Jag berättade om Jespers och mina ”om jag dör”-meddelanden, som vi skickar till varandra varje gång någon av oss flyger.
(Och eftersom han har barn i två länder så blir det rätt ofta.)
Scrolla bland bilderna om du är nyfiken på några exempel.Ingen av oss har någon dödslängtan, men som pastor Jim säger ska man vara okej med tanken på att vi en dag ska försvinna – och agera efter den. På det här sättet lämnar vi inte saker osagda, och jag gillar känslan när jag sätter på flight mode på telefonen att om det skulle hända så fick jag någon fint sagt innan jag försvann. Det är något lugnande i det.
Jag är glad att jag har en man som är orädd för att prata om döden. Vi har avhandlat testamenten och livförsäkringar och vad som händer med Hamilton om vi båda dör och den känslan gör mig inte stressad, utan bara lugn.
Har ni förberett för döden? Skrämmer det er? // Carina Bergfeldt
Pratar ni om döden?
Är ni beredda på den?
Om ni, eller någon i er närhet skulle dö?
Jag är det delvis, men är inte särskilt oroad för min egen död, utan mer att människorna runt mig som betyder mest för mig ska dö.
Egentligen är det märkligt, att vi inte pratar mer om och förbereder oss mer på döden. Det är ju trots allt det enda vi vet…att vi alla en gång ska dö.
Jag vill mest inte tänka på det, eftersom jag ändå inte kan göra någonting åt det eller kontrollera döden.
Hur är det för er?
Föregående inlägg 
Då jag har haft två oväntade dödsfall i min familj utan testamente så råder jag er som läser detta att skriva hur ni vill ha er begravning. Det blir lätt mycket tjafs och osämja inom familjen då det inte finns några direktiv att följa.
Ska fylla i vita arkivet. Varit inlagd på sjukhus med hemska plågor och hade dom inte kunnat lindrats hade döden varit en lättnad. Mer ont i mej att anhöriga gått bort. Men ingen av oss vet hur lång tid man har här på jorden.
Så viktig punkt! Jobbar själv inom hemsjukvården och döden blir ofta ett naturligt samtalsämne för mina patienter. Jag brukar fråga om någon anhörig vet om hur de vill ha det om (när) de går bort, annars rekommendera att skriva ned det. Både för patientens egen skull, att de får det som de själva vill ha det, men också för anhörigas skull. Det kan som du säger göra att bråk eller otydligheter undviks, men också fungera som en lättnad för anhöriga att faktiskt veta hur den avlidna själv vill ha det. Jag har ”tvingat” mina föräldrar att samtala lite kring det, likaså sagt kort hur jag själv tänker. Även om det är svårt att prata om många gånger så blir det oftast naturligt ändå…
Tror inte mina efterlevande kommer bry sig om min önskan. Det gör de inte som det är nu. När jag är död kommer de strunta i vad jag velat också.
När det kommer till vita arkivet kommer jag önska att min bästa vän planerar begravningen,för då blir det som jag önskar och begravningsfirman känner till vem som önskas bestämma.
Gud vad den där människan är tröttsam ?
Eller hur!!! Och så röd flagga på att gifta sig med någon som är OK med att flytta till ett annat land än sina barn. Visserligen inte så långt till Köpenhamn, men ändå. Vad är han för person som tycker att det är ett rimligt val att flänga så mycket?
Verkligen. Men han längtade ju bara tills barnet var vuxet eller vad hon skrev…
Obehaglig exponering av sonen oxå. Men ja, hon hade ju terapikontot…
Han kan ju ha vuxna barn som har egna liv…?
Det är inte ett vuxet barn, typ yngre tonåren. Man har aldrig sett det barnet tillsammans med Carina och Jespers barn vilket också är skumt med tanke på att Carina berättar allt hennes barn har för sig.
Det tycker jag dock visar på något bra? Barnets mamma kanske inte är så pigg på att lämna ut barnet på syskonets mammas sociala medier?
Nej hoppas att det är så!
Barnet i Danmark är 10 år.
Wow. Det krävs en helt egen typ av människa för att flytta bort från en 10 åring. Även om det ”bara” är till Sverige – en tappar ju likväl mycket av det dagliga kontakten, hämta / lämna osv osv. Jag skulle tycka det var en fundementalt ohärliga grej, att nån valde bort sitt barn (för mig).
Haha skulle snarare tänka på mina barn ist. Sambon överlever….
Överlever visst.. Men hövligt jobbigt och sorgligt att förlora sin livskamrat för tidigt. Det ena utesluter väl inte det andra. Dock kan väl barn må dåligt och bli oroliga om man skulle skriva nåt sånt till dem varje gång man flyger…
Du, som någon som förlorat sin partner ung kan jag säga att varje ord vägs på guldvåg efteråt. Det är fint att de tänker på varandra.
OT: nu ska vår kära BUS-älskare samma av sin youtubekanal. Undrar var som ska läggas upp där? Jag är fortsatt fascinerad av det influenserskapet och hur det går runt.
Vem pratar du om? Många som både säljer och använder bus… Är väl iallafall tre influencers med egna bus produkter
HT
Hon måste chilla, hennes ansikte är alltid orange.
Haha hon kanske ska visa upp en helt vanlig dag? 🙂
Kl. 11:55 Går upp och borsta tänderna, klär på sig
12:30 Äter frukost; en halv Daim och 1 liter coca-cola
13:30 Tar en tupplur
15:00 Hänger på instagram AKA jobbar + tar foton på gasig mage
17:00 Äter lunch: 2 rostmackor med nutella på
18:00 Åker till Rusta och köper frysmat och plasttallrikar
20:00 Äter middag; en halv bigmac och 1 påse pommes
21:00 Hänger på instagram AKA jobbar
23:45 Läggdags
Fullspäckad dag!
Näää ingen läggdags 23:45, hon kan ju inte sova när sambon inte är hemma! Glöm inte heller
16:45: Telefonsamtal med vården.
16:48: Tupplur för hon blev helt slut av samtalet.
19:00: Snabbmat för LoPpAn KrÄvEr DeT
Eller förundras över hennes ”cravings” eller ”akuta sug” hon får på en specifik grej VARJE DAG när hon påstår sig må så extremt illa som måste skiva ut varje dag. En annan levde med hyperemesis gravidarum i 7 veckor och åt bland annat samma illamåendetabletter som Hanna gör som lergigan Comp, Metoclopramide Accord och postafen och är extremt avundsjuk på hur mycket och ofta hon äter och har sug på mat. En annan fick knappt i sig vatten dessa veckor men självklart är ju alla olika.
Tror både hon och hennes sambo skulle behövt gå i någon form av terapi för att förlora ett barn gör nog att man är lite knäpp och jag tror dessvärre inte att ett nytt barn kommer lösa deras problem de verkar ha. Jag verkligen önskar att allt går hela vägen för de och att de sitter med sin loppa i famnen i oktober. Jag vet dock inte riktigt om hon förstår hur mycket jobb de är med ett barn då Hanna måste sova 5 ggr per dag efter ha varit på Lidl rusta eller dollarstore eller spelat in ett dåligt samarbete (gravid eller så var ju detta hennes liv innan med) och hon påstår sig heller inte kunna ha ett ”vanligt” jobb men kan jobba som influenser hahaha….
Vilka är det egentligen som *kräver * alla de här jäkla haulsen om exakt INGENTING undrar jag? Vem bryr sig om vad hon köpt på Ullared? Eller vad hon handlat på Ica? Samtiden……
Men vem pratar du om? BUS-älskare, kan ju vara Ida Warg, Petra Tungården eller vem som helst?
HT
Tänkte på det också. Men blev mest förbluffad över hennes sambo. Hon skrev förra veckan att han slängt allt te så att hon inte ska dricka det och att han står utanför badrumsdörren när hon bajsar så hon inte ska ta i för hårt och trycka ut embryot ? Nu för någon dag sedan skrev hon att han hade vaknat på kvällen och inte kunnat somna om och att han ville att hon skulle vara vaken hela natten med honom? Asså what? Vad är det för konstig relation.
Men ja. Hon måste lunga sig med BUSen. Och jag vet inte heller vad hon ska filma till sin YT med tanke på att hon blir utmattad av att ringa ett telefonsamtal.
Nämen seriöst, hade min man stått utanför toadörren när jag bajsar hade jag kört honom till psykakuten. Vem fan gör så? Hoppas det var ett skämt.
Jag tyckte också det var lite skumt där med att hon skulle vara vaken hela natten med honom?! Vad har han för besvär? Eller ja, troligtvis utbränd med tanke på att han måste försörja en vuxenbebis och snart en bebis på en enda lön…
Reagerade också på det men tänkte sedan att det kan ju vara ångest, panikångest, något med hjärtat osv osv som gjorde honom väldigt rädd.
Sen att hon själv inte verkar inse att det faktiskt är ett så märkligt beteende? Utan gör content av det som att dom är så tOkIgA och qUiRkY när det egentligen bara är udda och cringe
Haha gud vad jobbig hon verkar att vara ihop med. Förstår inte heller varför hon envisas att prata engelska med sin danska partner efter flera år ihop, känns helt absurt. Danska går att lära sig ganska enkelt som svensk, har man ett barn som är halvdansk tycker jag verkligen man kan försöka anstränga sig lite. Och jaaaa min partner är också dansk och det tog några månader att lossna men efter 1-2 år förstår man verkligen allt
Höjden av lathet att inte lära sig FÖRSTÅ danska iaf. Men hon verkar inte så skärpt.
Håller med, har arbetat i Danmark och verken jag eller någon annan talade engelska, det var inte något problem, förutom siffrorna. Och många danskar talade någon slags skandinaviska med mig, dessutom, men långt ifrån alla. Jag gillar danska och att läsa danska är verkligen inget problem. Det är löjligt att prata engelska mellan en svensk och en dansk. Barnet får tre språk att ta in. Att föräldrarna pratar ett tredje språk sinsemellan som inte något av deras modersmål, verkar vara att krångla till det.
Fattar inte. Varför kan inte han lära sig svenska när han de facto bor här? Varför är det så självklart att hon ska lära sig hans språk? Tycker för övrigt att båda kan lära sig varandras språk.
Ja jag håller med, grejen är ju att han försökt men hon vill hellre ha det på engelska för att hon ”inte förstår någonting” när han pratar
Tror det är hennes begränsade förmåga det beror på.
Förstår ej vad du menar. Hon har inte någon begränsad förmåga mer någon annan av oss. Hon har ju en fantastisk förmåga.
Där borde hon verkligen anstränga sig och ta sig tid att lära sig att förstå danska, kan jag så kan hon. Tror att de flesta svenskar förstå danska. Det verkar krångligare att prata engelska i stället för sina modersmål.
Håller med, menade inte att det bara är upp till henne. Det klart att han kan, ska, borde lära sig svenska. Finns åtskilliga danskar boende i Sverige som lärt sig tala svenska.
Vad är problemet?
Ny serie om Wahlgrens hus. Älskar WV men behöver vi en serie om huset ?
Vill svara nej då jag är trött på att se dem hela tiden överallt. (är ändå road av familjen, men inte HELA tiden). Men, ett program om hus och inredning osv känns som något jag skulle se på.
NEJ!!!!
Inlägg kommer.
Är någon förvånad? Nej, inte ett dugg förvånad, det var väntat att en sådan serie skulle komma, det har jag trott hela tiden bara lite förvånad att den kommer först nu för inte lika kul att följa när vi redan sett det färdiga resultatet samt att vi fått följa det en del i WV och på instagram. Inte sponsrat nej men visst eller hur Pernilla, det förstod man.
Är det hennes fula inrednimg vi ska bli inspirerade av? ? ? ?
Får migrän av hennes störiga tapeter och att allt ser ut att komma från en krimskramsbutik. Antar att hon ärvt sin smak sv sin mor som börjar likna en horder. ?
Hon behöver mycket pengar, jättehuset i Sverige och hennes två hus i Spanien kostar troligen mycket i drift. Den dagen inkomsterna sinar får Nilla Pilla det mycket svårt ekonomiskt att leva ett gränslöst lyxliv. Hennes nyfunna fame hon haft i 5-7 år nu med stora inkomster kommer inte vara för evigt max några få år till. Sen faller hon i glömska.
Särskilt inte som hon redan visat upp allt under resans gång och under inflyttning. Så speciellt är verkligen inte huset, inte en arkitektonisk masterpiece. Hoppas Sandell är där för att ge sin ärliga syn på huset. Vet att det snackats om (och skrattats åt) detta hus i branschen.
Ja, alltså personligen tycker jag det ser ut typ som en kuliss, sånt som de håller på med i USA, där man smäcker upp megahus och fake teglet, träpaneler osv.liksom sitter färdigt på väggarna innan montering.
Jag tror att de erfarenheter vi bär med oss påverkar detta stort. Min mamma dog när jag var 12 år. Hela mitt liv har efter det inneburit att det inte är en självklarhet att man lever och blir gammal. För egen del har det inneburit att jag varit väldigt tydlig med hur jag önskar att våra barn får växa upp om vi som föräldrar skulle försvinna från dem. Men småsaker som att aldrig somna osams, aldrig skiljas åt osams (min mamma dog i en bilolycka) för man vet inte om eländet slår till. Sen tänker jag självklart inte nattsvart att eländet skall slå till men tanken ligger där djupt.
Vi har skrivit hur vi vill att saker ska se ut vid begravningar, hur saker ska fördelas etc. Sen hoppas och tror jag att även jag kommer passera 90 år som de flesta i min släkt även om varje år när mammas dödsdag kommer så inser man att man redan är äldre än vad hon var när hon dog, och att nu har jag levt tre gånger så lång tid utan henne som med henne.
vilket svammel det blev på slutet. KOntentan var väl att – vi är INTE odödliga och lev och ta hand om varandra med fokus på dagen.
Jag förlorade min pappa när jag var 12 och jag tänker som dig! Dock känner jag ibland att jag inte vill vara så medveten om döden, även om det leder till att jag verkligen uppskattar de omkring mig och inte tar dem förgivet. Men det leder också till att jag tänker på döden väldigt mycket… Varje dag är jag rädd att förlora mina nära och kära och det är tungt!
Att prata om döden öppet är väl en sak, men deras sms känns väldigt… Krystade? Överdrivna? Ser inte ut som något ett vanligt par skriver till varandra. Men hon verkar rätt märklig.
Folk vill verkligen inte prata om döden, förtränger det. Jag tycker det är viktigt. Vill veta hur min mamma vill ha begravningen tex men hon vägrar.
Be henne iaf skriva ner det på papper och lägg i ett kuvert. Eller vita arkivet
Hon vill inte
Måste man planera sin egen begravning? Mina anhöriga får ordna min begravning precis som de vill.
Känner exakt samma! Jag har sagt åt min man att han får göra precis som han vill och om någon skulle ha något att invända kan han säga att jag ville ha det så. Kan verkligen inte bry mig mindre då pga död.
Jag har gått i terapi för dödsångest och hypokondri. Jag haft den ångesten sedan jag var ungefär 5 år och den är starkare ibland och ibland nästan obefintlig, men när jag var 24 så eskalerade den så mycket att jag inte längre kunde klara av livet. Jag levde långt långt långt ner under ytan och ville tillslut ta mitt eget liv för att slippa tänka så mycket på min egen och andras död. Efter ett år i terapi och ytterligare några år av att jobba med tankarna så mår jag bra igen. Hela jag och mitt väsen vet om i varje andetag att jag och alla jag älskar en dag ska dö så jag behöver absolut inte anstränga mig för att tänka på det. Jag tycker Elin Kjos gjorde helt rätt som ville få oss att njuta av livet medans det pågår och inte fokusera så mycket på att livet en dag kommer ta slut och jag jobbar varje dag för att kunna se på livet på samma sätt som hon gjorde, men det är svårt och en rejäl utmaning för mig.
Att våga prata om döden är en sak, men detta var otroligt ängsligt och krystat. Även om man kan dö vilken sekund som helst måste det vara jobbigt att hela tiden gå omkring och tänka på det.
OT men har Julia Frändfors lagt ner sin Instagram eller har jag blivit blockad? Har verkligen aldrig kommenterat något utan på sin höjd lajkat.
Jag har följt henne längre men hittar henne inte heller?! Skumt.
Hennes konto har blivit avstängt mot hennes vilja
Nä fan vad trist. 🙁 Tycker hon är rolig.
Aha och inte startat nytt? Vet du varför? ”Ovårdat språk”?
Hon har minskat lite på den typen av inlägg (hon har kanske insett att alla hennes läsare inte är lika lättköpta) men den typen av inlägg där hon fiskar kommentarer om vilka tokigheter hon gör som förälder (eller snarare, bryter normen som hon verkar vilja tro). Ett inlägg om hur sonen ätit pasta med grillkrydda tre kvällar i rad och så alla kommentarer som är av samma sort. Någon skriver: ”Oj, oj, det du skrev nu kommer få en och annan att reagera” (negativt) men ingen i kommentarsfältet kommer med pekpinnar men om nu en och annan gör det så får ju den eller de personerna självklart en hel kommentarsstorm efter sig. Barn äter sällan enligt kostcirkeln, det vet de flesta men Carina ska ju förstås fiska likes. Hon och Johanna Bladh är lika på det sättet.
Eftersom jag tror på ”något större” än mig själv och att alla människors liv har ett syfte, anstränger jag mig för att inte agera primitivt eller göra andra illa. Det känns bra att leva så, det är inte tråkigt.
Det tror jag de flesta gör, få vill väl skada någon.
Nja.., tycker sociala medier tyder på motsatsen. Men skammen och skulden är näthatarnas, inte offren.
Det vore kanske mer rationellt att skicka en hälsning innan man sätter sig i en bil.
Eller innan man kommer hem. Hemmet är ju faktiskt ett av de farligaste ställena för kvinnor 🙁
Det är väldigt bra att tala om döden. Jag gjorde det med min mamma och det underlättade när vi var på begravningsbyrån. De tjänar faktiskt pengar på döden och det kan lätt bli otroligt dyrt för man vill ju s a s hedra den döda. Så var det när min pappa dog för vi visste inte och vi ville inte ”snåla” men efteråt kände vi oss lite lurade då det hade prackat på oss saker. Nu visste jag att min mamma ville ha en enkel kista och ett bårtäcke och det var iaf skönt att veta och kunna vara tydlig mitt i all sorg.
Har arbetat som sjuksköterska i många år och således träffat många personer och deras närstående i livets slutskede. Rekommenderar alla att prata om hur man vill ha det på sin begravning, ev kremering osv. Rekommenderar också att ordna med en framtidsfullmakt, kan bli väldigt krångligt för närstående med ekonomin annars.
Hörde CB på P4 när det pratades om hennes bok och dödsstraff. Hon menade att anledningen till att hon inte tycker att någon förtjänar dödsstraff är ”det kan bli fel”. I övrigt får jag känslan av att hon inte ser några problem..
https://sverigesradio.se/avsnitt/carina-bergfeldt-bryter-tystnaden-efter-kritiken-sallan-nojd-med-saker-jag-gor