Häromdagen skrev jag på Stories att jag var så glad att jag vågar vara ensam på landet ett par dagar eftersom jag alltid varit så spökrädd tidigare. Mängden svar jag fick från andra kvinnor som alla ställde frågar – hjälp hur gör man? fick mig att inse att det kanske är precis sånt här vi borde prata mer om. // Sofia Wood
Jag tänker att antingen är man rädd för mörker, eller så är man det absolut inte. Finns det ett mellanting? Det gör det kanske…man kanske tycker att det är lite obehagligt, men ingenting man låter styra ens val eller liv.
När jag var liten var jag rädd för att Ville Vessla skulle kika in genom mitt fönster när det var mörkt ute, så som han gjorde i Ture Sventons julkalender, men det var ju mer Vessla – som spelades av Johan Ulveson – som jag var rädd för. Inte mörkret. Därför sov jag med täcket över huvudet, särskilt när jag var på landet hos min farmor. Rummet jag sov i låg visserligen på andra våningen, men jag kunde ju inte säkert veta att Ville Vessla inte kunde ta sig upp dit för att kika in på mig i sängen.
Sofia beskriver lite av samma sak – hur hon var mest rädd för att titta ut genom fönstret på natten, för vem vet vad som skulle kunna möta hennes blick.
Hennes absolut bästa tips verkar vara att göra den mörka platsen till sin.
Att ta kontroll över den.
Men så har jag hamrat, målat, sågat, klippt, räfsat, fällt och klippt. Putsat och planterat, slängt och lärt mig varje vrå. Jag vet precis vad som finns i varje håla av vedboden och att där inte finns några getingbon. Knäppandet på natten vet jag när det är trägolvet och det där ljudet som trappan ibland gör. Jag är inte längre på besök, jag känner mig som platsens mästare, är i kontroll. // Sofia Wood
Rädd för mörker? Spöken? Monster? Ville Vessla?
Föregående inlägg 
Inte ett dugg rädd för sådant. Däremot hade jag varit rädd för att någon skulle bryta sig in om jag bodde i villa. :/
Samma här, därför sätter jag på skalskydd om jag är ensam hemma. Får mig at koppla av.
Vad är skalskydd?
Larm, lås, övervakningskameror mm. Sådant som skyddar ”skalet”, oftast inte ett ord man använder i vanligt tal.
Jag som såg framför mig någon som satte på sig en skaljacka och ett taggigt skal på mobilen så att den kan användas som vapen ☺️
Hahahaha…Underbart ju!
Jag tänkte att det inte är helt orimligt att en skaljacka får en att koppla av på typ samma sätt som när man bäddar in fötterna i täcket så att inte monster ska kunna ta en.
Jag fattar och kommer pröva din metod nästa gång jag blir solo på natten ?
Haha aldrig hört något benämna sitt larm som skalskydd innan. Jobbar statligt på skyddsobjekt och där pratar vi om skalskydd men det är lite mer avancerat än ett hemlarm.
Jag har hört talas om skalskydd från privatpersoner ??♀️
Samma här!
Vi har vanligt hemlarm och skalskydd ingår. Inga konstigheter alls 🙂
Nej det är inte mer avancerat. Skalskydd är att man bara slår på de yttre delarna i larmet, t.ex fönster, dörrar etc och att rörelsesensorer och liknande är avstängda.
Jag skrev att skalskyddet på mitt jobbs skyddsobjekt är mer avancerat än ett hemlarm.
Vi har kameror inomhus, larm på alla dörrar osv. Skalskyddet larmar dörrarna men man kan röra sig fritt inomhus. Larmar man ”hela” larmet så kan man inte röra sig fritt inomhus pga kamerorna larmar när det är rörelse 🙂
Inte rädd för mörker- däremot rädd för insekter som flyger helt oplanerat.
Typ trollsländor eller äckliga skalbaggar som av någon anledning begåvats med vingar.
Totalt ostyriga och läskiga, en äcklig pinne som flyger runt helt okontrollerat
Så ja, vi är olika och har olika ilandsproblem ?
Jag trodde jag var den enda som har fobi för trollsländor! Tycker de är såå läskiga! Alltid rädd de ska flyga in i håret och fastna. 🙁
En till här! Vidriga är vad de är.
Tror man är mer ensam om man tycker att de är nice ?
Jag minns fortfarande när jag var liten och åkte bil med min mamma när vi upptäckte en enorm, stor, grön insekt i bilen. Hon pallnitade i ren panik. ?
Låter farligt.
När någon skriver ”det här måste vi prata mer om” vet man att man absolut inte behöver prata mer om det.
Är mer rädd för andra människor än både mörker och att vara ensam.
Jag är också rädd för mörker – eller snarare alla rovdjur (läs: människor) som kommer fram.
Jag är rädd för både djur och människor ?
Jag har aldrig haft problem med att vara hemma själv förens nu när min sambo har gått bort. Det tog 2,5 vecka innan jag sov hemma och i början vågade jag inte somna med öppen balkongdörr, inbillade mig ljud osv. Hunden och katterna gör sitt bästa för att fylla tystnade men den är jobbig..
❤️
❤️❤️
Var rädd för mörkret. Sen flyttade jag hemifrån. Hemma hade vi alltid lampan i hallen utanför våra sovrum tänd, nu har jag (ej dimbara) spotlights i hallen utanför och det blir så himla starkt ljus av det. I början hade jag heller inte köpt allt, alltså inte heller någon nattlampa, så det blev att jag vande mig vid mörkret istället.
Sen kan mörkret vara obehagligt ibland. Men då är jag nog mer rädd för vad som kan finnas i t.ex skogen om jag är där när det är mörkt för en löptur.
Har Tareq och Pt köpt en stuga på 31 m2 för 8,1 miljoner?
Om de gjort det är det snarare läget de köpt.
Det låter som att de köpt en fastighet, alltså en tomt med bra läge. Och inte bara en stuga?
31 alternativt 60kv hur som rätt litet för tre pers, ska säkert byggas ut/nytt, lär väl bli ett tv-program av det. Brukade älska Tareq men är så trött på han nu. Förstår inte grejen med att dom ska göra saker ihop? Vem vill lyssna på deras föreläsningar?
Absolut mer rädd. Tog många sena kvällspromenader för. Men nu när det händer mycket är vi flera som inte vågar det längre. Dystert att det blivit ett sådant samhälle. ?
Någon spökrädd här?
Jag! Är en tvättäkta fegis
Jag med! Är jätterädd för läskiga figurer från skräckfilmer (som jag inte tittar på men räcker att man ser en bild) och mörker… känner mig så töntig och skäms lite. Pennywise från IT är det absolut läskigaste jag vet och inbillar mig att han ska dyka upp ur mörkret ?
Du är inte ensam! Känner igen det där. Räcker för mig också att jag sett en läskig bild så ”fastnar” den i huvudet och jag inbillar mig att jag ser den i mörkret ? sover dessutom med en nattlampa tänd.
Jag! Sjukt rädd men aldrig varit med om något som tur är!
Var hos ett medium och kom fram till att min pappa är med mig men han vill aldrig visa sig eller göra ngt annat fysiskt för han vet hur rädd jag är berättade hon! ?
Jag sommarjobbade under många år när jag var yngre vid en kapellkyrkogård och lyssnade mycket på folklore-poddar under tiden jag jobbade. Det var fantastiskt stämningsfullt att lyssna på medan man satt och pysslade med rabatterna en mulen sommardag, men jag skulle nog inte ha vågat lyssna på dessa ensam eller under kvällstid – höll på hoppa i luften bara av att en kollega petade i mig för att påminna om att det var kaffepaus.
Vid ett tillfälle fick jag nära allahelgona hoppa in en kväll för att städa kapellet inför någon kommande förrättning. Det var mörkt ute, regnade och trädkvistar slog mot taket. När jag kom in märkte jag att att ”kylrummet” (alltså där döda förvaras inför kommande begravning) var igång, blev sjukt skakis och ringde min pappa som var tvungen att komma och hjälpa till då jag inte vågade vara ensam. Han kände dessutom till personen som skulle begravas under nån av de kommande dagarna och tröstade ungefär med att ”inte kan de döda göra något, X var alltid en snäll människa”, men det kändes väldigt otäckt att röra sig där ändå. Och att släcka ner kapellet och ensam gå bakvägen ut när vi var färdiga.
Lång historia men summa summarum är jag egentligen inte spök- eller mörkrädd, men skulle heller aldrig skrämma upp mig själv med läskiga poddar, böcker, filmer när jag är ensam eller under kvällstid.
Är noll rädd för mörker eller att vara ensam hemma. Vi låser heller nästan aldrig ytterdörren, bara när vi reser bort. Känner mig trygg i skog och mark men är löjligt rädd för ormar, råkade kasta mobilen i väggen häromdagen när det dök upp en bild på en orm i flödet ?
Gillar heller inte trånga utrymmen, eller känslan av att vara instängd. På senare år tycker jag folksamlingar är obehagliga, blir skraj för terrordåd och sånt. Men det är ingen av mina rädslor som liksom hindrar mig i min vardag.
Haha, vad skönt att jag inte är ensam om att ha det här problemet.
Jag ska snart flytta till ett tvåvåningshusradhus med ingång från båda våningarna och jag undrar hur jag ska kunna hantera det. Inte bara att jag kommer bo stort på två plan, utan även det faktum att någon även kommer kunna stå utanför mina fönster och titta in. Eller i skogen utanför. Klassiska gula ögon i mörkret, ni vet.
*andas i en fyrkant*
Du är definitivt inte ensam. Bor i lägenhet av en anledning. Kommer aldrig klara av att bo i hus.
Jag har varit extremt mörkrädd tidigare. Alltså en vuxen person som behövt ha nattlampa. Det gick faktiskt över när jag började med antidepressiva. Fick det på köpet liksom!
Antidepressiva trubbar väl av alla känslor – på gott och ont.
Nej, det gör de inte. De balanserar din hjärnkemi.
Mycket möjligt men det gäller inte mig. Är inte det minsta avtrubbad. Bara mer mod, mindre ångest, inga panikattacker, ältar inte lika mycket, tagit mig ur depressionen, kan ”skaka av mig” jobbiga saker och så givetvis ingen mörkrädsla längre! ?
Har också nattlampa om jag sover själv. Är otroligt mörkrädd, om min sambo vaknar och går på toaletten mitt i natten så händer det (för ofta) att jag vaknar när han kryper ner igen, tror att han är nån annan (spöke, våldtäktsman, mördare, whatever) och skriker rakt ut. Vi har bott ihop i 4 år snart så man skulle ju kunna tro att detta beteende skulle ge med sig, men icke…
intressant du skriver antidepressiva…har också alltid varit rädd för mörker och tabletterna hjälpte.
Har OCD och tror att rädsla för mörker är kopplat till det.
Alltid varit väldigt mörkrädd, tycker det är så skönt med sommaren att det är ljust när man somnar och ljust när man vaknar i huset. Lite orolig för vintern (första året i hus) för har alltid känt mig trygg med att bo högt upp i lgh så ingen kan stå utanför fönstret och kika in.
Hjälpte mycket att köpa katt! Min katt sover i min säng och ger lite falsk trygghet. Vaknar jag av något ljud och han sover vidare tänker jag alltid att det är ingen fara ?
Jag har aldrig varit mörkrädd. Kan gå vart som helst i mörkret utan att känna mig otrygg. Bodde tidigare på landet långt från civilisation i ett egnahemshus, var inte alls rädd för något trots det.
Inte mörkrädd, inte rädd för spöken (eller tror inte på spöken kanske man ska säga)
Däremot dödligt rädd för höjder. Alltså på den nivån att jag kan titta på en bild eller film med motiv hög höjd och få svindel. Hatar att klättra på stegar och stolar för att kunna städa högt upp.
Jag är ensam hemma sedan en vecka tillbaka och sjutton vad steg, knackningar och saker jag hör. Hoppar högt varje gång, tror att någon tagit sig in genom balkongen. Sover med lampor tända och piffar på som sällskap.?
På landet vägrar jag vara ensam, kolsvart, mitt ute i skogen. Så jag är hela kittet… ?♀️
Inte alls mörkrädd. Däremot är mitt barndomshem från slutet av 1800-talet. Är därför rädd för ”spöken”, men mest inbrott när jag sover ensam i huset.
Jag skulle vilja bo i Gamla stan i Stockholm, men just av hur många olyckliga spöken som kan finnas där vågar jag inte ?
Jag vill också bo i gamla stan i Stockholm. Vad är det som gör att du tänker att det är mer spöken där än någon annanstans?
Lagret av begravda människor där (gick en guidning) och att det var vanligt med flera bordeller o rån känns som gjort flr tragiska öden. I mitt huvud är det mer sannolikt att spöka då ?
Rädslan är inte logisk ?
Fy fan vad läskigt det var att jobba ensam på kvällarna i gamla stan och vara sist kvar på kontoret! Såg eller märkte aldrig nånting men alla skrymslen, vrår och det gnisslande golvet satte en stämning ändå
Förstår det!
rädd för ballonger och gruvor.
men älskar mörker.
Jag är inte rädd för mörkret i sig utan mer för vad som eventuellt skulle kunna dölja sig i mörkret. Tänker på människor som eventuellt skulle vilja skada mig. Men jag försöker att inte låta det ta kontrollen över mig. Jag måste kunna leva också även om jag är rädd.