Förlåt men… Men mår så bra när jag ser andra föräldrar behöva läxa upp sina barn offentligt. Hata mig om det är så menmår SÅÅÅÅÅ BRA. Lika bra av att höra andras barn skrika offentligt. Känslan är liksom ”Puuuuuuuuuh inte bara jag och vi. // Dasha Girine
Jag räcker upp handen och kan identifiera mig med det Dasha skriver, men inte när det kommer till några barn, utan för hur jag ibland kunde kännas med Selma, vår tidigare hund, som var lite av en kärleksfull men samtidigt KAOSIG voffe.
Men nog led jag samtidigt med andra hundägare när deras hundar ställde till med kaos, vilket Dasha inte alls verkar göra. Samma sak är ju på flyg, när ett barn gråter och man riktigt kan se svettpärlorna i pannan på föräldrarna, jag lider något otroligt med dem då.
Dasha verkar mest mysigt skadeglad i sitt inlägg, men jag läser kanske in mer i det är vad som behövs?
Föräldrar? Hundägare? Alla med kaos i livet? Vad säger ni?
Föregående inlägg 
jag är värre än Dasha…jag känner lite skadeglädje och berömmer mig själv för att jag är en så fantastisk förälder vars barn aldrig skulle bete sig så där illa. Om det inte är ren misär för alla. Då tar min empati över och jag tycker genuint synd om dem.
Hatar sådana besserwissrar som dig.
Såklart du gör.
Som sagt, en besserwisser. Tragiskt att du har egna barn.
Nu tror jag att du bara vill mucka gräl 😂
Herregud så överdrivet. Hon är åtminstone ärlig med hur hon känner.
Varför det? För att barnen kan bete sig?
😊👏
Du förstår att det inte handlar om du är en bra eller dålig förälder? Det handlar om vad man får för barn.
Man föds inte odräglig..
Nej men man föds till en egen individ!
Vissa kommer vara lugna personer, vissa mer energiska, vissa kommer ha lätt att ta tillsägelser, andra inte , en del kommer ha olika diagnoser osv osv.
Bara för att ens barn beter sig exemplariskt behöver man inte ha gjort så mycket för det. Och för att det finns barn som spårar ur så innebär inte de att dom föräldrarna är sämre, de kanske använt exakt samma uppfostringsmetod som den till de vars barn beter sig bättre.
Har två barn med exakt samma förutsättningar och uppfostran i livet, men de är väldigt olika som personer. Och hanterar olika saker på olika sätt.
Naturligtvis finns det föräldrar som kanske inte är speciellt bra, som inte försöker lära sina barn rätt och fel, och allt sånt.
Men man kan inte utgå från att barn som ”inte beter sig” har dåliga föräldrar 🤷♀️ de flesta gör nog allt för att försöka uppfostra bra individer 🥰
Sen får en del mycket gratis beroende på vilket sorts barn man fått och hur enkelt det är, medans en del kommer det bara inte funka med.
Tolkade inte ts så heller.
Eftersom alla vuxna är helt olika så är ju varje föräldrametod olika.
Alla har olika förutsättningar, men ”vad man får för barn” borde ju göra grunden för hur barnet sen uppfostras.
Myser kanske är fel ord, mer pustar ut. Dels att det är de och inte jag, dels att det ibland kan vara skönt att få bevis på att det inte bara är ens egna barn som blir galna, busiga, bråkiga, trotsiga osv. Man VET ju det, men ibland skönt att se 🙂
Och så kände jag (för mina barn är inte längre små och ställer till med en massa kaos) också väldigt mycket sympati med föräldrarna, det är inte roligt att hamna i de där situationerna.
Sen finns det dom föräldrarna som inte verkar märka att deras små telingar beter sig illa, stör andra och härjar runt.
Blir till och med lite stötta när andra griper in och försöker begränsa skrik och kaos.
Typ varenda idiot till förälder på lekland. 90% av alla föräldrar där sitter och scrollar i en soffa samtidigt som deras ungar går totalt bärsärk där inne… Tränger sig i kö, går uppför rutschkanorna, kastar bollar på andra barn… m.m 🙃🙃🙃
Man får inte kritisera barnen inför andra. Så vad ska de göra tycker du? 😅 leklanden borde kanske ha privata rum man kan låsa om sig i. Så kan föräldrarna lugnt leda barnet dit och tala den till rätta när den har puttat en annan unge medan de scrollade loss.
Lättast är väl att skylla på barnomsorg och skola som misslyckats med att lära eleverna lek och samspel samt ordning och uppförande.
Större delen av barnens vakna tid tillbringas ju på de ställena. Hur skulle det funka tror du om barnen inte får lära sig om regler och hur man uppför sig där?
Tidigare hund? Har ni lämnat bort selma?
🪦
Oh no 💔
Selma fick somna in i oktober 2022 pga av sina missbildade diskar i ryggen som orsakade henne ett ofantligt lidande som inte gick att lindra. 🙁
❤️
Har aldrig riktigt brytt mig när det varit kaos. Det blir inte mindre kaos om man tappar fattningen och börjar skrika och gorma eller läxa upp barnen. En vän däremot skäms för minsta lilla kaos vilket givetvis sonen känner och drog nytta av när han var liten. Vi åkte på semester kompisen och våra barn. Hennes son var 4 och hade spring i benen. Kunde inte sitta still. Hon gick runt med honom och när han inte fick springa själv och var missnöjd över det så väste hon till honom att det var dags att gå på toa och prata lite. Sonen reagerade med att vråla över hela planet att han inte ville gå på toa. De som såg det hela log igenkännande men kompisen kände sig som värsta barnmisshandlaren.
Fast man måste ju säga till och försöka stoppa kaos?!
Jo men det är klart att man säger ifrån om beteendet är helt galet. Att läxa upp för mig betyder att man tillrättavisar på ett otrevligt sätt. Tror inte att det kommer att göra trevliga vuxna av barn som läxas upp.
Läxa upp gör man väl när man sagt till barnen snällt och trevligt några gånger?
Det beror väl på vad och hur man säger till sina barn. Att tala om att om du slår dom andra barnen och kastar sand på dom på lekplatsen vill ingen leka med dig för dom blir rädda för dig eller blir arga på dig. Funkar inte det några gånger ja då blir budskapet istället att nu går vi hem och så får du sitta i köket med mig och rita medan jag fixar mellis. Ibland fick man bära hem en ilsken åring. Inte alltid så odramatiskt. Detta gjorde jag med en av mina egna som trodde att man lärde sig sociala koder på lekplatsen genom att provocera fram en reaktion. Varje gång han gjorde det så gick vi hem och han fick göra något han tyckte var rätt trist att rita vid köksbordet. Hade inte funkat med syrran hans som istället tyckte det var en belöning att få hänga med mig och rita, så med henne fick vi ta en annan konsekvens när hon gjorde saker som behövde korrigeras.
Så att rita blev ett straff? Sverige 😂
Så vad menar du att hon skulle ha gjort? Dängt upp ungen eller?
Du läser in för mycket i det.
Håller inte alls med! Jag får en klump i magen när jag hör föräldrar som ”läxar upp” sina barn. Som mamma förstår jag att man får sitt humör testat en och annan gång per semester men att skälla ut sina barn inför andra människor finns det aldrig någon anledning till. Kritik i enrum (lugnt) och beröm i grupp är alltid devisen!
Fast man måste ju säga ifrån på skarpen om de beter sig illa offentligt
Ja men inte inför andra människor, man kan ofta ta barnet åt sidan.
Ibland finns den möjligheten inte och inte alltid helt lätt att ta ett barn som springer runt/skriker osv till ett avskilt ställe bara för att säga till hen.
Konkretisera gärna vilken situation du menar där man absolut måste läxa upp framför andra människor i stunden..
På bussen, flyget osv. Läxa upp är kanske fel ordval men kan ju behövas säga till på skarpen om barnet inte beter sig och vägrar lyssna
Och hur kan du inte göra det i ett tyst tonläge så ingen annan hör?
Folk hör väl vanligt prat, så länge man inte viskar. Ska tillsägelser viskas? Eller menar du bara att det är onödigt att gorma?
Annan anonym men jag tänker att det är gormandet som är grejen. man lär liksom barnen att vill man göra en poäng så måste man skrika.
Vem har sagt att man måste skrika högljutt åt sina barn? Eller tolkar du bara ”läxa upp” som att det måste ske med en viss decibel?
Att höja rösten och säga ”nu räcker det” är väl inte att gorma?
16.18 – Tolkar det som att en del menar att en tillsägelse måste sägas med hög röst vilket jag inte håller med om, det är snarare kontraproduktivt.
X – Nej det är inte att gorma men blir det bättre om man höjer rösten? Om man måste höja rösten för att barnet själv skriker kommer det ändå inte att gå fram. Barn är sällan mottagliga när de är uppe i varv.
Jag tänker att det handlar mer om tonläge än volym. Men det kanske även är kränkande att använda en ”strängare” ton mot sina barn också. Eller att tala om att man åker hem om de inte lyssnar.
Jag menar som ovan: Kritik i enrum, beröm i grupp. Tycker att det är rätt tydligt.
Så man får inte säga till barn att nu är det färdigtramsat, du stör de andra, sätt dig ner?
X, nej det får man inte. Det kan ge traumatiska men och skamkänslor som inte ens en terapeut kan jobba bort.
haha – 16.16 tror du läser in saker som inte står.
X det är väl att tala om att tramsigt beteende inte är något man håller på med. Förstår du verkligen inte skillnaden mellan att gorma och skrika och att sakligt korrigera ett beteende?
16:40 det stod väl aldrig i inlägget att föräldrarna gormade och skrek? ”Läxa upp” kan ju innebära att hon hörde det från en familj i närheten, som ”läxade upp” i normalt tonläge.
Vem har sagt att man ska skrika? Men jag ändrar absolut tonläget när det räcker. Jag har givetvis sagt till lugnt och sansat först men lyssnar de inte ändrar jag tonläget. Det känns som vanlig uppfostran..
X – att höja tonläget kan funka ibland men det handlar inte om att överrösta utan det handlar om att få mottagaren att lyssna. Faktiskt så är en kort tystnad lika effektivt och ofta mycket mer enerverande. Funkar på både barn och vuxna.
Ska definitivt prova! Hade älskat om det funkat!
I om du sätter dig ner, håller helt tyst och är lugn och tittar på ditt barn kommer hen att undra vad du håller på med. Du kommer att få barnets uppmärksamhet. Om din tillsägelse ska funka måste du få kontakt med barnet först.
Vet inte hur det är med dina barn men mina behöver sägas till ordentligt om de inte lyssnar när man ber dem snällt.
Tyst tonläge? Om det sitter massa folk omkring en så kommer de höra oavsett. Eller hur tyst tonläge tänkte du? Tror inte det är så effektivt att viska åt barnet att hen ska bete sig
Känns som att många har olika syn på vad en ”uppläxning” är också. Kan ju vara skönt att se en förälder ”påminna om rätt beteende” också.
Sen kan jag helt förstå föräldrar som tappar tålamodet också. Men så förväntar jag mig ingen guldmedalj här inne heller. Hände väl enstaka gånger även när jag själv var barn att min mamma fick nog bland folk och jag fick inga bestående men av det. Föräldrar är också bara människor.
Man kanske har tre ungar till att ta hand om.
Då måste du hitta en annan vuxen att lämna övriga barn med innan du får korrigera ditt barn 😉
Jag håller helt med dig. Redan väldigt små barn känner skam när de inför en massa folk, spelar ingen roll om det är okända människor, blir tillrättavisade. Sådana barn kommer själva att göra samma sak när de är vuxna.
Och skam är en känsla som man ska skydda barnen ifrån?
Till 100%!
Me nu är skam en känsla som håller oss på mattan så att säga. Att vi inte beter oss hur som helst bland folk för att det är skämmigt. Det är någonting som vi alla, som är normalfungerande, får lära oss. Att känna skam är inte farligt, det är en del av livet för var och en då och då.
Eller hur?! Är väl en himla tur att vuxna känner att de inte vill skämma ut sig hur som helst. Jag hade tex aldrig haft kläder på mig om jag inte hade känt skam 😅
Och hur kom du på att det är pinsamt att gå ut utan kläder, för att din mamma fick dig att skämmas när du gick ut naken? Skulle inte tro det, eller får verkligen hoppas att det inte var så det gick till. Nej du har antagligen på dagis eller på någon lekplats, antingen själv tagit av dig kläderna eller sett någon annan ta av sig kläderna och insett att de andra barnen tittat konstigt på dig och en vuxen plockat upp dig och klätt på dig igen.
Du kan inte skydda ditt barn från allt men du ska inte vara den som ger barnet skamkänslor. Tror du att ett tryggt barn är ett barn som är rädd för att ens förälder kan säga eller göra något som sårar?
Det är väl inte samma sak som att känna skam över att göra något oacceptabelt eller farligt?
Vill du få ditt barn att förstå att hen gjort något som är farligt för sig själv eller för andra är det inte rädsla eller skam den känslan du vill plantera hos ditt barn.
Nu är det ju inte farligt att vara odräglig bland folk. Men rätt så skamligt om det beteendet sitter kvar när barnet blir äldre.
Det håller jag med om men prägla barn till att känna skam är inte en särskilt effektiv lösning.
Låter helt galet att man inte ska kunna säga till sina barn att det räcker, att de får skärpa sig om de ska vara kvar osv inför andra, att det skulle utveckla barn präglade av skam osv. Inte undra på att det finns så många odrägliga ungar och föräldrar som bara hålögt ser på.
Fast om barnet inte beter sig och det inte finns någon möjlighet att ta barnet åt sidan så måste man ju tillrättavisa hen. Man kan ju inte bara stå och kolla på och inte säga något.
Ja exakt. Och tillrättavisa kan man ju göra i normal volym men många verkar tolka det som att skrika som en galning. Passerar någon så hör de ju även om man talar i normal ton till sina barn när man tillrättavisar. Vad är så himla fel med det?
Tror knappast att Dasha menar att hon njuter när hon hör någon säga till sina barn i lugn och pedagogisk samtalston så det är inte vad som menas här.
Står inte heller att det skriks och gormas hejvilt.
Tror knappast Dasha menar att hon njuter när hon hör någon stå och skrika och gorma på sitt barn..
Den skarpa tillsägelsen brukar väl komma först när den lugna pedagogiska varianten inte hjälper trots upprepade försök. Obs, skarp tillsägelse handlar inte om att skrika och gorma, handlar mer om tonläge än volym.
Folk läser in både det ena och det andra. Jag reagerar på Dashas ordval, att läxa upp som jag alltid trott betyder en skarp tillrättavisning. Kollade upp det och ja det är exakt vad det betyder. Synonymer till det är banna eller skälla.
Nej jag tror inte på att skälla eller banna barn offentligt däremot tror jag på att rätta till oönskade beteenden med normalt röstläge när barnet är kontaktbart. Sker det på bussen eller hemma spelar inte så stor roll.
Undra om hon kollade upp synonymer i ett lexikon innan hon la ut inlägget.
För mig kan absolut läxa upp ske i normal samtalston.
Nej det kan det inte. Nu har du lärt dig något nytt!
Haha, det kan det visst! På samma sätt som man kan mästra någon i samtalston.
Nej tyvärr. På ett läsförståelsetest hade du tyvärr inte passerat, trots din starka motsättning. News flash: Allt är inte upp för tolkning. (Kan däremot ge dig brasklappen att Dasha är dålig på att uttrycka sig men faktum kvarstår att ”läxa upp” har en tydlig innebörd).
Det står banna. Det behöver man inte göra skrikandes. På samma sätt som man kan skälla ut någon utan att skrika.
Måste ge anonym rätt. Tyvärr A skälla innebär att man höjer rösten. De flesta brukar vara överens om att när man höjer rösten så skriker man. I läsförståelse skulle du få fel om du fortsätter att hävda att man skäller i vanligt tonläge.
Säger absolut till min dotter bland folk om jag bedömer att situationen kräver det, men skäller inte utan sätter mig på huk och ser till att jag har hennes uppmärksamhet innan jag lungt och bestämt säger vad som gäller. Alla barn är ju olika och ibland måste mitt barn bli påmint mitt i stojet, inte minst för hennes egen skull. Men håller med om att det inte är ok att skälla galet på ett barn in public, dels för att visa barnet den respekten och dels för att det brukar ge noll resultat.
Det är en stor skillnad på att läxa upp sig barn och påminna dem om vad som är ett dåligt beteende.
Generellt sett så skriker/ gormar man väl mest på barn för att man har svårt att hantera sin egen frustration, snarare än för att det är ett effektivt sätt att få barn att ändra beteende. Lungt och bestämt fungerar ju typ alltid bättre.
Håller så med. Vi hade en period jag och mina fyra barn där det var väldigt mycket vardagskaos. Jag kom på mig själv att skrika och ryta åt barnen vilket bara gjorde det värre. Så fick jag ett tips. När jag själv började koka så skulle jag stanna upp och lugnt räkna ner från 10 till 0 för att lugna ner mig. Det funkade för ungarna hade aldrig sett den reaktionen och när jag gjorde det lugnade de själva ner sig. Jag fick höra nu räknar mamma baklänges igen.
Exakt! Och att visa krafttag för andra föräldrar. Inget är för barnets skull.
Kan föreställa mig hur du tar kritiken lugnt och sakligt när du kommer hem efter ett besök på den lokal Willysbutiken där 2åringen skrikande kastade sig på golvet för han/hon inte fick godis.
Ibland behövs en skarp tillrättavisning när det händer och inte en timme senare.
Skulle gärna se ett filmklipp på när det hjälper att en förälder ställer sig och skriker på sitt barn som ligger på golvet och skriker?
Man behöver inte skrika, men ibland krävs en ordentlig tillsägelse.
Och hur kan den inte göras i lugn och bestämd ton, tyst så ingen annan hör?
Du kan väl viska din skarpa tillsägelse om du känner för det. Vem stoppar dig?!
Ja då får ju tex inte Dasha (och likasinnade) höra uppläxningen och njuta av den som hon skrev.
Som sagt, man behöver inte skrika, men även om du säger till ditt barn i vanlig tonläge kommer folk som går förbi höra.
Exakt. Eller de som sitter bakom på bussen, vid bordet bredvid på restaurangen osv. Står väl ingenstans att föräldrarna i fråga skrek så det hördes till grannkvarteret?!
Precis. Poängen var att man inte får kritisera sina barn framför andra. Det är ju absurt. Det skapar inte välfungerande vuxna.
De växer väl upp till vuxna som inte kan ta kritik sen.
Att kritisera sina barn inför publik skapar inte välfungerande vuxna.
Har du någon källa på det? Känns som att större delen av befolkningen enligt dig är traumatiserade och har psykiska men.
Vad skapar det för vuxna då?
Att tala om för sina barn hur man beter sig bland andra människor är alltså nu mera att kritisera dom? Att be barnen sluta härja på tåget för att det stör andra resenärer, att de inte ska stoja på kyrkogården eller whatever? Det ingår väl i hela uppfostran att lära dom hur man beter sig? Jag tror inte att barn tar skada av att det hörs av andra runt omkring. Skulle det göra det skulle vi ha en hel befolkning som gick runt traumatiserade.
Det skapar osäkra ögontjänare med dålig självkänsla och svag anknytning.
Oj då, det var värst.
Vart kan man läsa mer om hur anknytningen störs av att bli tillsagd där någon kan höra?
X – om du verkligen är intresserad föreslår jag att du läser om operant conditioning som är det föräldrar gör dagligdags med sina barn för att lära dem önskade beteenden. Det finns fyra sätt att uppnå det önskade beteendet.
Det handlar ju dock inte om att man inte kan säga till sina barn inför andra människor.
Och det handlar inte heller om att barn som blir tillsagda inte skulle bli välfungerande vuxna (och få problem med anknytning osv).
17:24 Jag är absolut intresseead. Har läst en hel del utvecklingspsykologi på universitetet men aldrig hört ett liknande påstående.
Om du har läst utvecklingspsykologi så blir jag lite förvånad över att du inte har hört talas om operant conditioning. pavlovs hund har du kanske hört talas om som kallas classic conditioning. Operant är mycket intressantare. Nu är dock detta ett kommentarsfält i en blogg och stora flertalet är väldigt svartvita i sina kommentarer. Det handlar om att förstärka önskade beteenden och minimera oönskade beteenden. Har själv ett gäng barn och vet att det inte alltid är så lätt och att tappa tålamodet och fräsa till, ger inga men men det gör ingen större nytta heller.
Är väl ingen mer än du som pratar om att ställa sig och skrika på ett barn. Varken i kommentaren du svarade på eller i inlägget. ”Läxa upp”, ”skarp tillsägelse”.. tolka det som att stå och skrika på sitt barn om du vill.
Dasha kommenterar att hon gör det från andra – dvs det händer på avstånd. Hon använde orden ”Läxa upp”. De två i kombination är absolut negativt och icke önskvärt beteende från föräldrar.
Ok, framgick inte i inlägget här att det hördes långt över nejderna. Då förstår jag att det är en fråga om att skrika.
16.05 – Här kommer klippet.
https://www.youtube.com/watch?v=6v3wYEnYKrs
Hade en äldre granne, hon hade tröttnat på en jobbig unge typ 5 år på affären och gått fram och betett sig likadant som ungen (dvs gnällt, stampat, skrikit) och barnet blev tyst och stirrade bara. ”Så där, det var inte så trevligt att behöva stå ut med va?!” Haha det var riv i den tanten (och antagligen långt innan föräldrar blev kränkta av att någon annan sa till deras barn också, annars hade hon nog varit anmäld)😁
När funkar det någonsin att skrika? Om någon kommer fram till mig och börjar skrika om något så stänger jag automatiskt av. Och jag tror inte att jag är unik. Dessutom, om man blir irriterad på ett barn som skriker, hur rimligt är det då att skrika på barnet ifråga för att få den att sluta?
Umgås du mycket med tvååringar? En tvååring som lägger sig på golvet och skiker behöver att du plockar upp den, talar lugnt till den och tar den ur situationen. Inte att man skriker åt den/ skarpt tillrättavisar.
Tvååringar är pyttesmå, de kan liksom inte ”skärpa till sig” och lägga undan känslorna, särskilt inte om man som vuxen är triggar upp med sina egna känslor. Och får de utbrott över småsaker, typ att det är fel färg på skorna, så beror det snarare på dels de faktum att de bara är just två år, och dels typ att middagsvilan blev för kort eller att se behöver vara ifred från intryck en stund. Inte att de försöker manipulera sig till godis.
Sen ska man såklart inte köpa godis till barn för att de skriker – men man ska inte skrika tillbaka till dem heller, särskilt inte så små barn.
Men kalla det vad ni vill, läxa upp, tillrättavisa,… inget betyder per automatik att man skriker och gapar som en vilde. Att lyfta upp sitt barn och tala om i vanlig ljudnivå att den inte får godis kan också vara en skarp tillrättavisning, eller en uppläxning. Det är inte bara ljudvolymen som avgör det ju.
TACK🙏
Får man plock upp dem framför andra människor eller det är kränkande?
HAHA!! 😅
1) Du säger med barsk röst sluta skrika du vet att vi bara äter godis på lördagar. I dag är det onsdag.
2) Du säger med minder barsk röst samma sak.
3) Du säger med len röst samma sak.
4) Du lyfter upp din 2 åring för att ta reda på vad som är den egentliga anledningen till missnöjet. Godis är i 9 fall av 10 en projektion på något annat. Har finns många saker att test, trött, varm, uttråkad, överstimulerad, hungrig, törstig.
Om ett barn vill ha godis är det definitivt inte för att de är varma 😂 Det handlar om att de vill ha godis..
Viskar lent: ”Vill du ha den där rosa goda klubban du ser? Prova ta av dig jackan.”
Hahahaha!
”Ser du alla lådor fulla med godis där? Mm, choklad, sega råttor, hallonbåtar, Snickers, fluffiga mashmallows? Visst ser det gott ut? Här, ta lite vatten så ska du se att du inte är lika sugen sen!” 😂
#almondmom
Det skapar nog mer trauman än att bli tillsagd på en buss😅
Haha så sant! Vem blir inte sugen på godis lite då och då liksom, är ju gott! Kan möjligen gå med på att jag är godissugen ibland för att jag egentligen är hungrig men oftast är man ju bara riktigt sugen på godis.
Fast du är vuxen, det gäller inte små barn. De är faktiskt bara varma!
Hahaha skulle min sambo föreslå att jag skulle klä mig svalare när jag säger att jag är sugen på choklad så skulle jag i alla fall då få ett utbrott 😅
Är du två? Inte en spydig fråga. Du reagerar som en vuxen, inte som en tvååring.
För en tvååring blir inte sugen på godis om den har en hylla med plockgodis framför ögonen? Eller leksakerna när man passerar den delen av affären? Nej, den har nog bara för många tröjor på sig..
Okey……….
Kanske kan stämma på ett äldre barn men inte en tvååring. Glömde tänder, som också är en vanlig anledning. Jag hoppas att de som kommenterar gör det av okunskap för att de inte har barn själva…
”HoPpAs Du InTe HaR eGnA bArN..🤪”
Så fort någon inte håller med.
Har du källa på att 2-åringar inte blir sugna på godis mer än när de är varma och håller på att få tänder 😂
Har du en källa på att det inte är så? Eller ens någon egen erfarenhet eller försöker du bara plocka poäng? Eller något annat.
Haha så du hade inga belägg för det. Som väntat.
Vah, det är inte jag som efterfrågar en källa utan kommentera att I efterfrågar någon form av anekdotisk bevisföring. Är folk trött idag kan man undra?
jag ligger inte på golvet och sparkar men ibland blir jag väldigt emotionell. Jag vill inte få en ”skarp tillrättavisning” då. Hellre att någon talar lugnande till mig och visar mig kärlek så att jag kan lugna ner mig i förvissningen att någon bryr sig.
Kom vi inte nyss fram till att en vuxen inte reagerar som en tvååring?! Eller gäller det bara godissug?
Synd att du är helt oförmögen att vidga vyerna och lära dig något nytt.
Haha jag var tvungen att lyfta upp och bära min vilt sparkandes fyraåring på Icas parkering en gång. En gubbe kände sig nödgad att gå fram och utbrista ”men vad GÖR du, låt pojken gå själv!!” Min fyraåring svarade gubben själv med ”mamma skulle bara rädda mig från bilarna ju!” och stirrade argt på gubben. 🙂
Skarp tillrättavisning till 2åring? 😑
Haha jag har inte ens barn själv men blir ändå trött på alla mästrande supermorsor 😅😅
Förmodligen för att du inte tänkt igenom (inte haft anledning pga inga barn) vad som är bra och dåligt föräldraskap. Kom tillbaka när du har barn och har läst på kring hur barn fungerar.
Nej, jag lär ha ännu mindre lust att diskutera med mammamaffian den dag jag har barn, men tack för inbjudan.
Skönt att du vet allt från början då och hoppas det gynnar dina framtida barn!
Det har jag verkligen inte påstått. Men du bevisar bara min poäng.
Du behöver inte oroa dig. Du kommer att hitta din egen mammamaffia och du kommer att bli precis likadan.
⬆️ den meningen är mer preventiv än kondomer.
https://www.google.com/search?q=condom+commercial+kid+in+grocery+store&source=hp&ei=n8fLZMLgOtq8xc8PsJmN6Aw&iflsig=AD69kcEAAAAAZMvVsOf1ZI7kIdV90ufWkX121S1fjgbf&oq=condom+co&gs_lp=Egdnd3Mtd2l6Igljb25kb20gY28qAggCMgUQABiABDIHEAAYgAQYCjIFEAAYgAQyBRAAGIAEMgUQABiABDIFEAAYgAQyBRAAGIAEMgUQABiABDIFEAAYgAQyBxAAGIAEGApIjltQAFiVLnAAeACQAQCYAWKgAdQFqgEBObgBAcgBAPgBAcICBxAAGIoFGEPCAggQABiABBixA8ICERAuGIAEGLEDGIMBGMcBGNEDwgILEAAYgAQYsQMYgwHCAgsQLhiABBixAxiDAcICDhAuGIAEGLEDGMcBGNEDwgIREC4YxwEY1AIYsQMY0QMYgATCAgUQLhiABA&sclient=gws-wiz#fpstate=ive&vld=cid:83950043,vid:4bfzQhs0Jyw
så bra
Mmmmmm har du inte själv varit barn eller föddes du en fullvuxen douchbag?
Många barn (såklart inte dina) lär sig snabbt att passa på att bete sig dåligt offentligt om de vet att det inte får några konsekvenser. 🤷♀️
Det håller jag verkligen inte med om. Offentligt har mina barn alltid betett sig perfekt. Tackat för maten, gett sin platts åt äldre på bussen, aldrig skrikit och burit sig åt offentligt, svarat artigt när vuxna pratat med dem. Hemma, på dagis och i skolan har de tagit ut svängarna så de är inte kuvade på något sätt.
Det handlar om hur man själv beter sig.
AHHAHAHAH
😂😂😂
Du har precis bevisat min poäng. 🤣🤣🤣🤣🤣
Fullt utvecklat konsekvenstänk har man inte förrän vid 26 års ålder. God uppfostran görs med morot, inte piska.
Morot… eller mutor?!😜
Ibland behövs även piskan (och nej jag menar inte att man ska piska sina barn) men allt kan inte lösas med beröm.
Barn behöver även lära sig att det blir en konsekvens av dåligt beteende.
Det är en god uppfostran.
Kan du ge ett konkret exempel?
Arbetar med barn och deras föräldrar.
Håller helt med dig.
Många psykologer menar även att skam är viktigt för utvecklingen:
• Skam- och skuldkänslor vägleder oss i vardagen och ger oss en värdegrund att stå på, en uppfattning om vad som är rätt och fel.
• Skam-och skuldkänslor hjälper oss att samspela med andra i olika sociala sammanhang.
• Skuldkänslor kan hjälpa oss att ändra på ett beteende så att vi inte gör om samma misstag.
Så du menar att man ska lära en tvååring, som kastade sig på golvet och skrek i mataffären för att den inte fick en klubba, att känna skam över att den inte kontrollerade sig bättre?
Jag tillhör dem som tycker att det är kärleksfullt att sätta gränser. Och det börjar man med tidigt.
Att lyfta ett skrikande barn på 2 år från golvet i godisaffären och ta det från situationen är att sätta gränser. Jag har då markerat visat att beteendet inte är okey. Kan hända att 2-åringen känner skam.
Barn som inte får gränser utvecklas till blaserade tyranner.
Du behöver inte tycka som jag, för jag ska inte uppfostra dina barn….hoppas jag.
Sätta gränser är jag helt för. Samma sak med att lugnt och sansat lyfta bort små barn ur en situation de inte hanterar. Men du skrev flera rader om hur bra det var att ingjuta skuld och skam i barn?
Du tycker det är kärleksfullt att sätta gränser och att barn lär sig att skilja på rätt och fel genom skam- och skuldkänslor och att det lär barn att samspela med andra i olika sammanhang? Wow!
Är du möjligen medlem i en sekt? Kan inte komma på någon annan rationell förklaring. Bodde en stackars livrädd liten flicka på samma gata där jag växte upp. Hennes föräldrar var jehovas vittnen. Du ger mig samma vibbar som hennes föräldrar.
Jag har svarat dig men hamnat i modd…håll ut
Nu är detta förvisso en skvallerblogg men om det är som du säger att du arbetar med barn borde du vara lite mer noggrann med hur du uttrycker dig. Upplevelsen av skam- och skuldkänslor är en viktig del i utvecklingen men hänger också ihop med din personlighet. De flesta barn lär sig vad dessa känslor innebär utan att faktiskt själva behöva utsättas för dem och inser själva när det gjort något fel utan att få höra det från en auktoritär vuxen. Det låter som att du uppmuntrar dina klienter att ge sina barn skam- och skuldkänslor? Du skriver vidare att skam- och skuldkänslor hjälper oss att samspela i olika sammanhang. I alla grupper vill man förstärka önskade beteenden och man vill bygga en känsla av trygghet. Hur menar du att skam- och skuldkänslor stärker individer? Genom att de talar om vad som händer om man inte rättar in sig i ledet? Låter som bestraffning i mina öron. Skuldkänslor hjälper oss att ändra på oönskade beteenden. Det får mig osökt att undra om du är för bestraffning? Något som all forskning entydigt visar inte fungerar.
Moralkompass kommer inte genom att känna skuld och skam när man gör något som inte är bra utan genom empati. Det är empati som hjälper oss att förstå vad som är rätt och vad som är fel, inte skuld och skam.
Hade du varit min kollega hade jag bett chefen att prata med dig. Hade du varit min medarbetare hade jag utrett alla dina fall. Undrar om du ens är legitimerad.
Hur menar du, att du tror att det finns föräldrar som uppfostrar sina barn med enbart beröm? Jösses.
Det hedrar dig i och för sig att du har insett vikten av att lära dina barn konsekvenstänk blir lite nyfiken på hur du gör eftersom din spontana metod är piskan. Förstår att du fysiskt inte piskar dem men även den mentala piskan räknas som misshandel.
Hur tolkar du ”god uppfostran görs med morot, inte med piska”?
Nu svarade jag på Lewis kommentar som tar till piskan när moroten inte funkar för honom.
Jag blev uppläxad offentligt som liten om jag betedde mig som en skitunge. Det var inte ofta och när det hände fattade jag att nu hade jag passerat en gräns när min förälder blev ordentligt arg. Har tagit exakt noll skada av det. Sluta dalta med barn, de är inte gjorda av porslin och måste lära sig att uppföra sig, rätt och fel och bli tillsagda när de går över gränsen.
Om man inte säger till barnet inför andra så kommer folk runt omkring tro att man som förälder inte bryr sig. Har också tanken att man pratar med barnet i lugn och ro enskilt, men fick sen höra att jag inte bryr mig om vad mitt barn gör, därför att personer som var runt barnet inte hörde att jag sa till.
Fast barn lever i nuet. Står man t.ex i matkön och barnet ballar ur så måste man ta tag i situationen på en gång. Det är inte alls säkert att barnet är mottaglig i bilen eller hemma. Hen kan redan ha glömt situationen, vad som föranledde det och vilka känslor barnet kände då. Då måste man som förälder ta det där och då. Om andra blir obekväma för att jag talar mina barn tillrätta får det stå för dem. Jag tar tag i situationen när den uppstår.
Jag har otroligt höga krav på mig själv och tänker ofta att människor omkring mig inte gör några fel. Så när det väl händer kan jag också bli lite glad. Inte skadeglad på det sättet utan jag blir glad av att se att det inte bara är jag som ibland klantar till mig. Ingen är perfekt.
Men har de själva ens kommenterat eftersom vi inte får diskutera det här pga förtal?
Och skam ska man inte behöva känna för att man haft sex.
Det man kan fundera på är hur och när ryktet uppstod och varför det håls levande. Jag har läst om detta ett tag, och det har debatterats och hintats av flera influensers om att det har inträffat, och inge har dementerat. Bianca är själv öppen om att hon gillar att prata om sex, eftersom det är en av få ämnen som hon inte gör content om. (Märklig förklaring men ok, dessutom så fort en influenser öppnar munnen i en offentlig kanal vilket en pod är så är det content.) Oavsett om det är sant eller inte så har en anställd (beroendeställning) blivit namngiven och dennes arbetsgivare tar det hela med en klackspark.
Ska jag ta den snällaste spekulationen tror jag att Bianca är road av diskussionen eftersom hon gillar att prata om sex och framställa sig själv som lite ekivok.
Ja lite klass tack, då har man sex med sin äkta make, under täcket och max 1 gång per vecka. Vill man spetsa till det så kan man tända lampan.
Nej, man kan ha hur mycket sex man vill och med vem man vill men man delar inte detaljer med andra, det är klass.
Är väl lite skillnad på det och att ha sex med en 19?! åring när man är ett par på 30+. Känns väldigt sunkigt.
Rc? Sfs?
Du har inte alla hästar hemma va? Finns ju en anledning till att Camilla har tagit bort alla dessa kommentarer. Dumt att fortsätta då. Du kan väl diskutera på din IG eller nåt.
What?
Vem yrar du om?
Blir väldigt nyfiken på vilket inlägg du trodde du kommenterade i, eller är det en tidig start på kvällsgroggen?
Kommentaren är borttagen
Ser hellre på en förälder som läxar upp sin unge än en menlös lattemorsa/farsa som står som ett fån medans ungen går bananas på allt…..
Avskyr ungar som beter sig som apor….
🙏🙏
Barn kan jag ha överseende med, värre då med vuxna människor som inte kan bete sig. Och nej det är ingen ursäkt att man tagit ett par öl.
Vad har det med att säga till barn att göra?
Störigt med byggarbetsplatser utanför ens sovrumsfönster också. Med det hör ju inte hit riktigt.
Var väl ändå inget konstigt att tillägga det.
Jo..
Jag tycker det.
Jag stör mig på hundägare som inte plockar upp bajs. Eller elsparkcyklar. Eller dominanta chefer som bara vill bossa. Men det är ju lika irrelevant till inlägget som att man stör sig på fulla människor. Tycker jag.
Kan man inte jämföra här inne?
Ja, men jag frågade vad det hade med saken att göra. Kan man inte göra det här inne?
De kanske inte hade föräldrar som vågade säga till på skarpen när de inte betedde sig som barn.
Finns inget värre än när man är på middag och där är barn som försöker riva stället. Tar jag med mina små barn på en fin restaurang behöver de uppföra sig utan att störa övriga gäster. Har de en dag då det inte funkar så avslutar vi middagen snabbt och går någon annanstans.
Små barn på en fin restaurang. Så kan man ju också göra.
Om de kan uppföra sig, varför inte?!
Med vår äldsta gick det finfint, han satt nöjd i barnstolen, lekte lugnt medan vi åt trerätters. Ofta kommenterade personalen att han var så lugn och glad. Sedan kom yngsta och hon hade ett helt annat temperament så då var ett antal saker som vi kunde göra med äldsta inte aktuella att göra på flera år. Väldigt olika det där.
Känner så igen. Vår lugna 1,5 åring var som en dröm, fick följa med överallt. Nöjd och glad, charmade övriga gästerna och varken skrek eller bar sig åt. Men så fyllde han 2 och gick in i nästa fas. Skrek, gormade, kastade mat på golvet försökte faktiskt rensa hela bordet, gjorde utfall mot kyparen.
Efter det besöket fick det bli barnvakt för sonen.
Nej vi läxade aldrig upp honom och som vuxen får han fortfarande utbrott på restaurang. Nej skojar bara han växte ifrån det och tycker synd om mig och sin far när vi berättar för honom eftersom han själv hade skämts om det hade varit han och hans son. Så det där med att läxa upp och skuld- och skambelägga kanske inte är så nödvändigt trots allt.
Avskyr vuxna som inte har någon förståelse för barn och var deras beteende kommer ifrån.
Jag antar att du menar att barnens beteende kommer av hur deras föräldrar beter sig. Jo jag har försökt göra den poängen utan framgång. Någon till och med hånade mig. Till alla föräldrar som behöver läxa upp era barn börja med att fundera på ert eget beteende.
HAHAHA, det gör jag med och vi har två apor! Oj vad vi jagar och säger till, efter några tillsägelser läxar vi upp, det behövs ofta. Allt ifrån ”skrik inte, prata normalt” till ”INTE SÅ NÄRA SPÅRET” eller ”vi sitter KVAR vid bordet nu, vi är på restaurang, de andra gästerna vill äta sin mat och prata med varandra i lugn och ro”.
Personens kommentar blev borttagen.
Sluta kommentera om detta nu, Camilla har redan sagt att det räknas som förtal och vad jag sett är det ingen som skrattar åt ryktesspridningen.
På bloggbevaknings Instagram verkar det inte röra sig om något förtal i alla fall så alla som vill skvallra om slick kan ju ta det där.
Ja för det är inte nyheter24 som är ansvarig för vad som publiceras där. Det är dom som sagt åt Camilla att sådana diskussioner inte får hållas här.
Skylla sig själva för att rykten sprids?? Vad baseras ens dessa rykten på? Mer än att nessa fick livmodern på tvären i halsen när hon hörde ett skvaller?
Haha tänker på när Gina Dirawi gjorde roliga videos i början av sin karriär. I en av dem pratade hon om att svenskar ofta är så förvånade över hur väluppfostrade invandrarbarn är. Men att de bara inte förstår att när hon var liten så kunde hennes mamma säga åt barnen på skarpen med ett stort leende på arabiska och ingen runtom visste att hon förklarade vilka straff som väntade barnen när de kom hem. Väldigt roligt. Mina föräldrar är invandrare och gjorde samma sak när jag var liten, sa lugnt med ett leende ”Om du sitter still/är tyst så blir det avstängd TV hela veckan” i butiken och då skärpte man ju sig. 😉 Men upplever att det finns en stor kulturell skillnad där väldigt få andra kulturer delar svenskarnas syn på att man absolut inte får säga nej eller uppfostra sina barn för då kommer de bli psyksjuka eller få ”anknytningsproblem”. Känns som att man gör livet jäkligt jobbigt för sig när man låter sina barn skrika konstant, spela fotboll inomhus, och sparka på ens smalben 20 ggr/dag…
Håller inte alls med om att invandrarbarn skulle vara mer väluppfostrade. Snarare större ögontjänare än svenska barn.
Mvh invandrarbarn
Poängen med gina dirawis video var väl just att invandrarbarn inte är mer väluppfostrade?
Nej poängen är faktiskt att genom att vänligt hota dina barn gör du ögontjänare av dem.
Spelar det någon roll? Alla barn hittar på bus bakom ryggen på föräldrarna, men det är väl skönt för ALLA om de kan bete sig rimligt i det offentliga rummet? Istället för att klättra i hyllor, skrika och gorma, springa runt och knuffa folk o.s.v…
om lille Kevin blir tillsagd bland folk så kanske han får ångest och social fobi och måste bli hemmasittare. Det vet ju alla.
Tuff kommentar
Har också svårt för uttrycket ”läxa upp”. Det är så skambeläggande när det egentligen handlar om att barn är omogna och över tid behöver lära sig av vuxna vilka beteenden som är okej i vilka situationer. Det gör man genom att förklara vad som blivit fel och inte genom att ”läxa upp”.
Det är ju bara en fråga om vad man kallar det. Spelar det någon roll vad någon kallar det när det är samma beteende man pratar om? Tillrättavisa, läxa upp, uppfostra, same same.
När jag och min man är på en fin restaurang och jag dricker lite vin och börjar prata lite väl högt så då läxar han genast upp mig. Jag tycker det är jättebra.
Jag skulle inte tycka om att han bara talade till mig.
Haha bästa kommentaren i detta kommentarsfält. Ja tänk så fel det kan bli när man hellre fokuserar på dessertmenyn än huvudrätten. Men då har man ju med sig maken som direkt läxar upp en och rycker bort dessertmenyn. För alla vet ju att en kvinna framförallt med pms blir manisk över sin choklad.
Behöver du uppfostras av din man så som ett barn behöver uppfostras av en förälder? Udda relation.
Du vet om att barn mycket väl kan veta att något inte är ok men testar gränser. Då är det viktigt att vuxna var gränsen går. Inte 2 h senare när de kommer hem.
Javisst, jag brukade prata med mina barn. Det funkade för mig.
Gör du det framför andra människor? Det kan traumatisera barnet!
Svar ja! De går på samtal. Deras utslag har då också minskat.
När har jag sagt att man ska vänta 2 h med att prata med sitt barn?
Hur bra går det när du läxar upp dina barn när de precis är på G med att riva halva butiken och du får höja rösten till 80 decibel?
Näääähe. Och jag som trodde att barn slänger tallriken på golvet för att se om tallriken faktiskt går sönder gång 938.
Missar du att marker gång 624 så är det inte hela världen. Tro mig den lilla kommer inte att utvecklas till en galen yxmördare för det.
https://klippkungen.se/catalog/products/djungelvral-2-kg
Camilla, du som älskar djungelvrål! 😁
Jag tycker så otroligt synd om barn och vuxna som inte tidigt fått lära sig hur man beter sig i sociala sammanhang och i samvaro med andra människor. De får de jättejobbigt när de ska agera på egen hand i skola och arbetsliv.
Så mycket fokus i skolan hamnar på uppfostran istället för lärande.
Hm…du fattar väl att de regler som gäller hemma ofta inte är samma som i skolan. En del är samma men inte alla, och det är dessutom upp till läraren. Samma sak med en arbetsplats. Tyvärr är det väldigt vanligt på arbetsplatser att medarbetare inte rättar in sig i ledet och följer arbetsplatsen regel. Ibland måste tom arbetsgivare dela ut varningar. Så antingen så är det bara en handfull av alla föräldrar som följer de halvmilitanta morsorna och Lewis skam- och skuld tips som gängse barnuppfostransmetod, eller så funkar inte den metoden.
Att fostra sina barn så att de funkar bland andra människor är såklart bland det viktigaste man har att göra som förälder. Sorgligt med de som inte grejar det, de gör sina barn en stor otjänst. Men att högljutt ”läxa upp” sina barn är inte lika med att fostra dem även om man såklart behöver gripa in om situationer går över styr.
Håller med men hela denna läxa upp diskussion som verkar vinna idag i kommentarsfältet garanterar inte välanpassad vuxna.
Klart man ska säga till sina barn offentligt. Barn måste lära sig hur man beter sig bland folk. Det verkar som folk tror en tillsägelse ska kränka och traumatisera barnen 😐
Tillsägelser kan väl genera barnen men de måste ju få veta hur de förväntas bete sig. Så att de skäms är väl lämpligt. Men det gäller ju att man inte tar i så de bara kommer ihåg skammen i stället för glädjen när de gör rätt. För att lära sig beteenden måste det få ta tid och det är olika för olika barn.
Nu menar jag inte att någon i tråden göra så men jag vill kommentera det för att jag vill det. Och det finns ju föräldrar som är lite av pennalister också så det är nog det jag ville tillföra tråden. Tack!
Jag tycker det är skillnad på skrika och säga till skarpt, barn måste få höra allvar i tonfall och rösten även när andra hör. tycker även att andra absolut får säga till mitt barn om han beter sig illa 😊
Det är inte traumatiserade och dom skamkänslorna barn känner i såna situationer är inte skadligt. Det finns så mycket annat som skadar våra barn men tillsägelser offentligt är väl det lindrigare av ”trauman” sånafall.
Tack äntligen någon som fattar. Barn fattar sällan första gången de får en tillsägelse om ett oönskat beteende, inte heller andra eller tredje gången. Det sägs att man måste göra något 60 gånger för att det ska bli en vana. Vad ger bäst resultat, att mamma får en att skämmas att man gör fel eller att mamma blir glad när man gör rätt?
Jag har tidigare kommenterat här inne om att jag aldrig skulle skrika på mina barn, aldrig ljuga för dem eller kränka dem på nåt sätt så på vis är jag väl för allt det mjuka inom barnuppfostran. Men jag har två av den trotsigare och skrikigare sorten och de har jag definitivt abrupt lyft ut från restauranger och lekplatser efter två skarpa tillsägelser. Det är inte att kränka dem, det är att göra dem och samhället en tjänst. Och faktiskt sin plikt som förälder. Man behöver inte skrämmas, hota och håna utan bara säga stopp.
Men om de far runt och rör sig fram och tillbaka och skriker så håller jag med dig om att det är mycket lämpligt att lämna om andra blir störda. Men om det är en lekplats där de är själv så får de väl flänga på tycker jag. Och sen när man tar upp dem så behöver det vara abrupt?
När leken går överstyr och börjar nå gräns för vad som är rimligt och andra barn är ok med så måste vuxna in och styra upp eller säga nej. Ibland måste man då avlägsna dom ifrån aktiviteten för att reseta ungen
Men det är väl inte att kränka eller skuldbelägga dem? Det är att avbryta ett oönskat beteende.
Skillnad på att säga till och läxa upp. Blir direkt upprörd när jag ser folk på stan som läxar upp sina barn, tonläget är hårt och ofta alldeles för högt. Brukar alltid tänka att om man gör sådär offentligt är det nog ännu värre hemma.
Ber om ursäkt i förväg för jag kommer säkert uppfattas som elak men jag förstår inte varför Dasha envisas med att färga håret blont (nästan åt det gula hållet). Hon hade varit så mycket finare i en mer naturlig hårfärg!
Gillar inte uttrycket men ser så wt/billigt ut. Verkligen hemmablondering. Och där till tunt hår som ser lite fett ut. Nej verkligen inte klädsamt.
Men kan inte alla bara få göra som dom vill med sina jävla hår. Om du inte gillar blonderat – blondera inte då.
Kan inte låta bli, men alla hennes kommentarer skaver något enormt. En väldigt oskön känsla, där barnen använd som verktyg i en ”hej-se-mig”. Kan inte sätta fingret på det, men stämningen är bara väldigt oskön.
lider inte med andra hundägare, visar samma känsla jag skulle vilja att folk kände för mig och min asdryga hund. Ger dom uppmuntrande, avväpnande, skämtsamma ord när man ser att dom skäms eller blir frustrerade, typ: ”hehe, min brukar vara ännu värre”. Bor i en liten by där nästan alla hundägare känner varandra och varandras hundar. Men ibland stöter man på någon som inte ”är med i gänget”, och då vill man bara visa förståelse och kärlek, inte känna ”dåliga” känslor för varandra:)
Är förskollärare och mamma. HATAR att gå på typ Kolmården, Gröna Lund eller andra helveten för att behöva bevittna vårdnadshavares totala avsaknad av försök till uppfostran. Tänker varje gång att jag ska sätta upp ett jävla tält och sälja kurser i barnuppfostran. Visst, mina barn är lugna av naturen och väluppfostrade och de tycker det är jobbigt att vara bland andra barn som beter sig och vill alltid ha mitt stöd till att styra upp situationer. Det jag jobbar med nu är att försöka få mina barn att själva våga säga ifrån och sätta ord på sina känslor! Det är det svåra!
Förstår Dasha helt och hållet 😅
När andras ungar beter sig illa och bråkar så drar jag en lättnadens suck över att jag slipper ta itu med det, samt över att det finns fler som har samma stök runt sig.
Har blivit utskälld av andra vuxna för att jag är för strikt, samt över att jag inte är nog strikt. Mina två döttrar (8 och 9) har konstant varit vilda så snart de varit tillsammans. Har jag med mig ett barn så händer det att andra mammor kommer fram och är förundrade över min lilla ”väninna” och hur bra hon beter sig, hövligt och glatt och utan att störa andra! Är de båda tjejerna tillsammans så hör de inte på utan att man höjer rösten (inte skriker… eh jo ibland, dock) om man är på en stimmig plats, tågstation, flygplats, tunnelbana etc. Då pratar jag hellre lika högt just då och där (höjd röst) som andra vuxna då och där (nästan alla är högljudda på tågstationer) än att min unge åker ner på spåret eller blir kvar på tåget.
Vi är på väg hem efter en vecka i Bordeaux och Paris, och ja, vi har höjt rösten och sagt till och till och till, men detta för att barnen inte ska göra sig illa eller störa andra. Hur gör andra vars barn uppför sig som artiga små vuxna…?