Öppet Spår

Diskutera allt eller inget.
Inga begränsningar, men samma regler som alltid.

362 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Är det någon här som vet ifall ens arbetsgivare (jobbar på en myndighet) kan beordra en att jobba övertid om man är deltidssjukskriven. Jag är sjukskriven sammanlagt 50% och har 25% sjukersättning och 25% sjukpenning. Om arbetsgivaren ber en jobba övertid men inte beordrar så antar jag att jag bör avböja för att inte fk ska ifrågasätta min sjukskrivning? Men hur är det om arbetsgivaren beordrar övertid, måste jag gå in och jobba extra då fast jag redan i dagsläget har väldigt svårt att orka med de timmar jag jobbar, dvs 4h/dag?

      Skulle du bli beordrad övertid skullle du dels äventyra din sjukpenning, dels din hälsa. Din arbetsgivare har ett rehabiliteringsansvar. Har det kommit på tal att det skulle kunna ske?

      Jag killgissar, men tror inte att de kan tvinga dig, med tanke på att du är just SJUK. Hör med fk!

      När jag var deltidssjukskriven så fick jag inte arbeta mer, och jag tänker att det bör gälla oavsett arbete? Jag arbetade halvtid och var sjukskriven på halvtid. Hade jag arbetat mer ”för att jag ville” så hade jag förlorat rätten till sjukpenningen, och dessutom så var jag ju faktiskt sjuk och behövde återhämtningen.

      Ring försäkringskassan och fråga! Det låter fel i mina öron men de som kan svara ordentligt är FK.

      Nej de får dem inte

      Eftersom du inte jobbar heltid så är allt upp till heltid mertid (och inte övertid), om jag inte missminner mig helt kan man inte beordra mertid men detta borde stå i ditt kollektivavtal. Oavsett riktigt dålig personalpolitik att förvänta sig detta av en deltidssjukskriven person. Och FK skulle nog också höja på ögonbrynen lite så tror du är inne på rätt spår att inte göra detta.

        Tror inte FK dkulle höja åå öhonbrynen, tror du skulle bli av med din sjukpenning.

          Den stavningen var jättebra…
          Hoppas ni fattar ändå.

      nej. inte ens dom som jobbar deltid kan jobba övertid.

        Va?

      Hej,
      Nej, sjukskrivna får inte inbeordras. Arbetar du mer än vad som står på ditt sjukintyg visar du att du är mer arbetsför och FK kan då dra in din sjukpenning. Sjukskrivna ska endast arbeta sin överenskomna sysselsättningsgrad.

      Nej de kan inte beordra dig.

    Världens tröttaste fråga MEN: Hur ofta anser ni man ”bör” höras när man dejtar någon? Har träffat en kille nu i tre veckor ungefär och gått på fyra (enligt mig) bra dejter. Vi har legat med varandra och sovit över.
    Nu märker jag att kontakten avtagit lite och han hör inte av sig lika ofta och börjat ta väldigt lång tid att svara när jag skriver. Jag börjar känna att han kanske inte är seriös alls som jag trott, men vill inte heller reagera i affekt och bryta när vi faktiskt bara setts tre veckor.

    Men det känns jobbigt när man genuint kände att man börjar gilla någon och hade hoppats på att kontakten ska utvecklas och öka och inte tvärtom… är så jäkla ny på detta med att dejta så jag är lost över vad som är ”normalt”? Men rent spontant så känns det som han bara tappat intresset..

      Ja tyvärr så tror jag att om en ny dejt inte är hyfsat snabb på att boka in nästa tillfälle så är han inte så värst intresserad. 🙁

        Precis, märkte av detta när jag dejtade och frågade rakt ut ”du är inte så intresserad av mig va?” Och han svarade att han tyckte vi var väldigt olika osv. Dock hörde han av sig igen ett år efter, men då var det försent ?

          Ett år senare..haha alltså killar.

            Tror ni verkligen att han gick och gäckade på det i ett år? x)

            Han kanske blev mer öppensinnad och började beta av en lista av gamla kontakter.

          Haha alltså… Ja jag funderade idag på att skriva att jag upplever att intresset svalnat. Men man vill inte framstå som crazy heller om så inte är fallet.

            Crazy tror jag inte du verkar men du vinner inget på ett sånt sms heller. Ha is i magen och kolla om han hör av sig om du inte gör det och gör han inte det så vet du.

            Om du verkligen gillar honom så kanske du ska avvakta med den frågan. Jag kände nog egentligen att det inte kändes rätt och därför frågade jag, för att kunna gå vidare. Hade han gett ett annat svar så kanske vi hade kunnat försöka lära känna varandra bättre osv, men det var ingenting jag direkt sörjde. Men förstår att man kanske inte frågar en sån fråga så tidigt om man är intresserad av honom på riktigt. Jag drog liksom hem till en annan kille samma kväll efter att jag frågat för att trösta mig själv lite, pga jag kände mig lite kränkt ? och den killen är min pojkvän idag.

            Att han inte är seriös, är väl märkligt tänkt? Man dejtar väl för att se hur det utvecklas och hur intresserad man är?
            Låt det vara bara.

        Ja det är vad jag misstänker… Vi har alltid planerat in nästa träff innan vi skjilts åt, men nu har vi en vecka där ingen av oss kan ses så det blev aldrig något bestämt. Men reagerar mer på att han nu inte ens verkar vilja skriva ens.

          Skulle gissa att han skriver med någon annan i sådana fall.

            Förmodligen… Jag skev ett kort meddelande till honom nu när jag såg att han var inloggad (får panik av ovissheten ?) var ca 40 min och han har inte ens öppnat det. Säger nog allt ?

              Ja ibland talar handlingar mer än ord.

                Handlingar ljuger inte.

          Killen är inte intresserad längre så lägg ner honom och gå vidare

      Hur ofta hör han av sig? Tar han själv kontakt om du inte hör av dig?

        Vi har alltid hörts något varje dag och varit väldigt flörtiga i våra konversationer och båda har skrivit. Men i veckan så känns det mer som bara jag fortsatt och han var mer ”sval” och svar kan dröja timmar att få nu trots att jag ser att han är inloggad…

          Magkänslan brukar vara bästa måttstock så troligtvis har du rätt. Sluta skriv och börjar han inte ta initiativ då så släpp helt och hitta någon ny.

          Usch vad otrevligt av honom men åh så typiskt. Jag skulle råda dig att helt avsluta kommunikationen.

          Typiskt ? Jag hade avvaktat och sett om han tar initiativ. Gör han inte det så gå vidare, inte värt att slösa tid på någon som inte är seriös.

          Kan ju dock vara så att han bara haft en dålig vecka. Inte alltid man orkar vara flirtig, och det har ju inte gått så lång tid

            Nej tror jag inte. Om han varit inloggade så är han väl inte särskilt övertrött 😉 Vi behöver sluta att ursäkta taskiga beteenden. Får man ingen respons eller att någon inte behandlar en respektfullt så är det dags att markera stopp. För sin egen skull. Så man inte själv tror att man är ovärd.
            Man är värd det bästa <3<3<3

      Jag kanske är lite väl intensiv när jag gillar någon men tänker att om man dejtar och tycker om någon vill man ju typ alltid höras och träffas ? Blir alltid konfunderad över kompisar/bekanta som har typ 1 dejt per månad med personen de säger sig dejta, så lågintensivt liksom. Har ni någon ny dejt inbokad eller hänger det i luften?

      Jag vet inte om det finns något ”såhär ska man göra”, men jag vill ju gärna skriva mycket mellan dejterna med den jag dejtar.

      Känner igen mig i det där! Det jag främst hade reagerat på är hur kommunikationen förändras, dvs hur engagerad/frekvent hördes ni i början jämfört med nu?
      Mitt ex kunde ta två dagar på sig att svara när vi dejtade i början men sen blev det ändå vi och att det gick så segt i början jämfört med vad jag var van vid fick mina hjärnspöken att vakna till liv men det var så han var.
      Men har ni setts 3-4 veckor tycker jag heller inte det är konstigt att fråga vad han vill eller var ni är på väg – tänk på det som att du har respekt för dig själv och inte vill slösa din tid! Inte alls samma sak som att vara needy. Uppdatera gärna om hur det går ?

        Vi hördes alltid ett par gånger varje dag och skickade mycket bilder osv till varandra och jag kände mig sådär härligt pirrig. Upplevde sen förra helgen att han blev mer tillbaka i skrivandet. Igår morse sågs vi senast och fick ett kort meddelande imorse att jag skulle ha en trevlig dag. Sen är det knäpptyst.

          Ouf! Om det är någon tröst har jag varit där en och två och tre gånger förr så du är inte ensam. Jag själv är väldigt passiv som person och vill gärna inte vara för på eller klängig så tidigt, men det har heller aldrig varit till min gagn att vara så. Hade jag varit du hade jag, utan dramatik eller hard feelings, frågat om var han ser er relation ta vägen eller vad han vill. Dels för att visa självrespekt, dels för att slippa älta. Det är verkligen inget fel med att undra och min magkänsla säger att han kanske är feg som hoppas på att det rinner ut i sanden, men efter flera veckors dejtande + ligga + höras frekvent tycker jag inte det är konstigt alls att vilja veta. Det behöver inte vara ett ultimatum, men bara för att visa var du står (om du vill något mer).

            Jag säger ”njaej” på den även om jag självklart förstår dig. Men man tjänar inte ett dugg på att ställa en sån fråga på mess efter ett par veckor och får troligtvis inget vettigt svar heller. Ibland är det bättre kolla på vad folk gör eller inte gör för att läsa av någons intresse än att fråga.

              Håller med dig och det är så jag resonerat också, samtidigt som det lämnat mig med ett ältande. Känner man starkt innerst inne att loppet är kört (utan att kanske vilja inse det) tjänar man såklart inget på att fråga vidare, men för ens egen skull för att kunna släppa taget tror jag det kan vara värt att ställa frågan om man som TS är i det här läget, men på ett icke krävande sätt utan hard feelings, speciellt efter att ha setts flera gånger.

                Nu lurar du dig själv tror jag. Fattar att det är jobbigt älta men du kommer älta precis lika mycket (nej , mer ? ) efter att du ställer den frågan oavsett vad han svarar. Gå och bit ihop nu och om någon vecka vet du.

                  Håller med här. Varför ska hans svar avgöra att det är dags att gå vidare när magkänslan säger att det är slut. Det kan man gott bestämma själv utan att stämma av med killen. Lite mer empowering på det sättet, att man liksom valt det själv för sig själv ❤️

                    Helt rätt tänk!

          Hate to break it to you men han är nog inte intresserad. Är han intresserad så skriver han, vill man verkligen så skiter man i ”koder” och ”spel” och hör av sig. Tycker det är ett bra avsnitt i Sex and the city om det, ”he’s not just that into you”. Lägg inte massa tid på att analysera, antingen frågar du honom eller så går du vidare.
          Hoppas detta inte låter för hårt, men jag har själv lagt så jävla mkt onödig tid på killar som ändå inte velat vara med mig. Önskar att jag inte gjort det!

            Nej, men det är verkligen det avsnittet som spelar i mitt huvud och det är väl exakt så mina tankar går ?

          Det kan ju vara information som kom från tredje part, som din dejt ej gillade och därför inte kontaktade dig mer.

      Har varit med om det här otaliga gånger och har kommit fram till att det enda som funkar för mig för att inte bli oproportionerligt sårad (iom man har inte ens känner personen) är att inte ha sex med personen förrän 5-6 dejten. Har än så länge inte kommit dit haha! Men när jag har sex med någon blir det som att jag ger av mig själv och personen kan ta det och promenera iväg hur som helst. Inget direkt tips men vill bara säga att du inte är ensam!

        Tack! Ja men det är exakt så det känns att så fort sexet kom så blev det inte intressant att ens försöka mer.. innan dess öste det komplimanger osv.

          ja så gjorde min dejt också.. ville dela livet med mig. efter sexet så kunde det gå, 7 tim innan svar på sms kom och noll initiativ att ses för att sen bara försvinna…

            ”Kvinnan äger nyckeln till sexet och mannen äger nyckeln till relationen”.

            Ge inte mannen sex förens han är villig att ge dig en relation* (om det är en relation du vill ha).

            *Repation=/= samtidigt, du definierar vad du vill ha för relation och vad som är rätt för dig.

              Så lika bra att ge sex direkt då, tänker jag, så man kan slipper ödsla tid på någon som inte vill ha en relation?

              Träffar oavsett hellre en kille som jag har sex med hyfsat snabbt, och sen kanske det blir en relation för att han tycker om mig som person, utan att han behöver umgås med mig för att han liksom har något särskilt mål med det så som att lyckas få sex, än att liksom tvångsmässigt skapa en relation med någon som sett umgåsandet som någon form av utmaning för att få sex, men som sedan umgåtts så mycket mer mig att det utvecklats till en relation. Liksom, oavsett om han skulle blivit kär på riktigt eller bara ”bekväm i mitt sällsksp” så är den typen av person någon jag skulle vilja ha en relation med.

                Tycker man drar till sig mer kvalitetsmän när det inte signaleras så mycket om sex och ”flirtiga” sms osv. Allt lyfter liksom och får mer potential.

                Vem vill köpa kossan när man får mjölken gratis?

                  Fräsch jämförelse, 50+ eller?

                Det kan ju också vara något om dejten som kom från tredje part, graverade uppgifter, som valde att han ghoostde.

        kunde varit JAG som skrev detta
        exakt så!!!
        jag var dum nog och börja ha sex med dejten efter 2 kortare dejter och sen sov jag kvar en hel helg. blev ghostad och dumpad utan svar. fast jag till och med ställde frågan rakt ut. ska fan vänta 3 mån innan jag ligger nästa gång om det ens blir så långt med någon igen…

          Haha jag är ännu sämre, ligger nästan alltid första dejten för jag har fan ingen självdisciplin när jag blir kåt ? men jag har ändå haft tre långa förhållanden så visst funkar det också ibland.

      Hur kan du veta att han faktiskt är online men väljer att inte läsa o svara dig?
      Han kanske är online via dator men är inte vid datorn?
      Han kanske har mycket på jobbet?

    Jaha. Har haft en tuff vecka på jobbet och idag avslutade jag med att gråta inför mina kollegor. Och nu skäms jag så jag vill avlida. Jag grät för att jag var trött och kände mig missförstådd och irriterad (inte på mina kollegor) men känner att jag nu framstår som labil och emotionell och pinsam.

    Hur fan ska jag överleva detta?

      Nej vet du, alla har tuffa perioder och det är mänskligt att bryta ihop. Jag har sett kollegor gamla som unga bryta ihop ibland.
      Ingen bryr sig, bara fint att visa att man är mänskligt och jag brukar själv ”uppskatta” att se att det ibland inte bara är jag som kan bli överväldigad ❤️

        Tack för ditt snälla svar ❤️. Jag skulle aldrig döma någon annan för samma sak men jag har sån sjuk ångest nu över vad som hände. Det känns som att jag gjort bort mig och att alla tänker att jag inte är bra nog för att göra det vi gör (tufft jobb). Så jag uppskattar ditt svar väldigt mycket ❤️.

      Händer mig säkert en gång i halvåret. Det är helt okej. Hade någon annan på jobbet blivit ledsen hade man bara brytt sig, inte tyckt det var pinsamt. Kom ihåg det!

      Fattar att det känns jobbigt just idag men vad gör det om hundra år. Fin egenskap att kunna visa sig så öppen och sårbar (och mänsklig!) inför sina kollegor.

        Tack ❤️

      det är glömt nästa vecka. har fulgråtit framför chefen för några år sen o skämdes, länge, speciellt då han mest satt o skruva sig o visade ingen medkänsla alls.. och är en allmänt kass ledare.. men nästa vecka ör det något annat som händer på jobbet och då är det glömt. dessutom så kändes du så och det är inget fel ❤️

        ❤️❤️❤️❤️❤️

      Att du grät, var trött och frustrerad betyder ju inte alls att du är dålig på ditt jobb på något sätt. Det betyder bara att du är en människa med känslor.

      Det är snarare starkt av dig att visa dig svag inför andra. Det är troligen minst en av dina kollegor som delar dina känslor kring jobbet men inte vågar visa det.

      Håll ditt huvud högt och skäms inte. Äg det istället och börja prata om stress och känslan av otillräcklighet. Har man ett tufft jobb måste man ha utrymme för att prata om det och ta hand om de känslor som uppstår.

        Tack för ditt fina svar. Jag tar det till mig ❤️.

      Jätteviktigt att kunna ventilera med kollegorna tycker jag. Att visa sig sårbar är en styrka!

        ❤️❤️❤️

      Jag har sett alla mina kollegor gråta av den anledningen (och andra) och har själv gjort det vid flertalet tillfällen. Jag tänker att det är ett tecken på styrka att kunna visa sig sårbar inför andra och beundrar alla som låter känslorna ta plats istället för att stänga dem inom sig ?

      Har gråtit flera gånger på jobbet, både inför chefer och kollegor och har också sett kollegor gråta inför mig. Ingenting att skämmas för alls ❤️❤️ Med tanke på hur mycket tid man spenderar på jobbet så är det inte konstigt alls om det händer just på jobbet

      Det är inget fel att gråta. Jag gråter ofta, först skämdes jag men sen tänkte jag på vad en person sa, det är lika naturligt att gråta som att skratta. Det är bara vi som gjort det till en ”grej” att det skulle vara onaturligt/pinsamt att gråta.

      Ingen tycker det är konstigt att det blir för mycket ibland och att man gråter. Och tycker nån det är det deras problem.

    Jag kollade tillbaka på foton för typ tre fyra år sedan häromdagen. Och när jag var i den tiden då så tänkte jag nej men vad ful och tjock jag är. Och vilket tråkigt liv jag lever.
    Men då när jag kollade tillbaks på bilderna så förstår jag inte vad jag tänkte med
    Jag var ju faktiskt väldigt fin då med och inte ett dugg tjock och mådde faktiskt riktigt bra.
    Jag blir lite ledsen över att jag inte uppskattade det mer typ
    Är det någon annan som känner igen sig?

      Ja gud ja. Känner igen mig till 100%.

      100% igenkännande.

      Haha ja det gör jag varje år, och blir ledsen av att jag hoppade över så mycket kul när jag egentligen var smal och snygg, och sen är det samma grej nästa år

      Ja, jag gjorde precis samma sak häromdagen. Så förstår precis den känslan.

      Oh ja. Jag har bantat hela livet. Min mamma i princip mobbade mig till att bli smal när jag var barn. Det var en daglig kamp att fortsätta vara smal. Tyckte ändå jag var fet och fick enorm ångest när jag åt något onyttigt. Ser tillbaka på foton och förstår ingenting. Jag var wow-snygg och smal… Idag är jag fet på riktigt. 😛

        Varför gör man såhär? Även när jag var anorexia smal tyckte jag att jag var tjock. Nu är jag lite halvtjock men gillar mig själv och bryr mig inte då jag insett att jag har helt andra värden så min vikt är inte det avgörande. Dessutom får jag konstant ragg av betydligt mycket yngre killar och de verkar inte bry sig om några extra kilon. Kanske har att göra med att jag har god självkänsla och det syns så min personlighet och andra saker väger upp för de extra kilona.

          Ja samma här… Tycker det nästan är fascinerande att hjärnan kan förvränga spegelbilden på det viset.

      Verkligen!

      100 % samma. Jag har sen bara någon månad tillbaka bestämt mig för att inte längre tycka illa om mitt utseende. Precis som du, kollade jag på gamla bilder och insåg att jag verkligen inte såg ful ut. Nu är jag lite äldre, fler linjer i ansiktet och några extra mammakilon men ledsen helt annan syn på mig själv. Det är typ den största friheten jag känt nu när självhatet inte längre existerar.

      Alltid. Tror de flesta fungerar så.
      Jag hade en period i nian då jag slutade äta och hatade mig själv för jag var så tjock, men jag var ju verkligen inte det ser man på gamla bilder. Jag var smalare än nånsin.

      Sen har det gått 25 år 15 kg uppåt sen dess. Men jag mår ändå bättre nu, även om jag hade velat vara så smal som jag var då.

    Jag har lovat en vän att ta bild på henne och hennes blivande man som de sen ska ha på sina bröllopsinbjudningar.

    Jag söker därför efter tips på något fint fotoställe! Är det någon som känner till något guldkorn som de vågar dela med sig av? I eller nära Stockholm.

    Jag insåg att alla fina ställen jag får upp i huvudet är sådana där det alltid är en hel del folk. Dels tror jag att de kommer att bli obekväma av det, dels kan det vara svårt att undvika att få med folk i bakgrunden. Så vi letar efter något ”okänt” ställe.

    Temat ska vara lite sådär romantiskt och mjukt. Vi ska nog försöka pricka in lite fint skymningsljus eller kämpa oss upp tidigt på morgonen.

      Om ni går upp tidigt så brukar det inte vara så mycket folk i omlopp.

        Skulle jättegärna vilja få tips på lite off ställen om någon vet något guldkorn 🙂

          Längst ut på Fredhäll. Högt upp och fin utsikt mot Stockholm.
          Annars Riddarholmen. Brukar vara väldigt folktomt och fin utsikt mot Stadshuset och Riddarfjärden.

      Fjäderholmarna, kanske?

        Rent generellt eller har du någon plats i åtanke? Det är ju ganska stort.

          Jaaa, men är lite dålig på att beskriva. Har för mig att man går förbi resturangerna men inte mot (är det en gruva?) Dåligt minne?
          Annars djurgården vid kanonerna?

            Kanske är ångbåtsbryggan jag tänker på. Väldigt längesen jag var där sist.

        Ja för där är det ju inget folk….

      Slottet i Vällingby, på baksidan finns det en superfin labyrint och massa trappor och statyer.

      Ekotemplet i Hagaparken!

      Monteliusväg på söder. Väldigt fint och stillsamt

    nån som vet vad hanna fribergs ex gör nu för tiden? bara intresserad för att jag är nyfiken eftersom man vet mycket väl om allt hon gör. sitter han hemma och gråter tror ni?

      Haha nej det tror jag verkligen inte han gör. Han är nog ute och flänger minst varje helg iaf, han jobbar ju krog så det brukar ju va så då!

      Om han sitter hemma och gråter? Tror jag knappast då han varit otrogen och dumpat henne två gånger. Han jobbar väl på korvbyrån och hoppas att det skulle vara lyckat nu när flunstjejen och hennes kompisar inte kan promota stället längre

      Nej det tror jag inte han gör. Han har nog gått vidare för längesedan, tror tyvärr inte han hade något genuint intresse för henne

    Har någon här mist en förälder? ? Skulle ni isf vilja berätta hur ni överlevde?

    Min älskade mamma fick en stroke för ett tag sedan men överlevde och repade sig magiskt bra. Den senaste veckan har situationen tvärvänt och mamma har förvandlats till ett vitt litet paket som sover 22 h om dygnet. Ingen vet vad som hänt, hon bor på ett vårdboende efter stroken och både personal samt mammas läkare står rådvilla. Ingen tror att hon fått en ny stroke men man vet ju förstås inte. Mamma har i princip tappat alla ord och är väldigt borta. För mig är detta en sådan chock, jag var så lycklig och tacksam över att hon överlevde stroken… Läkaren säger att mamma max har några veckor kvar då hon knappt orkar äta eller dricka. Jag är enda barnet och mamma är min bästa vän. Jag är också gravid med mitt första barn och det gör så galet ont att en tid som borde vara fin nu blir vaknätter och tårar. Hur faan överlever man utan sin mamma? Jag behöver ju henne mer än någonsin… ?

      Beklagar 🙁 Det kommer ordna sig eftersom man inte har något annat val och för att lovet fortfarande är vackert och fyllt av glädje. Men ja fy vad tungt för dig. Stor kram!

      Detta skar i hjärtat att läsa. All styrka till dig och din mamma. Förlåt för fjuttiga ord, men inga ord tycks räcka till i en sådan här situation.

      Min farmor fick också en stroke så jag relaterar till berg-och-dalbanan av känslor. När man ena dagen tror att det är på bättringsvägen för att nästa dag ha blivit ännu sämre. Ta en timme i taget bara och försök göra det bästa av den tid som finns!

      Jag beklagar ❤️
      Man bara överlever på nåt sätt. Tar en stund i taget, ibland en minut ibland en timme. Och så småningom är det lättare att andas även om sorgen finns kvar. Saknar min far fruktansvärt mycket vissa dagar, även så här tre år senare.

      Förlorade min mamma plötsligt och oväntat för några år sedan som 27-åring… Det var det tuffaste jag gått igenom såklart, otroligt mycket tårar, månaden efter var det konstant break down typ. Men som med allt annat reser man sig på något märkligt sätt.
      Alla är olika, men jag och resten av min familj är lagda åt det emotionella hållet, har alltid pratat mycket om känslor och svåra saker. För oss hjälpte det att verkligen grotta ner oss i sorgen typ, tittade på bilder och hade mycket sentimentala samtal. Mycket planering kring begravning såklart också, och den hjälpte också faktiskt för att bearbeta. Så otroligt fin stund med mycket kärlek och stöd från alla som känt min mamma. Först efter jag verkligen fått känna och vara i sorgen kunde jag börja läka, och därefter gick läkningen ändå relativt fort. Alltså jag blir fortfarande ledsen ibland såklart, men det är nästan alltid fina känslor som triggar saknad, att jag tänker på något fint minne. Ibland gör sig jobbigare tankar påminda, när jag plötsligt slås av att hon aldrig kommer träffa mitt barn som föddes efter hennes bortgång till exempel. Då kan det knyta sig i magen men det går över. För mig hjälper det att prata om de känslorna när de kommer. Min man är ett fint stöd i de stunderna, men direkt efter dödsfallet var mina syskon och min pappa de jag behövde vara med mest. Kändes som de verkligen förstod eftersom det var deras mamma/livspartner också liksom.

      Ledsen att höra vad du går igenom. Förr i världen brukade man prata om ett ”sorgeår” efter någon näras bortgång, och det finns ju ingen exakt vetenskap bakom det såklart, men ligger ändå något i det tycker jag. Första tiden är tuff men som sagt, det är något som blir bättre med tiden även fast det inte känns så då. Men mitt tips är ändå att tillåta sig att bara i sorgen och tänka på det som en naturlig och sund reaktion på ett dödsfall i familjen som faktiskt fyller ett syfte.

      Beklagar! Usch så jobbigt! Min mamma dog för tre år sedan. Hon hade cancer och var sjuk i många år innan hon gick bort, så det blev ingen chock för mig när hon dog, fast hon endast blev 55. Jag var till och med lite lättad, eftersom tiden innan hon dog var jobbigare än allt annat. För första gången på länge kunde jag sova gott om nätterna, eftersom jag visste att jag inte skulle behöva väckas av ett samtal att mamma skulle dö eller hade dött, för nu hade det ju hänt och vi överlevde. Tror inte det finns något rätt eller fel sätt att ta sig genom en förälders död, men verkligheten är ju sådan att dagarna fortsätter och ”plötsligt” har det gått ganska lång tid och på något sätt vänjer man sig. Saknaden tycker jag inte blir mindre, men min första och sista tanke varje dag är inte längre på min mamma.

        Förstår verkligen vad du menar med att det känns som en lättnad när hon fått somna in efter en tids sjukdom då min mamma var sjuk in i det sista med alzheimers med tidig debut. Det enda jag kan säga såhär i slutskedet är att ta vara på varenda minut du är där. Säg det du vill säga och prata ”som vanligt” med din mamma även om hon inte är där så hör hon säkert på något sätt och känner din och bebisens närvaro. När jag vakade försökte jag prata med mamma precis som vanligt och läste för henne bara för att hon skulle känna att jag var där! ❤️❤️❤️

      Jag är ledsen för din skull. Det är hemskt att förlora en förälder, men du kommer att märka att du har kvar din förälder på något sätt. Du vet vad hon hade sagt eller gjort i en viss situation, till exempel. Kanske kommer du också känna igen drag av henne i ditt barn.

      Fina fina dig❤️ fick tårar i ögonen när jag länge detta. Vill bara ge dig en kram❤️Det är hårt och brutalt att förlora en förälder. Livet är orättvist. Finns det kanskje någon anhörig grupp där du bor?
      Du får bara ta det dag för dag, du kommer gå igjenom olika sorgefaser, men du kommer att komma ut på andra siden och få det bra igjen❤️ livet blir aldrig detsamma, men du kommer att Klara det, minnena kommer du alltid att ha, dom betydde mycket. Kanskje din mamma har någon vännina som du kan prata med eller någon annen som stod henne när. Det hjälper att prata med andra som stod henne nära,
      Det finns ingen quickfix, men du får hitta ditt sett att hå vidare❤️ Kram

      Mitt hjärta brister när jag läser detta. Även om vi inte känner varandra alls så ska du veta att du finns i mina tankar. Vill ge dig en kram . ❤️

      Nu vet ju inte jag åldern på din mamma, men kan det inte vända igen tror du. Väldigt vanligt annars att man blir oerhört trött efter en stroke och får kraftiga bakslag. Men att läkaren sagt så låter ju förstås inte bra, men de vet inte allt, framför allt om de inte gjort ngn ny röntgen? (du skriver att de ”tror” att hon inte fått en ny stroke) Tycker du först & främst skall be om ny röntgen av huvudet, så man vet om det skett ngt nytt, det är ju väsentligt för vården och vad man ev.kan göra mer, medicinera osv.

      Jag kunde skrivit din text, jag förlorade min pappa på nästan samma sätt och var gravid med mitt första barn. Han hade förlorat sitt tal och sondmatades efter andra stroken. Han var en grönsak i två år innan han gick bort. Den första stroken blev han helt återställd från.

      Jag beklagar verkligen, mitt hjärta ömmar för dig. Det är fruktansvärt och det finns ingen tröst, jag önskar det gjorde det men med tiden det blir bättre. Sorgen är evig men den blir en del av en, och man lär sig handskas med den. Med tiden gör det inte ont att minnas sin förälder för alla goda minnen tar över dom onda. ❤️ Det är 15 år sedan min pappa dog men det känns som igår samtidigt som det känns som en evighet utan honom. Det kommer bli bra men låt dig gråta och sörja, jag lovar att tårarna kommer bli mindre med tiden men låt nu vara nu ❤️ Försök spendera så mkt tid du orkar med din mamma nu för hon finns där och hon hör dig, säg ALLT ❤️ Skickar all styrka till dig ❤️

      Jag är så ledsen för din skull, det gör ont i hjärtat att läsa. Jag vet hur det är att vara livrädd för att förlora en förälder, men jag har båda kvar i livet och de mår båda förhållandevis bra idag, tack och lov.

      Men det är så hemskt, jag oroar mig ständigt att de ska gå bort. Vi pratar ofta i telefon men varje gång någon av dem ringer är jag beredd på att få beskedet att den andre gått bort. Det är så otroligt jobbigt att veta att det kommer komma en dag då det blir verklighet.

      Förlåt, vad mycket det blev om mig själv, jag som faktiskt har lyckan att ha båda i livet. Jag är verkligen så ledsen att det du beskriver är din verklighet just nu, jag ville bara skicka lite omtanke. Jag förstår att det ser mörkt ut, men hoppas verkligen på ett mirakel för er skull. Ta hand om dig. ♥️♥️♥️♥️

    Någon som varit i Split, Kroatien och har lite tips på vart man kan äta gott och roliga saker att göra?
    Gärna restaurang rekommendationer, beach clubs, nattklubbar, båtturer osv som är kul för ett gäng tjejer. Inga kulturella sevärdheter tack?

      Mitt enda tips är att boka bord om ni är ett ”gäng”. Vi var i Split 3 vuxna och skulle leta efter ställe med ledigt bord vid middagstid (högsäsong) och exakt allt var fullt! Slutade med att vi fick ta någon trött pizzeria ?

        Är det sant… så tråkigt att behöva planera in sånt i förväg ju ?

      Finns en restaurang i gamla stan som heter No Stress Bistro, dom har jätte go pasta! Om man kan ta en dagstur till hvar hade jag gjort det 🙂

      Resturang terminal, resturang bracera (dock några minuter utanför stan, upplevs som längre pga all j*vla trafik). Sen kan man ta färjan över dagen till Italien, jadrolinija, eller åka färja till zlatni rat (en ö, där man kan käka, bada osv) du har beach club på stranden znjan som är super centralt

    Nån som är insatt i det som står på Aftonbladet just nu om uppgifter som röjts hos polisen och vad det innebär för de som är drabbade?

      Det står tydligt i det mailet som gått ut till alla som är drabbade

      Personer inom polisen med skyddade identiteter är röjda.

      Alltså det står supertydligt i aftonbladets artikel. Vad är det som är oklart? Det är kontaktuppgifter och ansökningshandlingar från rekryteringsprocesser (alltså dom som sökt jobb hos polisen) som hackats via deras externa rekryteringsverktyg. Det står i artikeln och i mailet till de drabbade vad detta innebär.

    Såg grääs prova Linda Maries badkollektion. Tyckte inte alls att den såg lika fin ut som på ellos hemsida. Ganska tråkiga färger och inte så smickrande snitt osv. Vad tyckte ni andra som sett den?

      Jag har inte sett kläderna på Ellos, men gillade verkligen Margaretas video. Tror aldrig jag sett en så saklig visning av badkläder

      Det såg väl helt ok men verkade va en hel del hårda sömmar på vissa

    Okej! Det är helg. Ni ska göra en god pasta. Vad blir det?

      Vodkapasta!!!!!!

      Eller pasta med fläskfilé i mögelostsås???????? fy helsike vad gott!

      Vongole. Om det inte är svampsäsong, då blir det en sås på Karl-Johan svamp som är magisk.

      Pasta med kräftstjärtar och paprika.

      Bara tomat- och basilikasås gjord från grunden med färska råvaror. Vitlöksbröd till det och en sallad på enbart rucola och färskriven parmesan på.

      Salsicciapasta! Såååå gott

      Puttanesca, Jennie Walldens salamipasta eller nått med fänkål, vitt vin, tomater och citron.

      Snabbmakaroner i micron. Jag hatar att laga mat.

        Älskar det här svaret!
        Varje gång folk pratar mat så kommer det massa maträtter med krångliga namn så det här var uppfriskande ?

        Aldrig tänkt att man kan göra det i micron, hur gör du?

          Snabbmakaroner och vatten i en djuptallrik, lite salt, 5 minuter på maxeffekt. Voilà, en gourmetmåltid.

      Pasta med scampi, massa vitlök, persilja och en klick smör ?

    Semester på Gotland. Några tips på boende?

      Vilken typ av semester är det? Barn? Vuxna? Fest? Budget? Finns ju hur mycket bra boenden som helst även om mycket såklart är fullbokat nu.

      Allt är väl i stort sett bokat, om du menar den här sommaren?

    Är Mockbergs klockor något att ha?

      Jag har en och är mycket nöjd med min.

        Kul! Då ska jag kika närmare. Tyckte de såg rätt fina och tidlösa ut. (En klocka vore iofs rätt värdelös om den var tidlös…?)

      Dessa märkesklockor har ju inga bra urverk el äkta glas men bryr du dig inte om det så är väl mockberg fina ?

        Nej det skiter jag helt i. En klocka är endast en accessoar för mig.

      Tappade min i golvet och alla 12 prickar för siffror lossnade.. inte nöjd..

        Det är väl en hel del saker som går sönder om man tappar det i golvet?

    Ines är rolig för hon härmar verkligen Kenza med allt. Det var flera (inkl mig) som slog vad om att hon också skulle skaffa ett tredje barn nu när Kenza gör det. Tog inte lång tid….

      Du är verkligen otrolig! Känns snarare som att de ville ha tre barn relativt tätt.

      Tror du alltså att de skaffar ett till barn för att just Kenza och hennes kille gjorde det? Jag trodde att dina kommentarer kring de barnlösa var otroliga men detta toppade det ändå. Bra jobbat!

        Tack ?

          Så löjligt av dig bara. Är väl inget konstigt att skaffa tre barn, och är ju inte någonting alla bara kan planera in, sånt kan ju ta tid.

      Nja, det tror jag nog inte. Visst att man kan bli bebissugen för att någon annan är gravid eller har en nyfödd men att ställa hela sitt liv på ända bara för att någon annan råkar göra det just nu tror jag inte riktigt..

      Men är väl helt normalt att skaffa ett tredje barn i den åldern? Är väl inget Kenza uppfunnit

        Ja vem var egentligen först med att skaffa tre barn? Kungen?

      Måste väga upp och säga att dina kommentarer är de jag finner mest intressanta

      Den stora frågan är ju om Kenza i sin tur härmat Mimmi? Kanske skapade hon en trend.

      Jag smygföljer alla tre, Kenza, Ines och Danijela. De fick ju sina första barnen typ samtidigt. Det är ju svårt att planera när man blir gravid, men känns verkligen som deras graviditeter kommit väldigt jämnsides (dock jättetråkigt med Danijelas förlust av sitt andra barn).
      Hur vanligt är det ens att skaffa 3 barn? I min värd är 2 barn standard. Men jag har också tänkt att Ines snart skulle vara gravid igen. Räknas kanske också Penny Parnevik och Alexandra Bring in i 3-barns-gänget? Vem inspirerar vem?

        Fattar inte hur folk orkar tre barn. Man blir ju projektledare snarare än individ.

          Du får komma ihåg att detta inte är vanliga personer med pendling till jobb, låg lön, pussel med vardagsliv osv utan högst privilegiade individer med mkt pengar, partners som också har det rätt soft och säkerligen har de nån sorts hjälp dessutom.

          Jag har själv många barn å ja det är ett pussel. Ibland helt utmattande i perioder. Har några bekanta med många barn men det vanligaste är ju 1-2. Mina bekanta med många barn har liknande upplägg/förutsättningar som Kenza å co och kan väl säga att de inte riktigt tycker det är så krävande som för oss i vår familj som måste jobba, tänka på ekonomi, inte har hjälp utifrån osv. Skulle jag ha massa pengar skulle jag teoretiskt kunna ha hur många barn som helst.

          Allt handlar inte om att vara en individ jämt för alla 🙂 Det är mestadels boomers som tänker så. Andra kan tänka sig att finnas till helt för sin familj under några begränsade år, och faktiskt älska det.

            Hehe jag är millennial ej boomer och tänker VERKLIGEN så

    Ursäkta Familjelivsfrågan. Men jag är gravid i v 6 efter lång tid med IVF. Hade jättestarka symptom förra veckan. Mådde illa, jätteömma bröst och trött. Nu är jag bara lite trött och brösten småömmar lite när jag går. Någon annan här som haft så där det gått bra? Är så otroligt orolig.

      Har också molvärk och ont i ryggen precis som vid mens.

      Kan du ta hcg test hos vården?

        Det kan jag säkert, men vet inte vad det skulle hjälpa? ☺️ Man måste väl ta flera för att märka om det minskar?

          Ja alltså man tar väl 2 för att se så att hcg ökar för att utesluta missfall. Tolkade ditt inlägg som att du var rädd för missfall då symtomen började försvinna…

            Jo det är jag! Men kanske ska kolla upp det då, trodde man behövde ta jättemånga ? Vill inte gå all HT på vården…

              Jag själv har inte gjort det så ska inte uttala mig helt säkert men tror man tar ett hcg test och sedan ett till efter 48 timmar och då ska siffran ha dubblats för att utesluta missfall… Kanske boka in ett tidigt ultraljud också om du är orolig?

                Vi har tidigt VUL bokat om 1,5 vecka, men det känns ju ganska olidligt ?

                  Förstår det! Minns själv hur det var i början av graviditeten och hur nervös man var mellan ultraljuden och BM-besöken. Troligtvis är verkligen allt helt okej och lillen växer på där inne. Symtom kan komma och gå på en dag och man är ju mer nojig än vanligt och känner efter lite extra. Men jag är säker på att allt kommer gå bra ??

      Hade knappt några symptom alls med mitt första barn. Mådde illa några enstaka sporadiska dagar. Annars bara trötthet och lite molvärk. Symptom kommer och går. Är säkert ingen fara ❤️

        Tack för ett bra svar! ❤️ Jag fattar ju såklart att det kan vara olika, att vissa inte har symptom alls. Men det är just att jag hade så starka symptom som sedan försvann som gör mig så orolig.

          Googla spökveckor! För mig försvann ömma bröst och molvärk med mera vecka 7. Man går runt och är symtomlös i största allmänhet.

            Eller också, Googla inte. Låt bara tiden gå och sluta vara så orolig.

      Symtom kan variera och säger ingenting egentligen. Många som får uteblivet missfall har massor av symtom för kroppen inte fattar fostret inte lever. Medan andra går igenom en hel graviditet utan något symtom typ, och får en frisk bebis.

        Det är sant! Försöker verkligen att inte oroa mig men det går sådär ?

          Fattar att det är svårt. 🙁 Har själv haft missfall. Blir jag gravid igen ska jag försöka tänka att oavsett så kan jag inte påverkade utgången. Blir det missfall så finns det ingen kork i världen som kan stoppa det… Så det är bara att bita ihop och försöka få tiden att gå tills ultraljud ger svar.

      Jag läste nånstans alldeles nyss att hormonerna dubblas varannan eller var tredje dag i början, vilket gör att man känner av symptomen väldigt mycket mer men att kroppen hos många fort vänjer sig. Sen finns det såklart inga garantier men jag håller tummarna för er. ❤️

        Åh, jag hoppas det stämmer ??

      Hej!
      Jag har också gjort IVF och hade precis som du vissa dagar där jag inte hade några symtom alls och var då övertygad om att det var kört.
      Vissa dagar mådde jag så illa att jag inte visste vad för att nästa dag vakna upp iprincip symtomfri.
      Men de gick hela vägen och de gick bra. trollungen fyller ett om två veckor!
      Håller tummarna för dig ❤️

      Men alla har ju inte ens symtom.
      Varva ner.

    Har barn på samma förskola som ett kändispar. ”Problemet” är inte dem, dem är jättetrevliga och som vilka andra föräldrar som helst. Men en av pedagogerna är så pinsamt inställsam mot just dem. Om man tex lämnar samtidigt och det är lämning ute på gården så får man själv knappt en hälsning, för hon är för upptagen med att prata med någon av dem. Vid ett tillfälle hade mitt barn inte överdragsbyxor på sig pga hade haft en strulig morgon och jag tänkte att då prioriterar vi att komma iväg, så kan de kanske ta på det på förskolan när han landat och tinat upp lite. Då blev det en hel del suckar från denna pedagog. Bara någon dag senare lämnade ena kändisföräldern sitt barn i samma situation och då var det SÅ okej och en hel del skratt och prat om det….
    Är bara så fascinerad av vad det är som gör att vissa blir så där tramsiga runt kändisar. Herregud vi är människor, och när vi hämtar och lämnar på förskolan är vi alla föräldrar, oavsett vad vi jobbar med. Känns ovärdigt en vuxen människa att vara så starstrucked.

      Haha, fan vad irriterande med överdragsbyxorna 😀 ja vad ska man säga, vuxna människor är ofta inte kloka…

      Hade inte kunnat låta bli att leende säga något till pedagogen i stil med ”ja jag ser att du tycker det är spännande med kändisar”

        Säger samma, påvisar man beteendet på ett liten fint sätt kommer troligtvis pedagogen inse hur tydligt det är för andra.

      Upplevt liknande på både förskolan och skolan. Bor på en ort med rätt många kända idrottsmän. Och vad fröknarna på förskolan och på skolan har varit snabba ut i kapprummet för att prata med dessa män. Blivit full i skratt ibland när jag stått och lyssnat, det har verkligen märkts att lärarna blivit imponerade.

        Och givetvis var det likadant där. Aldrig några besvär alls när det gällde de barnen. Men vid samma frågor/händelser med andra barn lät det helt annorlunda.

      *starstruck

    För ett par månader sedan blev jag erbjuden ett jobb med start i maj. De bad om bankkonto-nr för lön i samband med referenstagning och sedan fick jag avtal att signera, men hann inte skriva på avtalet förrän de drog tillbaka det pga resursbrist.
    Nu i veckan fick jag dock lön för en del av maj från när min anställning skulle börjat. Jag fattar såklart att det är fel av mig att inte höra av mig om det men det är skralt ekonomiskt nu och jag undrar om jag kan bli juridiskt åtalad på något sätt om jag låtsas som om ingenting? Kommer inte sätta sprätt på pengarna och är medveten om att jag kan bli återbetalningsskyldig, men har jag någon egen skyldlighet i detta nu?

    Inväntar moralisk shitstorm om 3, 2, 1.

      Jo du är återbetalningsskyldig tyvärr ? såklart inte ditt fel de felaktigt betalat in pengar på ditt konto men du är skyldig återbetala dem.

      Ja du är skyldig att meddela om du vet att det är en felaktig inbetalning.

      Förlåt men det här är väl en icke-fråga. Du har fått en felaktig utbetalning som du är medveten om. Såklart du inte kan behålla pengar som inte är dina bara för att ”det är skralt just nu”. Är du 14 år med noll konsekvenstänk och samvete?

      Inget fel att låtsas som det regnar. Var dock beredd på att de kommer kräva tillbaka pengarna och att det kan dröja månader eller mer innan det upptäcks. Det kan dessutom bli lite struligt med skatt osv för jag antar att de också dragit och kommer rapportera in skatt..

        Vilket urbota dumt svar. Av vilken anledning är det för lek att vara en oärlig människa med usel moralisk kompass?

        Håller med. Sitt lugnt i båten tills (om, håller tummarna för dig att de inte gör det) de inser sitt misstag och du blir återbetalningsskyldig.

          Men vad är du för människa Li?
          Det här är ju inte hennes pengar?
          Så klart kan hon inte behålla dom. Hur ska hon försvara det?

        Det är precis det här jag undrar. Såklart beredd på att betala tillbaka om de hör av sig men undrar rent juridiskt om jag MÅSTE göra det innan de hör av sig? Fattar att det skaver i sinnet på många men situationen fick mig att fundera på vad som faktiskt gäller.

          Ja det måste du göra. Du är skyldig att meddela om du har fått en felaktig inbetalning. Vill du göra rätt för dig så kan du alltså inte sitta och hoppas på att de inte hör av sig.

            Har du lagrum eller annan källa på att hon är skyldig att själv meddela? (Dvs inte att hon bara är skyldig att betala tillbaka på uppmaning, utan att hon juridiskt sett är skyldig att själv höra av sig)?

              Jag tror inte man är skyldig att meddela, men man har inte rätt att använda pengarna. https://www.swedbank.se/privat/en-battre-framtid/leva/overfort-pengar-till-fel-konto-av-misstag-gor-sa-har.html

                Jag är 99% säker på att man inte är skyldig att meddela, men eftersom 21:03 skrev så säkert att man måste det så blev jag nyfiken på om jag kanske missat något. Men krävs en seriös källa för att jag ska ändra uppfattning då jag, som sagt, är ganska säker 😛

          Men om du vet att de betalat ut pengar som du inte ska ha OCH är beredd på att betala tillbaka dem, vad är då anledningen till att du inte ska göra rätt? Fattar verkligen ingenting av hur du resonerar. Du vet att det är fel och förstår att du ska betala tillbaka men vill/tänker inte göra det just nu? Vad väntar du på? Bättre tider?

            Hon hoppas såklart på att de inte ska höra av sig och att hon kan behålla pengarna. Der är väl inte så svårt att fatta?

          Rent juridiskt vet jag faktiskt inte. Googla condictio indebiti. Du är ju inte i god tro och därmed återbetalningsskyldig. Om du har juridisk skyldighet ringa upp dem innan du ringer dig så skulle jag gissa nej men betänk att jag kan gissa fel så lita inte på detta ? Moraliskt vet du redan vad som är rätt.

          Du kan inte bli åtalad för något om du underlåter att kontakta arbetsgivaren eller banken.
          Det finns ingen skyldighet att konstant hålla koll på alla transaktioner som sker på ens bankkonto. Däremot är du skyldig att återbetala så fort de kontaktar dig.

      Ja. Har du fått en felaktig utbetalning är det din skyldighet att meddela detta snarast. Du kommer inte att kunna komma undan med det tyvärr.

      Jag undrar hur detta fungerar om någon av misstag swishar över pengar till en. Har hänt mig 2 gånger och jag blir sjukt irriterad. En Sthlm-kille smsade att han råkat swisha 100 kr. Jaja fine jag swishade tillbaks. En stund senare råkar han swisha pengar igen men nu 3000 kr! Då ringde han (märktes att hab var full) och jag skickade tillbaks pengarna men blev fan irriterad – jag är väl fan inte hans jävla sekreterare? Funderade ett tag på att bara behålla pengarna och blocka honom men vågade inte riktigt.

        Just vid swish varnar ju polisen också för att man kan bli ofrivilligt indragen i typ penningtvätt.

          Ja precis. Jag önskar swish hade en funktion där man typ fick godkänna att någon swishar en så sådant inte kan hända..

            Det hade fasen varit bra!

        Haha råkade swisha fel person 500:- igår ? smsade och la en sån ”be om pengar på” på Swishappen men numret var inte längre i bruk. Så ja det sög ju men är som det är. Går inte att göra något åt heller.

          Haha stackars mottagare! Nu är det nån stackare som är rädd för bedrägerier och bytt nummer!

            Missförstår jag Sofia nu? Det fanns ju ingen mottagare från första början? ??

          Haha en tjej köpte en sak av mig för en tusenlapp här i vår lokala köp- och sälj-grupp. Vi möttes alltså upp irl, och mitt i swishen utropar hon: ”NEJ VÄNTA DU HETER INTE AGNETA?!”, då hade den redan gått igenom. Jag försökte uppmuntra henne och ba ”men Agneta känns pålitligt ändå, hon swishar nog tillbaka” Hon ba: ”nej Agneta är värst för hon kommer tro att jag är en Swish-bedragare som lurar gamla på pengar! Haha. Hoppas att Agneta swishade tillbaka.

      Ska svara på din fråga, utan att blanda in vad jag ”tycker” (eftersom ingen hittills lyckats med det…)

      Om man får en betalning som man inte hade rätt till så är man skyldig att betala tillbaka. Denna princip har ett latinskt namn inom juridiken: ”condictio indebiti”.

      Du kan inte bli ”åtalad” om du inte hör av dig och betalar tillbaka, men om det skulle bli en civilrättslig tvist mellan dig och arbetsgivaren (där du vägrar betala tillbaka och arbetsgivaren kräver att du gör det) så kan domstolen besluta att du ska betala tillbaka.

      Det finns undantag till principen condictio indebiti. Ett undantag är om du har inrättat dig efter betalning och varit i god tro om att betalningen var korrekt. Att få för mycket lön är ett typexempel på ett sånt scenario där personen kan slippa behöva betala tillbaka.

      I det här fallet ÄR du ju inte i god tro eftersom du vet att det blivit fel. Men i praktiken är det en bevisfråga om det skulle gå till domstol. Dvs kan du göra det tillräckligt sannolikt/rimligt att du faktiskt trodde att det var en korrekt löneutbetalning och redan har spenderat pengarna så kan du slippa behöva betala.

      Oavsett vilket så blir du i vart fall inte skyldig till något brott, utan detta är civilrättsliga regler

        Det är ju flera som bara svarar att hen är skyldig att meddela. Det är ingen åsikt.

          TS skriver ”jag undrar om jag kan bli juridiskt åtalad på något sätt om jag låtsas som om ingenting? Kommer inte sätta sprätt på pengarna och är medveten om att jag kan bli återbetalningsskyldig, men har jag någon egen skyldlighet i detta nu?”

          Svaret är att absolut ingenting kommer att hända i åtalad-svängen om hen inte agerar just nu öht.

            ”Har jag någon egen skyldighet i detta nu?” Och där är svaret ja. Som så många svarat.

              Men de skriver om hennes moraliska skyldighet. Hur ska en skyldighet definieras? Om det inte finns någon påföljd om hon är passiv – kan man se det som en juridisk skyldighet då? Jag skulle säga nej. Vad hon borde göra är en helt annan fråga.

                Läs om läs rätt då.

                  Det kanske du ska göra. För du är den som har fel här. Sorry

        Tack för ett utförligt och konkret svar! Precis det här jag undrade.

      Googla ”condictio indebiti” så kan du läsa om dina skyldigheter som mottagare.

      Kortfattat så skulle det kunna göras undantag från skyldigheterna (eller snarare sändarens rättighet att få tillbaka beloppet) om det handlade om att du använt pengarna i god tro. Men med tanke på att du direkt upptäckte att det var en felaktig inbetalning så blir det svårt för dig att komma undan med att du skulle kunna missta detta för en korrekt inbetalning.

      Om de inte bett om återbetalning inom 3 år så preskriberas det. Men akta dig för att använda pengarna innan dess, eftersom de kan kräva pengarna åter. Som jag har förstått det så är du återbetalningsskyldig men du kan rent juridiskt låta pengarna ligga och vänta på att de ska kräva återbetalning. Det ligger på sändaren att be om återbetalning och vid det fallet de gör det så är du skyldig att betala. Men som sagt, bara inom tre år.

      Och ja, allt det där om god tro har du redan fått förklarat.

        Inget preskriberas efter 3 månader. Jobbar själv med lön och vi begär in felaktig lön långt efter 3 månader. Däremot går man tillväga på annat sätt när skulden upptäcks senare då medarbetaren har rätt att väcka förhandling.

          Vem skriver månader? Står 3 år

            Haha ber om ursäkt. Läste fel!

            3 år är bankskulder.
            Löneskulder är 10 år om inget annat står i tecknat kollektivavtal.

              Hmm på lawline står det 3 år för felaktigt utbetalad lön.

                Länk?

      Om du använder pengarna eller flyttar över till annat konto så begår du ett brott som kallas ”olovligt förfogande”.

        Alltså, extremt teoretiskt ja. Men i praktiken: nej.

      När de väl upptäcker det kan det mycket väl vara så att de bara skickar en faktura. Ska du då hävda att du mottagit summan i god tro behöver du ju någon som drar i det rättsliga. Orkar du det? Tänker att det kommer ta mycket energi från dig.

      Sen kommer du får betala tillbaka brutto och inte netto eftersom skatten redan är inbetald till Skatteverket. Du kommer alltså behöva betala tillbaka mer än vad du fått på kontot. Skatten som blivit inbetald för mycket får du vänta på tills deklarationen är klar då den kommer sammanställas där. Det är något jag eventuellt skulle ta strid för, dvs endast betala tillbaka netto och inte brutto. Alternativt få betala tillbaka skatten i samband med inkomstdeklarationen är klar. Lycka till

      Men hör av dig dit. Du vet det är fel behålla pengarna och du talar emot dig själv. Du har det skralt just nu men tänker inte använda pengarna?
      Om du inte tänker det, vad är anledningen att du behåller?

      Du tycker inte det är pinsamt? Hör av dig till dom och säg att det blivit fel. Tänk om det finns resurser att anställa dig senare? Då får du ju verkligen skämmas.

      Det som blir jobbigt är att om du väntar med att betala tillbaka till nästa månad är att skatten hinner gå in till skatteverket. Och vill dom ha pengarna tillbaka så måste du betala tillbaka beloppet i brutto för att sen få tillbaka den felaktigt betalda skatten på nästa års deklaration..

      Svårt att hävda god tro när du inte ens jobbar för företaget. Att du ens funderar på att inte höra av dig är för mig helt obegripligt. Skulle hört av mig direkt.
      Sedan kan man ju fundera på rutinerna på det där företaget. Ett undertecknat anställningsavtal är normalt krav innan lön betalas ut till en nyanställd. Ska ju inte räcka med bara bankkonto. I teorin skulle man då enkelt kunna betala ut lön till vem som helst.

      Min kollega som jobbar inom juridik hade hört exakt en sån här historia för typ 6 månader sedan, det visade sig vara ett ”oärligt” företag och personen som fått lön dömdes som delaktig i penningtvätt iom att den fått pengar utbetalt som sedan fördes tillbaka. Också en lön för arbete som inte blivit av. Minns inte hela förloppet men går säkert att googla fram.

    Har någon testat brun utan sol Marce Inbane ? ?

    Jag behöver lite råd för jag tror jag håller på å blir galen. Jag och min man har gemensam ekonomi, 2 barn och jobbar heltid. Vi får 2000 lekpengar var i månaden att lägga på vad vi vill. Jag vill gå till frisören slinga/klippa. Kostnad 2700 kr ca. Jag får inte ta från våra gemensamma pengar till det för min man. Han tycker jag kan spara själv till det men det tar ju hundra år när man bara har 2000 i månaden. Är jag galen som tycker det är dåligt att jag inte får ta från gemensamma kontot för ett frisörbesök? Vi har ju pengar. Jag går förövrigt bara till frisören en gång per år.

      Åh herregud vilket trams. Lekpengar… är ni 12 år? Om ni är två vuxna människor, som har varsitt heltidsjobb så känns detta som en superkonstig sak att tjafsa om.

        Haha reagerade också. Vaddå lekpengar ?

        Skippa gemensamt konto då. Hur svårt kan det vara.

          Vi var överens om att gemensamt konto vore bäst för då lär man sig hushålla bättre och spara tillsammans. Jag har varit hemma med barn och inte haft någon inkomst så för mig har det varit bra. Det har aldrig varit något du eller jag utan bara ett vi liksom.

        Jag har add och får väldigt starka känslor oftast och ibland kan det vara svårt att avgöra om det man känner är rimligt.

        Förlåt men skrattade så högt åt ”lekpengar” att min hund hoppade upp för att kolla vad som hände med mig ?

        Håller med för övrigt. Gå till frisören och klipp dig ?

          Haha förstår att det låter löjligt men valde det ordet för det är pengar vi kan lägga på vilket skit vi vill. Jag köper mest cola cola och snus ?

            sluta köp snus och cola så är du uppe i 700 rätt snabbt

            Egna pengar då kanske?
            Köper du Coca-Cola o snus för 2000 i månaden?

      Låter helt stört? Hade inte ens frågat om att få gå och klippa mig 1 gång/år (även om jag tycker 2700 är mycket).

        Tack då är jag ändå inte helt orimlig. Vi får ju köpa vad vi behöver från gemensamma kontot och vi är väl lite oense om vad man behöver haha

      Fråga din man om han gillar det han ser! Vissa killar fattar inte vad som ”krävs” för att en tjej ska se ut som hon gör. Om han tycker att du är het, uppskattar ditt utseende osv borde han också uppskatta att du lägger pengar, tid och energi på ditt utseende.

      Jag och min man är helt med på vad som ”krävs” och eftersom vi uppskattar varandras utseenden och fortfarande tänder på varandra så ser vi till att låta den andra göra sina grejer. Jag klagar aldrig på att min man gymmar som en galning, på konstiga tider eller alltid väljer hotell utifrån vad de har för gym(det är väldigt krångligt men oj vilken kropp han har)
      Och han är helt med på att jag gör naglarna, kanske vill operera nått i framtiden, köper massa produkter, går på behandlingar får mer tid utan barn för att hinna fixa mig osv. Har aldrig räknat efter men vi lägger garanterat väldigt mkt mer pengar på mig än på honom. Och om jag frågat nångång om jag ska köpa nått eller inte. Så säger han alltid ”kör” just för han ju uppskattar resultatet.

        Smart man du har! Känns verkligen inte som att en del män förstår detta. Eller så vill de helt enkelt att man ska vara mindre ”het” när man är i relation med dem.

      Varför har ni satt summan 2000? Är det för att ni inte har mer att spendera utanför fasta kostnader? Om inte är det väl bara att öka bådas pengar en månad eftersom ni valt att köra på millimeterrättvisa.. om ni valt 2000 för att det är det ni har, synd då får du väl prioritera ett tag tills du har pengarna

        Håller med! Vi har samma system. Men cola och snus räknas absolut inte dit. Ett frisörbesök, restaurang med vänner eller kläder räknas dit.
        Haft 2000 kr när vi haft låg inkomst (sjukskrivning). Men nu när båda jobbar igen så kör vi 4000 var då det är det som blir över efter räkningar, vad vi beräknat behövs till gemensamma inköp , spar osv. 2000 äe väldigt lågt. Finns inte utrymme för ngt.

          Jag har precis börjat jobba så det är därför det är så lågt just nu. Har varit hemma med barnen i 2 år och bufferten har sakta men säkert krympt lite

    Går igenom skilsmässa. Vad har jag att se framemot när det är över?

      Frihet!

      Att du kommer att vara skild från den du skilt dig ifrån, låter ju underbart njut

    Kanske tröttsam fråga men någon här som har/har haft kopparspiral? Hur upplevde ni det? Biverkningar, osv?

      Mådde jättedåligt. Hade innan mkt mensvärk men med kopparspiralen blev det så kraftig värk. Mådde skit tills jag tog ut den. Mensen blev riklig också

      Jag har haft min i 3,5 år nu. Gjorde svinont att sätta in den men förutom har jag inte haft några besvär av den, jätteskönt att inte behöva tänka på att komma ihåg p-piller eller använda kondom (jag har en fast partner). Får lite mer mensvärk än innan men jag hade inte mycket innan. Lider du av svår mensvärk eller rikliga blödningar skulle jag inte rekommendera kopparspiral.

      Första tiden hade jag massa mellanblödningar vilket var drygt. Men efter kanske ett halvår funkade det klockrent för mig. Innan kopparspiral åt jag minipiller och slapp mens men mådde uruselt (förstod jag när jag väl slutade med dom). Kändes också rimligare att faktiskt ha mens än att vara helt utan.

      Haft i 10 år, funkar svinbra. Ända är väl att jag blöder lite mer än utan. Så skönt att slippa hormoner och att komma ihåg att ta p-piller.

      Haft kopparspiral två ggr. Första gången när jag va 19 andra när jag va 34.
      Båda gångerna åkte sprialen ut av sig själv efter ganska kort tid. Svåra smärtor i samband med det. Ont att sätta in gjorde det också.

      Jag har haft kopparspiral i cirka ett år nu och är väldigt nöjd! Har inte märkt av varken mer mensvärk eller kraftigare blödningar pga den, utan min kropp känns helt som vanligt.

      Många pratar om att det gör ont att sätta in den. Jag tycker inte det gjorde ont alls och då tog jag ändå inte värktabletter i förebyggande syfte som rekommenderades.

      Så, bara positiva upplevelser från min sida! ?

      Jag har haft kopparspiral i snart 10 år. Är jättenöjd och har inga negativa biverkningar alls!

      Jag hade min i nästan fem år. Att sätta in den var det mest smärtsamma jag upplevt. Är dock jättekänslig, får även jätteont av cellprov tex. Gjorde mest ont vid insättning och sen lite i några dagar efteråt.
      Fungerade helt felfritt när den väl var inne. Hade ingen mensvärk och normal mängd och längd på mens.
      Gjorde inte alls lika ont att ta ut.

      Jag hade kopparspiral och blev gravid ändå. Den hade hamnat snett och då fungerar den inte. Mkt mer nöjd med min hormonspiral som ger trygghet och fungerar även om den skulle hamna snett.

      Har haft kopparspiral i 10 år, skulle aldrig välja något annat!

    Jag har en funktionsnedsättning men har ändå alltid levt ett ”vanligt” självständigt liv med studier, jobb, flytta hemifrån och allt vad livet innebär. Dock har jag alltid fått kämpa mig fram vilket periodvis varit väldigt påfrestande. Jag har fått lära mig sociala koder då jag som barn inte ens förstod hur man skulle agera när någon blev ledsen, och en timme i ett högljutt klassrum räcker för att jag ska bli helt förstörd. Kort och gott, mycket har varit svårt, men jag har alltid accepterat det och varit envis. Nu har min yngre syster fått samma diagnos och jag mår så otroligt dåligt över att hon också ska behöva dras med detta livet ut. Jag ser hennes problematik och förstår samtidigt som jag inte alls förstår då vi är så olika som individer. Jag vill göra allt bra för henne men kan inte. Hon vill gå gymnasiet, men klarar det inte. Hon vill ha fritidsaktiviteter, men klarar det inte. Hon vill ha umgänge men vet inte hur. Då vi inte ärvt vår autism utan båda har utvecklat det ”spontant” under fostertiden så kan jag heller inte låta bl att skuldbelägga mig själv för att jag var först och då är det mitt fel, trots att jag förstår hur ologiskt det resonemanget egentligen är.

    Har något varit i en liknande situation, vad kan man egentligen göra? I första hand för henne, i andra hand för att själv må bättre.

      Vadå inte ärvt.. din mormor kanske hade autism, eller din farbror eller din mormors syster.. du kan ha ärvt det. Kram ❤️❤️

      Det kan absolut vara ärftligt ändå som sagt. Det där med genetiska arv är lite komplicerat och uttrycker sig lite ojämt beroende på olika faktorer.

        Jo det vet jag, mina föräldrar kan absolut vara en ”dålig match” (vad hemskt det lät, haha). Vad jag menar är att vi inte har någon tidigare historik av detta i min släkt, utan jag var en ”spontanmutation” och likaså min syster.

          Tänker att det är jättevärdefullt för henne att ha just dig som syster som har gått igenom liknande. Är säker på att du gör det du kan för att stötta henne.
          Angående umgänge och fritidsaktiviteter, går det att övertala henne att typ söka LSS-insats i form av läger?
          Och gällande gymnasiet aå är det såklart olika pp olika orter, men till exempel i Göteborg där jag bor finns ju gymnaiseavdelning just för personer med npf, oftast autism.
          https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/burgardens-gymnasium/program/ast-enheten

          Kanske kan du följa med henne till ngn studie och yrkesvägledare? Kan ju innebära både att hon får en studiemiljö som är bättre för henne och att hon kan träffa andra elever utan att känna sig annorlunda.
          Ifall det finns liknande på din ort. Länkade ifsll du råkar bo i Göteborg.

            Tack för din fina kommentar, den värmer! Det du länkar hade varit toppen för henne tror jag, men tyvärr kommer vi från en liten stad där det inte finns. Det man gjort är att skolan försökt anpassa skolgången, men det fungerade inte utan slutade med att hon hoppade av. Dock finns anpassade folkhögskolor, så det kan vara ett alternativ när hon har åldern inne.

            LSS hade jag helt glömt av! Det var en otroligt bra idé som jag absolut ska kolla närmare på. Tack!

    Har ingen bil i sommar och hyrbil är inget alternativ… Tips på ställen att åka till en bit utanför Stockholm där man kan hyra en simpel stuga/campingstuga eller dylikt, nära badstrand? Det ska vara hyfsat smidigt att ta sig dit med tåg/buss då vi är barnfamilj, alltså man ska kunna ta sig ända fram till platsen utan bil. Går det ens? ?☀️

      Öregrund är magiskt vackert! Det ligger precis vid kusten och boendealternativ finns, bland annat camping på Gräsö. Jag tror att det går att åka buss från Stockholm med SL och vidare UL.

      Lite bökigt utan bil men inte omöjligt. First Camp Mörudden Hammarö (utanför Karlstad) har jättefina stugor precis vid Vänerns strand. Finns busshållplats ca 800 meter därifrån (från incheckningen typ) med busslinje till/från Karlstad. Då får ni tillfälle att besöka mysiga Karlstad också ? Tar ca 4h med tåg/buss till Karlstad från Stockholm.

      Trosa camping! Går bussar från Stockholm, är mysig småstad och fin strand vid campingen

      Norrtälje är fint och enkelt att åka buss med SL ?

      Gålö har fin strand och tror det finns stugor. På Djurö finns det också ett ställe; Vita Grindarna.

      Grisslehamn, Sl buss från Stockholm. Finns camping och andra alternativ. Mysigt samhälle med badstränder, restauranger, matbutik mm

    Är så jäkla sugen på att operera brösten efter att ha ammat två barn och viktnedgång. Någon som gjort det och kan svara på hur lång tid det tar innan man kan jobba och så? Fattar att man inte kan styrketräna på ett tag, men tänker mer återhämtningen till det normala, jobba och ta hand om barnen. Har hög smärttröskel.

      Är det förstoring med implantat du tänker? Eller förstoring med kroppseget fett? Lyft? Tänker att det blir enklare om man vet vilken typ av operation du är intresserad av ?

        Jag vet inte ännu! Är bara i början av researchen, men vill inte ha större utan bara lyfta dem, så bröstlyft kanske ”räcker”.

      Min kollega gjorde det. Om jag minns rätt var hon sjukskriven i två veckor (kontorsjobb). När hon kom tillbaks hade hon väldigt ont i ett par veckor till men klarade av att jobba.
      Jag hade inte oroat mig så mycket över den initiala smärtan utan snarare att ingreppet måste göras om längre fram, att silikon kan läcka, risk för cancer, o.s.v…

        Tack! Jaa är mycket att fundera på, är bara i början researchen, så har verkligen inte landat i något.

          Sök lite på ”explant surgery” så får du se hur kroppen med åren kapslar in implantaten för att skydda sig från dem. Det övertygade mig för ett par år sedan att aldrig göra något sådant mot mig själv. Kolla om kanske ett lyft utan implantat vore något för dig? 🙂 Fattar att man vill se bra ut. <3 Men hälsan är viktigast.

            Tack för bra input!

        Hur funkar det egentligen? Får man vara sjukskriven med sjuklön? Fast man valt det själv och det är en onödig operation? Verkar konstigt. Trodde man var tvungen att ta ledigt.

          Japp! :/ Jag trodde med man var tvungen att ta semester men nej, vanlig sjukskrivning…

            Men gud vad sjukt, ska arbetsgivaren behöva betala sånt?!

              arbetsgivaren behöver inte veta varför man är sjukskriven

          Skulle självklart ta semester, skulle aldrig i livet vilja att skattepengar ska gå till att jag väljer att operera mig. Verkar jättemärkligt.

            Det hedrar dig!

      Då är det mer tragiskt med folk som bara måste klanka ner på andra, kan jag tycka.

      Men för i h…

      Ingen är perfekt, verkligen inte jag heller, men jag vet att jag är en bra förebild för mina barn när det gäller hur man är mot andra.

        ?

      Men snälla. Kroppen förändras med ålder, graviditeter och amning. Är man så ytlig att man inte kan acceptera sånt utan måste operera in skit i kroppen så är man inte mogen att ha barn iaf.

        En skönhetsoperation säger absolut ingenting om hur man är som förälder.

        Du trollar hoppas jag.

        Varsågod att ringa socialen. De kommer garanterat att ta mina barn ifrån mig för att jag funderar på att göra en skönhetsoperation. Att jag är en varm, trygg, omtänksam välutbildad mamma med hög inkomst som älskar mina barn är antagligen sekundärt 🙂

        ??

        Kanske inte måste men vill? Dom flesta går ju till frisören och klipper och eller färgar håret. Med din logik är det helt galet å man ska bara va naturlig… Med samma logic ska man inte laga eller fixa tänderna så heller antar jag… Går dom sönder får man leva med att man skött dom dåligt!!!!

        Varför kan inte vuxna människor få ändra i sitt utseende? Varför måste man vara nöjd å tacksam? Om man gått ner massor i vikt kan man väl få ta bort den överblivna huden. Om man har urammade bröst och känner sig finare med implantat så kan man väl få göra det. Varför måste allt va så naturligt? Varför måste man va nöjd med exakt så man ser ut? För man väljer ju inte hur man ser ut.
        Som jag ser det är det nått otroligt demokratiskt i att kunna operera eller försköna sig med olika hjälpmedel. Såklart inte helt oproblematiskt men ATT det finns ser jag inte som ett problem. Sluta säga åt folk hur de ska känna å göra med sin kropp å sitt utseende.

        Varför är så många emot att kvinnor väljer att operera sig? Jag mådde verkligen skit över mina bröst för dom hängde ner till knävecken och idag mår jag så mycket bättre och är nöjd med mina bröst efter ett lyft och implantat. Jag gjorde det för min skull, absolut inte för någon annan. För att svara på frågan så var jag var sjukskriven 2 veckor efter op.

          Skulle inte säga att jag är emot det, fattar helt och hållet att folk vill vara snygga. Men jag tycker det vore önskvärt att alla gick in för att ändra idealen och att man kunde anses vara snygg med sitt naturliga utseende. Är ju egentligen helt sjukt vad vi utsätter kroppen för endast för att vara snygga.

      SUCK…!

      Jag tog ledigt två dagar efter operationen. Jobbar på kontor.

      Jag studerar och arbetar extra, min kirurg tyckte att jag behövde ha minst 3 veckors sjukskrivning från jobbet och studierna behövde jag inte sjukskriva mig från då vi hade eget arbete de 2 första veckorna. Jag mådde oförskämt bra efter min operation, var mest stel och hade lite problem med att få igång magen ? Det mest påfrestande var att sova då man var tvungen att sova på rygg första tiden (kirurger har olika gränser för hur länge du behöver sova på rygg). När jag äntligen kunde sova på sidan igen efter drygt tre veckor var allt toppen! Jag är supernöjd och glad att jag gjorde det, har tänkt på det i 10 år och inte ångrat mig det minsta. Lycka till oavsett vad du väljer att göra ?

    Har haft flera deppiga veckor på rad nu, men idag har varit en fin dag. En bra dag. Nu håller jag tummarna för fler glada dagar?

      Håller tummarna för dig med!

    Har ni gjort något fel någon gång som ni skäms över/mår dåligt än idag? Tex tagit något från en affär för att ni inte hade råd med det just då osv

      Skäms över att jag flirtat med en person via sms medan jag var sambo. Det varade bara i typ 3 veckor och ingenting hände mellan oss. Men kan inte förstå att jag gjorde så mot min fantastiska sambo. 🙁 Jag berättade aldrig för honom och kommer aldrig göra det. Hade inget att göra med vår relation, utan bara jag som gick igenom en stor kris och mådde skit. Är helt övertygad om att jag aldrig skulle göra något sådant igen för det var verkligen tufft att möta blicken i spegeln sedan. 🙁

      Konstant, borde inte få vistas ute bland folk?

        Ge något exempel. Snälla.

          Hmm, sätter mig i fel bil, öppnar dörren till omklädningsrum som är upptagna, hälsar på folk jag inte känner, blev en (kanske fler) gång arg på en busschaufför som inte stannade på busshållplatsen, det var fel busshållplats.
          Tagit någon annans plats på tåget och trott att det var tvärtom, hittar på saker när jag är full (händer extremt sällan) typ att jag vet hur man tränar och lurar i andra hur dom ska göra.
          Ett under att jag har så många i min närhet som avgudar och älskar mig.

            Har du många som avgudar dig?

              Ajjemän

      Jag ångrar så hur jag behandlade en kille en gång för flera år sedan. Jag var så omogen och feg där och då.

    Matchade med en kille på tinder för en månad sen, vi har haft stadigt kontakt sedan dess men bor dessvärre fyra timmar bort i olika städer. Vi sågs för en vecka sen och hade en underbar dagsdejt, kysstes och pratade där och då om att ses nästa gång. Vi har skrivit regelbundet efter det, men jag är så nojig för att vad som helst kan hända, att allt är så sårbart och att allt kan vända så snabbt när man inte bor i samma stad och kan ses lika spontant.
    Vet inte var jag vill komma, men har någon samma erfarenhet? Hur visar man intresse utan att vara för på? Hur dejtar man på distans?

      Du är dig själv och spelar inga spel samtidigt som du försöker att undvika att måla upp en idealiserad bild av personen. Verkligen lättare sagt än gjort men det är det som gör att vi blir så sårade av att bli avvisade tidigt av folk vi inte ens känner.

      Skulle börja med att föreslå videosamtal och se hur han reagerar. Har ni träff nr 2 inplanerad?

      Nu blir det väl inte helt jämförbart eftersom vi inte dejtar längre, men jag och min kille sedan fyra år tillbaka bor i olika städer. Vi hörs av dagligen på mobilen och ses så ofta vi kan. Finns känslorna för varandra där så går det, även om det kan vara mentalt påfrestande med distansen. Det finns ingen känsla i världen som slår når man träffar varandra efter en tid isär, det är som att vara nykär på nytt. Jag kan inte beskriva hur mycket man uppskattar tiden ihop när den inte alltid är en självklarhet, och det om något är ett kvitto på att kärleken är äkta och att det är värt väntan emellan gångerna.

        Vad fint! Det här fick mig lite hoppfull. Tänker att om känslorna finns där så är det rätt, vill tro att det kan få styra och som det känns just nu gör de det, men det som är utom min kontroll känns osäkert…För min del är inte distansen något problem pga once in a blue moon jag hittar någon jag klickar med osv men fattar att alla inte tänker som jag. Men gillar att höra solskenshistorier!

      Nu var det inte fyra timmar mellan mig och mitt fd dejt men han bodde ute på Orust så ändå en bra bit bort från mig, vi hördes mest via sms, godmorgon och godnatt etc, tycker godmorgon-sms eller godnatt-sms alltid är fint att skicka eller få ❤️

    Jag ska börja gå en terapibehandling, vet någon vad som gäller gentemot jobbet? Får jag lämna jobbet för en timmes terapi i veckan? Tar jag semester? Mvh gröngöling

      Hör med chef! ? men tror det vanligaste är att du får flexa den timmen, om du har flex. Alltså att du inte får gå på arbetstid

      Boka in terapin så det hamnar på lunchen eller innan eller efter arbetet (så gott det går). Krockar det med jobbet så säg att du har läkarbesök (och jobba in tiden i efterhand om möjligt). När jag haft jobb med friskvårdstimme har jag använt den till terapi.

        Tack snälla hörni!?

    Om två veckor ska jag äntligen träffa en kille. Vi har aldrig träffats i verkligheten på grund av att jag jobbat utomlands det senaste året. Vi fick kontakt för två månader sedan (via gemensamma bekanta) genom att jag skrev till honom på sociala medier. Vi har haft två långa videosamtal och så har vi skrivit mycket och skickat en del bilder. Vi har pratat om att inte hoppas för mycket och ha för höga förväntningar, för särskilt han nämner ofta att han inte vill inleda något innan vi har träffats på riktigt. Hur ska jag klara av den här nervositeten?? Kommer vara ett nervvrak när vi väl träffas. Jag själv känner mig redan förtjust och känner att han kan vara den rätta, men försöker bromsa känslorna. Tänk om han inte känner något alls för mig, eller bara vill vara vänner? Fy, vad jobbigt. Vill mest bara skriva av mig, men undrar också om det är någon som har varit i liknande situation och vill berätta om hur det gick och hur man överlever både tiden innan och när vi väl träffas

      Elsa, snälla kan inte du berätta här efteråt hur det gick? Lycka till 🙂

        Absolut! Tack snälla?

    När jag laddar upp inlägg på instagram, och väljer att den ska vara ”ut zoomad” (vetifan vad det kallas men ni förstår nog vad jag menar) och allt ser ut som jag vill ha det. Men när bilden väl är uppladdad så är den ändå ”vanlig”? Vad gör jag för fel? Visat några kompisar som också tycker detta är knäppt.
    Ingen hög nivå på intressant inlägg men hoppas någon förstår vad jag menar 🙂

      Verkar vara en bugg, händer mig också emellanåt. :/ Prova avinstallera och installera igen?

    Har inte varit så mycket sjuk i mitt liv men hänt en del på sistone så testat hela vårdsvängen känns det som. Vårdcentral, akuten, inlagd, utskriven, uppföljning, remiss osv osv osv.

    Jag är nu på bättringsvägen men detta har startat så många tankar. Jag har verkligen sett hur vården inte kommer räcka till. Hur sliten den är. Hur eftersatt den är. Vad människor det saknas. Jag tycker det är fantastiskt, dem som orkar. Som orkar jobba på detta sätt och trots att veta att man inte räcker till, att det kommer bli fel och missar ändå kämpar på. Kämpar på, på ett sjunkande skepp. Jag är inget ångestladdad person men detta har skapat ångest i mig. Jag vet att mina barn kanske inte kommer växa upp och få en lättillgänglig vård. Till exempel mamman som väntade flera timmar på akuten misstrodd, sedan väntade för att få en plats på IVA. Vilket då redan var försent och barnet dog av sepsis. Tänk om jag var den mamman, som stod med mitt barn. Skrek att jag behövde hjälp men resurserna fanns inte.
    Vi blir äldre, lever längre. Blir fler.
    Det kommer inte fungera. Jag tror verkligen inte det efter min upplevelse.

    Vad gör jag nu, hoppas på det bästa? Se över privat vård? Hur smälter man detta. Råkade jag få fel bild. Hur lever man med det om man arbetar i vården? Tror ni det kommer bli bättre? Kommer ni alltid räcka till?

      Din reflektion är viktig! Nej Sveriges välfärd är mycket hårt ansatt. Vi som jobbar i den vet och ser. Folk får inte hjälp eller får en godtycklig sådan. Prover tas inte, remisser slarvas bort, folk bränner ut sig, avdelningar gapar tomma osv osv. Det kommer inte bli bättre inom överskådlig tid eftersom politisk vilja/förmåga inte finns.

      Svensk sjukvård är inte världens bästa tyvärr, säkert typ medelmåttig med europeiska mått mätt. Däremot är viss vård tex cancervård bra NÄR/OM man väl får den.

      Jag tror inte Sverige är ett framtidsland som det ser ut nu tyvärr. Rekommenderar folk att se om sitt hus så mycket det går. Ha en exitplan. Bilda er.

    Varför lades Schulman och geniet ner?

      För att Calle inte hade tid enligt ett inlägg på hans Instagram. Hade samma fundering idag faktiskt då jag reagerade på hur mycket Frändfors och geniet pikar honom i deras nya podd ?

      Calle startade istället ”Bord för tre” med killarna från Tack för kaffet.

    Någon som jobbar som skadehandläggare på försäkringsbolag?
    Jobbar och har jobbat i 10+ år i butik som ledare/chef men känner att jag är så trött på butiksjobb ? hur är lön? Jobbet?

    Försökte skapa en facebook (för att hänga med på sånt jag missar annars) men de verkar jättekinkiga? Fick inte mitt profilnamn godkänt trots att det står att smeknamn är ok att använda i reglerna? Jag ville heta något i stil med ” mimmi J-sson”.. De ville dessutom ha en kopia på mitt id för att kanske överväga att ändra sitt beslut?! Vilka påhitt sidor börjat med bara för att man vill vara med :O

      Helt sjukt hur sociala medier tror de är ”makten” numera.

    På tal om barn integritet som var på tapeten häromdagen – Showbonden har alltså lagt upp en film på sin story där hon filmar sin sons första bajs? Alltså nyfödd. Hur kan man dela den filmen inför så många följare? Blir fan galen på hur dumma i huvudet vissa föräldrar är

      För jävligt och filma sin lilla bebis naken bajsandes. Influencer är inte ett dugg måna om sina barns integritet. Borde vara olagligt lägga ut sådana filmer och bilder. Kräks på alla vidriga influencer föräldrar.

    Har ni ofta dåligt samvete? Och isf över vad för saker?

      Hela tiden typ, för både små och stora saker. Att jag inte tillbringar mer tid med familjen, att jag kanske inte alltid är så dedikerad i jobbet, att jag slänger mat jag egentligen hade kunnat ätit upp men glömde bort den och så blev den gammal och dålig

    Hur går man till väga för att få botox på recept i käkarna för tandagnissel? Krävs att man testar bettskena först? Får man välja klinik själv där botoxen utförs?

    Efter att ha kollat Margareta Grääs video om Linda-Maries badkläder. Så blir det så tydligt att enda anledningen till att de sålt slut är för att alla gillar henne, så självklart måste alla köpa kläderna. Skulle aldrig bada i nått sådär urringat saker kommer ju hoppa ur, ingen support, och såg ut som tunt tyg upptill som kommer bli genomskinligt. Fattar inte att man lägger så mkt pengar bara för att det är hon liksom och inte för att det är bra plagg. Eller är det bara jag.

    Kommenterade på en blogg idag. Blogginnehavaren hade ställt en fråga – min kommentar svarade inte på frågan utan jag ställde en fråga tillbaka på något jag undrade över i inlägget. Det fick man tydligen inte, istället kom en lång kommentar om gnäll. Någon annan gick i försvar över min kommentar, då gick blogginnehavaren igång och sa att vissa alltid lägger negativa kommentarer och sprider dålig stämning – bara det att det var andra gången jag någonsin kommenterade och förra gången tackades det hjärtligt för tips.

    Häpp och tack för att jag fick jag skriva av mig här. Känner mig orimligt påhoppad utan möjlighet att kunna försvara mig.

      Vilken blogg? Nej men blir så trött på vissa bloggares offerroll. De vill att man ska kommentera men sedan gnälls det över kommentarer de får. Eller när de själva profilerar sig som en typ av bloggare som sticker ut hakan och skriver lite vassa saker ibland och så plötsligt spelar de chockerade och kränkta när en kommentar i fältet är lite småvass. Gäsp alltså.

      För att bloggaren har gjort det till en grej att ställa frågor till sina läsare istället för att själv ta reda på information för att det är roligare, enklare eller för att det genererar mycket svar som väl kan säljas in som högt engagemang. Nu var det meningen att man skulle säga att bloggaren hade rätt och gärna slänga med en uppmuntrande kommentar om bloggarens utseende samtidigt, inte ifrågasätta poängen med inlägget.

        Vi ska alla vara nyttiga idioter och bidra till bloggarens försörjning utan att kunna ha några som helst kundkrav. Ganska lysande affärsmodell ändå.

      Vill också gnälla på en sak: ville gå med i en Facebookgrupp och skickade förfrågan. Kom såna där frågor att svara på och då bla om att man skulle läsa reglerna. Fanns inga regler att läsa, klickade runt hejvilt.
      Blev obviously inte godkänd för kunde ju inte svara på frågorna. Skickade en ny förfrågan och då helt plötsligt Fanns reglerna lättillgängliga. Svarade på frågorna.
      Fick ändå inte gå med. Och det stör mig!!! Har svarat korrekt på frågejävlarna.?

        Men så tröttsamt! Förstår dig!

      Det måste vara Mona!

        Visst är det MU. Helt orimlig fråga om en felsydd klänning för 2000 kr. Istället för att direkt ta kontakt med företaget och reklamera så dels tigger hon indirekt kommentarer om hur snygg hon är och dels vill visa upp hur dyra plagg hon kan köpa. Som egenföretagare vet hon mycket väl att och hur man reklamerar. Någon borde granska hennes abnorma konsumtion av kläder och smink. Hon säger sig testa produkter en månad i taget men handlar olika märken i en rasande fart. Observera att det senaste köpte in efter pengar tiggdes till CW. Finns det en redovisning av den insamlingen?

      MU klagar på ditten o datten i sin blogg.
      Men gud nåde den som klagar på henne o hennes blogginnehåll.

      Härskarteknik och obehagligt att hänvisa till att du alltid lämnar negativa kommentarer om du endast lämnat en (och positiv) innan! Så oärligt. Jag läste kommentarerna hos Mona innan jag läste din här. Man uppfattar det ju verkligen som att du lämnat flera negativa kommentarer innan och att man därför förstår varför Mona surnar till.

        Eller hur och det finns liksom inget att göra eller säga, man är utmålad som en trist jävel som sprider dålig stämning bland alla människor som är så mycket bättre än dig.

          Hoppas Camilla gör ett inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.