546 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Ställer en fråga med goda intentioner;
    Jag har alltid sett ned på kvinnor som vill att mannen de dejtar/stadgar sig med ska betala för allt, speciellt de kvinnor som har en fast inkomst. Sen började jag umgås mycket med kvinnor från Mellanöstern och Sydamerika pga jobb inom en viss bransch. De kvinnorna har egna inkomster men insisterar på att mannen ska stå för allt. Min fråga är faktiskt inte ”varför är de golddiggers” (då de har en helt annan syn på ekonomi och könsroller) det jag undrar är: varför vill dessa män med helt genomsnittliga inkomster betala för sina tjejers filler, hår, gym, väskor, smink, resor osv? Vad är det som de ser i kvinnorna som västerländska män generellt inte ser? Något måste det ju vara. Varför jobbar många utländska män långa timmar och kvällar för att kvinnorna ska spendera? Har sett helt vanliga män börja arbeta extra för att nya tjejen vill ha ditten och datten. Killar som tidigare varit ”vi deltar notan” är nu ”ta mitt kort och köp vad du vill”.
    Min man skulle ge mig varenda krona han har på kontot men sån har han alltid varit. Han är sån med alla.
    Jag vill förstå mer hur mannen tänker och varför han ser det som sin plikt att stå för ytan medan svenska män inte alls är lika lätta att övertala till att stå för tjejens lyxutgifter.
    Håll detta sakligt och försök se det ur varandras perspektiv. God ton är självklart.

      Precis som kvinnorna du nämner har helt annan syn på ekonomi och könsroller i andra kulturer har även männen det. Kulturskillnader, antagligen inte mer invecklat än så.

      Men de är väl vana och uppfostrade till att det ska vara så.

      Kultur. Att dela 50/50 tror jag att vi är ganska ensamma om i vår kultur. Inom många andra kulturer är det mer självklart att mannen betalar, men det är inte heller ovanligt att man i olika mån har kvar synen på att kvinnan tar hand om hemmet och barnen.

        Ja vi lär ju oss att vara väldigt självständiga, tillexempel att vi flyttar hemifrån och bor ensamma innan vi träffat en partner är ju ett big no no i många andra kulturer.

          De har nog förstått att en självständig människa har svårare att se förbi framtida partners tillkortakommanden. Bättre att flytta från mammas hem till frugans hem. Eller från pappas regler till mannens regler. Inte lika stor chock.

            Varför tror ni att man inte är självständig för att man inte bor ensam innan man gifter sig? I nästan hela världen bor folk hos föräldrarna tills de gifter sig, det är inte som att folk i Asien eller Sydamerika är veka mähän som inte klarar av vardagen?

              För de är inte uppfostrade till att vara svin

                Va?

              Menade bara självständig dom att bo helt ensam och ta hand om alla kostnader själv osv. Sen kan man såklart vara självständig på andra sätt också.

                Som i att*

                Tror att de har en större börda då de förväntas stå för föräldrar, syskon och andra släktingars ekonomi. Det är sällan en 15 årig ung man sitter hemma och spelar PS5. De arbetar långa pass, försörjer familjen och sätter sina liv på paus. I utbyte lagar mamma mat, systern byter lakan, lillebror är en tacksam student då någon i familjen måste utbilda sig och ge familjen hopp om en bättre framtid. De är inte självständiga som oss här i Sverige men de är väldigt ansvarsfulla, plikttrogna sin familj och generösa.
                Finns nog inget rätt och fel eftersom olika situationer kräver olika egenskaper. Men jag ser gärna att mina söner arbetar, ser familjen som ett ansvar och inte en börda, hjälps åt och lägger ihop sina pengar så att de tillsammans kan göra mer. Onödigt att flytta och betala separata hyror om vi har plats här hemma.

                  På ett jobb, jobbade en kollega typ 3 pass/skift i rad och jobbade alltid typ dubbelpass dag & kväll eller natt och sa att han behövde skicka ner pengar till sin familj i hemlandet. Jag var helt slut efter mitt vanliga pass och han kämpade på och hoppade in jämt jämt.

                  Var både imponerad och chockad att han pallade.

                    Åhh hade också en kollega som skickade ned sina pengar. Han arbetade vanliga pass på ett lager (han var den snabbaste och bästa i firman) men efter att ha skadat ryggen så kommer han in ändå. Chefen fick tvinga på honom sjukskrivning i 2 veckor. Han bönade och bad om att få jobba. Fick höra av en annan kollega att mannen i fråga skickar 4000 kr till sina föräldrar i Syrien, 2500 till sin bror som flytt till Egypten och alla besparingar (ca 80000 kr) skickade han till sin brorson så att han ska ta sig till Tyskland. För honom var det ingen snack om saken, han flyttade hit för att kunna hjälpa sin familj. Att vara sjuk innebar svårt att betala hyra då familjen alltid var prio. Vet inte hur det löste sig men två veckor senare var han tillbaka och fick jobba övertid ett tag.

      För när dessa män kommer hem efter sina långa arbetspass står maten varm på bordet, huset är städat, skjortorna är strukna och en snygg fru frågor om hennes man vill ha en till öl innan sängdags.

      Därför.

        Hade du stått för hushållets ekonomi (givet stt du tjänar tillräckligt) om din fru gjorde allt du nämnde? Om nej, varför?

          Absolut.
          (Med förutsättning att min partner skulle vilja ha det så).

            Är du mer selektiv med vem som ”får bli din lyxfru”? Fler kriterier som måste bockas av?

              Söker du tjänsten?

                Inget illa menat men en man som sitter på skvallerbloggar är inte direkt det jag söker.

                  Skrevs med glimten i ögat. Har en man.

                    Chansen finns att Lewis redan är din man då.

                  Så hade nog en man tänkt om den han söker också.

              Man är väl alltid selektiv gällande vem som ska bli ens fru? Eller man.

                Tänker mer att män som söker hemmafruar oftast ser att frun ska vara ”wife material” och i mångas värld innebär detta bl.a: endast stabila relationer innan äktenskap, mindre drama, väldigt lydiga, traditionella, bra på att lag mat, snygga, familjeorienterade osv.

          Lewis är själv en fru. Lewwan är kvinna.

            Att du/ni orkar.
            Men vi kan ta det en gång till, är man och inget annat.

              Du skriver som en kärring.

          Betyder ”stå för hushållets ekonomi” att kvinnan kan skita i att jobba? Inte så jobbigt att städa, laga mat och vara fixat till det yttre om man har det som heltidsjobb.

            Ja det är väl en win-win grej.

              Visst härligt att slippa jobba och bara ha det gott men egenligen ingen win-win att ha hela sin ekonomiska trygghet upphängd på en man. Så många kvinnor som blir inlåsta (inte bokstavligt) i hemska förhållanden på det sättet och det begränsar verkligen ens frihet att inte ha egna pengar.

                Men i en sådan situation ska kvinnan absolut bli försörjd av mannen även efter skilsmässa. Hon ska kunna hålla samma levnadsstandard och han ska hållas ansvarig.

                  Ja i en rättvis värld hade det varit så men det är inte så det ser ut för de flesta i verkligheten. Fortsatt ekonomiskt stöd är ofta villkorat (t ex att du ska kunna bevisa otrohet) och inte på något sätt garanterat.

                    Det är verkligen svårt att lösa det så att alla vinner men jag förstår också att kvinnan inte bara ska kunna få lön av sin exmake utan att uppfylla en roll i hans liv. Vill hon inre vara med honom så får hon hitta ett annat sätt att försörja sig. Men om han inte uppfyller sina krav så ska hon kunna lämna och ändå få leva ett gott liv. Annars är det lätt att kvinnor gifter sig, söker skilsmässa och sitter hemma på examens lön.

                      Ifall man som man inte vill att det ska hända finns det en enkel lösning, bli tillsammans med en kvinna med karriär och egna pengar. Problemet med de männen är att de vet att pengar=makt, de vill inte ha en kvinna som har det, e vill ha en kvinna som är hemma med barn så är hon efter ett tag fast utan ekonomisk möjlighet att lämna.

                      Absolut, det harndu helt rätt i. Men vi får inte glömma att mååååååånga kvinnor attraheras av män med makt och lever gärna som hemmafruar så länge cashen och beundran rullar in. De är även ok med att mannen antagligen vänstra så länge de har det svart på vitt att han är ”hennes” rent formellt. Blev chockad över hur kvinnor tänker och lever utanför vår jämställda bubbla.

                      Juridiskt inte formellt.

                    Vilket land pratar du om nu? För du blir knappast försörjd efter skilsmässan i Sverige på grund av otrohet. 😆

        Nej faktiskt inte nödvändigtvis (menar inte att det aldrig är så, såklart), men de har chaufförer och städerskor / maids som bor hos dem oftast. Frun gör bara det hon känner för att göra. Tex om hon tycker om att laga mat osv

      Det är en annan kultur och mannens självkänsla bottnar i att han kan ta hand om sin fru och sina barn ekonomiskt. Det är viktigt även för hans anseende hos andra. Om mannen inte klarar av att försörja sin familj förlorar han anseende hos släkt och vänner. Att frun jobbar är irrelevant.

        Den biten har jag förstått på omvägar s.a.s. men varför vill mannen stå för lyxen? Känner han att det är en win win då båda gynnas av ett snyggt yttre?

          Det är skämmigt att inte ha råd med en fixad och snygg fru helt enkelt.

            Om han står för hela kalaset men ändå går runt med Grinchen så ÄR det skämmigt. Speciellt om hon bara skiter i sitt yttre.

      För många av dessa män är det väldigt attraktivt försörja sin kvinna då det inom relationen blir lättare att jämställa utbytet som tjänster mot betalning. Framför allt sex.

        Där har du helt fel. Sex inom äktenskapet är inte villkorat i de kulturerna, det är en självklarhet.

          Jag ser inget fel i att ha den inställningen. Jag blir helt paff av de kvinnor som vill ha en monogram, stabil partner men som anser att sex inte är en självklarhet i en relation.
          Det finns såklart undantag: sjukdom, sorg, trauma, graviditet osv. Men allt för många (baserar detta på olika forum online där frågan diskuterats) anser att det inte är hennes ”roll” att ställa upp ibland även om hon inte känner för det. Man kan ha perioder där sex är ett no-no helt utan anledning men att bara låta tiden dra ut i flera månader eller år för att man inte känner för det betyder att man tar sin partner för given, inte respekterar honom och vägrar försöka uppfylla sin plikt som partner. Om min man nekar mina närmanden i fler veckor helt utan anledning då hade jag dött inombords. Men män ska ta det och sluta klaga för att kvinnan absolut inte ska känna sig pressad trots att hon pressar mannen till ett monogamt förhållande. Antingen släpper man honom lös eller så ställer man upp.

            Jag ser det inte som en självklarhet att min partner ligger med mig och ser det inte som en plikt eller något man måste ställa upp på, om det inte är ömsesidig lust vill jag inte ha det, tar hellre att han säger nej till närmanden i veckor än att han biter ihop och ställer upp. Sedan kan man ju hamna i ett förhållande där man helt enkelt inte är kompatibla pga för olika sexlust eller att attraktionen dör och därmed förhållandet men då går det ju att antingen kompromissa, hitta en lösning eller avsluta det. Det ska aldrig hamna i läget ”bit ihop och ställ upp annars tänker jag vara otrogen”.

              Hur länge kan du ta att han nekar dig helt utan anledning? 5 år? 10 år? Alla har en gräns så någon gång måste kvinnan antingen släppa ut honom som en rabiat hund eller ligga trots att hon inte känner lust.
              Lika bra att fatta det beslutet och leva efter den principen från dag 1 för att slippa frustration, otrohet och missförstånd.
              Tycker att otrohet är helt fel men en man som har en kvinna som vägrat sex väldigt länge (väldigt subjektivt) utan anledning kan jag ändå förstå. Hade en fling som efter ett tag förklarade att han har en sambo men att hon nekat honom sex i över 14 månader. Jag frågade varför han inte bara dumpade henne och hans svar: om hon får välja och vraka bland sina plikter så får jag göra detsamma. Hon vill köra min bil, leva med mig, låna/få pengar när hon behöver, tröstar av mig, sova tryggt med mig vid sin sida och alla andra fördelar en man erbjuder men vägrar mina närmanden. Då kan jag också ha en sambo med allt vad det innebär och ligga med andra kvinnor.
              Tyckte det lät rimligt.
              Hon hade kunnat göra slut men hon ville ha alla fördelar, då får hon ta att han utnyttjar henne tillbaka.

                Jag vet inte men utan anledning och utan kommunikation så finns det såklart en gräns, men då avslutar jag förhållandet om vi inte kan komma framåt. Jag skulle aldrig pressa min partner att ställa upp på sex han inte vill ha eller att han ska acceptera otrohet. Jag älskar honom och bryr mig om honom, att göra något sådant mot en annan är en rätt fruktansvärd sak att göra. För mig är din syn på förhållanden där pengar och sex är en del av transaktioner och plikter väldigt sorglig. Du verkar mer förespråka att man ska se på sin partner som ett objekt där för att tillfredsställa en än en faktisk person man bryr sig om.

                  Jag ställer upp för min årtner 75% av gångerna trots att jag arbetar och avlastar honom ekonomiskt. Vill jag inte ligga/ hjälpa honom komma så kan jag bo med en kompis. Sex är limmet som håller ihop relationen. Jag har aldrig känt mig utnyttjad eller förnedrad när jag ställt upp. Aldrig.
                  Tycker det är mer synd om era män som får dras med kvinnor som anser att mannens roll är att vänta på order och godkännande som en knähund. Tycker också synd om er kvinnor som inte har maskulina män som ger ultimatum. Ligg eller stick. Jag får vara sorglig men jag är iaf med en man som jag respekterar och beundrar.

                    Om din man var maskulin skulle du inte behöva arbeta och han skulle inte ens vilja att du arbetade.
                    Klart som fan man inte är sugen när man dels måste arbeta som en karl och sen även leka hemmafru och ta hela lasset med städ och matlagning och då har jag inte ens nämnt det emotionella arbetet kvinnor gör när de har barn.
                    Dubbel och trippelpass.
                    Låt kvinnan vara hemmafru och njuta av sin femininitet så ska du se vilket bra sexliv du får!

            Plikt?

            Man lyssnar på sin partner!!!

              Ja? Vem lyssnar på honom? Han säger ju att han vill ligga och du säger nej, varför ska du förbjuda honom sex? Låt honom ligga med någon annan om du inte vills ställa upp. Du vill ha kakan och äta den, funkar bara ett tag sen hinner verkligheten ikapp.

      Vad är det för bransch?

        Apotek

      Vi har en bekant, svensk man, som gör allt det där för sin fru och hon är afrikansk så visst finns det svenska män som gör det men de har olika förväntningar på olika kvinnor. Han den bekanta gjorde aldrig det för sina svenska flickvänner. Man får behandlingen man accepterar.

        Huvudet på spiken. Säg vad du vill om invandrarkvinnor men de skäms aldrig för sina åsikter och krav hur orimliga och omoderna de än är.

      Det är väl samma sort män som förväntar sig att kvinnan tar all fl ? Och samma sorts kvinnor som utan att blinka tar all fl.

        Ja! Jag är sån men fick inte ta alla mannens dagar av FK. Så ofeministiskt att staten ska bestämma över oss kvinnor i den frågan.

    Omföderskor, gick er andra förlossning snabbare än den första? Kom det igång snabbare?

      Ja

      Oh ja!
      Första barnet: Långdraget förlopp som var segstartat. Bebis föddes två dygn efter att vattnet gick.
      Andra barnet: Lite långsamt i början med oregelbundna värkar men när det väl startade på riktigt öppnade jag mig snabbt och bebis var ute 1,5 timme efter jag kom in till förlossningen.

      Ja och ja!

      Nej, min andra förlossning gick faktiskt långsammare än den första. Tog nästan dubbelt så lång tid, men den första var hyfsat snabb, så inte så lång tid ändå.

      Japp. Första tog flera dagar. Andra tog 2 timmar.

      Japp, skulle säga halva tiden ungefär. Hade en del omgångar med förvärkar med båda första och andra (regelbundna i flera timmar, men väldigt svaga och sen ebbade de ut helt).

      När det väl drog igång tror jag första gick på kanske… 8-9 timmar från första känning (varav 2,5 inne på förlossningsavdelningen) och nr 2 kanske 4,5 timme, varav en inne på förlossningen. Båda okomplicerade!

      Ja, första tog 8 timmar från första värk (2 timmar på sjukhuset, öppen 3 cm när jag kom in) , andra tog knappt 3 timmar (45 min på sjukhuset, öppen 4 cm när jag kom in).

      Ja allt gick mycket snabbare med tvåan.

      Ja och nej.
      Första barnet, BF-7, ungefär 6h från första värk tills barnet föddes.
      Andra barnet, BF+2, ungefär 4h från första värk tills barnet föddes.

      Den gick snabbare än första förlossningen dock var jag ingen typisk omföderska så jag upplevde att personalen inte gjorde många rätt alls. Är så fruktansvärt ledsen över hur förlossningen gick till och den känns fortfarande lite som ett trauma.

      Oja! Första 6h, andra just under 3h

      Nej tyvärr inte. Både första och andra förlossningen var långdragna med seg latensfas. Och tredje ännu mer seg så där blev det igångsättning till slut.

      Snabb första förlossning. Typ lika snabb andra. Men snabbast var trean! Hann med nöd och näppe in till sjukhus.

      Ja, första tog 48 h från första värk, andra tog 23 h från första värk.

      Nej. Första var jag inne på förlossningen i 45 min. Hade haft väktar i några timmar hemma. Andra höll på i 27 h.

      Ja första 36 h, andra 4h och tredje lite oklart, ren tur att babban inte födes på köksgolvet. Kom in för att det kändes konstigt, hade knappt hunnit lägga mig tvärs över britsen, förfärlig tortyr att föda halvliggande på rygg , så säger barnmorskan att det är dags att krysta. 10 min sen var hen ute. Maken seglade in när huvudet var ute och fick ta emot. Inte ens en bristning trots att det gick snabbt.

      Ja!!
      Första: kom in typ 06:00. Barnet ute 17.
      Andra: inskriven vid 9, barnet ute 13.

      Oh ja..!
      Första barnet: 2 timmar och 59 minuter från att jag fick medicin för igångsättning.
      Andra barnet: 2 timmar och 42 minuter från första känningen.
      Tredje barnet: 6 timmar och 5 minuter från att vattnet gick, men 3 timmar från etablerade värkar.
      Fjärde barnet: Igångsättning. Tog också bara några timmar från medicinen togs.

      Nej, eller första gick över tiden och blev igångsatt, dock snabb förlossning på 4 Tim. Andra kom på bf men förlossningen tog 8 Tim.

    Måste ta E körkort (tungt släp) för att fortsätta vara fastanställd på mitt jobb. Är just nu bara provanställd t om oktober. I onsdags gjorde jag teorin. Fick 42 rätt när man måste ha 44 rätt. Gjorde ett nytt teoriprov idag där jag fick 39 rätt. Jag är så besviken på mig själv. Känner mig så nedstämd. Har nytt prov bokat nästa vecka. Är hundra på att jag inte klara det heller. Jag pluggar verkligen så mycket och det har känt så bra, men bryter ihop när det står underkänt. Vet inte vad jag vill få ut av detta. Ville bara skriva av mig lite

      Går det att se vilka frågor eller områden du hade fel på så att du kan fokusera mer på det inför nästa prov? När man gjorde vanliga körkortsteorin har jag för mig att det var fem olika områden och man kunde se hur många rätt man hade inom varje (?) men kanske minns fel. Finns det någon på jobbet som du kan diskutera frågorna eller teorin med?

      Klart du kan klara det! Verkligen inte så att du hade två rätt, liksom. Upp med hakan, ta ett djupt andetag och ha en härlig fredagskväll. Sen kikar du på det imorgon igen.
      Det här fixar du! 👊💪🏻

      Tulpantjejen ge inte UPP! Antar att det är CE körkort du ska ta. Försök nöta dessa frågor, BK vägar beräkningarna etc. Det ska gå!

      Jag sitter i liknande sitts fast för C körkort, klarade teorin direkt men kuggade körprovet för några veckor sen så nu har jag en ny tid inbokad i september. Är nervös!

      Heja oss tunga förare!

    Jag har en stark känsla av att många som pratar om hur obrydda och ”fria” de känner sig i sin egen kropp på sociala medier (exempelvis kroppspositivister, men även andra) egentligen har fruktansvärt mycket ångest och kroppsnojor. Ungefär som par som måste berätta för alla hur lyckliga och ”goals” de är när deras relation i själva verket är helt vanlig eller till och med sämre än genomsnittet. Vad tror ni?

      Nu har inte jag ett some-konto jag är aktiv på, men jag har lidit av kroppsångest/-hat i hela mitt liv och det funkar för mig att ”ljuga” för mig själv om att jag trivs i min kropp. Jag liksom manipulerar mig själv att tro det. Jag bestämde mig helt sonika att sluta prata/tänka illa om min kropp. Skulle jag säga eller tänka något om den så skulle det vara neutralt eller positivt. Jag avbröt negativa tankar eller meningar. I början kändes det dumt men det hjälpte faktiskt. Tänker att det kan vara samma för många andra. En slags affirmation som påverkar en, precis som att negativa ord och tankar påverkar en så gör även positiva det åt andra hållet.

        Intressant perspektiv och skönt att det verkar funka för att minska kroppsångesten. Brukar du dela det på sociala medier? Isåfall varför?

          Nej jag delar inget alls på sociala medier. Har ett instagramkonto men bara ett enda inlägg på det 😆 men tänker att de som är aktiva med personliga inlägg kanske har något samma tänk, jag vet inte.

        Sorry, läste din första mening igen 🤪

          Lätt att läsa för fort ibland 😊

      Tror jag också.

      Jag håller med dig. Jag tänker rent spontant att om man inte brydde sig nämnvärt, varför skulle man då lägga så stort fokus på det? Känns lite som att driva ett miljöaktivismkonto samtidigt som man kastar syltburken i komposten. Det gäller inte bara kroppsaktivism utan det mesta ärligt talat.

      Jag tror att det kan finnas ångest och missnöje med kroppen osv i bakgrunden, men man vet att man egentligen har rätt att känna sig fin och bra. Lite fake it until you make it fast mer att man försöker välja den rätta vägen men fortfarande ibland kämpar mot negativa tankar.

      Håller med! Känns ibland som att vad de skriver mest är för att övertyga sig själva.

      Så jävla svenskt o jante detta. Man får aaaabsolut inte posta en bild på sig och sin partner, sig o sina barn, sig o sina gamla föräldrar etc och bedyra sig över kärleken för då tror gemene man att man ska skiljas, att man har en jävligt risig relation till sin 3-åring, eller att man egentligen vill att ens föräldrar skulle ramla o bryta benen. Man kan faan aldrig vara rätt.
      Bättre att lägga ut bilder på hur dåliga alla ens relationer är, hur mkt man egentligen avskyr sina vänner, att man faktiskt ångrar sina barn och sitt äktenskap så folk inte får för sig att man är lycklig.

    Hur mycket sparar ni i månaden? Vill helst höra från de som lever ensamma (utan barn) och har medelinkomst.

      Inget

        Just nu ingenting men är föräldraledig och studerande, plus rörlig ränta 😂🙈

          Då har du ju inte medelinkomst och lever ensam utan barn?

            Fascinerade att folk inte kan läsa en fråga ordentligt ändå.

      Allt mellan 0 och 10 000. Den här månaden blir det nog runt 4 000.

      4000 ibland mindre om jag har någon större utgift men då kan jag ta igen det följande månad.

      Försöker spara tunt 5000-7000 varje månad om det inte sker något väldigt speciellt

        Då kan tilläggas att jag är väldigt dålig på att unna mig etc. Eller gör inte så mycket på fritiden som kostar pengar och jag har ingen bil.
        Så jag betalar typ bara hyra och mat. Och jag äter mat på jobbet (jobbar på restaurang) Så jag handlar inte så mycket mat heller 😅

        Samma här.

      36 000 brutto, ca 27 000 ut. Sparar mellan 6-10 000 kronor beroende på andra utgifter.

      Sparar cirka 13-15000:-
      Lever med sambo och katt.

        Och då är du ju inte ensamstående som hon efterfrågade.

          Bitter för att du lever ensam på soc?

            Vad var bittert i det svaret?

      Mellan 10-15. Bor ensam, 4000 i hyra

      Lägger alltid undan 2000 kr vid löning, och inför nästa löning lägger jag över allt som blivit kvar till sparkontot. Är heltidsstudent med extrajobb vid sidan av, dock ingen större sysselsättningsgrad. Jobbade heltid en kort period innan jag studerade vidare, hade då låg lön och la undan 10 000 kr per månad.

      10-15 tusen i månaden (skulle kunna spara mer men har valt att amortera mycket istället). Har man och katter 🐈‍⬛

        Ensamstående?

          Ensamstående med man?

            Skulle kunna spara lika mycket utan min man så 🤷‍♀️

              Det var ett svar på frågan ensamstående?, inte att jag ifrågasatte ditt sparande haha

                Jag förstår det men oavsett om jag är med min man eller ensamstående kan jag spara lika mycket 🙂 Så skulle jag bo kvar där jag bor nu men ensamstående så kan jag fortfarande spara 10-15 tusen. Men det beror till stor del på att vi amorterar jäkligt mycket just nu vilket vi absolut inte behöver göra och skulle jag bo själv skulle jag minska på amorteringen.

                Så sammanfattning: som ensamstående i dagens situation skulle jag kunna spara 10-15 tusen i månaden.

        Två vuxna och två barn, hus för 2,5 miljoner och just nu rörlig ränta, 😅
        Två bilar.
        Får ut mellan 25-27 varje månad båda två så ca 50 000 i inkomster alltså.
        Sen har vi väl utgifter på omkring 30-33, inklusive mat.

        Det ger 17-20 000 kvar varje månad och då kan vi spara 10 av de ☺️

          Sorry, missade att du ville ha svar från ensamstående

      Är 50, lever ensam har ett vuxet utfluget barn. Har ut 37.500 ( ett heltidsjobb och ett extrajobb) har låg hyra och har endast 6000kr i räkningar. Sparar 20 tusen i månaden om jag inte vill köpa något speciellt. Övriga 11.500 går till mat och nöjen.

      Alltså HUR kan ni spara 10k i månaden!? Är det bara rika människor som läser den här bloggen eller?

        Det kallas låga utgifter. Att inte ha massa streamingstjänster, abonnemang och prenumerationer tex.

          Skulle jag säga upp allt sånt skulle jag spara 500 kr.

            Då har du antagligen för hög hyra eller för låg inkomst?

              Men säg låga boendekostnader och hög inkomst då som anledning till att man kan spara? Håll inte på och jiddra om några himla prenumerationer.

                Känner några som konstant klagar på att de aldrig har pengar, därav förslaget att se över sina fasta utgifter.
                De ha 3-5 streamingtjänster, mobilabonnemang för 700-900 i månaden, tidningsprenumerationer, glossybox, gymkort för 400 i månaden. Det blir för dom 2-3 tusen i månaden som hade gjort stor skillnad att istället ha kvar på kontot i slutet av månaden.

                  Exakt, 2-3000. Inte 10.

                    Det var ett EXEMPEL på saker finns garanterat fler åtgärder för att kunna dra in på fler saker för att spara mer pengar om det är det man önskar. Samt att även ta ett extrajobb men det brukar inte mottas väl som förslag konstigt nog.

                      Sparar man 0 varje månad och inte sparat tidigare heller dvs ingen buffert så bör man ju verkligen dra in på varenda abonnemang man kan klara sig utan. Att automatiskt få 500 kronor extra i månaden som går direkt till sparande, eller upp emot 2-3 tusen, är ju en jättebra start som inte kräver någon ytterligare planering eller tänkande.

                    Nej, men om du annars kan spara 7 så kan du spara ytterligare 3, dvs. 10.

          Sanning med modifikation. Man kan öka sina inkomster hur mycket som helst men man kan bara minska sina utgifter så mycket. Det är inte som att man kan minska sina utgifter med 10 papp genom att säga upp streamingtjänster och börja göra storkok på kikärter?

            Nej men vill man spara så kan man göra lite på flera ställen i budgeten. Shoppa mindre, ät mindre ute, säg upp prenumerationer osv. Är ju inte några nyheter för en som vill spara mer men ofta kan man göra ganska mycket förutsatt att man inte redan lever på minimum.

              Fast att det skulle komma upp i 10 000 är bara löjligt

                Jag sparar runt tio varje månad så helt löjligt är det inte.

          Kan bara instämma! Låg boendekostnad är också bra om man kan få till.

        Låg hyra gissar jag. Min hyra är hög tyvärr vilket gör det svårt att spara mer.

        Anser mig inte vara rik men jag får ut 31 000 kr efter skatt och sparar ca15 tusen i månaden. Delar de flesta utgifterna med min man. Jag har utgifter på ca 15 tusen i månaden (hälften av våra gemensamma utgifter + egna utgifter + nöjen mm.) och min man ungefär lika mycket. Bor i hus på landet (köpte för 1 miljon men har lån på 700 000 kr), vi har två bilar som vi äger. Våra gemensamma kostnader är på totalt ca 12-13 tusen (mat, amortering, ränta, el, försäkring, vatten och sophämtning). Handlar nog om att vi är två och inte har så dyra gemensamma utgifter.

        Inga barn, ingen bil, planerar och storhandlar efter veckans rabatter, har inga dyra hobbys, bor hyfsat billigt, inga djur.

        Men tänk en medelinkomst, kanske får ut ca 20.000. Inte alls omöjligt att spara hälften då. Stora kostnader är väl framför allt lån, bil och bostad, håller man dem nere /inte har dem alls och pressar lite i alla övriga kategorier kommer man ner i kostnad. Är ju bara att räkna på det.

        Sen är det ju oklart vad man menar med sparande och folk svarar nog inte på samma fråga alla gånger. Är sparande sådant som används till större utgifter senare såsom bil eller resa eller är det enbart långtidssparande?

          Fast 20 tusen är väl knappast medelinkomst i dagens samhälle, då räknas man väl som låginkomsttagare.

            Nä, fel.

            En låginkomsttagare får ut ca 10 000 efter skatt, så att få ut 20 000 är verkligen ingen låginkomst.

        Har 44 k utbetalt, min man har ca 60 k utbetalt. Vi har bostadskostnader på ca 60 k/mån, bil och ett barn. Sparar ca 10 k/mån. Kunde och borde absolut spara mer men när räntan går ner igen åker mer pengar in på sparkontot. Vi har dock redan en del uppsparat och känner inte så stor press, vi vill behålla vår standard nu när räntan är hög

        Jag och sambon kan spara nästan 12k trots att han är föräldraledig just nu.

        Allt handlar om prioriteringar, utgifter och att man har koll på sin ekonomi. Hjälper också en hel del om man inte går ut på krogen eller dricker värst mycket alkohol eller snusar/röker. Eller som i vårt fall också, det fakto att vi äger inte ens en bil. Där har vi per automatik sparat in massor med pengar.

      15000 för att jag sparar till något stort.

      Sparar mellan 5-10.000kr per månad. 3.000kr dras automatiskt till fonder varje månad, sen spar jag det som finns kvar på kontot när lönen kommer, brukar då bli mellan 4-7.000 ytterligare.

      Tjänar 39 000 kr, bor själv, inga barn och sparar 8 000 kr varje månad. Bor i bostadsrätt med lån, amorterar inget.

      Jag sparade ca 100-150tusen på ett år på den tiden. Men då bodde jag bara i lägenhet med ca 7000:- i hyra.

      Innan barn ca 9000 i månaden. Lön runt 36 då tror jag.

      Har ca 35 efter skatt och sparar mellan 10-15 k varje månad. Sambo, inga barn. Vet inte om det räknas som ensam men vi har inga barn iaf

        ”Vet inte om det räknas som ensam”

        Frågan var till de som är ensamma, dvs ingen sambo och inga barn. Står klart och tydligt o TS fråga.

        Hur svårt var det att förstå en sån enkel fråga?!

      Har en stående överföring på 5000kr till mitt ISK som är min buffert, och 800kr i pensionsspar. Hade gärna sparat mer eftersom jag är ung, barnfri och tjänar bra. Ska bli sambo snart så då kan jag spara mer, hoppas kunna dubbla till 10 000kr i månaden till sparkontot. Pensionssparandet är jag nöjd med hittills, kanske ökar till 1000kr när jag blir 30 🙂

      4-5000 kanske. Min lön varierar lite beroende på hur jag jobbat, bonus och så vidare så ibland blir det mer.

      38k brutto. Sparar ca 15k/mån. Ibland mer.

      Tjänar 33k och sparar någonstans mellan 25k och 140k i månaden! En vanlig ensamstående medelinkomsttagare bara! 😊

        Tror faktiskt att mycket hänger på var/hur man bor. Bor man i en storstad så är det klart att boendekostnaden ofta är hög och då har man mindre medel att spara. Bor man exempelvis i norrlands inland är boendekostnaden mycket lägre. Har man då samma inkomst är det klart att man kan spara mer om man bor i norrlands inland.

          Du vet väl att ofta är löner lägre i Norrland, högre skatt, mer pengar går till drivmedel pga långa avstånd. Så även om boende är billigare är inte allt annat det.

        Är väldigt nyfiken hur det står till med matematikkunskaperna om du tjänar 33k per månad men ändå lyckas spara mellan 25k till 140k i månaden?

        Eller är det i kronor du syftar på? Mellan 25kr till 140kr?

          Är nyfiken på om du hört talas om ett skämt?

      Sparar inte denna månaden. SEMESTER! Annars mellan 10.000-15.000 kr. Inga barn och lön på 43.000

      Mellan 2-10 tusen i månaden, beror lite på om något speciellt händer i månaden. Ex födelsedagar, jul, semester osv

      Sparar 1000 kr, har över medelinkomst men har ändå inte råd att spara mer då min lägenhet (bostadsrätt med obunden ränta) äter upp nästan halva min disponibla inkomst, och jag vill inte leva ett tråkigt liv. Har dock en okej buffert, en del sparpengar på Avanza samt amorterar kanske 4500 kr, om det räknas.

      När jag fick ut mellan 20 och 25k efter skatt: 5-10k
      (utgifter: 8k hyra + räkningar, 1k välgörenhet, 3k mat, 1k shopping, resten till resor)

      Kombinerar csn och jobb till att få ut ca 18 000 per månad, på en bra månad sparar jag 10 000. Har autospar (fonder) på 5 000 och det som är kvar på kontot i slutet av månaden kan jag sätta in på valfritt. Har alltid problem innan sommaren att spara dock så det har inte blivit så mycket på sistone…

      Jag lever ensam och har en hyfsad inkomst samt en ganska stor buffert som sparande där jag tidigare satte in 500 kr i månaden. Kommer inte ihåg varför jag slutade men det växer ändå då det är en stor del aktier och fonder (typ, kan inte detta utan banken ordnade med det.) Nu har jag inte velat sätta in mer pengar där även om jag kan då börsen bättre svajig sedan pandemin och kriget.

      Får ut 23000 per månad. Sparar 0-3000 per månad numera, tyvärr går en stor del till boende (rörlig ränta, höjd månadskostnad osv). Tycker jag lever ganska snålt nu sedan ett tag just för att ens kunna spara något men är 30+ och vill ändå kunna äta ute ibland och handla något kul om man vill det. Har iallafall lite sparpengar då jag varit hyfsat sparsam innan. Men tänker verkligen till numera innan jag köper något.

    SVAMPLETAR-KOMPIS I VÄSTERORT STOCKHOLM SÖKES 🍄

    Söker efter någon härlig människa som liksom jag kanske saknar någon att leta svamp med! Lyckas tjata med någon kompis nån timme då och då men jag vill ut meeer 🙂 blir vi fler är det ju bara kul!

    Är strax över 30 år och bor i Västerort. Du behöver såklart inte bo just här, men underlättar lite. Själv saknar jag körkort så vore ju toppen om du har det så man enkelt kan ta sig lite längre ut. (Pitchar självklart in för bensin osv!) 💃

    Vet inte hur vi kommer i kontakt, kan ni lämna Instagram eller e-mail kanske? Första gången jag skriver här, värt ett försök i desperata svamptider tänkte jag 😀

      Åhh det låter underbart att plocka svamp! Samtidigt lite läskigt att ge sig ut i skogen med en främling 😬

        Ja jo…. Så långt har jag inte tänkt! 😅 brukar tänka så men nu tog saknaden efter skogen över 😅 Men självklart att man ses innan och känner av läget! 🙂

    Efterlyser tips på bra restauranger i Kalmar! 🥰

      Postgatan, Kött och Bar, Kallskänken är några jag gillar i Kalmar!

      Åt en trevlig lunch på Zegel i hamnen, god mar och fib miljö, särskilt innergården. Gröna stugan är bra föe middag.

      Beror ju på vad du vill äta så klart, men Gröna Stugan och Källaren Kronan är klassiker. Lammet och Grisen också, om ni pallar köra över bron till Öland.

      Slipkajen på Varvsholmen alla gånger! Annars är Postgatan bra, Kallskänken har goda pizzor, Ernesto om man gillar italienskt.

      Kött & Bar.
      Magisk mat där.

    Någon som vet något om cassklatzkows kille?

      Så nyfiken! Såg nåt i tidigare ÖS om att han sitter inne?

        Jävla dåligt omdöme om man blir ihop med nån som sitter inne?!

          Dåligt omdöme om man begår brott.

            Jo såklart, men välj hellre en annan kille än en som är kriminell.

              Känner en bekant som är tillsammans med en aktiv profil i HA. De ska nu dessutom ha barn….

              Så stolpskott finns det gått om 🙂

      Vill med veta!!! Varför känns det som att hon aldrig umgås med honom?!

      3 barnsfar från söderort i Sthlm, blir släppt nu till hösten.

        😬😬😬

        Vad tråkigt och hon som gått så mycket i terapi oxå. Träffar en kriminell med 3 barn. Därför det blev abort antagligen då

        Vet du namn?

          Yes, men pga han har barn i skolåldern och förskola så känns det lite fel kanske för deras skull att outa. Men, det är ett grovt brott och dom blev tillsammans när han redan satt vilket är helt galet.

            Hur vet du det här?

    Det finns en äldre man i mitt område som jag har pratat med typ 2-3 gånger. Han är 90+ och går små promenader i området för att citat ”hitta någon trevlig att prata med”.

    Är det skitkonstigt av mig att skicka ett vykort till honom och bjuda in honom på fika? Mitt hjärta blöder ju när han berättat att han ibland försöker prata med småbarn bara för att prata med någon.

      Do it! El ta med fika ut

      Han kommer bli SÅ glad! Bjud in! ❤️

      Absolut inte konstigt, gör det!

      ❤️❤️❤️. Så fint!

      Inget konstigt alls, men hade nog tagit det med honom face to face och frågat om han ville komma in på en fika istället för att skicka ett vykort.

      Men på riktigt, vilken underbar tanke ❤ Vi behöver fler sådana människor.

      Inte ett dugg konstigt! Så fin tanke och tror definitivt det kommer bli trevligt, tänk vad mycket man har att berätta om efter ha levt så länge.

      Så fint!!! Men, han kanske inte förstår vem kortet kommer ifrån, när ni ska ses osv. Fråga honom om ni ska gå på ett fik i närheten eller säg att du tar m kaffe å bullar till en specifik bänk någon dag. Ni får säkert ett mycket givande samtal båda två. 🤗

      Gör det! Hade en sån gubbe i huset bredvid mig där jag bodde förut. Han va änkeman sen många år och hade bara ett barn som bosatt aig långt bort. Vi fann varandra då vi både va rökare och såg varandra många gånger på trottoaren. Utvecklade en fin vänskap som varade i 5 år innan han gick bort vid 91 års ålder.. Han bjöd pp fika! Jag lagade middagar. Han va även kattvakt vid ett par resor. Han hade levt ett otroligt intressant liv. Va intelligent och en sång-och dansman. Jag tänker ofta på roligheter och kloka saker han sagt.
      Han berikade mitt liv oerhört.

        Blev så glad av din kommentar 🤗💖

        Typ det finaste jag läst!

      Jag tror han kan bli lite förvirrad eller kanske inte ta det på allvar om förslaget kommer på ett vykort i brevlådan. Säg det till honom nästa gång du ser honom istället ☺️

      Såklart du ska börja umgås med denna äldre man! Han kommer att tycka det är så trevligt och du kommer att få ett fint inslag i ditt liv. När jag jobbade med äldre såg jag så mycket ensamhet, en vän som du hade gjort deras sista tid mycket mycket ljusare och lättare.

      När jag får lite mer fritid vill jag jobba ideellt med att fika med ensamma äldre personer. Bjud honom på fika! Så fint 😍

      Bjud in honom, så fint av dig!
      Det enda jag saknar frön hemtjänsten är atg gå prata med de gamla och känna att ens sällskap är uppskattat ♥️ tex så sa en gubbe man städade åt ”du behöver inte städa så noga!” För han ville man skulle hinna sitta länge o prata 🥹

      Nä tänk så glad han kommer bli. Och du kommer säkert få höra en massa kul som han sitter inne på.
      Har alltid själv tänkt att om mer tid fanns så skulle jag vilja volontärarbeta med att umgås med äldre personer som känner sig ensamma. Man vill ju inte att dom ska sitta ensamma hemma och vara ledsna. 🙁

    Vilken egenskap tycker ni minst om hos andra människor? En egenskap som skulle vara en dealbreaker i t.ex vänskapsförhållande. Jag tycker missunnsamhet.

      Jag håller med om missunsammhet, även snålhet är riktigt oskönt.

      Vet inte vad egenskapen kallas riktigt men orkar inte med folk som ska ha drama runt sig hela tiden.

        Dramaqueen.
        Värst är nog sådana som inte lyssnar utan bara talar om sig själv.

      Oärlighet
      dominans
      snålhet
      finns tyvärr fler. 😕

        +1 på dominans! Jättejobbigt.

      Folk som gnäller och tror hela världen kretsar kring dem.

      Mammapoliser. Skulle aldrig acceptera dömande och mästrande kommentarer om mitt föräldraskap.

      Jag har svårt för översittare.

      När man ska berätta för någon om något som man kanske tillexempel tycker är jobbigt, ledsamt eller tillochmed något man är glad över, och så blandar personen in sig själv och börjar jämföra sina egna upplevelser med det. Och att det blir typ en tävling om vem som har det sämst/bäst. Hade tillexempel en vän som föreslog att vi skulle ut och resa och jag förklarade att jag inte riktigt hade råd, och istället för att respektera det så började hon jämföra med sig själv och ba ”Men hur tror du jag har det? Jag har tillexempel bil, osv det har inte du)

      Personer som refererar till sig själva i allt man pratar om. Så självupptagna personer helt enkelt. Håller med om missunnsamhet, om någon inte kan hantera att man lyckas i något eller ska göra något roligt och personen inte kan stå ut med det.

      Sådana som alltid ska komma med en värre historia, egocentriska, och inte kan kompromissa om något utan allt ska ske på deras villkor annars blir de skitsura

      Att de är tråkiga och opersonliga och elaka. 🙂
      Alla de egenskaperna.

        +1 angående opersonliga! Big no med en person som ska vara superprivata och ja…opersonliga.

          Om någon vill vara väldigt privat och opersonlig så säger det nog något om hur hen ser på dig som vän. Alltså, jag menar inte något elakt om just dig men att inte öppna sig om personliga saker gör man väl inte med någon man ser som en bra och nära vän.

      Folk som är dåliga på att höra av sig. Förstår att folk kan ha mycket i livet, men att svara på ett sms tar inte så lång tid så då känner jag att de faktiskt inte kan vilja vara vän med mig så mycket nå mer om de inte ens kan ta 5 min att svara. Nu pratar vi alltså att det kan ta veckor utan svar men också folk som inte hör av sig först utan när man själv är den som alltid hör av sig. Haha skriver detta och inser att det är nog tre vänner om faktiskt inte vill vara vän med mig nå mer.

      Pick me’s eller vad det heter. Som Julia Spindel haha

      Narcissister

        Och mördare

      Folk som sprider saker som folk sagt i förtroende/privata saker. Har en kompis som säger allt o ingenting om folk som bara hon känner, bara för att för att. En gång spelade hon upp en ljudinspelning (!) av sin kompis, där hon sa privata saker. Är inte intresserad alls av nåt sådant. Har helt slutat berätta saker som hänt i mitt liv pga det, har inget förtroende för henne längre.

        Instämmer på den. Jag har/hade en sån kompis. Jag berättade en väldigt privat och känslig sak för henne och några veckor senare sa en annan kompis att hon hade hört av en annan kompis att den kompisen (som jag berättade om den känsliga saken) hade pratat om det med henne. Efter det så slutade jag prata om privata saker med henne..

          Haha är det dessa ”vänner” som sen strax ovanför klagar på att andra är opersonliga sen kanske?😅😅

      Folk som är ”hippa” och fina i kanten

      Jag har en vän som ljuger hela tiden. Oftast har hon ”glömt” var/när/hur något gjordes, köptes eller så. För att hon gillar exklusivitet och att ha sånt som ingen annan har. Jag kan fråga henne en timme efter att hon snapat nåt nytt dyrt inköp typ ”Åh vad fin, vart hittade du den prylen?” Hon svarar alltid ”vet inte, kmr inte ihåg”. SÅ märkligt beteende verkligen

      När allt ska vara på deras villkor och exakt som de vill ha det, de kan liksom inte kompromissa 🤷🏽‍♀️ blir inte hållbart i längden.

      Missunnsamhet
      snål
      ohygienisk
      oempatisk
      orättvis
      avundsjuk.
      Helt olika synsätt på uppfostran
      Lat
      Egoistisk
      FÖR nära relation med ett ex eller sin mamma
      Skrikig
      Aggressiv
      Dömande
      Oj oj det finns SÅ mkt.

    Det pratas om att dominanta manliga chefer har dominanta fruar. Jag tror det ligger en hel del i det. Vad tror du ?

      Ja de behöver ju få ut sitt maktmissbruk någonstans så de tar väl ut de på
      Jobbet 😝

        Jo men arbetsplatsen är ju viktig. Sådana chefer är ju inte populära. Varför vill dom ha en dominant fru?

          Dynamiken, två mer dominanta människor bjuder varandra på ”motstånd”, det blir oftare diskussioner och förhållandet blir mer levande än om en är dominant och den andra bara låter den bestämma.

        Eller så kan det vara skönt att få en paus från allt beslutsfattande på jobbet när man kommer hem.

          För att frun bestämmer 😂😝

      Jag kan, iallafall av egen erfarenhet, skriva under på det 😄

    Ni som är över 30 och barnlösa – hur ser era liv ut?

    Jag är 33 år och det känns som jag befinner mig i någon slags limbo. Allt det där som jag som 20-åring ville göra har jag gjort och nu känner jag mig helt tom. Har liksom checkat av allt jag tyckt varit viktigt i livet och lyckats bygga det liv jag velat ha med partner, vänner, familj, utbildning, ”vuxenjobb” och en ”fin lägenhet”

    Men ändå känner jag mig tom. Det senaste halvåret har jag ifrågasatt alla beslut jag tagit i mitt liv men landat i att jag skulle gjort om allt igen ändå. Jag och min partner försöker skaffa barn men än så länge har det inte hänt något. Alla runt omkring mig har partner, barn, hus och husdjur. Det känns som att jag är fast mellan två världar. Jag kan romantisera mitt 20-åriga festande jag och det livet men har tröttnat och skulle inte vilja leva så idag. Samtidigt känns ”det riktiga vuxenlivet” så tråkigt. Det går knappt att boka in något kul med vänner för alla är så upptagna med sitt och när vi väl ses tråkar alla samtal om barn och pelargoner ut mig totalt.

    Vet inte alls vad jag vill säga med det här. Det är som att allt och alla är tråkiga. Att allt är upptäckt och klart. Vad gör man nu? Fattar att jag borde skaffa mig en hobby men vet inte vad. Hur gör ni andra för att orka med vardagen?

      Känner exakt samma, fast +30 och singel. Könner mig ofta ganska tom och även om jag har roliga grejer planerade känner jag typ att det känns tomt ”långsiktigt”. Kan förstå att man skaffar barn, eller husdjur, i det här läget då det skänker mening, kärlek och det är någon som behöver en.

        Ja, verkligen, samtidigt som det känns så trist att vara så bunden av normer och biologi. Hur är det för dig, är du nöjd med singellivet eller förstärker det känslan?

          Vi står inte över biologin

            Nej, absolut inte, menar bara att det är trist att inse att man förhåller sig till den oavsett vad man vill eller inte

      Vad hade du velat prata om, istället för pelargoner? Vill du skratta mer, eller snarare diskutera mer?

      Och en helt annan fråga – finns det något som känns viktigt för dig som du skulle kunna engagera dig i ideellt? Jag tror ofta känslor av tomhet kan komma av att vi ett individualistiskt samhälle.

        Vilka bra frågor, tack! Jag skulle säga både och. Jag har nära till skratt samtidigt som jag uppskattar intellektuella samtal. Är väl en person som pendlar mellan yta och djup.

        Intressant, jag har faktiskt funderat på ideellt arbete det senaste. Antingen om man kunde hjälpa till med hemlösa eller andra utsatta personer eller typ katthem (men är allergisk så kanske är dumt, men hur kan man inte älska katter??). Jag har ett jobb som jag upplever som betydelsefullt men jag skulle nog kunna göra mer för att fylla det där hålet. Samtidigt är jag så trött jämt, sover nog mer än genomsnittet och orkar liksom inte göra någonting utöver jobb om vardagarna, så har liksom blivit som att jag ”hushåller” med min energi.

        Får jag fråga hur ditt liv ser ut och vad du gör för att det ska kännas meningsfullt?

          Jag tycker också om att diskutera och kan tipsa om att gå med i en bokcirkel, finns på ”hitta en bokcirkel” på Facebook. Då får man träffa folk men får direkt prata om intressanta saker, skippar pelargonerna 🙂

          Ang ideellt arbete så är det verkligen något som känns givande för mig. Har valt en lite mindre organisation.

          Kanske det blir lite av en ond cirkel att du hushåller med energin? Att det blir att du inte gör något som känns roligt, och då också får mindre energi? Kanske är du lite deppig? Funderar på att gå ner i tid? 🙂

          Kan det vara så att du är lite deprimerad?
          Till skillnad från vad många tror så behöver man inte vara ledsen när man är deprimerad. Det är väldigt vanligt att man blir trött, känner tomhet och blir likgiltig för allt där ingenting är roligt längre.

      Snart 35 och livet är fan toppen. Lever med min man, driver mitt drömföretag och…ja, lever livet. Har massa framtidshopp och tusen grejer jag vill göra i framtiden. Både i närtid och på lång sikt. (Självklar mår jag dåligt ibland och tycker att livet känns som en enda lång tisdag i februari. Det gör ju alla. Är ingen supermänniska alls.)

      Fråga gärna om det är nåt du undrar, eller om jag inte svarade på frågan ordentligt.

        Gud vad härligt, önskar att jag kunde känna så! Har du alltid haft det drivet, liksom vetat vad du velat göra och gjort det? Har du några hobbys vid sidan av? Ibland kan jag tänka att jag har ett driv och ett jävla anamma när det kommer till prestation men så fort det gäller mig själv eller mitt egna välmående tappar jag drivet. Det är dom att det bygger på andra människor och deras förväntningar på mig liksom

          Nej, det har jag verkligen inte haft. Det har kommit på se are år. Tidigare var jag väldigt fast i min roll som ”duktig flicka” och gjorde endast saker som jag trodde förväntades av mig. Hade varit andra till lags så länge att jag inte visste vad jag egentligen ville eller tyckte om. Det har verkligen varit en resa. Jag vill inte säga att jag har hittat mig själv, för det låter så himla flummigt, men jag har typ lärt mig att vad andra tycker är lite skitsamma. Jag är värd att må bra. Jag är värd att ha roligt. Precis som du 🙂

            Det där låter som mig 😅 Tror att det är det där jag behöver hitta, är trygg i mig själv och har liksom en god självinsikt, men ingen jävla aning om vad jag tycker är kul. Haha, fan vad tragiskt egentligen. Men tack för dina fina kommentarer, tänker att det är dags att ta mig ut på den där resan!

        Svarar mig själv.
        Klart du ska testa någon ny hobby! Jag är en riktig ”hobby-hoppare” och har provat massor med grejer. Konståkning för vuxna nybörjare, kvällskurs i arabiska, thaiboxning, träna med PToch akvarellkurs, bland annat. Just nu drömmer jag om att prova på drejning och keramik, samt funderar på att köpa hem lite modellera för att göra roliga grejer. Funderar även på läsa matte C på Komvux, eftersom jag inte gjorde det på gymnasiet. Har även planer på att vandra vissa leder och bli bättre på att laga mat på spritkök.

        Bara kör. Gå in på typ Folkhögskolan och bläddra igenom deras utbud. Ansök allt som verkar det minsta intressant!

        Åh vad är ditt drömföretag?

      Det kunde ha varit jag som skrev det där. Jag känner exakt likadant. Jag känner också att jag inte riktigt har någon att prata med som förstår. 🙁 Jag vet inte vad man ska göra? Har mitt jobb som jag älskar, min man, mina vänner och en hobby som tar en del tid, men jag känner ändå inte att det räcker eller att jag har svaret.

        Vad tråkigt att höra men också fint att det finns fler som känner samma. Vad är det för hobby du har?

      Känner också samma, det där att vara i ett konstigt limbo mellan ung vuxen och vuxen-vuxen där man inte riktigt känner sig hemma någonstans! Så kul hur jag som tonåring/ i tidiga tjugoårsåldern var stenhårt övertygad att man skulle känna sig så trygg och ha total koll på sitt liv kring 30, hahaha!

        Du satte ord på det bättre än jag! Är verkligen den där konstiga åldern mellan ung vuxen och vuxen-vuxen jag har svårt att hantera. Haha jaaa, vid 30 tänkte msn ju att man ju gammal och hade koll på läget 😅

        Det är nog mer en känsla, för man är vuxenvuxen när man är 30. Ung vuxen är ju typ 21, så ni/vi har varit vuxna i många år.

        Jag tror att många i vår generation har en bild av vad vuxenlivet innebär, som grundar sig i hur vuxna var när vi var barn. Då hade ”alla” vuxna hus, partner, fast jobb och bil när de var typ 26. Idag ser världen annorlunda ut och vi kan inte längre uppfylla de krav som vi ställt på oss själva och vi når inte upp till den påhittade vuxennivån.

        Om man betalar sina räkningar och klarar sig själv så är man vuxen.

          Nej man är inte vuxenvuxen vid 30 år. Men det förstår man inte då.

            ??

            Men herregud det är klart man är? Väldigt vuxen…

              Absolut inte. Merparten 30-åringar tror dock att leran har torkat.

                Jag är 32 och kan intyga att trots att jag har man, barn och bra jobb, stabil inkomst, gott leverne, fin lägenhet (vi sparar till husköp) osv så känns det som att jag fortfarande inte fattar någonting av vuxenlivet.

                  Men så känner ju alla 🤦‍♀️ betyder inte att du inte är vuxen för det.

          Jag tror du har nåt där. Tänker att vi millennials vuxit upp i en ganska märklig tid på många sätt och att det påverkar både hur vi relaterar till tidigare generationer och de förväntningar vi har på oss själva. OBS, så tänker väl alla generationer men kanske lite mer pga hur samhället förändrats under vår levnadstid?

          Ung vuxen brukar dock oftast definieras som perioden mellan sena tonår och upp till typ 29 år, så var mer så jag menade 🙂

          Håller helt med dig om att vi nog påverkas väldigt mycket av den inpräntade bilden av vuxenhet!

      Träffade min partner som 32-åring. Upplevde samma känsla som singel inann dess. Man va klar med festande och liknande och alla runtomkring hade skaffat hus och barn typ.
      Kändes tomt och meningslöst. Jag skaffade katt. Hjälpte! Va mysigt (dock va jag ju ensam och det är ju inte du).
      Men nu när vi har barn (2,5 åring) så har jag inte alls de här tankarna. Vet att det låter cheesy kanske men har ju fått en annan mening med livet. Och dagarna fylls och går snabbt. Mitt sociala liv är nog faktiskt större nu men det är ju inte så många sena middagar. Men umgås mkt med andra barnfamiljer och med våra familjer etc.
      Tycker att det riktiga vuxenlivet är härligt när man har adderat saker och inte bara slutat upp med en massa saker man gjorde som ungdom/ung vuxen.

        Ja, tror verkligen att det är som du säger, och det är en av alla anledningar till att jag vill ha barn. Dina sista rader är väldigt bra, det är nog precis det där, att inte bara ta bort utan också addera saker i det nya vuxenlivet. Det är nog det jag har missat och inte riktigt hittat – oavsett framtida barn eller ej.

      Jag är 38 år och ofrivilligt barnlös MEN på ett sätt också barnfri. Väljer att leva livet som barnfri och inte deppigt barnlös, om du förstår vad jag menar! Jag arbetar som ssk och således hjälper jag människor varje dag = känns meningsfullt. Har en sambo som gör mitt liv kul. Har vänner som dessvärre är upptagna med småbarn och allt som kommer därtill. Har verkligen gått på djupet med: vad vill jag med mitt liv? Der blir inga barn så jag kommer ha tid till massa annat, vad vill jag göra med den tiden? Har lärt känna nya människor som också lever utan barn (det är skönt att ha vänner som lever i samma värld som en själv) och försöker se livet ur ett annat perspektiv. Tänker att livet är en gåva och vad mkt fantastiskt vi kan göra med vår tid! O det har blivit lättare för mig när jag förstod att man inte måste leva enligt normen som innebär volvo villa vovve och barn. Man är fri att göra det man mår bra av (för vissa är der ovanstående, men inte för alla).

        Vad fint det låter, hoppas jag kommer känna samma sak känslomässigt, oavsett barn eller ej

      Skaffa barn? Barn ger livet mening och innehåll. De är små en kort tid men sedan växer de upp och man får följa deras livsresa. Hade också utbildning, jobb, gjort alla spännande resor osv när jag kände samma meningslöshet. Jag skaffade barn och nu har mitt liv fått en helt ny mening.

        Om man inte kan det då?

        För mig har det också verkligen gett en helt ny mening och berikat mitt liv något enormt. Hade ett jättekul liv som yngre men sen kom det en punkt när det kändes tomt att fortsätta på samma sätt. Hade jag inte kunnat få några barn hade jag behövt tänka om helt och förhoppningsvis hittat något annat. Men just det att tiden med barnen är så intensiv, så föränderlig, att man liksom får se en individ blir till och lite återuppleva sin egna barndom igen och hela tiden veta att det är begränsat – de är bara x antal år just nu, en dag kommer de stå på egna ben, det gör liksom att man tar tillvara på varje dag och man lär känna sig själv när man behöver ansvara för andra. Det är en fin upplevelse jag inte skulle velat vara utan.

        Jo, det här är ju en av anledningarna till att vi försöker skaffa barn, men har ingen aning om jag ens kan få barn. Med andra ord är det kanske mest existensiella funderingar osv, utifall det inte blir som kav hoppas, eller hur jag ska hantera den här mellanperioden

        Finns ju massa annat också som ger livet mening. Stor börda för barn att va nåns mening? 😄

      Känner verkligen igen mig i de känslorna när jag var yngre. 20-åren är ju så intensiva och det är så mycket fokus på en själv och att bygga upp sitt liv, man ska flytta hemifrån, välja utbildning, klara den, skaffa jobb, köpa bostad, gärna ha en partner osv. Och hela tiden vet man liksom inte vart man hamnar, livet är som ett oskrivet blad och man måste välja en massa vilket kan vara jobbigt men också spännande.

      Sen när man är på plats så att säga så är man förvisso förhoppningsvis nöjd men det är ju lite ”det var såhär det blev, ok”. Man kan såklart hitta saker att underhålla sig med men när det är bara för ens eget nöje blir det på något sätt extra jobbigt om man inte får den där tillfredsställelsen, man åker på den där resan och det är bra men sen känns allt ändå så utstakat, livet kommer fortsätta som det gör. Låter säkert lite svamlande men tänker att det ändå är en bra känsla för den här åldern, att det är lite tidigt att bara slå sig ner och njuta av en kopp kaffe på balkongen (obs självklart en del av livet också!) såsom man kanske gör senare och bara är tacksam över att vara vid liv.

        +1 på det sista. Är 35 och gamla bekanta börjar dö 🥺

          Va? Är de mkt äldre än dig eller vad händer??

        Tack, så himla bra beskrivet, det är precis sådär jag känner. Typ som ett litet antiklimax men tror att det är mycket mer logiskt (och konstruktivt!) att tänka på det som du gör eller beskriver i dina sista rader

      30+ dock med barn. Men alltså jag känner likadant, vuxenlivet tråkar ut mig och livet man hade när man var 20 lockar inte heller. Tycker inte att det är kul att prata om barn eller trädgård och det känns som att alla andra är mer vuxna än mig.

        Vad skönt (på ett sätt!) att höra att det inte ”går över” med barn, kanske också är något annat!

          Jag tror att det för min del handlar om att jag är en spretig människa som vill ha allt. En dag vill jag bo på en sandstrand, andra dagen vara civilingenjör och den tredje dagen vara bonde 😅

      Jag har massor av vänner som är över 30 som inte alls gillar att prata om barn och pelargoner. Vad intresserar dig? Jag blev av med min fomo som var väldigt stark innan av att ta mer initiativ allmänt i livet, bland annat drog jag igång en grupp för folk med ett intresse för en specifik musikgenre och vi har haft skitkul ihop! Det går absolut att ha kvar sina kompisar med barn men man behöver andra också.

        Tack, tror du är inne på något. Det är just det som gav tycker är svårt, vet liksom inte riktigt vad som intresserar mig. Eller på riktigt så har jag väldigt blandade (och ganska unga) intressen: tatueringar, öl, serier (allt från reality till pretentiösa serier), böcker (skönlitteratur såväl som facklitteratur), och bara random kultur och vetenskap – från filosofi och psykologi till kulturvetenskap och sociologi. Jobbar dock på universitet så tror egentligen jag behöver en hobby som är lite mer ”hands on” så huvudet får vila

          Korså det specifika intresset är ju egentligen sekundärt, fundera på vilken aktivitet som involverar det intresset som du skulle tycka var kul. Jag gillar böcker men skulle aldrig kunna starta en bokklubb, skulle aldrig läsa boken i tid och sen gå runt och ha stress över det och typ missa träffen. Gillar du öl kan du hitta några som vill testa olika ölställen i din stad, men du kanske inte gillar att vara bakis (jag blir det redan på typ 2 öl), då kanske du ska skapa en diskussionsgrupp? Det kan räcka att bara andra igång en gruppchatt med två andra! Som också är nördiga, så kan man skriva som fan om det ämnet men också annat. Även det har jag gjort med två personer jag sett i sociala medier som verkade sköna, den chatten går varm heeeeela dagarna ibland men vi har aldrig träffats ens. Möjligheterna är oändliga, man måste bara vänja sig av vid att se svårigheterna och även sänka tröskeln rejält, sen går det fint. Är du med i någon fb-grupp där någon brukar skriva intressanta inlägg t ex? Dm:a den och tala om det! Kanske kan leda vidare.

      Vilken intressant tråd! Har precis samma känsla som du, men lever ensam. Jag saknar dock mitt gamla liv med festande, resor, träffa nya människor, ovisshet och spänning inför framtiden. Men det känns som att jag är för gammal för det nu som 30+.. Nu får jag panik över tanken på att ha samma vardag i flera år. Avundsjuk på mina yngre släktingar som lever livet. Rädd för att aldrig börja gilla att prata om pelargoner och släktforskning och gå under av tristess och meningslöshet. Fy.

        Man är aldrig för gammal!

      Jag kan verkligen förstå att du känner så. Jag som har 2 barn och 2 hundar, lyckligt gift sen 13 år och 90% av alla våra vänner lever liknande liv skulle känna samma sak.
      Om jag var du skulle jag kanske pausa de vänner du har som har familjer ett tag (om möjligt). Umgås mer med likasinnade. Själv umgås jag inte med de vars liv skiljer sig från mitt för mycket eftersom det inte ger mig något alls.

      Är 37 med sambo. Vi försöker få barn men än har inget hänt på ca 7 månader. Tänker att det händer om/när det händer! Lever vårt härliga liv som DINKs (double income no kids 😉) så länge med allt vad det innebär. Tänker att barngrejen inte ska få stå i vägen för att vi ska kunna njuta av det vi har i nuet. Finns så mycket i livet att glädjas av och vara tacksam för. ❤️

      Jag tror du är så inne i normen att det är därför du känner sådär…försök landa in i vem DU är och vad DU vill. Kanske träna någon ny träningsform? Gå med i friendcation och åk med på en resa där. Gå med i olika poddars grupper på fb. Tex surret. Där frågar ofta många tjejer i din sits om dejter.

      Jag själv är 37 år och har sedan april gett mig 1 år off. Sålde min lgh och blev varslad I januari så nu gör jag bara sådant jag tycker är kul tex reser omkring I Italien 🇮🇹☀️🍝 Zannaw på instagram om du vill skriva mer där.

      Men jag tror vi behöver bryta oss loss från normerna på vårt egna vis för att bli glada lugna och lyckliga.
      Men för mig har det hjälpt att umgås med likasinnade för att inte bara möta par med barn och snacka om barnsaker.

      Lycka till!

      Nu kommer kanske det här svaret lite sent för någon att läsa.
      Men jag har varit där du var, och tro mig, jag var där i rätt många år innan jag tog mig ut.
      Det jag förändrade var att jag slutade jämföra mig med andra. Jag slutade helt med att titta på vad andra blev lyckliga av för att sedan kopiera det. För det som fungerade för andra fungerade inte alls för mig.
      Jag slutade att jaga dopaminkickar genom scroll på sociala medier, slutade följa alla jag inte kände, slutade sitta framför TV osv. Det här kommer att låta flummigt, men jag började ta många och långa duschar. För i duschen fanns ingen teknik som störde, inga andra intryck än vattendropparna mot kroppen, bara jag och mina tankar. Senare tillät jag mig att bli uttråkad och jag lärde mig att trivas i mitt egna sällskap.

      Där och då började jag att fundera en massa på alla förväntningar, både de jag hade på mig själv men också på de som andra hade på mig. Det jag kom fram till ganska snabbt var att strunta i de alla andra hade på mig och gå till botten med de jag hade på mig själv. Verkligen förstå var de kom från och varför jag hade dem. Det slutade i att 90% av de förväntningarna jag hade på mig själv egentligen kom från andra. Som sådant jag sett andra ha på sociala medier, de värderingar man växt upp med och fått från andra vuxna, till och med bilden av hur en familj bör se ut.
      När jag blev lyhörd för mina tankar, MIN vilja och det som gjorde mig glad så blev det där tomrummet också väldigt mycket mindre.
      I mitt fall resulterade den här resan i en skilsmässa, eftersom att jag inte ville nöja mig med något dysfunktionellt och halvdant. En befordran på jobbet, med mycket bättre jobb/privatlivs balans. Två nya hobbys, Motorcyklar och renovering/inredning.
      Och framförallt så kom jag fram till att det där med villa-volvo-vovve livet egentligen inte är något som JAG vill sträva efter.

      Nu när jag landat kommer jag fortfarande inte ifrån vardagen och ekorrhjulet. Men det är inte överväldigande av saker som ska pusslas ihop och den där uttråkade känslan är inte bedövande. Man måste liksom tillåta sig att vara ”intryckslös” också.
      Nu lever jag med en ny partner som gör mig väldigt lycklig och det livet vi lever tillåter oss att ta spontana vardagsavbrott med spa dagar, mc-turer, lyxiga restaurangbesök osv precis när vi vill. Vi växer tillsammans och får utrymme att kunna utvecklas till mer än ”bara” en förälder.

      50 + utan barn , lugnt och skönt Vi jobbar , vid semester tar dagen som den kommer , ute på stugan , reser. Bara oss själva att tänka på .Efter 25 år vet vi att vi valt rätt väg i livet . Men alla är vi olika,finns inget rätt eller fel val.

    Ni som dejtar:
    Brukar ni ha en konversation om det inte känns rätt? Eller rinner det bara ut i sanden och ni slutar träffas utan att någon säger något?

      Om båda känner att det inte stämmer så brukar det kunna rinna ut i sanden eftersom ingen initierar en ny träff. Men om en är intresserad men inte den andra så är det schysst att säga det rakt ut tycker jag. Beroende på hur länge man dejtat så blir väl samtalet mer eller mindre kort.

      Har inte dejtat runt så jättemycket men jag har alltid varit ärlig med att jag inte vill ses mer och sen har jag även frågat den andra personen när jag känt att den inte verkat så intresserad längre.

      Säger till att det inte funkar, tycker inte att man ska normalisera att lämna någon i ovisshet på det sättet.

      När jag dejtade och inte ville fortsätta ses så brukade jag berätta det, oftast via sms. Tänker att det är schysst och jag uppskattar själv att få veta.

        Jag föredrar faktiskt att bara låta det rinna ut, alltså blir själv hellre ”dumpad” på det sättet. Skulle tycka det vore sjukt jobbigt om man stämt träff typ dejt nummer 4 och han ska berätta öga mot öga att han inte vill dejta mer. Beror såklart på hur länge man setts men tror inte någon går i veckor och undrar om den andra inte hör av sig. Om personen frågar ska man såklart svara men tycker det är helt ok att låta det rinna ut.

          Man behöver ju inte stämma träff för att ta det face to face. Ett meddelande som förklarar läget räcker tycker jag.

      När jag dejtade (flera) brukade jag köra Bachelor-svaret ”jag har kommit längre med nån annan”, men usch nej vet inte om det var bra, känns ju superdouchigt nu i efterhand..

        Haha hur i helvete tänkte du där? Alla andra klyschor till svar känns mer lämpliga att använda än det…

          Håller med, skyller på ung och dum.

      Med en kille jag dejtade i 10 månader så hade vi faktiskt en dialog och diskussion om varför det inte funkade mellan oss. Vad vi ogillade hos varandra kontra vad vi kunde göra mer/vad vi gjorde bra osv. Vad vi trodde att den andre behövde etc

      Det var faktiskt väldigt lärorikt och givande för oss båda! Var nog den bästa ”break up:en” jag någonsin haft! Så skönt att lämna en kille med så mycket kunskap och insikter om både mig själv men om vad jag ville ha hos en partner som livskamrat!
      Tror det var väldigt effektivt för oss båda då vi båda två efteråt fann varsin partner och 10+år senare är båda fortfarande tillsammans med den partnern.

    Jag har blivit så jäkla förkyld och har feber av och till. Svinont i rygg och höfter pga soffläge i två dagar. Så himla drygt!

    Det är inte särskilt synd om mig egentligen, men behövde bara klaga lite. Var länge sedan jag var så här sjuk. Usch och blä.

      Min kropp har själv nyligen tillfrisknat från en 9-dagarsförkylning under sista semestertiden. Lite tråkigt så klart men samtidigt en möjlig prövning att acceptera livets oundvikliga.

    Min mamma dog i dag, känns helt tomt att plötsligt inte ha någon förälder kvar i livet.

      Men gud beklagar sorgen ❤️

        ❤️❤️❤️

      ❤️

      ❤️❤️

      ❤❤❤❤

      ❤️

      Beklagar verkligen ❤️❤️

      ❤️

      Så hemskt! Beklagar!

      Jag beklagar verkligen❤️. Har du någon hos dig eller är hos någon så du har någon annan att dela det med?

      Beklagar sorgen ♥️ Svenska kyrkan erbjuder en tjänst där man kan få prata med en jourhavande präst om du känner att du skulle vilja prata med någon: https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast/chatta

      ❤️

      ♥️

      ❤️

    På måndag är jag tillbaka på jobbet. Jag VANTRIVS med mitt arbete som tingsnotarie, upplever att det är orimlig arbetsbelastning och har sån ångest över att börja arbeta igen efter semestern. Har snart gjort en tredjedel av tiden. Ni som suttit ting, är det värt att härda ut?

      Jag tänker att det beror på vad du har tänkt jobba med i framtiden. Att gå till ett jobb jag vantrivs med i 2 år skulle jag nog faktiskt inte göra.

      Härda ut! Det blir roligare med egen behörighet och när du får börja döma själv och ta egna beslut. Skitläskigt i början men det var då det började bli kul tyckte jag! Det är en grym erfarenhet och många arbetsgivare som vill ha tingsmeriterade. Hoppas du får en lugn start, mindes att det inte var så mycket förhandlingar i början av augusti fortfarande 🌸

      Drömjobbet ju, eller ja, en bit på väg till det iaf

      Helt klart värt att härda ut! Hade en jobbig tingsnotarieperiod men nu ca 4 år senare inser jag vilken nytta jag har av den arbetslivserfarenheten. Plus det blev mycket roligare mot slutet när man hade koll på det mesta.

      Absolut värt att härda ut 🙂

      Det blir roligare ju mer du kan. Det är verkligen tufft i början

    Asså vi måste diskutera Sara.lagom grejen. Inlägget försvann, sen kom det upp igen sen försvann det igen. Idag la hon upp en story på hur mager hon blivit samt hur dåligt psykiskt hon mår. Varför lägger man upp att man bråkar med anhöriga på de sättet? Förstår man inte att de blir konsekvenser av ens handlande?

      Vilket inlägg?

        Hon la upp en inlägg där hon slängde en anhörig under bussen för den anhöriga skrev att de är inte bara Sara som har det tufft utan andra i familjen också. Då la hon upp en rad selfies på sig själv när
        Hon grät.

          Berätta mer.

          Nu tänker jag helt på allvar: kan så lång näringsbrist göra att konsekvenstänket blir sämre? Alltså att jaget går först, att hjärnan inte förmår att fungera normalt utan att man blir desperat och fattar dåliga beslut? Hon är säkert mer isolerad eftersom hon är sjukskriven från jobbet också, vilket kan göra vem som helst knäpp om man inte är van med det/inte valt det frivilligt.

      Absolut synd om henne som behöver dras med krämpor under graviditeten, det önskar jag ingen. Men jag tror även att hon dragit på sig sin tjockaste offerkofta och söker bekräftelse. Dom som konstant skriker ut på sociala medier hur värdelöst allt är brukar sällan vara dom som har det riktigt illa.

        Jag håller med i allt du skriver! Det är ju inte direkt smart att skriva ut de på
        Sociala medier heller om
        Anhöriga som Inte valt offentligheten

        Håller helt med! Jag reagerar framför allt på alla resor hon orkar göra trots sitt dåliga mående. Jag hade själv extremt graviditetsillamående under min första graviditet, om någon hade erbjudet mig en lyxresa eller något helt gratis hade jag tackat nej, just för att jag mådde SÅ dåligt. Orkade knappt ta mig upp ur sängen på flera månader osv.

          Fattar inte heller varför hon inte bara taggar ner? Jag mår bra men gör typ hälften av vad hon gör..

        Tänker också på biten om att hon blir sur och lägger upp på stories hur irriterande det är när följare ger henne tips, feedback eller råd, för att sedan vara ledsen och arg när hennes anhöriga säger åt henne att hon behöver klara sig själv. Måste vara frustrerande att vara på sociala medier och ändå inte få den exakt den typ av uppmärksamhet man vill ha…

      Har hon inte visat på lite ätstört beteende tidigare? Hon gick väl ner en del i vikt innan första graviditeten och la upp dagliga nyttiga recept mm…
      Tror hon inte mår så bra gravid eller ej…

        Följde inte henne innan, men sen började ht dela hennes storys och de blev bästisar online och är helt förundrad över dessa två,

          Ja vissa människor gör vad som helst för lite content.
          Men HT är verkligen märklig. Idag undrade hon när man gick in i tredje trimestern. Varför vill man veta exakt när det är?Spelar det någon roll?

            Det kanske man vill men otroligt lätt att googla fram i så fall

              Hon har ju inget att komma
              Med längre nu när hon är gravid.

    Från en som har dejtat: utan konversation så kommer det automatiskt rinna ut i sanden.

      Sorry, skulle hamnat under frågan om dejtande

      Frågan var alltså om ni brukar ha en konversation eller inte ha en konversation och således låta det rinna ut i sanden…

    Har hört att hård träning kanske inte är så bra för vissa pga väldigt stressande för kroppen och att det är bäst med lugnare träning. T ex om man redan är fysiskt stressad, har hormonella besvär eller har en autoimmun sjukdom. Svårt att hitta källor för dyker bara upp att träning är bra vid stress när jag googlar.

    Är det nån här som slutat träna intensiva högpulspass och gått över till mer lågintensivt för att må bättre?

      Kanske inte ett direkt svar men vänner som varit sjukskrivna för utmattning/utbrända (kan inte exakta termen) har fått läkarens order att inte träna högintensivt utan lågintensivt för att det stressar kroppen.

        Jo det var ett bra svar, intressant att höra att läkare har sagt så.

      yes jag! massa utmattningssymptom i våras o slutade helt med träning en månad (svårt då jag alltid har tränat men kände att det stressa kroppen mer o att symptomen blev ännu värre). började sedan med yoga, pilates, ”styrketräning” hemma och har precis trappat ut med jogging ca 2 dagar i veckan när kroppen känns stark nog. och mår såååååå otroligt mkt bättre av det!!!! testa<3

        Samma här, det tar emot att sluta träna hårt som du skrev, för älskar det och får massa endorfiner av det för det mesta. Men märker att det känns lite för hetsigt och tröttande och inte lika uppbyggande längre. Men det kanske går att hitta nya vägar, säkert värt att testa i alla fall. Tack 😊

      Väldigt hård träning kan väl inte direkt påstås vara bra för kroppen då det är en stor påfrestning. Jag är gammal elitgymnast och frakturer, vrickningar, ledskador och bortfallen mens var inte ovanligt. Men sen är allt relativt såklart. Det ska mycket till innan träningen är så pass hård, hade inte oroat mig om jag inte elitsatsade.

        Tänker på gruppträning där man får upp pulsen ordentligt och svettas, kanske 5 ggr i veckan. Rent logiskt så känns det bara nyttigt men å andra sidan så vet ju inte kroppen rent fysiologiskt om man flyr från ett hungrigt lejon 5 ggr i veckan. Då kanske det är bättre med promenader tre av dessa gånger.

          Träning är tvärtom positivt för kortisolutsöndringen, alltså utsöndring av stresshormon. Du har helt rätt i att träning i stunden ger ökad kortisolutsöndring, men i längden leder träning till mer reglerade kortisolnivåer. Det finns studier som pekar på att lågintensiv träning är att föredra framför högintensiv träning sett till kortisolnivåerna under själva passet, men om jag var du hade jag snarare fokuserat på vilken träning jag föredrar. Även glädje gör mycket för stressen.

            Låter rimligt. Tack!

      Jag slutade träna högintensivt för det triggade min migrän! Obs att jag inte har några belägg för att det kan finnas ett samband mellan högintensiv träning och migrän, utan bara min egen upplevelse. Fick alltid migrän efter ett högintensivt träningspass, oavsett hur bra jag sovit/ätit/druckit och allt sånt där man ska tänka på. Nu kör jag enbart promenader med lite tempo, yoga och lättare pilates (och någon gång ibland en joggingtur men det är så sällan att det knappt bör nämnas haha) och det funkar fint för mig 🙂

      Kanske inte just den erfarenheten du efterfrågade men migrän kan ju utlösas av stress!

        När min ångest var som värst fick jag rådet att undvika träning där pulsen går upp för mycket och plötsligt. Typ HIIT. Det är för att kroppen inte kunde skilja på en ångestattack eller träningspuls, sa min läkare. Vet inte om det stämmer, men gjorde det ändå.

          Exakt det upplever jag också, om jag är stressad och har hög puls blir andfåddheten och den ännu högre pulsen av träningen alldeles för likt ångest (även om jag aldrig fått panikattack).

          Jag har lagt om min träning helt, styrketräning, yoga och långa vandringar i naturen. Pulsen går upp ändå, men inte alls på ett sätt som är negativt.

            Intressant med era erfarenheter. Låter vettigt att lyssna på kroppen om man får så pass tydliga signaler.

      Jag är läkare/reumatolog och jobbar med autoimmun sjukdom. Det är sällan bättre att träna mindre hårt om du inte är typ ätstörd eller tränar extremt hårt, tex på elitidrottsnivå. Men hjärtläkare avråder vissa som har hjärtfel från hård träning. Tyvärr så mår kroppen ofta bättre av mer och hårdare träning så länge man jobbar sig dit gradvis. Vi är byggda för hög belastning.

      Vid utmattning måste man se varje fall för sig men vi rekommenderar generellt att öka intensiteten öå träning då det finns bevis att konditionsträning kan hjälpa mot utmattning. Speciellt vid underliggande autoimmun sjukdom. Obs, varje fall är individuellt och du borde prata med din läkare om du tänker att det är andra faktorer som påverkar ditt fall.

        Tack för det utförliga svaret!

      Jag har. Gick från att vara en typisk crossfit-tjej som trodde att det inte var riktig träning om man inte hade hög puls och svettades till att bli en tjej som går lugna långpromenader i naturen, tränar lugn och långsam styrketräning, gör yoga och pilates och har minst fyra vilodagar i veckan. Jag upplever ett stort skifte i min livskvalitet tack vare mindre stress från träningen, jag sover bättre, är lugnare mentalt och har mindre pms. Jag är även lika vältränad skulle jag säga. Vilodagarna är superviktiga!! Är 39 år och tvåbarnsmamma med eget företag, villa, bil, sjuka föräldrar m.m. stress i livet. Jag dricker även max 1-2 koppar kaffe om dagen och är sparsam med alkohol och skräpmat.

        Det är exakt så jag upplevt det med. Nu när jag dragit ner på frekvensen av hårda pass och bytt ut några till skogspromenader så är det ett annat lugn i kroppen och livet. Kan förstås vara miljöbytet till skog också och slippa hetsa till och hem från gymmet.
        Har likande livssituation som du och har nog varit lite för inne på att hård träning är superviktigt och prio ett och inte tänkt på att jag behöver mer lugn i livet.

          Låter bra! Man får känna efter. Vissa kanske klarar av att träna högintensivt åren mellan 35-45 typ, men vi är nog många kvinnor som har mycket stress i livet just dom åren och behöver chilla mer. Och man kan ju vara vältränad ändå, jag har följt ett träningsprogram med online pt och kört styrka hemma med fina resultat 🙂

    Vet inte om det är ägglossning eller inte.
    Men nu tycker jag att killarna i Hooja är riktigt snygga. Eller attraktiva på ett sätt trots att man inte ser deras ansikten
    Håller någon med mig? 😅

      Håller verkligen inte med 😂

      Deras identiteter har ju publicerats av aftonbladet. Så vill du ha motgift mot attraktionen så är det bara en googling bort.

        Jo men det är lite kul också att inte veta vilka de är. Blir lite spännande då.
        Och eftersom det bara är några jag tycker är lite snygga kommer det snart försvinna eftersom inget kommer hända 😅

        Jag tycker de ser rätt bra ut båda två 😄

      Jag håller inte med dig gällande Hooja men förstår vad du menar. Jag har känt samma med Teddybears Sthlm och Deadmau5.

      Håller verkligen med! Trodde nästan att jag var ensam om detta 😅

    Varför tror vissa att det är slut mellan Laki och Ruben? Har inte hängt med i allt där. Själv tror jag att det knakar i fogarna hos Underbara Clara. Får känslan av att hon kommer skilja sig snart. Nån fler som tänkt samma?

      Nej brukar inte sitta och reflektera över andras relationer på det sättet, speciellt inte när det är folk jag endast följer på sociala medier 😅

      Är väl mest för att han brukar synas i hennes sociala medier men nu har han inte synts till på ett tag?

      UnderbaraClara? Varför tror du det?

      Oh ja. Det bliggas myvket om vardagen, men J hat inte varit med på några av de två semestrar Clara åkt på med barnen, em grej han var med på..då sov han i tält osv. +allmän känsla

        Det är möjligt att det är så. Men jag har för mig att han inte brukar vara med på längre resor för att han måste ta hand om gården?🤔

          Hm, du kanske har rätt men Marstorps mat är ju inte igång nu som jag förstått det och de har väl inte grisar/höns eller så nu?

    Behöver tips och råd för hur man ska tänka. Jag har gått en termin på sjuksköterska, sedan blev jag mammaledig i ett år och börjar nu i augusti igen. Jag har under detta året blivit lite nyfiken på vårdadministratör och sökte därför till detta också. Är reserv nummer 5 där nu, så möjligheten finns att jag kommer in. Jag är så oerhört kluven på vad jag ska välja isåfall. Vårdadministratör är 2 år och kommer vara lättare med praktiken då det är dagtid. Sjuksköterska har jag 2,5 år kvar och kan bli placerad vartsomhelst i länet samt oregelbundna tider (jag har pratat med den som har hand om praktiken och de tar inte hänsyn till att man har en 1 åring hemma…. Väldigt dåligt tycker jag). Löneutvecklingen är väl helt olika vad jag förstått inom sjuksköterska och vårdadministratör…… vill känna att jag kommer ha det tryggt och bra för min familj i framtiden. Som en överraskning visade det sig att jag nu är gravid igen (första var med ivf så vi är otroligt tacksamma och glada), så kommer bara hinna gå en termin igen. Vet inte om vårdadministratör är lättare att plugga när man är mammaledig?

      Vårdadministratör är lättare att plugga men samtidigt, med tanke på löneutveckling och karriärmöjligheter så skulle jag verkligen fundera på om det inte är värt att ta en lite tuffare period för att bli sjuksköterska. Speciellt i det lite längre loppet då administratörstjänster riskerar att i mycket högre grad automatiseras medan sjuksköterskor inte kommer kunna ersättas lika enkelt.

      Sjuksköterska. Möjligheterna är större. Man måste inte ha ”hundåren” som många säger, du kan jobba direkt på mottagning/VC osv om du vill. Utbildningen är inte SÅ tuff, praktiken är inte så lång så även om du hamnar en bit bort så är det bara en kort period.

        Ang plugg och barn, måååånga på ssk-utb pluggar med barn, alla fixar det! På praktiken brukar man kunna pussla om i schemat så det passar en lite bättre.

    Någon annan som tagit Fragmin under en graviditet som kan berätta om hur förlossningen och allt sånt blev? 🙂

      Jag har, det vsr inga problems. 👍

      Jag har och upplevde inte heller några problem. Födde vaginalt och fortsatte med sprutorna två veckor efter förlossningen.

    Halloj! Har aldrig varit på en dejt så är mest nyfiken men brukar man ta med sig något som tex blommor när man ska träffa en kille?

      Nej, du behöver inte ta med dig något på en första dejt, då bör stämningen vara så lättsam som möjligt 🙂

      Men beror ju på vad ni ska göra också!

      Nej men det kan vara lämpligt att ta med sig något om ni träffats några gånger och du blir hembjuden, en flaska vin om han bjuder på middag t.ex.

      Beror på var ni ses.
      Bjuder han hem dig på middag, ta med en flaska vin. Ses ni ute, nej.

    Känner ni oro inför säkerhetsläget i Sverige? Jag tycker det är obehagligt med den ökade hotbilden mot Sverige och den eskalerande kriminaliteten. Kan inte låta bli att känna att det finns information som inte delges befolkningen.

    Politiska ståndpunkter undanbedes för det vet vi alla att det kommer eskalera.

      Jo, skulle ljuga om jag sa att jag inte kände oro. Samtidigt är det precis vad de onda krafterna vill. Jag är dock mer orolig för världsläget än läget i Sverige.

        Ja jag är orolig.

      Ja kan man lugnt säga. Men vad ska vi göra? De struntar i oss.

      För egen del lite oroad av terrorhot men inte såpass oroad att jag ändrat/tänker ändra mitt sätt att leva. Tror absolut att Säpo vet mer men tror inte de håller på info för att mörka läget för befolkningen utan mer för att det inte ska förhindra deras insatser.Gängkriminaliteten är oroande på samhällsnivå, för de som bor i områden där kriminaliteten är närvarande osv men oroar mig inte för min egen säkerhet på grund av det.

      Nja, just nu men troligen i framtiden (för värre kommer det att bli) då vi tagit emot en stor mängd människor som inte delar våran inställning till ett fritt och demokratiskt samhälle.

        Men just nu känns inte just dem som det största hotet. Känner mig mer orolig över Jomshof och hans likar. Vad är det för pajasar vi låtit komma in och styra Sverige?

          Fast det är de ju? Tror du någon Kristen bryr sig om en idiot bränner en bibel? Nej. Men de gör. En av mina vänner som är från Iran (inte religiös) har sagt att Sverige inom några år kommer ha Islam och Shangria-lagar. Det säger väl allt.

            Men snälla..

            Shangria-lagar🤣🤣 ja men om du som verkar så påläst säger det så måste det ju vara så.
            Kan du inte berätta lite mer vad Shangria-lagarna innebär?

              Nu var det ju han som sade det och han borde veta bättre som är från ett Muslimskt land. Dont you think?

                Anonym driver med dig eftersom du inte vet att det heter sharialagar, men ändå tror dig veta att Sverige kommer att ha infört dessa baserat på vad en iransk vän påstår.

                Nej, han vet naturligtvis inte bäst om vilka lagar som kommer införas i Sverige bara för att han är muslim. Sverige kommer inte införa sharia.

                  Tack. Hann somna innan svaret kom. Men ja det var preci min poäng. Dels anekdotisk bevisföring och dels inte tillräckligt påläst för att ens ha koll på de mest grundläggande begreppen.

              Läste först Sangria-lagar och tänkte mums det kan jag absolut vara med på. 🤤

                Håller med! Gud så trevligt.

            Hur tänkte han att det rent praktiskt skulle gå till? En religiös kupp för att störta regeringen?

              De föder fler barn

                Men hur hjälper det om de ska ta över om några år som kommentaren påstår? Ska de starta en revolution med en arme 0-5 åringar? Om de lyckas med det så grattis då förtjänar de makten.

                Ingen anklagelse men just det argumentet är vad extremhögern använder sig av. Antalet människor som tillber Islam i Sverige är bara 8%. 19% av Sveriges befolkning är födda utomlands och det stora flertalet kommer från Norden eller Europa. %5 kommer från Syrien och Irak och 2% från Afganistan, Eritrea och Somalia. Källa SCB.

            Mycket kan nog hända men några Shangria-lagar kommer aldrig att i föras i Sverige. 🤦🏻‍♀️

              Va inte så säker på det. Parti nyans har ju massa muslimska väljare. Innan vi vet ordet av har de nästlat in sig överallt.

            Sangrialagar kanske han menade?

          Jumshofs må vara en pajas men han är inte farlig. Det är folket han retar upp som är farligt för oss.

      Inte direkt, mest för att jag inte tycker vi kan göra så mycket. Tummar vi en enda millimeter på vår frihet och demokrati förstör vi Sverige för alla kommande generationer. Då lever jag hellre med ökad risk för terrordåd en tid framöver. Vi har inte gjort något fel i detta och då känns ett förändrat läge på ett sätt enklare att acceptera.

        Spot on 👍

        Kan visserligen känna att man borde kunna stoppa tillstånd för koranbränningar nu ett tag, är enbart i syfte att provocera och trissa upp stämning. Nej, vi ska inte tumma på demokratin, men att försämra säkerhetsläget och i princip hindra folk från att våga gå ut gynnar inte precis demokratin heller, enbart för sin rätt att få hata på folk.

          Håller med faktiskt. Samtidigt som jag tycker att folk kanske är lite tröga som nappar på betet..

          Men då har vi plötsligt böjt oss för terrorister, och gjort skillnad på folk och folk. Det vore en livsfarlig väg att gå.

          Kommer aldrig bli lugnt om dom inte stoppar koranbränning. Det är helt onödigt att göra det hela världens muslimer blir kränkta. Inga böcker ska få eldas upp.

            Det är ju för att de själva påstår att vi kränker Islam – världens fredligaste religion. Vart då någonstans? I arslet?

              Precis, islamistgubbarna står och skriker om hur hemskt Sverige är. Hur fredlig deras religion och koranen är. Men sen uppmanar de att ta till våld mot oss. Låter ju fredligt värre.

          Vem hindras att gå ut?

      Jag är orolig, känns jobbigt när man bor i Stockholm, jobbar i stan och åker tunnelbana i rusning, har barn som åker tunnelbana etc. Tycker också om att gå på konsert, teater, restauranger osv men känns helt klart osäkert nu. Jobbigt.

        Samma här.
        Det har också påverkat hur jag dejtar. Nu är jag mer kall och ser till hur jag bäst säkrar min framtid.
        Svenska män går bort och jag riktar blicken mot Schweizarna. Många verkar dejta norskar nu men jag tror man måste söka sig längre bort.

          Norrmän*

          Men gud, tänk om du klickar med en svensk då? Då väljer du bort honom ändå för att du will ha en schweizare?

            Det var skrivet halvt på skämt

              Då får vi hoppas att han bara är halvsvensk.

          Vill fan flytta till Schweiz. Ett fantastiskt land.

      Mer orolig över globala problem som klimatet. Våra inhemska problem löses så småningom tror jag när de professionella lyckas hitta fungerande strategier.

    Jag är livrädd för att ett nytt terrorattentat ska ske inom kort. Jobbar på Arlanda, känns otryggt och jobbigt att vara där. Är jag den enda som känner såhär?

      Nej känner så hela tiden. Speciellt när jag inte ser några svenskar på gatorna längre.

        Turisterna åker snart hem igen. Inte tyskarna iofs, tro att deras ”industrisemester” är uppdelad i två olika sjok, så det kommer nya nu i augusti. Men sen är det mest svenskar kvar 🙂

          Mhm visst. Vitlöksexpressen

        Ja vad tryggt det känns på platser med lite invandrare. Var på semester uppåt i landet och att gå på stan utan att möta invandrargäng, eller invandrare överallt. Det känns så mycket tryggare.

      Jag är också superrädd! Bor i Sthlm city och så rädd att något ska hända mina barn. Mår verkligen dåligt över detta

        Tack vare islamister. Fy fan att heja på att mörda oskyldiga svenskar. För våra lagar som vi vanliga svenskar inte kan råda över ett dugg.

      Jag bor i stockholm och skulle känna mig ganska trygg på Arlanda, av alla potentiella mål känns det som att det är ett utav de mindre troliga, om det händer något brukar terrorister ofta välja ”lättare” mål med lägre säkerhet/bevakning. Då är jag mer orolig för lokaltrafiken, evenemang och turistgator med mycket folk.

      Varför tycker du Arlanda känns otryggt? Måste väl ändå vara en av de säkraste platserna.

        Arlanda är en av de flygplatser i världen med sämst säkerhet.

      Förstår din rädsla, men jag tror du kan vara lugn på ditt jobb. Det är ändå övervakat på Arlanda, en förövare skulle ha svårt att ta sig därifrån. Dessutom lär säkerheten höjas utan att det talas om det.

      Tror dock att vi borde vara mer uppmärksam på allmänna platser. Det behöver inte vara en grupp utan nån ensam islamistisk galning som gör nåt.

      Jag jobbar också på Arlanda och tänkte samma sak idag.

      Relativt ung 3 barns far från Stockholms förort som sitter inne men släppts nu till hösten!

    Hur länge kan man lämna ett barn ensam och i vilken ålder?

    Detta är inte helt relevant till min vardag då jag inte har barn men började fundera på det när jag var barnvakt åt en vän i helgen.

    Liksom en fyraåring. Hade man kunnat lämna en sån ensam i lägenhwtwn när man springer ner och bokar tvättid en vinterdag? Hur gör föräldrar egentligen? Gör de sig mödan varje gång att klä på och ta med sig sitt barn när den förmodligen inte kommer