamlösheten.

          Haha, blev också så glad av att läsa detta. Menar absolut inte att man ska äta mer än man orkar/är sugen på, men wow vilken befrielse att (inför alla kollegor dessutom) våga ta mer fika om man vill ha ❤️ I synnerhet som kvinna.

            Absolut befriande med nån som stående att man gillar fika istället för att kokettera. Men inte speciellt snyggt att bara ta mer om man vill ha om det innebär att andra då blir utan.

              Ingen blir egentligen utan då alla andra är så finkänsliga att dom tar halva bullar/tårtbitar för att det ska räcka laget runt ?

                Om de tar en vanlig bit så folk blir utan så beställs nog mer tårta nästa gång. Livet är för kort för att bråka om tårta.

          Om det är tårta på mitt jobb blir alltid en liten bit med marsipanrosen på kvar till sist, ingen vill liksom verka girig och roffa åt sig den men känner mig inspirerad nu så nästa gång det är tårtdags ska jag ta rosen direkt.

            Rosen ryker så fort tårtäskaren gör entré kan jag meddela. Så pass att dom slutat köpa tårta med ros på födelsedagar för meningen är ju att den som fyller år ska få rosen. Så nu blir det inte ros till någon utan text, mönster etc på tårtan istället. Konflikträdslan är på en annan nivå i forskarvärlden ?

              Aldrig hört att den som fyller år ska få rosen. Verkligen inte alla som gillar marsipan ju.

              Haha jag är forskare och upplever inte sådan konflikträdsla. I min bransch är folk vana att ge och ta kritik. Det är liksom en del av ens yrke ju. Det är raka rör och inget tjafs. Inte ens om tårta.

          Oh gud nu får jag lite dåligt samvete för jag känner mig så sjukt träffad här. Jag tar gärna två kakor eller tre om ingen vill ha den sista som blir över… ? Jag är lite av slaskhinken på mitt jobb, om det är fika över och alla glor på mig och räcker fram fatet. ”Ta du, vi vet att du vill”.
          Men jag sköter mig alltid och ser till att alla får. Jag börjar faktiskt med att bara ta en kaka eller bulle/tårtbit. Sen när alla fikat klart så frågar jag om jag får ta en till, oftast behöver jag inte ens fråga för de har ställt fatet hos mig ?

          //Slaskhinken

            ❤️ Rätt gjort. Avskyr att den sista biten så ofta hamnar i soporna för att ingen vågar ta.

          Roligt ändå med en person som njuter av fika.

          Många hoppar över på mitt jobb. Bantar, är sockerfria i träningsperiod osv…….

      Jag tänkte på er i dagarna. Ni som alltid har jour och jobbar, alltid finns där när man behöver er, oavsett tid på dygnet eller dag på året.

      Jag är så oerhört tacksam över att ni gör detta, ni är fantastiska!!

        Ja heja heja! <3

      Alltså praise be ???? Har haft samma var jag än jobbat. I somras hade vi en väldigt ansträngd situation med bemanning och chefen påpekade att man måste kunna visa att man har FL-dagar att ta ut eftersom så många lägger FL på de mest attraktiva semesterveckorna. Aldrig sett så många kränkta upprörda föräldrar. Gud förbjude att de inte skulle få sina sju veckors ledigt!! Jag tänkte mest, om man inte har dagar kvar så kan man väl inte ta ut FL? O är också så trött på att alltid få vara den som täcker upp ALLA röda dagar och att aldrig få den semester jag önskar pga dessa föräldraledigheter.

        Kan man ta ut FL utan att ha dagar kvar? Jag fattar ingenting. Hur funkar det?

          Man har rätt att ta ut obetald föräldraledighet fram till barnet är 18 månader ?

          Du säger till jobbet att du är föräldrarledig men begär inte ut nån F-ledighet från försäkringskassan. Så personen i fråga blir utan betalning.

            En djungel det här ??

            Men det är väl ändå inte tillåtet?

              Nä men folk vabbar med friska barn också ??‍♀️

                Borde vara skäl för uppsägning! Både att ta ut föräldraledigt utan att registrera det, och att vabba friska barn.

                  Föräldrar är visst sneaky som fan… Viste inte ens att allt detta var möjligt ?

                    Haha ? har själv aldrig vabbat friska barn men har flera bekanta som berättat att de gör så, för att dem själva är lite trötta.

                    Är väl svårt för arbetsgivaren att bevisa detta. Sverige har ganska generösa vabregler, alltså hur mycket man kan vabba innan det blir ett ?️

                      Haha, om jag var trött skulle jag aldrig vabba med friska barn ? Är betydligt lugnare (även vid stressiga perioder) att vara bland vuxna på jobbet.

                      (Obs: Ovan sagt med glimten i ögat, älskar mina barn och att vara med dem, men att ”låtsas-vabba” tror jag inte gynnar någon)

                      Trodde det mest gnälls på föräldrar som vabbar för lite? Alltså att det verkar drälla av sjuka barn i förskolorna för att föräldrarna vill gå och jobba. Där ser man!

                    På sambons jobb sa t.o.m hans chef att han skulle ta (obetald) föräldraledighet nu under jul/nyår för att vara säker på att få den beviljad (han jobbar som konsult och arbetar med företagsfakturering men har andra uppdrag som bl.a support som alltid behöver bemanning)

                    Var inga konstigheter tyckte hans chef att ta föräldraledigt utan betalning. Men är ju såklart annorlunda tänk hos statliga eller kommunala arbetsplatser…

              Jag kan ha fel men får för mig att det är tillåtet dock får man ju själv ”lida” för att man blir utan inkomst de dagarna…?

                Tänker också att det inte är olagligt. Moraliskt är det en annan femma såklart.

                  En medarbetare med barn under 18 månader har rätt att vara helt ledig från sitt arbete, utan krav på att ta ut föräldrapenning från Försäkringskassan

                    Min kollegor barn är långt över 18 månader.

                    Är inte risken att man förlorar sgi? När barnet är över ett år har jag för mig man måste ta ut dagar eller jobba så det blir en 100% tjänst.

                    Men blir ju utan lön………

                    Som obetald semester eller tjänstledigt utan lön.

                  Det trista är väl att det blir en klassfråga vem som kan vara hemma mest med sina barn. :/

                    Så alla ska ha det lika dåligt för att det ska vara rättvist och bra? Nä, jag har prioriterat att komma in på och slutföra en utbildning som leder till jobb med en lön där jag har råd att gå ned i tid. Ska jag inte få göra det för att någon annan som inte tjänar lika bra inte kan göra det? Det finns val här i livet som leder till olika livsstil.

                      Jag talar om barnen här, deras rätt till att få vara med sina föräldrar. Jag tycker det skaver lite att Märtas föräldrar kan ta ut 10 FL-dagar första året, spara dem till senare och glassa på i flera år med dem. Medan Annas föräldrar smäller alla FL-dagar på 1,5 år för att de inte får ihop ekonomin på annat vis och sedan har svårt att pussla ihop ledighet med bara semesterdagar framöver. Säger inte att alla ska ha det skit bara för att få det rättvist. Men trist är det. Enligt mig.

      Helt rätt att säga ifrån tycker jag!

      Innan jag fick barn störde jag mig så otroligt mycket på alla föräldrar som alltid alltid fick vara ledig på jul och nyår. Jag tycker att om man har rullande storhelgschema så får man ta sina pass. Nästan alla vill ju vara ledig jul och nyår, barn eller inte. Nu har jag bara jobbat två år med barn, har precis som du sökt FL mellandagarna pga mina föräldrar på annan ort, men annars har jag tagit mina fasta storhelgspass.

        Samma här! Gud som jag fick täcka upp varenda jävla år. Bodde dessutom ensam i en staden där jag jobbade och hade min familj 20 mil bort. Fick sitta ensam varenda jävla jul. Idag har jag egna barn men skulle aldrig göra detsamma mot mina nuvarande kollegor. Fy fasiken vilka sorgliga jular det var… kämpade dessutom med djup depression under de här åren och hade självmordtankar. Julen 2007 var det så nära att jag avslutade mitt liv och än idag är det fortfarande ingen som vet det.

          Åh känner så med dig <3

      Här kommer en unpopular opinion: jag tycker att det är helt ok att ta ledigt över jul som småbarnsförälder (japp skjut mig). Jag har jobbat inom vården sen jag var 18. Har jobbat varenda storhelg i 10 år. Nu medan mina barn är små vill jag ha 10 lediga jular. Sen kan jag absolut jobba jul igen i 10-20 år till. Sett över hela mitt yrkesliv kan jag jobba en majoritet av alla jularna, inga problem. Innan jag fick barn tog jag extrapass över julen just för att jag tyckte att det var rimligt att jag skulle jobba då, så att barnen fick ha sina föräldrar hemma. Låt nu mina småbarn ha mamma hemma på julafton när de är små utan att gnälla över orättvisor. Jag drar mitt strå till stacken på lång sikt, jag lovar. (Och om du är en av de 10% eller nånting som inte skaffar barn så ja, klart du ska vara ledig ibland du med! Välj ut 10 jular i livet och ta semester då, så är saken biff.)

        Bra tänkt. Jag hade tänkt likadant om nah var I din situation. Men föreställa mig att du inte heller är den som kommer gnälla i 190 när det väl är dax för dig att jobba jul igen. Du verkar rätt klok och full av självinsikt tycker jag ?

        Fast varför välja att jobba på ett ställe där det är verksamhet 24/7 och sen tycka det är rimligt att just man själv ska slippa vissa dagar pga hur ens privatliv ser ut? Även de med lite äldre barn vill säkert gärna ha lite dagar tillsammans under jullovet. Att paxa 2-3 veckor med föräldradagar gör ju att inga andra får ledigt. Jag har som sagt också småbarn men tycker det är sjävklart att vi alla visar hänsyn mot varandra. Annars står det ju mig fritt att söka mig till en verksamhet som har kontorstider.
        Och i just detta fall så handlar det ju om en kollega som helt skamlöst tagit minst två veckor ledigt varje jul i flera år. Och nu i år surar för att hon får jobba….
        Och vadå ”låt mig få ha 10 lediga jular”. Ja visst, börja jobba på en vårdcentral istället så får du alla lediga jular du vill.

        Litet problem bara – semester beviljas inte alltid över storhelg, det är inte att bara ”ta semester”.

        Jag förstår din tanke och det är snällt av dig. Men tror inte man ska anta att de utan barn inte bryr sig om julen och bara kan köra på utan planer… Många bor långt ifrån familjen t.ex. Om jag inte kunnat ta ledigt när jag var 22 år så hade jag behövt spendera hela julen helt ensam utan familj eller någon. Jag hade familjen på distans och inte kunde åka dit bara på julmiddag över kvällen (tågresa på flera timmar snarare). Personligen kanske jag inte hade lidit men många hade nog känt sig väldigt låga om de blev så ensamma jul efter jul för att småbarnsföräldrar paxat all ledighet…

        Men varför inte byta jobb då till ett med kontorstider? Då slipper man jobba jul varenda år utan problem.

          Ja så kan man göra, men då hade vi inte haft en fungerande sjukvård i detta landet. Vissa kanske inte har problem att jobba julen då och då, men att behöva jobba ALLA jular pga nån självisk som tar FL, ja då lessnar man ju. Om alla hade varit lite solidariska hade man bara behövt jobba julen ibland, o det kan man kanske stå ut med om man valt att jobba i en 24/7-verksamhet.

            Jo men menar ju detta till dom som tar FL varenda jul i minst 10 år. Tycker inte det är okej. Dessa personer kan gärna byta till jobb med kontorstider.

              Ja, eller så accepterar de enstaka julpass, slutar de helt så blir vi många färre i 24/7-vården o det vill jag helst inte, vi är för få redan som det är.

        Och hur ska man välja ut dom tänker du när det alltid kommer några egoister och kör barnkortet? Jag har inga barn och kommer heller inte få några, men föräldrar och syskonbarn jag gärna vill träffa.

      Det kan handla om andra saker. Är inte hon hemma kanske hennes barn tvingas fira en otrygg jul med den andra föräldern? ❤️

        Ja men då får man ta sitt ansvar och skaffa ett måndag-fredag jobb. Inte smita undan och hindra andra från att få nån ledig jul då och då.

    Nu har F lagt upp reklam för presenten de köpte till den döde sonen. Reklammärkt i stories men ej som post. Är också tudelad.

      Synd hon inte berättar vilken podd det rör. När Filippas graviditet hånades och Cam tog upp det här så klippte de ju bort den delen. Om någon kallade mig psykopat i en podd hade jag hemskt gärna velat få det borttaget!

        Hon skrev om podden igen nu i story. Är också nyfiken, funderar nästan på om det är osant eller överdrift. Men vidrigt om det är sant

      Men det måste ju vara nåt som är fel. Det börjar ju bli sjukligt detta

        Om du syftar på F så tror jag hon mår rätt kasst, hon skriver ju själv att hon brottats med sin mentala hälsa och återkommande depressioner stor del av livet. Att förlora ett barn typ halvvägs (?) in i graviditeten och sen inte bli gravid igen med det grundmåendet lär ju vara extra tufft, men ibland känns det som att det blir så himla privat och utsatt att varje dag dela med sig om varenda detalj av ens cykel mm. Hoppas hon får den hjälp hon behöver för att först och främst ta tag i sin mentala hälsa. Det är nog mycket bagage där.

          jag får mest känslan av att hon gör det mycket för att det är hennes content.

          Det bäst vore nog att sluta med sociala medier och ta tag i sitt liv, inte fortsätta tjäna pengar på sitt döda barn och stageade bilder vid en gravsten.

      What the actual fuck did I just read?! Köper hon en present till en död? Och gör dessutom reklam för det?!

        Stämmer bra. Så mycket hos dessa influencers som ger dålig smak i munnen. Tyvärr verkar man inte få diskutera detta alls i detta kommentatorsfält? Gäller både fannidays och HT. Klart det är en stor sorg men alla dessa samarbeten och uppstyrda reels/bilder från kyrkogården. ”Fota mig när jag sitter här och ser ledsen ut älskling.” Kan man inte besöka sitt barns grav utan att göra det till content?

          De rensar nog bort kommentarerna ?

          Är lite tudelad, tycker det ska kunna få diskuteras, det läggs upp offentligt och tjänas pengar på. Samtidigt är det en så himla känslig grej, den psykiska hälsan hos dom inblandade känns inte så stabil. Så det kanske inte är ett anonymt kommentarsfält som är den bästa platsen för en sådan diskussion.

          Dock är ju F värst på den fronten… Förstår faktiskt inte varför folk som brottas med mental ohälsa tycker det är klokt att skaffa barn… Så mycket bagage och så mycket som behövs bearbetas… kan lätt hända att man hamnar ännu djupare i sin depression istället.
          Är nästan som de som har svajiga förhållanden tror att det bli bättre om man skaffar fler barn för att rädda sitt förhållande.

            Fast det där är lite orättvist. F har ju (vad vi vet) ett stabilt liv. Hon och sambon har fast jobb, hus, släkt runt sig. Att hon emellanåt drabbad av depression är ingenting som gör henne olämplig som mamma. Många har det problemet i Sverige. En stor del av hennes depression är troligtvis att hon är ofrivilligt barnlös och har behövt begrava en bebis för bara 1-2 år sedan.

              Med tanke på all exploatering av sig själv så bävar man för den dagen ett barn faktiskt kommer in i deras liv. Stackars kommer inte vara något annat än en ständig kassako för dem.

              Hon har skrivit att hon har diagnosen bipolär typ 2.

          Precis så tänker jag också. Blir så absurt att något så privat som att förlora ett barn blir ett content och ett sätt att tjäna pengar och följare.

          Har ni som är så oerhört negativa förlorat ett barn? Varesig barnet har levt på jorden eller dött i magen? Det är DERAS BARN oavsett när barnet dog. Har ni kämpat med infertilitet och trillat av den hästen dessa tjejer febrilt kämpar sig upp på varje cykel/missfall? Har ni haft missfall eller MA? Har ni levt ert liv i en ond spiral kopplat till en menscykel som ska vara det ”mest naturliga” för en kvinna i fertil ålder? För era kommentarer visar på en sån otrolig oförståelse! Jag älskar deras konton. Jag har själv förlorat ett barn i magen och kämpat med infertilitet och känt mig ensammast i världen. Deras konton visar på att det är fler som kämpar med en sorg som ALDRIG försvinner även om mitt barn dog i magen och jag aldrig fick hålla mitt barn. I MIN kropp som ska skydda barnet mot allt ont, i den dog det. Då är det ”skönt” att följa tjejer som F och HT för att läsa hejarop, se hur de handskas med sorg, frustration och rädsla. Om köpa ett paket till sitt döda barn och visa var man kan köpa det hjälper en enda människa så är det bra ”reklam”. Om visa hur ens cykel ser ut gör att de andra paret bakom en skärm inte känner sig som jordens mest misslyckade par så är det ett bra inlägg! Tills den dagen ni själva förlorar ett barn gör ni bäst i att hålla era ELAKA kommentarer för er själva och istället förstå att vi är så många som gått/går genom samma sorg och rädsla och för oss är deras konton otroligt värdefulla. Skäms på att mer empati inte finns i världen. Hoppas ni blev julklappalösa i år.

        Det är verkligen car crash in reality, man vill inte titta men kan inte sluta..

          Ja men typ lite, och tror man får den känslan just för att inga detaljer förblir privata för just Fanni och hennes kille. Förstår att det är en nisch som drar följare men oavsett hur stöttad och tröstad man som barnlös kan bli av dessa fertilitets-influencers så blir det iallafall för mig lite fel att fläka ut allt.

          Men alltså ingen annan som hört denna podd som hon hänvisar till?? Och som jag nu såg HT repostat om = mer snack och fler likes..

            Konstigt ingen får fram vilken podd det rör sig om hmm

        Hon har täckt hela barnets grav med ljus, presenter, gosedjur, tomtar, granar mm som några syskonbarn även går dit med julklappar. Allt läggs ut och filmas. Tycker synd om henne och man sörjer som man vill men det känns som om hon behöver psykologhjälp. Vågar inte tänka på hur hon skulle reagera på ett nytt dödfött barn/missfall.

    Vilka influencers lämnar vi i 2022 respektive tar med oss in i 2023? Personligen känner jag att Pontus, Margaux och Nicole har gjort sitt. Och jag fortsätter gärna följa Filippa, tycker att hon hanterat sin situation så bra och tror att hon kommer bli en fantastisk mamma.

      Vi lämnar: alla. Önskar att hela influenceryrket blir ute haha

      Blanda känns ganska passé med sitt vansinniga konsumerande känner jag. Överkonsumtion och influencers överlag känns jävligt 2016.

        Jävla autocorrect. Bianca!

      Rätt svar på den frågan är: Alla.
      Vi behöver inte influensers, vi är väl ändå kapabla människor och kan tänka själva, har fullt upp med vår egen skit och köpa det vi faktiskt behöver och inte för att nån annan säger att vi behöver det.

        Som vuxen människa bör man väl dock kunna hålla sig till nödvändiga inköp trots att influencers finns.

      Jag tar med mig Engla, House of Philia (ibland) och Underbara Clara. Bloggbevakning kommer också få hänga med på ett hörn.

      Håller helt med om Filippa! Hon är en ny favorit jämte Linn ☺️

    Jag blev magsjuk på julafton, förstörde ju allt det trevliga om man säger så ? någon mer som legat hemma och sjuk denna helg?
    Känns ju minst sagt som slöseri med denna redan korta lediga helg ☹️

      Vilken otur. Krya på dej. Har själv huvudvärk så ska ta en Alvedon. Är inte nöjd med vad dom visar på tv. Jag älskar skräckfilmer men det kan man ju glömma.

        Skaffa Netflix?

      Jag är också sjuk, blev julafton hemma för att inte smitta redan sjuk släkting, och missar häng med kompisar som bor i andra städer. Men hoppas på att hinna bli frisk innan alla åkt hem åtminstone. Så vi är åtminstone inte ensamma i misären!

      Yes. Hela familjen har varit sjuka. Kommer vara sjuk en vecka till troligtvis. Skulle träffa min brorson för första gången. De bor långt ifrån och skulle äntligen få ses. Så tråkigt.

      Sitter nu på jourcentralen för mina besvär och det är en läkare på plats. Väntat i 1,5 h än så länge. På akuten var det kö till ca 04…
      Enligt vårdkontakt skulle jag inte vänta tills imorgon men lär väl ändå sitta och vänta så länge så vet inte skillnaden egentligen…
      Förstår att alla här gör vad de kan men känns ganska sorgligt att detta är vård i Sverige.

        Verkligen så. Har man inga marginaler i systemet blir det ännu mer kaos under storhelger.

          Det är för att alla morsor tagit ut föräldraledighet över jul!

            Missunnar du dessa människor lite ledigt??‍♀️

            Grundproblemet är liksom att det inte finns tillräckligt med folk i vården från början.
            Av 1 miljon anledningar!

            Och ärligt talat: JAG är så himla trött på människor som ALLTID gnäller på oss som arbetar inom vården.
            Hur vi än gör så gör vi alltid fel, ända från själva arbetet till den dagen vi går i pension med några ynka kronor i månaden för då heter det att vi borde tänkt på det innan och valt ett annat jobb!

            Fy fan.??

        Ja det är sorgligt. Du kanske ska byta bana själv o jobba i vården? Vi behöver bli fler så fler får vård i tid 🙂

      Har faktiskt bara varit sjuk en endaste gång i mitt liv på julafton tack och lov ??

      Behöver dock mer än en hand för att räkna antalet gånger jag legat magsjuk/förkyld på nyårsafton…. För inte tala om sambon ? han har varit förkyld de senare 4 åren på nyårsafton så vi är van att fira nyår själva numera ?

      Vi har haft influensan hela familjen i veckan som nu utvecklat sig till bihåleinflammation för mig och lunginflammation för 3-åringen. Mindre kul att få sitta på barnakuten på julafton med ett barn som var näst intill medvetslös av hög feber ? förra året var vi magsjuka men hade nästan tagit det ett år till istället för skiten vi har nu ?

      Japp. Positivt coronatest julaftons morgon. Fick gott sitta hemma ensam medan familjen firade utan mig. Sämsta julen någonsin.

    Har precis fått reda på att mitt ex har ett förhållande med två tjejer, liksom de bor tillsammans alla tre. Det angår ju inte mig och är absolut inte ett liv jag vill leva, men det får mig att känna mig så fruktansvärt otillräcklig.

      Hur tänker du då? Kopplar inte riktigt den beskrivna situationen med otillräcklighet?

        Ja det är väl kanske inte logiskt men det är så jag känner. Jag trodde han var the one, vi var tillsammans i 12 år, gjorde slut i somras och nu bor han med två andra.

          Spontant tänker jag att det behövs minst två andra för att ersätta dig, hur kul är det för dem? Att veta att han ville vara exklusiv med dig, men inte kan ge någon av dem samma tillgivenhet?

          Det är dom som är otillräckliga, eftersom han behöver två.

            Eller så märkte han att det inte räckte med en, och vill därför ha två nu.

            Men eller så får folk ha sina relationer ifred utan att vi behöver kalla någon för otillräcklig? Tror du att alla som har polyrelationer har det därför att deras partners inte ”räcker till”?

      Gud vad glad jag skulle vara att han är ett ex!

      Är väl isåfall tjejerna han bor med som ska känna sig otillräckliga? Du är ju inte ens ihop med honom

        Nä det är kanske inte en logisk reaktion men vi var tillsammans i 12 år, trodde liksom att jag hittat mitt föralltid. Sedan går han vidare efter ett par månader med två tjejer.

          Tråkigt att det blev så. Försök tänka att vilken tur att jag slapp undan

      Han behövde ersätta dig med två tjejer, då är väl du allt annat än otillräcklig.

        Tror mest jag känner mig fruktansvärt tråkig och mellanmjölk.

          Tror du ska se dig själv som den stabila i den här kvartetten.

      Alla jag känt som testat ett polyamoröst liv har typ sprungit skrikande i panik därifrån… Jag hade varit otroligt glad över att det där var mitt ex.

        Jaså, vet du mer konkret varför det inte funkat?

          Kaos och svartsjuka verkar vara en gemensam nämnare. Har sett riktigt fula problem dyka upp. En kille som skulle ha barn med flickvännen som varit med längst, men råkade nästan samtidigt göra den andra gravid. Båda tjejerna blev skitsura och hab tyckte inte han hade råd att få 2 barn samtidigt. Slutade med ful break up och en nästintill påtvingad abort. :/
          Nej jag fattar att de inte representerar ALLA polyamorösa men det är ett exempel jag sett på nära håll iaf. Har också sett andra par där det blivit kaos till slut. Ju fler människor som involveras desto mer komplext blir det, särskilt när barn blandas in…

          Kolla Sister wives…

            Kody?

            Livets bästa serie

      Det krävdes två tjejer för att ersätta dig, så känn dig inte otillräcklig.

      Var exakt min tanke här också!

      Han kunde inte ha ett förhållande med bara en person efter dig utan behövde två för att väga upp ??

      Du är alltså bättre än två! Vänd det till det positiva istället ?

    Har någon tips på en stor resväska? Googlade lite snabbt men känner att jag inte riktigt vet vad det är jag ska titta efter? Haha alltså vill bara ha en stor resväska med hjul, något man ska tänka på eller? ?

      Gå till en väskaffär så du får se storleken irl

      Cavalet Malibu är enorm i största storleken!

      Har hjul! 2 pers kan lätt dela på den på en resa

      Hade största möjliga från TUMI en gång i tiden. Är 170 cm lång och fick själv plats i väskan så den var verkligen stor. Lärde mig en sak av det. Stora väskor är omöjliga att ha att göra med för man överpackar alltid. Kunde lätt packa 100 kg i den väskan så den skulle alltid minst vara halvtom för att bli godkänd på flyg etc. Värdelöst! Lämnade in den hos myrorna.

      Hellre en mindre väska och en extraväska som man hakar på. Men ja, vill du ha stort så skulle jag säga TUMI.

      Tycker det är fördel med fyra hjul (finns ju vissa som som bara har två), och gärna så att handtaget har två ”pinnar” istället för en enda, blir stabilare att köra. De allra största väskorna kan bli för tunga (för flygets viktgräns) om de är fullpackade, väljer personligen inte de allra största av den anledningen.

    Kollar serien ”meningen med livet” på viaplay. Hon Celie Sparre hoppas jag man kommer se mer av. Väldigt duktig men känns ganska mycket som en doldis.

      Hon var ju så fruktansvärt usel i Syrror. En enda min/uttryck genom hela serien och noll känsla och inlevelse. Inte konstigt att det inte hänt mycket stort efter det. Fattar inte hur hon fick rollen, det var väl också hennes första roll egentligen.
      Hon har absolut steppat upp i Meningen med livet, men är fortfarande på en ganska låg nivå tycker jag.

      Tittar också på den serien just nu! Men tycker Helena af Sandeberg gör hela serien! Känner så med henne, hon gör rollen så bra! Är på avsnitt 3 just nu så min åsikt kan ändras haha.
      Vad tycker ni om hela serien då? Tycker den är lagomt bra, inte det bästa jag sett men inte det sämsta heller!

    Vad trött jag är på allt vad socker och choklad heter nu! Sugen på en god sallad med halloumi. Och lite chips. 🙂

      Vi åt grillad kyckling och gårdagens grönsalladsrester, vilket var mycket eftersom få äter grönsallad under vårt julfirande, och det var typ det godaste jag ätit i år!!

        Mums!

    Jag vill så gärna bygga ihop ett hyllsystem som ska sitta på en av mina väggar. Min tidigare hylla vek sig häromdagen och nu ligger allt på golvet = sinnessjuk röra. Bor i lgh och behöver borra minst 8 hål i en betongvägg, och så lite annat som att såga, slipa & skruva i själva bitarna. Det kommer mao låta lite (”lite”… ). Hur länge måste jag vänta med att sätta igång för att inte vara en total rövhatt.?

    Ville börja idag men mamma övertalade mig att låta bli. Respektera julefriden och allt det där. Så, imorgon…?

    Ps. Har några grannar som vill att jag ska bygga, renovera etc max mellan 09-17 på vardagar. Om du hör till den sorten kan du gå och gömma dig för det kommer inte att hända. Officiellt är det tillåtet att hålla på 07-22 alla dagar i min lgh. Men liiite hjärta har jag ändå så 10. 00-20.00 kan jag hålla mig inom. Så, vad tycker ni? Imorgon…? ?

      Imorgon tycker jag med. Idag kan folk få ha det lite lugnt och tyst väl? 🙂 Men håller helt med dig att man absolut får borra efter kl 17!

      Äger du lägenheten eller hyr du? Om du hyr så är min åsikt att du borde låta bli att borra i morgon. Fritt fram på tisdag. Röda dagar kan man gott låta borrmaskinen vila och tänka på sina grannar.

        Vad spelar det för roll om jag äger eller hyr? Är hyresgäster mer berättigade till tystnad på röda dagar än dom som bor i brf-lgh/ägar-lgh? Om ja, varför då ?

          Nej givetvis är dom inte mer berättigade till tystnad. Men jag tycker nog att om du köpt en lägenhet för x-antal miljoner, så bör du också kunna slänga upp en hylla inom rimlig tid alla dagar i veckan. Men det är väl bara att du informerar dina närmsta grannar om du känner dig osäker? Folk brukar sällan gnälla om man pratar med dom innan. ?

        På vardagar är det jobb-prio så röd dag/helgdag blir det oavsett. Frågan är om imorgon är den dagen… ?

      Där jag bor(i brf) får vi renovera vardagar 8-20, lör 8-16, sön, helgdagar och dag före helgdag(typ midsommarafton) helt tyst. Inte ens minsta lilla spik får hamras på.

        Konstiga tider när många hantverkare börjar jobba kl 07.00…

        Tur att jag inte bor i din brf ? Bodde dock i Norge ett tag och på den tiden fick man inte störa grannar på söndagar, inte ens genom att klippa gräs. Jag gillade det jättemycket så jag har fortsatt den traditionen sedan jag flyttade hem. Men imorgon är inte söndag… ?

          Röd dag brukar jämställas med söndag, så jo.

            Jaha. Man ger dom ett finger (söndagar) och dom tar hela handen (alla helgdagar). Tar evt tbx söndagar från och med nu ??

          Helgdag är röd dag, alltså samma regel som söndag.

            Finns inga regler för söndagar i min brf. Alla dagar är samma lika (07-22). Säger bara att jag lärde mig uppskattade en tyst dag i veckan när jag bodde i Norge. Men inte hur många dagar som helst… ?

      Imorgon tycker jag! Tycker regler om att bara hålla på på vardagar blir lite märkliga, då måste man ju med kontorsjobb alltid betala en hantverkare en vardag eller ta semester själv?

        ❤️

        Men man kan ju faktiskt visa lite extra hänsyn vid jul, även om det är annandag jul. Alla firar inte på julafton av olika skäl och kanske förlägger firandet till juldagen eller annandagen. Jätteroligt med en granne som renoverar just då…… En vanlig helg är ju något annat.

          Du har kanske rätt. Får se om jag kan hålla mig imorgon ?

      Det är nån granne som spikar här precis nu i alla fall. Eller om det är juls*x. Oklart om det är spikaden eller dunkanden, 50/50. Men det är möjligt att de spikar och det känns inte helt ok, så röstar för hylluppsättning imorgon och klart före 21.

        ❤️❤️❤️

    Var hittar man fina vanliga kläder som passar en ”midsize”? Har breda höfter och stor runt armarna och har såå svårt att hitta kläder. Hatar modet där allt ska vara croppat och högt i halsen. Det får mig att se helt knäpp ut, för att inte tala om hur opraktiskt det är när man leker med ungarna eller ska göra något och hela tröjan flyger upp. Vill så gärna ha praktiska, sköna kläder som ändå är fina och får en att känna sig någorlunda snygg till vardags ? please help!!!

      Förstår inte riktigt hur du ser ut. Vad har breda höfter och stora armar att göra med att det inte får vara högt i halsen? Och varför flyger hela tröjan upp?

        För att den är croppad såklart. Hög i halsen var bara ytterligare ett exempel på vad hon ogillar.

        Men snälla, vilken läsförståelse. Uppenbarligen menar TS att kurviga tjejer har svårt att hitta plagg som inte är oproportionerligt snäva över höfter, armar eller hals sett till resten av plagget. Hon önskar heller inte flasha magen så fort livet bjuder på lek och rörelse. Låter det verkligen som en helt orimlig kombo?

      Kappahl, Lindex, Åhléns, Bonprix etc. Allt utom ”ungdomskedjorna”?

    Är White Lotus bra?

      Ja!!!

      Ja, den är inte världsbäst men den är stundtals väldigt smart och rolig

      Ja! Första säsongen är bra, men andra säsongen är betydligt bättre!

      Sådär. Eller den är bra ja, men den handlar inte om så mycket ännu, men jag har bara sett 3 avsnitt på säsong 1. Och den är lite konstig, men bra skådisar! Och utspelar sig på Hawaii så det är vacker miljö.

      Ja, säsong 1 var bra (tog dock cirka halva säsongen att riktigt fastna) och säsong 2 var otroligt bra.

      Tyckte säsong 2 var många strån vassare än ettan! Går ju att se den utan att ha sett säsong 1 först även om det ger lite bakgrund till en av karaktärerna i tvåan 🙂

      Har precis sett klart säsong två, den var lysande! Mycket bättre än säsong ett. De är i stort sett fristående så jag tycker att det går bra att se säsong två direkt.

    Ville bara kika in och tipsa om Bäst i test julspecial som släpps inatt 🙂

      Men åh, tack! Det måste ses!

      Henke Nyblom ?

    Vad har ni för socialt nätverk?

    Familj, vänner…?

      Föräldrarna, som dock är skruttiga. En bror och hans fru. 2 nära vänner och kanske 2 vänner som är lite mer distanserade känslomässigt. Maken. Makens pappa och 2 brorsor. Är tacksam och helt ärligt lite slag att slippa en enorm släkt då jag är väldigt introvert….
      Hur ser det ut för dig?

      Min mamma, min mormor och min bror med flickvän. Har inga riktigt nära vänner, 3-4 jag har sporadisk kontakt med, men ingen att ringa när jag mår dåligt. Har precis tagit en paus med min sambo (som jag annars sett som min närmaste vän) och har lite smått panik över att jag inte har någon där jag bor som kan avlasta med mina två barn. Jag är väldigt avundsjuk på alla med stora starka nätverk och lite orolig för om allt kommer påverka mina barn väldigt negativt.

      Just nu: pappa och mamma och min ena kusin (som en syster och väldigt nära vän).

      Har en bror också, men mer säger jag inte.

      Sen släkt och sådär, men har inte regelbunden kontakt med dem.

    Inser att det var ÅR sedan jag orkade träna regelbundet (innan barn osv) och kan inte skryta om bra matvanor heller. Tänkte försöka mig på ett nyårslöfte och bli lite mer hälsosam, men hur hinner man få in träning i en redan ansträngd vardag? Behöver inte vara nåt avancerat, kanske promenader?

    Behöver alla tips på hur man kan göra hållbara förändringar.

      Skriv in det i kalendern. Förmodligen har du mer tid över än du tror om du ser på vad du gör över en dag. Kanske skippa nån timme framför tv:n eller datorn, och lägg på träning istället t.ex.

      Jag har som mål att springa 365 kilometer totalt. Vilket då kan innebära 1 km varje dag, eller 7 km en dag.

      Kan du byta ut stillasittande aktivitet mot fysisk aktivitet? Istället för att åka bil/tåg till jobbet kan du cykla/gå? Ta en promenad på lunchrasten?

        Läste mil och tänkte att det var ett bra mål. Km blir ju absolut ingenting. He

          För en som sprungit typ 10 km totalt på ett är är det en ganska kraftig ökning. Men spring du en mil om dagen

          Vad otrevlig kommentar? Alla har väl olika förutsättningar Emma? Heja heja Felice!

            Tack!

          För mig är det en prestation ett öht ta på mig löparskorna och ge mig ut. Du verkar vara en oskön prick.

          Så du tycker att det var ett rimligt mål att genomsnittligen springa 1 mil om dagen varje dag i ett år? Det är du nog ganska ensam om att tycka

      Promenader/cykla är mina favoritknep för att bli mer aktiv i vardagen. Cykla till/från jobbet om man har möjlighet är nice eller kanske promenera några hållplatser istället för att åka hela vägen med kollektivtrafik, etc.

      Jag bestämde mig i februari för att börja träna. Anmälde mig till Vasaloppet för att ha ett mål. Men jag började med att få in rutinen. Bestämde mig för att måndag, onsdag och fredag skulle jag röra mig på något sätt. Satte ribban lågt, det räckte med en liten promenad, ett par armhävningar och situps eller liknande. Detta var bara för att få in rutiner sen ökade jag upp passen. Den bästa träningen är den som blir av. Jag körde pass på Youtube och tränade mycket hemma, då blev det enkelt att göra det. Bara att byta om och börja direkt.

      Cykla till eller från jobbet. Om du har bil, bestämma att bilen bara får användas över x km och annars går eller cyklar du. Vara med barnen ute och leka. Kan de cykla? Jogga jämte barnet som cyklar. Testa om du gillar hemmaträning, räcker ofta med en matta bara och övningar med kroppsvikt. Är det ont om tid i livet så tänk inte att träning måste vara ett pass på gym utan att det är allt däremellan också, allt som är rörelse!

        Vi har ett motto i vår familj:
        Under två cykla eller gå.

        Då gäller det enkel resa ? så indirekt blir det ju 4 km det gäller. Vår affär/gym/buss/tåg ligger 2 km bort, så blir en del promenader

      Jag tycker det bästa är att boka in en promenad med en vän. Så kan man inte skippa så lätt. 😉

      Gööör det bara! Ni gör det svårare än vad det är. Skippa netflix, gå upp tidigare på morgonen, träna på lunchen, hoppa av tåg/buss ngra stationer innan. Det är inte så svårt. Vill man det tillräckligt mycket så löser man det.

        Men herregud vad jobbigt ?

        Aldrig förstått fenomenet träna på lunchen. Hur lång lunch har ni? Jag har en timme. 10 min för att värma maten och fixa dryck och bestick och sådär. Sedan äta i 20 min. Träna i vad, 20 min? Sedan diska och tillbaks på kontoret…

          Vi har 30. Hinner knappt äta och gå på toa.

          Har förtroendearbetstid, tar 1,5 timme lunch om jag tränar och jobbar längre på
          kvällen istället. Äter framför datorn efter träningen.

            Okej kan förstå det då. Jag har iofs väldigt fri flex… Men jobbar jag hemifrån tar jag gärna lunch i 20 min och en tupplur i 30 min. Så lat, jag vet…. 😀

              Eller så är du bra på att vila och återhämta dig! ?

          Äter inte på lunchen de dagarna, äter istället stort förmiddagsmellis och stort eftermiddagsmellis.

          Senast jag var anställd var jag på ett ställe där företaget bjussade på 30 min extra lunchtid (betald alltså) om man valde att träna på lunchen. Mååånga pallrade sig ned till gymmet i huset bredvid, tog en löptur, cyklade eller dyl. Mer än hälften av alla som jobbade där tror jag. Det var tom ett par stycken som spelade tennis. Motiveringen var att folk jobbar bättre och håller sig friskare om dom rör på sig regelbundet. Tyckte det var rätt fair. Tänkte det skulle vara standard vid det här laget för jag har inte varit anställd på över tio år men tydligen inte. Tyvärr ?

      Finns det någon du kan träna/promenera med? Ibland är det lättare att komma igång då. Ett annat tips är att promenera samtidigt som man lyssnar på musik/podd/ljudbok/radio vad du vill, så att du kanske längtar efter att göra det för att få fortsätta lyssna.

      Undrar verkligen jag med. Åker till jobbet klockan 7 på morgonen och kommer hem klockan 6. Inte en nalle att jag har plats för träning.

        du jobbar väl inte så varje dag? vill du träna så hade du ju kunnat göra det efter kl 6, men det låter på dig som att du bestämt dig att du inte har tid. förstår att du säkert har andra saker efter jobbet som tar upp tiden, men om man verkligen vill något så får man prioritera om ?

      Börja litet tex en kvarts promenad varannan dag men var konsekvent dvs hoppa inte över. Tror man säger att det tar ca 8 veckor att få in en rutin.

      jag läste en gång att obama tränade en timme varje dag när han var president och det stod något i stil med ”om världens upptagnaste man hinner det så hinner vi andra det också”. har tänkt på det ända sen dess och tänker ofta att man nog har mer tid än vad man tror!

    Jag gråter aldrig men har gråtit varje dag i en vecka, även nu. Har visserligen en anledning, men när jag mår såhär är det bara hos mamma och pappa jag vill vara och hade jättesvårt att säga hej då till dem idag. Vill typ åka tillbaka dit?

    Känner mig så tom. Sårad som fan. Men har ingen att prata om det med. En känsla jag så inte är särskilt bekant eller bekväm med.

      Vad har hänt?❤️

        Min bror ger mig grov ångest. Det är största problemet.

        Sen har min enda kompis här där jag bor slutat prata med mig för att hon blivit tillsammans med en ny kille (hon gör alltid så, försvinner när hon blir tillsammans med någon). Och lite annat på detta. Och så skäms jag över att jag känner såhär, vet ju att jag inte har det dåligt egentligen. Det kan såklart vara bättre dock. Men min bror är det största problemet. Hans tjej egentligen, han hade inte betett sig som han gör mot mig om inte hon kommit in i bilden. Och han vägrar prata, han är bara sur och aggressiv, han hugger så fort man säger något.

      Som mamma till två barn säger jag; om du känner så, åk tillbaka till dina föräldrar! Om jag lever när mina barn blir vuxna (har en del hälsoproblem och är orolig för att inte få se dem växa upp) så kommer jag alltid vilja finnas där för dem. De får vara/bo hos mig så mycket de vill och behöver. Skulle naturligtvis inte vara glad över att de mår dåligt, men skulle bli väldigt ”glad” om de känner att de kan anförtro sig till mig, eller bara vara hos mig överhuvudtaget när de behöver stöd.

      Så om det var jobbigt att åka därifrån och du typ vill åka tillbaka dit – gör det! <3

        Vilken fin kommentar, den fick mig att börja gråta igen, haha❤️
        Ska åka till dem i eftermiddag igen och sover över där, igår ville jag hem dock. Fast sen ville jag obviously tillbaka?
        Älskar att vara där men hatar att jag är 30 år och känner mig så liten.?

        Hoppas du får vara med dina barn länge, föräldrar som fortsätter vara föräldrar och har dörren öppen för sina barn är typ det finaste och ingenting man som barn tyvärr kan ta för givet (det bör väl vara så men det är uppenbarligen inte så) så jag är helt övertygad om att du är en bra mamma för dina barn, det låter så❤️

    Hur förlåter man någon som gått bakom ens rygg och missbrukat narkotika? Sveket är så jävla brutalt. Måste man förlåta eller är det okej att bara gå vidare och aldrig ha att göra med människan mera?

      Vad har ni för relation? Partner/vän/familjemedlem?

        Kollegor i en liten arbetsgrupp. Således ganska nära arbetsrelation och även delvis privat.

          Hur har hen gått bakom din rygg? Inteberättat om sitt missbruk eller typ lånat pengar för att köpa dro*er?

            Inte berättat samt utsatt oss alla för fara. Även riskerat säkerheten med det vi jobbar med. Ljugit och manipulerat oss allihopa.

              Oj. Ja det låter allvarligt… Om jag var du hade jag beskrivit för personen att jag var arg och besviken och inte förrän hen är helt nykter kommer jag ha kontakt. Det är så svårt att ha med missbrukare att göra tyvärr, men att sätta gränser kan vara sunt för dem.

              Då borde väl personen inte jobba kvar där?

                Beror mycket på exakt vad personen gjort, arbetsgivare har ett ganska stort rehabiliteringsansvar så ska rätt till rätt mycket för att bli sparkad pga missbruk.

                  På många ställen har arbetsgivare inte rehabliteringsansvar just gällande drogmissbruk då det är olagligt. Det är en annan grej med alkoholmissbruk.

                  När man är drogpåverkad i tjänsten, och riskerar säkerheten på en arbetsplats som är riskfylld så begår man brott och tjänstefel.

                Hen kommer mest troligt inte att få jobba kvar.

              Jag tänker att det mycket beror på om du vill förlåta hen, om er relation är såpass viktig. Och om du vill (för du måste inte), prata med personen, förklara hur du känner om det hen har gjort och att hen har ett jobb att bevisa att det inte kommer upprepas och tar ansvar för sina handlingar. Att förlåtelse kommer med tiden, inte över en natt.

              Det är ju en sjukdom men också en adaption för att bedöva. Ett sätt att hantera annan skit som pyr under ytan. Om du är nyfiken kan du kolla filmen ”the wisdom of trauma”. Finns att se gratis på nätet och handlar om en läkare och hans jobb med missbrukande patienter. Den är inte läskig eller så, mer klok. Jag var väldigt dömande innan jag såg den. Förstår bättre nu och är således mindre dömande. Det är bra för alla, inte minst för mig ?

              Ps. Om du ska vara vän eller inte med någon är helt upp till dig. Det har mer att göra med vad du själv mår bra av. Men det kan vara skönt att slippa dömandet, även om man släpper personen i fråga. För ens egen skull menar jag.

                Sjukdom? Du tar ett aktivt val att ta en drog.

                  Du förstår ingenting

                  Oj vilken okunskap.

                  Missbruk är en sjukdom. Varesig du vill det eller inte.

              Tack för era svar och inputs. Jag ska kolla på filmen som tipsat om och fundera över om jag vill förlåta eller inte.

      Omöjligt att svara på utan kontext. En småbarnsmamma som snott pengar av gamla farmor för att köpa kokain – oförlåtligt. En annats skötsam person som rökt en gås på hemmafest – inte så farligt.

        Det här är ju också ett väldigt förenklat sätt att se på saken. Min pappa missbrukade heroin när jag var liten (och innan jag föddes). Han är en jättefin människa med ett gott hjärta, och jag är otroligt tacksam mot min mamma för att hon aldrig såg på honom som en dålig person som inte förtjänade att förlåtas. Hon har aldrig pratat illa om honom utan sett hans missbruk som ett problem med han måste lösa själv. Han blev ren till slut och är en självklart del av våra liv.

      Hur kan du få en annan persons sjukdom och missbruk att handla om dig?

      Är personen motiverad till att ta tag i sina problem och förstår att hen har en sjukdom? Då kanske ni kan jobba fram en relation igen under tiden.

      Är personen inte motiverad så gör du bäst i att lämna bara, utan att göra en så stor grej av det hela.

      Otroligt ändå. Jobbarkompis? Har personen gjort något personligt mot dig eller varför känner du dig så sårad?

      Rekommenderas också wisdom of trauma och allt av Gabor Mate.

      Radera människan ur ditt liv. Du behöver inte den idioten.

        Hur kan du kalla någon idiot utan att veta någonting annat än att de lider av ett missbruk? Mår fan dåligt av hur dömande folk är.

          Folk är dumma i huvudet, ju förr du lär dig det desto bättre

            Det vet jag, kommer inte sluta läxa upp dem för det.

              Bra där ?

          Och då menar jag folk som dömer, inte folk som är i ett missbruk

    Jag är ofrivilligt barnlös och snart 40. Försöker acceptera att jag förmodligen aldrig får bli mamma. Samtidigt fylls mitt flöde med familjebilder på alla och deras farmor… Hjärtat gör lite extra ont just nu. Någon mer därute?

      Ja jag. <3 Jag är 35, har två missfall bakom mig i år. Är så jäkla rädd att jag aldrig får bli mamma. Exakt ALLA runt mig har nu barn och jag känner mig så jävla övergiven, isolerad, ensam… Ingen är intresserad av att umgås när man inte kan vara med i konversationen om nappar, amning, förskola… 🙁 Fy det är så jävla tufft.

        Till Mila,
        Ge inte upp!❤️ Haft två missfall på rad (jag blir 40 nästa år) men väntar nu på att ”tredje gången gillt” ska titta ut i januari. Fick en dotter för några år sen men hade missfall innan dottern också. Det är skittufft med missfall och ofrivillig barnlöshet? Kom ihåg att du har rätt till utredning vid 3 missfall på rad. Gå ev till privat gynekolog och be om att få prova tex cyklogest eller lutinus. Både denna och dotterns graviditet har jag använt progesteron. Om det är det som hjälpt ägget att fästa ordentligt är svårt att veta till 100% men kanske värt att testa om du inte redan gjort det.

          Tack snälla för peppen! 🙂 Och stort grattis! Ibland känner jag bara fuck it, kommer aldrig gå… Andra gånger joho det SKA gå, någon jävla medicin ska väl kunna få fostret att stanna där!
          Kram

        Om dina vänner/bekanta inte vill umgås med dig för att du inte kan vara med i barnkonversationer, så är det dem det är fel på, inte dig. Om de bryr sig om dig borde de inkludera dig, och även visa hänsyn till din situation.

      Hur ser din resa ut? Har du försökt få barn eller är du singel och vågar inte ta steget att försöka själv?

      Hoppas ett barn väntar i din framtid och i alla andras som drömmer. ❤️❤️❤️

        Försökt naturligt och med ivf utan resultat… ? Och nu rinner tiden ut.

      Jodå, jag har varit där.

      Här är en till! Vissa dagar känns det helt ok, vissa dagar känns det bra och vissa dagar känns allt helt fruktansvärt. Har accepterat att jag aldrig kommer få några barn men det är såklart jobbigt ändå. Just julen är en sån högtid där det känns extra mkt. Känner mig väldigt avundsjuk på många av mina vänner en tid som denna.

        Ja julen är tuff för mig med… Skönt att den är över för i år. <3

    Är ni nöjda med er arbetsplats eller tänkt söka nytt nästa år?

      Hade en toppen arbetsplats och bytte jobb i år, efter måååånga år på samma arbetsplats. Min nu är kanske inte riktigt lika bra, men den är bättre för mig där jag är i livet nu. Jag hoppas jag blir kvar läääänge där jag är nu 🙂

      Själv då?

      Sambon hoppas jag också blir kvar på sin, men att sambon kan avancera lite mer.

      Älskar min arbetsplats. Efter att ha jobbat på många olika ställen under många år så känns det som att jag äntligen hittat hem. Underbara chefer, fina kollegor och väldigt givande arbetsuppgifter. Jag är så glad att jag sa upp mig från mitt gamla jobb efter 7 år och helt bytte bransch för nu känns framtiden ljus. ?

        Vad jobbar du med?

      Duger tills jag pluggat, precis fått fast efter några år där som inhyrd konsult.

      älskar mitt jobb o har roliga fina kollegor. nu väntar jag bara på en bra chef?

    Hej,
    Vad tror ni händer i influenser världen nästa år? Tror ev på skilsmässa för underbara Clara. Känns inte som att det är helt stabilt mellan henne och maken.

      Varför skulle det inte vara stabilt?

      Säkert några fluns-bebisar… Antagligen för inestagram som gör allt som kenza gör, så om kenza skaffar 3e barnet så måste ines det också.

      Va? Det intrycket har jag aldrig fått.

      Oj vad jobbigt för dem i så fall. Verkar så jobbigt att skilja sig när man bor på landet. Ska man köpa ett helt eget hus då?

    Nån mer som kollar på miniserien Julstormen på Netflix? Jättebra ju. Avslöja inget, jag är på avsnitt 5.

      Jag och äldsta dottern plöjde den på en eftermiddag. Otroligt mysig och fin tycker jag. Det gjorde gott i hjärtat att se den. ❤️

        Oja fulgrät av lyckomys flera gånger ?

      Jag har streck-kollat den senaste dygnet. Så fin!!! Vill att allt ska bli bra för bartendern…

    Gabjossans bebis är här! Sista runda för namnbetting? Lägger mitt på Kylian, för att jag tänker att hennes kille är *grabbig* och tagit inspiration från Mbappé. Men någon här gissade på Kenzo för några månader sen och det är typ en stark kandidat…

      Jag gissar Jack.

      Kelian trodde jag verkligen men hon har sagt att det inte är det… dina gissningar låter ändå rimliga.

      Kadidas tycker jag är en bra gissning någon här presenterade… 😉

      Nej men Kelian/Kilian eller liknande stavning känns troligt.

        Kody? Korry? Korrian?
        …hon har sagt det är ett namn på Kva?

      Gissar på Kingston eller Kelly ?

        Kingston känns också sannolikt nu när du skriver det. Tänker att hon tänker att Kingston och Jason matchar…..

      ”ZeGa” en kombo av dom två första bokstäverna i föräldrarnas namn ZEbastian och GAbriella ?

      Hahaha tänk om hon överraskar alla och ba ”det är en Klas!” Eller det är en Krister ?

        Eller Knut eller Konrad ?

        Det är såklart en Kurt. Eventuellt en Knut men Kurt ger mig mer feeling ?

        Hahahah Klas ?

      Jag har hela tiden haft en känsla för Kit eller Kid!

        Jag tänker att det är för könsneutral vice för dem? Hahaha jag kanske är sjukt fördomsfull som tänker att hennes kille är så alfa

          Vibe* menar att det är ett ganska mjukt namn och inte så ”tufft” som typ Kenzo. Men spännande att se om du har rätt ??

      Kilian eller Kian.

      Kameron, Kai, Kotlin, Kian?

      Kieran

      Kalexander

      Garanterat något WT-namn i alla fall.

      Jag gissar på Kid(d)

        Jag tror Kian!

      Fem grabbiga namn

      Kelvin
      Keyan
      Kian
      Kilroy
      Kebnekaise

    Jag håller med. Inte skulle man ju lägga upp en bild av sin döda mormor heller, av respekt för henne.
    F:s övriga content har jag inget problem med, så länge det är okej för sambon får hon ju vara precis hur personlig/privat hon vill om deras längtan/försök att få ett till barn.

      Fast alla tycker inte det är hemskt med bilder på avlidna. Det är ett kulturellt fenomen. I länder där man har begravning med öppen kista är det helt normalt att fota den avlidna.

        Ja precis. Jag har vant mig med det fenomenet efter några år i ett land där den traditionen finns. Döda människor är inte alltid lika med obehagligt. Bara om det är i samband med en tragedi och våld.

        Det är respektlöst mot den avlidne att lägga upp det på sociala medier.

          Var tvungen att kolla och tycker inte att bilden fannidays lade upp var respektlös eller morbid. Tycker det är en helt annan grej med gamla som ofta ser sjuka och magra ut

        Ja att fota den avlidna. Men sen kan man ju behålla fotona för sig själv eller dela dem med andra anhöriga. Inte lägga upp fotona på ett offentligt konto för tusentals okända personer att se.

    Efter flera månader hör han av sig.
    Varför kan jag inte bara sägs ifrån? Varför är jag så svag för han? Jag förstår att han vet det. Varför annars låter jag han hålla på?

      Känner med dig ❤️

      Blocka hans nummer!

      Blocka hans nummer och sen raderar du kontakten i din telefon.

      Blocka! /Varit i samma sits

      Vad säger han eller vad vill ha när han dyker upp efter flera månader?

        Jag vet att det bara handlar om sex. Blir arg på mig själv som tillåter det.

          Träffades ni?
          ett ex till mig hade skrivit halv fyra inatt och jag gissar på att han hörde av sig av samma skäl fastän han inte skrev det rakt ut

            Nej vi sågs inte. Tack och lov.
            Det är inte värt det för efteråt känner man sig bara used.

          Du behöver bekräftelse och närhet och tror att det han ger dig är äkta, iaf för stunden?

          Det behöver inte vara så. Har bara en kompis som var exakt sån så det är därför jag undrar om det är samma för dig.

      Honom, för attan.

        Hoppas du fick en lidande jul! ??

        Fast, man säger inte ”för attan” heller.

    Har en liten knöl under huden i ansiktet som påminner om en underjordisk finne men den gör inte ont alls, den liksom bara är där. Den har varit där i drygt en månad nu och är rädd att den är där för att stanna. Förstår inte vad det kan vara och hur jag får bukt med det??

      Jag har en knöl i ögonlocket??? I ett par månader har den varit där. Förmodligen inget farligt någon av våra knölar. Men hur man får bort dem är en bra fråga ?

      Kan vara en talgknöl. Alltså förhårdnad talg. Dom försvinner inte av sig själva har jag förstått utan måste skäras upp, tömmas och sys igen av en läkare. Min är på ett osynligt ställe men jag kan känna den om jag klämmer ihop huden ordentligt. Är som en hård ärta ungefär men stör inte och är ofarlig så min får vara kvar. Min kompis hade en i ansiktet som hon ogillade rent estetiskt. Den togs bort av läkare och syddes igen med ett stygn. Du kan bara fråga om den på VC. Ofta kan en läkare där ta bort den.

      Det kallas milier! Försvinner efter en tid men kan annars enkelt tas bort på skönhetssalong med skalpell. Gör inte ont alls. Det är en liten kula som inte kan klämmas utan måste ut eller brytas ner av kroppen själv.

        Skrev fel, försvinner inte själv. Är trött i huvudet. Haha! Men gå till en bra salong så är det borta snabbt om det stör dig. Jag gjorde i samband med ansiktsbehandling

      Låter som ett aterom..kan försvinna av sig själv.

        Trikilemmala cystor och epidermala cystor heter det jag menade. Felbenämns ofta som Aterom men äkta Aterom är tydligen ovanliga. Du kan läsa mer här om du orkar (texten är skriven för vårdpersonal).

        https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/allmanmedicin/aterom-talgkortelcysta/

    Finns det någon här som tagit Cytotec pga missed abortion? Funkade det vid första omgången eller fick ni ta fler gånger och/eller skrapa?

      Japp. Jag har. Jag ska ärligt säga att det överlag var en hemsk upplevelse, otroligt smärtsamt rent fysiskt (var inte ensam! Jag hade fått totalt panik om inte min man lugnat mig). Men med det sagt – det var effektivt. Efter typ 4 timmar var allt klappat och klart. Blödde inte i många dagar efteråt (kanske en vecka? 9 dagar?) och inga rester eller andra besvär. Tog bara en omgång.

      Funkade bra men fan den värsta smärtan jag varit med om, inklusive en riktig förlossning, även om den gick över rätt fort. Men känner många som inte alls haft ont. Fostret dog i v.10 så kanske påverkade, var iallafall tvungen att vara inlagd på sjukhus genom aborten. Hoppas allt går bra för dig ❤️

      Fick åka in akut då jag blödde så jag nästan tuppade av. Trots det rester kvar så fick göra om det igen. Slapp skrapa men vet inte om jag gjort om det. Se till att inte vara ensam hemma! Diskutera noga med läkaren om för- och nackdelar. Håller tummarna för att allt går bra!

      Jag har också, i vecka 13. Värsta jag varit med om. För mig startade det av sig själv genom att koagler (gigantiska stelnade blodklumpar) och blod forsade ut när jag satt på toa. Fick åka in akut och spenderade hela natten där, och blodet/koaglerna fortsatte bara komma. Blödde igenom sjukhusbindorna på en kvart och fick konstant rusa till toaletten (tills jag blev för svag och de fick köra mig i rullstol). Två omgångar med cytotec och två olika läkare försökte få ut alla rester, men det slutade med skrapning då de inte lyckades få bort allt och jag bara fortsatte störtblöda.

      Så fort jag vaknade från operationen mådde jag mycket bättre fysiskt, inga mer störtblödningar. Fick även blodtransfusion pga att jag förlorat så mycket blod. Så mitt tips är att se till att vara beredd att kunna åka in akut ifall du har lika mycket otur som jag ❤️

      Jag har, var inga problem för mig. Hade knappt ont och allting kom ut, fostret hade dött i vecka 6 så det var ju tidigt, kanske påverkade att det gick så smärtfritt. Däremot blödde jag i 7(!) veckor efteråt. Det var inte roligt.

    Hur vet man om man vill ha fler barn egentligen? Har ett nu, och alltid tänkt att vi nog ska ha 2-3. Alltid tänkt ”vi tar det lite sen” för var 25 när vi fick barnet men vips gick åren för jag skulle bara plugga klart, sen jobba, sen göra lite karriär och nu fyller jag 33 nästa år. Känner att orkar man börja om? Vi köpte hus när marknaden var på topp och har enorma lån, när jag räknar på föräldralön osv så ser jag att det kommer bli tight. Men å andra sidan så är det tight 1-2 år, vad gör det i långa loppet egentligen?

    Jag vet inte om jag orkar börja om. Min man säger att jag bestämmer eftersom det är min kropp osv. Rent spontant känner jag nej tack, jag dog nästan när barnet föddes och vill inte uppleva det igen. Vill inte vara gravid, inte föräldraledig, ha lite pengar osv. Men tänk om jag ångrar mig sen? Tittar jag på filmer och bilder av vårt barn som liten tänker jag att vi visst ska ha fler, helst tvillingar så det bara behövs en graviditet till. Så kluven, är snart för gamla också (:

      Man måste inte ha fler barn.

      Föreställ dig om trettio år.

      Önskar du att du har ett eller fler barn då?

      Ensambarn här. Mina föräldrar tänkte aldrig tanken på fler barn än ett. Nöjda så.

        Jag vet inte, jag är själv uppvuxen i en familj av typ kardashian-storlek och det är roligt nu som äldre när man väljer att vi träffas och umgås alla och sen åker man hem till sitt. Att ha massa syskon som yngre var inte helkul. Men jag gillar tanken på att ha många barn som kommer och hälsar på. Men jag tror det stannar där. Vi är de enda i bekantskapskretsen som bara har ett barn. Fördelen med bara ett barn är att vi helhjärtat kan engagera oss i henom men kan ändå känna ibland att jag vill ha ett till.

          Är du verkligen osäker, det är bättre att ångra ett barn du inte skaffade än att ångra ett barn du har. Angående vad som är rätt, det kan bara du/ni känna, det är absolut inget fel eller nackdel med att vara ensambarn eller att ha syskon. Allt handlar om vad ni känner och vad ni vill.

            Jag är superosäker, för det är så mycket negativt också. Börja om med förskola, börja om med sjukdomar (och då vabba = antagligen stort ekonomiskt bortfall i flera år), bara rent allmänt få sämre ekonomi och antagligen halka efter jobbmässigt. Min man vill nog ha fler, även om han inte skulle erkänna det eller pressa mig. Vårt barn vill absolut inte ha syskon, då flyttar hen för en sjuåring klarat sig själv enligt hen ?

            För mig är det nog ekonomin som bromsar. Men jag har vuxit upp fattigt och har en enorm skräck för att hamna där och vet att det är inte så svårt som många tror, några smällar i livet och du är där. Så jag lägger en enorm vikt i ekonomin som kanske inte andra gör.

              Det låter spontant som att du inte vill ha ett till barn, men letar efter lugnet/acceptansen i det valet. Kanske kan det hjälpa att prata med andra som stannat vid ett barn, om de känner ånger eller är nöjda med sitt beslut? Det finns ju en ganska stark två/flerbarnsnorm i samhället – är det den du känner av, snarare än en egen stark önskan?

              Lite frågor att grubbla över bara. Stort lycka till oavsett!

              Hej L, har ett barn och hade velat ha fler men mannen ville inte. Var lite ledsen för det men samtidigt måste jag säga att ha ett barn är perfekt. Enkelt att resa (man kan bo i dubbelrum på hotell länge, mindre airbnb)ekonomiskt vettigt på alla sätt med kläder, prylar etc. Och tid för att umgås utan att vara splittrad.
              Tvåbarnsnormen är som ngn säger här extremt stark. När jag kom i klimakteriet sörjde jag verkligen att det var slut med möjligheten till fler – men det gör de som har flera barn också. Barnet är nu över trettio, stark, smart och är glad att hon inte har syskon. Eftersom hon ser hur ovanligt det är att syskon verkligen gillar varandra, alltid konflikter pga föräldrar har favoriter etc. Så, följ din magkänsla och lita på att du gör rätt för er situation. Endabarn är jäkla trevligt tycker iaf jag.

      Av de saker du räknar upp låter det inte alls som du vill ha ett till småbarn och barn är ju ändå små väldigtlänge och behöver mycket tid. Njut av barnet ni har istället, ett barn är bra och lagom. Sänk kraven.

      Jag har ett barn. Hade väl tänkt skaffa 2, som normen ? Men viljan och bebissuget kom aldrig. Jag kände mig nöjd och färdig efter ett barn. Idag är jag så glad för det. Tycker det verkar stökigt och bråkigt hos många av min vänner, dock inte alla så klart, beror ju på personligheter och ålder på barnen. Och jag kan verkligen lägga all tid, lust och pengar på henne. Hon har gått på förskola, öppna förskolan, sportaktiviterter och vi försöker ofta träffa vänner, ibland bara middag hemma och ibland resor ihop, så jag upplever inte att hon är ensam.
      Så får vi väl se hur det blir när vi blir äldre. Men många barn garanterar ju inte många besök utan det beror ju på vilken relation man har med sina vuxna barn och barnbarn.

      Jag är nöjd med de barn jag har och känner det i varenda cell av kroppen. Min man knipsade sig när yngsta var bebis, och skulle jag trots det bli gravid är abort det enda alternativet, så väl känner jag mig färdig ?

      Jag ville från början ha endast ett barn, fick under resans gång veta att jag sannolikt inte skulle få något barn alls, men för att göra en lång historia kort har jag idag två barn, med elva månader mellan.

      Är väldigt glad att min familj ser ut som den gör idag, men hade verkligen uppskattat ”enkelheten” i endast ett barn (som någon annan beskrev ovan t.ex. vid resor, enklare med barnvakt, enklare att vara två föräldrar på ett barn etc.).

      Om du känner dig nöjd med livet du har idag, skaffa inte fler bara för att normen säger så, mina barn är idag 5 och 6, och jag skulle aldrig i mitt liv börja om igen med bebistiden.
      A L D R I G ! ?

    Fick plötsligt tillbaka min mens efter graviditet och amning. Är bortrest hos släkt och var på toa och gick sen upp till min bebis igen som vaknat. Hör sen nerifrån hur ett annat barn skriker ”uaaaaah det är blod i toan, fy vad äckligt’ och föräldrarna tror att det hänt någon olycka och går dit, samtidigt kommer fler vuxna också dit som tror någon ramlat på toaletten. Jag spolade men antagligen hade allt inte försvunnit ? Så ja, då vet alla här i huset att jag har mens!!

    Hoppas någon hinner svara! Någon som testat något av Pamela Reifs program? Är det bra?

    Det får superbra omdömen och sånt, men vill höra från en ”vanlig” person, inte från någon eventuellt sponsrad influenser.

    Kanske lätt för ”oss alla andra som har friska barn hemma” att kritisera hur andra sörjer. Vi kanske hade betett oss likadant om vi hade behövt ha begravning för vår bebis? Vi kanske hade tagit varenda chans och påmint oss själva om vårt barn som dog. Jag kanske inte tycker om allt dessa tjejer lägger upp men who cares. Fy, vilken sorg och elände det där med ofrivilligt barnlöshet. Jag önskar att dessa tjejer får sina efterlängtade barn.

    En sen fråga om Apple Watch se.
    Är sugen på att köpa men undrar om skillnader mellan GPS och GPS + cellular .
    Står såhär; Med Apple Watch (GPS) kan du skicka och ta emot meddelanden, besvara telefonsamtal och ta emot notiser när klockan är ansluten till din iPhone via Bluetooth eller wifi. Den inbyggda gps:en fungerar även utan iPhone och registrerar distans, hastighet och rutt under träningspass.
    Och med cellular står det att jag kan göra allt detta även om jag inte har telefonen med mig.
    Men vad innebär det exakt – om jag köper bara GPS, kan jag svara på samtal om min mobil ligger i ett annat rum eller måste jag ha den på mig?

      Har inte mätt exakt hur långt ifrån jag kan gå men du behöver absolut inte ha telefonen i fickan. lämnar ofta telefonen i hallen men klockan fungerar oavsett vart jag är i lägenheten.

      Den billigare varianten ”når” din mobil inom kanske 10m? Jag gissar, jag har den men vet inte exakt avstånd – min man har den andra varianten för att tex inte behöva ha med mobilen när han är ute och springer ?

      Om du har cellular så har klockan ett eget abonnemang som innebär att den har nätverk som inte är beroende av din telefon. Du kan dels nå internet men också typ ringa/ta samtal osv.

      Utan cellular har klockan kontakt med nätverk via din telefon, därför att de är ansluta till varande smed bluetooth. Det innebär att om du inte befinner sig inom bluetooth-avstånd till din telefon har de inte kontakt. Du kan använda klockan som en klocka men har inte internet eller tillgång till samtal osv. Är telefonen inom räckhåll kan du sköta all kommunikation på klockan.

        Men ja du kan absolut svara i telefonen om den ligger i ett annat rum även utan cellular, men du kan inte vara hur långt ifrån som helst.

    Asså jag sitter i en så jobbig sits. Har sån ångest, men samtidigt överlycklig. Okej såhär. Jag började ett nytt jobb den i början på december. Ett riktigt bra jobb. Helt ok lön, man utgår hemifrån och har sitt hemmakontor men är även ute mycket på fältet. Har en fin tjänstebil. Väldigt fritt jobb. Men samma dag som jag började så fick jag ett samtal att jag blivit antagen till en drömutbildning. En utbildning som leder till jobbet jag suktat efter i 10 år. Svårt att komma in, men lyckades tillslut. Jag kände mig tvungen att tacka ja!

    Det innebär att jag måste säga upp mig. Har bara jobbat 2,5 vecka på nya jobbet. Dom är glada att dom hittat mig och påtalar detta nästan varje dag och tänker långsiktigt med mig. Jag har bara spelat med och tänkt att jag jobbar och säger upp mig så tätt inpå utbildningen som möjligt eftersom jag behöver inkomst.

    Men så börjar mitt samvete ta över. Dom lägger enormt mycket tid och pengar på mig. Dom följer med mig och presenterar mig. Köper kläder och visitkort. Känner mig som en skitstövel som bara spelar med för att jag inte vill säga upp mig nu och gå utan inkomst. Dom kommer bli så sura när jag säger upp mig. Tänk all tid de lägger på mig och än har jag inte presterat något. De kommer slösa två löner på mig. Ångest deluxe. Men jag måste! Jag kanske borde säga upp mig direkt för samvetets skull…

    Nån som varit med om liknande? Behöver lite hejarop ?

      Vad är det för jobb? Jag kan söka det istället ???

      Det är ditt liv och ditt val❤️ 10 år är ingen kort period att drömma om något, stort grattis till att du kommit in! Hade du vetat att du skulle komma in hade du ju inte sökt/tackat ja till jobbet men det är ju det som är det fina med livet, att man får ändra sig, det är mer än ok? Stort lycka till med utbildningen!

      var ego. det finns alltid någon som kan ersätta dig. följ ditt hjärta. det BARA ett jobb o dom är anställda så dom har inget att va sur på. grattis till drömutbildningen!!

    Kan rekommendera alla att testa ett ”pizza”- recept fast man använder smördeg:

    1 ark smördeg
    1-2 askar pancetta (Räcker med en, men vi älskar pancetta så vi använder alltid 2 ? Är du veg. vet jag tyvärr inget bra alternativ. Men det har ni kanske bättre koll på själva)
    1 liten ask philadelphiaost
    3st salladslök skurna i ca 1.5cm ringar
    Grovhackade valnötter

    Sätt ugn på 200grader.

    Rulla ut smördegen på bakplåtspapper på en plåt och vik upp kanterna runtom litegrann. Bre på ett lager philadelphiaost. Sprinkla över salladslök och pancetta och valnötterna. In i ugnen i ca 20-25min.

    Ta ut och om man vill, ringla över lite flytande honung. Skär upp i lämpliga bitar. Är och NJUT!

    Receptet är för 3-4 personer.

    Så förbannat jäkla gott så man smäller av! Perfekt att bjuda på som plockmat eller ”knytis”

    Har träffat en kille som är 10 år yngre än mig. Så himla rar och fin. Så respektfull och lyhörd. Jag trodde jag träffat bra killar innan men wow alltså. Han var dock oskuld när vi träffades och det fick jag veta först efteråt så jag fick såna skuldkänslor. Vet inte om jag kunnat göra nåt annorlunda, men kanske tänt ett ljus?
    Men alltså jag har aldrig haft bättre sex. Helt sjukt att man inte vet hur det är att bli upptäckt ang vad man gillar och vad som funkar för en, bara för att man har haft sex med snubbar som har egna preferenser eller fått för sig att alla tjejer gillar nåt specifikt som de sett i nån porrfilm.
    Jag känner mig så jäkla hyllad och firad som kvinna och det gör mig aslycklig såklart men samtidigt sorgsen, för sjutton vad mycket dåligt mediokert och mekaniskt sex man stått ut med med snubbar som bara verkar jaga bekräftelse som porrstjärna eller sin egen orgasm.
    Mer oskulder till kvinnorna!

      Är det du som är tillsammans med min bror tro…

        Tveksamt då den här killen inte har någon bror, men hoppas såklart att din bror blir lika uppskattad som jag uppskattar killen jag träffat ?

          Min bror har inte heller någon bror.