Öppet Spår

494 kommentarer

Fick reda på idag att min mamma har cancer. Hur överlever man som anhörig?

Finns olika varianter av cancer. De upptäckte att min pappa hade prostatacancer förra hösten. Opererades och inget mer. Tänker knappt på att han haft cancer. Ordet cancer är laddat och känns hemskt att höra. Behöver bearbetas men cancer behöver inte innebära döden ❤️

Hon har fått cancer i magen och vi vet inte mer än så än. Helg emellan och de gör inga fler utredningar förrän på måndag ?

Ofta går det bra idag! Det behöver absolut inte vara en dödsdom men ja ni har en tuff tid framöver er. Har själv gått igenom bröstcancer med cellgifter stålning och eviga läkarbesök. Två OP pga metastaser.u armhålan men är cancerfri nu även om man äter tuffa efterbehandlingar i minst 5 år!

Ja tufft kommer det bli, oavsett prognos ❤️

Åh förstår känslan av hopplöshet och förtvivlan. Ovissheten om vad som kommer hända.
Det positiva är att de upptäckt cancern och nu är hon inom sjukvården. Den har varit fantastisk mot min pappa och önskar dig det samma ❤️
Jag förstår att hjärnan går till det värsta och döden, men det kan även vara tidigt stadie och behandlingen går förbi utan problem. Kram om din mamma lite extra ❤️

Tack! Hon ligger inlagd men ska förhoppningsvis få komma hem några timmar imorgon så vi får krama om henne.

❤️

❤️

❤️

❤️

Be om hjälp! Vården har psykologer och kuratorer som är vana vid att möta människor i kris. Man kan prata med vänner men ibland behöver man någon som inte kommer med ord som ”der kommer bli bra” osv utan som lyssnar och tar en på allvar. Anhöriga har rätt till hjälp så kolla med de som är ansvariga för din mammas vård ❤️

Ja jag har tänkt att vi i hela familjen behöver få någon form av samtalsstöd utifrån ❤️

Be avdelningen hon är inlagd på att koppla ihop er med kuratorn som är knuten till dem ♥️ all styrka till er!

Skickar en massa ❤️!

❤️

Båda mina föräldrar fick cancerbesked med ett års mellanrum. Minns särskilt en morgon innan jag skulle på föreläsning när jag ringde min mamma och grät för att jag inte ville hon skulle dö.

För mig hjälpte det väldigt mycket att prata om det, både diagnosen, behandlingen och hur jag själv mådde. Om det är möjligt, försök få till ett möte med din mammas läkare och ställ alla eventuella frågor så blir det enklare att bearbeta. Jag var bland annat med min mamma på sin strålningsbehandling.

Ni kommer klara detta som en familj och håller tummarna för att allt kommer gå bra för din mamma

❤️❤️❤️❤️❤️

Vet inte hur men på nåt jävla vänster gör man det. Pappa hade hjärntumör och blev en annan person och dog en kort tid efter att tumören upptäcktes. Det var ett helvete för alla närstående. Det enda jag kan ge som ”tips” är att som anhöriga vara snälla mot varandra och snälltolka varandra. Och hur mkt man än är där så kommer man ändå känna att man inte umgicks tillräckligt så släpp dåliga samveten. Finns även extremt mkt hjälp att få via vården, både samtal och mediciner för att orka & bearbeta. Glöm inte dig själv i allt❤️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag har skrivit här några gånger nu när vi är i syskonförsök och har fått två missfall. Folk svarar ”var glad att du iallafall kan bli gravid”. Alltså ja, jag är väldigt glad över att jag kan bli gravid men om ingen av graviditeterna slutar i ett barn är man ju knappast glad? Inte så att jag tänker ”oj ännu ett missfall. Men jag kunde iallafall bli gravid så jag nöjer mig med det” för jag VET ju inte om det nånsin kommer sluta med ett barn igen? Fattar inte den logiken. Bara för man fått ett barn måste man få längta efter ett till och det finns absolut inga garantier för ett syskon bara för att det gick första gången. Så nej jag är inte glad över att jag kan bli gravid om det ändå bara slutar i missfall. Målet är inte att bli gravid, målet är att få ett levande barn.

Prata med folk i din närhet istället för att ta upp det här eftersom du ändå går och tänker så mycket på hur folk på bloggbevakning har svarat på dina trådar. Menar inget illa utan bara att här blir svaren ofta skrivna av idioter och då är det bättre att kanske inte lyfta ämnen som är känsliga för dig just här.
Jag förstår dig i alla fall och hoppas ni kommer få ett syskon!

Jag försökte skaffa barn sju år. Blev inte gravid en enda gång trots ivf mm. Till slut blev jag dock gravid vilket slutade i bebis ?? det var tufft att försöka så länge och inte ens få ett plus på stickan. Men har alltid varit tacksam att jag iaf sluppit gå igenom massa missfall som vissa gör. Fyf*n så tufft. Det finns grader i helvetet och att få missfall är nog ännu värre än att inte lyckas bli gravid alls. Att få falsk förhoppning, börja känna glädje och kärlek, tankar om framtiden och smärtan när allt tas ifrån en.

Jag vet också hur folks oförstående kommentarer känns. ”Det kommer lösa sig” ”Jag kände den och den som fick barn till slut”… OCH?! INGEN vet hur detta kommer sluta för OSS. Ingen vet det, och vi är de som måste leva i ovissheten vilket kan vara väldigt smärtsamt… Kärlek till dig.

”Det finns grader i helvetet och att få missfall är nog ännu värre än att inte lyckas bli gravid alls.”
Detta kan jag instämma i! Jag har inga barn, har bara upprepade missfall bakom mig. Missfallen är topp 5 värsta händelserna i mitt liv och jag har inte glidit fram på ett bananskal i övrigt… Jag hade verkligen hellre ”bara” inte blivit gravid alls de senaste åren. Men tyvärr fattar inte många. 🙁 De är så fast i sin egen bubbla att empatin blir lidande och de vräker ur sig floskler i ett klent försök att uppmuntra. Det är sorgligt men säger mycket om hur egocentriskt många lever.

Att inte bli gravid är mitt topp ett av värsta konstanta tillstånden i mitt liv, och jag glider inte direkt på någon räkmacka i övrigt. Sluta jämföra sorg!

Jag pratade om MIN EGEN erfarenhet av att ha fått missfall och att hellre ha velat vara utan dessa upplevelser.

Sluta ta allting personligt!

”De är så fast i sin egen bubbla att empatin blir lidande och de vräker ur sig floskler i ett klent försök att uppmuntra. Det är sorgligt men säger mycket om hur egocentriskt många lever”

Jag som varit gravid en gång för 12 år sedan och efter det aldrig mer kan lite se båda sorgerna i det här. Att få missfall var för mig fruktansvärt men att aldrig igen bli gravid och ens ha en chans och heller inte statistiken på min sida är oerhört mycket värre. Så det blir väldigt konstigt när du anklagar andra för att vara leva i en egocentrisk bubbla samtidigt som du skriver ”min egen” i versaler. Sluta jämföra sorg helt enkelt, du kan omöjligt veta förrän du upplevt andra sidan ändå!

Men jag pratade just om min egen upplevelse? Att jag hade valt bort att få upprepade missfall om jag kunde, även när valet är att aldrig någonsin i livet varit gravid. Det är mitt val och mina känslor som enbart handlar om min situation och ingen annans. Jag har lite svårt att förstå hur jag skulle ha talat för någon annan i det läget? Jag förstår fullt ut att infertilitet med noll graviditeter är ett jävla helvete. Finns ingen anledning att jämföra det med mina missfall.

Det jag menar med att folk lever i sin bubbla är att de inte frågar ”Hur har det känts för dig? Kan jag lyssna eller hjälpa?” utan direkt börjar prata om typ ”Äsch lägg det bakom dig, jag vet många som fått missfall men sedan fått barn så det löser sig. Förresten har du sett senaste avsnittet av Exit?”.

Ber om ursäkt om jag på något sätt provocerade någon. Menar bara att jag förstår ts som är ledsen då jag själv haft missfall och inte alltid (men ofta!) blivit bra bemött. Jag fattar och det suger helt enkelt.

Tycker inte man ska utgå ifrån att folk ”är i sin egen bubbla och har brist på empati”. Tror att alla vill försöka ge uppmuntrande ord men ibland blir det såklart fel, kanske har man inte tänkt steget längre, bättre att förklara hur man känner och ta det därifrån. Tror de flesta fattar.

Tyvärr fattar inte alla, utan har man inte varit där så kan man få för sig att det är som ”en rejäl omgång mens” och liknande och då är det lätt hänt att man inte inser sorgen och traumat vissa upplever. Jag vet att många här klagar på infertila influencers men jag tycker det är bra att de faktiskt visar hur mycket sorg och smärta infertilitet och missfall kan innebära. Det kan förhoppningsvis öka förståelsen. ❤️

Att folk har mage att säga så till någon som fått missfall? Herregud säger jag bara, fruktansvärt okänsligt. Ta inte åt dig, Önskar er all lycka!

Människor som inte gått igenom liknande kan inte förstå smärtan och tror att det hjälper med såna kommentarer. För att inte tala om dom som kommenterar här inne.

Det är jättesvårt att sätta sig in i en annans situation även om man är i liknande sits. Jag som inte har blivit gravid har tänkt många, många gånger att om jag bara blev gravid så jag vet att det funkar och slutar det i missfall vet jag iallafall att det GÅR. Då räknar jag naturligtvis inte in den smärtan du bär på när mf väl sker. Det går inte att mäta smärta och det är inget jag försöker göra eller ta ifrån dig din sorg.

Vill bara säga att det finns fler med längtan som kämpar ❤️ Hoppas att vi båda en dag kan skriva ut vår lycka här när varsin bebis är född!

Du har helt rätt…. Varför säger folk så? Självklart är det en sorg att inte få syskon om man vill ha. Självklart är det hemskt med upprepade missfall.

Folk har någon typ att märkligt behov att försöka uppmuntra (?) men som verkligen bara blir ett drygt förminskande.

Hur som helst. Fy tusan vad jobbigt, jag är ledsen för din skull.

Nästa gång en person pratar om sina uteblivna graviditeter sina mf och allt vad det är så ska jag absolut berätta att att jag har blivit gravid på första försöket 8 gånger. Att jag utan att tveka gjort 5 aborter och varit otroligt lättade över att graviditeterna kunde avbrytas. Det måste kännas mkt bättre för dig att höra om mina solskensgraviditeter tänker jag ?

Jag tror inte det är nåt man står och snickesnackar med grannen över staketet precis. Man berättar för personer som står en nära, och då hoppas jag att man får bättre svar än det du skrev.

Sen gäller dom kommentarerna inte bara vid avsaknad av barn utan kan gälla allt. Psykiskt mående, ryck upp dig. Fått sparken, det löser sig. Hunden dog, du kan skaffa en ny. Bilen pajar, va glad att du har en bil. Bryter benet, det blir bättre. Mina vänner saknar empati, sluta tjata.

Vad menar du? Var det ett svar på något jag skrev i min kommentar?

Varför skulle du berätta om det? Om någon berättar om sitt missfall är det väl bara att beklaga vad som hänt?

Det är väl inget märkligt med att vilja uppmuntra någon som mår dåligt över något? Det är verkligen ett minfält man går på, särkilt om man inte genomgått samma situation och vet exakt hur det känns (vilket även det är individuellt).

Världens bästa tips är att säga såhär ”Jag beklagar verkligen. Vill du prata om det? Kan jag göra något för dig?”. ❤️

Precis så!

Ganska ofta är det faktiskt en dålig idé att försöka uppmuntra någon som går igenom något riktigt jobbigt.

Man kan utrycka empati, visa att man finns där, vara extra snäll, försöka hjälpa till genom tjänster, fråga hur någon mår osv. Men just att säga något uppmuntrande är vanskligt. Låt folk känna sin sorg, kom inte med kommentarer för att vifta bort den.

Precis. Och ofta förstår man ju det. Om en persons förälder gått bort är det sällan man drar till med ”Jamen du mår bättre snart ska du se!”. Tror vi behöver komma ihåg att missfall och liknande också behöver det bemötandet.

Så okänsligt och korkat sagt! Kommer aldrig förstå det där med att vissa ska bestämma vilka känslor man går ha. Hur kan man ens tro att man har rätten? Jag har två barn idag, mellan dessa två fick jag ett missfall. Har tappat räkningen på hur många gånger jag fick höra kommentarer som: ”ja men det var bara kroppens sätt att ta bort det som inte var friskt” och ”gläds åt din son, du har ju faktiskt iaf ett barn”.
Men alla såna här olika kommentarer säger bara nåt om dem som fäller dem. Att de själva har det rejält svårt med empatin. Sjukt att inte låta folk ha rätt till sina egna känslor.

Jag skulle baratala om det till människor som är vettiga och vill en väll. Som kan ge stöd och alltså sina nära vänner. Så slipper ni höra dumma åsikter.

Nja inte alltid. Jag berättade för en rätt nära vän jag känt i 15 år och hennes reaktion var ”Jaha, jaja, men jag känner många som haft massor av missfall som ändå fått barn. Så bara försök igen, det är supervanligt” och sedan bytte hon ämne. Kände mig väldigt förminskad. :/ Men med det sagt så har ändå alla andra nära jag talat med varit stöttande och empatiska. Men tyvärr vet man aldrig hur vissa ska reagera.

Logiken är väl att du har statistiken på din sida och det kan man vara glad över, även om man inte är glad över situationen man befinner sig i. Ifall du inte börjar bli väldigt gammal i fertilitetssammanhang har du goda chanser att bli gravid och lyckas behålla graviditeten, eftersom du dels har en lyckad graviditet i bagaget och dels blivit gravid igen. Chanserna är goda för att din livmoder fungerar som den ska och du har antagligen haft otur med att embryona som orsakat missfallen har haft knas med kromosomerna. Visst kan det finnas en massa andra orsaker också, men kromosomfel är ändå det vanligaste och då kanske man bara behöver vänta några månader eller några år på att det där embryot med alla kromosomer där de ska vara ska dyka upp.

Jag, som fått ett barn genom ivf och önskar få ett till barn, är i alla fall glad över att även jag har statistiken på min sida. Tre graviditeter (dvs två missfall) på sex års försök är kanske inget jag hurrar över, men det ger mig tröst att läget inte ser hopplöst ut. Sen får man såklart ställa in sig på att det kanske inte går, även om man har statistiken på sin sida, men jag lever på hoppet och försöker se positiva saker i situationen jag befinner mig i. Så ja, jag är ändå glad över att jag blivit gravid, men du behöver såklart inte känna som mig.

Kram på dig och jag önskar att din önskan ska gå i uppfyllelse!

Tänker som du, att det är statistiskt ett bättre utgångsläge. Jag har varit ofrivilligt barnlös i 20 år. Jag har aldrig fått vara gravid ens.

♥️

❤️

Statistik är dock meningslöst för individen. Jag har själv en sjukdom som statistiskt skulle ha botats med en behandling men efter 2 tuffa omgångar slår läkarna fast att jag är ett undantag från statistiken. 🙁 Min syster har haft flera missfall, 5 tror jag, och nu är hon 43 och troligtvis blir det inga barn. Hennes missfall är ingen tröst. Statistiken är ingen tröst.

Hej, jag har en fundering som jag bara vill höra er åsikt om. Sen min son fick sitt namn har det känts fel. Han fylller 1 nästa vecka och jag vill byta. Är det super konstigt? Han reagerar knappt på sitt nuvarande namn.

Vanessa Lindblad bytte väl namn på sitt barn när den var 2 år..

byt om det inte känns rätt. en 1 åring minns ändå inget ?

Byyyyt! Absolut! Skit i vad andra tänker.

Åh detta är min mardröm haha. Vi ska snart få barn och jag är sååå osäker på namn och jag vill verkligen inte ångra mig ??

Ja för tusan, det går ju bra nu men (potentiellt) mycket sämre om något år och sen är det kört.

Ni får väl använda namnen lite dubbelt en period om barnet behöver vänja sig. Kalla hon Anton-Patrik ett tag och sen bara Patrik?

Det känns alltid konstigt när någon byter namn, men för det ändå, den konstiga känslan går över.

Hur fick han sitt namn, var det inte ni som valde det?

Men klart ni kan byta, men förvänta er frågor från personer i er närhet.

På barnens förskola var det ett syskonpar som båda bytte namn. De var 2 och 5. Inga som helst konstigheter för barnen, varken de som bytte eller kompisarna. Vår unge kom hem och sa ”X har bytt namn så han heter Y nu”.
Och sen var det inget mer med det.
Kör!

I min hjärna bytte syskon namn med varandra. Haha, pucko jag är!

?

Att vara autistisk under sommaren är det absolut vidrigaste någonsin. Ser hur alla umgås med sina kompisgäng och jag vet inte ens hur man bygger vänskapsrelationer och än mindre hur man behåller vänner. Den här ensamheten börjar verkligen slita på mig och det värsta är att jag inte kan göra något åt saken för kan inte ändra på min hjärna. Fattar verkligen inte varför jag bara kunde få en vanlig normal hjärna. Är så extremt olycklig

❤️

Det finns väl ändå hjälp att få via psykolog och habilitering. Även om det kanske är något som du inte kan lära dig på egen hand kan du nog med olika strategier nå en relation.

Du kanske kan få en kontaktperson?

❤️❤️❤️ Massor med kärlek till dig❤️❤️❤️
Får du något stöd via habilitering? Kommunen? Kyrkoverksamheter?

Finns typ Fontänhuset eller så på din ort? Perfekt ställe att träffa kompisar som förstår hur din hjärna funkar.

Om du vill kan du kanske skriva här vilken stad som finns nära dig, så kan vi tipsa om aktiviteter eller organisationer där det är lätt att få vänner?

Jag är också autistisk. Som högfungerande har jag alltid märkt att jag är annorlunda men inte kunnat göra just något åt saken, vilket har tärt enormt på mig. Har haft ytterst få vänner under min uppväxt och spenderade såväl ledig fritid som skollov ensam hemma. Nu har jag en helt fantastisk pojkvän sedan över fyra år tillbaka som älskar mig för precis den jag är. Genom honom har jag fått otroligt fina vänner och en ”extrafamilj” som är fantastisk. Till vardags studerar jag men har världens bästa jobb under somrarna och extra under terminerna med trevliga kollegor.

Autism kommer man alltid ha och det kommer att påverka livet, tyvärr. Men jag ville poängtera att det kan bli rätt så bra ändå. Jag är övertygad om att du är en otroligt fin människa med en fin framtid. Kram!

Man kan absolut ringa sin vårdcentral (eller om du har någon annan du går till) och säga att man är ensam och behöver hjälp. Ensamhet är ett hälso-problem.

VC kan nog främst slussa vidare. Däremot har man rätt till LSS-insatser via kommunen, samt att man kan få stöd via habiliteringen och psykiatrin.

Det beror kanske på var i landet du bor? Eller ja, generellt sett kan man få hjälp med ensamhet via VC men kanske att man alltid slussas vidare om det beror på autism?

Jag har också autism och är helt ensam och kan hålla med om att sommaren är jobbig. Du kanske kan försöka hitta någon kompis som också har autism och har svårt med socialt samspel? Det finns jättemånga av oss. Jag har inga vänner alls och har kommit fram till att jag inte vill ha några, däremot skulle jag vilja träffa en autistisk kille/man som precis som jag är socialt orolig, konstig och gillar naturen. Vill åka på utflykter och sånt. ?

Ensamhet är så tungt. ❤️ Jag hoppas du kan träffa en vän som vill finnas där för dig. Kram

Var bor du, någon vänlig själ med tid över eller likasinnad kanske finns här och är öppen för en första kontakt ?

Något random men kanske något som kan hjälpa? Jag själv har inte autism men några ganska starka drag som gör att många vill knuffa in mig i NPF-spektrat. Svårigheter med förändringar, stort behov av rutiner och att veta vad som ska hända i detalj och liknande, kan låsa mig. För ett tag sedan insåg jag att nästan hela min umgängeskrets består av pedagoger. Både pojkvän och vänner. Det är personer jag känner mig trygg med och som inte tycker att mina behov eller frågor är några konstigheter, hög tolerans. Om du ger dig på att söka dig mot vänner och har möjlighet att ”välja lite” så kanske du kan försöka hitta en yrkesgrupp som förhoppningsvis är ganska tolerant och som har NPF-anpassningar som en naturlig del av sin vardag.

Hej! Du kan ansöka om kontaktperson enligt LSS. Det krävs att du har ett läkarintyg som styrker att du har autism och för att ha rätt till insats måste du bedömas vara socialt isolerad ☺️ Du kan kontakta kommunen i den stad du bor i och be om att få prata med biståndshandläggare som arbetar med insatser enligt LSS för att få mer information om insatsen och hur en utredning går till. Det går bra att lämna in begäran både muntligt och skriftligt.

Vad är grejen med alla insamlingar till höger och vänster, främst till olika influensers/vänner till influensers? Förstår att de genomgår sina livs kriser men vi ”vanliga” får snällt vända oss till försäkringskassans minimala utbud när det krisar. ”De ska slippa tänka på ekonomin nu” eh ja, det är vi många som skulle vilja slippa.

förstår inte heller… är det för att dom har skral ekonomi pga sjukskriven?

Jag är fascinerad att folk skänker pengar – inget redovisas. Hur mycket kom in, vad spenderades pengarna på?

Eller hur. Och vilka är dessa människor som skänker pengar? Förstår inte.

Tycker oxå det är lite..,kanske inte fascinerande, men det känns märkligt på nåt sätt. Givetvis absolut inget fel i att hjälpa människor som behöver det, men tex.i USA startas ju ”go fund me” så fort ngn har influensan typ och folk öser in pengar. De har ju förvisso ett annat socialt skyddsnät än vi, men kanske kommer det bli så här mer & mer, i dessa bistra tider, allt tuffare för människor att få det att gå ihop osv.

Vilka har insamlingar?

Just nu är det hon superlippa på instagram. Åt nån vän till henne. Hon sitter i live och berömmer sig själv över vilken fantastisk vän hon är osv. Svarar extremt drygt på folks kommentarer och beter sig allmänt bitchigt. Har inte upplevt henne så tidigare… samtidigt som hon ber folk dela och skänka till insamlingen?‍?

Superlippan är sjukt dryg och har ju någon form av hybris. Sätter sig själv på en pedistal upplever jag

Hon samlar in pengar åt sin vän som _förlorat sin son_ i en hemsk olycka och folk har mage att hitta det negativa i det? Sin ekonomiska situation och ev bråk med fk är väl det absolut sista man ska behöva tänka på i en sådan situation så jag hoppas hon får in en rejäl slant.
Ibland blir jag förundrad över mänskligheten. Usch.

Men det var insamling för inte länge sedan med samma mamma. Jag säger inte att hon inte behöver pengarna. Men jag undrar vart alla pengarna tar vägen.

Precis och i livesändningen satt hon och packade upp en massa grejer hon beställt på nätet. Så första insamlingen gick till ljuslyktor, kakfat och skor då eller? Fast det lät som hon behövde pengarna till att överleva när insamlingen var.

Händer jämt när ett barn dör eller blir sjukt tycker jag. Florerar ofta sånt som influencers delar

Men det är väl en annan sak? Ofta via Ellas hjältar också, som ju är en organisation.

Skulle aldrig ge pengar till sådant. Noll insyn i var pengarna går..

Jag skänkte till ett lesbiskt par som försökte få barn och hade insamling för IVF. Var själv höggravid och swishade en liten peng för blev så emotionellt påverkad. De fick in massor av pengar och separerade nån vecka senare och ena tjejen åkte på långresa… Sedan dess swishar jag ingen.

Typ 100kvadtrat kärlek hette deras sida va?
Ja den var bara så märklig. Det var så gulligt och barnlängtan så stor och så vips kort tid efter insamlingen så skulle det separeras och resas.
Men de var ju nyss så kära? Äh, nä. Tydligen inte. Bedrägeri?

Bara sluta att skänka pengar till alla dessa påhittade insamlingar. Vi har ett skyddsnät i vårt land och behöver inte tigga av okända människor som behöver sina pengar bättre själva. Och det är oavsett summan som blåögt swishas in. Vill man prompt bli av med sina intjänade pengar kan man skänka till etablerade organisationer och behöver de som tigger/ber om pengar kan ansöka därifrån. Sluta upp och vara delaktiga i skumma transaktioner.

Håller helt med!!!!

VANDERPUMP RULES

För typ två månader sen började det dyka upp massa kommentarer här om Vanderpump rules. Hade då
bara sett enstaka avsnitt i början när det kom för typ tio år sen, men aldrig riktigt fattat hypen eller varför det skulle vara mer sevärt än någon annan reality, fastnade liksom aldrig. Blev dock nyfiken efter alla skriverier, bingeade alla 10 säsonger på typ två månader, och ligger nu i min topp 5 av realityserier. Har bara scrollat förbi alla trådar om VPR för att inte spoila så min fråga är nu: skulle någon vänlig själ vilja sammanfatta de diskussioner som förts tidigare i öppet spår?

Jag tror alla trådar om Vanderpump Rules som har vart i ÖS handlat om Scandoval, the worm with a mustasch Tom Sandoval och Miss No-soul Rachel Leviss.
Hon är för övrigt sjuk i huvudet på riktigt.

Jag upplevde inte Raquel som sjuk i huvudet på Reunion. Problematisk ja, men inte sjuk. Ariana tycker jag börjar bli lite väl dramatisk nu. ” Ingen gillar dig! Ingen!” Ahem..vill hon driva folk till självmord eller vad är det frågan om?

Ja det kändes nästan så. Vilket jag tycker är extra märkligt med tanke på att Ariana själv har kämpat med sådana tankar.

Reunion är inspelad 2-3 veckor efter händelsen och de har inte mötts innan. Efter att ha sett R inte bli berörd av något annat än när hon inser att hon kanske inte får behålla The Worm så förstår man ju att Arianas känslor är på utsidan. R grät ju inte ens när Scheana var förstörd.

Kan nästan lägga mitt liv på att R tagit en hel del lugnande innan hon klev in.

Hon mår ju fan inte bra på riktigt. Herregud vilken människa. Och när hon sen satt och berättade om allt, att Tom bett henne ljuga om tidslinjen. Han är ju helt rubbad också.
Jag tycker det var bra att det tog slut mellan Ariana och tom faktiskt. Hon förtjänar någon annan.

Däremot hade jag hoppats på att Katie och tom skulle hitta tillbaka till varandra.

Nej tack gode gud att Tom slipper Katie. Hon har varit så otroligt elak mot honom under hela deras relation.

T.ex kommentaren hon sa i sista delen av reunion ”maybe I’ll have different men every week”. Om Tom hade sagt så hade Katie blivit vansinnig.

Håller med, hon har behandlat honom som skit. Hon är en elak människa som vill kontrollera allt i grunden och han har varit så snäll, sen har han tappat det vissa gånger tillslut och det är såna stunder som folk då ska nappa på och säga att han behandlat henne som skit? Förstår inte hur folk kan va på hennes sida, hon är en bitter människa och det syntes mycket väl i denna säsong TOM när hon begärt skilsmässa

Håller med. FATTAR INTE att folk gillar henne. Riktig bitter avundsjuk liten kärring.

Men varför kan inte din och andras intresse ang Vanderpump träffas i en ny tråd på FB?
Samma med HT, vem bryr sig så mycket om hennes liv så det måste tas upp i varje öppet spår

Det där är så intressant ändå – vem ska göra den bedömningen? Vad är kriterierna för vad som är anses utgöra en sådant unikt stoff att det i sig kan sägas utgöra en egen tråd i en öppet forum som det här? Du? BYE BYE.

Nej, jag gör bara min bedömning utefter vad jag och jag tror andra blir less på i dessa trådar. Finns väl inga kriterier här utefter vad man vill diskutera på öppet spår. Dock har man rätt att utrycka sin åsikt

Gå med i Vanderpump Rules grupper på Facebook, där diskuteras det mycket och nya trådar skapas varje sekund

Men att tjata om Maja och Sanna går bra??

Förlåt? Jag har inte sagt att hon inte fick ställa frågan? Jag gav tips på grupper på FB för där skrivs det mer än vad det gör här och man kan läsa diskussioner

Jaha förlåt. Jag var så uppeggad av kommentaren ovanför din ?

Det har diskuterats kring Scandoval. Personligen tycker jag att kommentarerna som Tom och Rachel fick under reunion var helt sinnes. Inte okej.

Lala och James sjönk i mina ögon. Särskilt med tanke på att de själva varit otrogna båda två. Men det får man tydligen inte prata om.

Men de var inte otrogna med sin bästa väns partner. Där är skillnaden.
Jag tror att James fuckade ur så mycket på reunion för att han för en gång skull inte var inblandad i någon skandal. Men gud vad kul det var när Tom härmade James- rösten och allt var klockrent!

Ariana och Raquel var inte ”bästa vänner”. Det är en efterkonstruktion av Arianas camp. De var vänner. Jag minns även hur Ariana typ hånlog åt Kristen, när hon träffade Sandoval bakom hennes rygg. Jag upplevde aldrig Ariana som det helgon många vill porträttera henne som nu.

Omg EXAKT! Gillar A men KAN INTE låta bli att tänka Karma is a bitch, precis som Ariana var under Katie-situationen.

Nej James var ju bara otrogen mot sin flickvän, men det kanske är skillnad, vad vet jag.

Jo, flera har börjat ta upp att LaLa och James borde vara mer försiktiga med vad de säger, på amerikanska sidor. Jag tyckte också att de gick för långt i sina kommentarer till Tom och Raquel. Lisa V var den enda som inte hoppade på hatdrevet. Tack och lov.

Jag håller med, Lala och James gick över gränsen. I Lalas fall tror jag det beror på att hon försöker lansera sig som den rättrådiga moder Teresa för att inte dras med i Randalls ”my man my man my righteous man” fall. Lustigt hur snabbt Randall gick från att vara världens bästa man till värsta aset, tog ungefär lika lång tid som det tar att skumma igenom LA Times artikel om honom…. Hon stod uppenbarligen ut med mycket så länge cashen ramlade in och ingen visste sanningen om hennes fantastiska man.

James tror jag är pissed för att han trodde att han Sandoval var BFF:s. Plus att båda är allmänt arga och skrikiga av sig. Och som sagt, de har båda varit otrogna upprepade gånger själva och Lala tyckte ju det var askul att berätta för Raquel att hon och James legat ”vi hade sex när ni var tillsammans hahahaha är det inte jätteskoj?” typ. Hemsk människa. Scheana hade väl ett förhållande i typ två år med Brandi Grandvilles man så kanske också ska knipa. Gillar dock Scheana, hon är verkar i alla fall inte komplett skogstokig jämfört med många av de andra. Tycker för övrigt det är så töntigt att de andra börjat kalla Raquel Rachel nu, det är dagisnivå.

Håller med om exakt allt!

Vet någon vad som hände mellan Maja L och Sanna när de blev ovänner? De verkar vara på någorlunda god fot nu…

Igen?!

Men man får ju aldrig veta ? finns ju 40 olika teorier/rykten

Förmodligen vet bara de två och kanske några som står dem riktigt nära. Tror intr något nytt kommer fram bara för att man frågan för 103e gången…

Det har skrivits om många ggr men vet inte vad som är sant. Kul att de ändå kan prata med varandra osv nu.

Till och med deras närmaste tiger som muren kring det – men Maja är generellt ”känd” som egocentrisk och krävande.

Ja det är ju sjukt att det inte har ”läckt” ut.. men den rimligaste teorin verkar vara att Victor va otrogen mot Maja, hon blev sur för att Sanna berätta vs Sanna berätta inte.

John alternativt Victor var otrogen på sin svensexa och Maja alternativt Sanna fick reda på det genom John alternativt Victor och berättade inte för Maja alternativt Sanna

Men dom har väl släppt det nu då

Men hjälp , otroheten är ju värsta grejen ändå väl ?

Men gå vidare i livet! Herrejävlagud ??

Hej Maja

Jag är såååååå kär i en kollega han är så fin ❤️❤️❤️❤️ behövde bara få det ur mig

Åh, en öppet spår klassiker 🙂

Berätta mer❤️

Är det någon av er som lever i en relation där ni är olika socialt? Ex en lite mer introvert o kräver inte så mkt umgänge.

Japp, jag är introvert och min partner är extrovert. På fester känner jag mig lätt överflödig. Han vill så gärna att jag ska följa med men jag känner mig sämst som inte kan mingla på det sättet han gör. Kan ha svårt att förstå varför han ens vill ha med mig när han inte umgås med mig, utan bara pratar med andra. Men vi är så himla olika i dem situationen och jag har mer eller mindre accepterat att det nog alltid kommer att va så. På det stora hela är förhållandet jättebra. På mindre middagar funkar det jättebra, då tycker jag att det är skönt att andra håller i samtalet och att jag kan fylla i där jag känner mig bekväm.

Yeeeep, vad undrar du? ?

Hur utrycker det sig för er och hur hanterar ni det? Jag upplever det som att min sambo inte har lika kul som jag har. Har kan ha sjukt kul fast det knappt syns på honom. Han skrattar lite lagom. Min sambo finner större stimulans att ha en blandning av samtal med mera tyngd åt seriösa och djupa samtalsämnen. Jag har helst djupa, personliga samtal eller bara sitter o skojar. Har nog svårt till att min sambo inte är exakt som jag och ibland märks det på mindre middagar att vi är olika.

Yes!

Jajjemen! Min man har en miljon kompisar, pratar med alla, älskar att hitta på sociala grejer och gå på fest. Själv har jag ganska mycket social ångest och trivs bäst i mitt eget sällskap.

Har varit tillsammans i 10 år.

Ja och vi kompletterar varandra. Jag som introvert drar ner min extroverta sambo på jorden när det behövs och han får mig att hitta på saker som jag inte skulle gjort annars. Ibland blir det sociala lite för mycket för mig och då är det viktigt med egentid.

Japp! Jag är väldigt introvert och han extrovert. Löser sig ändå bra då han och hans kompisar spelar golf och umgås då och jag får några timmar för mig själv

Har haft värk under en längre tid nu så gick till läkaren för det idag. Såklart att det inte gör ett dugg ont då och att ingenting hittas, känns nu som att läkaren tror att jag bara har hittat på allting.?

Värk var? Du känner din egen kropp, jag tror dig.

I axeln, gör inte ont hela tiden utan det kommer och går.

Jag har haft ont i min axel i sex år (överansträngning), testat allt som finns i ”byn” dvs massage, kiropraktik. Sjukgymnast/rehab. Inte hhälpt ett smak. För två veckor sen öppnade en naprapat, bokade besök direkt. Mådde skit efter första såklart men redan dag tre bättre än statusen före behandlingen. Nu efter andra behandlingen viss smärta på två ställen dom försvann på två dagar. Nu har jag knappt ont alls!

Har du ont i samband med mens ?
Det hade jag och det kan vara endometrios på diafragman ( galet jag vet).

Så ska du inte känna! Långt ifrån all smärta är kraftig och akut. Det finns olika typer av smärta och det vet läkaren. Olika typer av smärta behandlas bäst med olika metoder, så ju mer din ”vardagssmärta” återspeglas hos läkaren desto bättre.

Obs, lite av en skrämselhistoria så läs inte om du är känslig för sånt. Lyckligt slut dock!

Min mamma hade ont i huvudet en hel sommar. Det gick liksom aldrig över. Läkarna tog det inte på allvar och sa att det bara var stress och dålig arbetsställning. Flera gånger kände hon precis som du att hon var dum som sökte hjälp.

Det visade sig vara en stor tumör som behövdes opereras ut omedelbart. Tumören var godartad, Tack och lov, men det hade legat och tryckt på både hjärnan och kraniet.

Gå till en kiropraktor/naprapat/sjukgymnast, experter på såna saker.

Håller med! Gå till en fysioterapeut, vi är experter på smärta.

Fast sen kommer man till en punkt då fysio inte kan göra mer.
Jag har två såna historier senaste 2 åren. 6 fysioterapeuter, lika många diagnoser och lika många olika behandlingar och rehabprogram. Blev aldrig bättre. Nästa steg var att kontakta vården. Men jag fick inte komma dit för att ”der behandlar man hos sjukgymnast”. Skadade mig i januari, fick första läkarbesök i augusti. Då hade jag ringt många gånger innan.

Andra gången var också, precis som ts, gällande en ond axel. 1.5 års smärta, fysion kan inte göra mer. Vc vill inte ta i mig med tång.

(Var alltså fysion som sa att hon inte kunde göra något mer utan att det var vc som var nästa steg).

Tråkigt att höra! Det stämmer att ibland kan inte fysion göra mer utan det behövs något annat. Där jag jobbar skickar vi då remiss till vårdcentralen med vår bedömning. Sen kan vi inte kontrollera vad läkarna gör, upplever dock att mina patienter brukar få tid till vc och ortoped när de först fått bedömning av en fysio. Men jag hade en patient som skadat axeln och blivit hänvisad till fysio. Jag bedömde att det var muskelsenor som var av och att patienten behövde operation. Men vc lyssnade inte på min bedömning och vägrade göra MR, vilket behövs för ortopedbedömning och det är bara de som kan göra det. Så jag skickade remiss för ultraljud som visade att musklerna var av och efter det kunde patienten träffa en ortoped och få operationen som hon behövde. Det är ett svårt system att navigera i men jag försöker iaf göra mitt bästa för mina patienter.

Ja jag tror gott om de flesta fysioterapeuter. Har träffat på as som gjorde min skadeprocedur värre än vad den hade behövt bli.
Trodde t.ex först att jag hade hälsporre. Han bara ”nej det kan man inte få i din ålder, du har en inflammation” och körde akupunktur mot det i 6v.
När det inte hjälpte gick jag till hans kollega som jobbar med stötvåg för jag sa att jag ville prova då jag fortfarande trodde att jag hade hälsporre (hade haft det några år innan så visste hur det kändes). Den fysion tryckte på min häl, jag skrek till för det gjorde rysligt ont, och sa ”solklar hälsporre” och körde stötvåg i 15(!!) veckor. Utan förbättring.

Gick till en annan sen som kollade min häl med ultraljud och ställde en diagnos. Hade ett besök kvar hos föregående fysio men avbokade den tiden och var ärlig och berättade när han frågade varför. Han bara ”ultraljud är inte bra. Man ser inte din typ av skada då”.

Med facit i hand borde jag gått till min RIKTIGA fysio, den som ligger 6 mil bort. Men jag lyssnade för mycket på alla runt om mig då de rekommenderade olika fysior här och efter diagnos nr 6 tröttnade jag. Men den fysion hade hjälpt mig med egenremiss och vc-kontakt. Så jag borde verkligen ha gått dit.

(Fick kontakt med vården sen och både träffa läkare och ortoped och remiss till röntgen, men det krävdes typ 7 samtal där de hänvisade mig till sjukgymnast varje gång. Sista gången hade jag fått åka hem från jobbet, först då fick jag boka en tid på vc)???
Sååååå har sjukt dålig erfarenhet av vården och är helt övertygad om att en del fysioterapeuter får sin legitimation i flingpaketet.?

Om du har ont i en axel är det bättre att boka tid hos en fysioterapeut.

Om man är lite låg i D-vitamin så kan man få oförklarlig värk i olika delar av kroppen.

Nu verkar det som att Ross följer Molly igen, vad är det egentligen som händer? Han har även tagit bort bilden på dom där dom gick ut med att hon var gravid..

Men vad händer, hur mår han.. hade han en sån bild tillsammans upplagd med henne? De andra bilderna på dem är kvar..

Ja han hade en bild på dom när dom står i köket och han håller om hennes mage, nu finns bilden bara i Mollys stories under pregnancy. Varför tar man bort namnet i bion, avföljer och tar bort en sån bild..?

Har han andra bilder på henne och barnet ? Han kanske försöker göra kontot mer anonymt?

Vilja göra kontot anonymt? Genom att avfölja mamman till hans barn? Måste finnas andra sätt

I sådana fall har han misslyckats radikalt sett till hur pass mycket detta uppmärksammats och spekulerats i.

Jag menade så som Anni här nedan skrev.
Han kanske har beblandat sig med skumraskaffärer och vill skydda Molly och barnet.

Kan ju finnas andra anledningar. Han är välkänt förmögen och kanske är rädd för att exponera att han har barn? Finns ju risker för kidnappning, utpressning osv i hans situation.

Ooo denna teori tror jag på. Tyvärr!

Han har ju ”avtaggat” alla bilder på henne också såg jag

Allt är märkligt, hon har ringen kvar på fingret iaf på stories hon lagt upp idag från ett event hon var på

Han kanske läst på Bloggbevakning att man kan följa och sen dölja ?

ÄRRBORTTAGNING STHLM

Hej!
Jag har ett litet ärr på benet som jag skulle vilja bli av med. Det är litet och runt, stort som en nagel. Problemet är att det står ut som en liten bula och är därför ganska ofta i vägen och blir ett litet sår. Det är ju bara ”estetiskt” så förstår såklart att sjukvården har viktigare saker att göra, men tycker det är jättesvårt att veta vilket ställe man ska vända sig till? Alla prislistor jag hittar på internet gäller ju mycket större ärr från operationer, skador och dylikt. Är det någon som har en rekomendation på ett specifikt ställe här i sthlm? Och minns du vad det kostade?

Tyckte så mycket om Sanna när hon och Maja poddade tillsammans, hon kändes så vettig och jordnära. Nu när hon poddar med Rosanna får jag bara mean girls-vibbar och klump i magen. Så besviken ?

Rosaanna känns ju som en fett oskön person.

word. usch fick sån osköna vibbar av henne. riktig tönt som vill leka med dom coola tjejerna.

Håller 100% med. Väldigt dryg och oskön.

Sanna och john guidetti är paret hybris. Så osköna båda två

Håller med, Sanna var jordnära förr. Pluggade i Spanien och ville hjälpa utsatta barn, nu bryr hon sig bara om att bli bästis med alla influencers och beter sig som om hon vore coolaste tjejen i Sverige som ska vara dryg, oskön och vara mean girls. Hybris har både hon, rosanna o John

Hon har också slutat umgås med sin icke influenser kompis Mette. Hon har väl inte tid för henne längre nu när hon bor nära alla influensers.

Har också tänkt på det, nu är det bara Bianca och de andra som gäller 🙂

Såg här om dagen att någon skrev ang läckberg att hon inte längre följer Christina Melin på instagram. Är sjukt nyfiken på vad som hänt då hon alltid pratat om henne och dottern som familj. I och för sig så benämner hon ju i princip alla i hennes bekantskapskrets som familj så det kanske inte betyder så mycket för henne.

Dubbelkollade nu och läckberg följer inte Christina men Christina följer läckberg så då är det väl läckberg som är sur på Christina för något och inte tvärtom om.

För en nybörjare, syns det ingenstans att man avföljer eller följer en person? Har man öppen profil kan en person hoppa fram och tillbaka utan att man har en aning? Bara nyfiken alltså, därför kapade jag tråden lite ?

Du får en notis när någon börjar följa dig men du får inte det om någon avföljer. Sen får det ju att se på vilka konton personen följer också och vilka som följer personen.

Jo att man kan se vilka som följer och följs har jag koll på ? tänkte bara för jag läser så ofta i kommentarerna här (som tex Bianca och Phillipe när det begav sig) att ena dagen följer X inte Y men nästa dag gör hen det igen. Dagen efter har båda avföljt och dagen efter det följer bara den ena ? har man x-antal tusen följare kanske man inte går in och kollar om en specifik kompis följer en eller inte.

Jag fattar inte hur vuxna människor kan ha så mycket konflikter i sitt liv och bli av med bästa vänner här å där ständigt ? Läckberg verkar inte vara bra på att hålla kvar sina vänner

Hon följer inte hennes egen mamma heller så jag vet inte om det betyder särskilt mycket.

Läckberg verkar väldigt snarstucken, gillar man inte allt hon gör så är det adjö.

Förr var det ju så att man inte kunde välja att sluta se innehåll / begränsa från olika personer. Jag hade några som postade för mycket hela tiden som jag var tvungen att avfölja pga inte pallade peppras med storys helt enkelt, kanske är något sånt?

Camilla följer inte sin mamma Gunnel Läckberg heller.skriver aldrig om henne heller, som tidigare

Kanske blir ett deppigt inlägg.
Men känner ni er också osynliga ibland? Typ som att folk er inte så intresserade av att höra vad du/ni säger? De pratar hellre om sig själva eller något annat än att fråga hur du/ni har det? Typ som att ni inte är intressanta nog för att bli uppmärksamade?

Ja jag vet att man ska tycka om sig själv och att man måste älska sig själv osv. De andra har så mycket själv att tänka på. Man bestämmer sitt eget värde.
Men ibland vore det så skönt om någon frågade hur man har det och verkligen bry sig om svaret och inte babbla på om sig själv. Bara veta att någon fanns där för en typ

Håller helt klart med

Känner igen mig så mycket. Känner så i alla delar av mitt liv: bland familj, bland vänner (har inte många) och på jobbet. Jag har gått igenom något väldigt jobbigt på sistone som flera vet om. Då är det ännu jobbigare att känna sig osynlig ?

Ja, det händer ibland. Det är ingen rolig känsla alls. Jag har märkt att det beror helt på vad det är för grupp av människor. Passar inte jag för dom passar inte dom heller för mig ?

Precis. Sådana männikor kan man klara sig utan.

Förstår dig verkligen. Att inte få nån fråga hur mycket man än frågar eller engagerar sig i andras liv, att bli avbruten trots att man lyssnar på andras rants och samma saker om igen, att få frågor eller kommentarer på sånt man berättat nyligen. Du är verkligen inte ensam!

Jag håller med. Det känns som att jag är där för andra och lyssnar. Men det är ingen som ser mig. Jag försökte berätta för en vän att jag har det svårt och efter det kände jag hur han tog avstånd från mig. Jag försökte prata med honom om det och då sa han att han vill bara ha bra energi kring sig och att jag måste lära mig hantera mina problem själv. Jag hjälpte honom förra året när han gick igenom ett breakup. Så det känns tufft att nu bara bli lämnad och att jag inte får synas. Jag försöker hantera det så bra jag kan och vara snäll mot mig själv. Men det hade verkligen hjälpt att ha stöd runtomkring sig.

Det lät inte som en särskilt bra vän. Hoppas du har någon annan att vända dig till? Familj eller annat ?

Tyvärr har jag inte det och det var bland annat det jag öppnade upp mig om att jag känner mig så himla ensam. Men tydligen passade det inte för honom och det gör ont. Han sa att när jag mår bättre kanske vi kan umgås igen. De känns bara fucked up och ingen vän jag vill ha.

Men gud, nej han låter inte som mycket att ha ? Jag hoppas du hittar någon du kan prata med. Annars finns det ju alltid samtalskontakter genom vården ?

Tack ❤️

Men fy vilket svek, så kan man inte göra om man kallar sig vän! Hoppas det finns nån annan du kan stötta dig hos och att det blir bättre för dig snart ❤️

Tack ❤️

jaaaa…blir besviken på personen som kan visa intresse..

Verkligen. Känner så i flera olika sammanhang. Blir ofta ”bortglömd” fast folk säger att det är kul att va med mig..

Ja verkligen.

Jämt och ständigt.

Jag har ett guilty pleasure att följa en del flunsor och andra kändisar. Många i min omgivning har väldigt starka åsikter kring ”dessa” människor.
Jag undrar helt enkelt om nån vet, om skaffar ett andra ig-konto ihop med sitt befintliga, syns det för andra att man har två konton? Jag vill alltså kunna följa lite i smyg för att slippa diskussioner.

Jag har fler konton. Det ena visste ingen närstående om förrän efter typ ett halvår till ett år då min mamma fick upp det som förslag att följa ?

Haha okej då är det rätt safe ändå ? men visste hon att det var du för att ig skrev nåt om det, eller va det ditt nick/din bild som avslöjade dig?

Det var mitt nick och min profilbild så är du inte avslöjande på det sättet så borde det ju funka ?

Tusen tusen tack ❤️

Men snälla nån, bara stå för vad du tycker!

Fast vissa saker kan man ducka och bara göra det som är lättast för en. Det här är ju verkligen ingen viktig grej där det är värt att sätta ner foten och ta diskussioner, ifall ett till instakonto gör att hen slipper onödigt tjafs är det väl bara bra.

Så fantastiskt med dessa kommentarer när man vet en pytteliten del av hela situationen ?

Jag blev oplanerat gravid med en kille som var väldigt tydlig med att valet var mitt men att han inte ville ha barn. Valde att behålla och lever ensam med barnet nu.

Fick nyligen reda på att han har flera barn med en annan kvinna och att dom även fått ett till barn sen jag födde!

Blev otroligt chockad då han aldrig någonsin sagt eller visat något tecken på att han lever i en relation. Har alltså inte vetat någonting om detta och känner mig sjukt dum och väldigt ledsen nu.

Vilken story…. Kan man bara välja bort sitt barn sådär? Måste han inte betala underhåll?

Jag vet att många säger att man inte ska berätta för frun men jag hade inte inte kunnat det i en sådan situation alltså….

Man måste absolut betala underhåll!

Han står som pappa till mitt barn och betalar underhåll varje månad.

Nej jag vettefan hur jag känner. Förstör ju deras relation och för deras barn om jag berättar för henne..

Går det att prata med pappan om det hela? Och vad han känner om att prata med sin fru – han lär ju inte jubla det fattar jag men kanske se vilken reaktion det ger?

Jag har inte upplevt det på nära håll men när en familjevän gick bort visade det sig att han hade ett barn varken frun eller deras gemensamma barn kände till. Kvar stod ju barnet, frun och dom andra barnen med alla frågor men ingen som kunde svara. Nu är det ju långt dit förhoppningsvis, men bara delar en sida av det.

Är han intresserad av att träffa ert barn? För om inte annat kan ju det vara viktigt för ditt barn, oavsett hur det blir med syskonen och deras mamma. Bor ni nära så barnen skulle kunna gå på samma dagis eller umgås på annat sätt när dom är äldre?

Jag har frågat honom om varför han inte berättat för mig. Men vi pratade ingenting om hans tjej.. men ja! Bästa är nog att fråga honom om vad han tänker nu.

Nej exakt, det känns helt fel att något sådant ska komma fram efter att han dör.

Han har inte visat något sådant intresse och vi bor inte ens i samma stad så finns ingen risk för det.

Har en sån historia i min närhet där syskonen blev tillsammans med varandra. Gick rätt långt innan föräldrarna då gick ut med att dom var syskon, dom hade väntat på att det skulle ta slut av sig själv

Men gud! Då måste man ju verkligen säga nånting!!

Du menar Skilda världar?

Haha ja man hade önskat att det bara var på tv? men tyvärr inte! Killen blev, förståeligt, helt förstörd av det och har inte hittat någon ny än idag. Har gått typ 15 år.

Litegrann får du kanske sätta dig och ditt barn först ❤️ även om frun och syskonen kommer bli chockade, arga, ledsna eller vilka känslor som så borde dom så småningom uppskatta att kunna ha en relation med ditt barn. Och likadant med hen, att ha relation med sina syskon.

Hur det än blir så önskar jag er båda stort lycka till!

Tack! ❤️ ja så är det ju! Vill såklart göra allt det bästa för mitt barn.

Men fy vad hemskt för henne att hennes kille har fått barn med någon annan vid sidan om. Hon har alltså ingen aning om barnet och att han betalar underhåll till det varje månad. Vilken total mardröm att få reda på en sån grej! Men tycker ändå att hon förtjänar att få veta att hennes kille lever dubbeliv och att hennes barn har ett till syskon!

Jag vet! 100% mest synd om henne. Min situation har ju knappt ändrats mer än att han har ljugit för mig..

Ifall inte han tänker berätta tycker jag att du ska kontakta henne och göra det. Var beredd på att hon initialt kanske tar ut sin ilska på dig även om det är oförtjänt, det är en vanlig ryggmärgsreaktion att skjuta budbäraren men när chocken lagt sig så kommer hon förmodligen se klarar på det och vara tacksam för att du sa något.

Tack! Så är det nog!

Men hans barn kommer ju få veta när han förr eller senare dör? Tänker att förr är bättre.

Det är också sant! Lite så mina tankar går just nu!

Föga förvånande om han hade en sån inställning till ert barn. Tips: skaffa aldrig barn med såna killar!!! ❤️

Varför valde du behålla om du visste att pappan inte skulle varit del av barnets liv??

Abort är inte ett alternativ för alla, det kan gå emot ens moral eller religion, man kan ha knutit an till fostret och börjat se det som sitt barn. Att kvinnor får bestämma över sin egen kropp betyder också att de får bestämma att fortsätta en graviditet, det är inte upp till mannen. Och det är lika illa att pressa någon till abort som att pressa någon att fullfölja en graviditet mot sin vilja.

Nej precis! Tack! ❤️

Men snälla! Det är 2023

Ledsen förstår jag verkligen men du ska inte känna dig dum. Det kan du spara åt någon annan.

Tack ❤️❤️

Finns det nån artist vars låtar ni verkligen inte står ut med att höra? För mig är det Miss Li ??

Ja! Fy fan, det bara kryper i kroppen varje gång jag hör henne! ?

Ja! Miss Li, Håkan Hellström och Einar samt liknande svensk rap ?

Håkan Hellström

Anna Bergendal ? jag byter i ljusets hastighet så fort jag hör henne andas. Efter andra gången (första sen hon gjorde comeback) i mello har nåt bara gett mig rysningar av hennes röst.

Och hon är ju läkare faktiskt!!

Det innebär väl bara att hon har taskig handstil, det säger väl inget om hennes sångröst? ?

Haha nej exakt, men ändå ska det tas upp varje gång hon gör en intervju som om hon vore guds gåva till mänskligheten.

Haha ja det har du rätt i! ? undviker att läsa om henne också men vet att det var ett jäkla tjöt dom sista två gångerna i mello

Liamoo! Spelas på radio ibland och jag förstår inte hur någons öron klarar av hans falsksång blandat med grov autotune.

All svensk eller typ arabisk hiphop med autotune. Gärna ur bilfönster…

Håkan Hellström ?

Silvana imam.

Åh ja fyyyy avskyr henne

Miss Li. Syster Sol. Takida

Håkan Hellström och Veronica Maggio. ?

Miss Li, Taylor Swift, Miley Cyrus, Zara Larsson

Molly Sandén och Miriam Bryant

Loreen. Alltså verkligen avskyr alla låtar.

Laleh, Loreen, Beyoncé, Peg Parnevik eller vem av systrarna det nu är som sjunger, Molly Sandén Alltså hjälp mina öron går sönder? miley cyrus. Flowers liksom, HATAR den. Molly Hammar.
Viktor Leksell (tack för att han förstörde Känn ingen sorg för mig Göteborg på Håkans Ullevi-spelningar…….precis som LaGaylia Frasier, seriöst, bara sluta första Håkans låtar??). Einar, Hov1, all hiphop så det är inte bara en artist där, Darin.

Ja nästan bara svenska artister men det är i princip bara svensk musik jag lyssnar på så ramlar över dessa alldeles för ofta i diverse listor.

Ja fasen vad hon skrek på Håkans konsert drev mig till vansinne ?

Ja! Det är liksom inte hon som är stjärnan!! Såg ett klipp från en låt nu när de repade inför Barcelona (Lovsång?) och det var så himla fint, sen började hon skråla..? hoppas inte hon skrålar bort hans turné, i alla fall inte spelningen i Halmstad för den ska jag gå på??

Bruno Mars

All musik utgiven efter typ 1999.

Benjamin Ingrosso! Står inte ut med hans hemska röst och blev lätt chockad av hur sanslöst dåliga texterna är, infantila.

Vad har ni för tankar kring sista avsnittet av Exit?

slutet kändes lite ofärdigt!

Att det kändes ouppklarat. Vad ska hända med Henrik och Jeppe??
Celine? Lite besviken faktiskt.

Undra om det blir en till säsong?

Inget planerat iaf såg jag när jag googlade idag ? man vill ju bara se mer nu!!

Simon som spelar huvudrollen sa att det blev för mörkt, han vill inte göra fler säsonger ??‍♀️

Jeppe kom alldeles för lätt undan med tanke på hur åt helvete det gick för alla andra.

Jeppe kom ju lindrigare undan. Och han bryr sig föga om de andra i kompisgänget. Han formar nya ”kompisar”, skiljer sig från frun och får hela vårdnaden om barn.

Fick han? Varför vill ens någon som han ha vårdnaden om sina barn, förstår inte

Pga anseende

Gahhh blir tokig!!! Men jag skrattade på slutet… William ❤️

Ja det gick ju åt helvetet för vissa? Men vad hände med Jeppe, inget? Celine? Hermine mår ju dåligt trots allt ändå, ensam i sitt stora hus. Tyckte så synd om polisen som alltid kämpat för henne så, nu får han aldrig veta.

Men såååå besviken? Adam kan ju knappast fällas för mord pga ett finger?

Jeppe? Henrik? Fick Celine behålla barnen?

Jag tror Henriks liv blev kaos för att han blev blind, och han känner sig ensam och har ångest över att han kunde hjälpa henne men inte gjorde det. Jeppe fattade jag inget av, inget hände ens honom? Samma med Celine, hon var ju glad över testamentet bara verkade det som och firade med att dricka, så tror nästan hon blev av med barnen men sket i?

Ja, Jeppe och Celine var de stora ”vinnarna”. Lever på i typ samma mönster som tidigare.
Adam och Henriks liv slås i spillror.
Hermine förvisso stenrik och bebis på väg. Men så ensam.

kände stark smak av karma..
och girlpower. Hermine o hennes medhjälpare och till o med kvinnlig chaufför.. och celine som äntligen fick lite stash. jeppe är cool o störd.. tycker så att William dog och synd med Magdalena.
Ge mitt säsong 4 NU!!!!

Jaha så det är girlpower genom att försöka sätta dit sitt ex för mord han inte begått? ?

Nä girlpower kallar inte jag det iaf. Alla helt tragiska livsöden inklusive Hermine.
Pengar gör en inte lycklig? Är det budskapet seriemakarna vill förmedla?

Djävla skitslut!
Ingenting uppklarat ju ?

Har ni några ord ni inte kan säga högt bär andra hör? Alltså mer att det känns och låter obehagligt i munnen, ordet smakar liksom inte gott.. ? Mina är, fjärt och knapp, det tar så emot att säga det. Har precis lärt mig säga ordet bajs högt i samband med bebis ?

Haha jag har så svårt att förstå det, lyssnade på ett avsnitt av Magnus Uggla och hans dotter Agnes podd där dom pratade om just detta. Jag hör inte det obehagliga i orden och kan inte minnas att jag tänkt så nån gång. Intressant verkligen hur olika vi kan funka!

Finns massa ord jag inte säger högt, men det är mest för att jag är både pryd och PK. Har ingenting med ordens ”smak” att göra.

Trosor. Tycker det känns så laddat på någe vis.

HELT MED DIG! Mår också lite sådär när någon nämner orten Trosa.

Ja. Och även kalsonger. Jag brukar hålla mig till ordet underkläder.
Ska försöka ta efter ordet Magnus Uggla sa i sin podd: ”småbyxor”. Lät så kul.

Haha gillar inte heller säga just knapp. Och fart ? Finns säkert fler men kommer inte på fler nu

Har aldrig i hela mitt liv sagt ordet kn….lla. Så vidrigt ord, vulgärt och fult i både tal och skrift.
Håller med dig om knapp, också ett hemskt ord!
Tycker inte om namnen Karl eller Karla heller, tycker att de är jobbiga att uttala.

Jag har följt en tjej till och från i flera år som var en väldigt ung mamma och som nu har typ fyra ungar med fyra olika män.
Varje gång jag kommer att tänka på henne så har hon ett nytt barn och hon verkar ha problem med alla fäder.
Sist så skaffade hon barn med någon på andra sidan Atlanten, samtidigt som hon verkar ha blivit av med vårdnaden om ett eller två barn.
Och att hon blivit av med vårdnaden beror ju såklart inte på henne, utan papporna är dumma. ?

Jag får sån panik över alla stackars barn som sätts till världen av föräldrar som inte är kapabla till att ta hand om dem. Varför stoppar ingen den här kvinnan? Hon har dessutom legat inne på psyket bra länge, men så fort hon kom ut blev hon gravid igen.

En viss annan person som bara ligger på soffan hela dagarna och gnäller om hur dåligt hon mår, det finns liksom inte en chans i helvetet att hon kommer orka ta hand om sitt barn när det föds.

?

Jag var otroligt orolig och nojig under min första graviditet. Analyserade alla symptom, ville inte göra någonting, fastnade lätt i att ligga i sängen och oroa mig, preppade ingenting inför bebisen typ för jag var så rädd att nåt skulle hända. Det var pandemi så jag jobbade hemma.

När bebisen kom kändes allt bra och jag fick tillbaka min energi. Oron satt i att jag var ”ensam ansvarig” och att allt var i min kropp. När bebisen var ute blev jag helt mig själv och har varit sen dess. Hade noll problem att ta hand om bebisen och så småningom det äldre barnet.

vilket konto är det. jag vill följa ?

Man kan väl må riktigt piss av en graviditet och ändå orka ta hand om sitt barn? Hon kanske har en tuff graviditet?

Dagligen tacksam att jag ej är gravid längre. Min bebis är en miljon gånger bättre att ha på utsidan.

Hon orkade inte ta hand om sig själv innan hon blev gravid heller. Hon har inget jobb, är bara hemma hela dagarna.

En del rycker upp sig i samband med att barnet kommer. Jag har ett par personer i min yttre bekantskapskrets som jag verkligen tänkte ”men hur ska det här gå, hon kan ju knappt ta hand om sig själv” när de blev gravida och för båda två gick det alldeles utmärkt. Man ska inte vara för snabb att döma ut folk.

Säger inte att det inte är orättvist mot barnen men hur skulle hon kunna stoppas? Tvångssterilisering är ju inte bara ogenomförbart av juridiska skäl.

Är det Denize och Hanna T ?

Japp

Vattkoppor!?
Ska försöka fatta mig kort;
Måndags: vår 3-åring får hög feber, trött, äter inget, dricker knappt, håller sig för munnen och säger ont och dreglar.
Tisdags: måttlig feber, äter knappt men dricker bättre. Dreglar fortfarande. Märker ca 5 st finnliknande blemmor på insidan knän, två lite vätskefyllda.
Onsdags: några enstaka fler ”finnar” dyker upp, underarm, vid munnen, rumpan men totalt 10 st. Då får också vår 4-åring måttlig feber på kvällen.
Torsdags: 3-åring pigg, inga fler blemmor, äter och dricker typ normalt. 4-åring hög feber, trött, huvudvärk och ont i halsen. Lyser ner i svalget och där syns vita blåsor. Äter knappt, dricker okej.
Idag: 4-åring feberfri men har finnliknande blemmor på rumpa, ena armen och båda baksida lår men också där totalt kanske 10 st. Ett par som ser lite vätskefyllda ut.

Min fråga är, kan vattkoppor bete sig såhär? Jag vet att det kan ta tre dagar innan det blossar upp ordentligt och att vissa barn inte får så mycket. För googlar man får man ju enbart upp väldigt röda och mycket prickar. Vad har ni för erfarenheter?
Sen vet jag att inkubationstiden kan vara upp emot 21 dagar, men båda mina barn måste utsatts vid samma tillfälle om de blir sjuka samtidigt. Det går inga vattkoppor på förskolan. Ingen av dom har varit snoriga, täppta eller ens hostat till som de annars alltid gör vid förkylning.

Det hade varit ”skönt” om det var vattkoppor så vi har det överstökat, men så svårt när det inte är så himla tydligt som man hört att det brukar vara…

Svinkoppor? Det är dock väldigt smittsamt.

Läste mig till att det oftast är i ansiktet (kunde naturligtvis förekomma på hela kroppen) och att det enbart är hudreaktioner, utan feber och påverkat allmäntillstånd.
Man blir tokig på alla olika utslag, alla ser typ likadana ut ?

Det förekommer främst i ansiktet men kan även förekomma på kroppen. Man kan även få feber i samband med det. Det visar sig ofta som vätskefyllda blåsor vilka blir gulaktiga ”skorpor”. Dock kan det såklart vara något helt annat! Det här med hudutslag är rena djungeln

Höstblåsor?

Det låter inte riktigt som att det är vattkoppor. Man vet direkt när det är det.

Det låter som höstblåsor. Min stackars lilla son hade massor överallt och hade feber till och från.

Båda har haft höstblåsor och då var det verkligen handflator och fotsulor som det oftast är vid höstblåsor. De blåsorna var större. Oftast får man bara höstblåsor en gång har jag läst mig till. Men visst, det kan säkert se annorlunda ut denna gång i så fall…

Om de redan haft det så är det nog något annat. Jag hatar alla dessa utslag. Båda mina barn har varit prickiga till och från under våren. Men svinkoppor sägs ju vara smittsamt som fan, och svårt att bli av med.

Håller med, flickan fick i våras och det var mest på benen och armarna, helt hemsk feber och svalget gjorde ont..

Vilken stad i världen skulle du aldrig besöka?

Göteborg

Stockholm!

Är inte överdrivet sugen på Mogadishu. Men man ska aldrig säga aldrig. Om 25 år är det kanske världens turistställe.

Dubai

Abuja. huvva

Alla arabiska.

Malmö!

Vad tråkigt, här som är så fint!

Slottsparken! Pildammsparken! Gatan upp mot Operan från Gustaf!

Älskar att besöka Malmö !

Haha varför inte?

Älskar Malmö, bor i Stockholm men tar varje chans att se malmö

Dubai

Varning ”familjelivsfråga”

Mitt barn är 1,5 år och de rivs i varenda låda och kladdas för de mesta. Skulle ej kalla mig pedant men är abosolut en ordningsam person. NÄR slutar dom riva och förstöra allt? Allt han kommer åt river han isär kastar ut och ja han har ju roligt i några sek innan nästa låda. Har mycket barnsäkrat osv men många lådor också han får vara i. Psykiskt jobbigt att bo i detta kaos som man plockar ständigt plus kladd med mat på det och ska upp på alla bord. När blir de bättre? Är detta en huligan ålder? Behöver inte kommenterarer som ”små barn små problem” behöver mer pepp helst.

Det är ofta en huliganålder. De tenderar att vara överallt och ingenstans, helst samtidigt. Nyfikenhet, plus snabba ben och avsaknaden av konsekvenstänk är en utmanande kombo. Det blir bättre. Exakt när är svårt att säga eftersom alla barn är olika, men det lugnar sig med åldern.

Kan det funka att engagera ditt barn i plocket kanske? Ibland är det lika roligt att kasta tillbaka saker i lådor som att riva ut.

Håll i och håll ut!

Jadu, det är en personlighetsfråga hos barnet såklart när hen blir äldre. Men skulle säga att fram till iallafall 7-årsåldern får man räkna med att barnet skapar stök.

He he, i och för sig har du helt rätt i kommentaren om små barn små problem för ja det är ett litet problem som går över, när är såklart olika för olika barn men en treåring håller inte på i samma omfattning. Sen är det ju såklart en god idé att från tidig ålder försöka få barnet att plocka undan det den dragit fram. Själv har jag totalt misslyckats på den fronten, det är en ständigt kamp med min trettonåring som gärna vadar i högar av kläder, smink och pysselmaterial.

Tkr allt börjar bli bättre nu vid 2 år ! Vår vilde har vart överallt innan kastat kladdat med allt han fått tag i, rotar o slänger ut allt han kan komma åt i lådor skåp.. har varit en svettig period; jag har kännt ibland att allt är hopplöst & otrevligt hemma. Så fort de är städat dröjer de några minuter innan allt är kaos igen.. har försökt att bara andas , skita i sakerna & tänka att de blir bättre när något varit kämpigt ?

Så är min hundvalp också

1,5 är värsta åldern. De är oftast otroligt mobila, men har inget konsekvenstänk, kan oftast inte prata, de går 100% på känsla. Vår yngsta är snart 2,5 och nu tror jag vi vågar säga att vi gjort det värsta. Har tre barn, alla har varit huliganer vid just 1,5.

Ska på bröllop imorgon men tycker plötsligt att jag är fulast i världen, har ett äckligt ansikte och inget att ha på mig. Min hjärna typ skriker att jag kommer att förstöra bröllopet med min fulhet och att alla kommer må illa när dom ser mig.

Vad fan, hjärnan?! Kan du inte bete dig som folk bara? Osoft.

Hoppas hjärnan kommit på bättre tankar imorgon och att du oavsett har det roligt på bröllopet!

Mens? Jag känner mig aldrig så ful som dagen innan min mens kommer och typ 2 dagar in… :/

Pyssla om dig själv lite extra ikväll/imorgon. Ta en lång dusch med inpackning och ansiktsmask och gör sånt som brukar få dig känna dig fräsch. Måla naglar kanske? Brun utan sol? Smörj in hela kroppen i nån härlig body lotion! Då brukar iallafall jag känna mig fräschare och hjärnspökena försvinner för ett tag ?

Om det inte är du som är brud så vill jag inte vara otrevlig men fokus kommer inte vara på dig.

Vanliga tankar i ”laddade” situationer, du är inte ensam. Men fokus kommer vara på brudparet och du kan flyga under radarn. Försök fokusera på att ha kul istället för på hur du ser ut. Du har i alla fall sannolikt inte horn i kombination med skägg.

Tack allihop! Jag ska försöka vara lite extra snäll mot mig själv, djupandas och ha tålamod med hjärnan ?

Så känner jag när jag har pms. För mig hjälper det faktiskt att träna när jag känner så. Inte för att det förändrar hur jag ser ut, men jag blir snällare mot mig själv efter ett träningspass och brukar uppskatta mitt utseende mer.

AVOKADO, hur vet man om dom kommer bli så perfekta som dom borde vara eller mogna ojämt så dom ruttnar, är svarta eller trådiga inne?

Eller är det alltid en chansning?
Köpte ett nät i början av året som var helt perfekta. Köpte ett nät veckan efter där en gick att äta ?

Känn på stammen, eller vad man ska säga. Den lilla knoppen där den har suttit fast på pinne. Den ska svikta lite. Inte vara stenhård eller asmjuk.

Känn försiktigt så klart, så att du inte mosar massa frukter du inte köper. Men det säger ju sig självt 🙂

Jag köper bara avokado ur helt nya lådor, oavsett om de säljs som ätmogna eller hårda. Enda sättet att försäkra sig om att inte 200 idioter har klämt sönder dem så att de ruttnar. Sen jag börjat göra detta har jag aldrig(?) köpt en avokado som ruttnat. Jag köper oftast lite hårda avokados, låter dem bli lagom mogna (känner FÖRSIKTIGT på dem varje dag och pillar lite på ”stammen”) och när de känns bra äter jag dem, eller ställer in dem i kylen i en bunke med vatten. När de är mogna och ligger i kylskåpskallt vatten håller de sig fina i minst en vecka, ofta längre.

Någon mer än jag som tycker det skaver podden verkligen tappat det? Älskade den pga genuina och kunde relaterade men nu är dom typ mest arga och verkar less att podda ens. Dryga i kommentarer och verkar inte ens glada för lyssnare.

Håller med, gnällig och deprimerade. Använder podden bara för att klaga och leka psykologer, kan inte lyssna mer

Den har blivit otroligt tråkig! Lyssnar bara på den när jag inte har något kvar att lyssna på. De borde verkligen skärpa till sig om de vill fortsätta med att ha en poddkarriär

Har någon filmtips? ?

My sister’s keeper

About time

Beror ju helt på vad du är ute efter ?

Senaste filmen som nästan var en fullpoängare för mig är ”The Banshees of Inisherin”, finns att se på Disney+!
Drama, mörk humor. Ganska långsam.
https://m.imdb.com/title/tt11813216/

Wild Tales, åt komedi hållet med sex historier som väldigt vagt vävs samman:
https://m.imdb.com/title/tt3011894/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_8_nm_0_q_Wild%2520tales
Finns att låna gratis på Cineasterna eller att se på Viaplay om du har det.

The Favourite. Historiskt komedidrama med fantastiska Olivia Colman och Emma Stone:
https://m.imdb.com/title/tt5083738/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_8_nm_0_q_The%2520favou

Och så ska man alltid, alltid tipsa om Paddington 1&2!!

Jag tyckte även norska ”The Worst Person in the World” var otroligt fin:
https://m.imdb.com/title/tt10370710/?ref_=nv_sr_srsg_0_tt_8_nm_0_q_The%2520worst%2520per
Man får följa en ung kvinna under fyra år. Hur livet fortgår. Finns på Netflix.

Är nog inte så bra på tips
Senaste filmen jag såg var She’s the man?

Den här skulle till den som var ute efter filmtips

Exit serieavslutningen – tankar? Känslor?! Känner mig SÅ snuvad på… ja, jag vet inte?

Snuvad på ALLT!!!! Fan vilket dåligt slut.. Hoppas på en säsong till, men tror inte det ?

I kväll kommer Midsommar. Värsta filmen jag sett. Fy fabian
Ska titta på när harry mötte Sally. Så bra.

Verkligen snuvad på allt, vad fan hände ens.. gick åt helvete för alla utom Jeppe? Blev så abrupt slut bara

Vad är det som gör att folk (som är äldre n 14 år) fjäskar så för kända/halvkända personer på sociala medier? Uttryck som ”åh dina uppdateringar är höjdpunkten på min dag” ”du är så vääärd att ha semester” ”alltså jag bara älskar dig” etc. Har de det onaturliga språket till folk i sin närhet också eller är det bara ett sätt att ställa sig in hos nån de inte känner? (Och som ju bara är en helt vanlig människa) Blir så fascinerad av den här grejen att folk blir så förändrade bara för att en person är känd.

Har tänkt på det samma. Det är ju en sak att visa uppskattning och berätta att/vad man gillar som personen gör, men när man ska göra det nästan i tonen som om man pratade med ett barn?

Vi går i tankar om att köpa bostad. Gärna med en liten trädgård eller så. Allt på Hemnet beskrivs som ”barnvänligt, nära till skola och förskola”, vilket är helt ointressant för oss. Vill helst slippa barnröj och skolgårdsstoj, men vilken typ av område ska man titta på då? Pensionärsboenden, haha?

Obs. Hatar absolut inte barn. (Att man ens ska behöva säga det, haha, galet)

Var i landet tänker du dig?
Jag bor i Skåne och kan ju säga att du inte lär slippa barn var du än flyttar här. Däremot kan man ju se till att inte bo 20 meter från en skola, det vore tortyr…

Också Skåne. Menade inte tips på specifikt område som typ Linero, utan mer typ av bostad eller område.

Får väl satsa på vräkdyr takvåning eller nåt, lol.

Jag tänkte samma som du. Sen dök det perfekta huset upp mittemot en skola. Men det har visat sig vara det bästa som hänt. Jag jobbar vanliga kontorstider och är inte hemma när skolan är öppen. Missar liksom när alla barn är där. Tycker också det är ganska tryggt med rörelse utanför huset på dagarna med tanke på inbrottsrisken. Och på kvällar, helger och sommaren är allt lugnt och stilla. Kan tillägga att skolgården är väldigt fin med skog och varierad terräng. Så det känns mest som att bo nära en skogsdunge när man är hemma.

Jag jobbar hemifrån 50% så vore tortyr med en skola nära. 😛 Är även uppvuxen bredvid en skola, var gött som barn, men i tonåren förstod jag varöfr min mamma gnällde om det hehe. Men härligt det funkat för dig!

Haha eller hur, står alltid så! Jag skulle vilja hitta nåt där det står ”barnovänligt” ?
Tror att de flesta ställen med trädgård är familjevänliga tyvärr.

Kan man köra med epilator på någon med väldigt hårig rygg eller avlider man av smärtan? En killkompis som skäms över sin håriga rygg och skulle önska att hårväxten inte var så kraftig. Laser tycker jag på något vis känns lite obehagligt, speciellt en sån man kör hemma? Jag är nojjig att man kan få hudförändringar eller nåt.

Varför inte vax? Håller länge, smidigt, billigt.

Jag har kört sån laser hemma på benen. Det är flera år sen och jag har inte märkt nåt med huden (olika för alla, naturligtvis) och antalet hår som kommer upp är minst halverat.
Jag gjorde aldrig ”färdigt” (lat/bekväm) så jag rakar fortfarande, men kan vänta mycket längre nu trots att jag har mörka hår men det är såpass glest.
Så jag har bara positiva erfarenheter men jag förstår verkligen din oro! Kände precis samma sak innan och tvekade länge men en vän som jobbar med det övertygade mig och som sagt är jag nöjd.

Laser på klinik! Gjorde det för bikinilinjen och jag älskar det! Håller förevigat efter några behandlingar, inte så faslig smärta men dyrt
Så himla värt pengarna

Blev SUPERFÖRKYLD för 3 veckor sedan, hade feber 1 dag och kände mig allmänt krasslig. Tappade sedan rösten och kraxade i två dagar innan jag började hosta. Har fortfarande hosta som hänger kvar, samt en konstig känsla i halsen och munnen. Allting jag äter smakar som det ska, men med en eftermak av typ bränt/askkopp. Har inte haft något smak eller luktbortfall så tror inte att det var Covid. Hur länge är det ”normalt” att vara hostig och ha ont i halsen efter en redig förkylning egentligen?
Har problem med hälsoångest, så försöker verkligen låta bli att tänka katastroftankar och att jag har drabbats av gud vet vad och lite till.

Jag får så när jag har bihåleinflammation, ibland får jag antibiotika för att bli av med skiten då!

Hej Hej!
Tack för svar. Jag hade faktiskt väldigt ont i bihålorna första dagen, men det släppte sedan och har inte känt av dem sedan dess. Tänker att det borde fortsatt göra ont i ansiktet om det var en bihåleinflammation, eller?

Nej för mig gör det inte alltid det (får det rätt ofta). Då är det mer som att bakterierna sitter kvar där och aldrig försvinner, då brukar jag behöva antibiotika. Nu var det väl ett halvår sen men då gick jag till läkaren efter 2 v sjukdom och hon sa har det inte försvunnit efter ytterligare en skriver jag ut antibiotika.

Aha okej.
Då väntar jag ett par dagar till och kontaktar VC om det inte ger med sig. Tack så jättemycket!

Har förut själv haft långvarig hosta. Ibland sitter den i länge. Krya på dej.

Hosta kan sitta kvar i flera veckor efter en förkylning. Jag tror inte du behöver oroa dig, kram!

Har ni varit med om något triangeldrama någon gång? Tex du och din kompis här gillat samma kille? Du har haft en partner och hållit på med kompisen till denne? Din kompis har hållit på med din partner/ragg/fling? Hur gick det till? Hur slutade det?

När jag gick på gymnasiet blev jag ihop med en kille. Han hade en snygg kompis som vi hängde en del med. Jag och killen gjorde slut efter två månader kanske, jag höll sporadisk kontakt med kompisen. 13 år senare springer kompisen och jag på varandra, börjar dejta lite smått och nu har vi varit ihop i nästan 9 år. Han och mitt ex (om man nu kan kalla det så) hade inte hörts på många år när vi blev ihop, nu har dom dock tagit upp kontakten lite igen men ingen tycker det är något konstigt, vi var ju så unga.

Japp jag och en tjej hängde i omgångar med samma kille. Vi jobbade ihop. Idag har de två barn och jag är sååååå glad att det inte är jag haha ser inget attraktivt med honom längre

Jag och en kille hade en grej till och från i några år. Inte riktigt kompisar men heller inte ett par. En typisk dålig ”situationship” insåg jag långt efter. Han var mitt första hands val alla dagar i veckan medan han såg mig som någon som fick duga när det inte fanns något bättre. Jag var en idiot och fick känslor. Jag bjöd in en vän på en middag (var ett kompisgäng där både min kille och min kompis var på)en gång och de både fattade tycke för varandra men de båda ljög för mig om det. Jag berättade för min kompis att killen och jag hade haft en grej. De blev lite osams ett tag och min kompis sa typ jag vill bara vara din vän nu men bara en liten stund senare så säger hon att allt är förlåtet nu och vi är ett par nu. Jag skriver till henne att jag är helt otroligt ledsen och hjärtekrossad då jag har känslor för honom och det gör ont att se min vän med honom.
Hennes svar var något i stil med, du borde vara glad för våran skull.
Den vänskapen gled ut i sanden kan jag säga

Någon annan som undviker sociala sammanhang för att ni tycker det sociala är jobbigt? Trots att jag är 35+ känner jag mig väldigt missanpassad i sociala sammanhang och det har bara blivit värre med åren.

Ja jag gör det. Jag närmar mig 30 men sitter hellre själv i soffan än går ut och dricker och umgås. Jag har väldigt få vänner och är extremt singel nu, undra varför ?

Både och. Är 36 och är med ibland men inte alltid. Konferenser är till exempel ingenting för mig men AW någon gång ibland går okej.

Oh ja, avskyr folk.

Ja verkligen. Känns som att alla är så sociala pch trevliga, har så roligt och så är jag där och har inget att komma med. Sitter man på middagar är det alltid tyst runt mig men är fartfyllda diskussioner i resten av sällskapet.
Jag tror också att man hamnar i en ond spiral. Jag känner mig dålig på det sociala, undviker sociala tillställningar, får inte träna på det sociala, känner mig dålig, undviker, ingen träning och sen går det bara runt, runt, runt.

Åh, känner exakt samma du som.. Alla runt omkring har alltid så roligt och så känns det som att jag liksom förstör för att jag inte är lika rolig och social. Det blir värre ju äldre jag blir också. Folk är faktiskt inte roliga, vill inte lära känna nya människor och orkar knappt underhålla befintliga relationer.

Hjälp! Färgade mina bryn på salong idag och dom blev så mörka! Ser ut som två bruna maskar i ansiktet till ett i övrigt rätt ljust hår och hu. Finns det något sätt att få färgen att gå ur snabbare??

Lägg på lager av sminkborttagning eller riktgt fet kräm. Låt det verka länge

Suger det liksom ut färgen då eller?

Det lägger sig snart. Två första dagarna ser det väldigt mörkt ut.

Åh hoppas det stämmer för mig med! Vill inte gå till jobbet på måndag annars haha

Om du har färg på huden under håren kan det se väldigt mörkt ut. Svep med typ AHA-syra (eller annan valfri syra som hjälper till att släppa döda celler) mothårs i ögonbrynen. En peeling skulle också kunna hjälpa. Annars är det som någon annan skrev, så att det ljusnar betydligt efter ett par dagar 🙂

Jag har väldigt stor byst – säg inte att jag är den enda som har bröst som hänger?

Kent?

What?

Dom flesta vuxna kvinnor över 20 har hängande tuttar i olika storlekar. Nu är det sommar och folk är mer lättaklädda så det syns ju att tuttarna är hängande på dom flesta kvinnor. Lägg dig på ett bad/strand och titta lite diskret på kvinnfolks tuttar så ser du hur det hänger ??

Känns nästan som jag borde göra det. Får panik när det står att hängande bröst inte är bra men snälla hur fan ska en tung byst orka liksom

Var står det det? Hur då ”inte bra”? Inget ovanligt eller konstigt liksom.

Fick barn för ett halvår sen och en av mina absolut närmsta och äldsta vänner har inte hälsat på sen dess. Trots att jag själv har bjudit in, sagt att vi kan ses på stan osv. Det alltid en massa ursäkter varför hon inte kan just då. Samtidigt skriver hon då och då att hon saknar mig och hoppas att vi kan ses snart… Känns bara som tomma ord.

Blir så besviken att hon verkar totalt ointresserad av sin äldsta väns barn och förstår inte varför hon undviker att ses. Innan jag fick barn sågs vi med jämna mellanrum och det har aldrig gått såhär lång tid emellan. När jag var gravid var hon så himla närvarande och glad att jag skulle bli mamma. Vad fan är grejen? Vet att hon själv är ointresserad av barn/vill inte ha barn men man anstränger sig väl ändå när ens bästa vän får sitt första (högst efterlängtade) barn?

Vad trist! Och ni bor i samma stad också tolkar jag det som? Du kanske kan försöka få till en träff med vännen utan barn och försöka prata med henne om detta, att du upplever det så här och är ledsen över hennes ointresse för ditt barn.

Jag har ointresserade vänner men de bor så långt bort så har slutat bry mig… Ses ibland när vi råkar vara på uppväxtorten samtidigt. Men inga frågor eller intresse kring barnen (eller mig heller för den delen ?) däremellan. Ibland får man bara acceptera att man hamnat i olika faser av livet. Kanske hittar man tillbaka till varandra i framtiden eller inte.

Ja vi bor i samma stad. Har föreslagit att vi ska ses och ta ett glas på någon uteservering, för att jag ville avdramatisera själva ”träffa kompisens bebis för första gången-momentet”. Nu börjar jag bli redigt less på att komma med förslag på att ses så bara väntar på att hon ska ta initiativ istället.

Hon kanske bara vill träffa dig och inte barnet, har du bjudit in till det?
Alla är inte intresserade av vänners barn o j det behöver man väl inte va?
Eller så har hon bara haft fullt upp.

Den där typen av svar dyker alltid upp i såna här trådar. Nej alla är inte intresserade av barn men om man är en bra och riktig vän så uppskattar man väl sina vänner för dem de är? Och en nybliven mamma har ju väldigt ofta barnet med sig. Man behöver ju inte hålla i bebisen om man inte vill, eller bara prata om det. Men nog sjutton vill man väl träffa sin vän? En av mina bästa vänner har inga barn och har aldrig velat ha det eller är särskilt barnkär. Däremot vet hon att jag längtat efter barn i många år och när jag äntligen blev mamma var hon jätteglad för min skull och kom och hälsade på ganska tidigt. Inte hade hon blivit mer intresserad av barn för det men hon var jätteglad för min skull eftersom hon visste hur stort det var för mig.
Man måste ju inte dela alla intressen och åsikter med varandra men riktiga vänner låter ju inte bli att ses bara för det.

Jag tänker också så, är barnfri och inte speciellt intresserad av barn men jag är ju intresserad av mina vänners välmående och liv så såklart hälsade jag på efter födseln, träffar deras barn då och då och lyssnar när de pratar om dom. Precis som att dom att lyssnar och ställer frågor när jag berättar om mitt senaste projekt på jobbet även om de egentligen är marginellt intresserade av ämnet IT-konsulteri. Det är ge och ta i vänskaper, allt handlar inte om vad jag tycker är roligt.

Du verkar ha bra vänner! En del kan ju bara prata om sina barn när de skaffat dem och bryr sig inte om annat.

De finns, men min erfarenhet är att de är en minoritet, både bland mina vänner och bland folk i stort. De flesta tycker det är roligt att prata med eller vara vän med en barnfri person just eftersom det blir lite mindre barnprat. Man blir som en koppling ut till världen utanför familjelivet.

Har helammat (ammar fortfarande) och kan inte ses några längre stunder utan barnet. Förstår att man inte är superintresserad av andras barn men kan väl ändå tycka att man anstränger sig lite för att träffa ens närmsta väns barn (om man bor i samma stad). Det är ju det största som har hänt mig i livet. Alla andra vänner kom ju så fort de fick med blommor/presenter och hjälpte till med det ena och det andra. Men den som stått mig närmast genom åren bryr sig inte alls…

Prata med henne.

Det har nog inget med dig att göra, kan finnas många orsaker till att hon ställt in som du inte känner till.

Bäst är väl att ringa henne och ställa en öppen fråga om varför och berätta att du verkligen vill ses

Hon kanske inte är så intresserad av ditt barn helt enkelt?

Jag är själv frivilligt barnlös och totalt ointresserad av barn, även mina vänners.
Visst – jag ställer frågor som hur de mår och liknande, och pratar givetvis med dem när jag träffar dem, men det är mest av artighetsskäl liksom. Får jag välja umgås jag helst med mina vänner utan deras barn närvarande, blir så mycket enklare att hålla igång en konversation utan att barnet/barnens alla förehavanden konstant avbryter.

Fast någon form av artighetsvisit för att träffa en nära väns första barn kan jag känna att man kan klara av oavsett hur ointresserad man själv än är av barn? Efter kan man ju se till att umgås utan barn.

Hur vet du vad andra människor klarar av?

Det handlar ju inte om att folk inte klarar av det utan att en del har en så egoistisk syn på relationer att de inte kan tänka sig att göra en liten uppoffring för sin väns skull, allt ska vara för de själva. Såklart man inte behöver bli en ”moster” och efter besöket kan man försöka boka in barnfria träffar men ett besök är inte för mycket att förvänta sig.

Precis så. Hade blivit glad bara hon dök upp där i början och gratulerade, kollade på min nyfödda bebis och visade att jag/vi betyder något för henne. Sen hade jag absolut varit fine med att vi försöker ses utan barn i den mån det går framöver. Men nu när han redan är 6 mån känns det bara så trist att hon har ”missat allt”.

Så ni har inte träffats på sex månader?? Det verkar lite konstigt oavsett. Känns som det är nåt hon inte berättar. Skulle prata öppet med henne, fråga om hon egentligen vill ses, utan att anklaga.

Är man en bra vän så ”klarar man av” att träffa sina vänner oavsett om de har barn eller inte. Och även om man själv har noll intresse av barn så gläds man väl med en vän om denne blivit mamma? Stämmer inget av detta får man nog fundera på om man är en särskilt bra vän.

Hon kanske mått dåligt och därför ställt in?

Hur mycket tänker ni på livets förgänglighet och att, genom det, ägna mer fokus åt det viktiga livet – hur vi vattnar relationer, vår karaktär eller förmåga att lättare kunna hantera livets triviala ting?

Jag har tidigare besvärats av ganska mycket ångest inför döden men det har åtminstone fått mig att uppskatta nuet på ett lättare sätt. Varje morgon är en födsel i sig och varje sänggång dess död. Sedan upprepning på obestämd tid.

Jag tänker mer på att vara mån om olika relationer. Ta väl hand om mina föräldrar och visa hur mycket jag älskar dem och värna om mina kompisrelationer. Inte heller göra saker bara för att jag måste göra det utan för att jag själv vill göra det. Jag är mer för att lämna avtryck av att jag har gjort någonting bra än att skryta om massa oväsentligheter.

Tänker inte mkt på sånt alls, lever livet istället och har kul.

Tänker jämt på sånt, alltid gjort. Det är både en blessing and a curse. Ibland ger det ångest, andra gånger stor tacksamhet…

Något spex, bus, dikt, berättelse eller annat som man bör ha med i ett bröllopstal till sin bästa vän/ brudparet på bröllopsfesten. Önskar tips! Gärna lite mer vågat än det traditionella ?

Nån form av tal som antingen avslutas med eller börjar efter en roast? Med humor naturligtvis.
Nåt spex kan väl vara om du eller fler framför en sång? Antingen en känd som den är, en känd som ni skriver egen text till eller en helt egen.
Eller göra nån form av teater där du/ni spelar paret i vardagen, eller lyfter deras positiva sidor tex.
Sen kanske detta är mer traditionellt men som jag tyckte var väldigt fint på ett bröllop jag va på. En gäst hade köpt en bok om dom olika kärleksspråken och pratade kring det och sen fick brudparet boken.
Så man kan ju köra det, eller gå in på vilket språk bruden har och vilket brudgummen har, och tips på hur dom ska ”prata” med den andre – återigen med humor tänker jag.
Hade också kunnat vara roligt att hyra in nån som spelar en låt som antingen passar dom enligt dig eller som du vet är viktig för dom, som kommer in random när det är din tur att prata (toastmaster/madame vet ju om det men ingen presentation) och sen börjar du talet när hen spelat klart.
Men mycket hänger så klart på hur mycket tid man kan lägga, hur mycket pengar beroende på hur hårt man ska gå in.

Jag är lite osäker på hur jag ska göra i den här situationen. Jag har en ny kollega på mitt jobb som överlag är trevlig men har ganska speciella och väldigt starka åsikter hon gärna uttalar. Hon tror tex att corona är helt påhittat för att kontrollera oss och är även helt emot alla typer av vaccin, vilket hon i princip dagligen ska prata om även om det inte är en konversation. (Vi pratar vanligtvis inte om sånt på jobbet).

Senaste veckan har hon börjat prata om att kriget i Ukraina är påhittat (hon är rysk och väldigt pro Putin), hon säger iallafall riktigt hemska saker om ukrainare som folkgrupp, tex att ukrainare i Sverige är ute för att mörda ryssar och sa något om att flera ryska pensioner blivit mördade av ukrainska flyktingar här. Även saker som att ukrainare är en vidrig grupp av människor som alla är onda och inte borde få vistas i Sverige . Jag vet inte om jag överreagerar men jag tycker inte det här beteendet är okej, speciellt inte i jobbsammanhang. Jag har blivit illa till mods av hennes uttalanden men vet att hon är en omtyckt kollega annars så har liksom dragit mig för att prata med chefen, hade ni gjort det?

Jag hade pratat med min chef om det eller eskalerat det till HR. Jag var med om en sådan situation nyligen och eskalerade det och till slut fick personen gå. Jag förstår att det kan vara svårt om personen är en omtyckt kollega men att bete sig illa – som det du nämner – är INTE okej.

Jag tycker man ska säga ifrån om nån säger så grova saker. Det är ju ett påhopp på en folkgrupp och kränkande mer än en konstig åsikt/konspirationsteori som det om corona. Man kan säga till exempel, ”nej det där tycker inte jag är ok att säga, det där vill jag inte höra”.

jag försökte faktiskt föra en lugn diskussion med henne och tydligt markera att jag inte håller med/tycker det är okej. Men tyvärr kändes det som att det blev mer som bensin på elden, då hon blev ännu mer aggressiv i tonen och sa mer och mer extrema saker.

Jag hade i första hand mejlat henne (alltid bra att ha ord på pränt så att det inte vrids) och inte försökt övertyga henne att ändra sig utan mer säga att du känner dig obekväm och föredrar om ni drar ner er kommunikation till att bara gälla jobbrelaterade saker. Om inte det räcker, absolut prata med HR/chef.

Du ska absolut prata med din chef. Hon har rätt till sina åsikter men att sprida konspirationsteorier på en arbetsplats är ju direkt olämpligt.

Rapportera upp det. Nu vet jag inte var du jobbar men det låter iaf som att hon gjort sig skyldig till någon slags ”varning” uppifrån. Inte ett okej beteende.

Man kan fundera varför hon valt att lämna det fantastiska land som leds av Putin.

På arbetsplatsen måste hon stoppas till varje pris. Om personlig konfrontation inte hjälper hade jag framfört det till närmsta chef och/eller HR/ledning. Eventuellt även polisanmält beroende på vad det rör sig om för uttalanden.

Jag har funderat och ska definitivt ta det med chefen. Nu skrev jag inte ens allt hon sagt men det känns ju som ren rasism. Hon är provanställd så blir intressant att se vad som händer, jag hade inte vågar hålla på så här under en provanställning kan jag säga.

Vilken låt blir ni tårögd av och varför?
Min är Enya – Only time. Lyssnade mycket på den när en familjemedlem gick bort och varje gång jag hör den nu så får jag flashbacks till den perioden

Into the night – the Motorhomes. Musikvideon gör ju inte saken bättre.

Change med White Lies. Slungas tillbaka till värsta året i livet, 2013. Den dök upp i en gammal lista för ett tag sen när jag va påväg till jobbet, fick ont i magen och tårarna började rinna direkt. Sjukt. 10 år sen, men kroppen kommer ihåg. Va ihop med en psykopat.

Blev berörd av din kommentar. Hoppas du mår bra idag❤️

Åh, blir glad när jag ser andra som lyssnar på White Lies!

Amazing Grace- Spelades på min älskade farmors begravning. Jag har för mig att hon hörde den i samband med Princess Diana’s begravningen?
Vissa människor är bara så självklara i ens liv, vi var varandras bästa vänner, min allra finaste farmor. Blir ledsen när jag skriver och då är det väldigt många år sedan sen hon gick bort?
Massor av fina minen men det gör ju också att saknaden alltid finns där, runt hörnet…

Kent – M och Josh Groban – Remember when it rained. Lyssnade så mycket på dom när min mormor var sjuk och gick bort så dom förknippas med hur dåligt jag mådde av det.

Kent – M och Josh Groban – Remember when it rained. Lyssnade mycket på dom bnär min mormor blev sjuk och gick bort så dom förknippar jag med hur dåligt jag mådde då.

Stand by me med Ben E King. En period i tonåren när jag mådde väldigt dåligt och kände mig otroligt ensam så fann jag tröst i den. Varför det blev just den vet jag inte.

Imogen Heap – Hide & Seek. Har knarkat ned mig och lyssnat på den låten många gånger. Men länge sedan nu.

Carry on wayward son – Kansas. Ni som vet ni vet.

Världen är din – Magnus Uggla

För att min pappa sa en gång ”lyssna på den. Hade jag kunnat skriva en låt till dig Hade jag skrivit en sån här”.❤️?❤️❤️❤️❤️❤️

Och jag och pappa älskar varandra så djupt och jag vet det. Han vet det. Men vi har aldrig sagt de där tre orden till varandra. Så att han sa det till mig när han länkade låten en dag typ 2016 var typ det finaste kvitto på det jag kunde få. Har inte kunnat lyssna på den efter det, men var tvungen att lyssna nu för att jag hade glömt bort vad den heter. Så nu sitter jag i bilen, ska egentligen gå in men sitter här och gråter.

Vilket är skönt eftersom jag har känt hela dagen att jag velat, och behövt, gråta. Så nu kan jag inte heller sluta.

Mamma – Albin Lee Meldau. Tårarna kommer okontrollerat när jag typ sitter i bilen själv och den kommer på radion. Den är bara så otroligt fin ❤️

Tommy Körberg – Stad i ljus .
Vi sjöng den på min morfars begravning . Så sorgligt allting , han gick bort i alzheimers under corona och strikta restriktioner ( på antal besökare under begravningen) Han var min mammas stora förebild och person , som uppfostrat så fina barn helt själv❤️

Pomme – On brûlera. Tänker alltid på min mamma ?

Ni med diagnostiserad ADHD, medicinerar ni eller har ni valt bort medicin? Och varför?
Inte ofta jag hör just kvinnor prata öppet om adhd och medicinering, är det ovanligt med medicinering eller skamligt på nåt sätt?

Jag är, jag prövade medicin i början men fick för mycket biverkningar som ökad ångest, viktnedgång (jag har svårt att hålla vikten så låg redan innan ganska lågt så hade ingen marginal), hjärtklappningar och illamående. Tankarna blev mer organiserade och klara men mådde så uselt och trots att jag tjurade på rätt länge så släppte det inte. Har gått i terapi istället och fått verktyg och strategier att klara av livet. Det fungerar, även fast det är kämpigt ibland.

Åh jag förstår. Inte värt när biverkningarna blir för jobbiga.
Prövade du olika mediciner eller bara någon?
Jag håller på att prova ut medicin själv nu, och är typ besviken på att medicinen funkar så bra. Är chockad över ”hur alla andras hjärnor” är, att det är sån skillnad, insikten är värst för mig. Men upplever att man inte pratar öppet om medicinering så känner mig definitivt udda. Eller så kanske det är väldigt ovanligt att man väljer medicin bara.

Prövade två (ritalin och elvanse), fick erbjudande om att fortsätta med en tredje men vid det laget var både min fysik och psyke i såpass dåligt skick att jag valde terapi istället. Vilket var tråkigt för det hjälpte mot ADHD-grejerna och jag upplevde också det där ”jaha är det såhär det är i andras huvuden” och nu är jag kvar med mitt gamla överaktiva dumma huvud. Var öppen om medicinering och min diagnos med vänner, familj och en del kollegor men pratar sällan om det med någon annan. Känns som det finns så mycket fördomar om adhd, att folk tror att man bara är lat egentligen, att det är en hittepådiagnos osv.

Jag trivdes med medicinen i början. Upplevde att det blev lättare att fokusera, få saker gjorda och att ångesten minskade. Jag har väldigt mycket H, så att säga.

Jag var nöjd. Sedan kröp sig biverkningarna på. Extremt fet hy, mycket akne, hög vilopuls osv. Låter inte så farligt, men många smågrejer tillsammans började kännas stort. Så nu kämpar jag på utan medicin. Har lagt om livet lite och försöker prioritera det jag vet att jag behöver för att må bra och fungera 🙂

Det är inte helt uteslutet att börja igen, men vi får se. Just nu går det hyfsat utan.

Känner mig så glad, äntligen. Har varit sängliggande hela våren pga depression/ångest men igår hittade jag en tjej på Youtube som gör videos om sitt liv med sin familj, och hennes energi och glädje gjorde att jag tog mig ut på en promenad i skogen idag för första gången på evigheter. Nu mår jag bättre psykiskt och har städat. Snacka om influencer ❤️?

Vad härligt att höra!!! Hoppas du får en fin helg!

Vill du dela med dig av vilken YouTuber? Känner att även jag är i behov av hennes energi ?

Julia Fröhlich ? Så himla gullig!

Jag brukar få städlust när jag ser Misslissibells speed cleanings ? inte alltid jag kommer igång, men ibland så! Ibland behöver det få gro ett par dagar, haha!

Busiga lilla kevin som biter i ett granatäpple ???? (spyyyyyyyyr???)

De tar fan priset för mest bonniga någonsin! Vet inte hur man äter ett granatäpple och vet inte vad en pygméigelkott är för något. Herre…

Är det ms H?

Haha alltså hon är fan som en 12-åring mentalt. Sitter och kollar på Nicke & Nilla och Hannah Montana ”pga nostalgi” ???

Och att det skulle kännas lite spontant sådär o fakeskrattet efteråt ? så uppenbart stageat av henne! Pinsamt ?

En helg i Stockholm med två barn 6 och 8 år, vad gör vi? Är Skansen överskattat? Är Grönan en lördag em/kväll kaos med barn? Vart hittar vi det mysigaste hänget på t.ex Söder? (vi kommer bo typ i närheten) Matställen? Godaste glassen? Lekparker? Hit me!

Skansen är inte överskattat, men Gröna Lund är nog med tanke på hur små dina barn är. Finns en jättefin lekpark på söder, tror den heter Blecktornsparken. Finns ett känt glasställe uppe vid Mariatorget, ett litet hål i väggen typ precis vid torget.

Kan ni få bord på Pats place så är det ett bra middagstips!

Någon som kan tipsa om vart man kan beställa personliga magneter med egna foton?

Exlo smycken.

Photobox, smartphoto, önskefoto. Jag har beställt från photobox och varit nöjd ?

Blir så trött på mig själv. Tänker att jag spendera min tid med mer betydelsefulla saker än att skrolla instagram, läsa här, glo på tiktok men ändå så fastnar jag timme efter timme… Fan vad kass självdisciplin. :/

Du är inte ensam. Jag är tyvärr i ett sånt träsk nu också..

Det är så sjukt hur lätt man börjar skrolla?! Jag VILL läsa en asbra bok jag har på nattduksbordet men istället hänger jag på tiktok…?! Whyyyy

Haha samma. Men just igår lyckades jag lägga bort mobilen (fick massa gjort bl.a. läste och la pussel, jätteskönt). Bestämde att kl. 18-20:30 är det scrollförbud. Får se om jag lyckas det igen ikväll ?

Heja heja! 😀

Ett tips jag har för att dra ner slentrianscrollande är att inte ha dessa appar på startskärmen. Alla mina såna ligger i appar i menyn (kom på att det kanske inte är samma på ios som på Android). Innan så klickade sig tummen in utan att jag tänkte och sen var jag igång. Även om det inte ens hade gått 5 minuter sen sist. Nu är det 2 klick innan och då hinner jag tänka, och ofta ändra mig.

Tack har funderat på att möblera om apparna för att inte låta vanan vinna..

Varför står det att kommentarerna är omodererade när man visst hamnar i mod? Sämsta funktionen någonsin, ta bort det tack så man kan kommentera.

Har funderat på det också, och vad som fastnar i modden för långt ifrån alla inlägg gör det.

Skulle vilja höra er input på en lite jobbig grej.

Jag arbetar på en myndighet och för några veckor sedan bad min chef mig att hålla i en föredragning om kunskapsläget i ett av ämnena vi jobbar med. En kollega som jobbar med samma sak delvis men ur en annan synvinkel skulle också vara med. Vi satte ihop en presentation och gick igenom den ihop.

Precis innan vi skulle in på själva mötet slinker en till kollega med och säger ”jag är också med”. Nej sa jag, det behövs inte. ”Jo” säger hon, ”vi behöver uppmärksamma alla högre chefer på hur viktig vår del här är”.
”Jo sa jag men idag ska vi bara prata om just den här sakfrågan?”

Det lyssnade hon inte på. Satte sig med oss längst fram och gjorde inlägg konstant. På materialet vi delade ut stod bara min och den första kollegans namn, det var vi som skrivit presentationsmaterialet. Men hon presenterade sig som att hon också var med.

Jag blev så tagen på sängen och arg! Både för att hon tog cred för nåt hon inte gjort men också för att presentationen blev väldigt rörig. Har försökt ta upp det efteråt men hon förstår ingenting. Säger att eftersom vi bara är tre personer på vår avdelning (inklusive min gruppchef som gav mig uppdraget men inte själv kunde vara med pga annat möte) så måste vi hålla ihop! Och marknadsföra vårt uppdrag!

Vad gör man? Hur ska jag säga för att få henne att förstå att jag tycker hon var respektlös??

Det är väl bara att säga att du förstår hennes poäng med det hon säger men att du helt enkelt inte tyckte det var så snyggt gjort med tanke på tiden ni två lagt ner. Sen släpp det bara.

Försök förklara utifrån dina känslor och varför du tyckte att hon gjorde fel.
Fanns det möjlighet för den kollegan att ha varit med från början? Då kanske hen var ledsen över att inte bli inbjuden, och du kan föreslå att bjuda in hen nästa gång.
Eller kan kanske du och den första kollegan prata med hen gemensamt? För det är ju trots allt inte okej att glida in i sista sekund och ta åt sig äran för nåt man inte ens varit inblandad i.

Let it go. Men håll ögonen öppna för framtida eventuella händelser!

Ta det med gruppchefen.
Att den där kollegan liksom bara gled med på en räkmacka.
Fy fan för såna som tar kred för sånt de inte gjort

Är det någon som såg Nicole Falcianis video hon råkade lägga upp på instastories häromdagen?

Är 33 och vet inte vad jag vill jobba med. Har jobbat i förskolan i flera år och känner mig utsliten både socialt och kroppen. Drömmen vore ett kontorsjobb med möjlighet att jobba hemma, har aldrig någonsin haft ett sånt jobb! Dock är jag inte särskilt teknisk eller ITkunnig så det känns som den drömmen tar stopp där.
Jag har möjlighet att studera eftersom jag får ta CSN fortfarande, men helst inte över 2 år.
Någon som har tips?

Redovisningsekonom kanske? 2 årig YH-utbildning och goda chanser till jobb efteråt, många utav dom erbjuder möjlighet till distansjobb. Annars finns medicinsk sekreterare, möjlighet till distans och i princip garanterad anställning,,nackdelen med det yrket är att lönen tyvärr inte speciellt bra.

Kanske ska lägga till att jag har dyskalkeli så ekonomijobb är inte på kartan 🙁

Plugga till registrator. Kort utbildning. 9 av 10 ur min kurs fick jobb redan under studierna. Bra lön. Lätt att få jobb

Får man fråga vad inte speciellt bra lön innebär? ? Har själv haft tankarna på just medicinsk sekreterare, och har verkligen inte fett betalt idag så tänker bara om man byter ner sig eller upp sig ? upp eller samma, gissar jag.

Paralegal – 2 år på YH. Eller något annat på YH, kanske marknadsföring?

Någon som vet vad som hänt i klanen Läckberg/Melin? Har ju alltid suttit ihop, men nu har Camilla avföljt alla Melinare….

Jag tror att det har att göra med att Martin har träffat någon ny och dom umgås inte på samma sättsom förut.
Christina umgås med hennes och Martins gemensamma barn och Martins nya kvinna och hennes familj.

Har en lite udda fråga och hoppas någon här har koll. Om jag har flera olika hälsobesvär, ska man boka flera tider på vårdcentralen då? Har fått en bokad tid för ont i höften. Men har även ett konstigt eksem det vore bra att få undersökt. Ska jag boka en ny tid då eller kan jag ta upp hudbesväret också vid min bokade tid? Har knappt varit i kontakt med vården så vet inte ”hur man gör” ?

Oftast ska man boka flera tider, men vissa läkare är sjyssta och tar flera saker på ett besök.

Ta upp allt på en gång bara ?

När jag har jobbat på vc så tycker jag att det bästa är när patienten berättar i början vad hen vill ta upp, så kan vi hjälpas åt att prioritera och beta av så mycket vi hinner på den förfogade tiden. Ett hudutslag går ofta ganska fort att titta på medan en höft tar längre tid att undersöka. Hinns inte allt så kan vi boka en ny tid på plats (men vet att detta skiljer sig lite mellan olika vårdcentraler) /läkare

Tack för svaren! ❤️

Att ni tycker synd om Schwartz är sjukt. Tom Schwartz tog alltid Tom Sandovals parti när Katie och Sandoval bråkade och han stöttade aldrig sin fru om det stod mellan Katie eller Sandoval. Schwartz är en mansbebis och det är Sandoval också. Sandoval är narcissistisk också. Ett vidrigt as. Så jävla mycket skit Stassi har fått genom åren för att hon outat Sandoval. Sandoval har behandlat Stassi så in i helvetes illa. Katie bad Schwartz att inte starta något eller göra något med någon i kompis gruppen och ändå hånglar han med Raquel och jag tror att mer än så hände. För Schwartz är en stor lögnare och en dålig sådan också. Han såg så himla skyldig ut när Andy frågade honom under Live With Andy Cohen om något mer hände. Tom och Tom är sådana män som backar upp andra män. Schwartz backar upp allt vidrigt skit som Sandoval gjort och gör. Så snälla rara det är inte synd om Schwartz utan Katie som haft ett förhållande med en man som alltid låtit Sandoval gå före allt.

Katie har aldrig varit vackrare sedan det tog slut med Sandoval. Heja henne! När hon var ledsen över svårigheterna att bli gravid så hade hon inte Schwartz stöd för han hade fullt upp att städa upp och stötta Sandoval. Tom och Tom, deras relation är så destruktiv och äcklig.

Raquel är störd. Tror att något hänt mellan henne och Brock också. Raquel har inga skuldkänslor och ingen ånger. Brock nekar men jag undrar det.

Fast Katie är en extremt krävande, kontrollerande, elak och bitter människa. Hon vill att allt ska vara på sitt sätt och ingen annans åsikt spelar någon roll eller är viktig. Vad lätt att leva med en sån människa? Hon beter sig illa mot människor, är mean girl och det finns inte alltid anledning för Tom som var hennes man att backa henne om hon faktiskt har fel? De var inte bra för varann helt enkelt, men tycker det är fel att säga att ens man alltid ska backa upp en trots att man gör fel och beter sig illa? Kan vart fel av han och hångla med Rachel, men samtidigt så kan inte hon bestämma vad han ska göra när de har skiljt sig, på hennes önskemål. Hon var aldrig snäll mot Rachel heller så de var inte direkt vänner. Katie låg själv runt och dejtade runt men ställde krav på vad Tom fick göra, i vanlig ordning.

Är det bara jag som när jag måste scrolla förbi alla trådar om barn\graviditet etc i huvudet tänker blablabla blabläBLÖHBLÖH OCH SER UT SOM ??

Eh…barn SLASH graviditet etc

Det enda kvinnor gillar att prata om verkar de som