Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.

OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt i moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

331 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Drömt mycket mardrömmar i natt och vaknade av att jag grät. Så varit ledsen och haft en lustig känsla hela dagen, vilket känns supertrist för det har förstört hela dagen.

    Om ni vaknar och mår dåligt, har ångest, är ledsen eller något. Kan ni skaka av er det och vända det till en bra dag eller är hela dagen körd då?

    Om ni kan vända det, hur då?
    Behöver tips. Rädd jag kommer drömma i natt också och vill inte få en dålig söndag också 😅

      Se en feel-good film eller en komedi innan du lägger dig.

      Jag brukar äta choklad.
      Mitt i natten. Eller direkt på morgonen om jag vaknar av en hemsk dröm.
      Vet inte om det är sockerkicken eller distraktionen men det funkar varje gång. I perioder av oroliga drömmar har jag en marabou chokladkaka bredvid sängen.

      Ja det händer ibland. Jag försöker sätta på glad musik på högsta volym och rensa skåp eller städa. Men det är också relaterat till mkt andra dåliga känslor just nu men det får mig att fokusera på något annat en stund.

      Funkar det inte så sätter jag på den absolut sorgligaste musiken jag har och gråter ögonen ur mig fem minuter. Så har jag rensat systemet och sen känns det bättre.

      Jag har ibland mardrömmar. Gör något jag verkligen gillar efter en jobbig natt. Kanske kollar på något roligt på Youtube.

      Träffar/pratar med en vän, går ut och promenerar i rask takt eller går till gymmet, brukar alltid hjälpa vid ångest/oro. Att vara ensam hemma gör det näst intill omöjligt att bryta.

      Jag antar att jag kan skaka av mig det, för jag har aldrig reflekterat över det. Mitt tips är nog främst att antingen berätta om drömmen, om du har någon som är villig att lyssna, eller skriva ner den för dig själv och dina tankar kring den. Det är så jag bearbetar mina drömmar alla fall, och då kan jag lägga dem bakom mig sedan.

    Jag har ett problem jag tycker är skitjobbigt, men det är liksom inte ”tillräckligt” jobbigt för att jag ska orka ta mig tid att söka vård, stå i kö för vad det nu är, 10 kbt-samtal, osv… så tänkte höra om ni har några kloka tankar!

    Jag verkar ha väldigt lätt för att bli smittad med förkylningar. Har tagit diverse prover men allt är bra. Blir bara väldigt lätt vanligt förkyld med halsont och snuva och trötthet. Har ett förskolebarn och det känns som att nån av oss alltid är sjuka.

    Nu har jag börjat få ”ångestkänslor” kring detta. Asså om jag bara känner minsta lilla symptom så knyter det sig i magen och jag får nästan panik för att jag är så rädd att bli sjuk igen. Har även fått svårt att se fram emot och planera grejer för jag typ förutsätter att jag eller barnet ändå kommer hinna bli sjuk tills den dagen…

    Jag är inte rädd för sjukdomen i sig. Är inte hypokondrisk och tror inte att en förkylning = digerdöden liksom. Utan det är det där jobbiga med att behöva sjukskriva sig från jobbet ofta, vara sänkt samtidigt som man har ett småbarn som vill leka, komma ur rutin med träning hela tiden, inte kunna träffa vänner, etc etc. Allt sånt där.

    Min man och jag har bröllopsdag nästa helg och ska åka iväg och allt jag kan tänka på är att jag är rädd att bli sjuk så att vi inte kan åka.

    Har ni några tips på hur jag kan tänka? Har ni kännt liknande i någon period? Gick det över? Hur? Jag har kanske haft såhär i några månader nu.

      Min livserfarenhet säger att detta är hur det är när man har förisbarn. Tyvärr! När min yngste började skolan slutade förkylningarna komma så tätt här hemma.

        Men min man blir aldrig sjuk!

      Alltså det kan ändå vara värt att testa tex kbt i detta stadiet, för du vill inte att det ska bli värre, vilket det kan bli om du inte kär dig att hantera det….

        *lär

        Förstår hur du menar och uppskattar omtanken men det känns så motigt. Allt är så otroligt segt och omständigt med vårdcentralen och jag har verkligen noll positiva upplevelser av den. Men ja det är sjukt jobbigt att gå runt och känna såhär :/ hade hoppats på några knep eller liknande men verkar inte så haha.

          Känns det jobbigt så kan jag tipsa om att vissa nätläkare har psykolog. Tycka vad man vill om nätläkare, men i tillfällen som dessa fyller dom en god funktion.

          Det är mycket enklare att söka privat, rekommenderar det verkligen!

            Jg har inte råd med det. Men annars bra tips

              Ok. Ja det kostar ju en del såklart. Bor du nära ett universitet med psykologutbildning så brukar det finnas en mottagning där som är helt gratis. Det går också att söka KBT via nätet, kostar samma som hos VC. Ska vara lika effektivt som att gå nånstans.

              Mindler och psykolog via Kry kan du söka själv och då får du hjälp direkt. Kostar väl samma som ett vårdcentral-besök?

      Det låter dock som hypokondri. Hypokondri är hälsoångest och behöver inte nödvändigtvis innebära att man befarar det värsta från det minsta. Att ha stor ångest inför att bli sjuk är hypokondri. Missförstå mig rätt, ingen vill bli sjuk. Men att potentiellt drabbas av förkylning är inget som man normalt sett går och känner ångest inför.

      I och med att du har ett förskolebarn tycker jag inte det är konstigt att du blir sjuk oftare än förut. Om du tycker att du blir sjuk onormalt mycket skulle jag rekommendera dig att söka vården för att kolla upp dina värden, utifall du skulle ha någon brist eller att immunförsvaret är nedsatt. Med tanke på hur grav din ångest verkar vara skulle jag även rekommendera dig att söka psykologiskt stöd.

        Ja jag förstår. Grejen är att jag aldrig kännt såhär innan, utan det har kommit nu på senaste tiden för att jag verkligen BLIR sjuk hela tiden. Ångesten ligger liksom inte i att behöva uppleva själva sjukdomen, utan som jag skrev i att behöva ringa chefen för hundrade gången och sjukanmäla mig, göra mitt barn förvirrat/besviket när jag inte orkar gå upp ur sängen och leka, ställa in grejer med vänner för hundrade gången. Jag är liksom så less på det att jag nu typ är ”less” redan i förväg.

        Som jag skrev tog jag faktiskt tag i att gå och kolla upp. I och med att min man aldrig blir sjuk och vi bor tillsammans med vårt förskolebarn så tänkte jag att jag kanske hade dåliga värden eller så. Alla värden visade dock på topp.

          För mig låter det mer som oro, typ GAD. Upplever du det som ett hinder i vardagen som du mår riktigt dåligt över så är det dags att söka hjälp.

            Ångesten är inte ett hinder i vardagen skulle jag säga. Kan tänka på detta och känna oro/bli ledsen typ innan jag ska sova och så.

            Däremot är det självklart ett hinder i vardagen att bli små-sjuk hela tiden.

          Jag fattar precis vad du menar. Innan jag fick riktig hjälp för min migrän så upplevde jag samma. Rädslan eller ångesten eller kalla det vad du vill. För ATT bli sjuk begränsade hela livet. Inte ångest över själva sjukdomen utan att alltid behöva vara den som ställer in, sätter kollegor i merjobb, inte var att ”räkna med”.
          Jag har fått hjälp med sjukdomen, sen tog det nog ett år innan tankarna började ge med sig.
          Kämpa och sök hjälp. Du är värd att få må bra! Just nu och just här!

            Tack fina du. Känns bara inte som att sjukvården tar det på allvar. Beskrev verkligen noga för läkaren jag träffade och hade med mig ett papper där jag skrivit upp alla dagar jag varit sjuk senaste tiden. Men hon var bara sådär ”jaa.. så är det för vissa”. Och jag försökte stå på mig men jag är noll läkarkunnig och hade liksom inga argument.

              Jag tycker att du ska testa Mindler.
              Har själv komtakt med en psykolog där sedan ett par veckor p.g.a Hälsoångest och ångest/oro generellt. Man får genomföra KBT-program gebom appen och jag känner att det är hjälpsamt att lära mig hur jag ska hantera min ångest.

            Jag haft migrän hela dagen. Men skulle aldrig känna typ skuld för det. Tycker bara det är så jobbigt. Och ärvt det efter mamma. Tur ser finns sumatriptan men idag hjälpte det inte lika bra.

              Stackare. Känns på något sätt som att det är mer ”socialt accepterat” om man ”har” någonting. Alltså migrän är ju något specifikt som vissa lider av och som är återkommande. Eller tex om man har någon allergi eller annan diagnos. Men ”hej jag är förkyld igen” känns som att folk tror att man hittar på/överdriver eller att man får en stämpel ”hon den där som är sjuk hela tiden”.

          Okej, då förstår jag. Nej jag förstår att det känns jobbigt när dom sociala konsekvenserna blir återkommande. Och bra att du kollat upp dina värden! Om allt såg bra ut så kanske det beror på stress, dålig sömn? Sådana aspekter speglas ju inte i ett blodprov men kan bidra till att man lättare blir sjuk. Tänker mig att ett förskolebarn hemma säkert kan innebära en del stress och dålig sömn. Din sambo skulle kunna vara mer motståndskraftig så det är egentligen inget konstigt. Kanske får han bättre sömn, upplever mindre stress eller har antikroppar mot fler av smittorna?

          Men är du verkligen så sjuk att du inte kan gå upp ur sängen? Min erfarenhet sen jag fick barn är att man aldrig riktigt kan vara sjuk. Samma gäller jobbet, nu när man kan jobba hemifrån är det ju svårt att motivera sjukskrivning. Ibland är det bra att inte känna efter för mycket.

            Fast du vet ju inte vad hon jobbar med? Hon kanske inte kan jobba hemma? Tyckte din kommentar var otrevlig mot en person med ångest.

            Vilken givande och hjälpsam kommentar.

            Jag blir förlyld med ont i bihålorna, jätteont i halsen, helt slut i hela kroppen och feber. Jobbar i kontorslandskap och får inte jobba hemifrån. Tycker du jag ska trycka i mig tre alvedon och släpa mig dit för att smitta mina kollegor? Så fort jag bara har lätta symptom kvar och febern & halsont är borta så går jag till jobbet.

      Jag har det exakt likadant (också förskolebarn).
      Nån skrev här för flera månader sen och ville ha solskenshistorier om att det blir bättre. Fick typ tio svar om hur folk varit sjuka tio år i sträck när de hade småbarn.

        Haha kul att man har en ljus framtid då 😅

        Jag vet precis vad ni menar. Det är så fruktansvärt frustrerande att hela tiden bli sjuk! Jag är i samma sits och fick totalt nog i höstas, bara vägrar bli sjuk igen så ofta som det har varit. Sömn, träning och kost hoppas och tror jag har blivit min räddning. Och jag vet att när man äntligen har flow, så blir man sjuk. Igen! Men på sikt så motar det sjukdomar, jag tror verkligen det. Lycka till, innerligt alltså, önskar ingen detta ☹️

          Fantastiskt att du lyckades vända det! Hur gjorde du mer konkret? Jag försöker träna regelbundet men blir ju uppehåll när jag är sjuk… äter hyfsat nyttigt men också en del blandat. Sömnen blir ju sisådär med en liten men tycker ändå vi sover helt okej och turas om bra.

      Det är verkligen mkt förkylningar med förskolebarn, 10-15 per år (!) stod det i vårdguiden och då är det ju något slags snitt, den här vintern har verkligen varit extra dryg + känns som att kroppen inte hinner återhämta sig mellan varven = lättare att få nästa förkylning. Men snart är det vår, skulle inte börja rota mer i det nu utan se hur det går nu under sommarhalvåret. Ta det lugnare under vintern, planera in in lika mycket men försök ta igen det på sommaren istället. Och börjar du känns förkylning så ta det lugnt och försök kurera dig så att säga, ibland kan man ju göra saker ändå, bara kanske inte på samma sätt, det behöver ju inte utvecklas till en riktigt jobbig. Förhoppningsvis kommer du in i en bättre spiral men tror ändå att som småbarnsförälder att man får vara lite… realistisk/pessimistisk när det kommer till planering av saker, speciellt under vintern.

    Mensen slutade för 2 veckor sedan och idag började den igen? Inte lika mycket blod som vanligtvis så kanske är en mellanblödning. Har alltid regelbunden cykel så vet inte vad detta beror på, finns 100 olika anledningar när jag googlar..

    Någon som haft liknande och vet vad det berodde på?

      Mellanblödning. Många blöder vid ägglossning.

        Är det normalt att få det trots att man aldrig haft det tidigare?

          Jag fick det en gång, visade sig att jag hade klamydia. Kolla upp det om du har haft oskyddat sex?

          Jag hade det ett par månader i rad (blödning vid ägglossning) utan att ha haft det tidigare eller efter det heller.
          Hade inga sjukdomar eller liknande och barnmorskan sa att det var vanligt.

          Jag hade aldrig haft det, förutom 1 gång och det var den ägglossningen jag blev gravid ( i samband med den blödde jag lite). Uteblir din mens sen så är det nog bra att ta ett test 🙂

          Mellanblödningar är väl alltid något man ska kolla upp.

      Nidblödning?

    Vad är grejen med alla spoiler-bilder på B*iancas fötter? Någon som vet?

      Jag undrar också???? Vad är det för ledtråd hon försöker sända ut?

      Fotvård

    Någon som varit på akupunktur och kan beskriva känslan ?

    Jag kånkar en 7 kg bebis varje dag och har därav massor av muskelspänningar. Älskar att trycka på triggerpunkter och känna smärtan stråla. Kan man uppnå detta med akupunktur ?

      Ingen expert och det kanske är olika men jag kände absolut inget alls under akupunktur. Det är ju väldigt fina nålar man sätter extremt ytligt i huden så du får ju inte nån stenhård mssageeffekt vilket jag tror är vad du beskriver:)

        Om de sätter dem i en muskel som du har ont i så känner du det! Sen den akupunktur jag var på så använde han även ström i nålarna… det pulserade gott på onda ställen. Detta fick mig att ta igenom mina år med hemsk ryggont.

      Men gud, läste det som att du var gravid med en 7 kilos bebis och tänkte ”shit vad stressande, ska den inte ut snart 😂”

        Hahaha Fyfan! Mardröm och veta det innan också ! ”Den här ska ut sen. ”
        Nej han tjockade på sig sen när han var ute som tur va. Men snällt mot nacken, ryggen och axlarna är det inte att bära runt och lyfta honom från golv etc

      Jag har fått akupunktur ett par gånger. En gång en fot som krånglade och en gång som gravid då jag hade foglossning.
      Båda gångerna blev jag hjälpt.
      Jag tyckte inte det gjorde ont att sätta nålarna men sen ska de vridas runt och det gjorde svinont. Jag skulle dock inte tveka att göra det igen.

      Bra att veta är att alla inte svarar på behandlingen.

        Jag vill känna att nålen lixom tar i muskeln och att spänningen släpper ( gör inget om det gör ont) bara det känns skönt efteråt.

          Aldrig hört att man sticker i muskulaturen?

          Fattar vad du menar men så magiskt gött är det inte. Det är mer att du känner liten förändring efter ett par ggr. Du bör testa en fysioterapeut istället, som kan knäcka o knåda dig 😁 jag gjorde det efter mina graviditeter o fick hjälp med knäck och massage på triggerpunkter samt övningar för att stärka kroppen från att få ont.

          Du kanske ska testa reflexologi istället ?

      Ja, gå till en naprapat och be om att hen behandlar muskelspänningar med akupunktur. Jag gör det regelbundet och det går att uppnå precis det du beskriver.
      De två olika tekniker jag fått prova är:
      1. En nål i en spänd muskel som får sitta ett tag, som behandlar sen snurrar på, sen får den sitta ett tag till.
      2. Behandlaren letar upp triggerpunkten med handen och sätter sedan en nål där. Det känns när hen träffar mitt i punkten, så coolt!

        Jag går också till naprapat regelbundet och får nålar i musklerna. Älskar det. Känner mig som en ny människa när jag går därifrån.

      Det är helt fantastiskt. Sover som en klubbad säl under tiden. Det får verkligen kroppen att slappna av fullständigt

      IMS, stor nål som går ner i muskeln. Jag har gått till sjukgymnast i 6 månader och får de. Kunde inte gå innan pga nerver i kläm runt höft/ljumske och nu känner jag mig som en ny människa 😍

    Frågar om volontärarbete igen 😅 någon som vill dela med sig av erfarenheter? Allt är av intresse, smått och stort!

      Vad tror du att du kan bidra med som inte folk på plats kan om du vill åka utomlands och volontärarbeta?

      Det finns massa volontärarbete här i Sverige. Jag var läxhjälpare ett tag för Röda Korset som volontärabete. Det var givande för mig ett tag sen tog det för mycket energi när jag började arbeta mer så jag orkade inte fortsätta.

      Räknas funktionär på Friskis? 😅

      Vet inte vad du är ute för för typ av volontärarbete, men har volontärat på Barretstown några gånger. Det är en organisation i Irland som organiserar läger för barn med allvarliga sjukdomar (cancer, diabetes typ 1..) med mål att rehabilitera och låta dem få känna sig som barn och bara ha kul utan att tänka på sina sjukdomar. Barn från hela Europa åker dit på somrarna och man kan vara ’cara’ (betyder kompis) och/eller tolk. Har åkt som svensk tolk (via svenska Barncancerfonden) och åkt som vanlig Cara också (via Barretstown direkt). Jag har bara varit där 10 dagar åt gången, det är ganska intensivt. Men har varit helt otroliga upplevelser, barnen är så glada när de åker hem ☺️ olika veckor har lite olika ålders grupper och länder som deltar. Som sagt, kanske inte vad du är ute efter men kan rekommendera dem varmt

        Det här är för sent eg, men +, jag var på Barretstown när jag varit sjuk i cancer som tonåring! Snart 25 år sedan! Blev så otroligt glad när jag nu läste att du varit volontär där. Barretstown var en otrolig upplevelse. Tack för att du volontärar där ❤️

      Vad för typ av volontärarbete tänker du på?

      Jag kör djurambulans och har rest runt i landet och letat efter försvunna personer ihop med missing people. Det är väl typ det 😁

      Vad tänker du på för typ av volontärarbete?

      Jag kör djurambulans och har rest runt i landet och letat efter försvunna människor med missing people. Vet inte om jag kan bidra med något?

        Jaha? Vad händer med kommentarsfältet? Det krånglar ju när man kommenterar så nu vart det dubbelt 😂🤷🏻‍♀️

      Var volontär ett kort tag, i Sverige. Trivdes med jobbet i sig men ”tyvärr” var det just volontärarbetet som fick prioriterad bort efter ett tag. Såg väldigt många människor komma och gå. Och tänkte att det tar ju ett litet tag innan man verkligen blir en tillgång, först måste man lära sig en del. Och att de som jobbade där permanent måste ha förklarat rutinerna hundratals gånger bara för att se folk sluta. Har faktiskt lite dåligt samvete för att jag inte stannade där längre. Kan man inte avvara ordentligt med tid är det nog bättre att låta bli. Bara för att det är volontär är ju inte varje timme man spenderar där värdefull egentligen. Men beror ju på typ av projekt så tänk efter var du snabbt kan göra nytta och verkligen vara en tillgång 🙂

      Har volontärarbetat i Kapstaden på tre olila organisationer inom socialt arbete när jag bodde där. Bäst var organisationen Shine Literacy där vi läste tillsammans med skolbarn i utsatta områden som låg efter i klassen. Jag hade två barn jag träffade två gånger i veckan så ett deltidsvolontärobb kan man säga. Har även arbetat på WOOF på bondgårdar i Australien. Jag har i stort bara positiva erfarenheter av volontärarbete. Var har du tänkt volontärarbeta och inom vilket område?

    Jag ska inreda en del av vardagsrummet till ett sovrum till mig. Kommer ha draperi i taket som skärmar av. ”Rummet” kommer då bli ca 9 kvadrat. Har tänkt sätta upp en rund spegel på väggen för att få rummet att se lite större ut. Tycker det är så svårt med storlek på spegeln. Hade tänkt en som är 40 cm i diameter men kanske blir för pluttigt. Nån annan som har spegel i små utrymmen och har tankar kring storlek?

      Vi har rund spegel i ett litet badrum och 40 låter jättelitet. Vi har nog 80cm. Det kanske blir för stort för dig men tips är att göra mallar i olika storlekar och sätta upp på väggen för att få känsla av olika storlekar

        Bra idé, tack snälla 😘

      9 kvadrat är ju inte pyttelitet för ett sovrum utan snarare en rätt mysig storlek, perfekt egentligen och inte som att sovrummet behöver kännas större. Hade personligen skippat spegel där jag sover. Men om du vill ha spegel så hade jag nog kört på så stort som möjligt!

        Hade också skippat spegel där jag skulle sova. Inred med ljusa färger så ser det inte så trångt ut.

      Jag säger tvärtemot de andra och tror 40 cm är bra? Jag har 80 cm i ett 20 m2 vardagsrum och den ser fan enorm ut.

      Om du vill att rummet ska upplevas större så ska du absolut välja en större spegel, annars får du inte samma effekt. 😊

      Varför är det viktigt att rummet ser stort ur ? Seriös fråga.

        Det är väl egentligen inte jätteviktigt. Men tänker att en spegel kan göra att det känns luftigare på något sätt. Tack snälla alla som kom med inputs ❤️

      Jag avskärmade mitt vardagsrum i min etta på 37 kvm och gjorde ett sovrum med draperi till en början (sen reglade vi upp en vägg själva med skjutdörr) och hade då en avlång golvspegel och sovdelen kändes mycket större.

    Diskuterar ni som är 25+ exklusivitet när ni dejtar eller är sånt underförstått när man träffats ett tag?

      Inget vi någonsin pratar om, däremot alltid någon som ”diskret” fiskar efter om man har flera.

      Om jag verkligen gillar den andra persomen så gör jag det.

      Jag är 34, vi pratade om det när vi började dejta förra året (är sambos idag). Men jag ville veta, så jag frågade/pratade om det 😄

      Fattar inte hur man vill ha sex med någon som ligger runt med massa andra?

    Bästa klippen på alla kids favvoaffär Normal ?
    Kör!

      Kids?

      Gillar att de har mycket i resestorlek.

      Vanish i storpack 79kr om jag inte minns fel
      Brow freezer gel för ca 40kr

      Kaffekapslar för 32 istället för 45 och detsamma för PUKKA the

    Hanna T diskussionstråd!

    Varför bryr sig folk om när/om hon gör NIPT/KUB (eller vad det heter). Hon var redigt irriterad häromdagen.

      Jag har också missat varför folk är irriterade att dom ska göra nipt?

      Vad var hon irriterad på ?

        Att flera följare hade massa åsikter om faktum att de valt att göra nipt. Förstod dock inte varför vissa hade åsikter om det

          Ser man kommentarer från följare eller säger hon att de är många som har åsikter ? Känns som att hon skulle kunna ljuga för att få fler intresserade.
          Folk borde ju inte bry sig om vad hon och partnern väljer att göra, å andra sidan har hon väl en stor skara följare – hon får nog räkna med att alla möjliga galningar följer henne och kommenterar 🙈

            Hon har sagt det själv. Inget som visats

      Tror vissa provoceras av NIPT för att det ska sålla bort t.ex. barn med downs och de har själva någon närstående med downs de älskar så de tar det onödigt personligt.

        Ja alltså väljer man att göra nipt/kub ska man ju kanske vara beredd på svaret . Men också kanske att kunna svara på varför man väljer att göra det ? De har väl säkert en anledning och det är väl bara att säga den, stå för den. Om hon nu talar om l för följarna att det ska göras. Trodde hon att alla följare bara skulle heja på? Just kub/nip är ju något som kan många att tycka olika. Känns verklighetsfrånvänt att tro att ingen skulle tycka olika om hon nu har 80 000 följare ?

          Hon nämnde senaste gången de va gravida, tror jag de var, att dom inte kommer behålla ifall det visar avvikelser. Är väl kanske det hon inte vill säga igen då tänker jag, även om det inte borde va något att ’dölja’ då det är förståeligt.

          Okej. Personligen tycker jag det är deras ensak faktiskt.
          Man får tänka på att de har förlorat en bebis i v 25 eller vad det var, och jag tror deras skräck är att det ska ske igen. Att man på RUL ska upptäcka att barnet är kraftigt missbildat och behöva avsluta graviditeten och då föda ett så pass stort foster dött. Då är det lite ”mildare” att via NIPT få veta runt v 12 och avsluta då. Obs detta är rena spekulationer från min sida men ja jag tror inte att hon menar att vara överdrivet mystisk med NIPT men jag kan förstå att det är ett känsligt ämne efter allt de varit med om.

          Tror de flesta bara vill bli lugnade. Är ju omöjligt att säga innan vad man ska fatta för beslut om det skulle visa något ändå, alltså, man kan ju ha en tanke men i en situation man aldrig varit i – är ju omöjligt att svara ändå.

        Alltså jag vet faktiskt inte hur vi gjort om Nipt visat att barnet hade kromosomfel. Men jag har största förståelsen för att man kanske inte vill föda det barnet då. Man vet inte hur illa det är, men tänk om det barnet aldrig blir självständigt, inte klarar sig i livet utan hjälp med allt. Förblir ett barn och aldrig vuxet med jobb, eget boende mm. Vill man sätta en person till världen? Är man beredd på allt det ansvar som kan komma? Jag är verkligen för ”livet” så att säga men tycker detta Downs glorifieras en aning , speciellt i sociala medier. Väldigt många med Downs förblir ju barn, hjälp med allt och lever inte vanliga liv. ”Min son är såå gullig och empatisk” säger vissa.
        Jaha? Kommer han kunna bli vuxen o ch kunna ha ett eget liv? Jobb? Kunna sköta hygien o hem? Ha relationer? Och jag skiter fullkomligt i om alla rasar på mig nu men verkligheten inte alla gånger ”Glada Hudik” om ni fattar…

          Fast de innebär ju inte att dessa människor lider. De är för det mesta glada med sin tillvaro, även om de inte kan leva ett liv som de flesta andra vuxna.

            Men en själv kanske gör det… Man kanske inte vill ta hand om ett barn som aldrig kommer klara sig själv. Dessutom dör de ofta i förtid, det blir ju också en stor sorg.

              Människor med DS har en mycket längre genomsnittsålder du. Upp mot 60 år mot kanske runt 30 år förr.

                Många har ju hjärtproblem mm som gör att de dör tidigare.

      Folk älskar ju att ha åsikter om allt som har med barn/barnafödande/graviditet att göra 🥹

      Hur ska hon orka vara influencer när hon blir så kränkt/irriterad på alla som har åsikter..😅 Svårt att undvika med det jobbet.

        Tänker också det! Man kan tycka det är hur sjukt som helst att folk kommenterar kring hennes graviditet – men det finns ju folk till allt ! Och hon har 80 000 av dem på sin sida. Men detta kanske är första grejen som faktisk är en sak som många tycker olika om , annars har hon ju mest fått hejarop såklart.

          Tycker hon ofta skriver ”ni behöver INTE komma med förslag på bla bla bla…” Och liknande 😅

            Fast fattar. Jag som inte är influencer fick så sjukt mkt råd om saker jag absolut inte bad om som gravid. Folk tror man är född under en sten 😂 Och ibland vill man bara inte ha råd

              Ja jag förstår också känslan, men tror bara hon får försöka ignorera det annars kommer hon inte orka det jobbet 😄

      En annan grej. Tycker det är intressant att i posterna som bara är att de testar typ knäppt godis så har hon tagit bort att man kan se antalet likes, men inte när det gäller ivf-grejer. De sista lär ha fler likes och hon vill ej visa hur få hon får på de vanliga.

        För hon fattar väl att vi är henne på spåren med köpta följare 😜

        På tal om godis-klippen. Jag vet att jag egentligen inte gör rätt i att bry mig, men kan inte hjälpa att få lite stress när jag ser hennes näringsfattiga matvanor.

          Jo samma här i guess. Ändå förvånad över att hon inte får fler kommentarer om det. Men det kanske beror på klientelet som faktiskt följer henne (möjligen)

            Eller att folk har hyfs

          Men grejerna hon testat är väl ändå inte det hon lever på matmässigt? Tycker hon för så oförskämt mycket kritik här för sina matvanor. Vad jag ser äter hon helt vanligt, oftast lagad mat och ibland en köpesushi?

            Mja det är rätt kasst. Mycket halvfabrikat och få grönsaker. Jag hade ändå skämts lite om jag la upp det som mitt vanliga näringsintag. Jag är dock några år äldre än henne och var nog annorlunda när jag var 28. Å andra sidan försökte jag inte desperat bli gravid då.

            Hon äter så sjukt dåligt. Noll grönsaker och noll frukt. Mest nudlar, färdigmat, snabbmat… Förstår hpn hade viktproblem förr. Men konstigt hon inte försöker ändra sina matvanor med tanke på att hon la 70 000 kr på en magsäcksop.

              Inte konstigt att hon blir förkyld hela tiden trots att hon typ bara är hemma, och att hon blir förstoppad🙃 (source: hennes stories)

        Eller som hennes senaste inlägg i flödet med test på produkter från Lidl, då lade hon upp det i story med en stor fet logga och ”nu kör vi mina vänner, en ny testvideo”.
        Antagligen för att få fler klick på just den videon hon testar grejer (för att få bra siffror att visa upp för samarbetspartners(?)). Hennes följare klickar väl för att de tror att de ska göra ytterligare ett graviditetstest får jag känslan av 🥴

    Jag själv är singel och barnlös. Min bror och hans svägerska har ett barn. Vi bor i samma stad. Våra föräldrar bor ca 13 mil ifrån oss. Då och då hälsar de på här i stan. Jag märker dock ganska tydligt att jag är mindre värd / de tycker att det är roligare att hälsa på hos min bror. Jag förstår att de bor lite större, de är fler personer och barnet är barnbarn till mina föräldrar. Jag känner dock att det är så himla tråkigt att de så sällan är hos mig. Skulle gärna bjuda på fika till exempel eftersom jag får gäster ganska sällan. Det här känns som en dum och onödig sak att ta upp, därför tänker jag att jag får fortsätta tycka synd om mig själv. Undrar däremot om någon känner igen sig i det här?

      Hahah hans fru* menar jag såklart, han och min svägerska

      Haha ja, en av mina släktingar glömde bort att jag bodde i samma stad som mitt syskon när hennes äldsta hade fötts.

      Jag hade tagit upp det. Typ ”vi vi kanske kan ta fika hos mig denna gång? Var ju ett tag sen ni var här”

      De kanske inte reflekterat över det innan, men om du säger något liknande så borde dom fatta

      Ja det har varit exakt likadant för mig. Syrran fick barn mång år innan mig och mina föräldrar va där varje vecka. Sällan hos mig. Nu har jag barn och träffas inte lika ofta som min syster och mina föräldrar.
      Tycker det är helt okej dock. Stör mig inte på det. Min syster har kämpat med utmattning i många år och behöver mer stöd än jag.
      Men blir du medbjuden till din bror? Du kan väl ta med fika? Ifall det är så att du gillar att baka och bjuda. Jag gillar också att få besök pga anledning att baka.
      Men om det är mer själva besöket som är grejen så löser ju det inget förstås.

      Du skulle nog vinna på att inte sätta likhetstecken mellan ”vara mindre värd” och ”roligare med barnbarn”. För det lär ju vara jättekul med barnbarn för dina föräldrar men därmed inte sagt att du är mindre värd, liksom. Du kan väl bara baka lite extra och bjuda in på fika?

      Ja jag märker att mina svärföräldrar är oerhört ointresserade av mig och min man. Men helt ärligt har det pågått sedan innan min svåger fick barn. Jag kan inte lista ut vad det beror på, men har alltid märkt av att de aldrig frågar oss så mycket när vi ses, utan fokuserar på svågern och hans sambo. Nu när de fått barn (första barnbarnet) är de så klart helt förtrollade och vi existerar knappt. Jag blev befordrad nyligen men eftersom de inte frågar något om vårt liv har jag inte ens berättat det. Känns jobbigt att vi nog aldrig kommer ”stiga” i deras ögon då jag kanske inte kan få barn. Men vad gör man? Försöker tänka att man inte kan påverka andra, man kan bara vara sig själv.

        Upplevde ett enormt uppsving i intresse för mig när jag fick barn. Intresset var alltså egentligen inte riktat mot mig utan barnet och kontakten och besöken blev tätare. Vilket såklart var trevligt i början men känns samtidigt lite konstigt. Känns helt klart som att man halkat ner på prio-listan och det känns verkligen inte som att det är JAG som får besök, det är barnbarnen. Har själv lite svårt att förstå detta intresse och pratar hellre med vuxna släktingar än hänger med barn vid släktträffar etc. Men kanske är det något man förstår först när man får barnbarn. Vem vet. Men jag tror verkligen inte det är något personligt, de är säkert jätteivriga att bygga upp en relation med de nya barnbarnen, medan de vet var de har dig, liksom dina syskon, som de säkert inte är jätteintresserade av heller.

          Obs menar att det fortfarande är trevligt men att jag inte reflekterade över det i början.

          Sen är det ju helt klart tråkigt från deras sida, lite jämfört med folk som bara pratar om samma sak hela tiden ex barn och kanske behöver de få veta klart och tydligt att du vill att de besöker dig.

      Relaterar! Min syster fick barn först (första barnbarnen) och päronen blev som förtrollade. Nu när vi umgås hela familjen så handlar allt om barnen, ingen är kapabel till att ha en diskussion längre eller ställa frågor.

      Prata om det med dom.

      Jag bor i samma stad som mina två bröder, de båda har barn och familj och bor i hus. Jag bor ensam i lägenhet. Pappa och hans fru bor 3 mil bort. Min familj är hemma hos mig på min födelsedag, that’s it. Eller mina bröder kan väl svänga in en sväng om jag passar deras barn nångång och min pappa typ om han ska fixa något eller har något kort ärende. Men aldrig att någon skulle komma hit på besök eller fika eller liknande. Jag fattar ju att det kanske är min ”uppgift” att bjuda in till sånt. Men det är ju mycket naturligare att träffas hos någon av dem som bor större. Jag mår inte dåligt över detta, men ibland känns det lite som att jag inte skulle vara lika ”vuxen” som de andra, trots att vi alla är 30+. Upplever inte det som att jag är mindre värd, men det blir ju liksom gladare miner när barnbarn kommer besök till pappa än när det ”bara” är jag. Men kan leva med det 😁

      Tack för alla svar! Får se om jag tar upp det någon gång eller bjuder dem hem till mig. Någon gång har jag känt att de erbjudit sig att komma och hälsa på bara för att de tycker synd om mig och då blir det alltid så konstig/stel stämning. Usch, svårt att förklara. Hoppas hoppas att det här blir lättare med åren.

        Varför tar du för givet att dom tycker synd om dig? Bjud hem dom till dig för att du tycker det är kul. Och tyck inte synd om dig själv, det kan ju förstöra det bästa förhållande.

    Jag är gravid i vecka 4+4 och har haft bruna flytningar sedan jag eg skulle haft mens så ca 2 veckor nu. Jag har även ont i livmodern, ibland molvärk och ibland smärtsamma hugg. Jag har inte någon läkarkontakt eller barnmorska ännu och är orolig för att något är fel. Står på nätet att bryna flytningar plus smärta kan vara tecken på utomkvedhavandeskap men har också läst att det lika gärna kan vara normalt så jag vet inte vad jag ska tro. Har någon här haft färgade flytningar och smärta såhär tidigt under en graviditet?

      Som en annan gravid hade jag ringt 1177 för att få bli lugnad eller se om det finns ngn annan barnmorskejournr som man kan prata med 💗

      Åh förstår dig verkligen ❤️ det är ju så otroligt jobbigt när man bara ska gå och vänta! Det ÄR ju vanligt med småblödningar i början, både pga sköra slemhinnor och sånt, men har också hört att många blöder när de ”ska” ha mens för att kroppen typ inte riktigt fattat att den är gravid.

      Har du bruna flytningar är det ingen aktiv blödning utan en gammal. Vet själv inte om den infon är till någon hjälp dock…

      Om du är i vecka 4+4 så är du ju snart i vecka 6 och då tror jag man kan göra ett tidigt ultraljud, i alla fall vaginalt. Ring en gynmottagning och säg att du misstänker utomhavandeskap och vill kontrollera.

      Jag hade just detta fast från v 6 i båda mina graviditeter. Första gången var jag jätterädd för utomkveds och ringde Kvinnokliniken som för säkerhets skull gjorde ultraljud för att utesluta utomkveds. Allt var normalt men fick senare missfall. Samma sak andra gången fast var inte så orolig för just utomkveds då.

      Just molvärk är annars vanligt hos många gravida då livmodern töjer sig tidigt, så om det inte är väldigt smärtsamt så är det ingen fara. Jag läste på mycket då när jag var orolig för utomkveds, och något som stod på många ställen är att stark smärta orsakad av att embryot växer i äggledaren oftast sker ca v 6 då det blivit lite större då.
      Jag tycker du ska ringa kvinnokliniken i din stad på måndag och berätta om dina symtom så kan de ta beslut om det behövs kontroll. Lycka till! Håller tummarna allt går bra!

      Jag har haft så vid båda mina graviditeter och allt gick bra 🙂 jag ringde kvinnohälsan i v7. Var noga med att direkt säga ”jag vill BOKA ett vaginalt ultraljud för jag har bruna blödningar”. Förklarar man bara sin oro eller problem så måste man bråka lite med dom för att få sin vilja igenom är min upplevelse. Rak och tydlig från början så dom inte kan babbla bort det.
      Jag fick piller för att stoppa dom bruna blödningarna första graviditeten men den andra behövdes det inte:)

      Vid mitt missfall hade jag röda blödningar så det var stor skillnad.

      Så hade jag med. Huggen (för mig) va ligamenten och det bruna va ”bra” för då va det inte färskt blod. Men du kan alltid ringa gyn och rådfråga! ☺️ Blödde lite brunt i vecka 6, idag ligger min 7 veckor gamla bebis på min bröstkorg och mår hur bra som helst 🥰

      Jag skulle ringa gynakuten och fråga. Hoppas allt är ok.

      Jag hade röda flytningar, ibland var det mer som mindre blödningar, några veckor där i början plus ont och hugg i livmodern. Var orolig för utomkveds och missfall. Fick komma på ultraljud i v.6 och v.7. Men allt gick bra med graviditeten. Fick förklarat för mig att det är vanligt med blödningar och värken beror på att livmodern växer mycket. Tycker du ska ringa gyn eller 1177 och be om att få komma in och kolla!

    Är det vanligt att man gör en helomvändning när man går in i ett nytt förhållande?
    Jag har en killkompis som jag känt i flera år som för ett halvår sedan var så snäll och rolig att umgås med. Han hatade dock all fysisk aktivitet.
    För ett halvt år sedan så blev han tillsammans med en tjej, och nu har han helt plötsligt gått in i den träningsperioden pga av henne. Det är ju bara positivt för honom. Och jag är verkligen glad för hans skull.
    Men det är verkligen inte den kompisen jag kände innan han blev tillsammans med henne 😅 och våra gemensamma kompisar säger samma sak.
    jag är inte avundsjuk eller så utan jag bara undrar genuint 😅
    Har ni varit med om samma sak?

      Ja, man brukar ju typ vilja impa på den man gillar så är väl egentligen inte konstigt. Men sånt man inte själv tycker om brukar inte hålla i sig längre än till honeymoon fasen har lagt sig sen kommer de rätta sidorna fram😂

      Man kan ju bli inspirerad av varandra. Kanske tycker han att det är roligare att träna med henne än innan? Kanske är hon bra på att peppa? Eller så känner han sig ”tvingad” av att hon är fysiskt aktiv. Det är bara han själv som vet

      Jo det är nog rätt vanligt. Träning, kost, finare kläder osv:) man vill vara sitt bästa jag liksom.

      Ja det är nog rätt vanligt. Jag gillade inte golf förut men så blev jag tillsammans med en kille som älskar det. Och nu kan jag tillochmed sitta i timmar och kolla på olika golftävlingar och tycker det är riktigt intressant. Men det är absolut ingenting jag skulle gjort innan honom.

    Jag har femåriga tvillingtjejer och den ena är så fruktansvärt skrikig och gnällig att jag inte vet vart jag ska ta vägen längre. Minsta lilla motstånd är en katastrof och då skriker hon rakt ut och går knappt att få kontakt med, det händer ca en miljon gånger om dagen och det tar aldrig slut. Jag är förskollärare så jag tycker att det här är nåt jag borde kunna hantera med tanke på alla barn jag träffat, men jag gör inte det längre. Jag vill bekräfta känslor, låta henne känna det hon känner osv, men hur gör man det samtidigt som man får slut på skrikandet? Jag trodde att det skulle ge sig av sig självt med tanke på att hennes syster inte gör likadant, men det verkar inte göra det.

      Specialpedagog och lärare här !
      Trodde med jag var rustad för eget barns utbrott ( också tjej fem år ) men icke. Är tydligen annat när det är ens egna ungar 🙈.
      Det som funkar på min skriktjej är att låta det vara ett tag , låta henne skrika – finnas nära men absolut inte för nära. Sedan avleda med att prata om något helt annat ( alltså chocka henne med en fråga om något totalt annat ). Ibland kan avledandet hjälpa nästan direkt.

      Jobbar själv som familjebehandlare med familjer i småbarnsåren. Det va dessvärre inget vaccin mot kämpiga perioder under mina egna småbarnsår.
      Ett av mina barn va utmanande på samma sätt som du beskriver.
      Jag vill tipsa om janet lansburys podd unruffled där hon tar upp många liknande frågor. Den är toppen!

      Läs Explosiva barn av Riss Greene eller Barn som bråkar (tror den heter då) av Tina Wiman

      Säkert inte ”rätt” tips men en femåring hade jag sagt till på skarpen. Inte skrikit och härjat själv såklart men sagt med bestämd röst att det inte är ok att skrika för att få sin vilja igenom och informera att jag går därifrån/vi går därifrån (beroende på situation). När det lugnat sig prata om det.

        Verkligen. Jag gör även så med min tvååring. De förstår ju, men har olika svårt att ta till sig och agera ju mindre de är. Tycker dock det är viktigt att markera vad som inte är okej, och man vet ju ofta om de skriker pga testa gränser osv eller pga hunger/trött/ledsen.

        Men det är verkligen svårt. Min tvååring kan liksom verkligen få för sig att gallskrika och inte sluta. Hon kan vara ”glad” medans men skriker så det slår lock för öronen. Hemskt om vi står i hissen med grannar eller är på bussen och inte kan gå av. Så har någon tips mot skrik så är jag idel öra!

          Alltså att 2-åringen skriker bara för att det är kul? Tyvärr har jag inga testade tips… Man kan ju inte visa konsekvenser av skrikande med att gå av bussen direkt, det drabbar ju en själv hårdast.

            Ja det är min teori i alla fall. Tror att hon testar gränser genom att bla gallskrika sådär, men också tex om vi äter så kan hon börja kasta maten och så tittar hon på oss busigt. Sånna typer av saker. Är vi hemma och hon kastar nåt så hanterar vi ju det genom att tex ta saken för en stund och hantera det eventuella utbrottet som följer. Men är vi bland folk och hon inte slutar gallskrika tycker jag det är knepigt att hantera. Känner mig som sämsta mamman och att alla tittar.

              Kan man inte säga till barnet att den inte kan skrika sådär för ”skojs skull” bland folk. Alltså lära barnet redan nu att visa andra respekt mot andra människor? När jag var liten sa mamma alltid att ”människor är trötta och dom får ont i huvudet” och man ville ju inte vara orsaken till att andra får ont så då slutade jag och skämdes även lite grann vilket jag inte tycker är något dåligt. Det är skammen som driver oss till att bete oss inom flocken. (Utan skam (obehagskänslan av att ha gjort något fel mot andra) har man inte incitament att ändra sig.)

                Ja alltså det försöker vi ju, hehe. Men hon är två år. Tror det skulle vara skillnad om om var 4-5 eller kanske tom 3. Som jag skrev ovan så förstår hon ju vad vi säger men tror inte hon är mogen nog att ta till sig informationen på sånt sätt att det väger över vad hon vill göra i ett sånt stadie. Plus att hon många gånger inte gör tillräckligt långt uppehåll i skriket för att ens höra vad nån säger…

              Böj dig ner till barnet, säg med låg röst, ”titta dig omkring, alla dom här människorna står här med oss i bussen, dom får ont i huvudet om du skriker så här” Jag anser att barn tidigt måste ta hänsyn till andra människor.

      Vi har haft stora problem med utbrott hos vår snart 3-åring. Träffade ”familjestödet” i vår kommun och fick så många bra tips. Men just vad gäller det där att skrika och bli så arg att hon blir helt utom sig så fick vi rådet att identifiera hennes tidiga ”arg-faktorer”, alltså vad är det första tecknet INNAN hon får sitt utbrott. Typ att hon säger ”nej”, spänner sig, vänder kroppen, lyfter upp en arm eller vad det nu kan vara. Om man är riktigt snabb där kan man antingen bryta situationen eller avleda istället för att hamna i skrik/gråt/frustration. Funkar otippat bra här. För när de väl är uppe på toppen av sin ”arg-kurva” är det svårt att göra något, hjälper ju inte att vara sträng eller resonera eller vad det än är. Och du, jag är också lärare och har ett otroligt tålamod med mina elever men mina egna barn kan verkligen driva mig till vansinne vissa dagar. Det är väl helt enkelt för att man har fler känslor involverade med sina egna barn!

        Gud vad smart! Och arg-kurvan känner jag igen för mig själv också 😅

          Man gör ju verkligen det! Om min sambo skulle säga: ”nu får du vara tyst!” när jag är riktigt arg på någonting skulle jag förmodligen skrika ”DU KAN FÖR FAN VARA TYST!!!” eller något liknande sååå… Jag kan verkligen förstå att detsamma gäller för mina barn. 😇

      Wow, så imponerad av alla som har tvillingar. Ni är supermänniskor. Har du läst Fem gånger mer kärlek? Finns exempel där. Förslag därifrån är typ att inte ge uppmärksamhet för negativt beteende (och samtidigt öka mängden uppmärksamhet för positivt uppmärksamhet). Har inte fått det att funka själv dock.

      Avledning kan funka. Något som gör henne jätteförvånad, t ex att du viskar. Hon kommar antagligen helt att komma av sig (det gjorde mina 😉 Och när hon frågar, men vad sa du mamma? Svarar du bara i vanlig ton, frågar hon varför du viskade kan du bara säga jag fick så ont i öronen när du skrek. Och prata vidare om något helt annat.

      Om hon surar och du vet att hon inte är trött, hungrig eller överstimulerad, föreslå att ni läser en saga en stund. Vill hon inte, så säg bara att du kan ju säga till, när du har lust med det så samlas vi då, det skulle vara mysigt.

      Är du själv svintrött och irriterad, skrik i en handduk 😉 Att hamna i affekt själv, är inget som funkar och det vet du alldeles säkert redan.

        Så om barnet är surt så erbjuder man en saga? Ok, du är otrevlig, kom så ska du få lite belöning för det?

          Man bryter en dålig situation, innan den påverkar alla. Barn surar väldigt sällan utan anledning, sätter man sig tillsammans brukar det ofta krypa fram vad det egentligen är och så löser man det istället.

    Min sambo har nyligen blivit nära vän med en annan kvinna. De lärde känna varandra pga att barnen är kompisar. Nu har hon nyligen blivit singel och hon skriver/ringer till min sambo flera gånger per dag. Jag vill verkligen inte vara svartsjuk men det är ändå något som skaver. Idag har barnen lekt och han har varit hos henne hela dagen och umgåtts. De verkar ha väldigt kul tillsammans och han säger ofta att hon är sååå rolig. Funderar på om hon fyller något behov som jag inte kan ge honom? Jag hade inte brytt mig alls om hon var en snubbe, eller om hon inte var singel. Jag tror inte att han skulle vara otrogen mot mig, men när de spenderar mycket tid ihop kan ju känslor uppstå även om man inte vill. Vad tänker ni om detta? Övertänker jag?

      Du övertänker inte. Jag hade inte tyckt det var okej.

      Du kan ju fråga din kille varför han tillåter att hon ringer och är nära. Han är den som är i förhållande och är den som ska sätta gränser.

        Men va, man får väl ha vänner? 😂

      Jag tycker inte att du övertänker! Jag själv hade tyckt att det var jättejobbigt..

      Du överreagerar inte jag tror att han gillar bekräftelsen han får av henne. Nästa gång barnen ska leka kan väl du erbjuda dig åka med istället, ifrågasätter han det och inte vill det så förstår du. Vaktar han sin mobil mycket?

      Dra en gräns för sjutton! Icke okej med dagligt kontaktsökande i den utsträckningen. Basta!

      Jag hade tyckt att det var märkligt om någon brud ringt min kille flera gånger om dagen om det inte är något som ska planeras utan bara småprat. Känner definitivt varningsflaggor här

      Jag tror att han gillar bekräftelsen han får av henne. Nästa gång barnen ska leka kan väl du erbjuda dig åka med istället, ifrågasätter han det och inte vill det så förstår du. Vaktar han sin mobil mycket? Jag tycker att du ska fråga honom och berätta att du inte tycker att det känns bra.

      Låter lite som bonusfamiljen serien, situationen som Patrik hamnar i. Absolut inte okej!

        Precis det jag tänkte på också 🙈💔

      Om jag var du hade jag satt ner foten ordenligt. Varför ska han försätta sig i en situation där känslor eller lust kan råka uppstå? Om era barn leker med varandra, varför är inte du medbjuden på lekträffarna? Hmm. Nej inte ok.

      Rent spontant tänker jag att han gick gick in i vänskapsförhållandet helt oskyldigt och att de helt enkelt har det väldigt trevligt ihop och eftersom hon är väldigt ”på” så är han det också, som i en helt vanlig vänskapsrelation. MEN han leker ju verkligen med elden och kanske är han medveten om det, kanske inte. Även om en person i dagsläget inte har några tankar på en vän annat än som just vän då räcker det ju med en liten svacka i ens förhållande för att man ska börja se vännen som utväg snarare än att jobba på förhållandet etc , eller bara att det börjar kännas lite alldagligt.

      I ett sånt här läge är ju verkligen det bästa att ta lite avstånd, inte bli mer och mer nära på tu man hand, som någon skrev – umgås alla 3 + barn eller han kanske kan försöka få till en liten grupp att hänga med istället för bara henne. För det ÄR ju inget konstigt att få en liten crush någon gång men dumt att sätta sig i en situation där man hänger massor med en person man verkligen gillar. Vet dock inte hur man bäst lägger fram en sån grej för sin partner, kommer ju garanterat bara bemötas med ”men vi är ju bara vänner”. Men inte konstigt att du reagerar.

        Men ska man aldrig få ha vänner av motsatt kön och kunna ungås ensamma bara för att känslor KAN uppstå? Man älskar väl sin partner och har fokus på denne och får man en crush får man väl ta avstånd då? Ska man isolera sig från det motsatta könet just in case? Hur ska vi bisexuella göra?

      Vaaaaa det där är inte normalt. Ni får väl umgås allihopa om han absolut ska ha en ny tjejkompis som är singel och klängig . Jag hade aldrig accepterat det där!

      Mitt ex blev ”nära vän” med en arbetskamrat. Hon gav stiltips och de hade så roligt. En dag berättade han att Marc Jacobs nya kollektion var en kopia av Tom Fords. Han som var helt ointresserad av mode och gått klädd i chinos och blå skjorta sen gymnasiet.
      Idag är dom gifta och har barn. Just saying.

      Jag tycker du ska berätta för honom om dina tankar och känslor ungefär som du beskrivit dem för oss. Så sakligt som möjligt och utifrån ditt perspektiv ”Jag är glad att ni har roligt men när ni har så tät kontakt känner jag x och y, och undrar z.”
      Och sen får ni ta det tillsammans därifrån. Kan ju hända att han frågar vad han ska göra annorlunda för att det ska kännas ok för dig så värt att fundera på det också.

        Kanske fråga honom om han inte är orolig för att falla för henne? Alltså, det handlar ju inte bara om att du själv ska vara ok med situationen, men bryr han sig om ett förhållande och familj så borde han ju också själv vilja backa lite. Eller, han vill väl egentligen inte backa för då hade han redan gjort det och trivs säkert jättebra med sin nya vän. Men försök förklara utan att vara anklagande.

        Och vänd gärna på situationen. Om du skaffar en bästis som är kille, som skriver och ringer och umgås jätteofta med. Är det ok?
        Och är det ok, då tror jag faktiskt inte han är kär i dig. Man blir svartsjuk av sånt där, just för att man är rädd att mista den man älskar.

      Stäng ner det där. Eller om jag får säga min tanke, så är det nog försent nu.

      Vad och varför ska en gift man umgås med en singel kvinna ensamma??

        För att man är vänner? Min man umgås med sina vänner ensam, oavsett kön. Jag med. Jag är bisexuell, får jag inte ha vänner alls?

          det går inte att va vänner. låter som attraktion mellan dom. ❌❌❌

      Försök att hänga med dem så får du se hur hon beter sig och hur han beter sig.

      Jag hade tyckt att det var udda även om det var en ny killkompis som plötsligt dök upp i livet och hörde av sig flera gånger om dagen. Låter inte riktigt normalt. Att det är en singelkvinna gör det hela ännu märkligare, förstås. Hur i hela friden kan din sambo tycka att det där är okej? Tänker han inte alls på hur det måste kännas för dig?

      Du får vara svartsjuk i den här situationen och du får sätta ner foten. Det hela kanske visar sig vara helt harmlöst men det låter som att han leker med elden så du kanske inte ska vara alltför godtrogen just nu. Våga ställa krav!

      Aldrig i h-e att jag hade accepterat det.

    Hamnar i mod hela tiden – varför 🙈 vill bara fråga om akupunktur ?
    Funkar det ? Tips på annat där man känner att spänningar i muskler bara ”släpper”. Vill åt känslan man får när man trycker hårt på en triggerpunkt.

      Funkade för mig när jag hade spänningshuvudvärk, det i kombination med stretching gjorde att huvudvärken försvann. Hade axlarna upp över öronen konstant innan och huvudvärk dygnet runt men inte haft huvudvärk på jättelänge nu, minns att jag fick det efter några månader efter första behandlingen men gick och ” fyllde på” och då försvann de helt.

      Testa Dry needling istället.

        Men gud verkar vara typ exakt det jag söker!!! ( ja jag googlade , många verkar tjata om det här :p). Men nu vill jag veta mer!

        Erfarenheter av dry needling tack ! 😀

      Gå till en naprapat istället!

    Vad är grejen med alla dessa hintar om B’s fötter på Exonph på Instagram?

    Vilken influencer är den sämst klädda? Jag skulle säga Molly Hammar men älskar ändå att hon inte verkar bry sig. Sen Hanna Persson, tyckte hon hade så snygg stil för typ 10 år sen men nu är den så märklig haha

      Hmm ja Hannas stil är speciell men har nog ändå flera gånger blivit inspirerad av henne! Lite sådär att hon vill vara elegant men ändå streetstyle och lite äldre dam där emellan 🫠😄

        Klarar inte de där luddiga pälshattarna 🤮

          Nej det finns ingen i hela världen som passar i det

      Paow och Molly Hammar. :/

      Påtal om Hanna, gillar Surret MEN, deras reklamsekvenser… ”Haaannaaaa?” – Jaaa Neaaa?

      Alltså varje reklam börjar med att de liksom frågar efter varandra och jag tycker det är så irriterande :))))))))

      PT-Fia verkar trivas i sin stil, men jag tycker faktisk att den är gräslig – syntetpyjamasar, korta byxor, plastbyxor, grälla färger, Kajsa Anka-skor, och keps till och med inomhus.

    Jag och sambon har tänkt att gifta oss med endast familjen men några månader senare ha en middag för cirka 15-20 vänner. Hur kan man göra en sån middag lite festlig? Varken jag eller sambon gillar att stå i centrum men man gifter sig förhoppningsvis bara en gång och vill ändå bjuda vännerna på en trevlig kväll i kärlekens tecken.

      Var en gång på en fest med sådant upplägg (gift sig tidigare med endast familj närvarande, därefter fest med vänner), och dom anordnade en stor kräftskiva! Tyckte det va så kul!

    Körde du akupunktur i de muskler som var spända, alltså axlar eller annan typ av akupunktur? 😊

      Man kör inte i själva muskeln tror jag inte, man sätter nålar i triggerpunkter som ska öka blodcirkulationen till musklerna. Hon satte nålar i händerna, nacken, ryggen, ansiktet och hårbotten

    Hej.
    Jag skrev i gårdagens ÖS men hamnade i modd av någon anledning och mitt inlägg publicerades inte förrän idag, därför skriver jag igen. Skulle verkligen behöva lite input!

    Har mått fruktansvärt dåligt den senaste månaden. Det känns som att min kropp strejkar och i huvudet maler det bara massa katastroftankar, jag kan inte hantera allt jobbigt på en och samma gång.
    Inom loppet av en månad har jag fått tinnitus, som läkaren som bara tittade snabbt i mina öron och sedan spolade dem, menade att jag helt enkelt bara ”får lära mig att leva med”. Har tappat aptiten helt, är konstant trött hur mycket jag än sover, och har blivit torr och sträv, samt öm i munnen (munsvamp enligt en läkare via videomöte som pratade med mig i typ 2 min och mest ville avsluta). Jag är konstant ledsen och gråter nästan varje dag, vid flera tillfällen helt okontrollerbart och i timmar. Känner mig helt ur balans, och som att något är väldigt fel.

    Har hälsoångest sedan tidigare då jag har en reumatisk sjukdom och även haft mycket problem med oro, panikångestattacker och ångest generellt senaste åren. Träffar en psykolog via Mindler, men känner ändå mig då jävla rädd, liten och ensam i allt detta. Tinnitusen är nog ändå det värsta. Hur ska man orka leva med konstant oljud i öronen resten av livet, om det mot all förmodan inte skulle försvinna av sig självt?
    Tack för uppmärksamheten om du orkade läsa hela mitt inlägg.

      Inga direkta tips, förutom att kanske försöka träffa en psykolog eller liknande in person men vill ändå skicka💜💜💜

        Tack! Ja, vill gärna göra det men det är jättelånga kötider på min VC och har inte riktigt råd att söka privat som det ser ut nu, så började med Mindler som ett första steg.

      Alltså det här kan vara histaminintolerans. Har haft exakt dom symtomen sen jag fick det. Är väldigt många som fått det efter covid och jag som tyckte födoämnesintoleranser var trams kan numera knappt äta nånting utan att få reaktion. En typisk grej är sveda på tungan ifall det är så du menar ”ont i munnen”. Mitt tips är att du söker fram lite info om detta och anpassar kosten ett litet tag för att se om dina symtom försvinner. För mig går det snabbt att lindra symtomen, två tre dagar. Men i början tog det tio dagar innan symtomen la sig efter en trigger.

        Hej, och tack för svar!

        Ska absolut kolla upp histaminintolerans har faktiskt inte hört/läst något om det. Vet inte om jag har haft Covid dock. P.g.a. ovan nämnda hälsoångest isolerade jag mig ganska mycket och har inte varit sjuk med några Covid-symptom sedan pandemin började, men har heller aldrig tagit något test så vet ju inte.

          Tog du corona-sprutan då? Folk har fått det av den också. Mitt började faktiskt tre veckor efter att jag tog den men jag har inte dragit några stora slutsater mellan dom två men hittar ingen annan orsak till det heller, så vem vet. Men det finns andra saker som utlöser det också, tex olika mediciner, högt kortisolvärde, hormonell obalans (vilket betyder att såväl p-piller som klimakteriet kan påverka) m.m.
          Bara så du vet så jobbar inte den svenska sjukvården med histaminintolerans. Det finns för lite forskning så de botar inte det. Jag har haft ”tur” då jag har ME/CFS vilket ofta kan ge födoämneskänslighet och specialisterna inom ME är mer öppna för olika behandlingar. Så jag har fått hjälp genom dom, men den bästa hjälpen får man ge sig själv genom att läsa på. Finns massor av kunskap i forum och grupper för histaminintolerans.

      Svenska kyrkan brukar kunna vara rätt snabba med att ge samtalsstöd, om du kan tänka dig att gå dit. Man behöver inte var medlem. Hoppas du mår bättre snart 🧡

      åhh låter som mig för 2 år sen. började med tinnitus. fick det av ångest stress o mediciner.
      hur fick du tinnitus? det kan bli mindre. mitt försvann typ när jag mår bättre.
      jag fick grav hälsoångest. blev ångestenheten psykiatrin mediciner o gruppterapi.
      det tog ett år. mår bättre men lider av GAD.
      jag tappa aptit, gick ner i vikt o blev ännu oroligare att jag va sjuk. grät o hade ångest varje vaken minut o ville inte leva så här. allt var ett mörker.
      men ge inte upp. fortsätt med terapi. börja med Escitalopram o kanske olanzapin /quetiapin./mirtazapin
      gå promenad, googla inte. gråt o prata o försök duscha kallt vid attacker el springa /träna.
      kolla på serier.
      det blir bättre men hårt slit!!! ❤️❤️❤️❤️❤️

      Kan ju även vara något hormonellt. Kanske bra att kolla upp.

    Jag är så galet trött ikväll! Har vandrat i över fyra timmar idag, i snö, ojämn terräng och såna här backar 📈📉📈📉. Låter inte så ansträngande, men tji fick jag!

    Somna i soffan? Jajjemen!

    Ha en trevlig kväll allihop 🙂

      Låter jätteansträngande ju 😄

      Jag blev helt utslagen igår efter en promenad på 3,3 km i snö på oplogad grusväg där jag gick i bilarnas hjulspår. Var nog slut redan efter 1,6 km så jag vände. Är sjukt jobbigt att gå i snö! Vila nu!

    Nej, jag är inte redo att släppa vanderpump-dramat. Jag förstår verkligen inte hur Tom kunde riskera sitt 9-åriga förhållande med Ariana för någon som Raquel. Hon verkar ju så otroligt korkad (ursäkta, men det är ju sant). Blev de kära eller vad är grejen?

      Är garanterat inte första gången han är otrogen mot ariana tyvärr

      Rachel!! 🙈🙈 jag tror tom har en 40-årskris och behöver bekräftelse (därav hans pinsamma band) och där fanns unga korkade Rachel som särar på benen så fort hon får uppmärksamhet! Hon ifrågasätter inte och ställer inga krav eller jobbiga frågor (hon har inga?) Och Toms ego växer och han känner sig stor och manlig 🤦‍♀️ ariana var alltid för bra för honom!

        Jag är fortfarande på säsong 7. Kämpar för fullt för att titta ikapp. I säsong 7 pratar Tom och Ariana om att köpa hus, har de köpt ett hus än? Finns det nån möjlighet att de blir ihop igen tror ni?

          Jo de har köpt hus ihop!! Jag hoppas verkligen inte de blir ihop igen och tror inte ariana hade kunnat ta tillbaka honom! Han och Rachel har ju ingen nu merän schwartz och han är inte mycket att hänga i julgranen 😂

          Finns nog ingen chans att de blir ihop igen från båda hållen. Tydligen ska Tom velat ha gjort slut med henne sååå länge men att hon gått igenom typ en sorg med sin hund och farfar osv så han har inte vågat, han har haft ursäkter hela tiden. Ryktas också om att han och Rachel skulle berätta för Ariana snart och att de är kära osv

          Om man inte orkar se 10 säsonger, när kan man hoppa in och inte bli helt efter? Du som sett hela 7 stycken nu kanske kan avgöra?

            Du kan skippa säsong 8 och 9. Bara tråkig plot om någon som inte ville äta pasta. Kanske kolla 6&7 för att se hur det var när Tom och Ariana var ihop. Då kommer du vilja börja från säsong 1 och se Tom och Kristen. Sen är du hooked.😜

        Hans band är riktigt pinsamt!! Skämsmadrassen åker fram framför mitt ansikte varje gång de dyker upp. Det är så uppenbar kris och småsnoppskomplex i honom. Synd för han är snygg i övrigt.

          Även med porrmustachen?? 🙈

            Neeeeejj!!!! Den är också livskris och minisnoppskomplex! Usch hatar den och skäms så över att han försöker göra den cool.

      Det dyker upp tjejer för fullt på sociala medier just nu som berättar att dom haft ett ”one night stand” med honom när hans band haft spelningar i deras städer. Så nej. Knappast första gången.

        När startade han ett band? Är någon av de andra i serien med i bandet?

          Nu mellan säsong 9 och 10 och det är helt utomstående personer med i bandet. Men de visste tydligen om affären, kräks

            De övriga bandmedlemmarna är ju dessutom betalda av Tom 😂

      Vill heller inte släppa denna såpa. Har aldrig haft någon att diskutera detta program med. Känns som ingen tittar på det. Ni som inte tittar; ni missar den absolut bästa realityn!!

      Tror för övrigt också att Tom varit otrogen förr. Miamitjejen… Plus att det var exakt det här han gjorde mot Kristen om jag inte minns fel. Han blev väl kär i Ariana bakom Kristens rygg och det gick massa rykten om huruvida de legat osv men de båda nekade till det. Det verkade aldrig trovärdigt. Än mindre trovärdigt nu. Så han gör mot Ariana som de två gjorde mot Kristen. Det verkar vara Toms sätt att ta sig ur förhållanden vilket är dumt. Däremot kan jag inte ifrågasätta att han tröttnat på Ariana. Hon är så negativ hela tiden och har en översittarattityd. Tom var mycket trevligare innan han blev ihop med Ariana. Han var en bättre person när han var med Kristen, konstigt nog.

      Undrar om man kan få något bekräftat gällande vad Ariana och Tom gjorde bakom Kristens rygg nu när Ariana fått smaka på detta beteende. Kristen ska tydligen eventuellt göra en comeback i serien pga detta drama. Vill höra Kristen säga att tänderna aldrig går ut Tom och höra Ariana svara att hon borde vetat bättre med tanke på hur hennes och Toms historia startade.

        Fan alltså ! Jag hade ju inte tid för en sak till och nu måste jag se en hel serie pga av alla er 😅 verkar ju sjukt underhållande

          Japp du måste titta. Jag brukar kolla på detta när jag sminkar mig och när jag fönar håret. Även när jag lagar mat. Så tar ingen extra tid, gör bara tråkiga saker mycket roligare.😁

        Kristen sa i sin podd att ariana sagt förlåt till henne. Det specificerades inte för vad men att kristens svar var typ att det var längesen och att hon och tom ändå borde gjort slut tidigare och inte var bra för varandra. Jag antar att förlåtet var för att hon kom mellan dem?

        Tror dock inte tom var trevligare när han var med kristen utan bara att kristens galenhet överskuggade hans🙈 och han var otrogen jättemycket mot kristen med så tror bara han är en sugig person.

          Okej ja de har hängt mycket alla tjejer nu med Ariana så det har säkert sagts en hel del. Men hoppas på lite snaskiga saker till nästa säsong. Eller att de tar in Kristen på den här säsongens reunion.

          Ja Kristen överskuggade säkert en del men det där snobbiga ”jag är bättre än alla andra”-attityden Tom har nu kom med Ariana. Han började spegla henne direkt när de blev ihop. Tål inte det draget hos honom. Ick!

          Ariana låg med Tom när han var ihop med Kristen.

            Har hon medgett det? Dom nekade ju till det när det begav sig.

        Hur kom otroheten fram denna gång?

          Ariana hittade filmer/bilder (ej barnvänliga) på raquel som hon skickat till tom i hans mobil

            OMG!! 😨

      Har alltid sett serien förut men den har väl slutats sända på TV i Sverige? Vart kan man se den nu? 🙂

        Cmore 😍

        Säsong 10 finns på cmore

        Cmore

        Jag kollar på Hayu

      Tom och Ariana har haft flera kriser i sitt förhållande tidigare och nu gick de ju ut med att det varit väldigt dåligt de senaste åren. De var nog påväg att separera oavsett detta.

    När vet man egentligen att man ska slussa ut en vän?
    Jag har en vän som är allt annat än lättsam. Att ses blir världens projekt varenda gång pga alla möjliga krav (från vännen). Jag känner ofta att det jag har att erbjuda inte duger. Jag har börjat dra mig för att umgås eftersom det tar så mycket energi varenda gång..

      När du funderar på det är det dags tycker jag.

      Du svarar på din egen fråga. När relationen tar mer energi än den ger.

      Vad är det för krav vännen har?
      Tycker för övrigt inte att bara för att man börjar fundera i dina banor så är det tecknet på att man ska bryta. Dina funderingar tyder bara på att det är något som inte är bra i er relation. I första hand hade jag tagit upp det med min vän för att se om vi kan mötas på mitten i det hela. Om jag ville ha vännen kvar dvs.

      Bättre göra det tidigt. Jag sa hejdå till en sk vän. Men tog tillbaka henne. Nu är hon lika dum igen och jag tänker inte ha det så. Tar för mycket energi.

      Låt det rinna ut i sanden.
      Var lika jobbig o krävande som vännen o se om hon kämpar för er vänskap ?

      När man inte ser fram emot att träffa personen och det där med att det tar mer energi än vad det ger, då känns det inte bra att ha den som vän, skulle jag säga.

    Heej 🌜 Jag skulle behöva råd/tankar kring en vän och våran relation. Jag ska försöka korta ned det.

    Ena stunden tycker jag väldigt synd om henne och känner mig taskig, andra stunden känner jag att hon faktiskt inte är snäll mot omgivningen/mig. Det största problemet är att vi krockar mycket i ”barnuppfostran”, hon precis som jag barn, kan inte beskriva allt men hon har uppfört sig väldigt dåligt gentemot sitt barn (inte bara jag som reagerat utan hon har fått andra tillsägelser, orosanmälning). Jag har svårt att bara låtsas som ingenting, jag vet att hon älskar sitt barn men det blir fel.
    Jag kände redan här att det blev för mycket och tog avstånd. Hon kräver konstant kontakt och vill ses hela tiden och hon verkar inte alls förstå varför man tar avstånd. Jag har försökt stötta henne men det är alltid något, hon hamnar alltid i problem och vill alltid ha hjälp.
    Jag känner nästan att jag inte orkar ha kontakt mer men samtidigt tycker jag om henne men jag klarar inte när någon är elak och hon blir svartsjuk om jag umgås med andra, kan bli väldigt sur när man inte kan/vill ses. Hon har haft det tufft i livet så jag får dåligt samvete att tänka på att ”göra slut” och hon är väldigt ensam. Hur skulle ni göra i en sån situation? 🌸

      Är ni nära vänner tänker jag att du kan se om vänskapen håller för att prata med henne om dina tankar och vad du finner problematiskt. Så har hon en chans att förstå dig och förhoppningsvis kan det leda till något bra, om inte så vet hon varför du inte kan umgås med henne.

    Vad ska man ha med när man skriver abstract till sin uppsats? Skriver i juridik.

      Har ni inte fått instruktioner av läraren/handledaren?

        De kanske sa något i september på en zoomföreläsning men jag hade glömt detaljerna. Har haft väldigt lite handledning.

      Nu är jag förvisso naturvetare men. Det ska vara en kort sammanfattning av hela ditt arbete där du inkluderar det mest relevanta. I princip en kraftigt nedkortad introduktion, några meningar om metod, ditt resultat och slutsatsen från det.

        Tack!

    Har ni lätt för att koncentrera er? Tex läsa en faktabok utan att börja tänka på annat? Se en hel film utan att ta fram mobilen för att kolla om det har hänt något nytt på Instagram? Bara fokusera på en uppgift i taget?

      Det är en övningssak, det går att träna upp sitt fokus.

      Tyvärr inte det där med mobilen under film men sitta på en föreläsning har jag inga problem alls med även om den är halvtrist hhaha

      Om jag är intresserad kan jag med enkelhet sitta 10+ timmar i sträck utan paus. När det kommer till t.ex filmer kan jag däremot inte fokusera under ens en enstaka film.

      Filmer ja. En faktabok nej

    Bara jag som har problem med att kommentera? Blir något scriptfel 😬

      Samma!

    Jag har en diagnos som gör att jag måste avstå vissa saker, även saker att göra med mina barn. Jag har hemska skuldkänslor fastän jag vet att jag inte valde min diagnos. Hur släpper man skuldkänslorna?😰 Nu senast idag.

      Varför känner du skuldkänslor? Du kan ju inte hjälpa att du har en diagnos som sätter käppar i hjulet för dig ❤️

    Era bästa tips för ett lyckat dop? Bästa dekorationerna? Låtar? Help me out 😄

      Menar du i kyrkan eller efteråt?

        Både och! Alla tips jag kan få 😃

      Finns väl inga ”bra” dop liksom. Ett dop ör ett dop, ganska tråkigt men uthärdligt, går rätt fort över.

        Nu va det ju inte det jag bad om 😊

          Ja men lyckat betyder väl samma. Det spelar ingen roll liksom, ingen bryr sig (inte elakt menat).

            Håller med, förstår inte denna hype över dekorationer och låtval på ett dop. Märks att man inte döper barnet för själva dopet iaf längre 😂

      Finns många fina låtar om man googlar. Men ha för all del inte inspelad musik utan satsa hellre på en solist, eller skippa det helt. Fråga kantorn om de kan förmedla kontakt om ni inte känner nån. Kostar såklart lite, men inspelat blir bara märkligt. Psalmer finns en del fina i vanliga psalmboken (248, 21, 791, 193, 606) men också i den som heter Psalmer i 2000-talet. 901 Lilla Liv tex är jättefin. Om nån kan tänka sig att läsa något av det som finns i dopordningen så blir allt också finare och mer personligt. Dekorera kyrkan behöver man inte, det är redan fint 🙂

        Min kusin är sångerska, har varit med i idol och har bra kontakter inom musiken så hon ska sjunga 😍🙏🏽 Musik är viktigt, och det sks vara hjärtligt, så det känns bra 😃😃😃

          Kul! Man får ta med eget vatten om man känner att man har något speciellt ställe att ta det från. Inte så vanligt men det är nog mest för att folk inte känner till det 🙂

            Loka citron👌🏼

              Visst. Men nu var det inte riktigt det jag menade.

                Hade väl varit spännande att bli döpt i det?!

          Förlåt men vad har hennes kontakter inom musiken och idol att göra? Känner att du överanalyserar det här med ett ”lyckat” dop. Finns det ens misslyckade dop förutom om folk typ skulle bli osams eller magsjuka av maten

      Vi hade dop idag för vår dotter 🙂
      Vi sjöng psalmen Lilla liv som jag tycker är otroligt vacker och tryggare man ingen vara.

      Dekorationer så samlade jag ihop olika vaser jag hade hemma, både stora och små och köpte eukalyptus, brudslöja och nejlikor. Sen tog jag även ljuslyktor jag hade hemma, olika modeller men alla var i glas.
      Servetter rekommenderar jag att köpa på Søstrene Grene. Dom har jättefina servetter och även andra fina kalasdekorationer.

        *Tryggare kan ingen vara

        Smart! Vi har i sommar, så tänker jag börjar samla på mig saker redan nu typ servetter, tallrikar osv. Älskar att pynta och dekorera! Men har aldrig fixat dop (första barnet) 😅

      Några tips 😊:
      – öppna inga paket under dopet (tog sååå lång tid och väldigt tråkigt att titta på)
      – skicka tackkort (viktigt!! Folk glömmer sånt så ofta?!?)
      – bjud på ordentligt mat efter dopet, typ smörgåstårta/annan mat+ vanlig tårta. Och inte bara fika. Ofta kan ju en del åka långt för dopet.

        Vi kommer undanbe paket och om man vill (frivilligt) så finns ett nr att swisha till ett sparande. Paket lär komma ändå, men vi vill undvika saker som kommer hamna i en låda på vinden typ 🫤

        Dock är det bara familj, ingen åker långt. Tack för tips! ☺️

          Nej vad girigt med swish!

            Nej vi kräver ingenting, men OM man vill ge något så önskar vi hellre pengar (om så 50kr) till sparande än typiska dopgåvor. Nu är det bara närmsta familjerna så de tänker ändå likadant. Inte girigt alls! Vill man inte ge något så är det självklart helt okej.

              Klart ni inte kräver men det blir ju såklart ändå en press på att swisha, det förstår ni väl? Man framställs ju som snål annars.

                Hon skrev att det är familjen som ska närvara. Brukar inte familjen ofta vilja ge något? Känns inte som någon i familjen kommer känna sig tvingad att swisha.

            Eller hur, samma alla som ber om swish till bröllopsresan t.ex istället för paket. Usch.

        Varför är tackkort viktigt? Alltså man tackar ju på plats, och om det bara är de man umgås med som är med känns det onödigt? Eller? 🙂

          Har man bjudit in till dop där det ändå förväntas att ge någon typ av present osv tycker iaf jag det är viktigt att tacka ordentligt och att man också tackar efter tillfället varit. Behöver ju inte va så avancerat men typ ”tack för uppvaktningen på min/xx dopdag” eller nåt sånt 😊 med ett bild på barnet. Jag tycker tackkort ska vara till alla, oavsett hur mkt man umgås. Med risk för att låta som en vett- och etikettperson tycker jag bara det hör till vanligt hyfs att tacka genom tackkort när man ordnar sådana här ändå ganska ”stora” tillställningar 😊

      Du vet väl om att du är värdefull,

      Så fin sång ❤️❤️

      Vi hade fika i kyrkans lokal efteråt. Enkelt och bra.

        Tänker bara på parodin på den, ”du vet väl om att du är värdelös, och illa omtyckt för den du är, ditt jävla sviiin” 😄😄😄

      Man behöver inte ha ett stylat dop. Det börjar gå till överdrift med ballongbågar, färgkoordinerat och matchat. Den enda som kommer att bry sig om det är du. Och om det är viktigt för dig så visst men det viktigaste är att man har nära och kära där 😊

        Hon skrev att hon tycker det är roligt att pynta.

      Låt den som ska döpas själv bestämma om den vill vara medlem i en kyrka. 18 år kanske är en lämplig ålder.

      På det senaste dopet jag var hade man valt att lägga fikat innan själva ceremonin i kyrkan. Det var väldigt lyckat och gjorde att det inte drog ut så långt på tiden🙂

        En snabbfika innan dopet liksom? Nä, det lät väl inte så roligt.

    Min son på 10 år har de senaste tre dagarna försökt förklara någon konstig känsla för mig som jag inte riktigt fattar. Han säger att det känns som att hjärnan helt plötsligt börjar ”snabbspola” och att både hörsel och synintryck går jättesnabbt. Han har haft en språkstörning sedan han var liten, började inte prata förens han var fem så det kan ibland fortfarande vara lite svårt att förstå honom när han ska förklara lite mer komplicerade saker och det här fattar jag inte riktigt. Någon som känner igen sig? Har för mig att jag upplevt något liknande när jag haft hög feber. Tänker att det låter som något som kan vara aktuellt vid stress …

      Så har min son det ibland också efter att han spelat mycket tv-spel, dator. Kommer på kvällarna när han varvar ner. Han är 10 och fullt normal annars. Vi kopplar det till alla snabba intryck i spelen.

        Ja det slog mig också. Han får vanligtvis bara spela en timme men i alla fall idag hade han fått lite mer speltid då det var någon slags turnering. Usch alltså, läskigt… får verkligen hålla koll på det här framöver och se om det finns något samband.

      Exakt en sådan känsla hände det att jag upplevde som barn. Kommer ihåg att jag upplevde det som skrämmande och obehagligt.
      Har aldrig hänt i vuxen ålder.

    Har så svårt att komma in i rätt sinnesstämning under sex. En gång sa en kille att det kändes som att jag inte var närvarande. Förstod först inte vad han menade, men har reflekterat och tror det kan ligga något i det. Ibland händer det att jag börjar fnissa under förspel, och akten tycker jag egentligen inte är speciellt skön alls. Det är typ tanken på att vara mannen till lags som jag tänder på. Har någon djupt rotad prydhet i mig, och kombinerat med låg självkänsla och missnöje med mitt utseende är det kanske så att jag håller tillbaka och vägrar bejaka min sexualitet. Hur fan slutar man vara såhär trist. Hjälp

      Ligg med kvinnor istället

        Fy fan.

        Funderar faktiskt på det

      Sluta ligga med killen !

      Ligg med någon som du är bekväm och avslappnad med som tar det i ditt tempo! Och viktigast av allt, ligg alltid bara när du vill! Ligga aldrig för ngn annans skull!

      Var rädd om dig!

      Du ligger ju med någon du inte alls är riktigt tänd på.

    Någon som har hypotyreos och kan berätta lite kort? Nyligen fått diagnosen

      Jag har- det är väl ganska odramatiskt. En tablett om dagen (Levaxin) och du kan leva precis som vanligt. Innan man hittat rätt dos kan man uppleva trötthet, att man går upp i vikt och blir sjuk lättare. Nu vet jag inte hur lindrig eller grav din är, men fråga din doktor så mycket du kan- det är det de är till för😊

        Tack snälla för svar. Jag mår väldigt dåligt, men hoppas att det ska bli bättre snart med medicin och ännu bättre kost 🙂

      Jag har. Och som Hanna skriver, så kan det vara. Men det är verkligen individuellt.
      Mycket beror på hur länge du har gått med det utan att veta. Och hur höga dina värden var när du fick diagnosen.
      Det kan ta lång tid innan du mår bra igen. Dina värden kan återgå till det normala medans du kan känna dig sjuk ff.
      Det finns mycket att läsa på nätet, och det är jättebra att du gör det. Så du vet hur din sjukdom fungerar. För du ska veta en sak, många läkare är inte pålästa om just Hypotyreos.
      Från början går du på en låg dos Levaxin, som sen efter 1-2 månader höjs lite, osv.

        Tack snälla för svar. Jag är 30 år och har gått runt med detta i några år, jag har sökt vård tidigare då jag mått som jag gjort och lämnat prover men de har missat detta. Jag försöker läsa på så mycket som möjligt då min läkare knappt ger mig någon information, jag ska byta läkare. Fick 50 mg levaxin att börja med. Jag är otroligt trött, orkeslös, svag, svullen mage, gått upp i vikt speciellt runt midjan, huvudvärk osv. Jag har dock läst att man kan ha svårt att bli gravid och att det kan påverka fostret negativt vilket gör mig otroligt ledsen då jag verkligen vill ha barn 🙁
        Ursäkta slarvigt skrivet, men är oerhört trött.

    Bästa mascaran? Den får inte kladda (blir alltid svart under ögonen) och ska ge långa separerade fransar som ser naturliga ut! Hit me!

      Definicils Length Mascara från Lancome! Bäst pris på Bangerhead och parfym.se. Men både Kicks och Åhlens har ju ofta rabatter.

      Maybelline Lash sensation! Otroligt bra och dessutom billig! Köp den som heter intense black (inte den med blått på)

    Vilka saker tycker ni att folk säger att ”det pratas för lite om xxxx”? Men som det enligt er pratas jättemycket om?

    Några av mina saker
    ● Missfall
    ●Hur jobbigt det är med barn
    ● Förlossningsräddsla
    ●Ångest i alla dess former
    (Ser att min lista blev väldigt enformig)

    Saker jag tycker att det pratas lite om
    ● Mitt barn mobbar andra, vad ska jag göra?
    ● …..
    Försöker komma på fler punkter för att inte hela mitt i lägg ska fall pladask. Meeen jag är för tråkig så kommer inte på nåt.

      Mitt barn har övervikt, vad ska jag göra?

      Åh ja, stör ihjäl mig på alla kändisar som känner sig viktiga och ska prata om ”tabubelagda” ämnen som de tycker att det pratas för lite om, men som det i själva verket pratas JÄTTEMYCKET om.
      De exempel du har tagit upp håller jag med om, slänger in IVF och psykisk ohälsa samt ätstörningar. Bra att det snackas om såklart, men det pratas definitivt inte för lite om det!

    Är det bara jag som blir provocerad av att Kenzas Maldiverna-resa kostar ungefär lika mycket som en medelsvenssons årslön? Blir så skevt att titta på hennes bilder och tänka att ”åh det där vore ju mysigt att göra”…….

      Någon med en väldigt låg inkomst, kanske har råd att åka till ett badhus. Någon med väldigt hög inkomst har råd att åka till Maldiverna.
      Hur orkar man bli provocerad av människors olika liv?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.